Original subtitles

Nästan 800 år sedan,

ett militärgeni kom ut av Mongoliet för att erövra halva världen.

Han var son till Yesugei, ledare för en liten nomadstam.

Den här ödets man, rida bredvid mig som en ung pojke,

kallades Temujin,

född för att regera som prinsen av erövrare, Genghis Khan.

Temujin! Temujin!

Jag ville ha dig vid liv, Yesugei.

Jag ville ha den andras hövdingar stammar att lära sig hur Jamuga av Merkits

straffar dem som gör intrång på sina betesmarker.

Spänn hästarna!

Håll din hand!

Hör mina ord, Lord Jamuga.

Det har skrivits i stjärnorna

att mannen som tar livet av Yesugeis son skall dö,

och dö snabbt, och med sitt eget svärd.

Se själv, mäktig herre.

Det är blodets märke.

Vad heter han?

Temujin.

"Man av järn."

Då ska jag skona honom,

så att han kan bevittna död ger jag hans far nu.

Temujin!

Från och med denna dag, du kommer att bära en krage.

Jag kommer att göra en förändring att lägga runt halsen.

åh! Nej då! Åh, ta min boll, snälla. Min boll! åh!

Kom ifrån honom, syster.

Vilken skada har ung man klar

som han borde ha att bära en chang?

Du har hört Jamugas order, så lämna honom.

Dessutom, hans far var också en fiende till vår stam.

Kom nu bort.

Vad heter du?

Temujin.

Varför har de satt det grymt ok runt halsen?

Vad heter du?

Bortei.

Du kommer tillbaka till lägret, Prinsessa. Gå med dina bröder.

Jag tar inga beställningar från dig, Jamuga.

Som du säger, Bortei, inte ännu.

Hundar måste läras upp att stanna på plats.

Sengal.

Ge mig det.

Nu då, man av järn.

Ner! Ner!

Ner! Ner!

Herren Jamuga är modig när en man är okad.

Kuchluk.

Efter honom, efter honom!

Temujin!

Temujin!

Inget!

Fader Geen!

Hur hittade du mig?

Jag rådfrågade stjärnorna och min...

Hmm?

Dessutom, Sengal visade mig.

Sengal?

Om han kunde prata,

han skulle säga att han kommer att göra det vara med oss ​​från och med nu.

Du kan vara hövding för mongolernas minsta stam,

men åtminstone det är en början.

Det är en bra början.

Det här skulle kunna hysa en armé. Hur säkra är vi?

Den Merkits tror att bara sprit och spöken skulle kunna leva så här högt.

Så länge de fortsätter att tro det, vi är säkra.

När de upptäcker sanningen, vart ska vi?

Öst eller väst?

När den tiden kommer, du bestämmer.

Men det här kan hjälpa dig.

Vår värld är som tre stora cirklar.

Här, västerut,

Samarkand och Buchara, persernas länder.

Rika nationer som handlar med de vithyade kristna

från bortom öknen.

Och här, till öster?

Jag har inte rest öster om bergen,

men jag har pratat med köpmän från karavanerna,

och de har berättat för mig av de stora murarna,

och bortom dem, av kungariket Kina.

Ett land med stora städer, där människor klär sig i siden.

Till och med männen.

Och var köpmännen går in leta efter kryddor och sällsynta träslag

från nationerna bortom de östra haven.

Och här, i centrum?

En karg, tom cirkel där bara mongoler bor.

Varför ska det vara kargt och tomt när den ligger i hjärtat,

mellan de rika västern och den rikare öst?

Eftersom stammarna gillar Merkits, Salkits, Tanguts och andra

är för upptagna med att slåss sinsemellan, det är därför.

Men om de gick ihop?

Den enda gången som mongoler är sammanfogade är i döden.

Du vet vad du sa om detta är den minsta stam som finns.

Det skulle vara svårt för det ska vara mycket mindre.

Då måste vi göra den större.

Merkits.

Vilken stam är du?

Salkits.

Nu ska vi se om andarna av vinden är för oss eller emot oss.

Dessa män, de ser ut som Salkits!

Kanske för att de är Salkits.

Salkits? Rida med dig?

Ja, Salkits och Yesugei, tillsammans.

Där borta, Lord Temujin,

är husvagnsvägen till Tasjkent.

I gamla dagar, många strider utkämpades om den.

Men så många av slavarna dödades, det var så lite vinst.

Så, fördraget om slavleden undertecknades.

Ett fördrag?

Shahen av Khwarezm infört vapenvila.

Alla har svurit till det. Alla observerar det.

Ingen krigare är tillåten att bära vapen här.

Bra! Då kan vi välja utan att slåss.

Hmm?

Du förstår inte, Temujin. En vapenvila undertecknades.

Jag skrev inte på den.

Slavarna skrev inte på det. Men...

Kommer det att finnas kvinnor bland slavarna?

Ja, Herre. Bra.

Mina män har hästar och vapen, men inga kvinnor.

Hur länge tror du de kommer att stanna utan kvinnor?

Hur länge kommer du?

Vad är meningen av detta?

Slavkaravanen står under skydd av Shahen av Khwarezm själv.

Förmedla Herrens tack Temujin till Shahen.

Temujin?

Temujin!

Katke!

Min herre! Jag tackar de fyra vindarna du hittade mig.

Jamuga sålde mig för en slav.

På något sätt gör jag inte det se dig som en slav.

Du är i alla fall fri nu. Ni är alla fria.

Gratis?

Jag sa att ni är alla gratis, mina systrar,

att fortsätta med denna husvagn,

eller att åka med mina män tillbaka till vårt läger.

Du ger dem ett val? Kvinnor?

Sengal, slå bojorna av dessa slavar.

Denna vapenvila har varat 100 år, barbar!

Shahen kommer att ha ditt huvud spetsade på stadsmuren.

När du väl är död, tror du verkligen att det spelar någon roll?

Säker resa till Tasjkent, och tacka Shahen!

Ett mirakel! Ett mirakel!

Åh, tack.

Men om du vill bevisa din tacksamhet, ge mig den här kvinnan, va?

- Men hon är min fru! - Åh, ta en till!

Fortsätt och ta en annan kvinna! Jag ger dig en häst.

Jag ger dig två hästar.

Nej, vän Shan, ingen kvinna kommer att tas mot sin vilja.

Men Herre, det är vad kvinnor är till för.

Och dessutom de bästa har redan tagits.

En vis man dömer inte en häst genom dess sadelmarkeringar.

Kom, jag ska välja åt dig.

Komma.

Hej, vill du en man, Katke?

Att?

Då är det klart. Må du få många söner.

Det är på tiden att du också min herre, hade tankar på söner.

De tankar jag har haft i huvudet är inte för en helig man som du.

Ge mig tid.

Ta detta och var försiktig.

Temujin!

Katke!

Ta med mat och kläder till prinsessan.

Förbered ett annat tält för mig medan jag tvättar.

Tvätta?

Herren Temujin, min dam.

Stanna, kvinna. Jag sa inte åt dig att gå.

Det var dumt av dig.

Du verkar inte som en dum kvinna.

Jag är ingen dum kvinna.

Och vad gjorde jag det tänkte du dumt?

Det var du som gav en order måste åsidosättas.

Mästaren som matar sin hund

förväntar sig inte att han ska svara till en främlings visselpipa.

Jag kanske har tänkte det om dig.

Du behandlar de som tjäna dig som hundar.

Inte Katke. Hon uppfostrade mig som barn.

Hon skröt inte om det, Jag lovar dig.

Min dam, någon annan lyssnar på oss nu

skulle föreställa mig att du var försöker provocera fram ett slagsmål.

Men det behövs alltid två att bråka.

Inte med mig det gör det inte!

Jag gillar en häst med ande.

Hästar, hundar, djur, allt du någonsin tänker på?

Jag kan se att det var det en dum fråga.

Men om det behagar dig, nu när du är här,

säg vad det är du kom för att säga.

Jag har sagt vad jag kom för att säga, men för detta.

Djupt i mitt hjärta om jag söka efter sanningen,

Jag måste också säga att vad drev mig mest att göra det jag gjorde

var tanken på ilskan och ilska jag har väckt till Jamuga.

Att stjäla på natten kvinna som han hade valt att gifta sig med.

Utstött! Slav!

Snart är du tillbaka i ett träok.

För, född som slav, du kommer att dö som slav!

Född en slav jag aldrig varit!

Född för att styra Yesugei var alltid i mina stjärnor.

Och inte bara en stam, utan människor av många stammar var avsedda att följa mig,

att utkämpa mina strider, erövra nationer.

Allt detta fanns i mina stjärnor.

Du...

Du, kvinna,

våga provocera min ilska.

Inga!

En hand är det första en ger till en annan.

Om jag... Om jag inte var det så fult ut

med alla dessa tårar,

Jag skulle veta vad jag skulle göra säga till dig nästa.

Men...

Jag ser ful ut, sedan.

Du höll inte med mig. Ser du? Ser du?

Du pratar för mycket, kvinna.

Du ger mig aldrig en chans att säga något.

Mina bröder alltid säg det också.

Hans läger måste vara nära. Han vet alla våra rörelser.

Och vi vet inget av hans.

Hans män dyker upp från ingenstans

och de försvinner som spöken.

Spöken som kommer att blöda som vilken vanlig man som helst

när de känner huvudmannens yxa.

Som några av er kanske gör,

om du inte tar med hennes rygg, och snart.

Att få henne stulen ut ur mitt eget läger,

och under näsan av er alla.

Från under näsan av hennes bröder.

Hennes bröder.

Det här är min äldsta bror, Subodai.

Och Jebai, och Kassar.

Min herre Temujin.

Min herre och min man.

Ingen följde dig?

Vi såg ingenting annat än stjärnorna, hörde ingenting annat än bruset från vattenfallet.

Trots poesin, Jag är glad att se dig tillbaka.

Och ni, mina vänner, du är välkommen.

Och tacksam, Herre.

redo att tjäna dig, Lord.

Subodai, det har du inget att säga?

Bara detta. Den helige mannen, han ljuger.

sa du?

Jag såg något som vi klättrade uppför bergssidan.

Ett sken mot himlen.

Dina bränder är bankade för högt.

Ingen.

Förbered dig på att flytta ut.

Lämna alla vagnar men en.

Gå vidare till den östra vägen bortom Jamugas läger och vänta där.

Bortei!

Bortei!

Bortei!

Temujin!

Tillbaka, tillbaka.

Se till henne.

Tiden är på vår sida.

Det kommer att dröja timmar innan Jamuga kan nå himmellägret.

Han ska ha Merkits från sjöarna till slätten ridande för att gå med honom.

Vem kan resa snabbare, en häst som behöver lite att äta,

eller 100 som måste foder brett?

Vart går vi?

Öst. Vi kommer att vara över floden före gryningen.

Herre, det finns människoverk utanför. Lämna henne hos mig.

Bortei.

Jag har skämt ut dig före alla män.

Jamuga.

Jag bad honom att döda mig.

När gör vi vila, Herre?

Inte innan vi är säkra Jamuga har gett upp jakten.

Låt oss då stanna upp och slåss.

Jag kommer att säga när det är dags att slåss, och inte tidigare.

Men hur länge ska vi fortsätta österut, min herre?

Helt igenom vintern,

och om nödvändigt, till nästa vinter.

Om vi ​​fortsätter österut,

vi kan hamna i ett land där Jag har hört att de äter hundar.

Eller så kanske det har det varit människor.

Enligt Geen, det är ett land med stor rikedom.

Ett stort imperium byggt på kunskap och...

Vi måste ha kunskap.

Hälsningar, vänner.

Och till dig, hälsningar, krigare.

Jag är Kam Ling, kejsarens ambassadör i Indien,

återvänder till vårt domstol i Peking.

Återvänder, som du ser, är en gestaltning.

Det verkar som om du reser utan större lycka.

Först vår manchuriska vakten övergav oss,

sedan hjulet av vår vagn gick sönder.

Sedan vår chaufför stal våra hästar,

och boskapen, trötta på vårt sällskap, följde efter dem.

Man kan säga att vindarna av förmögenheten blåser något kallt.

Du är med farligt land.

Vi har hört talas om en Temujin och hans ryttare,

häftiga, våldsamma män.

Vi är inte rädda för våra liv.

Vi bär bokstäver från vår kejsare.

Det skulle vara mycket mer lönsamt att hålla oss till lösen än att mörda oss.

Varför prata om lösen och mord? Sengal!

Visa dem vi mena ingen skada.

Upp!

Vi är tacksamma.

Om du skulle berätta vad guld du behöver för dina tjänster.

Guld, min herre? Jag är ingen köpman.

Du överväldigar mig.

En sista vänlighet vi måste tigga dig.

Ett meddelande till närmaste kines militärpost för hästar och assistans.

Det handlar om fyra dagars resa.

Men det skulle innebära att lämna du här oskyddad.

Vi har extra hästar låna dig gärna,

även våra tjänster som eskort.

En eskort?

Jag har 200 män här, alla beprövade.

Och våra siffror är det snart ökas.

Min fru, det är hon nära hennes tid.

Då förtjänar hon bättre än att rida i det fria som en herde.

Hon ska ha de fattiga bekvämligheterna av vår eländiga och ovärdiga vagn.

Behaga.

Vi ska försöka klara det så användbar som vi kan.

Nu, den här Temujin du talade om...

Var inte rädd. Det här är den enda kolumnen han aldrig kommer att attackera.

Jag har hans ord för det.

En pojke?

En son.

Det första barnet som föddes till stammen av Yesugai i mer än 20 år.

Och en pojke. Min son.

Temujin.

Min son, Bortei!

du är min fru, det här är min son.

Du visste att han skulle bli en pojke, du sa det alltid.

Det måste det vara. Hur skulle han annars kunna följa efter mig?

Dagen jag först märkte din kropp växer sig större,

Jag gav order till Shan att bygga en sadel,

en liten, naturligtvis, en båge och ett svärd, som alla bär hans namn.

Plåga mig inte. Hans namn.

Min sons namn.

Jochi, grundaren av vår stam.

Jochi. Jochi. Det är ett vackert namn.

Det är inte menat att vara snygg.

Det är ett mansnamn som det anstår ledaren för vår stam.

Bara när han är en man, det kommer att bli en nation.

Om någon någonsin kunde göra det, den mannen är Temujin från Yesugai.

Mongolernas Temujin.

Män som kunde bygga detta borde styra världen.

Så våra förfäder tänkte när de tänkte det först.

2 000 miles från det stora havet till södra bergen.

Men tyvärr, nu kan vi inte styra oss själva, än mindre världen.

Min herre!

De är vänner. kejsarens soldater.

Glas.

Helt enkelt reflekterande solens strålar.

Men det kan föra meddelanden vidare och snabbare än den snabbaste ryttaren.

En barnslig enhet, men inte utan nytta.

Vänligen ta emot den som en ovärdig gåva.

En nackdel dock, Jag borde påpeka.

Av skäl som kommer snart visar sig,

det är bäst att inte låta sådana enheter falla i händerna på en kvinna.

Alla feta björnar borde vara ingen match för vargar.

Kom ihåg det nu.

Jag ska be om audiens hos kejsaren, Jag är säker på att det kommer att ordnas.

Jag ska bli hedrad.

Kejsaren också kommer att hedras.

Jag säger dig,

de ska koka oss levande och sedan äta oss.

Inga!

De går bara att tvätta oss.

Tvätta?

Måste vara en sed av landet.

Varför?

Jag vet inte, men jag tänker inte ta reda på det.

Det gör jag.

Shan! Shan!

Jag vet att du är nere det. Komma ut.

Jag är bara tvättas.

Vänta!

Vår ambassadör har berättat oss hur mycket han är skyldig

till din skicklighet, tapperhet och artighet.

Kam Ling är generös, Ers Majestät.

Han har också berättat att du är en klok och observant man.

Det är ovanligt.

Jag har alltid trott att slåss, hästar och kvinnor

var de enda intressena av ditt folks män.

Stammar ständigt i krig med en en annan kan inte kallas en nation.

Då gör vi ingenting för att motverka era gräl.

Så länge ni mongoler slåss sinsemellan,

Jag och mitt folk borde har lite att oroa oss.

Säkert en nation lika rik och stark eftersom din inte har något att frukta.

Rädsla? Det kinesiska imperiet känner inget sådant ord.

Vad är då syftet av muren?

Muren säkerställer bara att civilisationen, kunskap,

konsten, som vi vet dem, ska överleva.

Det är till för att behålla vad vi har för oss själva.

För att hålla folk inne.

För att behålla mig?

Jag hittar dig djupt underhållande.

Du gör så direkt och positiva uttalanden.

Du och dina starka, vilda män anländer i min stad som en vindrus.

En frisk sorts vind.

Vi ber till vinden.

Charmig.

Till de fyra vindarna.

Bättre och bättre.

Vi ha ett hasardspel

där de fyra vindarna finns av största vikt.

Lyssna på dem.

Har du någonsin hört något mer känsligt eller utsökt än deras söta, sorgliga sång?

Poesin själv kunde inte vara mer djupgående.

skriver du poesi, Temujin?

Det gör jag inte. Jag har aldrig hittat tiden ännu.

Då ska jag instruera dig. Jag är själv poet.

Det är därför du skickades hit,

och det är här du måste stanna, min vän.

Det ligger öde i att du kommer hit, tro mig.

När du talar om ödet, detta är något jag måste tro.

Äntligen är vi överens om något.

Vi kommer att hitta många fler saker gemensamt.

Ta bort fåglarna. Deras pladder distraherar mig.

Vi måste diskutera gudar som du ber till.

Primitiva religioner har alltid fascinerat mig.

Och medan du byter din kunskap om militära frågor,

Jag ska instruera dig i poesi- och målarkonst.

Jag har svårt att kontrollera min otålighet, Ers Majestät.

Ta det. Det blir tungt.

Den i vitt. Låt henne höja huvudet.

Ikväll är jag med sommarpalatset.

Ta med henne till mig vid midnatt.

Fångar.

Gör inga misstag om det. Vi är fångar.

I en elfenbensbur, naturligtvis.

Det borde vi aldrig ha gjort på väg mot öster.

Vad sa kejsaren mer, Temujin?

Det var det han inte sa,

att det finns över 2 000 män på Pekings murar,

och att våra hästar har tagits.

Vad tycker du att vi borde ha gjort, Subodai?

Du är alltid så snabbt med råd.

Det är vad Jag har alltid sagt.

Om vi ​​inte hade sprungit, men stannade och slogs mot Jamuga,

ingen av oss skulle behöva vara här nu. Ingen av oss.

Du har en stark höger arm, Subodai,

och jag gillar att veta den är vid min sida.

Men din mun är ung och det behöver träning.

Med tillräckligt med träning, min bror,

du kan bli ännu min starka högra arm.

För jag har behov av en annan.

Denna påfågel, denna kejsare, har förbisett en sak.

Det finns mycket att göra bli lärd här,

mycket som kan användas senare.

Och om det här är ett fängelse, Jag kan tänka mig värre svårigheter.

Ja. Jag vet att jag har aldrig ätit så gott.

När det gäller mig, jag till och med njut av att vara ren.

Det är inte varelsen rent att du trivs, det är tvätten.

Tja, kvinnorna är vackra, Jag måste säga.

Alla som kejsaren hoppas

du kommer att lära dig att uppskatta,

tills det är mjukt att leva allt du är lämplig för.

Bortei har rätt.

Jag vill inte ha någon av våra män feta och värdelösa.

Vi kommer alla att träna varje morgon, till en början.

En mongol aldrig lämnar sitt blad.

Inte om inte han är död.

Bara en påminnelse för dig att bära.

Titt! Där borta! En signal!

Vad säger de?

Jag är inte säker, men det måste vara akut.

Ta bort kartan. Det är inte bara felaktigt, det är okonstnärt.

Stoppa dem att gråta och jamlande.

Jag vill ha råd, inte pandemonium.

Situationen orsakar alarm, det förtjänar inte hysteri.

En trasig armé av ett fåtal tusen manchurier

har intagit staden Hopeh, det är allt.

Det anser vi också 6 000 kejserliga kavalleri

dirigerades och sätta på flykt.

Men det vill säga inget nytt.

Utan tvekan, under vår livstid, det kommer att hända igen.

Prins Temujin.

Du och dina släktingar verkar roade vid nyheten om vår katastrof.

Inte på nyheterna, Ers Majestät,

bara på vägen du får det.

Några tusen manchurier är det av ringa betydelse, visserligen.

Men deras exempel kan vara allvarligt.

Andra kanske också inser det muren betyder ingenting.

Jag vill prata med min vän, Prins Temujin, ensam.

Ta med varmt vin och te.

Blir du kvar och håll oss sällskap.

Så här slappnar jag av i ögonblick av katastrof och ångest.

Jag tycker att målning har en lugnande effekt och lugnande egendom.

Jag ser att du måla väldigt bra.

Du är ingen nybörjare.

Han antyder att vi är det van vid katastrof.

Jag är rädd att vi har gjort det underskattade vår vän.

Han har ett oväntat subtilitets gåva.

Åh. Shamsu är ett ris vin av stor delikatess.

Får jag erbjuda dig några?

För mig, teet.

För mig, vinet.

Jag var inte misstänksam av det, majestät,

men jag har förbjudit det till mina män att dricka,

som du förmodligen har hört.

Jag har hört.

Och om min nyfikenhet inte stör, varför?

För jag ville att mina män skulle vara det redo för en dag som denna.

Ah! Vänligen fortsätt. Jag lyssnar.

Dessa Manchu... Det är bara det ödet för ett imperium

är av liten betydelse jämfört till en dikt av Tso Ling,

eller en målning av min framstående förfader, Mao Kung.

sa du?

Du skulle spara mycket tid om du låter mig säga något.

Det betyder att du har något att erbjuda. Vad?

Dessa manchuriska inkräktare, skulle du vilja förstörs de så snart som möjligt?

Tyvärr, min armé har smält bort.

Jag ska uppfostra dig en till.

Mongoler?

Hur mycket?

Du menar pengar?

Vad gör soldater mer slåss för?

En stor guldkista för varje av mina tre svågrar,

så att jag kan skicka ut dem att bara rekrytera de bästa männen.

Hur kunde jag vara säker på att jag var inte bara att ersätta

en armé av inkräktare med en annan?

Du kan inte vara säker.

Det finns en lösning, Stor en.

Jag själv, som känner honom bättre, skulle lita på Temujin.

Men om han skulle lämna sin fru och son som gisslan i ditt förvar...

Jag håller med.

Se den där prinsen Temujin har allt guld han behöver.

Och vi kommer att erbjuda en speciell belöning

för vilken av din frus bröder gör det mesta för att hjälpa oss.

Det finns inget behov.

Det är en sed, och en charmig sådan,

att meddela belöningen innan tjänsten utförs.

Enligt vår erfarenhet, det hjälper ofta med prestationen.

Har domstolen fördes tillbaka.

Jag önskar att de ska se hur trötta och utmattad är deras kejsare,

arbetar hängivet i tjäna sitt folk.

Jag kommer att göra det, store kejsare,

men som Temujin och jag har så mycket att göra...

Mycket bra. I alla fall, ni har båda sett tillståndet jag är i.

Vart tar han oss?

Hästarna är redo. Varför kan vi inte vara på väg?

För att kejsaren vill ha dig att ta ett minne med dig,

en vision som kommer att ge du kommer tillbaka desto tidigare.

Titta på bild.

Prinsessan Chin Yu. Kejsarens yngsta dotter.

Vem av er som återvänder med det bästa sällskapet av ryttare,

han ska ha henne.

Finns det någon anledning kan vi inte börja nu?

Subodai.

Lär henne att vara en kvinna när jag är borta.

De är mindre än en timme tillbaka.

Jamuga leder dem.

Se till dina män.

Nu!

Dina trupper kommer att leda attacken, där uppe.

Det är bara passande vi har äran.

Du kommer inte att attackera med någon stor framgång.

Det gör du då falla tillbaka.

Reträtt?

Du har haft lite erfarenhet av det, Jag föreställer mig.

Men vi tappar ansiktet.

Bättre att tappa ansiktet än ditt huvud,

som misslyckad försvarare av Hopeh har tydligen gjort.

När du faller tillbaka här igenom,

mina mongoler kommer att falla på dem från båda flankerna.

Då kommer du att leda dina trupper tillbaka igen på mitt kommando.

Få nu dina män på plats. Jag ska berätta när du ska gå vidare.

Jamuga.

Stanna!

En snabb död skulle vara för lätt.

Du kan välja.

Antingen lever du för att följa Temujins fana,

eller du dör med dina ledare.

Visa dem nu för mig,

dessa män som ledde dig in uppror mot ditt imperium.

Subodai.

Jamuga.

Du kommer att be för döden.

När chang du bär blir tyngre och tyngre,

och skrattet det ger blir högre och högre.

Och du, Temujin, kommer att göra det leva för att ångra denna dag

när du undanhållit bladet från min hals.

Barbaren av alla barbarer.

Mongolen som ledde manchurerna.

Och det är passande att hans straffet vara mycket högre

än för dem vars huvuden jag har fört dig.

Herren Jamuga, Ers Majestät.

"För att fira Herren Temujins stora segrar

"över Manchurian rebellernas inkräktare,

"det är vår vilja att från och med denna dag,

"han kommer att kallas Prince of Conquerors,

"Djingis Khan!"

Djingis Khan! Djingis Khan!

Djingis Khan! Djingis Khan!

Djingis Khan!

Bespara oss, Herre.

Vi menade att det bara skulle vara en hälsning till din seger.

Hur gick åskan krascha på ditt kommando?

Det är en enkel alkemisttrick.

Men vi använde också mycket svartkrut.

Svart pulver.

Kom till mig ikväll.

Och ta med några ditt puder med dig.

Jag vill se hur du får det att åska.

De gör blixtar den här gången, men ingen åska.

Det är något vi har upptäckt i sina experiment.

Det åskar bara när instängd i en behållare.

Då kan den kasta en sten till och med längre än det längsta bågskottet.

Ska vi demonstrera?

Hittills har du bara använt detta göra välkomstljud?

Och ibland för att göra snygg effekter och eld och gnistor

att roa barnen. Vi har många varianter.

Jag kan berätta vad du tänker.

Det är din plikt, både som en helig man och som en visdomsman,

att tjäna på all denna kunskap.

Vill du något?

Ge mig den där blåa häst, ska du?

Komma. Komma.

Och jag säger det igen, det måste göras.

Så länge den här mannen lever, ingen av hans stam kommer att gå med dig.

De kan inte. Du känner till deras lagar, och våra lagar också.

Att döda honom skulle vara en barmhärtighetshandling.

Åh, jag pratar inte om nåd, men av sunt förnuft.

Lyssna på mig, Temujin.

Hör mig väl, och en dag kom ihåg att jag varnade dig.

Det finns bara två saker du kan göra med Jamuga.

Lägg honom under mark för alla tider,

eller ställ honom vid din sida

och har Merkits åka med dig.

Är du slut ditt sinne, kvinna?

Jamuga, som dödade min far, höll mig i bojor,

eller är allt detta glömt? Allt förlåtet?

Och du, ärret han lade på din rygg,

har det också försvunnit med tidens gång?

Inte ärret heller på min rygg,

inte heller minnena av hur det kom dit.

Nej, Temujin.

Dessa glömmer jag inte.

Inte heller hatet Jag har för den här mannen.

Och ändå,

för att hjälpa dig göra vad du vill gå i uppfyllelse,

att göra vårt folk in i en nation,

Jag kunde lägga mitt hat åt sidan, eftersom det skulle vara nödvändigt.

Då visar det hur lite du vet av mig att tro att jag också kunde.

Jag känner dig bättre än du tror.

Bryt det ditt knä, Temujin.

Nu de två delarna tillsammans.

Jag vet vad du är försöker berätta för mig.

Att vi bara är starka när vi är odelade.

Och en dag, du kommer att lyssna.

Lämna oss.

Är det möjligt för dig att vara en mongol först,

och bara för det andra Jamuga, chef för Merkit-stammen?

Har ändringen också kvävde din tunga?

Inte än.

Kanske om jag bär den så länge som du gjorde.

En gång tog du byt av min hals.

Jag kanske kan göra det samma sak för dig.

Priset?

Det finns inget pris.

Bara en dröm uppfylld.

En enad mongolisk nation, inte bara separata stridande stammar.

Med Herren Temujin vid dess spets.

Stjärnorna har skrivit det.

Geen, min helige man, säger mig att detta är sant.

En mongolisk nation kommer kom, Jamuga, det kommer.

Men om Merkits rider vid vår sida, det kommer förr.

Merkits behöver ingen annan stammar att åka bredvid dem.

Bakom dem, Jag borde säga.

Alla andra frukta oss redan.

Vår kraft, vår styrka.

Till och med min död kan inte förstöra det.

Är ditt tänkande så litet att du kan bara tänka på dig själv?

Och vad tycker du då om det här din vilda dröm om en mongolisk nation?

Och förutom dessa stjärnor du talar om,

vad mer får dig att tro att du har valts att styra?

Du kommer att dö bärande den förändringen, Jamuga.

Om jag inte har ditt ord nu att din Merkits åker med oss

dagen vi lämnar Kina.

Och den dagen är snart.

Om jag var ledig från detta ok,

mina händer skulle fortfarande din schakal andedräkt för alltid.

Subodai!

Sätt detta djur tillbaka i sin bur.

Ers himmelska majestät...

Kam Ling, har du inget hjärta att avbryta

dessa utsökta små sångfåglar?

Mitt avbrott ger trevliga nyheter.

Åh, mycket bra.

kom hit, min lilla sparv.

Kom och sitt bredvid mig.

Fortsätt, om du måste.

Genghis Khan har arrangerat en demonstration ikväll, för dig och din domstol,

att tacka dig för allt ditt vänlighet genom åren.

Skäva inte, barn.

Även om det är gudomligt, Jag är också människa.

Och som ett avsked.

Farväl?

Visste du om detta?

De vill återvända till sina egna länder.

Jag kan inte tillåta det.

Jag har berättat för dig många gånger om min dröm om ett enat folk.

Och skulle det ta kraft för att åstadkomma det, Jag har männen nu.

Och det har jag tränade dem väl.

Och jag köpte dem.

Och du är min general, Djingis Khan.

Och deras ledare.

Kam Ling, det är du Khans vän.

Inte hans enda, Jag skyndar mig att tillägga.

Resonerar du med honom, för sitt eget bästa.

Kejsaren vill påminna du från ditt första möte,

vad sades då,

att muren av Kina ska hålla människor inne.

Och att det finns 3 000 beväpnade män på Pekings väggar,

och att vi är fortfarande fångar.

Fångar? Vänner.

Och vilken sorts prat är detta bland vänner?

Jag vill inte ha mer av det. Jag har haft en hemsk dag.

Huvudvärk, allt detta caterwauling.

Komma bort, era vackra små rånar!

Alla ni.

Och nu detta snack att lämna mig.

Du har... Du har skär mig i hjärtat.

Det var inte min avsikt, Jag försäkrar dig.

Jag visste att du skulle göra det inget som skadar mig.

Men min demonstration?

Det finns ingen anledning att överge det.

Vi har ett annat ordspråk, ett annat sätt att föreslå

du gör det bästa av saker och ting. Det är väldigt passande.

"Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret."

Som du säger, mycket träffande.

Ändå, du kommer att se honom.

Jag trodde att du skulle göra det vara glad att se

Djingis Khan och hans ryttare rider iväg.

Så att de en dag kan rida tillbaka, som erövrare?

Khan känner oss för vad vi är,

rik, men tyvärr svag.

Vad ska du göra?

Barbaren Temujin tog tillbaka från det manchuriska slaget...

Jamuga. Jamuga.

Har honom förde till mig,

i hemlighet.

Ditt meddelande sa det var brådskande.

Vi har inga hemligheter.

Allra minst från henne.

Det här är svårast för mig, min herre.

Min lojalitet får inte bli missförstådd,

men de är för mig land, för Kina,

inte för någon individ, hur viktig eller mäktig han än är.

Jag skulle säga att dessa är känslor av en hederlig man.

Kejsaren oroar sig. Han är rädd att du lämnar dig.

Han har fel.

Han och alla i Kina bör frukta att du stannar.

Han är en man av subtilitet, dock

och det finns en annan lösning.

Ditt folk stannar, du går,

på en mycket lång resa, ensam.

åh!

Du uttrycker dig själv vackert.

Men vem ska hugga mig i min rygg?

Kejsaren förstår också vad som skulle hända med vårt folk

om någon av dem skulle slå ner dig.

Och så...

Du har gått för långt att sluta nu.

Vårt folk skulle vara oklanderligt om din lönnmördare var en mongol.

En Merkit.

Jamuga!

Ta hit honom.

Det skulle vara bättre om jag inte var närvarande.

Du kommer att stanna, min vän.

Du kommer att stanna.

Du vill ha den här nyckeln, eh, Jamuga?

Varför inte? Med bytet av,

du kanske hade en chans för att rädda din högra arm.

Mördare!

Klipp ner honom.

Så han fortfarande kan inte hittas.

Den enda mannen som kan samla alla Merkits mot oss, den enda mannen.

Avbryt dina män. Gör dem redo för kvällens firande.

Med Jamuga fortfarande på fri fot?

Han kommer inte att göra något nu.

Hans egen flykt är mer viktigare för honom än mitt liv.

Och inga fler misslyckanden den här gången, Subodai.

Vår plan för ikväll måste möta framgång.

Jag är ledsen att du kommer att missa kvällens firande.

Men du kanske kan se några av fyrverkerierna härifrån.

Underbart, uppfinningsrikedomen av det mänskliga sinnet.

Det kinesiska sinnet, naturligtvis.

Du är en sann konstnär, Prins Temujin.

Jag visste det från första dagen.

Min djupa gratulationer.

Och nu till vår slutlig visning.

Slutlig?

Det kanske du skulle göra gillar att sätta igång det.

Det skulle det vara en ära.

Den här sista kommer vara väldigt speciell.

Du har sparat det bästa för det sista. Ett klokt drag.

En touch av sant delikatess.

Som du själv sa, "Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret."

Det här blir vårt läger.

Min herre!

Här.

Hur länge tänker du hålla mig fången?

Inte fånge.

Som din sene kejsare sa till mig medan jag planerar mitt mord,

du är här som en vän.

I så fall, Jag kan bara be att min död

vara en snabb sådan.

Vi kommer inte att tala att dö, vän.

Bara en dåre förstör en vis man.

Du kommer att sitta vid min högra hand och du ska ge mig råd.

Och jag ska lyssna till dina ord.

Och om dina ord är kloka, de kommer att göra mig vis också.

Jag accepterar detta hedervärd utnämning

eftersom jag gärna serverar en herre vars stjärna blir ljusare

medan solen av Kina bleknar.

Dessutom, Jag misstänker att jag kommer att finna arbetet mer angenämt

än döden.

Mitt första råd är att slå snabbt,

att ta det som är kvar av Kina innan någon annan kan göra det.

Ordet om denna framgång kommer att ge andra stammar till er i ökande antal.

Under tiden...

Under tiden, vi ska flytta västerut.

Med Kina säkert i händerna på Jebai,

Subodai kommer att flytta norrut in i Ryssland,

medan Kassar kör söderut att få Indien på knä.

Samarkand och Buchara kommer lätt att falla för oss,

och Persien kommer att vara vår att ta del av.

Och det ska mongolerna göra härska från hjärtat,

från själva centrum av världen.

Och Jamuga?

Merkits kommer fortfarande att ha deras chans att gå med oss.

Mongol får inte slåss mot mongolen igen.

Din ambition förstör din ära.

Är mannen som våldtog vår syster att gå obesvarad?

Är far till sin förstfödde son att gå ostraffad?

Jochi är min son.

Mannen som låter personlig hämnd

ha företräde framför uppgifterna framför honom

kommer aldrig att slutföras dessa uppgifter,

och han kommer att förlora allt som han har vunnit.

Stopp!

Mitt ord är lagen.

Fortsätt nu med mitt arbete.

Subodai är en liten man. De är alla små män.

Varför finns det inga män av resning,

inga män med fantasi?

Det är inte lätt att matcha en sann erövrare.

Kanske en gång in många århundraden

producerar världen en man med kraften och viljan

lika med hans vision och ödet.

Kanske Temujin, Genghis Khan, är en sådan man.

Detta sades inte i smicker, min herre, jag lovar dig.

Lämna mig.

Jamuga.

Under de närmaste åren, de mongoliska horderna av Djingis Khan

erövrade hela Kina norr om Gula floden,

snickrade sig över Uralbergen in i Ryssland

och störtade söderut över gränserna till Indien.

Har erövrat nästan hela Asien,

Temujin vände sina arméer mot Samarkand och Bukhara.

Och när de var hans,

det stora persiska imperiet Khwarezm låg framför honom, redo för hans svärd.

Kom nu, Jamuga.

Du är en gammal general.

Du vet mycket väl att även om jag gick med på att slå sig samman med dig,

man kunde aldrig hoppas att besegra detta...

Djingis... Den här Khan. Ingen annan har.

Ingen annan har en likvärdig armé styrka till våra förenade krafter.

Vi kommer att vara fler än tillräckligt för att slakta honom.

Ah, jag har ingen lust för slakt.

Lamm är för slakt.

Detta kött är mycket söt och saftig.

Nej, nej, jag hör fler och fler män flockas till hans fana varje dag.

Besegrade män, svaglingar. Den första att springa i strid.

Men det har jag inte kränkt honom.

Han har kränkt dig.

För år sedan, den där husvagnen på slavspåret,

hans brott mot fördraget. Åh, det var när...

Det var då utbudet från öster var avskuren.

Inga kryddor, inga juveler, inga kvinnor.

Och kom ihåg detta.

Ditt land ljuger direkt på hans väg.

Ditt enda hopp om rädda Khwarezm,

att rädda dig själv,

är att anpassa dig till mig.

Det finns bara ett sätt att sluta denna fördragsöverträdare.

Du och jag kommer att åka tillsammans mot denna Djingis Khan.

Vi kommer att krossa denna varg,

den här törsten efter blod,

denna korrupta smutsare av kvinnor,

denna asätare.

Ditt lugn talar visdomsord.

En gåva ska försegla vårt fynd.

En av mina döttrar?

Två?

Och min gåva till dig

kommer att vara huvudet av denna Djingis Khan.

Shahens och Jamugas arméer är förenade och på marsch.

Det har de redan korsade Yalufloden.

Sen tiden är här, äntligen.

Är du ganska säker? Det kan inte vara något misstag?

Det är inget fel. Det sista ordet placerade honom fem dagar bort.

Vi kommer att ha den höga marken.

Han kommer att ha att komma till oss.

"Vi kommer att ha den höga marken," sa du.

"De kommer att behöva kom till oss", sa du.

Och är gör de inte det?

Ett sändebud med en vit flagga.

Nåväl, på något sätt, Jag känner inte att de har kommit för att kapitulera.

Inte med Genghis Khan som håller högt mark, med våra trupper i undertal.

Föreslår du att vi kapitulerar, sedan?

Jag föreslår ingenting.

Jag ångrar bara faktum att jag tillät mig själv

att dras in i detta dåraktiga och uppenbarligen riskfyllda äventyr.

Att erövra, en måste ta risker.

I min ålder, Jag behöver inte ta risker.

Om vi...

Om jag överlever denna dag, det kommer att ha lärt mig en läxa,

att en man kan vara för smart.

Dina ord betyder mer än de säger.

Jag hade hoppats få se Mongol döda Mongol,

och så utplåna sig själva

och befria Khwarezm från all fara.

Istället för vilken?

Jag befinner mig på en obekväm häst på ett dragigt ställe

och i en mycket farlig situation.

Väl, kanske den här utsände kommer med goda nyheter.

Jag bär hälsningar från Djingis Khan till Herren Jamuga.

Hälsningar?

Och jag tackar dig djupt för observerar min vapenvila.

Lord Genghis Khan skulle önska att prata med Herren Jamuga.

Prata? Vad skulle vi måste prata om?

Jag är bara det ödmjuka sändebudet skickas för att arrangera ett möte.

Det blir inget möte. Inget snack.

Gör Herren Jamuga frukta det talade ordet?

Säg till denna schakal att du lyder,

mitt samtal är gjort med en lans, eller ett svärd.

Jag ska upprepa.

Gör Herren Jamuga frukta det talade ordet?

Och dessa talade ord är att ta plats i mitten av hans läger?

Djingis Khan kommer att rida framåt med en eskort på sex,

sen äntligen ensam.

Samma privilegium är ditt.

Går han att lita på?

Herrens ord Djingis Khan kan man alltid lita på.

Jag litar tillräckligt på honom stanna här som gisslan

tills du kommer tillbaka.

Låt det sedan vara så.

Det är bara passande att du har kom tillbaka till ditt eget land för att dö.

Men det är inte passande att en mongol borde ge dödsstöten.

Du sjunger fortfarande samma låt, Temujin.

Många röster bär den nu.

Inte Merkits, utstött!

Jag bad om detta möte i hopp att mongolen inte skulle utgjuta mongoliskt blod.

Dessutom att du fortfarande kan gå med mig att sprida namnet på den mongoliska nationen.

Merkits är krigare. Inte en grupp kvinnor att bli en del av en flock.

Vi säger och gör som vi vill.

Och vi tar det vi behöver. Från vem som helst!

Jag lovar dig det här, Jamuga.

The Merkits kommer att rida som en del av den mongoliska nationen,

eller deras land kommer att vara jämnats med marken.

Rastat så att inte ens en halt häst skulle snubbla när jag gick över den.

Jag måste prata med Shahen.

Råd är alltid värt besväret.

Vi skickar dig vår svara med Kam Ling.

...och männen blir otåliga, min herre.

Bättre det än spill av mongoliskt blod.

Inte en av våra hästar kommer att sätta en fot framåt

tills jag har Jamugas svar.

Min herre! Titt!

Kam Ling.

Ta dina inlägg.

Dra tillbaka! Dra tillbaka!

Dra tillbaka!

Reträtt!

Få tillbaka dem! Få tillbaka dem!

Jag har ingen lust att slakta. Reträtt!

Merkits!

Min herre, Jamuga!

Ta vänsterkanten!

Med mig!

Subodai!

En av er!

Någon av er!

Och du först, utstött!

Sengal!

Stanna där du är.

Nog, Jamuga. Låt det vara fred.

Med dig? Aldrig!

Och det blir ingen förändring den här gången heller, schakal.

Om du har modet att stå upp ensam mot mig,

Jamuga, mannen som slaktade din stam,

fadern till din första son!

Är det här mannen skulle du följa?

Är det här ledaren som skulle göra det förena mongolernas nation?

Du har klarat dig din egen mening.

En mongolisk duell?

Och när du är det död, Jamuga,

dina män kommer åka med min.

Koppla loss eventuella fångar.

Om någon av Merkit stammen skulle lämna oss,

släpp dem nu.

Jag har levt att se det,

att stammarna kommer tillsammans som ett folk.

Men det är mina söner som ska göra vår nation stor.

Visa mitt folk deras ledare.

Och tills de är det gammal nog att leda,

det är min fru och hennes två bröder vem ska tala för dem,

ska vägleda dem att gå rakt.

Bortei,

vem jag har alltid älskad,

vänd mig mot vinden.

Jag vill ha gudarna borde se mig i ansiktet.

Så många tårar,

men inte en tår från dig.

Det kommer att bli många år för att gråta.

Jag vill att du ska se mig som du alltid har gjort.

Alltid din hand att hjälpa mig.

Som du sa,

det är alltid det första du kommer att hålla ut till en annan.

Den första.

Och konstigt nog, vid denna tid,

att det borde också vara...

Och så var det den där Temujin, Djingis Khan, var död,

men inte tidvattnet han satte igång.

Hans dröm erövrad även efter döden.

Hans söner rullade västerut in på de ungerska slätterna,

brände en väg till gränserna till Egypten.

Ett barnbarn grundade Mughal dynastin i Indien,

medan en annan var den store Kublai Khan, Kejsare av Kina.

Och när erövringen var klar,

halva världens befolkning fanns i det mongoliska riket.

Imperiet föddes i fantasin av erövrarnas furste,

Djingis Khan.