Original subtitles

Ladies and gentlemen, this is your captain speaking.

Alldeles strax går startskottet för höstens storslagna äventyr.

Slovakien. Det är fint här.

Fem lag tar sig an den ultimata utmaningen.

Det är lite Indiana Jones-känsla.

Ett race tvärs över en hel kontinent.

-"Tävlingens slutmål är Tromsö." -Skämtar du?

Från Afrika hela vägen till Tromsö i Norge.

Utan att flyga.

De tävlande lagen är: Vinnarskallarna Herngrens. Felix med fru Clara.

Jag tappar det när jag förlorar, även mot barn i kort eller nåt.

Livsnjutaren Peter Magnusson och mamma Lotta.

Hela idén att resa med sin morsa är absurd.

Eva Röse och storasyster Karin

som med list och jävlar anamma tänker ta sig fram i äventyret.

Vi är inte alltid medvetna om kobran som kan komma fram.

-Från lugnet i norrländska skogar. -Två tjurskallar.

Den envise Thomas Wassberg i lag med sonen Björn.

Och till sist: Yngst och med mest energi av dem alla.

Kompisarna Carl Hedin och Emil Henrohn.

Det här är min största dröm. Kapten Henrohn!

Kör, är du snäll. De kommer. Det är en tävling.

Med endast karta och minimal budget måste de göra allt för att vinna.

-Det här har vi gjort av med. -Jag har inte haft råd med kaffe.

Vi klev av på fel ställe.

Jag är glad att du följde med. Den här resan glömmer jag aldrig.

Jag har blodsmak i munnen, så det måste vara värt det.

-Ska vi ge upp? -Ge upp? Nej.

Vilket lag kommer lyfta bucklan och stå som segrare?

De kanske är kvar i Afrika.

Det här är "Race across the world - Sverige".

Nu!

De fem lagen startade samtidigt i Marocko

och har börjat jobba sig mot slutmålet Tromsö, högst upp i Norge.

Längs vägen måste de nå sammanlagt åtta checkpoints.

När de har nått en checkpoint, får de veta vilken nästa är.

Tre av lagen: Felix och Clara, Eva och Karin,

och Carl och Emil

har anlänt till portugisiska Pinhão och ska nu göra upp om etappsegern.

Gps:en har visat att lagen är framme vid ankomstdestinationen.

De har fått meddelanden med position för tävlingens första checkpoint.

Vid positionen finns en loggbok. I den ska lagen skriva sin ankomsttid.

Ju fortare ett lag kommer fram till en checkpoint

desto tidigare får de veta var nästa är och får därmed ett försprång.

Emil och jag lever livet i ökad galopp. Full fart framåt.

-Ursäkta? -Hotel Quinta de la Rosa?

Vi letar efter Hotel Quinta de la Rosa. På den sidan?

Var är du, Karin? Är du med mig?

Vi kommer inte satsa på andraplatsen. Vi kommer försöka vinna det här.

-Ska vi ge upp? -Ge upp? Nej, för fan.

Man hörde Clara säga: "Jag ger upp nu."

"Ge upp!" Man förstod att hon var tröttare.

Jag fick ju noll medhörning.

-Shit! Det är 2 km, Eva! -2 km?

-Vi springer tills vi stupar. -Båda lagen drog fram och tillbaka.

Fuck!

Fy fan.

Fy fan, vad starka ni är!

Fy fan!

Att lägga handen på boken var fantastiskt härligt.

Carl och Emil är här.

Är vi först av alla?

Ska vi ta ett tag var?

Jag sa ju det!

Vi har förtjänat det här! Gubben! Fan, vad vi kämpar.

Skriv nu innan nån annan kommer in. Skriv nu.

Första checkpointen!

Det känns jätteskönt att få ett tidsförsprång.

Det gör att vi har lite mer andrum inför nästa etapp.

-Mot nästa destination. -Äventyr!

Springpojkarna hade vi som favorit.

Det förstod vi när de hoppade in i en taxi medan vi var på väg till bussen.

Jag hade aldrig klarat det här utan att bli av med ryggsäcken en stund.

Fan...

Jag är chockad över att Wassbergarna inte är här.

De vågar inte fråga nån om hjälp. Han har pluggat kartböcker i 18 år.

-Björn kan prata med vem som helst. -De var ju före oss.

"Björn, prata inte med nån. Såna saker sköter man själv."

Tre av lagen är i mål på den första etappen.

De andra två har hamnat rejält på efterkälken.

I stället för att stressa

valde Thomas och Björn att dryga ut reskassan

och har spenderat större delen av dagen med att jobba ihop pengar.

Peter och Lotta, då? De hade en olycklig start med Lottas väska.

De har tagit sig fram i ett mer sävligt tempo.

De befinner sig fortfarande i Lissabon.

Nästan 400 km från checkpointen i Pinhão.

Nu har vi hamnat i Lissabons Upplands Väsby.

Jag känner hur det bara snurrar i huvudet.

-Jag tror kanske... -Vi gör så här...

Jävlar! Ja, må han leva. Kom, vi letar efter ett hotell.

Jag skulle aldrig skylla på mamma, men det går lite långsammare.

Var var hotellet? Rakt fram? Där, ja. Tivoli.

Vi bor på ett rövhotell och har åkt buss.

Hon har bestämt att vi inte ska dela rum. Det blir inte direkt billigare.

Det kostar 150 euro per rum.

Det är tredje dagen. Jag mår bra och är frisk.

Ekonomin oroar mig lite.

Varken lag Magnusson eller Wassberg tog sig fram till checkpointen

och tvingas spendera natten på annat håll.

-Vi är inne på tävlingens fjärde dag. -Vad vackert det var.

Lag Wassberg sitter på morgontåget mot Pinhão.

-Nästa stopp ska vi av, tror jag. -Redan?

Ovetandes hur de ligger till gentemot övriga

fortsätter de sin kamp mot första checkpointen.

Men de kan ha gjort ett ödesdigert misstag.

-Hej. Vi vill åka till Pinhão. -Det här är Aregos.

Så dumt...

Jag klantade till det. Vi klev på fel ställe.

Vi klev av en station för tidigt. Eller två, kanske.

Jag har gjort bort oss. Jag har för många namn i huvudet.

Björn har gjort ett bra jobb tidigare så jag tänkte: "Jag hänger på."

-Tack. Så klantigt. -Att ingen dubbelkollade, heller.

-När går nästa tåg, då? -Sju.

-Oj... -Fan, vad klantigt.

De tre lagen som har nått checkpointen i Pinhão

kan pusta ut och passa på att fira etappvinnarna.

-Skål och grattis, hör ni. -Grattis!

Kan man hälla upp det i vattenflaskan och ta med? "We might need it."

Vi trodde nog att ni skulle vara först. - Eller hur, Karin?

Ingen blev överraskad.

Vi sa det direkt också. "Vi tror de unga, spänstiga"

"smarta grabbarna kommer först."

-Vi har sjungit, dansat... -Vi har tagit det lugnt.

-Nej, men vad fan... -Vi har varit på semester.

-Psykar ni oss nu? -Det har verkligt gått som Bregott.

Wassbergarna, då? Vad har hänt där? De var bredvid oss på bussen.

Björn känner man ju är väldigt hungrig på att vinna.

-De är värda att komma hit snart. -Var tror ni Lotta och Peter är?

-På väg, tänker jag. Lite. -De kanske är kvar i Afrika.

Medan Thomas och Björn är strandade efter att ha hoppat av på fel station

kämpar Peter och Lotta med att lämna storstan.

Vi ska till Santa Panunia. Glöm inte bort det.

-Gå du först. -Nej, gå du först.

Akta nu så du inte missar. Så den öppnar och sen stänger sig.

Jag går först.

Så... Kom nu.

Kom nu. Du ser ju vad som händ...

-Ska jag klättra över väskan? -Jag visste att det här skulle...

Jag kunde väl inte ha gjort annorlunda?

-Jag sa ju att du måste vara snabb. -Jag var snabb.

Vi måste bara dit. Var fan ligger skiten?

Utan mobiltelefoner och digitala hjälpmedel

är lagen ovetande om varandras positioner när de reser.

Lag Magnusson anar dock att de ligger efter

och spenderar hela eftermiddagen på snabbtåg mot Porto

där planen är att ta taxi mot checkpointen.

Lag Wassberg är bara 5,5 mil från Pinhão

men vill inte lägga pengar på taxi utan väntar hellre på nästa tåg.

-Ser du nån som man når? -Sorry.

Jag har en bra här till dig. Du får ta emot den.

Kom ned nu.

Jättebra klättrat.

Den luktar gott. Den sista jag plockade luktade jättegott.

Jag klantade till det.

Det finns två alternativ. Full fart mot mål

eller att ta det lugnt och hinna se på ställen. Se sig omkring.

Jag trodde inte de skulle vara så goda. Jättegoda.

Sugen på att tävla kommer väl först när vi känner att vi får lite flyt.

Nu ska vi se om vi hamnar rätt.

Kampen om att undvika sistaplatsen går vidare i beskedlig fart.

Men nu har i alla fall Magnussons fått upp tävlingsgnistan.

Vi ska leta upp en taxi och åka till Pinhão.

Det är vårt enda mål.

Jag vill åka till Pinhão. Pinhão? Pinhão.

Pinhão. Pinhão.

-Vi vill åka till Pinhão. -Pinjong.

-Pinjong? -Pinjong.

Okej, perfekt.

-Vad sa han? -Vi ska åka nu.

-Vad kostar det? -70 euro.

-Pinjong? -Ja.

Vi ska ta taxin till Pinjong. Det blir jättebra.

Det är spännande att se om de är där och väntar på oss.

-Jag tror vi är sist. -Det tror jag också.

Jag tror vi kommer sist.

Tävlingsgnistan har mattats med åren. För min del i alla fall.

Men det finns säkert kvar lite grand.

Vi ska till ett hotell som heter Quinta de la Rosa.

Kolla där. Quinta... 2 km. Det blir bara längre och längre.

Så här har nästan min uppväxt varit. När vi har gått i skog och mark.

Man har sett en ryggtavla tio meter framför sig

som man har försökt komma ikapp. Jag har alltid fått jaga dig.

Det ska bli spännande att se om vi är etta i mål.

Det vet vi inget om än.

Magnussons har bara ett par mil kvar till Pinhão

och kämpar om att undvika sistaplatsen.

Vi är rätt tjurskalliga. Det är vår styrka.

Jag vet att du är det.

-Jag tror att vi är sist. -Jag tror också vi är sist.

-Nähä... -Då var vi inte sist då.

Det var skönt att vi inte var sist. Vi trodde vi skulle bli sist.

Vi var lite förvånade, faktiskt. Det känns väl bra.

Det är inte längesen de var här.

-Vad är klockan? -Det var ju för tio minuter sen.

De måste ha varit på samma tåg. Nej, den 26:e.

-Vad är det för dag i dag? -Det är den 27:e.

Att komma en hel dag efter var lite väl mycket. Vi har gjort vårt i dag.

Ja... Då skriver vi in oss.

Tack.

Jaha...

Fan, vi vann inte.

Helvete!

Björn och Thomas kom för bara en timme sen. De andra kom i går.

De andra kom i går.

Det är varken bästa eller roligaste resan jag har upplevt i alla fall.

-Då har vi nått det här målet. -Vad kul det har varit...

Vilken kanondag det har varit!

Vi har fått åka buss, tåg, tunnelbana och taxi.

Just nu känns ingenting nånting.

"Jag kör er vart som helst."

"Är ni dumma? Jag kan inte göra misstag."

Vi har satt sprätt på varenda krona. Vi måste hålla budgeten nu.

Vi ser här.

Man får en lätt rysning när man ser guldkuvertet.

Carl och Emil vann första etappen och startar den andra med ett försprång.

"Den andra checkpointen ligger i Lerici."

-Lerici. -Det ringer ingen klocka.

-Nej, det ringer ingen klocka. -Det låter italienskt och dyrt.

"Resan går igenom Baskien eller Katalonien"

"och vidare genom Frankrike och eventuellt Monaco."

"För att landa i Italien."

Inför etapperna får de en reseguide om vägval för att kunna resa smart.

Det finns även jobbannonser och tips på upplevelser man inte vill missa.

San Sebastian är känt för surfning och gastronomi.

De kan stoppa ned en gastronomikamera och se hur min mage mår.

"Gastroskopi."

Den andra etappen sträcker sig genom flera länder, kulturer och språk.

Här kommer lagen kunna arbeta och utforska

några av de mest mångsidiga och färgstarka platserna i södra Europa.

En av vägarna går längs den norra kusten via San Sebastian i Baskien

och vidare genom Frankrike. Ett annat alternativ är Katalonien

mot franska Rivieran och Monaco, för att landa i checkpointen Lerici

i nordvästra Italien, som tar emot hundratusentals gäster varje år.

Snart är det dags för tio till.

Frågan är bara vilket par som kommer fram först.

Vi drar till stationen. Du och jag baby.

Det är viktigt att komma fort fram, men man måste resa ekonomiskt

så pengarna räcker hela vägen till målgången i Tromsö.

Lag Röse gjorde av med minst pengar och har ca 54 000 kvar av budgeten.

Lag Magnusson satte sprätt på mest och har knappt 45 000 kvar.

Det känns kul att ha försprång.

Vi ska inte vara för kaxiga för ett 2,5 timme långt försprång.

Det är ingenting. Ett missat tåg eller buss, så är de före oss igen.

Kom igen nu, gubben. Skynda dig. Ja, kom, då!

Även Carl och Emil har gjort av med mer än de budgeterade 737 kr/dag.

-De måste tänka på ekonomin framöver. -Jag måste gå och bajsa.

-Jag bajsar alltid kl. 08. -Men hur mycket kostar det?

Vi har satt sprätt på varenda krona och måste vara mer budget nu.

Läget ser ut som det gör. - Vi tänker väl att vi ska välja en storstad?

Från Madrid finns det avgångar till Barcelona

som är en av de största städerna i Spanien.

Det borde finnas tusen avgångar däremellan.

Sen från Barcelona försöker vi hålla oss till de större hubbarna

för att... Kolla, vad jag hittade här nere.

-10 cent. -De ska in i reskassan.

Du skämtar... Nu fick vi tillbaka nåt. Vi tjänade på ciabattan.

-Då kanske jag kan få en cola. -Vi kan inte hålla på och lyxa.

Vi måste köpa frallor och göra matsäck längs vägen.

-Nu kan vi unna oss en lyxmiddag. -10 cent är typ 1 krona.

Det är väl lyx? - Och jordgubbskräm, så vi alltid kan småäta.

-Nu ska jag lyxa. -Ta lite vatten och lyxa till det.

Den här lilla pungpåsen börjar sina.

Jag tror de andra deltagarna underskattade oss lite i starten.

-De tänkte att vi var flamsiga och... -Vi är helt monotona.

-Är ni helt uppvilade? -Nej.

Lag Herngren och lag Röse som kom i mål nästan samtidigt

kommer starta den andra etappen drygt två timmar efter Emil och Carl.

-"Lerici." -Det låter Italia.

"Er andra checkpoint ligger i Lerici."

-Italien, tänker jag. -Vid havet nånstans.

-Jädrar. Det blir ganska långt. -Barcelona-vägen eller...

Surfshop i San Sebastian. "Vi behöver extrapersonal."

-San Sebastian är norra kusten. -Vi satsar på norra vägen.

-På med ryggan nu. -Jättekul resmål.

Nu känner jag mig sjukt peppad.

Det känns bra. Solen skiner, vad kan gå fel?

-Här är... Här får man jobba... -"Fiskare." Ska vi ut på havet?

Efter guldkuvertet var vårt fokus att först av allt ta ett jobb.

Vi älskar havet och fisk.

Vi får börja med att bara försöka hitta lift.

Det här kan bli knöligt. Det finns varken tåg eller buss här.

-Är vi 100 % säkra på det? -Nej, men det är söndag.

-Tåget går ju till Vila Real också. -Inget tåg. Vi ska lifta dit.

-Ska vi gå till bron? -Vi går till bron.

Hola. Vi ska till Régua.

-Går det nåt tåg i dag? -Nästa går kl. 12:00.

Nästa tåg? Okej. - Fan.

Det går om över två timmar. Älskling, du måste våga lifta också.

Du är en snygg tjej. Jag är en gammal gubbe.

Du är snyggare än jag. Jag får ingen lift.

-Har du plockat upp liftare nån gång? -Nej, men jag har liftat mycket.

-När då? -När jag var ung.

-Tur du överlevde. -Ja, verkligen.

Åt vilket håll ligger Vila Real?

Vår största styrka är vår förmåga att få kontakt med andra människor

och tro på att de faktiskt vill och kan hjälpa oss.

Jag vill gärna ha roligt. Jag vill träffa människor och prata med dem.

25?

-Cincuenta... -50.

Jag skulle vilja laga mat och äta i nåns kök.

Riktiga samtal, riktiga människor. Det vore kul.

Vi sparar in pengarna på käket. Var vill du sitta?

Bak.

Tack. Nu vet vi. Tack. Kul att råkas.

Jag är bra på att kommunicera med folk, även på andra språk.

-Har du en bil? -Nej, nej.

Felix är så otroligt rolig när vi är utomlands...

-Jag tycker inte jag är så rolig. -Du är sjukt rolig!

-Vad var det där för buss? -Du är allvarlig men i grunden rolig.

-Är jag det? -Ja.

Jag har rest jorden runt i 18 år. Jag kan köra er till Régua.

-Nej, det där behövs inte. -Tack! Du är vår hjälte!

Vi får lift av den här snälla farbrorn.

-Antonio var fantastisk. -Det var som i ett filmmanus.

"Hur kan jag hjälpa till? Jag kör er vart som helst gratis."

-Tack ska du ha. -Antonio.

-Jag kör er genom dalen. -Det är så vackert här.

Ingen känner till det, men i dalen bor en författare

som skriver en bok i sten.

-I sten? -Den mannen är jag.

Jag skriver en bok i sten. Det är jag ensam i världen om att göra.

-En bok för mänskligheten. -Det måste ta lång tid.

Tolv år. Jag skriver den på fem språk.

-Hur många ord skriver du...? -På en dag?

Bra fråga. Skriver jag med penna och papper tar det en sekund.

Tar jag en mejsel och hammare och gör det, tar det en halvtimme.

Förstår ni? Folk frågar mig: "Vet du vad du skriver?"

Jag: "Är ni dumma? Jag får inte göra misstag."

"Inte när en bokstav tar en halvtimme."

Man får inte göra några misstag.

-Wow. -Han var väldigt genuin.

Ibland kändes det som han vände sig mot oss... Jag menar allvar.

Han kunde själv förstå att han kunde uppfattas som knasig,

men det var han verkligen inte.

Han vill berätta för mänskligheten om tusentals år om oss på jorden.

Då kan man läsa det på en stenhäll.

Vi gör det här programmet för att träffa folk som du.

Tack.

Jag blev väldigt tagen av honom. Det var meningen att vi skulle mötas.

-Tack, min vän. Antonio. -Ingen orsak.

Tack!

Hoppas vi möter fler såna människor.

"Vi hoppar av nästa." Det är en blåsning, de ska inte av.

Bästa dagen hittills.

Nu blir jag så här... Nu sitter jag och tjurar här.

Tre av de fem lagen har påbörjat den andra etappen

som ska föra dem till nästa checkpoint - Lerici i Italien.

De två lagen som återstår kom fram en hel dag senare till checkpointen.

För att inget lag ska hamna för långt efter

finns en maxgräns för när de måste starta nästa etapp.

"Lerici." Eller hur det nu uttalas.

Knappt fyra timmar efter lag Herngren och lag Röse

är det Wassbergs tur att starta nästa äventyr.

De tänker inte göra samma misstag som under första etappen.

Då hade de stora problem att hitta snabbaste vägen.

Ut med kartjäveln.

Världen är ju uppbyggd på att man ska ha

surfplatta, dator, telefon... Allt kretsar kring det.

Norr om Pisa.

Nu har vi kanske lärt oss av vårt misstag.

Som det kändes när vi hade avslutat första etappen...

Vi kanske ska koncentrera oss på att bara resa fort.

Vi tar en taxi till Vila Real. Där kan man hitta bussar till Madrid.

-Taxi dit låter dyrt. -Ska vi göra det...

...eller ta tåget dit vi skulle hoppa av i går och kolla transport där?

Det har ju betydelse om man ligger högre upp i ankomstlistan.

Det hade inte varit fel att komma etta, för då får vi ett försprång.

Vi gör det. Régua.

Om det skiter sig, får vi väl åka till Porto.

Vi går mot tågstationen och ser vad som händer där.

I Pinhão har Peter och Lotta påbörjat andra etappen...

-...och jakten på revansch. -Vi går över bron där.

Aj! Fan också.

-Hur går det? -Jag fick... Det går bra.

Säg, säg, säg... Lugn. Du ska ju inte dö på kuppen.

Nej, jag får bara jobba lite.

-Var har du ont? -Det går över. Så...

Det är okej att ha ont. Man får visa sårbarhet.

Det är okej nu. Nej, men det sa "knak" och...

Mamma är i god form och fräsch, men allt är kanske borta efter resan.

Sakta men säkert...

Utöver demoraliseringen kan man bli lite orolig för mamma.

Hon har lite ont i nåt knä så där. Det är en oro.

Så det inte blir som med pappa som bara föll död ned.

Det är bättre att säga ifrån. "Nu är det nog."

Pappa gick bort när jag var 17. Han jobbade för mycket

och dog knall och fall. Nej, inte knall och fall,

men det var dramatiskt och supersorgligt.

Ja... Och det är ju så klart en del av mig och det jag är i dag.

Det var så att barnens pappa dog mycket hastigt. 1992.

Jag hamnade i en bubbla som jag inte förstod förrän långt efteråt.

Jag blev helt knäpp, fast jag inte fattade riktigt då

hur knäpp jag faktiskt blev.

Hur hade det blivit om det hade varit på ett annat sätt? Jag vet inte.

Jag har ingenting att jämföra med.

Peter och jag skulle kunna prata mer om hur jag agerade

eller inte agerade, eller borde ha agerat.

Jag vill inte behöva säga till Greta att farmor dog i Pinhão

för att hon inte vågade säga ifrån.

Det är sällan man sticker i väg på en 40-dagarsresa.

Nu dök chansen upp och det är kul att få lära känna varann.

Jag tror det kommer ge oss väldigt mycket.

Nej, men gud! Alltså, jag mår...

-Får jag skicka din väska i floden? -Det är helt okej.

Det känns som det skulle kunna gå ett tåg nu.

-Vet ni var man köper biljetter? -Till Porto?

-Har ni kontanter? -Ja.

-Då kan ni köpa dem på tåget. -Bra. När kommer tåget?

-Kör det däråt eller däråt? -Däråt.

Kolla. Ser du vilka som är bakom?

Nu kommer tåget. Måste vi korsa...

Kul att talas vid.

Vi måste ju för fan över här.

-De kommer hinna runt. -Jadå.

Försiktigt nu!

Tack ska du ha!

Lite spännande att vi är på samma tåg.

-De kom med. -Det var vad man kallar på...

Eller ja... Nära ögat.

De sitter där bak. Vi kanske ska gå och säga hej.

Bara vi inte missar nån station.

Planen var ju att ta oss till Régua och sen till...

-Vad hette stan? -Vila Real.

Vila Real. Och på en buss där.

-Jag tror de är de där Wassbergarna. -Ja, det är Wassberg.

Hade du några småpengar? - 5,60?

Känslan av att åka till Spaniens storstäder,

Frankrikes storstäder, Italiens kust... Det är dyrt att resa.

-Ni försöker inte tjuvåka, va? -Tjena!

-Ni hann. -Vi hann.

-Obrigado. - Vad är planen nu, då? -Jag hoppas tåget går till Porto.

-Vi hoppar av nästa, vi. -Jaha...

-Lycka till då. -Ska vi hoppa av också?

Ska vi åka till Porto eller hoppa av nästa?

Nej, vi åker till Porto. Vi kan inte ta rygg på dem.

-Finns det en busshållplats i Régua? -Nej.

-Det är en liten... -Stad?

Det är en blåsning. De ska inte av där. Nu fattar jag, vad dum jag är.

Den jäveln! Han är slugare än man tror Wassberg.

Man tror inte han har det i sig. De ska inte av nästa.

"Vi hoppar av på nästa."

De hade inte varit tråkigt för dem om de hade sett oss hoppa av.

Det hade varit väldig roligt för dem.

-Jo, de hoppar fan av här. -Gör de det?

Ja, det gör de.

-Vad ska ni göra här? -Vi tänkte ta en fika här.

-Lycka till. -Hej då.

Vi klev av och de fortsatte. Vi hade inte så mycket funderingar på det.

De hade nog mer funderingar på vad vi gjorde.

Lag Wassberg tror sig ha hittat en genväg till Madrid

genom att hoppa av i den lilla orten Régua.

Kolla vad som står på den här bussen, så frågar jag här.

Kör den här till Vila Real? Är den privat?

-Vad sa han? -Det var privata bussar.

-Den där, då? -Han satt i telefon.

Det är söndag. De som säljer biljetter har stängt.

-De måste ju gå härifrån. -Där är nån info-telefon.

Alla lagen är i gång med andra etappen mot Lerici.

Lag Herngren och lag Röse har valt att röra sig över Baskien

med riktning mot San Sebastian...

...eller så får vi lasta fisklådor.

...medan övriga har siktet inställt på Katalonien och Barcelona.

Ledarduon Carl och Emil har gjort det lag Wassberg vill undvika.

Åkt tillbaka till Porto, där de finslipar sin strategi.

Vi har anlänt till Porto och bokat biljetter till Madrid.

-Vi har en timma på oss här. -Det är stress för att få i oss mat.

-Jag tycker vi ska köpa lite... -Matsäck.

Ja, så vi kan göra matsäckar. - Målet är att vara mer ekonomiska.

Vi ska försöka hitta en matbutik för att kunna göra egna mackor.

Budgeten ska räcka hela vägen till målet i Tromsö. Hur långt vill de gå?

Vi måste hålla ned på kostnaderna. Vi är oroliga för att ligga i överkant.

Den här etappen ska vi resa på existensminimum.

Ja, då har vi stockat upp.

Vi har sparat in så mycket att vi inte ens köpte en påse.

I stället går jag och bär. Hjälp mig packa över det i väskan.

No påse, 2024.

I "Race across the world" gäller det att resa smart och komma fram först,

men för att äventyret inte ska bli en hetsig kamp mot klockan

måste lagen under varje etapp ställa upp vid obligatoriska timeouts

för att kunna uppleva och utforska omgivningarna.

Under en timeout får de inte röra sig framåt och vinna mark.

Lag Herngren har anlänt till Braganca och tänker ta sin första timeout här.

Lite hitåt. Där... Så.

Braganca var fantastiskt. Visby-känsla fick jag.

Uppe på kullen låg den här lilla borgen.

Le, gumman! Le, för fan.

-Snyggt. -Vet du vad det här är?

Det här är ett vandrarhem.

Den här resan känns väldigt kul. Vi kommer gå bet och göra misstag.

Dels blir det nog roligt... Det blir skitjobbigt, men lärorikt.

-Undrar om det är nån som bor här. -Hur fel kan det bli?

Vi har varit tillsammans i 20 år och hon är skitrolig,

smart, väldigt godhjärtad, tycker jag.

-Det är fint både här och där ute. -Det är så små dörrar.

Var de så kortväxta förr eller var det för att hålla värmen?

Jag tror en kombo, faktiskt, av det.

Om jag nojar upp mig eller pratar om nåt som oroar mig är det som...

Hon är klok i att sortera ut känslor. Vad är det som är jobbigt?

"Är det verkligen så här eller är det kanske så här i stället?"

Jag vill stanna här en natt till och bara gå runt i stan.

Jag är glad att jag fick träffa henne och att hon ville...

Att hon ville med mig också. Gud, nu sitter jag och tjurar här.

Usch! Förlåt. Nu blir jag så här... Ja... Hon är fantastisk.

-Det här var ju fint. -Ja, kolossalt.

Jag får lite Aten-vibbar.

Herregud! Det här är ju kvinnan i mitt liv.

Herregud, vilken fantastisk människa

där jag kände att vi på ett sätt hade nån slags gemenskap.

Hon var mycket av det som jag själv inte var.

I att leva i nuet och i att ta livet på ett sätt som jag önskar

att jag kunde göra mycket mer. Hon har betytt så mycket för mig.

Gud...

Förlåt.

Jag...

-Skål, älskling. -Skål, älskling.

Bästa dagen hittills.

Här kan vi stå nån dag också. Skjuta pilbåge på Röse-systrarna.

Medan makarna Herngren njuter av lugnet i Braganca

är det desto oroligare hos far och son Wassberg.

-Hej! Har ni en busstidtabell? -Buss?

-Det här är en tågstation. -Det vet jag, men...

Vi måste hitta nånstans att... Tack.

Det är bara att vänta.

Konstigt att det inte finns nån automat så man kan se.

Eller så har bara missat det. Vi har gått förbi tusen gånger.

Det är ingen där, eller? - Att försöka hitta info själv är svårt.

Det finns inga tidtabeller nånstans. Ingenting.

Wassbergarnas tänkta genväg att hoppa av tåget halvvägs mot Porto...

-...verkar bli en rejäl nitlott. -Hur vi ligger till i tävlingen...

Det är väl samma läge som förut. Det är väl ingen skillnad.

-Eviga fyran, alltså? -Ja.

Att det ska vara så jävla svårt... Helt otroligt.

Det är sällan man uppskattar att ett ex dyker upp på Rivieran.

Vi har ett försprång, vilket gör oss mindre stressade.

Hur fan har de hunnit hit?

Race across the worlds andra etapp är i gång för fullt.

En sträcka på över 1 800 km.

Carl och Emil har bestämt sig för att sätta fart mot Madrid

för att sen ta sig vidare till Barcelona, där de tänker arbeta.

Systrarna Röse har siktet inställt på San Sebastian på Spaniens nordkust

där de ska försöka jobba på en fiskebåt.

Felix och Clara fick lift med Antonio som körde dem till Régua

där de tog sig vidare till Braganca.

Lag Magnusson sitter på tåget till Porto på väg mot franska Rivieran.

Sen slutligen lag Wassberg.

Tomas och Björn har stött på patrull i Régua

och verkar ha satt sig i klistret.

Ursäkta?

-Vart ska du med bussen? -Det är en privat resa.

Kör den bara runt i dalen eller ska ni åka långt?

-Vi ska åka långt. -Kan man köpa biljett och följa med?

Nej, bussen är full.

Det var värt ett försök, i alla fall.

De flesta är turistbussar.

Han ville inte säga vart han skulle, men jag frågade om vi fick plats.

Det är inte kul alltså,

men man får finna sig i det. Det går ju inte att göra nåt.

Det är motgång på motgång.

-Det går inga bussar i dag. -Ingen buss på måndag?

-Där kommer bussen. -Kommer den nu? Tack.

Där kommer det en.

Kan jag köpa biljett av dig?

-Kan jag köpa biljett av dig? -Nej.

-Var kan jag köpa biljett? -Vet inte.

-I kiosken. -Den är stängd.

Kan vi få följa med dig ändå?

Nej, ni måste ha biljett.

Jag har ingen mobil och kan inte...

Nej. Surkukar.

Jag misstänkte det. När bussen kom och vi inte får betala på nåt vis...

På den då. Till busschauffören. Då blir man lite irriterad liksom.

Det är ju fan helt sinnessjukt. Ostrukturerat.

Vi åkte på en nit som klev av här.

Satan! Vilken miss.

Att det ska vara så jävla svårt. Det är helt otroligt.

Man försöker ta en alternativ rutt, men hamnar i den jävla Porto.

-Det är så jävla tråkigt, alltså. -Inte den bästa starten...

Inte bästa starten, nej.

Till slut får de biljetter, men de får åka tillbaka till ruta ett.

När vi får biljetterna ser vi att den går till Porto, sen till Madrid.

Det var en onödig resa. Vi kunde ha suttit kvar på tåget.

-Fick vi reda på när den är framme? -I Madrid? Klockan sju på morgonen.

Wassbergs tvingas åka omvägen via Porto innan bussen kör till Madrid.

Vi skulle nog behöva en dag och göra nåt tillsammans.

Som inte har med att resa att göra, för nu går vi båda halvless.

Hoppas vi kan få upp lite energi och bli glada igen.

-Känner vi nån på Rivieran? -För Peter och Lotta går bra.

De sitter redan på nästa tåg och riktar kompassen mot Rivieran.

Vi vill vara där "Rivierans guldgossar" utspelar sig.

Vad hette den staden? Den är påhittad. Den heter...

Den här etappen har de bestämt sig för att hålla i pengarna.

Du har väl gamla stekarkompisar från back in the day?

Såna som blev kvar? Idas syrra har ju...

-De är ju för fan där nu! -De är där nu.

-De är ju där nu! -De har köpt ett nytt hus.

Min exfru... Vi var inte gifta. Min dotters mamma.

Hon är på väg, i detta nu, till franska Rivieran.

-På nån släktgrej. -Vi måste få låna en telefon.

Vi kanske kan bo där och spara in en natt.

Jag undrar om jag kan få skicka ett sms till min kompis i Sverige

så han kan leta rätt ett telefonnummer åt mig?

Hälsa henne: "Peter och Lotta"

"kommer passera Rivieran. Kan vi få sova över där?"

Du kanske kan skicka ett foto av oss så hon ser att allt stämmer?

Jag är otroligt tacksam!

Det är sällan man uppskattar att ett ex dyker upp på Rivieran.

Det kan ju bli tvärnej.

Den skrek!

Gör inte så här nästa gång.

Jävlar vad hon är på mig. Hon är värsta Sturmbannführern.

De kan bli skrämda.

Madrid!

Hola, hola, hola. Hola, como estas?

-God morgon. -Jag har aldrig sovit så här gott.

-Inte jag heller. -Det var behagligt, härligt lakan...

Vi är redo för en ny dag.

Hej då.

Planen är att hoppa på ett snabbtåg till Barcelona.

Mot Barcelona!

Det stora äventyret är inne på den sjätte dagen.

Alla fem lagen rör sig målinriktat mot checkpointen Lerici.

Både lag Röse och lag Herngren är i baskiska kuststaden San Sebastian.

Känd för sina fantastiska stränder och välrenommerade restauranger.

En perfekt plats att stanna upp på och jobba in pengar.

Nåt båda lagen har bestämt sig för att göra.

Var är rimligt att en fiskare håller till?

Vi får njuta av en surfshop ett tag, jobba ihop lite pengar...

Sen kommer vi till Rivieran. Åh, vad vackert! Titta här.

Vi valde surfshopen eftersom båda tycker om strandliv och hav.

Vi har ju själva elsurfbrädor som flyger fram på vattnet

som är väldigt kul. Sen tycker jag surfmänniskor är väldigt avslappnade.

-Hello! -Hola.

De är dock aningen sena till arbetspasset.

Felix, Clara. Ursäkta oss. Vi tog fel på tiden.

Min klockjävel bråkar med mig sen vi kom från Portugal.

Jag antar att jag får plocka i butiken, hyra ut våtdräkter

kolla storlekar på våtdräkter till folk...

Jag är lite nervös. Hon verkar lite sträng.

-Är ni redo att jobba? -Ja, jag älskar maskiner.

-Ska jag ta hela butiken? -Nej.

-Nej! -Jag ska ruska den på gatan.

-Nej, då måste vi sopa gatan efteråt. -Okej.

Jag ber om ursäkt.

-Gör inte om det. -Nej. Jag lovar.

Stämningen på arbetsgivaren var väl inte bland de bättre.

Det var som att hon tyckte jag var jobbig

och det var ju ändå tråkigt med den inställningen.

-Nej, nej, nej. -Det har varit skitiga surfare här.

Sen är det nåt... Vi bor i Spanien och hon tyckte det var roligt

att ge en dammsugare till en man

för det är galet att en man skulle dammsuga.

Som svensk är man... Jag dammsuger oftare hemma än Clara.

Hon tyckte jag rev runt. "Akta kläderna." Aggressiv, hårdhänt...

-Behöver du hjälp? -Låt kunderna vara.

"Hoppa inte på kunderna." Jävlar vad hon var på mig.

Har du sett den här? Vad är du ute efter?

"Gå inte på kunderna så där. De kan bli skrämda."

Det kändes som hon hade en bräda upp i röven.

Så här.

Det är strängt som fan i butiken. Hon är värsta Sturmbannführern.

Du kom sent och du är...

-Vad menar du med det? -"Det är så jobbigt."

Nej.

Det jobbigaste i shoppen var att Felix blev arg på kvinnan.

-Han såg irriterat på henne. -Nej, nu kom det hit. Shit!

-Vi får betala om vi har sönder den. -Jag hörde det.

6 000 spänn kostar en sån här.

Jag tyckte det var kul, men jag fick roligare jobb.

Den passar dig perfekt.

Det var kul att fatta hur man gjorde betalningar, skrev in personerna...

Ni kommer bli blöta.

-Hon är din chef. -Ja.

-Hur gör du henne glad? -Ge henne komplimanger emellanåt.

"Jag gillar din stil i dag."

Jag fick reda på av kollegan att hon kan köpa fjäsk

och komplimanger. Jag: "Jag går på det direkt."

Jag gillar din stil. Du är verkligen cool.

Du är snygg. Riktigt cool.

Varifrån kommer ringarna? Wow. De är supercoola.

Jag tyckte det funkade bra. Hon mjuknade kraftigt.

Hon kunde inte motstå mitt smicker.

Duger det?

Här får ni lönen. 20 euro i timmen. 20 euro för en timme.

Tack!

Nu drar vi, älskling.

Hej då. Vi ses. Sköt om er.

Cashen vi fick var välbehövda, men jag kommer inte jobba i surfbutik

hos henne nån mer gång.

-Ser du honom? -Ja, han vinkar, ju.

Hej. Jag heter Eva. Trevligt att träffas.

Är du skepparen? Ska vi ge oss ut och fiska?

Ja, vad roligt! Ja, vad kul.

Yes! Jättebra, kompis. Åh, vad roligt.

Jag är så lycklig nu. Jag är jättejätteglad.

Jag älskar havet, båtar... Det är så roligt!

-Vi ska försöka få lite makrill. -Makrill?

Jag är spänd av förväntan. Jag tror vi kommer få massa fisk.

Tjejer, öppna haspeln, ned på bottnen och skaka.

-Upp! -Fisk.

På en gång? Vad då? Ska jag ta det här? Vad menar han?

Gör så här.

Nu, ni! Jag har fisk! Fisk!

-Jag har fått napp! -Perfekt.

Jag har fisk! Fisk!

Den där var ju fin.

Jag kommer ihåg när vi fiskade med morfar i Jämtland.

När vi var små la vi nät när vi var i sommarstugan.

Vi fiskade med morfar och lärde oss rensa fisk.

Var är ditt lilla stjärthål? Där. Det var inte mycket att komma med...

Om det var ben kvar när morfar eller pappa hade rensat

fick vi en krona per ben som vi hittade.

Jag har anammat det för mina barn.

-Du swishar? -En krona...

-Den skrek! Den skrek: "Hjälp mig." -Nej.

-Jag hörde. -Nu skriker den inte längre.

Systrarna Röse gjorde ingen besviken under sitt första arbetspass.

Förutom makrillen, då.

Alla spår efter mordet ska undanröjas.

-Det gjorde vi bra. -Ja.

-Wow! -Nä...

Tack, snälla. - Kolla vad fint.

-Shit. -Gud, vad gott.

Fantastiskt! Wow! Makalöst.

Han hade inte klarat det utan oss. Som jag kastade ut, Karin...

Till er. För makrillen.

Tack, snälla.

Då är vi på väg till Barcelona.

Barcelona! Just nu känner vi att vi ligger lite före de andra.

Vi har ett försprång och blir mindre stressade.

Så här chill har vi inte varit någonsin.

Thomas och Björn har återigen visat att gammal är äldst

och dyker upp där motståndarna minst anar det.

När vi såg Wassbergs tänkte man: "Hur fan har de hunnit hit?"

Så långsamt som de går.

Tjena!

-Hej, pojkar. -Hejsan, hejsan.

-Hur går det för er? -Bra.

De var ju sist. - Hur går det för er? Bra eller åt helvete?

Åt helvete.

-Vart ska ni nånstans? -Vad har ni för plan?

Man blir stressad när de som låg bakom en, plötsligt ligger jämsides.

Taktiksnack!

De är oss i håven. De jagar oss.

De tävlande har varit ute i några dagar.

Vissa är ekonomiska medan andra lever som det inte fanns nån morgondag.

Frågan är vilken taktik som lönar sig i slutändan.

Polis! - Alla som åker genom Frankrike blir illa behandlade.

Du stal min ryggsäck!

30,9 miljoner euro? Sabbar vi försäljningen är det katastrof.

Ursäkta mig, vet du var det här ligger?

Spring, mamma. Spring!

-Vad heter stället? -Var det Santorea?

Svensktextning: LinQ Media Group