Original subtitles

Hallå!

Hjälp!

Är det nån där?

Helvete! Okej, okej.

Ja. Ja.

Okej, vem är du?

Vad gör jag här?

Och varför slog du mig i huvudet?

Behövdes det?

Vem är du?

Vad gör du här?

Är du fransk?

Nån kommer för att prata med dig.

Vem? Vem ska prata med mig?

Helvete. Okej. Ja.

Vem ska prata med mig?

Har du tagit min mobil?

Har du... Vänta, vänta!

Kan du... För helvete.

Merde!

Fan.

BASERAD PÅ BOKEN SPOOK STREET AV MICK HERRON

David, här har du en ny kopp te.

Jag hoppas det är starkt nog.

Charles föredrog sitt te så svagt att jag brukade säga:

"Vill du ha lite te med din mjölk?"

Kommer du ihåg Charles?

David?

Jag dödade honom.

- River. - Nej.

Nej, det var bara nån som liknade honom. Minns du?

Nån som liknade honom?

Käre gud, vad har jag gjort?

David, det var självförsvar.

Nej, jag... Jag gjorde det för Rivers skull.

För att skydda honom. För att skydda River.

Var är han?

Var är min grabb?

Varför lämnade han mig här?

David?

Vem är du?

Jag heter Catherine Standish. Jag brukade arbeta med River.

Och innan det, arbetade jag för Charles Partner.

Nej. Nej, jag minns dig inte.

Sa du att du kände Charles?

- Ja, jag var hans assistent. - Jag...

Och sen var jag Jacksons assistent.

Bomben.

Alla människorna.

- Alla stackars människor. - Nej, David. Bomben var inte du.

David.

- Jag måste prata med chefen. - Du kan inte åka till Park.

- River vill inte det. - Nej.

- Släpp mig. - Nej, David.

- Rör mig inte! - Jag är ledsen.

Jag måste prata med chefen. Jag måste berätta vad som hände.

- Vad som komma skall. - Vad ska komma? Vad hände?

Bomben.

River. Jag har...

Varför pratar jag med dig?

Jag minns dig. Du är bara en jävla sekreterare.

- Ta mig till chefen. - David, hör på mig.

Chefen är väldigt upptagen. Okej?

- Du vet ju hur det är. - Nej.

De kommer prata med mig. Jag brukade leda hela jävla stället.

Det vet jag.

Men så här dags läser han väl telegrammen från Berlin?

Berlin? Ja. Självklart. Det...

- Och han... - Schemat.

Det stämmer. Han måste få ordning på det.

Vi har agenter i fält som inväntar instruktioner.

- Det kan vi inte avbryta. - Nej, nej. Det är väldigt farligt.

Om du tillåter, så ringer jag Park,

och bokar in dig på första möjliga mötestid efter det.

Kan du göra det?

Jag är sekreterare. Det är mitt jobb.

Här, sätt dig.

Okej.

- Ja. - Här är ditt te.

Tack.

Jag kommer strax.

- Det var snällt av dig. - Så lite.

Jag måste prata med chefen.

Ja.

Det är mitt fel.

Allt är mitt fel.

Vem är där uppe?

De vanliga dödvikterna.

Skit flyter till toppen här, och guldet sjunker till botten.

Fast du har ju högsta tjänsten, så det tar jag tillbaka.

Hör på, din idiot, under den senaste timmen,

gick nån uppför trappan i skor du inte har råd med.

Vem?

Det var inte mitt fel. Jag visste inte vem hon var.

Hade jag vetat, hade jag ändå inte kunnat stoppa henne.

- Var du här när hon gick in? - Nej, det är inte mitt fel.

Är River på väg till Lavande?

Åk till Catherine, få henne att flytta David Cartwright.

Är David med Catherine?

River, då?

Det här stod inte på schemat. Tur att jag har ledig tid.

Har nån erbjudit dig te eller kaffe?

- Nej. - Tja, det är lika bra.

Jag tror att nåt har dött i vattentanken.

- Hur kan jag stå till tjänst? - Du vet varför jag är här.

Du har väl inte redan relegerats till Slough House?

Vad i helvete gjorde du? Drack du i tjänsten?

Sluta spela teater. Jag vet att du inte är en drucken idiot.

Har blodprovet kommit tillbaka?

Vad ska jag säga? Han är min agent.

Han ville att alla skulle tro att han var död,

och jag upprätthöll det så länge jag kunde.

Han är din agent, men även en MI5-agent som var närvarande vid en mordplats.

Han kanske sköt. Jag hämtar in honom.

Varsågod, gör det. Jag vet fan inte var han är.

Tortera mig om du vill, det är det enda svar jag kommer ge.

Du grips för att ha förhindrat en utredning. Stå upp.

Jag sitter bra här, tack.

Jag har en helt tom dag framför mig.

Ässen jag tänker kalla in kanske kommer att ändra det.

Jag vill inte att folk ska tro

att man måste skicka en massa män att utföra en kvinnas jobb.

Handfängsel behövs inte. Sluta.

Jag tar helst inga risker med en man som ser ut att tafsa på folk på bussen.

Du nedvärderar mitt utseende. Jag kanske ska ringa personalavdelningen.

Jag förstår varför du är arg.

Du meddelade säkert Taverner att River var död,

vilket fick henne att dansa av glädje, och nu måste du berätta

att den besvärligaste agenten lever och har hälsan

och Gud vet vad fan han sysslar med.

För att underlätta saken, ger jag dig gärna David Cartwright.

Varför skulle du göra det?

För att åka till Park är som att vara på Ikea.

Man hittar fan aldrig ut.

Låt höra då.

Ser jag ut som en idiot?

Att prata om ditt utseende kan ge mig en massa problem.

Bränner du David Cartwright för att undvika att gripas?

River är min agent. Men Cartwright är ett as.

Tanken på honom i en källarcell får det att spritta till där nere.

Var är han?

Du.

- Jag ber om ursäkt. - För vad?

Jag insåg inte att du var ett Äss.

Inget illa ment med det.

Var parkerade du dina vingar?

Som den ängel du är, alltså.

Om du nu trodde att jag menade att du var en fiskmås eller en kråka.

Men med dina ben liknar du väl mer en flamingo?

Hallå!

Jag har faktiskt redan en flickvän, så tji fick du.

Jag glider lätt ur dem så...

dubbelt tji.

- Hej. - Hej.

- Giti? Heter du Giti? Ja? - Ja.

Nej, snälla. Sätt dig. Sitt. Ingen hierarki här.

Vi är en, som jag brukar säga... till mig själv.

Det är bara det att Diana Taverner rekommenderade dig på grund av...

Din insats gällande den kalla kroppen. Och jag ville tacka dig.

Tack. Vilket lättnad att det var en miss.

Ja. Det var det. Ja. Vi var alla skräckslagna i nån minut.

Det var inte min mening att orsaka onödig panik.

Åh, nej, nej. Helt nödvändigt. Vi måste utreda alla möjligheter.

Och det fick mig att tänka, för att...

Jag tänkte att det vore en bra idé att dubbelkolla arkiven

efter ytterligare missar, du vet. Anomaliteter gällande de kalla kropparna.

Okej. Jag föreslog det för henne.

- Biträdande chefen. - Gjorde du?

Hon sa att jag passar bättre på min nuvarande uppgift.

Gjorde hon? Ja. Hon har självklart rätt. Ur hennes synpunkt sett.

Hon leder ju faktiskt operationer, visst?

Och nu med Westacres har hon inte... Hon har inte spännvidden

för den här sortens, vi kan säga spekulativa utredning.

Men det har jag och jag vill att du rapporterar till mig.

Det skulle jag älska.

- Älska är nog fel ord. - Ja, förmodligen.

Hon är väl okej med det? Jag vill inte hamna i trubbel.

Nej, nej, det får stanna mellan oss, tycker jag. Försiktighet är en dygd.

Och du skulle varna oss för potentiell fara,

vilket verkligen skulle vara till hjälp.

Om det är nåt jag kan göra för att underlätta,

säg för allt i världen till.

Snälla, efter dig.

- Har du varit här inne förut? - Nej.

- Har du träffat Molly? - Nej.

Hon är rolig. Jätterolig.

- Hej, Molly. - Hej, din vessla.

Vessla är vad de kallar de av oss

som använder spelprogram för att omdefiniera långtidsstrategier.

Det är själva innebörden.

Du kommer alltid vara en vessla för mig.

Visst, Molly. Jag är chef, okej?

Det är väl knappast passande?

- Så, kalla kroppar? - Ja.

Giti tror att hon kan ha hittat en med koppling till Westacres.

Så jag skulle vilja att hon dubbelkollar att det inte finns

några av våra kalla kroppar i användning där ute i världen.

Förstår du?

Om du inte misstycker skulle jag vilja att hon får fria händer

och jag skulle uppskatta om du underlättar för henne.

Tack. Tack så mycket, Giti, Tack.

Jag har fått nog av spel mellan chefen och den biträdande.

Jag också. Det är lustigt.

Det är lustigt, för vem tror du kommer att vinna där?

När jag först säger chefen och sen biträdande, vem tror du...

Diana Taverner.

Natasha!

Vem är du?

Är du den som velat prata med mig?

Det är vi som har vapen. Vi ställer frågorna.

Okej.

Du liknar nån från Les Arbres.

Du har ett pass med hans bild i, men du är inte han.

Vad gjorde du där?

Eftersom han riktar vapnet mot mig gissar jag på

att ni inte gillar killen så mycket.

Han kanske sänker vapnet när jag säger

att han inte kan skada nån längre, han är död.

Varför sänker han inte vapnet?

Han var min son.

Hur dog han?

Han dök upp hos min farfar och låtsades vara jag

för han tänkte dränka honom i badkaret.

Men min farfar sköt honom.

Det skulle alltid sluta så.

Med en sån far.

Hör på.

Jag är MI5. Okej?

- Brittisk säkerhetstjänst. - Det struntar vi i.

Du... Bara gå.

Ja.

Hör på.

Jag beklagar din son, men jag måste få veta vem han var.

- Du ville gå, så gå. - Du måste verkligen sluta sikta mot mig.

Vilka är de?

De tror att du är Bertrand.

Okej. Men jag är väl inte Bertrand? Kan du säga det till dem?

- Säg det själv. - Jag... Okej, hör på.

Hör på mig, okej?

Ser du här? Den här mannen?

Den som står bredvid din son?

Han var också i Les Arbres, va?

- Ja? - Ja.

Har ni hört om bombningen i London? I köpcentret?

Det var han.

Han utlöste den.

Och det kan hända igen.

Jag vill att ni berättar vilka de här personerna är

och var jag kan hitta dem.

Catherine, det är Louisa. Igen.

Emma Flyte, det nya Toppässet, är på väg till dig.

Hon är ute efter David Cartwright. Flytta honom innan hon...

Fan också.

Ursäkta?

Ursäkta mig? Hej.

Jag är ledsen, men jag tror att nån förföljer mig.

Tror du att du kan slå följe med mig till slutet av gatan?

Jag ser ingen.

De gömmer sig säkert.

Jag var i affären tidigare och när jag kom ut

trodde jag att han försvunnit, men sen var han där igen.

Det är väl inte han?

Nej. Den här killen är mycket yngre.

Han har jätteläskiga ögon, och han är farlig.

Okej. Tja, du har tur, jag tillhör säkerhetstjänsten.

Tack och lov. Kan vi gå?

- Min kollega tar hand om det. - Okej.

- Toppen. Tack. - Okej.

- Är allt som det ska? - Ja. Jag pratade just med din kollega.

Jag trodde att jag var förföljd, men det var fel.

- Så det är... - Är du säker?

- Ja. Tack. För helsicke. - Du ser bekant ut.

Wow. En sårbar kvinna och du stöter på henne?

Nej. Gud, nej. Nej. Det känns bara som om vi träffats.

Visst. Stanna där annars anmäler jag dig.

- Okej? - Ja.

Och nu förföljer du mig?

Jag försöker bara hjälpa.

Emma Flyte. Säkerhetschef på Park.

Kan du legitimera dig?

- Vad önskas? - Släpp in mig.

Har du en fullmakt?

Du är fortfarande i tjänst, så du faller under min jurisdiktion.

- Alltså behöver jag ingen fullmakt. - Fast jag sa upp mig för ett tag sen.

Ja. Inte direkt.

Du lämnade in din uppsägning, men papperexercisen tycks ha fastnat.

- Påminn mig, får du fortfarande lön? - Får, men spenderar inte.

Det kvittar. Du står på lönelistan, så öppna.

Uppdateringar gällande Westacres-utredningen

har vi biträdande polischefen...

- Du är fortfarande med i spelet, ser jag. - Jag har rätt att följa nyheterna.

- Fin lägenhet. - Tack.

I ett lugnt område.

Och du gillar att läsa.

Inget förstör en bra bok snabbare än en massa bakgrundsbrus.

Förutom ovälkomna besökare.

- På tal om besökare, var är han? - Vem?

David Cartwright.

Dav... Jag har inte träffat David Cartwright på 20 år, så...

Gå inte in där, är du snäll.

Varför skulle han...

Jag bad dig att inte gå in hit. Jag ogillar främlingar i mitt sovrum.

Ursäkta mig.

Förlåt, men är vi med i nån slags fars på West End?

För guds skull.

Varför är den här låst?

Det är den inte. Den är skev.

Man måste öppna försiktigt, annars går det så där. Ser du?

Jag har nog ställt in för mycket saker. Vem sa att han var här?

Jackson Lamb.

Han skickade nog hit dig bara för att jäklas med mig. Vi har bråkat.

Jag är rädd att ni har blivit utnyttjad, miss Flyte. Ett ögonblick.

Lycka till med att hitta David.

Du borde fråga hans sonson River var han är.

Okej. Jag kommer snart.

Det kanske vore smart att behålla den där pistolen.

Alla är en måltavla.

Efter Westacres vet vi inte varifrån eller när nästa attack kommer.

Stoppa in hörlurarna och håll käften.

Det ger dålig karma att sälja den.

Det ger dålig karma att ha julpyntet kvar.

Vapen på gatan gentemot skrockfullhet gällande julpynt. Japp, samma sak.

Jag vill inte göra det, men har inget val. Cassie har sett obetalda räkningar.

- Det är en jävla mardröm. - Som du skapat.

När jag löst det så slutar jag.

På riktigt den här gången.

- Hej. Kan du komma ner och hjälpa mig? - Dra åt helvete.

Ho behöver hjälp.

Är det inte assisterat självmord, är jag inte intresserad.

Jag är handfängslad vid tynglyftningsmaskinen.

Han är fast vid tyngdlyftningsmaskinen. Värt att se.

Var det en olycka eller en del av nån runklek?

Det var Flyte.

Kul för henne.

Det var säkert välförtjänt.

Tänker du hjälpa mig?

Nej.

Vad gör du?

Låt honom sitta där över natten eller tills han skiter på sig.

Jag måste hjälpa honom.

Nej, det måste du inte.

Vill du veta varför jag tänker befria honom?

Jag vill veta varför du håller en kniv mot min hals.

Innan jag blev placerad här,

satt jag handfängslad mot min vilja och fastbunden i en stol i 72 timmar.

Att se honom fängslad triggar mig.

Okej. Uppfattat.

Vad hände medan du var fängslad?

En man hotade att skära upp min mage.

Han hade en elektrisk...

trancherkniv.

Imponerande.

Handfängslade bröder.

Jag ogillar beröring.

Vad i helvete...

Victor är min kusin.

Är han?

Kul att råkas, Victor.

Han var den enda som stöttade mig

när jag blev gravid med mannen från Les Arbres.

Jag var sjutton.

Och det var den här mannen?

Ja.

Frank Harkness.

Fast han ljög så mycket att det kanske inte var hans riktiga namn.

Han undanhöll min son.

Så jag flyttade, och kom tillbaka ibland för att träffa Bertrand,

men han såg rakt igenom mig som om jag inte fanns.

Vi hörde att alla försvunnit från Les Arbres,

och att hon aldrig skulle få se Bertrand igen.

Jag trodde att du var han.

Så jag ringde henne, och följde efter dig.

Hittade Frank när han försökte döda dig.

Och sen slog du mig...

Varför försökte Frank döda dig?

Jag tror att han undanröjde bevis, jag kom bara i vägen.

Och bombaren, vem är det?

- Yves. - Yves.

Föga överraskande, givet hur han behandlades som barn.

Man kunde se hans hat, hans ilska.

Så du bodde på Les Arbres?

Ja.

När Bertrand var liten.

Har du målat den här?

Nej. En av de andra flickorna målade den.

De andra flickorna?

Ja. Mödrarna. Det fanns några ryssar, en grekiska.

Kanske en engelska och ännu en flicka från trakten, tror jag.

De föder hans barn, och sen tvingar han bort mödrarna

för att det...

det är så han vill ha det.

Jag pratar med dem.

Säger att du inte är den de tror att du är.

Ja, tack.

Wow. De gillade verkligen inte din son, va?

Den där mannen där ute, Bertrand satte hans son på sjukhus

och förgrep sig på hans dotter.

Vi klandrar honom inte för hans hat.

Victor lugnar ner dem.

- För helvete. Jösses. - Spring.

Stor hund.

Det är inte han!

Det är inte Bertrand!

Fan.

Lägg av.

Monsieur.

Okej, dra åt helvete!

Vad i helvete...

Varför svarar du inte i mobilen?

- Hur har du haft det, förresten? - River har den. Jag mår bra. Tack.

Varför sa inte Lamb det?

- Har Lamb skickat dig? - Ja. Var är David?

Som tur är har jag flyttat honom.

Det tog Lamb fem minuter att lista ut var han var.

Han är smartare än de flesta,

men han är inte den enda hjärnan på Spook Street.

David tror att han ska träffa chefen på ett gömställe.

- Var? - Nummer 25.

Jag passar min grannes katt.

- Hur verkade River när du träffade honom? - Trots allt verkade han må bra.

Han svarar inte i din mobil.

Det lär han inte göra. Han tog ut sim-kortet.

Jag är ledsen att Lamb sa att River var död. Det måste ha tagit dig hårt.

Ja, det var typ det sista strået.

Jag kanske hoppar av som du.

Du skulle bli uttråkad.

Vad nytt om Westacres?

Inget nytt. Fast de utesluter inte fler attacker.

- Nån aning om vem som ville döda David? - Bara att de kom från Frankrike.

Hej, Pinkel.

Är du allergisk mot katter?

Nej, jag gillar dem bara inte.

David?

David?

David?

Catherine!

Bakdörren står öppen!

Herregud.

Helvete.

- Vad ska jag säga till River? - Vad ska jag säga till Lamb?

Kommer jag befrias.

Ni ska få lida för åren jag suttit fängslad av ert system.

Om Gud vill, blir jag inte den siste.

Mina bröder hör snart av sig.

Jag står här...

utanför Westacres köpcentrum, där stämningen fortfarande...

Jag är rädd att jag har dåliga nyheter.

Vad fan är det där?

Det här? En doftspridare.

- Dra åt helvete. - En doftbukett.

Folk brukade sniffa på dem under digerdöden

för att stävja stanken av död.

Dra åt helvete.

Jag har frågat mina kontakter på Park,

och inget visar att David Cartwright nånsin skickades till Frankrike.

Så vår deal gäller väl inte.

Dessvärre inte.

Jag är väl fast med dig.

Jag upptäckte dock att hans torped var där under tidigt 90-tal.

I Lavande?

Ja.

Gå till Ho, säg åt honom att ta reda på varför du sitter i Slough House.

- På riktigt? - Ja. Jag vill inte ha dig här.

Att berätta att Usle Sam Chapman åkte till Frankrike räcker gott.

Varsågod. Titta noga.

Säkert att du inte sett honom? Han bor precis mittemot.

Tretton. Ser lite äldre ut. Kallas KZ.

Menar du KayZee?

Så du känner honom?

- Det beror på, tjänar man nåt på det? - Det kan hända.

- Kan man få förskott? - Jag har inga kontanter på mig.

Och jag tror inte att du har nåt att berätta för mig.

Vi kan följa dig till en bankomat.

Jag är ful nog att tåla slag i ansiktet. Hur känner du?

Peddo.

Hej där, trubbel.

Jag behöver träffas. Tvättomat nummer tre.

Tänk om jag har nåt viktigt för mig?

Det har du inte.

Jag har den gamle i synfältet.

Okej, skjut honom.

Han är bland allmänheten.

Låt honom veta att han är skuggad. Då blir han nervös och gömmer sig.

Döda honom där ingen ser, gå sen vidare till Cartwright.

Dancer Blaine?

Jag har varor till dig.

- Vem har skickat dig? - Ingen.

- Hur känner du till mig? - Jag tillhör MI5.

Är det här en blåsning?

Inte en särskilt bra blåsning om jag berättar att jag är MI5, va?

Sant.

Då så.

Vet du varför jag kallas Dancer?

För att du gillar sällskapsdans?

Och för att jag känner av fara och dansar förbi den.

En aktiv MI5-tjänsteman, det skriker trubbel i mina öron.

Varför vill du sälja en pistol?

- Jag behöver pengar, snabbt. - Råna en bank.

Om du inte vill ha pistolen går jag till nån annan.

Nej, det gör du inte. Du behöver pengarna.

Den andra egenskapen dansare har. Man lär sig läsa folk. Förutse deras drag.

Det märks att du har ett gott hjärta.

Men du har inga drag kvar.

Beretta M9. Slog ut Sig Sauer P226 för att bli det primära handeldvapnet

i den amerikanska militären från 1985 till idag.

- Tre tusen. - Den är värd fem.

Ja. Jag kan sälja den för fem. Så funkar vinstmarginal.

- Okej, fyra och ett halvt. - Tre.

- Fyra. - Tre.

- Tre och ett halvt. - Tre.

- Tre. - Perfekt.

Bra förhandling.

- Nån gång i år gärna. - Jag har fått en skugga.

- Var är du? - Jag leder dem bort från dig.

Det kan vara fallet jag jobbar med. Jag letar efter en 13-åring. En rymling.

Jag hamnade i fel sällskap. Det blev en konfrontation.

- Det kan vara de. - Det är det inte.

Nån försökte fimpa David Cartwright igår kväll.

Fan. Vem?

Jag vet inte, men den gamle saten sköt honom med ett gevär.

- Har nån letat efter dig? - Inte än.

Jag går till tillflykt nummer två.

Jag låter Drägget skugga dig från marknaden

ifall att din skugga försöker nåt.

Fint att du ringer tillbaka.

Lamb ringde. Vi behövs som backup för ett möte med Usle Sam Chapman.

Vi ska skugga honom från marknaden till tillflykt nummer två.

Det gamla garaget.

Jag är inte långt därifrån. Jag kommer så fort jag kan.

Se till att du är beväpnad.

Åh, nej. Det kan du inte.

Håll käften.

Shirley!

Shirley!

För helvete. Kan du dra mer uppmärksamhet till dig?

Chapman är 180 meter framför oss.

Okej. Var är skuggan?

Jag trodde mig se honom, men han försvann.

Han såg väl mig komma och stack.

Hatten har den effekten.

Fan.

- Är du okej? - Nej.

För helvete.

För helvete.

Är du okej?

Jag är okej.

Helvete.

Kom igen, kom igen.

Jag blir inte av med honom.

- Avbryt. - Nej, fortsätt gå.

- Jag kommer. - Okej.

Kom ut, gamle man.

Det är över. Kom nu.

Är du okej?

Upp med honom och få in honom i taxin.

Jag tar hand om det överkörda djuret.

Undertexter: Victoria Heaps