Original subtitles

Fem lag.

Tar sig an den ultimata utmaningen.

-Det är lite Indiana Jones-känsla. -Ja.

Ett race tvärsöver en hel kontinent.

-Tävlingarnas slutmål är Tromsö. -Skämtar du?

Från Afrika hela vägen till Tromsö i Norge.

Utan att flyga.

De tävlande lagen är: Vinnarskallarna Herngrens. Felix med fru Clara.

Jag tappar det om jag förlorar. Även om det är mot barnen i kort.

Livsnjutaren Peter Magnusson, som tagit med sig mamma Lotta.

Hela idén om att resa med sin morsa är ju absurd.

Eva Röse och storasyster Karin som med list och jävlar anamma...

-...tänker ta sig fram i äventyret. -Ibland kommer kobran fram.

Och från lugnet i de norrländska skogarna.

-Två tjurskallar. -Den envise Thomas Wassberg...

...i lag med sonen Björn. Och till sist.

Yngst och med mest energi, kompisarna Carl Hedin, Emil Hemming.

-Det här är min största dröm! -De kommer nu. Det är en tävling.

Med en karta och minimal budget måste de göra allt för att vinna.

-Det här är vad vi gjort av med. -Jag har inte ens råd med kaffe.

-Vi var på fel ställe. -Jag är glad att du följde med.

-Jag glömmer aldrig den här resan. -Jag har blodsmak i munnen.

-Så det måste vara värt det. -Ge upp? Nej, vad fan.

Vilket lag kommer att lyfta bucklan och stå som segrare?

De kanske är kvar i Afrika?

Det här är "Race Across the World Sverige".

-Vi måste ju för fan över här. -Lagen som tävlar...

...är nu inne på den andra av totalt nio etapper.

Ja, vi får lift av den här snälle mannen.

Etappen sträcker sig från starten i portugisiska Pinhão

genom stora delar av Sydeuropa med siktet inställt på nästa checkpoint

i Lerici, i norra Italien.

Frågan är: Vilket lag hinner fram först och tar hem andra etappen?

Barcelona, i Spaniens nordöstra kust är med sin kultur, arkitektur

och gyllene stränder ett av Europas populäraste resmål.

Hit har Carl och Emil anlänt, fyllda av förhoppningar.

-Vad varmt det var här. -Nu när vi kommit till Barça...

Badens stad så längtar vi efter vita stränder, paraplydrinkar...

Sol i sinne.

Nää.

Det var den drömmen om sol och bad och solkräm i ögonen.

Men skam den som ger sig.

Vamos a la playa, a mi me gusta bailar

Här blir det dopp i havet.

-Det är underbart. -Nu lever vi.

-Drömmen om en solsemester blev sann. -Man får ta vara på varenda restimme.

-Jag kissar nu! -Jag med.

Jag säger som alla kallbadare: Man ångrar aldrig ett dopp.

Nu sparade vi två euro.

Är det här tåget? Vi borde gå till mitten.

-Vi kommer till Marseille sent. -Vi får starta tio imorgon.

Vi reser från Marseille så långt vi bara kan, helt enkelt.

Lag Herngren åker till Frankrike, ett land Felix har starka åsikter om.

Yes. Jag tycker ju om Frankrike, men är också lite rädd för fransmän.

-Han såg glad ut. -Snorkiga, inte så service minded.

-De tycker att de är lite förmer. -Ett helt land kan väl inte känna så?

Jo, jag tror att fransmän... Franska hundar är spännande också.

Men du, vi varit här i några timmar. Det kanske blir underbart sen.

-Ja, det kan ju bli så. -De kanske är hur trevliga som helst.

En bomb i Toulouse. Vad är oddsen?

Ja, nu har vi missat tåget. Det stod nån väska på perrongen.

-Så vårt tåg blev försenat. -Vi måste hitta...

-Marseille? Marseille? -Kan du översätta till engelska?

-Det går inte. -Oj då. Problem.

Totalt tågstopp och inga alternativ, tvingar kvar paret i Toulouse.

De förlorar dyrbar tid i tävlingen.

För en timme sen var vi kanske först. Det är sinnessjukt. Jag orkar inte.

Antingen åker vi sent ikväll och når Marseille 02.30 med olika bussar.

Sen finns det annars ett tåg som går 08.45. Då måste vi sova här i natt.

-Vi måste sova här, ja. -Det här är ett hotell, Felix.

-Det här ser inte dyrt ut, men... -Jag ser om vi kan göra nån deal.

Se om du träffar en trevlig fransman. Jag får en kyss om han är otrevlig.

-Är det... Har du några lediga rum? -Det är fullbokat.

Känner du till nåt billigt hotell? Det måste vara billigt. Kan du kolla?

-Jag ringer runt och återkommer. -Tack så mycket.

Jag känner mig hoppfull. Han var sjukt gullig så jag ska få en kyss.

Här var det fullt, men han ska ringa runt till sina hotellpolare.

Jag hittade nåt överkomligt. Runt 50 per natt för ett par.

Det är kanonbra.

-Det ligger 50 meter härifrån. -50? Tack så mycket.

-Åh, oh là là. Här var det... -Ja.

-Det är inte Ritz-Carlton. -50 känns sinnessjukt bra.

Det här golvet har... Det är nåt som klistrar på golvet.

-Nu känns det rimligt. -Det känns nästan dyrt.

-Jag håller med. -Är det en toa också?

-Inte så mycket tvål och sånt. -Garderoben lutar kraftigt.

Är vi i Pisa redan? Jävlar, det är en gul fläck där. Ja, här kan man öppna.

Jag känner mig som en hora i det här rummet. Det är lite sån aura här.

Det här är också sant. Det svänger på det sjukaste sättet.

Dörrarna håller på att lossna.

Paret Herngren är inte ensamma om att njuta av vad Frankrike erbjuder.

Välkomna till Montpellier, Frankrike. Frankrike.

Det bor en fransman i mig som vill komma ut. Nu ska vi käka sniglar.

-Sniglar? -Grodlår och allt vi kan hitta.

Peter känner sig mycket bekväm med både fransmän och franskan.

Ursäkta, mina damer. Jag heter Magnuson Pierre

och min mamma Lotta.

Vi res...

Vad heter resa?

-Jag... Är ni härifrån? -Nej, från Spanien.

Jaha, ni är från Spanien. Tack då. Hej då.

Innan vi går vidare. Planen är att vi ska få kontakt med Ida.

Som inte vet nåt. Hur ska vi göra? Vi måste få kontakt med henne.

Då möter vi upp henne, ta vår timeout som vi måste göra

-och sen i rasande tempo mot... -...slutmålet.

Vi kollar på rövhotellet här borta.

Det här är som Göteborg. Tågen kan komma varifrån som helst.

Sjätte dagen närmar sig sitt slut och lagen letar efter ett billigt boende.

-Hur mycket? -Det är 175.

Lag Röse har spenderat minst medan lag Magnusson haft det knepigare.

Lyckligtvis finns det goda möjligheter att tjäna in pengar.

Framför allt om man orkar hålla sig vaken när andra sover.

Carl och Emil utnyttjar timeouten i Barcelona med att ta ett kvällsjobb.

Ja, det stämmer rätt. Vi ska jobba på en dragshowbar.

Jag ser fram emot att gå in där med dig, vi kommer att ha kul ikväll

oavsett jobbuppgift men också att vi tjänar lite pengar.

Vi har ju tajt budget så varenda litet öre gör stor skillnad.

-Vi söker jobb. -Välkomna till Believe.

Trevligt att träffa dig, Michelle. Behöver ni hjälp ikväll?

Ja, vi har dragqueens. Det blir ert jobb ikväll.

-Ska vi jobba med dem ikväll? -Ni är dragqueens. Vi är alla det.

Det känns som att man blir inkastat i showbiz.

Ja, här är hon. Yvette.

-Du ser ut att vara med i "Grease". -Ja.

Killarnas uppgift blir att ta hand om baren.

-Är ni redo? -Vi är födda redo, Michelle.

Nu jobbar vi! Nu gör vi fan det här.

Musiken!

Att stå i baren var kul. Man gillar att man ger nåt tillbaka till folk.

Shots, shots, shots!

Man får dansa, chitchatta. One shot, one beer, one vodka.

Städa lite, men kul.

-Olé. -Olé.

Jag älskar att få folk att skratta. Jag var alltid klassens clown.

Jag är bekväm i rollen att underhålla.

Jag gick på Balettakademien i Stockholm. Musikalutbildningen.

Direkt efter jobbade jag som musikalartist

och började producerade egna klipp på Tiktok.

Plötsligt blir jag Sveriges mäktigaste Tiktokare.

Jag är mamma. Jag heter mamma.

När folk haft en dålig dag och tittar på ett klipp, går på musikal

eller ser nåt. Det finaste kvittot är när man fått nån att känna nåt.

Det är värt allt.

Det är showdags! En applåd för tjejerna!

Syns man inte så finns man inte. Jag har aldrig skämts över att uppträda

och speciellt när man är utomlands, då finns det inga spärrar.

När Carl ser mig, så rycks han med. Det är den personen han också är.

Jag blev vuxen ganska tidigt och ibland finns det ögonblick

när jag önskar att jag fått vara barn lite längre.

Mina föräldrar ville att man skulle vara måttlig och balanserad

och inte sticka ut för mycket. Då är det inte naturligt att sjunga, dansa

eller showa liksom.

Men varje gång jag ser Emil. Han är i sitt esse.

Han är gjord för att stå på scen. Han var som en påfågel i full skrud.

Det var ett jättefint ögonblick.

-Var vi duktiga? -Bra jobbat, grabbar.

-Ni är fantastiska. Här har ni. -Tack, Michelle.

-Tack, Michelle. -Kom tillbaka när ni vill.

Hej då, tack.

-Det här var ett fantastiskt minne. -Det var faktiskt jättekul.

Vi fick lön också, att nån vill betala för de här två dansarna.

Men vi fick lön och bra betalt. Ett tips är att jobba som dragqueen.

Det lönar sig.

Polis! Finns det nån polis på tåget?

Nu måste vi vidare från Marseille.

Klara och Felix som tappade en hel dag på grund av bombhot,

tänker försöka ta sig vidare till Italien så fort det bara går.

Man vill hellre bo i Italien i natt än i Frankrike.

Jag hatar fransmän djupt i mitt hjärta.

Jag hatar fransmän så mycket, så jag vill härifrån nu. Vi drar.

Sämsta reslandet av alla länder.

61 och 63 har vi.

De accepterar inte aborter på tåget. Man får inte göra abort här.

Hej då, Toulouse.

Systrarna Röse har inte samma panik att lämna Frankrike.

Idag ska vi ta tåg från Toulouse till Marseille och sen till Nice ikväll...

-...och hitta nånstans att bo... -...och sälja några dyra lägenheter.

I Monte Carlo.

För att hinna till arbetet i Monaco, måste de hinna till Nice ikväll.

-Vilket är lättare sagt än gjort. -Vart ska vi? Sex? Är det avstängt?

Nej, men Gud.

-Sluta vissla med visselpipan. -Det står att det går 35.

Om jag missar tåget ska jag skjuta mig själv i högerfoten.

Där borta. - Tack så mycket.

-Alla springer. -Nämen sluta. Vad är klockan?

Vi hoppar på i farten. Mamma åkte iväg utan mig på ett tåg.

-Nej, vad då för tåg? -Från Göteborg.

-Var det sju eller sex? -Sju.

Vi måste skynda oss. Hörde du? Vi får dépêchez.

Vi förtjänar en dag utan tåg, buss, båt, taxi och spring.

Oh my God.

Att resa på snäv budget är inget nytt. Det kluriga är väl att

det samtidigt är en tävling.

Det här är vad vi gjort av med: 236 plus 278,50

65,50, 220, 565. Plus 65.

Jag är förvånad att se vad varje dag har kostat, då blir man chockad.

Har vi bränt flera tusen fast vi snålat järnet?

-Det här blir 1 100. -Vi har gjort en vecka av sex.

Jag är tveksam om budgeten räcker.

-Vi vet inte vart vi ska. -Vi ska norrut så småningom...

...och då blir det dyrt.

Men du. Vi har ju tjänat 80 euro. Har du räknat in det?

Vi får jobba lite mer, kanske försöka hitta jobb som är lite längre också.

-Som inte är två timmar bara. -De andra stöter på problem också.

Alla som åker genom Frankrike. Det är ett gammalt ordspråk.

Thomas och Björn är nu på busstationen i Barcelona.

Det tidiga tåget som vi hade hoppats på sket sig ju.

Då är det en försening på gång. Det är lite stress.

-Vi fick söka andra alternativ. -Köper du några mackor...

-...och nåt att dricka. -Jo.

-Två biljetter till Lyon. -Passet, tack.

-Jag har ett. -Är ni två personer?

-Jag behöver hans pass. -Han köper mat.

Var är han?

Jag är tillbaka om två minuter.

Passet.

Tack.

Vi konstaterar att vi inte hinner fram imorgon. Det blir övermorgon.

Thomas och Björn har återigen hamnat efter, men de har vanan att dyka upp

där man minst anar.

Carl och Emil tar igen den sena natten i bussen mot Frankrike.

De tävlande är inne på sjunde dagen, på väg mot checkpointen i Lerici.

Varje etapp har en obligatorisk timeout, för jobb eller upplevelser.

Men man får inte resa eller förflytta sig framåt.

Magnussons har nått Franska rivieran, där de stämt träff med Peters ex.

Men kommer planen att åka snålskjuts på henne verkligen att fungera.

Det finns ingen baktanke, men en framtanke. Få lite mat i magen.

Nu ska vi se om vi hittar dem.

Fan gör du här? Får jag inte ta en bild?

Vet du vad? Kan du hjälpa mig? Kan du skicka ett sms till min exfru?

Och kolla... Jo, på riktigt. Så får du en selfie.

-Vad ska jag skriva? -Var i byn är ni?

Och så väntar vi. Vad gör ni här?

Du får värsta middan nu. Jag har fått svar. Vad står det här då?

Ja, titta. Le Marine. Vet ni var den ligger?

-Den ligger runt hörnan. -Perfekt. Hej då.

Hallå.

Att han dyker upp... Man vet inte vad som händer, vilken tid kommer han?

Det är ett typiskt Peter. "Vi kommer tio." Och så kommer man ett.

Så här. Vi behöver äta nåt. Vi kan väl kanske bara ta nåt?

Jag kan bjuda på lunch. Det blir bra.

Jag vet inte om det är enligt spelreglerna, jag bjuder på lunch.

Sen lägger vi det på vårt gemensamma konto eftersom vi har barn ihop.

Vi behöver hjälp att komma vidare. Det är svårt att leta information,

för vår franska är svajig, liksom vår spanska, portugisiska och arabiska.

Då undrar vi om du kan kolla hur man tar sig härifrån till Le...

-Lerici. -Ska jag betala biljetterna?

Nej, nej. Eller jo, kanske det.

-Vem... Ska jag betala maten. -Helst.

Det är skönt att bli bjuden på lunch av Ida, för pengarna...

Alltså, jag vet inte... Jag har inte räknat pengarna.

-Pengar och pengar. Jag kan räkna nu. -Kan vi ta det gemensamma kontot?

Absolut. Du tänkte på där vi sparar till Gretas lägenhet.

Fan, jag får börja om.

Man känner sig som en bra förälder när vi reser.

Med tanke på att jag är här så undrar man vem har hand om barnet.

-Och du är också här. -Ja, precis.

Fem, sex, sju, åtta, nio. Det är ganska bra.

-Ha de bra. Hälsa alla. -Hej då.

Det var rätt roligt att träffa Ida, att se ett annat välbekant ansikte.

-Vart ska vi nu då? -In där.

Det ser bra ut.

-Jättebra. Det var väldigt dyrt. -Ja.

Vi skulle ju precis anlända till Marseille inom kanske 20 minuter

och då lyfter jag ner min väska för att förbereda mig för att kliva av.

En liten stund senare. Den är borta, väskan.

Polis!

Han tycker att vi ska planka.

Polis! Han stal min väska. Hämta polisen.

Polis! Polis!

Den är borta, väskan.

Polis!

Jag börjar skrika och springa.

Hämta polisen till tåget.

Jag ville att alla på tåget skulle höra.

Jag fattar på typ en sekund. Väskan är stulen.

-Jag får panik? -Fy fan vad fräckt.

Så ser jag ju min ryggsäck stå bredvid en ganska skum kille.

Sir, ni har stulit min ryggsäck. - Kan vi få polisen till tåget?

Hämta polisen till tåget. Polis! Polis!

Du stal min ryggsäck. Du stal den här.

-Han stal den här. -Polisen kommer.

Jag blev väldigt förbannad.

Jag blir mer skärrad efteråt. Jag blir mer lösningsorienterad först.

Jag tänkte: "Jag måste ta reda på om han har tagit nåt ur väskan."

Man får vara försiktig när man närmar sig en gärningsman

och där gick jag kanske för långt i att jag var på den här mannen.

"Jag vill se dina fickor och allting."

Men vi var tre personer som omringar den här killen.

Okej. Jag är väldigt upprörd.

Det var otäckt att Fredrik sprang efter ifall han skulle göra nåt.

Allt gick så fort och det var läskiga sekunder.

-Förlåt. Inte polisen. -Okej.

Skit samma med polisen. Han uppskattade nog

att jag inte till varje pris ville bura in den honom.

Gör aldrig om det. Skaffa ett jobb.

Jag kände det. Jag måste hålla ögonen ännu bättre på grejerna.

Det tar jag med mig till tåg i framtiden. Även till Sverige.

Man skjutsar in väskor ganska långt bort och sätter sig

och har ingen aning om vad som händer så det kommer jag sluta med nu.

-Åh, vad härligt. -Sommar!

-Nice. Jag kan ta av mig jackan. -Vi ska hitta nästa spår.

-Vi måste till... -Plattform tre.

-Nu ska vi se. Nej. -Vi skulle ner.

Nice är en stad i hjärtat av Franska rivieran.

En plats för avslappnad lyx och svalkande havsbris.

Lag Magnusson hoppas att ta del av härligheterna.

Välkommen till den riktiga Rivieran. Här var det lite varmare.

Väldigt skönt. Nu är vi i Nice.

Det är första känslan av storstad eftersom ni bara susat förbi

stationer, cement, ganska tråkiga... Nu känner man att det är lite puls.

Sch! Wassbergarna. Vi drar. Ett hot.

-De kom smygande efter oss igen. -Ja, det gjorde de.

Titt som tätt, både här och där dök de upp.

Rackarns, de förföljer oss.

-Undrar vad de har i kikarn. -Var ska ni sova?

Det måste vara Wassbergarna som är lurigast. Det känns så.

Nej, men en kille som han, som har kört mil efter mil efter mil,

har ju nåt i skallen som inte vi vanliga dödliga har, så är det bara.

Vi skyndar på. Det är pinsamt om de checkar in på nåt hostel

och vi bor på lyxhotell.

Jag tyckte Peter såg lite stressad ut. Faktiskt.

-Stressad av att se oss. -Kanske det.

Där kom... Nu står han... Nu är man omringad av Wassbergare.

-En uppe och en nere. -En gång till.

Hur långt kan det vara?

Lag Wassberg har liksom lag Magnusson tagit sig med tåg till Nice

och har bokat in sig på ett prisvärt hostel.

Ursäkta. Kan jag ställa en fråga? Hostel Ozz?

-Rue de... -...Paganini.

-Hur långt är det att gå dit? -Då går ni rakt och sen tar höger.

Det är hundra meter. Det tar fem minuter.

Vad hette det? Jag har ingen aning vart vi ska.

Vi är lite veliga ibland. Ingen vågar ta stafettpinnen.

Det blir veligt och vi hamnar fel.

-Ursäkta är ni härifrån? -Ni ska upp till höger.

Okej. Höger.

Jag brukade ha bra lokalsinne. Jag har tappat det.

-Pratar du engelska? -Nej.

-Rue... -Ni kom därifrån?

-Det ligger nära stationen. -Så vi måste gå tillbaka.

Det kändes som att vi hade gått för långt.

Farsan är lite sämre på engelska. Han kände sig lite osäker.

Rue Papagan? Papagani?

Att träffa nya människor är ibland kul och ibland jobbigt.

Ibland så känner man inte för att prata heller.

Tack.

Vill du veta en sak? Det var den jag inte kollade namnet på.

Jag tänkte att jag lärt mig att kolla gatunamn. Jag missade en.

Där står det? För helvete.

-Då hade vi gått en minut. -Ja.

Men vi lämnar Frankrike i alla fall. De snorkiga tjuvarnas land.

Lag Herngren har forcerat sig genom Frankrike

och är framme i italienska La Spezia, bara en mil från etappens checkpoint:

Lerici.

Inför checkpoint ligger vi bra till. Vi tar nån skjuts, taxi eller buss.

Men det är sent och de har inget boende.

Vi måste hitta hotell först och checka in. Då slutar vår tid.

-Det kan inte bli sämre än Frankrike. -Det kan det inte.

Här är "your gateway to Cinque Terre". Det hette så.

-Vänta. Hotel complet. -Då är det bara att glömma.

-Pratar du engelska? -Hotel de Prione?

Klockan är elva på kvällen.

Tack.

Receptionen börjar stänga, hotell blir fullbokade.

-Tutto pleno. Full. -Mille grazie.

-Vi fick hjälp av en danslärare. -Han var sjukt vänlig.

-Sjukt gulligt att han fortsätter. -Han jagar runt stan efter hotell.

Ringde massa nummer. Han lämnade sitt jobb.

Håller tummarna för att det är fjärde gången gillt.

Pratar med vänner på restaurangen. Restaurangägaren ringer hotellägaren.

-Det verkar vara slut på rum i stan. -Ja.

-Han gjorde så här. -Gjorde han det?

-Tack. Ligger det nära? -Oroa dig inte.

-Följ med mig. -Tack. Ciao.

Kom, Clara.

Vi har krånglat oss igenom hela otrevliga Frankrike

och nu är vi i vänliga Italien.

Vilket är ditt värsta rum? Har du ett: "Det här får ni billigt."

-Okej. Okej. -125?

-Ja, sammanlagt. -Sammanlagt 125. - Tack. Vi ses.

Imorgon blir det en kort intensiv dag.

Rakt in i mål.

-Han tycker att vi ska planka. -I princip ja.

Och det är såklart inte värdigt nånstans.

Jaså? Är det inte rätt...

Så pinsamt.

-Kan du ta den här då? -Ja, ja, ja.

Klockan är fem över sju. Tåget vi siktar in oss på

tror jag går 07.45 så att det bör... Det bör fungera.

Kan du köpa biljetter åt oss så får du kontanter av mig?

-Det är förbjudet. -Är det? Jag ska inte...

-Har du inte mynt? -Jo, men inte så mycket.

Du får gå till kassan med dem så kommer de att släppa förbi er.

-Han tycker att vi ska planka. -I Princip, ja.

Normalt sett, så är det inte några kontroller första maj.

Jag vet inte. Det är ju röd dag idag så allt var stängt. Nån tipsade oss

om den briljanta idén att tjuvåka för att vi inte hade mynt.

Han sa köp en mindre biljett som inte räcker hela vägen. Bara en station.

Det är inga problem. Det är ingen som kollar.

Det finns inga konduktörer, så det är lugnt. Det var najs.

Merci beaucoup. Tack så mycket.

Vi sparade ju en bra slant genom att köpa den här billiga biljetten.

Jag har inte plankat förut. Tänk om nån klappar mig på axeln.

-"Och vad har vi här då?" -Det löser sig.

-Det vet man inte. -Vi blir avkastade kanske.

Eller så mutar vi dem. Det löser sig.

Nej, jag är lite för feg för att vara olagligt faktiskt.

Med olika vägval tar nu lagen sikte mot etappens slutdestination.

Checkpointen Lerici.

Lag Herngren har spenderat natten i La Spezia, bara en kort sträcka

ifrån checkpointen i grannorten Lerici.

God morgon. Vi checkar ut.

Härligt att vakna i ljuvliga Italien, ett land full av vänliga människor.

-Tack. -Mucho grazie, bye bye, ciao.

Det är första maj och helgdag i Italien

och deras ledning kan snabbt förloras om de inte hittar ut ur lilla staden.

Kom nu, älskling. Vi måste skynda oss.

Hallå.

Nu är det sjukt lätt att vara på bra humör. Vi är så nära målet.

-Nu ska vi bara hinna med bussen. -Ja, där står en buss.

Går det en buss idag? Det är första maj, hela Italien sägs vara stängt.

-Det är första maj. -Så inga bussar idag?

-Nej. -Okej.

Ta tag i honom. Hur ska jag förklara?

-Vi får fika efter skjuts. -Säger man så?

-Ja, söka skjuts. -Då gör vi det.

Okej. Då får vi fråga efter rue de Millo.

Som skådespelare har jag varit mycket på filmfestivalen i Cannes.

Jag har också haft en pojkvän i Monte Carlo, så jag pendlade hit.

Stockholm, Östersund och Monte Carlo är de städer jag känner bäst.

I Monaco och huvudstaden Monte Carlo ska man ha autografblocket redo

förutom skattelättnader, Formel ett och kasino

har det pyttelilla landet en kändistät hamn för flådiga båtar...

-...vissa stora som hotell. -Ett skatteparadis.

Systrarna Röse är ute efter de stora pengarna

och har signat upp sig som mäklarassistenter

på en av Monacos mest exklusiva firmor.

Bonjour. Trevligt att träffas. Jag heter Eva.

-Karin. -Trevligt att träffa er. Kom in.

Har ni jobbat med försäljning eller haft kundkontakt?

-Ja, det har vi. -Men inte på franska.

Och inte inom fastighetsbranschen.

Okej. Jag ska visa hur man förbereder en lägenhet inför visningen.

Sen ska ni visa den lägenheten vi gjort i ordning för en klient.

-Jag tycker det känns pirrigt. -Jag säger som Pippi Långstrump:

"Det här har jag aldrig prövat, så det går säkert bra."

-Vad tror ni att det här är värt? -13 900 000 euro.

-Tror ni att vi kan få det? -På ett ungefär.

Det är viktigt att vi går nu. Visningen är klockan elva.

Bra, då går vi.

Innan lägenheten kan visas, så behöver den ställas i ordning.

Vi får inte reta upp nån kund, så att vi drar Carolins rykte ner i skiten

inom loppet av en timme när hon har jobbat i 20 år.

Okej. Låt se... Jag kommer inte att skräda orden.

Alla döda blommorna. Gardinen ska alltid hänga rakt. Jag öppnar den.

Det här rummet är okej. Soffan måste se mer imponerande ut.

Vi måste ta bort lite döda blommor. Dra upp gardinerna.

-Det är ett djur här, Caroline. -Vad?

Ett djur?

Kolla, en silverfisk.

-En silverfisk. -Det kan stoppa försäljningen.

Dö din jävel.

-Sen måste vi plocka bort den. -Ja, tack.

Om vi skulle sabba en försäljning för vår chef. Det vore en katastrof.

-Det är inte trevligt. -Okej.

Då får vi ingen lön, tror jag.

Prata så lite som möjligt. Gör som jag säger och rör inte kuddarna.

Allt måste se så bra som möjligt. Lycka till. Jag litar på er.

Och nu är stunden kommen, att ta emot den första spekulanten.

-Vi håller oss lite ifrån varann. -Jag tror det.

Okej. Öppna bara, trevligt.

-Välkommen, sir. Kom in. -Tack.

-Jag ville se lägenheten. -Ja, jag heter Eva.

-Jag heter Karin. Välkommen in. -Okej.

Det vore jobbigt om de ställde frågor om objektet till mig och Karin.

Vi får inte säga fel. Det är bättre att vara tyst då.

Vi börjar med den vackra utsikten.

Det kan vara intressant att veta att heliporten är två minuter bort.

-Hör man ljudet av helikoptrarna? -Inte när fönstren är stängda.

Det är trevligt med två vardagsrum. Där kommer den.

Så landar en jävla helikopter. Alltså med ett otroligt ljud.

Precis det som chefen sa. De dubbelkollar aldrig fakta.

Nej, det kom rakt in i vardagsrummet.

Det då kände jag att min auktoritet, och mitt förtroende sjönk.

-Det var bra att du stannade. -Ja, då stannade jag.

Stelt, var ordet.

Du har en källare. Det är ett litet skafferi.

Schyst.

Karin gick efter honom väldigt nära. Han skulle få gå själv.

Inte: "Jag följer med vart du än går."

-Vill ni ha nåt för skorna? -Nej, det är okej.

-Vill ni ha kaffe eller nåt? -Nej, det är bra.

Jag tror han vill ha sällskap. Det kändes så. Jag följde bara med.

-Okej. Tack så mycket. Ha en fin dag. -Detsamma. Hej då.

-Hittar ni ut? -Ja, tack.

Det kändes som att du följde efter och när han väl hittat ut säger du:

"Hittar ni ut?"

Lägenheten jobbar för sig själv. Vi behövde inte vara här.

Det enda han ville var ju att se den och höra helikoptern.

Att göra nåt man aldrig gjort är svårt. Ni får betalt plus bonus.

-Tack ska ni ha. -Tack, Caroline.

Det gick bra tack vare dig. Du var proffsig.

Du hade sjal, var vänlig och artig. Jag stod tyst här borta.

Och ljög.

Thomas och Björn ligger bra till och känner nästan doften av checkpointen.

Men de har fortfarande sin obligatoriska timeout kvar

och inleder därför slutspurten med sex timmars vänt.

-Då tar vi timeout, Thomas. -Vi står i vägen för folk här.

-Vi ska fortfarande ta timeout. -Vi kan inte stå i vägen.

Vad kostar det att lämna väskorna några timmar?

-Inga spekulationer på ställningen. -Magnussons är efter oss. Det vet vi.

Tack.

Det beror på vad som händer. Vi har timeouten, så de kanske passerar.

Ja, vi går och tittar.

Vi siktar inte på så jädra mycket. Vi har en paus nu

så vi är ju ganska snart framme vid checkpoint.

-Den var ganska lång trappa. -Vi har inte så mycket att jobba på.

Det blir där det blir.

Nu ska vi se. Vart ska vi?

Kampen om att först nå checkpoint pågår med samtliga lag på resande fot

och siktet inställt på Lerici och loggboken som väntar där.

Vi ska till Lerici. Snarast möjligt.

-Kom nu, Eva. -Lag Röse åker från Monte Carlo...

-...ett par tusen kronor rikare. -Vi hann i sista sekund.

-Det var inte många minuter. -Nej.

-Vad är klockan? -Lag Wassberg väntar otåligt på...

-...att deras timeout ska ta slut. -Perfekt glassväder.

Känner du nån som kan köra oss mot betalning?

-Jag kan ta er. -Oj.

Herngrens hittar till slut en bil ut ur La Spezia.

Peter och Lotta då? De åker utan giltiga biljetter.

Allt för att spara på budgeten.

Gud, jag blir nervös bara jag ser en människa.

-Pratar du engelska? -Nice-Villefranche.

Jaha, är det inte rätt sträcka? Ledsen.

-Är det två till Ventimiglia? -Ja.

-Det är 50 per person. -50?

-Ja, det är 50 per person. -Per person?

50 euro per person.

-Så du vill ha 100 euro. -Ja.

-Ja, 50 euro per person. -Hur kan det kosta så mycket?

Det är dyrare på tåget.

Hon står och tittar. Inte ett leende.

Lite: "Tjafsa inte med mig."

Jag älskar att slösa pengar på Franska rivieran. Merci beaucoup.

Ett nöje att göra affärer med dig.

Det sved i plånboken och det är inte värdigt att försöka planka

som fyrtionioåring när man har sin gamla mamma med sig.

-Hemskt, så pinsamt. -Nu blev det så.

Det var en nyttig läxa. Jag plankar inte mer. Förrän i... Genua.

-Andra gruppen. -Är vi?

-Ska vi gå av här? -Ja.

Våra tävlande tråcklar sig fram. De har träffat hjälpsamma medmänniskor

och illasinnade främlingar. Men nu är de snart framme vid nästa checkpoint.

Samtliga lag närmar sig tävlingens andra checkpoint i Lerici

och det är viktigt att vinna etappen. Det ger ett värdefullt försprång

på nästa sträcka samt andra belöningar.

-Jag har smakat godare glass. -Det håller jag med om.

Lag Wassberg är fast i La Spezia och kämpar med att fördriva tiden.

Det återstår en timme innan de får sätta fart mot checkpointen.

Jävla as det ligger där. Den där var inte liten den. Va?

-När jag var liten reste vi mycket. -Du har varit på många ställen.

Du var med på OS i Calgary när du var jätteliten.

-Det kommer jag inte ihåg. -Nej.

Katamaran-segelbåten är inte liten.

Det vore trevligt att åka med den. Mycket bättre än en Flixbuss.

Thomas, han är ju bara pappa för mig. Kändisgrejen betydde inget.

-Har du krut med? -Nej, har du?

Nej, inte det heller. Kula har jag med mig.

Förväntningar? Att vi ska hålla sams i 40 dar.

Ja, det behöver vi göra.

Några som redan är på väg till checkpointen är lag Herngren.

Som äntligen fick tag på skjuts av en trevlig person som heter Terrace.

-Ett vackert namn, Terrace. -Hur uttalar du det?

-Terrace. -Det är som husets torg.

Visste du det? Vi kallar det för terrass.

Felix språkkunskap... Han är sjukt modig, vilket gör det hela kul.

Han pratar ju på och de försöker ändå svara.

-Har du nånsin byggt en terrass? -Nej.

-Vad har du för yrke? -Jag jobbar på en båt, en jakt.

Jag är ganska bra på att kommunicera, dra igång en diskussion med nån.

Jag vill höra om deras livshistoria. Hur länge har de bott där, jobbet...

Jag kör båtar, fast små. Jag älskar båtar.

Börja prata först. Tänk sen.

Jag älskar Italien och att grilla. Vad är ditt favoritkött? Ko?

Oj.

Lerici. Det är en liten bit ändå. Vi kunde ju inte gått det här.

I svindlande hastighet kommer Peter och Lotta med segervittring.

De är bara några mil ifrån Lerici och målet.

När tåget stannar skit i din väska. Den tar jag. Jag tar båda väskorna.

Du behöver inte tänka på det. Du behöver inte vara orolig.

-Fokusera på att få av dig själv. -Ja.

Vi borde ligga bra till för vi har inte stått still mer än vi behövt.

Carl och Emil befinner sig på tåg som strax anländer i centrala Genua.

-När vi kommer fram är det full fart. -Vi springer nu, kom. Nu jävlar.

Därifrån tänker de resa vidare till Lerici i antingen buss eller taxi.

Jag är jättetaggad på att komma först igen, för det var himla roligt

Det är en skön känsla.

Vi tar den trappan då? Eller? Vänstertrappan.

Nu finns ingen tid att förlora.

Gud, vi tar taxin. Jag tror det.

Man vill alltid komma fram. Man är taggad. Det pirrar lite överallt.

-Ciao. Lerici. -30 euro.

-Hur mycket? -30 euro. Ni är andra gruppen.

Är vi? Fan också. Vi ville vara den första.

Han har haft en grupp människor här tidigare med en kameraman.

Så det är ju oroväckande likt att det är ett lag som kommit in före oss.

Var det en man och en kvinna? Eller två män?

-En man och en kvinna. -Okej.

Var det en gammal kvinna och en ung man?

Var de äldre än vi? Ja, det var de.

Eva och Karin. Det är Felix och Klara.

Felix är en jäkla vinnarskalle och Klara är det mer än hon ger sken av.

-Skönt att det bara är ett team före. -Är det inte bara ett team före oss?

Spring, mamma! Spring!

Lerici.

-Kan du stanna här? -Ja.

-Perfekt, Terrace. -Vi är så tacksamma.

Så snart lagens GPS visar att ett lag är framme i orten med checkpointen

får laget ett meddelande med en exakt position.

Nu kom det här.

-Trattoria l'ancore di Lerici. -Trattoria l'ancore di Lerici.

Där väntar en loggbok, där lagen ska skriva in sin ankomsttid.

-Okej. -Vi frågar oss fram.

Ju fortare ett lag är, desto tidigare får de veta nästa checkpoint

och får ett viktigt försprång i tävlingen.

Ursäkta. Piazza Giuseppe Garibaldi.

-Rakt fram hela vägen. -Tack.

-Jag är typ sugen på att springa. -Springa? Jag är inte sugen.

-Eller? -Eller borde vi göra det?

-Nej. Vi ser inga andra. -Inga andra lag är här nu.

Gud. Det är det inte.

Ursäkta, damen. Känner ni till den här platsen?

-Fortsätt rakt fram och sen vänster. -Rakt fram och sen vänster.

Ja.

Vad tror du vi ligger? Vi borde ligga till bättre än förra gången.

-Ja, det borde vi. -Vi har ju kört rätt så hårt.

-Pang, pang, pang. -Tänk om alla gör det.

Jag tror att vi ligger bra till. Etta eller tvåa.

Nej, det tror inte jag.

-De kan ligga och lura. -Varför skulle de det?

Ursäkta. Är ni härifrån? Känner ni till den här platsen?

Trattoria l'ancore di Lerici. Vid torget. Vid torget.

Torget. L'ancore di Lerici. Giuseppe Garibaldi-torget.

-Piazza är väl typ en plats? -Är det inte ett torg?

-Vad hette det sa du? -Piazza, piazza.

-Här är ju torget. -Är det här Garibaldi-torget?

-Var det Trattoria? -Är det inte här?

-Handen på. -Jag tror vi är först.

Först? Det tror jag inte. Jag tror vi är fyra.

Kommer du ihåg sist?

Ett, två, tre.

-Va? Vi är först. -Jag sa ju det.

Älskling, vad duktiga vi är. Yes!

Hur är det han gör? Vi vann. Så kul.

-Fy fan vad bra! -Är det första maj?

Det är fucking första maj and we are the best.

Fan vad bra. Nämen, hello!

-Grattis. -Tack. Tack, Kristin.

-Det här var riktigt kul. -Första gången högst upp i boken?

Eftersom ni var snabbast så får ni tidsförsprång på nästa sträcka.

-Det känns bra. -Ni ska belönas lite extra också.

En liten present kanske. Ni ska få varsin helkroppsmassage.

-Wow. Yes! -Massagen är sjukt välbehövlig.

-Massage är alltid det. -Jag älskar massage lite grann.

-Du älskar den lite grann? -Speciellt om jag är lite öm som nu.

Yes! Här är det.

Vi har en massage bokad. Kristin Kaspersen betalade.

Man är rätt öm i kroppen.

Tävlingsmässigt känns det bra. Vi har en bra planering och taktik.

Skynda, skynda, skydda, sen njuta.

Det blir rätt tungt under många timmar.

Vi får läsa reseguiden först och paxa jobb först.

Och få komma iväg först. Vi kan ta bussen som alla andra missar.

Vi har chans att paxa jobb. Det blir kanon.

Det är riktigt bra läge nu. Det här blir bra, vi får se om en stund.

-Är ni här? -Jag såg ryggen på Thomas.

-Tredje checkpoint ligger i...? -Det är dyraste orten i hela Europa.

-Jag orkar inte. -Och kallt också.

Svensktextning: Miguel Herranz LinQ Media Group