Original subtitles

Jag visste inte att nån skulle sjunga.

Jamie känner henne och frågade.

Vad heter hon?

Eve Marbury. Hon är här för en begravning.

Hon flög hit från Chicago i morse.

Jed borde vara här.

Han måste ta farväl.

Han kommer inte, Liza.

Hur känner Jamie henne?

De spelade i Long Beach.

Jag har aldrig varit i Kalifornien.

Det skulle sitta med lite sol.

Ja. Västkusten.

Du har bara råd med Blackpool.

Tack. Tack så mycket.

Tack.

Eve, det här är min kompanjon Ridley.

Om jag visste att du var här hade jag kommit tidigare.

-Det bestämdes i sista minuten. -Ridley sjunger ibland.

Inte så bra, men vi låter honom.

Kan vi bjuda på en drink?

Ursäkta mig.

Bara vi två, då. Vad vill du ha?

Överraska mig.

Varsågod.

Irländsk single malt whiskey välkomnar trötta resenärer.

Perfekt. Tack.

-Sláinte! -Skål.

Ridley är ovanligt.

Ja, det är mitt efternamn. Jag döptes till Alex.

-Så du sjunger. -En entusiastisk amatör, ja.

-Vad jobbar du med? -Polis. Pensionerad.

Men jag är fortfarande konsult.

Och din fru?

Hon gick bort för exakt arton månader sen.

Jag beklagar.

-Hur länge stannar du? -Bara över helgen.

Det är första gången jag är tillbaka.

Varför dröjde det så länge?

Mamma hade alkoholproblem och min bror stack när han var femton.

Har du kontakt med honom?

Han har skrivit genom åren, men inte gett nån kontaktinformation.

Jag har letat på alla sajter, men han finns ingenstans.

Jag kanske kan hjälpa dig att hitta din bror, om du vill.

Intressant. Det kanske jag gör.

-Vill du ha en till? -Nej tack.

Jetlagen gör sig påmind och jag måste spara rösten.

Varför då?

Jag ska sjunga på en begravning.

Får jag fråga vems begravning?

-Julian Varnhams. -Julian Varnham. Herregud.

-Han var visst en riktig impressario. -Jajamän.

Det var trevligt att träffas.

Jag hoppas att vi kan ses igen.

-Det vore roligt. Tack för drinken. -Tack själv.

Fick du tag på Jed?

Jag har lämnat flera meddelanden, men han svarar inte.

Jag måste åka ett. Om din bror inte är här...

Jed. Var var du i går kväll?

Kan vi få det överstökat?

Pappa hade velat att du tog farväl.

Det är dags att släppa det förflutna.

Eve! Jag trodde att du skulle ta sovmorgon.

Fortfarande på Chicago-tid. Jag måste prata med Ridley.

Han kanske kommer i eftermiddag.

Var är han nu?

Antagligen hemma. Men han bor i Hepton Water.

Det går bra. Jag har en hyrbil.

Ska jag ringa honom?

Nej, ge mig hans adress. Jag vill överraska honom.

Okej.

-Annie sa att du var här. -Ja.

-Vilken plats. -Inte dum, va?

Jag vill anta ditt erbjudande om att hjälpa mig att hitta min bror.

Tack för att jag fick komma.

Som familjens advokat tänkte jag att det vore bra att diskutera-

-testamentet, som kan kräva förklaring.

-Vad gör du här? -Hushållerskan släppte in mig.

Kan jag sitta här, Liza?

-Jag beklagar sorgen. -Det är ett privat familjemöte.

Som jag har blivit inbjuden till. - Eller hur, Simon?

Din far testamenterade en gåva utanför familjen.

Ms Conway är förmånstagare.

När du sa att du varit polis tänkte jag att du kanske kan hjälpa mig.

Det här är Luke. Han är fjorton där.

Och där är han i mitten.

Det måste tagits strax innan han drog.

Är du säker på att han anmäldes saknad?

Ja. Jag gjorde det själv.

Mamma märkte inte att han var borta.

Vad gjorde polisen?

Det var inte första gången, så de hade koll på honom.

De verkade inte ta det på allvar.

Så det blev ingen uppföljning.

Nej, ingenting.

De trodde att han skulle dyka upp.

Det här är hans brev.

Han skrev regelbundet, tills nyligen.

Till jul och födelsedagar.

När hörde du av honom senast?

För ett år sen i april. Det är första gången han missat min födelsedag.

Jag måste få veta att han mår bra.

Vissa går under jorden och vill stanna där.

Om jag hittar din bror-

-kanske du måste acceptera att han inte vill träffa dig.

Men då har jag gjort allt jag kan.

Okej. Jag behåller de här och allt annat du har.

Så du gör det?

Tja...

Det är bättre än att slipa båten.

Och på sidan fyra, stycke E...

"Till ms Julie Mary Anne Conway på 13 Allcott Way."

"Om hon överlever mig får hon fastigheten Ravenstoop"-

-"och all omgivande mark enligt lagfarten."

Ni får komma på inflyttningsfesten. Det blir kul.

Fortplantning har blivit en etisk och moralisk fråga.

Alla vet att det är problematisk att skaffa barn under klimatkatastrofen.

Jag har tänkt länge på det, Seb.

Men det är viktigare att länder slutar använda fossila bränslen.

Inte avveckla människans existens.

Jag förstår det, men jag är ändå kluven.

Saken är den att Geri har ägglossning nu.

Hon blir inte yngre och jag blir sen till jobbet.

-En till kopp grönt te? -Tack.

Försöker du sabotera med flit?

Vi har ju bestämt oss. Antingen vill han eller inte.

Han uppfyller våra kriterier, har en perfekt sjukdomshistoria och är här.

Skicka upp honom på en gång. Säg åt honom att sätta igång.

Jag öppnar.

Ursäkta mig.

Tack.

Ridley!

Jag har ringt hela morgonen.

Jag måste stänga av mobilen. Vi intervjuar spermadonatorer.

-Du kan vara med om du vill. -Nej, jag avstår nog.

-Är allt okej? -Ja då.

Jag undersöker en försvunnen person-

-och behöver filen. Goodwin måste godkänna det.

Jag lovade Geri att inte jobba.

-Hur lång tid tar det? -Jag kan komma om en timme.

-Skicka allt du har, så ses vi där. -Okej.

Julie. Julie! Du skulle ju aldrig mer träffa honom.

Och du sa att du älskar mig. Men snart slipper du mig.

Nu börjas det. Du ska ta livet av dig. Räcker det inte med drama?

-Jag är sjuk, Jed. Väldigt sjuk. -Som när du var "gravid".

Håll dig borta från mig.

Jag vill aldrig se dig igen.

Du får se mig tidigare än du tror när jag gått till polisen.

Jag måste försona innan det är för sent.

Och jag tar alla med mig i fallet.

Då kan ingen av er gömma sig.

Okej. Några nyheter?

Ingen Luke Marbury har anmälts försvunnen-

-men han finns i belastningsregistret.

Ja, mindre förseelser. Mest stölder. Kontanter, plånböcker, smycken.

Men han anmäldes försvunnen här. Det måste finnas en fil.

Inte alla från före 1985 finns i databasen.

Darren kan kolla i arkiven.

-Tack för den, chefen. -Tack, Darren.

Det är lugnt.

-Vem letar efter honom? -Hans syster, Eve Marbury.

-Var träffade du henne? -På klubben.

Vi började prata.

Hon har försökt, men utan resultat.

-Vi får se vad vi kan göra. -Ja.

Goodwin, då? Är han okej med det här?

Jag kan vara väldigt övertygande. Vi ses.

Den fick vi i morse.

Den är lite nött på ena sidan, men på det stora hela i bra skick.

Ja, jag har nyutgåvan, men inget slår originalet.

Den har levt.

Om du råkar över Coletranes "Impressions"...

-...är jag intresserad. -Då är vi två.

Lämna ditt nummer så ska jag se vad jag kan göra.

Då har du varit här ett tag.

Musik är min passion.

Jag brukade vara dj, men nu är jag radiopratare.

På Allerton Bridges närradio.

Det blir femton pund.

Jag har mer äldre jazz där bak om det är nåt annat du söker.

Det är faktiskt en sak.

Det här fotot togs utanför butiken för 30 år sen.

Pojken i vit t-shirt försvann runt 1989.

-Hans syster försöker ta kontakt. -Vad heter han?

Luke. Luke Marbury. Här är en tydligare bild.

Ja, det är ju Luke.

Han var en trevlig grabb.

Fast lite långfingrad.

Man fick hålla koll på honom.

Du kanske kan gå ut på radion. Det kan ge nåt.

Visst, absolut.

I kväll hyllar jag Julian Varnham. Då borde många lyssna.

Han verkar vara populär.

Det var han. Jag brukade vara dj åt honom.

Det där är utanför Ababra, gamla Alabra i Otley.

Han ägde den, bingohallen bredvid-

-och nattklubben bredvid den. Hans egna lilla Vegas.

Jaha, ett riktigt litet imperium.

Känner du igen nån annan på fotot?

Bara den där tjejen. Julie Conway.

Hon var en riktig typ.

Du råkar inte ha nån kontaktinformation?

Nej, jag har inte sett henne på åratal, skönt nog.

-Okej. Tack så mycket. -Det var så lite.

Ha det bra.

-Hallå? -Ja, hej.

-Jag försöker hitta Julie Conway. -Tyvärr, fel nummer.

Okej...

Hallå? Jag är inte intresserad.

Så trevligt.

Så trevligt.

-Jag försöker hitta Julie Conway. -Det är jag.

Hej, Julie. Jag undrar om du kan hjälpa mig.

Du måste göra bandschemat.

Jamie ska på bröllop i helgen, så skaffa en inhoppare.

Ja, det kan jag göra.

Eve har inte träffat sin bror på länge.

Hon har bett mig hjälpa henne att hitta honom.

Och?

Jag behöver bara lite tid. Hon är bara här i några dagar.

Du känner henne knappt.

Vad ska det betyda?

Jag tycker att du ska vara försiktig. Kalla det kvinnlig intuition.

Jaså? Nu hänger jag inte med.

Du ska ju ta det lugnt med polisarbetet.

För att bearbeta det som hände.

Jag bearbetar det, på mitt sätt.

Genom att inte göra det.

Jag är lite sen, jag är inte van att laga mat för två.

Det är mitt fel som är tidig.

-Gillar du stark mat? -Älskar det.

Penne arrabbiata.

Läget är oslagbart. Det är så tyst.

Ja. Förutom när det blåser kuling.

Jag ska bara göra färdigt paprikan, sen är det färdigt.

-Hoppas du är hungrig. -Alltid.

Bra, för jag har lagat pasta för en hel armé.

Du skrev att du hade gjort framsteg.

Ja, vi har Lukes belastningsregister, men tyvärr inte din anmälan.

Men jag har satt nån på det.

-Vill du ha nåt att dricka? -Gärna vin.

Så ska det låta. Ska bli.

Och om du inte hittar den?

Tidningen skrev mycket om det, så det måste finnas ledtrådar där.

Jag har även identifierat flickan på fotot vid skivaffären.

Julie Conway. Låter det bekant?

Jag kände inte Lukes vänner.

Hon kanske kan berätta vilka de andra på fotot är.

Vi har även gått ut i lokalradion.

Tack.

Det är brukligt i gamla fall med försvunna personer-

-att om du kunde ge mig ett dna-prov-

-skulle vi spara mycket tid.

Vad som än behövs.

Du missade.

Tur det, för jag ska ha klänningen på begravningen.

Jag ska tänka på det när jag serverar pastan.

Sätt dig.

Hur kände du Julian Varnham?

Det gjorde jag inte. Inte personligen.

Hans organisation hade ett stipendium för enastående talang.

Och du vann.

Jag hade inte kunnat gå på musikskola utan det.

Vi behöver fler som Julian Varnham.

Därför sa jag ja när hans dotter bad mig sjunga.

Han gav mig min karriär.

Pastan. Det passar perfekt.

Vad då, nu?

Inga hemligheter, sa vi ju. Jack har alltid varit med i beslutet.

-Jack. -Ja?

Vi har ju pratat om att skaffa ett barn till.

-Ja. -Donatorn vi hade till dig...

...har en egen familj nu.

Så han gör inte det längre.

Vi har träffat en annan potentiell donator i dag.

-Och? -Ja.

Han heter Seb. Ja, han är perfekt.

-Så det blir av? -Vi ska göra ett försök.

-Låter det fortfarande bra? -Jag vill köra med en lillebror.

Det kan bli en syster, då har du tre kvinnor på halsen.

Det tänkte jag inte på.

-Kan jag ångra mig? -Så farliga är vi inte.

Så vad händer nu?

-Måste ni verkligen...? -Nej då.

Hur gör ni, då?

Jo, han... Seb skulle göra...

Du vet, göra det han ska i muggen.

-Inte här, väl? -Gud, nej. Hemma hos honom.

Sen skickar han över det och vi tar typ...den här.

-Vi doppar den i muggen... -Ja, ja, jag fattar!

Så äckligt.

Det var när min man ville skiljas som jag ville försöka hitta Luke.

Min enda släkting.

Jag började sakna honom, konstigt nog.

Jag känner ju inte honom längre.

Fast ibland känner jag honom i etern.

Förstår du, eller har jag druckit för mycket?

Han är fortfarande din bror-

-vare sig du är med honom eller inte. Hur var han?

Fräck. Rolig. Hamnade alltid i trubbel.

Men innerst inne var han nog ledsen. Det var vi båda.

Sån försummelse gör en självisk.

Man gör vad man kan för att överleva.

Så jag drog när jag kunde.

Du var också sårbar.

Du måste rädda dig själv, precis som han.

Jag svek honom, Alex.

Får jag kalla dig det?

Ja då. Ja.

Jag vill bara få chansen att be om ursäkt.

Oroa dig inte.

Vi hittar honom.

Tack, Alex.

-Klockan är mycket, jag ska nog gå. -Ja.

Ni lyssnar på 106,1.

Vi tar en paus från hyllningsprogrammet-

-för att efterlysa en försvunnen-

-men mycket älskad bror, Luke Marbury.

Luke har inte synts till här på över 30 år-

-men hans syster vill gärna få kontakt igen.

Så om du känner Luke Marbury, om du har nån information om honom-

-så snälla, snälla, ring oss-

-och hjälp till att återförena en familj.

Tack.

Tack för att du kom, Ridley.

Det är lugnt. Vad har hänt?

En kvinna har dött av en skada i halsen.

-När dog hon? -Mellan 23.00 och 02.00.

Vet du hur hon dog?

Hon verkar ha fallit på sin väska som innehöll en vodkaflaska.

Flaskan krossades och en glasskärva skar av halspulsådern.

-Så det kan ha varit en olycka. -Eller ett överfall.

Obduktionen kan säga mer.

Hon är Julie Conway, 46 år. Känd av polisen-

-efter flera alkoholrelaterade incidenter.

-Julie Conway? -Ja.

-Är du säker? -ID-kortet fanns i väskan.

Känner du henne?

Nej, hon är en ledtråd i min utredning.

Vi skulle träffas i dag.

Nån kanske inte ville det.

-Vem anmälde det? -En kille som rastade sin hund.

Fanns det några vittnen?

Några tonåringar hörde höjda röster vid midnatt och såg nån skynda i väg.

-Man eller kvinna? -Det var mörkt.

De trodde det var fyllon, och höll sig undan.

-Har hon anhöriga? -Donna Wellenfield, en syster.

Hon har ett kafé på Rugden Street.

Förstod den hon var med att hon var illa ute?

En avskuren artär sprutar blod. Svårt att missa, även på natten.

Så varför lämnades hon att dö?

Folk drogs alltid till vår Julie.

I ett annat liv kunde hon ha blivit filmstjärna, men hon hamnade fel.

Hon började dricka tidigt och kunde inte sluta.

Alkohol betydde mer för Julie än nåt eller nån.

Det måste ha varit svårt.

Hade hon några relationer som du känner till?

Hon gifte sig aldrig, men var ihop med Jed Varnham till och från.

Jed Varnham. Släkt med Julian Varnham?

Ja, hans son. Först tyckte jag att hon siktade för högt.

Vår Julie och en Varnham, men han var värre däran än hon.

-På vilket sätt? -Alkohol, droger.

Men han lyckades bli ren.

Så de höll inte ihop.

Han gjorde sitt bästa. Det måste jag erkänna. Det gjorde vi alla.

Men hon gjorde hans liv till en mardröm.

Men ändå ärvde hon hans farsa.

Vad menar du?

Hon ringde i går och sa att han testamenterat ett hus till henne.

Och att det en dag blir mitt.

Hon var full.

Vi hade inte pratat på månader.

Julian Varnham gav din syster ett hus. Varför det?

Jag har ingen aning.

Jag bad henne komma hit och förklara när hon var nykter.

Det gjorde hon aldrig.

Ni borde prata med Jed.

Vet du var vi kan hitta honom?

På pråmen på kanalen. Vet ni Bilten Lane Loch?

Ja, det gör jag.

Eller hos en syster, Liza.

Hon flyttade till pappan efter hans andra stroke.

Vi söker er bror, miss Varnham.

Han har inte haft kontakt med familjen på många år.

Vi måste prata med honom.

Vi har varit på pråmen, men han var inte där.

Vad gäller saken?

Julie Conway hittades död i morse.

Herregud.

Vi vill bara prata med honom.

Julie skulle ärva en egendom från er fars dödsbo. Stämmer det?

Ja, Ravenstoop, uppe på Bilten Moore. Den tillhörde min farfars far.

Varför efterlämnade er far den till Julie?

Pappa var sårbar efter sin andra stroke-

-och Julie var väldigt manipulativ.

Men ni såg henne aldrig här med er far?

Nej, men jag jobbade heltid och vissa vårdare var inte så vaksamma.

Vad tyckte Jed om att Julie fick Ravenstoop?

Vi pratar inte med varandra.

Kan ni berätta varför?

Jed spårade ur totalt.

Det var så han hittade Julie.

Vi försökte kontakta honom, men hon vände honom emot oss.

Han tog inte ens farväl av sin far.

Julie Conway hittades död i Allerton Bridge Park i morse.

Hennes halspulsåder hade skurits av av en glasskärva.

Först trodde vi att det var en olycka.

Men obduktionen tyder på att hon blev knuffad.

Ett vittne hörde ett gräl några timmar innan kroppen hittades-

-så hon var inte ensam.

Så det är av största intresse att hitta den personen.

Separat från den här utredningen-

-har jag ett fall med en försvunnen person.

Jag tror att det finns ett samband.

Luke Marbury anmäldes försvunnen 1989.

Han och Julie Conway umgicks-

-med samma tonårsgäng när det begav sig.

Ridley börjar ställa frågor om Lukes försvinnande-

-och nästa dag hittas Julie död.

Och det är dagen efter att Julie ärver ett hus-

-från Julian Varnhams dödsbo.

Det ligger på Bilten Moore, Ravenstoop.

Det chockade Julians dotter Liza, som trodde att hon skulle få huset.

-Luke Marbury är intressant. -Vi kan inte utesluta honom.

Vet vi varför han gav Ravenstoop till Julie Conway?

Liza tror att Julie fick deras far att ändra sitt testamente-

-men saknar bevis för det.

Vi måste prata med Jed Varnham.

Hittills har alla försök att kontakta honom misslyckats.

Vi borde fokusera på mordutredningen.

Hur ser det ut?

Vi försöker ta reda på vad Julie Conway gjorde efter mötet.

Var var hon och med vem?

Hus på Allcott Way har övervaknings- kameror. Jag kollar upp dem.

Håll mig uppdaterad.

Ska vi pausa den saknade anmälan?

Än så länge. Men Ridley har rätt.

Det finns ett samband mellan mordet på Julie och Lukes försvinnande.

Vi håller låg profil för Goodwins skull.

Uppfattat.

Jag har hittat Duncan Dorans arbetsplats.

Vem är det?

Han var den sista som såg Luke. Jag åker dit nu.

-Jag försöker nå Jed Varnham. -Okej.

-Chefen. -Ja?

Teknikerna har låst upp Julie Conways mobil.

De hittade grova sms mellan Julie och Jed Varnham.

-De gillade visst inte varandra. -Nej.

Jed Varnham? Jed?

-Ja? -Du är svår att hitta.

Kriminalkommissarie Carol Farman. Kan vi prata lite?

Javisst, kom in.

Julie var den vackraste flicka jag nånsin sett.

Jag älskade henne över allt annat. Det gör jag fortfarande.

Men hon förgjorde sig själv.

Menar du drickandet?

Man måste vara ärlig mot sig själv-

-men Julie kunde aldrig vara ärlig.

När jag inte stod ut längre sa hon att hon var med barn.

Och sen att hon förlorat det.

Jag ville verkligen ha barnet, men det existerade aldrig.

Tog förhållandet slut då?

Det var länge sen, men jag kunde inte bryta med henne helt.

Sen ringde min syster helt oväntat.

Hon sa att hon hade ertappat Julie med min pappa.

Din syster Liza? Är du säker?

Hon blev skogstokig.

Vad sa Julie?

Att Liza hittade på, men hon skulle inte ljuga om nåt sånt.

Jag sa till Julie att det var slut för gott.

Vi hittade några grova sms på Julies mobil.

Jag ville få henne att sluta, men förgäves.

Till slut stängde jag av mobilen.

Då skrev hon brev om hur mycket hon hatade mig.

-Har du kvar dem? -Ja.

Får vi se dem?

Tack.

Kan vi behålla de här ett tag, Jed?

-Ja, Duncan? -Där under.

Tack ska du ha.

-Duncan? -Ja.

Duncan Darwin?

Alex Ridley, Cobden-polisen. Jag har frågor om Luke Marbury.

Hans syster vill få kontakt.

-Varför skulle jag veta nåt? -Jo...

Du var den sista som såg honom.

Det var inte i går.

Känner du igen nån på fotot?

Det där är Luke.

Men inte de andra, tyvärr.

Tjejen, då? Julie Conway.

Jag var äldre. Vi hade inte samma vänner.

Hur kände du honom?

Jag var ute på hal is. Snattade och stal bilar.

Luke ville vara med.

Följde efter tills jag sa ja. Jag tyckte synd om honom.

När såg du honom senast?

Han hade bråkat med sin morsa och fick nog.

Vet du vart han tog vägen?

En skrot i Craidale tog in ungdomar utan förbehåll.

Jag skjutsade honom till stationen.

-Och såg honom aldrig igen? -Nej.

Chefen. Jag måste jobba.

Tack för din tid.

-Ja. -Det är Ray. Ray Travis.

Har du hittat min John Coltrane?

Nej, men jag håller utkik. Nej, men efterlysningen gav nåt.

En som ringde hade sett Luke på en pub i Craidale.

Shepherd"s Rest. För två månader sen.

-Craidale. Är du säker? -Definitivt.

Fick du detaljer?

Jag försökte, men personen ville vara anonym.

Man eller kvinna?

Man. Mogen röst, lokal.

Jag hör av mig om jag hör mer.

Okej. Tack, Ray. - Craidale.

Efterlysningen gav utdelning.

Luke Marbury sågs på en pub i Craidale för två månader sen.

Så han kan ha mördat Julie Conway.

Vi måste få det bekräftat.

Fick du ett namn?

Nej, den som ringde var anonym.

Darren, be teknikerna spåra det.

-Ja, chefen. -Några spår efter Jed?

Ja, vi hittade honom på pråmen.

Han hade undvikit oss för han anade att nåt hemskt hade hänt Julie.

-Och du trodde honom? -Han verkade uppriktigt ledsen.

Han sa att han älskade henne trots alla kränkningar.

Det fanns både brev och sms.

Se till att jag får dem, Darren.

-Ja, absolut. -Vart vill du komma, Ridley?

Vi har redan fastställt att Julie Conways död kanske inte var planerad-

-men en våldsam reaktion på extrem provokation.

Då är båda syskonen Varnham aktuella.

Enligt Jed hade Liza sett Julie med deras pappa.

Men Liza sa att det aldrig hänt.

Det betyder att en av dem ljuger.

Ursäkta att jag kommer oanmäld.

Det är jag glad för, annars hade jag sovit till midnatt.

Vill du ha kaffe?

-Koffein vore bra. -Kan vi få kaffe?

-Ja, sir. -Bra.

Jag konsulterar i en mordutredning.

En tjej som heter Julie Conway.

Det är hon på fotot med Luke.

Tror du det finns ett samband?

Det är alltid möjligt.

Men nån ringde radiostationen.

De hade sett Luke på en pub i Craidale för två månader sen.

Den som ringde var anonym.

Men enligt ett vittne skulle han dit dagen han försvann.

Till nån skrot.

Alderfords. Jag har släpat hem Luke därifrån några gånger.

-Jag tänkte åka till puben i morgon. -Jag kan följa med.

-Det är nog ingen bra idé, Eve. -Varför inte?

Jag har inget bättre för mig.

Nej, men det kanske inte är goda nyheter.

Jag vet det.

Okej då.

Han ska ha setts på en pub här-

-men det var inte här. Den är igenbommad.

-Finns det fler? -Jag tror inte det.

Men skroten finns kvar.

Tror du att han skulle åka dit?

Luke kände sig mer hemma här än med oss-

-så om han skulle söka upp nån vore det dem.

-Då åker vi dit. -Okej.

På huset mittemot Julie Conway finns en kamera.

Det är Liza Varnham. Gick de tillsammans?

Nej.

Hon går ensam. Och Julie går kl. 20.07.

Hon syns vid slutet av vägen, in mot stan.

Sen tappar vi bort henne.

-Fanns det kameror på Halton Way? -Ja.

Hon syns inte på nån.

Det finns en grind på andra sidan parken.

Hon och den hon var med måste ha gått där.

Liza Varnham verkar ha en del att svara på.

-Hej. -Hej.

-Kan jag hjälpa er? -Jag letar efter min bror Luke.

Luke Marbury.

Jobbade här till och från för länge sen.

Nån sa att han setts i området nyligen.

Minns du honom från den här bilden?

Jag börjar bli gammal, men det är inget fel på mitt minne.

Kom in.

När ungdomar som Luke kom hit fick de mat och logi.

Inga frågor. Sätt er.

Vissa av dem stal fettet från ens bacon.

Men han jävlades aldrig med mig. Jag gillade honom.

Det var ömsesidigt, så vi trodde att han sökt upp dig.

Men det gjorde han inte.

Sa han varför han kom hit? Han var ung för att lämna hemmet.

Nej, och jag ville inte veta.

Här ställer man inte för många frågor.

För de flesta som kom hit var det här det närmaste en familj de hade.

Vi tog hand om dem, fick dem att känna sig trygga.

Ja. Luke sa att han skulle hit.

Vad menar du?

Inget, bara att det här var hans sista kända destination.

Det kan han mycket väl ha sagt.

Men precis som jag sa till polisen då kom han aldrig hit.

Jag är ledsen, Eve, men vi måste inse-

-att Luke kan ha gått bort och att nån vill att vi ska tro nåt annat.

-Varför skulle nån göra det? -Jag har ingen aning.

Din ankomst kan ligga bakom. Det finns säkert ett samband.

Men jag måste ta reda på vem som ringde.

Vad tänker du?

Att jag behöver mer tid att bearbeta allt.

Ja. Vi kan stanna till hos mig på vägen tillbaka, om du vill.

Gärna.

Hur är det?

Det är sorgligt att Luke kände sig så vilsen-

-att han åkte dit för att känna att han hörde hemma nånstans.

Ingen av oss visste vad en familj innebar.

Så när min man sa att han inte ville ha barn gick jag med på det.

Och så var jag rädd för att bli som mamma.

Jag trodde inte jag ville ha barn.

Men när Ella föddes var det det bästa som kunde hända.

Då kändes det inte som en uppoffring-

-för jag var älskad, villkorslöst.

Det var allt jag ville.

Men en dag sa han att han hade nån annan-

-som var i sjätte månaden, och skulle lämna mig.

Oj.

Och så var jag tillbaka på ruta ett-

-utan nån som älskade mig, ingen som jag hörde hemma hos-

-ingen samhörighet med nån.

Åh, Eve.

Så tråkigt att höra.

Ja.

Jag vet hur det känns.

Vad hände, Alex?

Det brann i huset.

När jag kom dit var det för sent.

Jag beklagar.

Den var anlagd.

Den var avsedd för mig, men...

Har du pratat med nån?

Ja då. De erbjöd terapi och allt sånt.

Men vad är poängen?

-Det kanske hjälper. -Hur då?

Jag har förlorat allt.

Jag har förlorat min familj.

Jag förlorade allt som hade nån mening.

-Vi har bara några frågor. -Vad gäller saken?

Den här personen var hos Julie Conway tre timmar efter ert möte.

Känner ni igen henne?

Jo, det är jag.

-Ni sa att ni inte kontaktat Julie. -Varför var ni där?

Jag gav henne ett erbjudande om Ravenstoop, som hon avböjde.

Hon sa att hon aldrig skulle sälja det till mig.

Och hur kändes det?

Jag blev arg. Det skulle vem som helst bli.

Lika arg som när ni såg Julie här i huset med er far?

Jag vet det, för ni ringde er bror och var rasande.

Ni krävde att han höll elaka Julie ifrån er far.

Varför ljuger ni, miss Varnham?

Jag kan inte prata länge, jag börjar sända om tio minuter.

-Men det är här magin sker. -Ja. Vem betalar allt det här?

Du vet, bidrag, fonder, donationer.

Det drivs av samhället för samhället. Alla är volontärer, som jag.

Ray, har du en samtalslista som jag kan få se?

Ja, självklart. Den här vägen.

Det var det här som ringde efter efterlysningen.

Kl. 21.47, under en musikpaus.

-Han ville inte vara i sändning. -Svarade du?

-Ja, alla sköter sina egna program. -Och du vet inte vem det var?

Det var ingen stammis. Vad gäller saken?

Den som ringde sa att de såg Luke Marbury där uppe-

-för två månader sen på en pub som varit stängd i ett år.

Jag är bara budbäraren. Det finns gott om galningar.

Det måste vara hemskt för hans syster. Hälsa henne från mig.

Absolut. Tack, Ray.

Okej, ja.

-Jag ser efter nu. -Tack, Darren.

Så du lever!

-Jag har ringt hela dagen. -Ja.

Jag kollade upp den där iakttagelsen.

Åkte du till Craidale?

-Varför sa du inget? -Eve var med.

Jag tänkte det kunde vara bra.

Hon kände till stället, folk Luke brukade umgås med.

-Varför svarade du inte? -Signalen är usel där uppe.

Och?

Puben var inte öppen för två månader sen.

Så nån lurar oss, och de är inte de enda.

Enligt Liza Varnham ljög hon för oss-

-för att inte bli misstänkt. Men jag tror henne inte.

Vad är det? Vad har du hittat?

Till vänster är breven Julie skickade till Jed.

Till höger är breven Luke skickade till Eve.

-Handstilarna liknar varandra. -De är identiska.

Skrevs breven från Luke till Eve av Julie Conway?

En expert måste bekräfta det.

Men med iakttagelsen i Craidale-

-är det nån som verkligen försöker vilseleda oss.

Men den som ringde var en man.

Så Julie är inte den enda-

-som vill att vi ska tro att Luke Marbury lever.

Vi måste hitta anmälan.

-Jag sätter Darren på det igen. -Ja.

Jed Varnham och Julie var tillsammans för länge sen.

Han måste veta nåt om Lukes relation med henne.

-Vi kan väl fråga honom? -Vi gör det.

Säger namnet Luke Marbury dig nåt, Jed?

Han försvann 1989 i Allerton.

Luke skrev brev till sin syster så att hon visste att han var okej.

-Vad har det med mig att göra? -Luke och Julie var vänner.

Jag kände inte ens Julie då.

Breven skrevs när ni var tillsammans.

Vi har anledning att tro att Luke inte skrev breven.

Breven skrevs av Julie.

Va? Varför skulle hon göra det?

-Vi tänkte att du kanske visste. -Det gör jag inte.

Aldrig hört talas om Luke Marbury.

Och så vitt jag vet skrev Julie inga brev till honom.

Det är rika utbölingar som gärna betalar löjligt mycket.

Mina barnbarn har inte ens råd att köpa ett skjul.

Det är skamligt.

Tack, Mary.

Många av er delar den åsikten i kväll.

Jag minns en tid när den här staden bestod av folk-

-som hade bott här i generationer.

Världen har blivit galen, mina vänner. Vi ser om nästa håller med.

Vad heter du och var ringer du ifrån?

Jag heter Luke.

Och du vet precis var jag är.

-Vad vill du säga, Luke? -Det vet du nog, Ray.

Du kan väl berätta det för alla? Lätta ditt hjärta.

Annars gör jag det.

-Tack för att du kom, Ridley. -Ja då.

Det verkade angeläget när du ringde.

Jag har fått tråkiga nyheter. Det är mamma.

Läkaren säger att hon är döende. Magcancer.

Vad tråkigt att höra.

Hon fanns alltid där för mig.

Stöttade mig i vått och torrt. Jag måste träffa henne.

Kanske om du var säkerhetsklass 2, och inte 1. Det finns inte en chans.

Det måste finnas nåt tillstånd som jag kan ansöka om.

Du kan lägga in ett gott ord.

Jag kan inte ändra reglerna ens om jag vill.

Men det vill du inte.

Det sa jag inte. Det är som det är.

En halvtimme är allt jag ber om. Det kan vara sista gången jag ser henne.

Vår grabb är känslig.

Jag måste få förklara för honom.

-Mamma har ingen annan. -Jag kan inget göra.

Han klarar det inte, Ridley, och inte jag heller.

Jag sitter här medan hela familjen rämnar.

Nu vet du hur jag känner.

Eve! Är allt bra?

Alex, är du ledig i morgon kväll?

Jamie och killarna vill att jag sjunger igen på Marlin"s-

-och jag vill gärna att du kommer.

Då gör jag det.

Så bra. Så bra.

Vi ses då.

Teknikerna har gått igenom Ray Travis telefonsamtal.

Ingen ringde kl. 21.47.

Men det stod i loggen.

Enligt dem ändrades den manuellt dagen därpå.

Ray verkar vara vår bluffmakare.

-Jaså? -Och lyssna här.

Vad heter du och var ringer du ifrån?

Jag heter Luke och du vet exakt var jag är.

-Vad vill du säga, Luke? -Det vet du nog, Ray.

Du kan väl berätta det för alla? Lätta ditt hjärta.

Annars gör jag det.

Teknikerna spårade numret. Det är Duncan Darwin.

Jag har berättat allt för mr Ridley.

Varför ringde du till Ray Travis och låtsades vara Luke Marbury?

Inte här.

Ray Travis är inte den ni tror.

Mr Närradio, allas bästa vän.

Vem är han, då?

Nån man inte vill ha i närheten av sina barn.

Varför säger du så?

Rays verkstad var ett mecka för tonåringar.

Alla avgudade honom, och det var så han ville ha det.

-Förlåt. -Det är okej, Duncan.

Ta den tid du behöver.

Först var det gratis skivor, sen fester ovanför butiken.

Han mätte ungdomarna på väggen, som om han var allas roliga pappa.

Men det var bara en ursäkt för att komma lite närmare.

Han valde sina offer väl.

Bedrövade. Försummade.

Julie Conway?

Jag varnade henne, men hon gillade uppmärksamheten.

Ray betedde sig som om det var normalt.

Gick Luke Marbury på festerna?

Julie tog dit honom.

Nu är hon död och Ray går fri, som om inget hänt.

Duncan.

När jag visade fotot på Julie sa du att du inte kände henne.

Jag har aldrig berättat det här för nån.

Inte ens min fru.

Men när jag hörde vad som hänt Julie...

...visste jag att det var dags.

Tror du att Ray är inblandad i hennes död?

Ni ställde frågor om Luke. Det hade inte Ray gillat.

Han ville se till att Julie höll tyst.

Med sitt drickande var hon en risk.

Jag måste hämta min dotter. Hon får aldrig gå ensam.

Tack.

Jag har ringt fem gånger. Vi har inget val.

-Jag måste ha ett beslut. -Men inte jag.

Ray?

Ray?

Ridley.

Det stämmer med det Duncan berättade.

Ja.

Titta här. De är i Jacks ålder.

Det där är Julie Conway.

Titta, hans telefon.

Då tar vi reda på var han är.

Raymond?

Ray?

-Var är Darren? -Jag har försökt ringa.

Vi får nog börja utan honom.

God morgon, allihop.

Ni kan öppna era mappar.

I går hittade Ridley och jag den här mannen-

-Ray Travis, död i lägenheten ovanför skivaffären.

Han hade hängt sig.

Vi hade fått information från Duncan Darwin som ledde oss dit.

Duncan gav oss en detaljerad beskrivning-

-av Ray Travis inblandning-

-i övergrepp på sårbara tonåringar.

När skedde de?

Enligt Darwin vid mitten av 80-talet.

Är han pålitlig?

Det fanns foton och bevis i Travis lägenhet-

-som stöder Duncans påstående.

Hur hör det ihop med vårt mord?

Julie Conway syns på flera foton-

-och med Ray Travis på några av dem.

Duncan Darwin är också med, liksom Luke Marbury.

Varför skulle Ray Travis döda Julie nu?

När Ridley började ställa frågor om Luke Marbury blev han nervös.

Det är inte mer än rimligt att tro-

-att Ray Travis måste se till att hon höll tyst.

Bra, Carol.

Tack, allihop.

Vi verkar ha hittat vår man.

Jo, men vi hittade även foton på Julie Conway på en annan plats.

Ray Travis var kanske inte ensam.

Vänta lite, Ridley. Innan vi utvidgar sökandet-

-måste vi fokusera på att bevisa att Ray Travis mördade Julie Conway.

Och pausa allt annat?

För tillfället, ja.

Ridley, kom hit lite.

Varnhams advokat har hört av sig.

Julian Varnhams testamente har inte ändrats sen 1989.

Så Julie Conway skulle alltid ärva huset.

-Chefen. -Darren, var har du varit?

I arkiven. Jag hittade anmälan om Luke Marbury.

Var då?

Gömd i en låda med trafikolyckor från 1989. Avskriven av en kommissarie.

Så den var avsiktligt felarkiverad?

Och här är anledningen.

Dagen innan han försvann-

-kom Luke Marbury hit för att anmäla Julian Varnham.

-Ridley. -Kom igen.

Ridley, vänta.

Vart ska du?

Julian Varnham gav Ravenstoop till Julie Conway 1989-

-samma år som Luke Marbury försvann.

Jag är övertygad om att huset är viktigt för fallet-

-och att Duncan vet mer än han låter påskina.

Okej. Jag följer med.

-Goodwin, då? -Vi har en ny ledtråd.

Jag måste följa upp den.

Det är sant.

-Sätt dig i bilen, Duncan. -Jag har inte gjort nåt.

Då kan vi göra det här.

Så, Duncan...

...berätta om huset.

-Vilket hus? -Ravenstoop.

-Jag vet inte vad du pratar om. -Vi tror att du gör det.

Såg du Luke Marbury sist i livet? Eller var det Julian Varnham?

Historien slutar inte med Ray Travis. Du ljög.

Gjorde du det för att dölja dina spår?

Nej.

Du måste tysta Julian och Ray, så att sanningen inte kom ut.

Jag sa...

Hur var det, då?

Jag var den sista som såg Luke, men inte som ni tror.

Starta bilen.

Det ser inte ut som en älskad släktklenod.

Vi provar där bak.

Jag låtsas att jag inte såg det.

Är det inte kallt här inne?

Väldigt kallt.

-Ska vi gå upp? -Ja.

Vad är det här för ställe?

Det är varje förälders värsta mardröm.

Det här är sängen på fotot.

Julie Conway satt här.

Var är Duncan?

Duncan?

-Duncan! -Ja.

Vad gör du?

Jag måste hitta Luke.

Du är gripen, misstänkt för mordet på Julie Conway.

Förstår du?

Jag har ju sagt att det inte var jag.

Svara bara på frågan.

Ja, jag förstår.

Hur kom du i kontakt med Julian Varnham?

Vi kände honom som JV, aldrig Julian.

Han försökte förmodligen distansera sig så.

Ville inte smutsa ner händerna.

Ray var mellanhand.

Han fick ungdomarna att lita på honom och tog dem till Ravenstoop.

Så Ray var inte inblandad i övergreppen?

Nej.

Ray var bara en skit.

Dyrkade JV och gjorde allt för att hålla sig väl med honom.

Rekryterade han Julie Conway?

Hur gick det till?

Hon brukade hänga på JV:s ställen.

De som drog till sig minderåriga.

Hon söp dem fulla och bjöd dem på fest.

Var du på festerna?

Inget hände i början.

JV behövde vinna vår tillit.

Försäkra sig om att ingen brydde sig om oss.

Sen spetsade han våra drinkar...

...väntade tills vi var utslagna.

Och sen...

...gjorde han vad han ville, och kom undan med det-

-för JV hade högt uppsatta vänner som alltid hjälpte honom.

Det var så han visste att Luke hade polisanmält det.

Men Luke återvände till Ravenstoop. Varför?

Julie lurade dit honom.

Hon sa att JV var borta.

Men han var där och väntade.

Ingen trotsade JV. Nånsin.

Men Luke var inte som vi andra.

Han var modig.

Han stod på sig.

Han sa till JV att om polisen inte gjorde nåt...

...skulle han gå till pressen.

JV tänkte aldrig låta honom gå.

Han anföll honom med...

Han anföll honom med ett askfat i glas.

Jag minns hur det lät när det krossade hans skalle.

Varför sa du inget?

Han hade videor.

Fotografier.

Han skulle visa våra föräldrar dem.

Vi var så rädda att vi bara spelade med.

Vad hände sen?

Han sa att vi måste prata ihop oss.

Om nån frågade hade Luke stuckit och jag hade sett honom åka.

Sen måste jag bära ner honom i källaren.

Så du var den sista som såg honom.

Han vägde knappt nåt.

Han var bara ett barn.

Goodwin vill att han häktas tills kvarlevorna identifierats-

-och dödsorsaken fastställts. Men det kan dröja.

Goodwin har rätt. Vi måste säkert veta-

-att han var inte inblandad i morden på Luke och JV.

Julian Varnham begravs i morgon. Hur hanterar vi det?

Avvaktar tills Duncans vittnesmål har bekräftats.

Jag ska träffa Eve i kväll, så om jag behövs....

Nej, nej, vi är färdiga.

-Vad ska du berätta? -Inget. Förrän vi vet säkert.

Är allt bra?

Ja då, det är bra.

Det har bara varit en lång dag.

Nåt nytt om Luke?

Jag tror att vi närmar oss ett svar om Luke.

Jag vet inte längre om jag vill det.

Det är jobbigare än jag trodde.

Nu vill jag bara åka hem.

Så det här känns inte längre som hemma?

Jag trodde det, men det gör det inte.

Inte utan min bror.

Jag åker efter begravningen.

Jaså? Redan?

Du kan följa med mig.

-Vad då, till USA? -Varför inte?

Vi är båda lite vilsna.

Jag ska sjunga i Jacksonville om två veckor. Du skulle trivas där.

Vi kan vara bra för varandra, Alex.

Jag friar inte.

Jag vill bara inte att det ska ta slut.

Vad det här nu är.

-Men det kanske bara är jag. -Nej då.

Nej, nej. Det är det inte.

Så följ med mig.

Är det dags att gå vidare?

Alla säger att jag borde det.

Vad vill du göra?

Jag hade allt jag nånsin önskat mig.

Jag kanske borde nöja mig med det.

Ska du vara ensam för alltid?

Som ni ser finns det spår av trubbigt våld mot huvudet.

En sån impressionsfraktur-

-är resultatet av stor kraft.

Det överensstämmer med vittnesrapporten-

-om att offret slogs med ett tungt föremål.

Är det Luke Marbury?

Det är nån som blev slagen i huvudet med stor kraft för åtskilliga år sen.

Jag jobbar så fort jag kan.

Kan nåt identifiera honom som Luke Marbury?

Kanske en klocka.

Vi kollar upp serienumret nu.

Jag hittade även några hårstrån, som dna-undersöks.

-Hur lång tid tar det? -Några timmar eller betydligt längre.

-Nåt nytt från CSI? -Nej, inte än. Goodwin går i taket.

Vi måste ligga lågt tills vi vet säkert.

Om det är ett ja måste familjen få veta så fort som möjligt.

Jag vet. Det ser jag inte fram emot.

-Vart ska du? -Jag måste bara göra en sak.

Ingen fara, du missade.

Tur det, för jag ska ha klänningen på begravningen.

Vad har du att berätta, Carol?

Inget än, sir.

Fast nu ringer Wendy.

Hej, Wendy. Jag är med kommissarie Goodwin.

Jag har äntligen fått svar.

Klockan som hittades med kvarlevorna, serienumret tillhör en klocka-

-tros ha stulits 1988 av Luke Marbury.

Ms Marbury återvände till hotellet vid elvatiden.

Är du säker på det?

Hon hade förlagt sin rumsnyckel så vi gav henne en ny kl. 23.07.

-Gick hon till sitt rum sen? -Nej, nån väntade på henne.

Och dna:t?

Vi lyckades ta dna från hårstråna på kroppen.

Ingen direkt träff i databasen, men ett mer överraskande resultat.

Det matchar till 50 % dna:t som hittades på glasskärvan-

-vid Julie Conway, en procentandel som delas av ett helsyskon.

Jag jämförde med dna:t från Luke Marburys syster Eve.

Och de matchar.

Folk förknippar pappas framgångar med hans nöjesställen-

-men stipendiet var det han var mest stolt över.

Det ger flera generationer unga möjligheter-

-som de annars inte har råd med.

Jag är glad att kunna säga att en av dem är här i dag:

Eve Marbury, vars liv förändrades av min fars generositet.

Hon ska sjunga en av hans favoritlåtar, "After you"ve gone".

Jag kan inte sjunga för mannen som dödade min bror.

Julian Varnham valde sina offer väl. Offer som min bror Luke.

Vilse. Sårbara. Oälskade.

Julian Varnhams verkliga eftermäle är skadan han åsamkade ungdomarna.

De fick skam- och skuldkänslor som de aldrig återhämtade sig från.

Men min bror Luke...

...min femtonårige bror var modig.

Han gick till polisen för att avslöja sanningen.

Men Julian Varnham hade högt uppsatta vänner, som fick allt att försvinna.

Och min bror betalade för sitt mod med sitt liv.

Och jag är otroligt stolt över honom.

Jag måste prata med henne.

-Verkligen? -Ja, bara fem minuter.

Okej, fem minuter. Jag ska prata med familjen.

Du kan vänta utanför.

Hur visste du att det var jag?

Klänningen.

Klänningen du hade på dig hos mig på middagen.

Du sa att du tog med den till begravningen.

När jag såg att du inte hade den undrade jag varför du ändrat dig.

Sen mindes jag nåt du sa.

Du sa att hemma inte var detsamma utan din bror.

Som om du redan visste att han var död.

Vilket du förstås gjorde.

Jag planerade inte det här, Alex. Du måste tro det.

Julie Conway kom till mig.

Va?

Nån hon drack med såg mig och visste var jag bodde.

När jag kom tillbaka från middagen väntade hon.

Julie såg nog min återkomst som ett tecken.

En chans att gottgöra innan det var för sent.

Jag måste prata med dig om Luke.

Vem är du?

Inte här.

Hon berättade om Ray Travis och festerna.

Hur hon drog in Luke och visste vad som skulle hända.

Jag kunde inte ta in allt. Jag frågade var Luke var nu.

Jag ville träffa honom.

Då sa hon att Julian Varnham hade dödat honom.

Att stipendiet han gav mig var en hållhake på Luke.

Och att hon skrivit breven. Allt var en lögn.

Vänner ska skydda varandra.

Systrar också. Och var fan var du?

-Du är lika skyldig som jag. -Nej!

Då tappade jag besinningen, för jag visste att det var sant.

Det var så mycket blod.

Jag borde ha hjälpt henne, men jag fick panik.

Du borde ha kommit till mig.

Men om jag berättade för dig...

...hade det varit över.

-Och det ville jag inte. -Herregud.

Craidale, då?

Du visste att Luke var död.

Du bara ljög och ljög.

Det var en olycka. Jag visste ingen råd.

Du kunde ha sagt sanningen.

Jag som tänkte...

Jag som tänkte att här var nån som jag kunde släppa in i mitt liv.

Ridley. Ridley, vänta.

Bra att jag hittade dig.

Du ska veta att det blir en utredning-

-av varje aspekt av fallet, även alla inblandade poliser.

Anmälan avskrevs av en kommissarie.

Alla poliser, oavsett rang.

Luke Marbury får äntligen rättvisan han förtjänar.

Översättning: Iyuno-SDI Group