All language subtitles for Genghis.Khan.1965.720p.BluRay.x264-PSYCHD-sv

Nästan 800 år sedan,

ett militärgeni kom ut
av Mongoliet för att erövra halva världen.

Han var son till Yesugei,
ledare för en liten nomadstam.

Den här ödets man,
rida bredvid mig som en ung pojke,

kallades Temujin,

född för att regera som prinsen
av erövrare, Genghis Khan.

Temujin! Temujin!

Jag ville ha dig vid liv,
Yesugei.

Jag ville ha den andras hövdingar
stammar att lära sig hur Jamuga av Merkits

straffar dem som gör intrång
på sina betesmarker.

Spänn hästarna!

Håll din hand!

Hör mina ord,
Lord Jamuga.

Det har skrivits
i stjärnorna

att mannen som tar livet
av Yesugeis son skall dö,

och dö snabbt,
och med sitt eget svärd.

Se själv,
mäktig herre.

Det är blodets märke.

Vad heter han?

Temujin.

"Man av järn."

Då ska jag skona honom,

så att han kan bevittna
död ger jag hans far nu.

Temujin!

Från och med denna dag,
du kommer att bära en krage.

Jag kommer att göra en förändring
att lägga runt halsen.

åh! Nej då! Åh, ta min boll, snälla.
Min boll! åh!

Kom ifrån honom,
syster.

Vilken skada har
ung man klar

som han borde ha
att bära en chang?

Du har hört Jamugas order,
så lämna honom.

Dessutom,
hans far var också en fiende till vår stam.

Kom nu bort.

Vad heter du?

Temujin.

Varför har de satt det grymt
ok runt halsen?

Vad heter du?

Bortei.

Du kommer tillbaka till lägret,
Prinsessa. Gå med dina bröder.

Jag tar inga beställningar
från dig, Jamuga.

Som du säger, Bortei,
inte ännu.

Hundar måste läras upp
att stanna på plats.

Sengal.

Ge mig det.

Nu då, man av järn.

Ner! Ner!

Ner! Ner!

Herren Jamuga är modig
när en man är okad.

Kuchluk.

Efter honom, efter honom!

Temujin!

Temujin!

Inget!

Fader Geen!

Hur hittade du mig?

Jag rådfrågade stjärnorna
och min...

Hmm?

Dessutom,
Sengal visade mig.

Sengal?

Om han kunde prata,

han skulle säga att han kommer att göra det
vara med oss från och med nu.

Du kan vara hövding för
mongolernas minsta stam,

men åtminstone
det är en början.

Det är en bra början.

Det här skulle kunna hysa en armé.
Hur säkra är vi?

Den Merkits tror att bara sprit
och spöken skulle kunna leva så här högt.

Så länge de fortsätter att tro det,
vi är säkra.

När de upptäcker
sanningen, vart ska vi?

Öst eller väst?

När den tiden kommer,
du bestämmer.

Men det här kan hjälpa dig.

Vår värld är som
tre stora cirklar.

Här, västerut,

Samarkand och Buchara,
persernas länder.

Rika nationer som handlar med
de vithyade kristna

från bortom öknen.

Och här,
till öster?

Jag har inte rest
öster om bergen,

men jag har pratat med
köpmän från karavanerna,

och de har berättat för mig
av de stora murarna,

och bortom dem,
av kungariket Kina.

Ett land med stora städer,
där människor klär sig i siden.

Till och med männen.

Och var köpmännen går in
leta efter kryddor och sällsynta träslag

från nationerna
bortom de östra haven.

Och här, i centrum?

En karg, tom cirkel
där bara mongoler bor.

Varför ska det vara kargt och tomt
när den ligger i hjärtat,

mellan de rika västern
och den rikare öst?

Eftersom stammarna gillar Merkits,
Salkits, Tanguts och andra

är för upptagna med att slåss sinsemellan,
det är därför.

Men om de gick ihop?

Den enda gången som mongoler är
sammanfogade är i döden.

Du vet vad du sa om detta
är den minsta stam som finns.

Det skulle vara svårt för
det ska vara mycket mindre.

Då måste vi
göra den större.

Merkits.

Vilken stam är du?

Salkits.

Nu ska vi se om andarna av
vinden är för oss eller emot oss.

Dessa män,
de ser ut som Salkits!

Kanske för att
de är Salkits.

Salkits?
Rida med dig?

Ja, Salkits och Yesugei,
tillsammans.

Där borta,
Lord Temujin,

är husvagnsvägen
till Tasjkent.

I gamla dagar,
många strider utkämpades om den.

Men så många av slavarna dödades,
det var så lite vinst.

Så,
fördraget om slavleden undertecknades.

Ett fördrag?

Shahen av Khwarezm
infört vapenvila.

Alla har svurit till det.
Alla observerar det.

Ingen krigare är tillåten
att bära vapen här.

Bra!
Då kan vi välja utan att slåss.

Hmm?

Du förstår inte, Temujin.
En vapenvila undertecknades.

Jag skrev inte på den.

Slavarna skrev inte på det.
Men...

Kommer det att finnas kvinnor
bland slavarna?

Ja, Herre.
Bra.

Mina män har hästar och
vapen, men inga kvinnor.

Hur länge tror du de
kommer att stanna utan kvinnor?

Hur länge kommer du?

Vad är meningen
av detta?

Slavkaravanen står under skydd
av Shahen av Khwarezm själv.

Förmedla Herrens tack
Temujin till Shahen.

Temujin?

Temujin!

Katke!

Min herre!
Jag tackar de fyra vindarna du hittade mig.

Jamuga sålde
mig för en slav.

På något sätt gör jag inte det
se dig som en slav.

Du är i alla fall fri nu.
Ni är alla fria.

Gratis?

Jag sa att ni är alla
gratis, mina systrar,

att fortsätta
med denna husvagn,

eller att åka med mina män
tillbaka till vårt läger.

Du ger dem
ett val? Kvinnor?

Sengal,
slå bojorna av dessa slavar.

Denna vapenvila har varat
100 år, barbar!

Shahen kommer att ha ditt huvud
spetsade på stadsmuren.

När du väl är död,
tror du verkligen att det spelar någon roll?

Säker resa till Tasjkent,
och tacka Shahen!

Ett mirakel!
Ett mirakel!

Åh, tack.

Men om du vill bevisa din tacksamhet,
ge mig den här kvinnan, va?

- Men hon är min fru!
- Åh, ta en till!

Fortsätt och ta en annan kvinna!
Jag ger dig en häst.

Jag ger dig två hästar.

Nej, vän Shan,
ingen kvinna kommer att tas mot sin vilja.

Men Herre,
det är vad kvinnor är till för.

Och dessutom
de bästa har redan tagits.

En vis man dömer inte en
häst genom dess sadelmarkeringar.

Kom, jag ska
välja åt dig.

Komma.

Hej, vill du
en man, Katke?

Att?

Då är det klart.
Må du få många söner.

Det är på tiden att du också
min herre, hade tankar på söner.

De tankar jag har haft i huvudet
är inte för en helig man som du.

Ge mig tid.

Ta detta och var försiktig.

Temujin!

Katke!

Ta med mat och kläder
till prinsessan.

Förbered ett annat tält
för mig medan jag tvättar.

Tvätta?

Herren Temujin,
min dam.

Stanna, kvinna.
Jag sa inte åt dig att gå.

Det var dumt av dig.

Du verkar inte
som en dum kvinna.

Jag är ingen dum kvinna.

Och vad gjorde jag det
tänkte du dumt?

Det var du som gav en order
måste åsidosättas.

Mästaren som
matar sin hund

förväntar sig inte att han ska svara
till en främlings visselpipa.

Jag kanske har
tänkte det om dig.

Du behandlar de som
tjäna dig som hundar.

Inte Katke.
Hon uppfostrade mig som barn.

Hon skröt inte om det,
Jag lovar dig.

Min dam, någon annan
lyssnar på oss nu

skulle föreställa mig att du var
försöker provocera fram ett slagsmål.

Men det behövs alltid två
att bråka.

Inte med mig det gör det inte!

Jag gillar en häst med ande.

Hästar, hundar, djur,
allt du någonsin tänker på?

Jag kan se att det var det
en dum fråga.

Men om det behagar dig,
nu när du är här,

säg vad det är
du kom för att säga.

Jag har sagt vad jag kom för att säga,
men för detta.

Djupt i mitt hjärta om jag
söka efter sanningen,

Jag måste också säga att vad
drev mig mest att göra det jag gjorde

var tanken på ilskan och
ilska jag har väckt till Jamuga.

Att stjäla på natten
kvinna som han hade valt att gifta sig med.

Utstött! Slav!

Snart är du tillbaka
i ett träok.

För, född som slav,
du kommer att dö som slav!

Född en slav jag aldrig varit!

Född för att styra Yesugei
var alltid i mina stjärnor.

Och inte bara en stam, utan människor av
många stammar var avsedda att följa mig,

att utkämpa mina strider,
erövra nationer.

Allt detta fanns i mina stjärnor.

Du...

Du, kvinna,

våga provocera
min ilska.

Inga!

En hand är det första
en ger till en annan.

Om jag... Om jag inte var det
så fult ut

med alla dessa tårar,

Jag skulle veta vad jag skulle göra
säga till dig nästa.

Men...

Jag ser ful ut,
sedan.

Du höll inte med mig.
Ser du? Ser du?

Du pratar för mycket, kvinna.

Du ger mig aldrig en
chans att säga något.

Mina bröder alltid
säg det också.

Hans läger måste vara nära.
Han vet alla våra rörelser.

Och vi vet
inget av hans.

Hans män dyker upp
från ingenstans

och de försvinner
som spöken.

Spöken som kommer att blöda
som vilken vanlig man som helst

när de känner
huvudmannens yxa.

Som några av er kanske gör,

om du inte tar med
hennes rygg, och snart.

Att få henne stulen
ut ur mitt eget läger,

och under näsan
av er alla.

Från under näsan
av hennes bröder.

Hennes bröder.

Det här är min äldsta
bror, Subodai.

Och Jebai,
och Kassar.

Min herre Temujin.

Min herre och
min man.

Ingen följde dig?

Vi såg ingenting annat än stjärnorna,
hörde ingenting annat än bruset från vattenfallet.

Trots poesin,
Jag är glad att se dig tillbaka.

Och ni, mina vänner,
du är välkommen.

Och tacksam, Herre.

redo att tjäna dig,
Lord.

Subodai, det har du
inget att säga?

Bara detta.
Den helige mannen, han ljuger.

sa du?

Jag såg något som vi
klättrade uppför bergssidan.

Ett sken mot himlen.

Dina bränder är
bankade för högt.

Ingen.

Förbered dig på att flytta ut.

Lämna alla vagnar
men en.

Gå vidare till den östra vägen bortom
Jamugas läger och vänta där.

Bortei!

Bortei!

Bortei!

Temujin!

Tillbaka, tillbaka.

Se till henne.

Tiden är på vår sida.

Det kommer att dröja timmar innan Jamuga
kan nå himmellägret.

Han ska ha Merkits från sjöarna
till slätten ridande för att gå med honom.

Vem kan resa snabbare,
en häst som behöver lite att äta,

eller 100 som måste
foder brett?

Vart går vi?

Öst. Vi kommer att vara över
floden före gryningen.

Herre, det finns människoverk utanför.
Lämna henne hos mig.

Bortei.

Jag har skämt ut dig
före alla män.

Jamuga.

Jag bad honom
att döda mig.

När gör vi
vila, Herre?

Inte innan vi är säkra
Jamuga har gett upp jakten.

Låt oss då
stanna upp och slåss.

Jag kommer att säga när det är dags att slåss,
och inte tidigare.

Men hur länge ska vi fortsätta österut,
min herre?

Helt igenom
vintern,

och om nödvändigt,
till nästa vinter.

Om vi fortsätter österut,

vi kan hamna i ett land där
Jag har hört att de äter hundar.

Eller så kanske det har det
varit människor.

Enligt Geen,
det är ett land med stor rikedom.

Ett stort imperium byggt
på kunskap och...

Vi måste ha kunskap.

Hälsningar, vänner.

Och till dig,
hälsningar, krigare.

Jag är Kam Ling,
kejsarens ambassadör i Indien,

återvänder till vårt
domstol i Peking.

Återvänder, som du ser,
är en gestaltning.

Det verkar som om du reser
utan större lycka.

Först vår manchuriska
vakten övergav oss,

sedan hjulet av
vår vagn gick sönder.

Sedan vår chaufför
stal våra hästar,

och boskapen, trötta på vårt sällskap,
följde efter dem.

Man kan säga att vindarna av
förmögenheten blåser något kallt.

Du är med
farligt land.

Vi har hört talas om en
Temujin och hans ryttare,

häftiga, våldsamma män.

Vi är inte rädda
för våra liv.

Vi bär bokstäver
från vår kejsare.

Det skulle vara mycket mer lönsamt att
hålla oss till lösen än att mörda oss.

Varför prata om lösen
och mord? Sengal!

Visa dem vi
mena ingen skada.

Upp!

Vi är tacksamma.

Om du skulle berätta vad guld
du behöver för dina tjänster.

Guld, min herre?
Jag är ingen köpman.

Du överväldigar mig.

En sista vänlighet
vi måste tigga dig.

Ett meddelande till närmaste kines
militärpost för hästar och assistans.

Det handlar om
fyra dagars resa.

Men det skulle innebära att lämna
du här oskyddad.

Vi har extra hästar
låna dig gärna,

även våra tjänster
som eskort.

En eskort?

Jag har 200 män här,
alla beprövade.

Och våra siffror är det
snart ökas.

Min fru, det är hon
nära hennes tid.

Då förtjänar hon bättre än att
rida i det fria som en herde.

Hon ska ha de fattiga bekvämligheterna av
vår eländiga och ovärdiga vagn.

Behaga.

Vi ska försöka klara det
så användbar som vi kan.

Nu, den här Temujin
du talade om...

Var inte rädd.
Det här är den enda kolumnen han aldrig kommer att attackera.

Jag har hans
ord för det.

En pojke?

En son.

Det första barnet som föddes till stammen
av Yesugai i mer än 20 år.

Och en pojke. Min son.

Temujin.

Min son, Bortei!

du är min fru,
det här är min son.

Du visste att han skulle bli en pojke,
du sa det alltid.

Det måste det vara.
Hur skulle han annars kunna följa efter mig?

Dagen jag först märkte
din kropp växer sig större,

Jag gav order till Shan
att bygga en sadel,

en liten, naturligtvis, en båge och ett svärd,
som alla bär hans namn.

Plåga mig inte.
Hans namn.

Min sons namn.

Jochi,
grundaren av vår stam.

Jochi. Jochi.
Det är ett vackert namn.

Det är inte menat
att vara snygg.

Det är ett mansnamn som det anstår
ledaren för vår stam.

Bara när han är en man,
det kommer att bli en nation.

Om någon någonsin kunde göra det,
den mannen är Temujin från Yesugai.

Mongolernas Temujin.

Män som kunde bygga detta
borde styra världen.

Så våra förfäder tänkte när
de tänkte det först.

2 000 miles från det stora havet
till södra bergen.

Men tyvärr, nu kan vi inte styra oss själva,
än mindre världen.

Min herre!

De är vänner.
kejsarens soldater.

Glas.

Helt enkelt reflekterande
solens strålar.

Men det kan föra meddelanden vidare och
snabbare än den snabbaste ryttaren.

En barnslig enhet,
men inte utan nytta.

Vänligen ta emot den
som en ovärdig gåva.

En nackdel dock,
Jag borde påpeka.

Av skäl som kommer
snart visar sig,

det är bäst att inte låta sådana enheter
falla i händerna på en kvinna.

Alla feta björnar borde
vara ingen match för vargar.

Kom ihåg det nu.

Jag ska be om audiens hos kejsaren,
Jag är säker på att det kommer att ordnas.

Jag ska bli hedrad.

Kejsaren också
kommer att hedras.

Jag säger dig,

de ska koka oss
levande och sedan äta oss.

Inga!

De går bara
att tvätta oss.

Tvätta?

Måste vara en sed
av landet.

Varför?

Jag vet inte,
men jag tänker inte ta reda på det.

Det gör jag.

Shan! Shan!

Jag vet att du är nere
det. Komma ut.

Jag är
bara tvättas.

Vänta!

Vår ambassadör har berättat
oss hur mycket han är skyldig

till din skicklighet,
tapperhet och artighet.

Kam Ling är generös,
Ers Majestät.

Han har också berättat att du
är en klok och observant man.

Det är ovanligt.

Jag har alltid trott att slåss,
hästar och kvinnor

var de enda intressena
av ditt folks män.

Stammar ständigt i krig med en
en annan kan inte kallas en nation.

Då gör vi ingenting
för att motverka era gräl.

Så länge ni mongoler
slåss sinsemellan,

Jag och mitt folk borde
har lite att oroa oss.

Säkert en nation lika rik och stark
eftersom din inte har något att frukta.

Rädsla?
Det kinesiska imperiet känner inget sådant ord.

Vad är då syftet
av muren?

Muren säkerställer bara att civilisationen,
kunskap,

konsten, som vi vet
dem, ska överleva.

Det är till för att behålla vad
vi har för oss själva.

För att hålla folk inne.

För att behålla mig?

Jag hittar dig
djupt underhållande.

Du gör så direkt
och positiva uttalanden.

Du och dina starka, vilda män anländer
i min stad som en vindrus.

En frisk sorts vind.

Vi ber till vinden.

Charmig.

Till de fyra vindarna.

Bättre och bättre.

Vi
ha ett hasardspel

där de fyra vindarna finns
av största vikt.

Lyssna på dem.

Har du någonsin hört något mer känsligt
eller utsökt än deras söta, sorgliga sång?

Poesin själv kunde
inte vara mer djupgående.

skriver du poesi,
Temujin?

Det gör jag inte.
Jag har aldrig hittat tiden ännu.

Då ska jag instruera dig.
Jag är själv poet.

Det är därför du
skickades hit,

och det är här du måste stanna,
min vän.

Det ligger öde i att du kommer hit,
tro mig.

När du talar om ödet,
detta är något jag måste tro.

Äntligen är vi överens
om något.

Vi kommer att hitta många
fler saker gemensamt.

Ta bort fåglarna.
Deras pladder distraherar mig.

Vi måste diskutera
gudar som du ber till.

Primitiva religioner har
alltid fascinerat mig.

Och medan du byter din
kunskap om militära frågor,

Jag ska instruera dig i
poesi- och målarkonst.

Jag har svårt att kontrollera min otålighet,
Ers Majestät.

Ta det.
Det blir tungt.

Den i vitt.
Låt henne höja huvudet.

Ikväll är jag med
sommarpalatset.

Ta med henne
till mig vid midnatt.

Fångar.

Gör inga misstag om det.
Vi är fångar.

I en elfenbensbur,
naturligtvis.

Det borde vi aldrig ha gjort
på väg mot öster.

Vad sa kejsaren mer,
Temujin?

Det var det han inte sa,

att det finns över 2 000
män på Pekings murar,

och att våra hästar
har tagits.

Vad tycker du att vi borde ha gjort,
Subodai?

Du är alltid så
snabbt med råd.

Det är vad
Jag har alltid sagt.

Om vi inte hade sprungit,
men stannade och slogs mot Jamuga,

ingen av oss skulle behöva vara här nu.
Ingen av oss.

Du har en stark
höger arm, Subodai,

och jag gillar att veta
den är vid min sida.

Men din mun är ung
och det behöver träning.

Med tillräckligt med träning,
min bror,

du kan bli ännu
min starka högra arm.

För jag har behov
av en annan.

Denna påfågel, denna kejsare,
har förbisett en sak.

Det finns mycket att göra
bli lärd här,

mycket som kan
användas senare.

Och om det här är ett fängelse,
Jag kan tänka mig värre svårigheter.

Ja. Jag vet att jag har
aldrig ätit så gott.

När det gäller mig, jag till och med
njut av att vara ren.

Det är inte varelsen
rent att du trivs, det är tvätten.

Tja, kvinnorna är vackra,
Jag måste säga.

Alla som
kejsaren hoppas

du kommer att lära dig
att uppskatta,

tills det är mjukt att leva
allt du är lämplig för.

Bortei har rätt.

Jag vill inte ha någon av våra
män feta och värdelösa.

Vi kommer alla att träna varje morgon,
till en början.

En mongol aldrig
lämnar sitt blad.

Inte om inte
han är död.

Bara en påminnelse
för dig att bära.

Titt! Där borta!
En signal!

Vad säger de?

Jag är inte säker,
men det måste vara akut.

Ta bort kartan.
Det är inte bara felaktigt, det är okonstnärt.

Stoppa dem att gråta
och jamlande.

Jag vill ha råd,
inte pandemonium.

Situationen orsakar alarm,
det förtjänar inte hysteri.

En trasig armé av ett fåtal
tusen manchurier

har intagit staden Hopeh,
det är allt.

Det anser vi också
6 000 kejserliga kavalleri

dirigerades och
sätta på flykt.

Men det vill säga
inget nytt.

Utan tvekan, under vår livstid,
det kommer att hända igen.

Prins Temujin.

Du och dina släktingar verkar roade
vid nyheten om vår katastrof.

Inte på nyheterna,
Ers Majestät,

bara på vägen
du får det.

Några tusen manchurier är det
av ringa betydelse, visserligen.

Men deras exempel
kan vara allvarligt.

Andra kanske också inser det
muren betyder ingenting.

Jag vill prata med min vän,
Prins Temujin, ensam.

Ta med varmt vin
och te.

Blir du kvar och
håll oss sällskap.

Så här slappnar jag av i ögonblick
av katastrof och ångest.

Jag tycker att målning har en lugnande effekt
och lugnande egendom.

Jag ser att du
måla väldigt bra.

Du är ingen nybörjare.

Han antyder att vi är det
van vid katastrof.

Jag är rädd att vi har gjort det
underskattade vår vän.

Han har ett oväntat
subtilitets gåva.

Åh. Shamsu är ett ris
vin av stor delikatess.

Får jag erbjuda dig några?

För mig, teet.

För mig, vinet.

Jag var inte misstänksam
av det, majestät,

men jag har förbjudit
det till mina män att dricka,

som du förmodligen
har hört.

Jag har hört.

Och om min nyfikenhet inte stör,
varför?

För jag ville att mina män skulle vara det
redo för en dag som denna.

Ah! Vänligen fortsätt.
Jag lyssnar.

Dessa Manchu...
Det är bara det ödet för ett imperium

är av liten betydelse jämfört
till en dikt av Tso Ling,

eller en målning av min framstående förfader,
Mao Kung.

sa du?

Du skulle spara mycket tid om
du låter mig säga något.

Det betyder att du har något att erbjuda.
Vad?

Dessa manchuriska inkräktare, skulle du vilja
förstörs de så snart som möjligt?

Tyvärr,
min armé har smält bort.

Jag ska uppfostra dig
en till.

Mongoler?

Hur mycket?

Du menar pengar?

Vad gör soldater mer
slåss för?

En stor guldkista för varje
av mina tre svågrar,

så att jag kan skicka ut dem
att bara rekrytera de bästa männen.

Hur kunde jag vara säker på att jag
var inte bara att ersätta

en armé av inkräktare
med en annan?

Du kan inte vara säker.

Det finns en lösning,
Stor en.

Jag själv, som känner honom bättre,
skulle lita på Temujin.

Men om han skulle lämna sin fru och
son som gisslan i ditt förvar...

Jag håller med.

Se den där prinsen Temujin
har allt guld han behöver.

Och vi kommer att erbjuda
en speciell belöning

för vilken av din frus
bröder gör det mesta för att hjälpa oss.

Det finns inget behov.

Det är en sed,
och en charmig sådan,

att meddela belöningen innan
tjänsten utförs.

Enligt vår erfarenhet,
det hjälper ofta med prestationen.

Har domstolen
fördes tillbaka.

Jag önskar att de ska se hur trötta
och utmattad är deras kejsare,

arbetar hängivet i
tjäna sitt folk.

Jag kommer att göra det, store kejsare,

men som Temujin och jag
har så mycket att göra...

Mycket bra. I alla fall,
ni har båda sett tillståndet jag är i.

Vart tar han oss?

Hästarna är redo.
Varför kan vi inte vara på väg?

För att kejsaren vill ha dig
att ta ett minne med dig,

en vision som kommer att ge
du kommer tillbaka desto tidigare.

Titta på
bild.

Prinsessan Chin Yu.
Kejsarens yngsta dotter.

Vem av er som återvänder med
det bästa sällskapet av ryttare,

han ska ha henne.

Finns det någon anledning
kan vi inte börja nu?

Subodai.

Lär henne att vara
en kvinna när jag är borta.

De är mindre än
en timme tillbaka.

Jamuga leder dem.

Se till dina män.

Nu!

Dina trupper kommer att leda attacken,
där uppe.

Det är bara passande
vi har äran.

Du kommer inte att attackera
med någon stor framgång.

Det gör du då
falla tillbaka.

Reträtt?

Du har haft lite erfarenhet av det,
Jag föreställer mig.

Men vi tappar ansiktet.

Bättre att tappa ansiktet
än ditt huvud,

som misslyckad försvarare
av Hopeh har tydligen gjort.

När du faller tillbaka
här igenom,

mina mongoler kommer att falla på
dem från båda flankerna.

Då kommer du att leda dina trupper
tillbaka igen på mitt kommando.

Få nu dina män på plats.
Jag ska berätta när du ska gå vidare.

Jamuga.

Stanna!

En snabb död skulle
vara för lätt.

Du kan välja.

Antingen lever du för att följa
Temujins fana,

eller du dör med
dina ledare.

Visa dem nu för mig,

dessa män som ledde dig in
uppror mot ditt imperium.

Subodai.

Jamuga.

Du kommer att be
för döden.

När chang du bär
blir tyngre och tyngre,

och skrattet det ger
blir högre och högre.

Och du, Temujin, kommer att göra det
leva för att ångra denna dag

när du undanhållit
bladet från min hals.

Barbaren av
alla barbarer.

Mongolen som ledde
manchurerna.

Och det är passande att hans
straffet vara mycket högre

än för dem vars
huvuden jag har fört dig.

Herren Jamuga,
Ers Majestät.

"För att fira Herren
Temujins stora segrar

"över Manchurian
rebellernas inkräktare,

"det är vår vilja att
från och med denna dag,

"han kommer att kallas
Prince of Conquerors,

"Djingis Khan!"

Djingis Khan!
Djingis Khan!

Djingis Khan! Djingis Khan!

Djingis Khan!

Bespara oss, Herre.

Vi menade att det bara skulle vara en
hälsning till din seger.

Hur gick åskan
krascha på ditt kommando?

Det är en enkel
alkemisttrick.

Men vi använde också
mycket svartkrut.

Svart pulver.

Kom till mig ikväll.

Och ta med några
ditt puder med dig.

Jag vill se hur
du får det att åska.

De gör blixtar den här gången,
men ingen åska.

Det är något vi har
upptäckt i sina experiment.

Det åskar bara när
instängd i en behållare.

Då kan den kasta en sten till och med
längre än det längsta bågskottet.

Ska vi demonstrera?

Hittills har du bara använt detta
göra välkomstljud?

Och ibland för att göra snygg
effekter och eld och gnistor

att roa barnen.
Vi har många varianter.

Jag kan berätta vad
du tänker.

Det är din plikt,
både som en helig man och som en visdomsman,

att tjäna på
all denna kunskap.

Vill du
något?

Ge mig den där blåa
häst, ska du?

Komma. Komma.

Och jag säger det
igen, det måste göras.

Så länge den här mannen lever,
ingen av hans stam kommer att gå med dig.

De kan inte.
Du känner till deras lagar, och våra lagar också.

Att döda honom skulle vara
en barmhärtighetshandling.

Åh, jag pratar inte om nåd,
men av sunt förnuft.

Lyssna på mig, Temujin.

Hör mig väl, och en dag
kom ihåg att jag varnade dig.

Det finns bara två saker
du kan göra med Jamuga.

Lägg honom under
mark för alla tider,

eller ställ honom vid din sida

och har Merkits
åka med dig.

Är du slut
ditt sinne, kvinna?

Jamuga, som dödade min far,
höll mig i bojor,

eller är allt detta glömt?
Allt förlåtet?

Och du, ärret
han lade på din rygg,

har det också försvunnit
med tidens gång?

Inte ärret heller
på min rygg,

inte heller minnena av
hur det kom dit.

Nej, Temujin.

Dessa glömmer jag inte.

Inte heller hatet
Jag har för den här mannen.

Och ändå,

för att hjälpa dig göra vad
du vill gå i uppfyllelse,

att göra vårt folk
in i en nation,

Jag kunde lägga mitt hat åt sidan,
eftersom det skulle vara nödvändigt.

Då visar det hur lite du vet
av mig att tro att jag också kunde.

Jag känner dig bättre
än du tror.

Bryt det
ditt knä, Temujin.

Nu de två delarna tillsammans.

Jag vet vad du är
försöker berätta för mig.

Att vi bara är starka
när vi är odelade.

Och en dag,
du kommer att lyssna.

Lämna oss.

Är det möjligt för dig
att vara en mongol först,

och bara för det andra Jamuga,
chef för Merkit-stammen?

Har ändringen också
kvävde din tunga?

Inte än.

Kanske om jag bär den
så länge som du gjorde.

En gång tog du
byt av min hals.

Jag kanske kan göra det
samma sak för dig.

Priset?

Det finns inget pris.

Bara en dröm uppfylld.

En enad mongolisk nation,
inte bara separata stridande stammar.

Med Herren Temujin
vid dess spets.

Stjärnorna har
skrivit det.

Geen, min helige man,
säger mig att detta är sant.

En mongolisk nation kommer
kom, Jamuga, det kommer.

Men om Merkits rider vid vår sida,
det kommer förr.

Merkits behöver ingen annan
stammar att åka bredvid dem.

Bakom dem,
Jag borde säga.

Alla andra
frukta oss redan.

Vår kraft,
vår styrka.

Till och med min död
kan inte förstöra det.

Är ditt tänkande så litet att du
kan bara tänka på dig själv?

Och vad tycker du då om det här
din vilda dröm om en mongolisk nation?

Och förutom dessa
stjärnor du talar om,

vad mer får dig att tro att du
har valts att styra?

Du kommer att dö bärande
den förändringen, Jamuga.

Om jag inte har ditt ord nu
att din Merkits åker med oss

dagen vi lämnar Kina.

Och den dagen är snart.

Om jag var ledig
från detta ok,

mina händer skulle fortfarande din
schakal andedräkt för alltid.

Subodai!

Sätt detta djur
tillbaka i sin bur.

Ers himmelska majestät...

Kam Ling, har du
inget hjärta att avbryta

dessa utsökta
små sångfåglar?

Mitt avbrott
ger trevliga nyheter.

Åh, mycket bra.

kom hit,
min lilla sparv.

Kom och sitt
bredvid mig.

Fortsätt, om du måste.

Genghis Khan har arrangerat en demonstration
ikväll, för dig och din domstol,

att tacka dig för allt ditt
vänlighet genom åren.

Skäva inte, barn.

Även om det är gudomligt,
Jag är också människa.

Och som ett avsked.

Farväl?

Visste du
om detta?

De vill återvända
till sina egna länder.

Jag kan inte tillåta det.

Jag har berättat för dig många gånger om
min dröm om ett enat folk.

Och skulle det ta kraft för att åstadkomma det,
Jag har männen nu.

Och det har jag
tränade dem väl.

Och jag köpte dem.

Och du är min general,
Djingis Khan.

Och deras ledare.

Kam Ling, det är du
Khans vän.

Inte hans enda,
Jag skyndar mig att tillägga.

Resonerar du med honom,
för sitt eget bästa.

Kejsaren vill påminna
du från ditt första möte,

vad sades då,

att muren av
Kina ska hålla människor inne.

Och att det finns 3 000 beväpnade
män på Pekings väggar,

och att vi är
fortfarande fångar.

Fångar? Vänner.

Och vilken sorts prat
är detta bland vänner?

Jag vill inte ha mer av det.
Jag har haft en hemsk dag.

Huvudvärk,
allt detta caterwauling.

Komma bort,
era vackra små rånar!

Alla ni.

Och nu detta snack
att lämna mig.

Du har... Du har
skär mig i hjärtat.

Det var inte min avsikt,
Jag försäkrar dig.

Jag visste att du skulle göra det
inget som skadar mig.

Men min demonstration?

Det finns ingen anledning
att överge det.

Vi har ett annat ordspråk,
ett annat sätt att föreslå

du gör det bästa av saker och ting.
Det är väldigt passande.

"Bättre att tända ett ljus
än att förbanna mörkret."

Som du säger,
mycket träffande.

Ändå,
du kommer att se honom.

Jag trodde att du skulle göra det
vara glad att se

Djingis Khan och hans
ryttare rider iväg.

Så att de en dag kan rida tillbaka,
som erövrare?

Khan känner oss
för vad vi är,

rik,
men tyvärr svag.

Vad ska du göra?

Barbaren Temujin tog tillbaka
från det manchuriska slaget...

Jamuga.
Jamuga.

Har honom
förde till mig,

i hemlighet.

Ditt meddelande sa
det var brådskande.

Vi har inga hemligheter.

Allra minst från henne.

Det här är svårast
för mig, min herre.

Min lojalitet får inte
bli missförstådd,

men de är för mig
land, för Kina,

inte för någon individ,
hur viktig eller mäktig han än är.

Jag skulle säga att dessa är
känslor av en hederlig man.

Kejsaren oroar sig.
Han är rädd att du lämnar dig.

Han har fel.

Han och alla i Kina
bör frukta att du stannar.

Han är en man av
subtilitet, dock

och det finns
en annan lösning.

Ditt folk stannar,
du går,

på en mycket lång
resa, ensam.

åh!

Du uttrycker
dig själv vackert.

Men vem ska hugga mig
i min rygg?

Kejsaren förstår också
vad som skulle hända med vårt folk

om någon av dem skulle
slå ner dig.

Och så...

Du har gått för långt
att sluta nu.

Vårt folk skulle vara oklanderligt
om din lönnmördare var en mongol.

En Merkit.

Jamuga!

Ta hit honom.

Det skulle vara bättre
om jag inte var närvarande.

Du kommer att stanna,
min vän.

Du kommer att stanna.

Du vill ha den här nyckeln,
eh, Jamuga?

Varför inte?
Med bytet av,

du kanske hade en chans
för att rädda din högra arm.

Mördare!

Klipp ner honom.

Så han fortfarande
kan inte hittas.

Den enda mannen som kan samla alla
Merkits mot oss, den enda mannen.

Avbryt dina män.
Gör dem redo för kvällens firande.

Med Jamuga
fortfarande på fri fot?

Han kommer inte att göra något nu.

Hans egen flykt är mer
viktigare för honom än mitt liv.

Och inga fler misslyckanden
den här gången, Subodai.

Vår plan för ikväll
måste möta framgång.

Jag är ledsen att du kommer att missa
kvällens firande.

Men du kanske kan se några
av fyrverkerierna härifrån.

Underbart, uppfinningsrikedomen
av det mänskliga sinnet.

Det kinesiska sinnet,
naturligtvis.

Du är en sann konstnär,
Prins Temujin.

Jag visste det från
första dagen.

Min djupa
gratulationer.

Och nu till vår
slutlig visning.

Slutlig?

Det kanske du skulle göra
gillar att sätta igång det.

Det skulle det vara
en ära.

Den här sista kommer
vara väldigt speciell.

Du har sparat det bästa
för det sista. Ett klokt drag.

En touch av sant
delikatess.

Som du själv sa, "Bättre att tända
ett ljus än att förbanna mörkret."

Det här blir vårt läger.

Min herre!

Här.

Hur länge tänker du
hålla mig fången?

Inte fånge.

Som din sene kejsare sa till
mig medan jag planerar mitt mord,

du är här
som en vän.

I så fall,
Jag kan bara be att min död

vara en snabb sådan.

Vi kommer inte att tala
att dö, vän.

Bara en dåre förstör
en vis man.

Du kommer att sitta vid min högra hand
och du ska ge mig råd.

Och jag ska lyssna
till dina ord.

Och om dina ord är kloka,
de kommer att göra mig vis också.

Jag accepterar detta
hedervärd utnämning

eftersom jag gärna serverar en
herre vars stjärna blir ljusare

medan solen
av Kina bleknar.

Dessutom,
Jag misstänker att jag kommer att finna arbetet mer angenämt

än döden.

Mitt första råd är
att slå snabbt,

att ta det som är kvar av Kina
innan någon annan kan göra det.

Ordet om denna framgång kommer att ge andra
stammar till er i ökande antal.

Under tiden...

Under tiden,
vi ska flytta västerut.

Med Kina säkert i
händerna på Jebai,

Subodai kommer att flytta
norrut in i Ryssland,

medan Kassar kör söderut
att få Indien på knä.

Samarkand och Buchara
kommer lätt att falla för oss,

och Persien kommer att vara
vår att ta del av.

Och det ska mongolerna göra
härska från hjärtat,

från själva centrum
av världen.

Och Jamuga?

Merkits kommer fortfarande att ha
deras chans att gå med oss.

Mongol får inte
slåss mot mongolen igen.

Din ambition
förstör din ära.

Är mannen som våldtog vår
syster att gå obesvarad?

Är far till sin förstfödde
son att gå ostraffad?

Jochi är min son.

Mannen som låter
personlig hämnd

ha företräde framför
uppgifterna framför honom

kommer aldrig att slutföras
dessa uppgifter,

och han kommer att förlora allt
som han har vunnit.

Stopp!

Mitt ord är lagen.

Fortsätt nu
med mitt arbete.

Subodai är en liten man.
De är alla små män.

Varför finns det
inga män av resning,

inga män med fantasi?

Det är inte lätt att matcha
en sann erövrare.

Kanske en gång in
många århundraden

producerar världen en man
med kraften och viljan

lika med hans vision
och ödet.

Kanske Temujin,
Genghis Khan, är en sådan man.

Detta sades inte i smicker,
min herre, jag lovar dig.

Lämna mig.

Jamuga.

Under de närmaste åren,
de mongoliska horderna av Djingis Khan

erövrade hela Kina
norr om Gula floden,

snickrade sig över
Uralbergen in i Ryssland

och störtade söderut
över gränserna till Indien.

Har erövrat
nästan hela Asien,

Temujin vände sina arméer
mot Samarkand och Bukhara.

Och när de var hans,

det stora persiska imperiet Khwarezm
låg framför honom, redo för hans svärd.

Kom nu, Jamuga.

Du är en
gammal general.

Du vet mycket väl att även om jag
gick med på att slå sig samman med dig,

man kunde aldrig hoppas
att besegra detta...

Djingis... Den här Khan.
Ingen annan har.

Ingen annan har en likvärdig armé
styrka till våra förenade krafter.

Vi kommer att vara fler än
tillräckligt för att slakta honom.

Ah, jag har ingen lust
för slakt.

Lamm är för slakt.

Detta kött är mycket
söt och saftig.

Nej, nej, jag hör fler och fler män
flockas till hans fana varje dag.

Besegrade män, svaglingar.
Den första att springa i strid.

Men det har jag inte
kränkt honom.

Han har kränkt dig.

För år sedan, den där husvagnen
på slavspåret,

hans brott mot fördraget.
Åh, det var när...

Det var då utbudet
från öster var avskuren.

Inga kryddor, inga juveler,
inga kvinnor.

Och kom ihåg detta.

Ditt land ljuger
direkt på hans väg.

Ditt enda hopp om
rädda Khwarezm,

att rädda dig själv,

är att anpassa dig till mig.

Det finns bara ett sätt att sluta
denna fördragsöverträdare.

Du och jag kommer att åka tillsammans
mot denna Djingis Khan.

Vi kommer att krossa
denna varg,

den här törsten
efter blod,

denna korrupta smutsare av kvinnor,

denna asätare.

Ditt lugn talar
visdomsord.

En gåva ska försegla
vårt fynd.

En av mina
döttrar?

Två?

Och min gåva till dig

kommer att vara huvudet
av denna Djingis Khan.

Shahens och Jamugas arméer
är förenade och på marsch.

Det har de redan
korsade Yalufloden.

Sen tiden
är här, äntligen.

Är du ganska säker?
Det kan inte vara något misstag?

Det är inget fel.
Det sista ordet placerade honom fem dagar bort.

Vi kommer att ha
den höga marken.

Han kommer att ha
att komma till oss.

"Vi kommer att ha den höga marken,"
sa du.

"De kommer att behöva
kom till oss", sa du.

Och är
gör de inte det?

Ett sändebud med
en vit flagga.

Nåväl, på något sätt,
Jag känner inte att de har kommit för att kapitulera.

Inte med Genghis Khan som håller högt
mark, med våra trupper i undertal.

Föreslår du att vi kapitulerar,
sedan?

Jag föreslår ingenting.

Jag ångrar bara
faktum att jag tillät mig själv

att dras in i detta dåraktiga
och uppenbarligen riskfyllda äventyr.

Att erövra, en
måste ta risker.

I min ålder,
Jag behöver inte ta risker.

Om vi...

Om jag överlever denna dag,
det kommer att ha lärt mig en läxa,

att en man kan
vara för smart.

Dina ord betyder
mer än de säger.

Jag hade hoppats få se
Mongol döda Mongol,

och så utplåna sig själva

och befria Khwarezm
från all fara.

Istället för vilken?

Jag befinner mig på en obekväm
häst på ett dragigt ställe

och i en mycket
farlig situation.

Väl,
kanske den här utsände kommer med goda nyheter.

Jag bär hälsningar från
Djingis Khan till Herren Jamuga.

Hälsningar?

Och jag tackar dig djupt för
observerar min vapenvila.

Lord Genghis Khan skulle önska
att prata med Herren Jamuga.

Prata? Vad skulle vi
måste prata om?

Jag är bara det ödmjuka sändebudet
skickas för att arrangera ett möte.

Det blir inget möte.
Inget snack.

Gör Herren Jamuga
frukta det talade ordet?

Säg till denna schakal att du lyder,

mitt samtal är gjort med en lans,
eller ett svärd.

Jag ska upprepa.

Gör Herren Jamuga
frukta det talade ordet?

Och dessa talade ord är att ta
plats i mitten av hans läger?

Djingis Khan kommer att rida
framåt med en eskort på sex,

sen äntligen ensam.

Samma privilegium är ditt.

Går han att lita på?

Herrens ord Djingis
Khan kan man alltid lita på.

Jag litar tillräckligt på honom
stanna här som gisslan

tills du kommer tillbaka.

Låt det sedan vara så.

Det är bara passande att du har
kom tillbaka till ditt eget land för att dö.

Men det är inte passande att en mongol
borde ge dödsstöten.

Du sjunger fortfarande
samma låt, Temujin.

Många röster
bär den nu.

Inte Merkits,
utstött!

Jag bad om detta möte i hopp
att mongolen inte skulle utgjuta mongoliskt blod.

Dessutom att du fortfarande kan gå med mig
att sprida namnet på den mongoliska nationen.

Merkits är krigare. Inte en grupp
kvinnor att bli en del av en flock.

Vi säger och gör
som vi vill.

Och vi tar det vi behöver.
Från vem som helst!

Jag lovar dig
det här, Jamuga.

The Merkits kommer att rida som
en del av den mongoliska nationen,

eller deras land kommer att vara
jämnats med marken.

Rastat så att inte ens en halt häst
skulle snubbla när jag gick över den.

Jag måste prata
med Shahen.

Råd är alltid
värt besväret.

Vi skickar dig vår
svara med Kam Ling.

...och männen blir otåliga,
min herre.

Bättre det än
spill av mongoliskt blod.

Inte en av våra hästar
kommer att sätta en fot framåt

tills jag har
Jamugas svar.

Min herre! Titt!

Kam Ling.

Ta dina inlägg.

Dra tillbaka! Dra tillbaka!

Dra tillbaka!

Reträtt!

Få tillbaka dem!
Få tillbaka dem!

Jag har ingen lust att slakta.
Reträtt!

Merkits!

Min herre, Jamuga!

Ta vänsterkanten!

Med mig!

Subodai!

En av er!

Någon av er!

Och du först,
utstött!

Sengal!

Stanna där du är.

Nog, Jamuga.
Låt det vara fred.

Med dig? Aldrig!

Och det blir ingen förändring den här gången heller,
schakal.

Om du har modet
att stå upp ensam mot mig,

Jamuga,
mannen som slaktade din stam,

fadern till
din första son!

Är det här mannen
skulle du följa?

Är det här ledaren som skulle göra det
förena mongolernas nation?

Du har klarat dig
din egen mening.

En mongolisk duell?

Och när du är det
död, Jamuga,

dina män kommer
åka med min.

Koppla loss eventuella fångar.

Om någon av Merkit
stammen skulle lämna oss,

släpp dem nu.

Jag har levt
att se det,

att stammarna kommer
tillsammans som ett folk.

Men det är mina söner som ska
göra vår nation stor.

Visa mitt folk
deras ledare.

Och tills de är det
gammal nog att leda,

det är min fru och hennes två bröder
vem ska tala för dem,

ska vägleda dem
att gå rakt.

Bortei,

vem jag har
alltid älskad,

vänd mig mot vinden.

Jag vill ha gudarna
borde se mig i ansiktet.

Så många tårar,

men inte en tår
från dig.

Det kommer att bli många
år för att gråta.

Jag vill att du ska se mig
som du alltid har gjort.

Alltid din hand
att hjälpa mig.

Som du sa,

det är alltid det första
du kommer att hålla ut till en annan.

Den första.

Och konstigt nog,
vid denna tid,

att det borde
också vara...

Och så var det den där Temujin,
Djingis Khan, var död,

men inte tidvattnet
han satte igång.

Hans dröm erövrad
även efter döden.

Hans söner rullade västerut
in på de ungerska slätterna,

brände en väg till
gränserna till Egypten.

Ett barnbarn grundade
Mughal dynastin i Indien,

medan en annan var den store Kublai Khan,
Kejsare av Kina.

Och när erövringen
var klar,

halva världens befolkning
fanns i det mongoliska riket.

Imperiet föddes i fantasin
av erövrarnas furste,

Djingis Khan.