All language subtitles for The.Divergent.Series.Insurgent.-.Shatter.Reality.2015.NORDIC.1080p.WEBRip.x264.AAC5.1-[YTS.MX]

Downloaded from
YTS.MX

Official YIFY movies site:
YTS.MX

Fred.

För länge sen, innan grundarna
grundlade denna vår fina stad–

–var ordet nästan meningslöst.

Ett ideal lika oåtkomligt
som en dröm.

Nu 200 år senare
är vi alla levande bevis för–

–att freden verkligen är uppnåelig.

Skälet är så klart
vårt falangsystem.

De lärda, De tappra, De fridfulla–

–De ärliga, De osjälviska.

Genom att dela in människor
efter personlighet och anlag–

–spelar varje falang en viktig roll
för att bevara samhällsordningen.

Men vår harmoni angrips nu–

–av en liten,
men livsfarlig grupp individer.

Vi kallar dem divergenter.

De är i själva verket det värsta
som mänskligheten var förut.

Upproriska, trotsiga
och okontrollerbara.

Det var för fem dar sen
som en grupp förklädda divergenter–

–brutalt angrep De osjälviska.

Ett uppenbart försök
att lamslå falangsystemet.

Divergenterna föraktar vårt system
för att de inte kan anpassa sig.

De senaste ryktena om att jag låg
bakom angreppet på De osjälviska?

Ren och skär divergentpropaganda.

Jag kommer att göra allt
för att lagföra dessa rymlingar.

Som tjänstgörande rådsordförande
har jag utlyst undantagstillstånd–

–tills jag vet att varje hot
mot vår säkerhet undanröjts.

Säg till Jeanine att vi har den.

Vi är allt som finns kvar
av mänskligheten.

Den väldiga mur
som omgärdar vår stad–

–skyddar oss
mot våra giftiga omgivningar–

–men vi måste själva bekämpa
allt som kan förgifta oss inifrån.

När man är civilisationens
sista hopp–

–är fred inte bara ett ideal.
Det är en skyldighet.

Och vi måste alla ta ställning
mot fredens enda sanna fiende:

Divergenterna.

De fridfulla.

Vi måste kolla att kusten är klar.

Tris!

Hjälp oss.
Snälla, hjälp oss. Snälla.

–Snälla, ni måste hjälpa oss.
–Tyvärr.

Du måste ge dig av.
Du hör inte hemma här.

Allt är hennes fel.

Du dödade Will.

Mamma?

–Du dödade oss alla.
–Will!

Och...tre!

Högre!

–Högre!
–Vill du gunga högre?

–Allihop, dags för ny lektion!
–Nu så.

Jag ville bara göra nåt annorlunda.

Det är absolut annorlunda.

–Gillar du det inte?
–Jo, jag gillar det mycket.

Jag är bara förvånad.

–Vad händer, Tris?
–Inget. Jag mår bra, bara...

Har du fortfarande dina mardrömmar?

Nej.

Vi är okej.

Du och jag. Jag vet att inget
annat är det, men vi är det.

God morgon
och ha en välsignad dag.

Dags att arbeta.

–Hur länge till måste vi stanna här?
–Tills det är säkert att ge sig av.

Pojk!

Du kan inte ignorera mig för evigt.

Du planerar ditt nästa drag,
men det finns saker du inte vet.

Snälla Marcus, lämna oss ifred.

Din mamma kom inte tillbaka
bara för att rädda dig.

Hon dolde nåt för Jeanine,
nåt som anförtrotts De osjälviska.

Marcus, sluta. Vad du än vill
ha av oss, så får du det inte.

Jag är inte fienden här.

Ni hittade den.

Den var hemma hos Natalie
och Andrew Prior, som du sa.

Vad finns det i den?

Ett meddelande från grundarna som
säkrar framtiden vårt folk förtjänar.

Divergenter kommer
att förgöra vårt samhälle.

Om inte vi förgör dem.

Och nu kan vi det.

Men bara en divergent
kan öppna den här lådan.

Hitta dem. Varenda en av dem.

Gå med glädje.
– Gå med glädje.

–Gå med glädje.
–Tack.

Gå med glädje.

Gå med glädje.

Jag vet inte
hur länge jag klarar myspyset.

De fridfulla är såna.
Vi försöker smälta in.

Jag försöker smälta in,
men det går inte.

Jag går förbi till höger.

Titta, en regnbåge. Den är fin.

Toksnälla totalpacifister?
Jag stortrivs här.

Tack. Gå med glädje.

Ojsan, ursäkta.

Tris, snygg frisyr.
Försökte du toksnagga dig?

–Peter, ta din mat och sätt dig.
–Eller vad?

Vi bör hålla ihop
nu när vi är officiella rymlingar.

–Vad då, officiella rymlingar?
–Sa du det inte till Caleb?

Jeanine säger
att angreppet mot De osjälviska–

–iscensattes av en grupp avfallna
divergenter och deras sympatisörer.

–Så de skyller allt på oss?
–Ja.

Jeanine behövde en ursäkt för
att få undantagstillstånd av rådet.

Att stanna hos De fridfulla
är vårt bästa alternativ nu.

Vi måste hitta resten av De tappra.
Sen kan vi slå till.

Vi måste döda Jeanine.

Jag vet. Vi är inte klara än.

–Beatrice, du menar väl inte allvar?
–Jo, jag menar allvar.

–Jag slutar inte förrän hon dör.
–Du kan inte gå runt och döda folk.

Hon har rätt, lyssna på din syster.

Du borde sticka till De lärda
och döda Jeanine själv.

Jag stannar hos Caleb
så du inte har ihjäl honom också.

–Va?
–Kom igen, du vet.

Som du hade ihjäl dina föräldrar.

Vad gör ni?

Mitt kontor – nu!

Smaklig måltid, allihop.
Smaklig måltid.

Lugna ner dig. Lugn.

Var inte ickevåld ett villkor
för att ni skulle få en fristad här?

Jag kan garantera dig
att inget liknande händer igen.

Må så vara,
men ni kan inte stanna här hos oss.

Er närvaro här är för söndrande.

Sanningen är väl att vår fristad här
inte skulle bli så långvarig. Va?

Ni vågar ju inte trotsa Jeanine.

–Du förstår oss inte alls.
–Jo, jag förstår er.

Ni tror att ni kan hålla er utanför,
men det kan ni inte.

En dag dyker Jeanine upp och
tar ifrån er den makt ni tror er ha.

Johanna, vi behöver lite mer tid.

När vi hittat resten av De tappra
kan vi ge oss av.

Och sen? Anfalla De lärda?

–Jag tänker inte delta i våld.
–Vi ber bara om ett par dar till.

En.

En vad?

En chans till.

Att vara fridfull är att förlåta.

Andra och sig själv.

Du lider, Tris.

Och jag känner för dig.

Jag vet hur det är
att inte kunna göra nåt–

–när man förlorar nära och kära.

Men att döda Jeanine
väcker inte liv i din mamma.

Jag vet att du är arg,
men du låter vreden förtära dig.

Vad är det?

Stanna här och var tysta.

Mina herrar.

Välkomna till De fridfulla.
Vad förskaffar oss nöjet?

–Det är ingen artighetsvisit.
–Vi letar efter divergenter.

Jaha.
Vi ska göra allt för att hjälpa er.

Du måste låta din falang testas.

Ny sållningsteknik från De lärda.

När Jeanine blev rådets ledare
blev beslutsprocessen enklare.

–Ni har inga befogenheter här.
–Seså, Johanna.

Vad hände med er hövlighet?

Det lätta eller det svåra sättet?
Det är upp till dig.

Okej. Men under protest.

Okej, vi kan köra igång!
Sätt igång!

Alla fridfulla till kupolen
för ett nytt obligatoriskt test.

Var snälla och gå till kupolen
för det obligatoriska testet.

In i byggnaden! In med er!

Kom, sätt fart!

Vet du om en sak?

Du verkar ha fastnat i dörröppningen.

Eric är här.
Vi måste sticka nu. Kom.

Vad finns där uppe?

Bara mitt kontor.

Gå, gå, gå!

Det finns två beväpnade vakter.

Ska vi klättra ut genom fönstret?

Vi måste dela upp oss.

Okej, ja. Okej.

–Rädda sig den som kan.
–Bra.

Hallå, de är här uppe!

Eric, de är här! De sticker!

Okej, är du klar?

–Var?
–Ut genom fönstret!

Tre springer mot kupolen.

–Divergent.
–Jag har en!

–Tre till fots mot kupolen.
–Där borta!

Jag kräver amnesti!
Jag är De osjälviskas ledare!

–Grip honom!
–Kom.

Fortsätt springa!

–Lyssna!
–Tåg!

Kom igen!

Ammunition!

Caleb!

Ni kan verkligen göra entré.

–Falanglösa.
–Fridfulla?

Men du står som en tapper.

Jag vet inte vad den här är.

–Vi måste bara in till stan.
–Så synd, tåget är upptaget.

Och ni skadade vår last.

Det är tyg till De osjälviska.
Och ni är falanglösa, va?

Jag var osjälvisk. Vi sydde
kläder till er av såna tygrullar.

Säger du att vi stjäl av dig?

Nej, jag är inte längre osjälvisk,
så ni stjäl inte av mig.

Nej, ni stjäl inte alls.
Jag menar...

Det kan diskuteras om det är stöld
eller godhet, men sak samma...

–Det räcker!
–Lugna nu, vi ska lämna tåget.

Kan alla lugna ner sig?
Vi kan väl sätta oss!

–Jag försökte hjälpa till.
–Det här blir skoj.

Allihop, lugna ner er. Okej?

Är du okej?

–Tobias Eaton.
–Säg det igen.

Tobias Eaton.

Vad då? Känner du honom?

Jag är han.

Vi har letat efter dig.

Four, vad pratar de om?

Four?

Följ mig.

Tris, förlåt, jag ville hjälpa...

Four. Four.

Varför letar de efter dig?
Hur vet de vad du heter?

Är det här de falanglösa?

Det här är vansinne.

Tobias.

Mor.

Jag trodde att hon var död.

Jag med.

Kan nån säga vad som händer här?

Tobias far var väldigt våldsam.

Jag visste att enda sättet
att verkligen undslippa honom var–

–att försvinna helt.

De osjälviska hjälpte mig "dö".
Allt för att skydda Marcus image.

–Men du lämnade honom hos Marcus?
–Jag var väldigt ung.

Jag kontaktade honom för ett år sen.

Det var dags att återförenas.
Jag är fortfarande din mor.

Nej, min mor är död. Jag var på
hennes begravning när jag var sex.

Och hon försökte utnyttja mig.
Som du gör nu.

–Varför?
–Hon vill ha en armé.

–En armé?
–En allians.

–Du vill ha hämnd.
–Det handlar inte om mig.

Vi ska sätta stopp för ett system
som säger att en grupp förtjänar mer.

Stan omges måhända av en mur,
men behöver inte vara ett fängelse.

Du överdriver. Falangsystemet är
inte perfekt, men är inget fängelse.

Låt mig gissa – De lärda?

Jag var en lärd.

–Är du beredd att döda Jeanine?
–Absolut.

Som Marcus fru kände jag henne väl.
Tro mig, hon är kapabel till allt.

–Men det visste du redan.
–Tris, vi kan inte lita på henne.

Vi står på samma sida, Tris.

Jag är falanglös
för att jag inte passar i en falang.

Och du är divergent
för att du tillhör för många.

Men vi hotar båda Jeanine. Mitt folk
är redo för krig, om det krävs.

Sen då?

–Vi avsätter makthavarna.
–Och när ni har gjort det?

När ni har dödat Jeanine,
vem har makten då?

Den delen av planen
utelämnar hon alltid lämpligt nog.

Säg inte att det inte handlar om dig.
Det handlar bara om dig.

Jag vet
var de återstående tappra gömmer sig.

De sökte skydd hos De ärliga.
Såvitt jag vet är de kvar där.

Tänk. Om vi förenar våra krafter,
De tappra och de falanglösa...

–Vi blir omöjliga att stoppa.
–Glöm det.

Tack för er gästfrihet,
men vi ger oss av i morgon.

–Det är kanske...
–Snälla Tobias, tänk om.

Kalla mig inte det.

Mitt namn är Four.

Ska du eller jag natta honom?

Det här ser jättegott ut.

Tack.

Förlåt.

Jag borde ha berättat om henne.

Inga fler hemligheter.

Okej?

Förlåt. Det var inte meningen
att väcka dig.

Jag älskade att se honom sova.

Då ger ni er väl av till De ärliga
i morgon bitti?

Jag vill bara hans bästa.

Du känner honom knappt.

Du vill tro det, va?

Men innerst inne är du nog rädd
att jag känner honom för bra.

–Jag är inte rädd.
–Klart du är.

Du är rädd att han till slut
ska se dig för vad du är.

Dödlig.

Tror du mig inte?

Fråga honom.

–Är du okej?
–Ja.

–Är du säker?
–Ja.

–Jag följer inte med er.
–Va?

Till De ärliga.
Jag följer inte med er.

–Vad menar du?
–Vad är er plan?

Ni ska hitta resten av De tappra.
Sen då? Ni anfaller De lärda–

–dödar Jeanine
och startar ett inbördeskrig?

Ledsen, jag är inte gjord för sånt.

Jag är inte som ni.

Jag måste tillbaka till De osjälviska
och kanske–

–komma på vad våra föräldrar
lämnade efter sig.

Caleb, det finns inget kvar
av De osjälviska.

–Är du okej?
–Jag måste bara till De ärliga.

Tris.

Du tror att Caleb var ditt ansvar,
men han gjorde sitt eget val.

Du kan inte skydda alla.

–Jag kan inte skydda nån.
–Det kan ingen.

Att han stack var inte ditt fel.
Inget av det här är ditt fel.

Johanna hade rätt.
Du måste förlåta dig själv.

Tack.

Vi måste gå.

Jag repeterar.
Alla falanger har instruerats–

–att ha strikt utegångsförbud
tills vidare.

Vi har hittat dem.

Four!

Vad skönt att se er.
Jag är inte byggd för att ligga lågt.

–Tris!
–Christina!

–Det är så roligt att se dig.
–Detsamma. Har du hört nåt om Will?

–Nej.
–Inget?

Nej.

Nåt måste ha hänt honom.
Annars hade han hittat mig.

Hur mår du?

–Hur många av De tappra har vi?
–175 totalt.

Resten följde Max.
Vi är alldeles för få.

Halt! Släpp era vapen!

–De är med oss.
–Sista varningen.

Släpp era vapen.

Försiktigt.

–Jag är Jack Kang, ledare här.
–Vi vet. Vi hotar inte De ärliga.

Det är kanske er sanning,
men nödvändigtvis inte min.

Jag vet bara
att ni är efterlysta för uppror–

–och medverkan i angreppet
på De osjälviska.

–Det är lögner.
–Om du var ärlig hade jag trott dig.

Givet omständigheterna måste jag
ge er till rådet. Försvara er där.

Du kan lika gärna döda oss nu.
Jeanine dödar oss direkt.

Nej, hon förbigår aldrig rådet.

Är du säker på det?
Vem ska stoppa henne? Du?

Falanglagen måste upprätthållas.

Får jag ställa en fråga?

Får jag ställa en fråga?

Jeanine tycker att De lärda är bäst
på att styra, för de är smartast.

Tror du att De ärliga är bäst på
att döma för att ni är så ärliga?

Ja, jag tror det.

Vore inte en rättegång hos De ärliga
mycket mer rättvis än hos De lärda?

Svaret är ja.

En rättegång här hade haft störst
chans att uppnå äkta rättvisa.

Ska jag be rådet att ge De ärliga
ensam dömande makt?

I De ärliga–invigningen ger ni
ett sanningsserum. Stämmer det?

–Vi brukar inte diskutera sånt.
–Ett undvikande svar.

–Men inte oärligt.
–Inte precis ärligt heller.

Ja, vi har ett sådant serum.

Ge oss det. – Om vi är skyldiga
så överlämnar vi oss till rådet.

Om inte så har du räddat två liv
och fått lojala bundsförvanter.

Okej. Men ni ska veta
att serumet kan vara rätt brutalt.

Det skapades för kandidater
som har anlag för ärlighet.

Alla har inte lika lätt
att avslöja sina hemligheter.

–Jag vill inte göra det.
–Vi måste.

Ingen av oss har hemligheter
som är värda att dö för.

Må sanningen göra dig fri.

Tobias Eaton.

Du misstänks ha konspirerat med din
falang i angreppet på De osjälviska.

Är det sant?

Konspirerat, nej.

Men jag angrep.

Jag och de andra tappra var
i en simulering styrd av Jeanine.

Tris hittade mig.

Hon lyckades få ut mig ur
simuleringen och tillsammans...

...tillsammans slog vi oss ut.

Så du säger
att Jeanine iscensatte angreppet?

Ja.

En sista sak.

Om du misstänkte att Jeanine
hade korrumperat De tappra–

–varför stack du inte bara?

Varför stannade du?

Jag ville sticka.

Men jag blev kär i Tris Prior.

Och jag kunde inte lämna henne.

Tack för din ärlighet.

Tack för din ärlighet!

Tobias Eaton, rättegången är slut–

–och du frikänns från skuld
i angreppet på De osjälviska.

Miss Prior, varsågod.

Må sanningen göra dig fri.

Tris Prior.

Mr Eaton sa att du fick ut honom
ur simuleringen.

Ja.

Så du var aldrig
i simuleringen själv?

Nej.

Hur var det möjligt?

För att jag är divergent.

Jag förstår.

Så du skadade aldrig några andra
av De tappra eller De osjälviska?

Det gjorde jag.

Båda.

Vem?

Min mamma.

Jag såg henne dö först.

Och sen min pappa.
De dog när de försökte rädda mig.

Ju mer du spjärnar emot,
desto mer smärtsamt är serumet.

Min vän...

Jag dödade min vän.

Han försökte skjuta mig och jag...

Jag sköt honom först.

Vad hette han?

Vad hette han?

Will.

Jag dödade Will.

För så går det...

...för de som kommer nära mig.

De skadas eller dör.

Och jag kan inte förlåta mig själv.

Tack för din ärlighet.

Tack för din ärlighet!

Tris.

Förlåt mig, okej?

Jag sa att jag inte ville göra det.

Gå.

Gå.

De osjälviska–simulering avslutad.

De tappra–simulering startar.

Divergentens värden försämras.
Lämnar hon inte simuleringen dör hon.

Du slutar när jag säger till.

Hon kommer att göra det.

Hon klarar simuleringen.

De tappra–simulering misslyckad.

Divergent–testperson 6 är ej längre
livsduglig.

Okej, stäng ner det.

Vi ödslar tid.

Jag har antagit
att alla divergenter är likadana.

Men vissa är mycket starkare
än andra.

Sätt all ledig personal
på divergenttjänst.

Vi måste leta noggrannare.
Vi måste hitta den helt unika.

Var är din läskige kille?

Han är säkert iväg
och gör "läskig kille"–grejer.

Får jag göra dig sällskap?

Jag älskar höga höjder.

Häruppifrån verkar allt
så mycket mindre.

Jag vet att det låter knasigt–

–men ibland tycker jag mig se ljus
utanför muren.

Jag vet att de säger
att allt är ödemark där ute, men...

Vi kan inte vara de enda
som är kvar. Kan vi det?

–Närmaste vapnen?
–Bottenplanet.

Våningen tom. Går ner.

Mamma? Mamma?

Gjorde de illa min mamma?

Titta, jag har också en.

Ser du? Det är okej.
Det är den som får alla att somna.

Du måste göra mig en tjänst.
Gå längst upp i trappan.

Kom inte ner
förrän din mamma hämtar dig.

Kan du göra det?

Var modig, okej?

Gå.

Varför är vi de enda som är vakna?

För att vi är divergenter.

Hjälp mig, vi måste öppna den.
Uriah, jag behöver din hjälp.

Se vem som beslutade att dyka upp.

Det är jätteroligt att se dig igen.

Då så, hör ni.
Det är inget att bli nervös för.

Bara en rutininspektion.
Sen går alla tillbaka till sitt.

Hej.

Divergent: 10 %.

Jävlar.

Du är nästan normal.
Det är tråkigt.

–Det där ingår inte i uppdraget.
–Än sen?

I mina ögon är resten banditer.

Vi gör det här kvickt.
De andra vaknar snart.

Hej, vännen.

–Divergent: 40 %.
–Det är tyvärr inte du heller.

Tanten sa att jag inte...

Tanten sa att jag inte skulle gå ner.

Du skulle nog ha lyssnat.

Sluta! Vi måste testa henne.

Eric! Jeanine sa åt oss
att vi måste testa alla.

Divergent: 100 %.

Det var som tusan.
Hon är det som vi har letat efter.

Skitsnack!

Divergent: 100 %.

Få in henne i ett fordon.
Jag underrättar Jeanine.

Om du tror att du hade tur
så har du fel.

Du kommer önska
att jag hade dödat dig.

Rör er inte!
Släpp era vapen!

Tack.

Tur att du har det vapnet, Four.

Vi vet att du är kass utan.

Tror du att hon är utom fara nu?
Du har fel.

Jeanine slutar aldrig leta efter dig.

Varför? Vad vill hon henne?
Säg det.

Hon är exakt det Jeanine behöver.
Hon är det perfekta testobjektet.

Ska det skrämma mig?

Du är ansvarig för hundratals
människors död. Du vet straffet.

Lyssna...

Jag har lärt mig leva med blodet
på mina händer. Men kan du det?

Varför kan man inte ta ut dem?

De satte mig i en sömnsimulering.
När jag vaknade var det fullt kaos.

Ni vet alla vad det här betyder.

Tack – för att du hjälper oss.

Jag önskar att jag kunde göra mer.

Jag visste inte att Jeanine
var kapabel till sånt här.

–Vi måste slå tillbaka.
–Vi måste bli fler.

Det blir vi.

När vi kommer till de falanglösa.

Du hörde Eric. Jeanine slutar aldrig
att jaga dig. Det är vårt enda val.

Tris Prior.

Självklart. Klart att det var hon.

–Är hon fortfarande osynlig?
–Ja, men jag tror jag har en lösning.

–Du heter Peter, va?
–Ja.

Låt mig få säga att det är
en stor ära att äntligen träffa dig.

Gratulerar, mor. Du fick ditt krig.

Jag vet att du önskar
att det fanns ett annat sätt.

Men det finns det inte.

Är jag det minst onda
av två onda ting?

Det är nog bäst.

Berätta.
Varför gav du upp till De lärda?

Vad vill du ha?

Jag vill ha en tjänst i din regim.

Helst så vill jag ha en tjänst
med befordransmöjligheter.

Jag är en av De tappra,
men inte bara ett dumhuvud.

Inget illa menat, Max.

Bevisa ditt värde för oss.

Sen kan vi diskutera dina ambitioner.

Kanon. När börjar jag?

Låt oss prata om din vän Tris Prior.

Hur lockar jag fram henne?

Lätt. Hon är mjäkigheten själv.
född osjälvisk.

Det är hennes svaga punkt.
Bara man vet hur man trycker.

Kom fort! Christina!

Titta! På avsatsen!

Förrädaren Tris Prior
måste överlämnas till De lärda.

Annars kommer varje dag fler att dö.

Överlämna Tris Prior.
Annars kommer varje dag fler att dö.

Överlämna Tris Prior.
Annars kommer varje dag fler att dö.

–Kom ner!
–Hector!

Christina!

Christina!

Tris, hjälp mig!

Det är okej.

Vi tog den här från självmördaren.

Marlene. Hon hette Marlene.

Förlåt. Marlene.

En avancerad simserum–injektor
med en radiosändare i spetsen.

–Hur tar vi ut dem?
–Jag vet inte.

Tekniken försvarar sig.

Slingan slingrar sig runt
närmaste pulsåder.

Försöker man ta bort dem,
så dödar de värden.

–Vad gör vi?
–Tori måste neutralisera diskarna.

Eller så gör vi det logiska
och överlämnar henne.

Ingen vet om vår allians.
Vi måste bevara den fördelen.

Om vi överlämnar Tris nu,
så kan det ge oss lite tid.

–Det är en bra idé.
–Just det.

–Men det blir över min döda kropp.
–Och min.

Det är inte jag som har
en tidsinställd bomb i armen.

Jag vet vad du tänker.

Men jag låter dig inte göra det.

–Inga fler får dö på grund av mig.
–Inga fler ska dö på grund av dig.

–Tori fixar diskarna.
–Och om hon inte gör det?

Och om hon inte gör det–

–så löser vi det. Tillsammans.

Jag är bara en person.

–Jag är inte värd det.
–Du är värd det.

Du är värd det för mig.

Jag älskar dig.

Men vår harmoni angrips nu.

Staden skyddas måhända
av en stor mur, men missta er inte.

Muren ensam skyddar oss inte.

Det är upp till oss alla
att vara vaksamma–

–och identifera och isolera
möjliga hot mot vår stabilitet.

Gömda i vår mitt finns det
individer som måste stoppas.

Låt mig kommentera de andra
falangledarnas invändningar.

Jag vet att man har kritiserat den
oundvikliga räden mot De ärliga.

Så jag ska vara tydlig.

Falangers skyddande
av divergenter kan inte tolereras.

Mycket snart presenterar jag
inget mindre–

–än ett mandat från grundarna.

Det kommer säkert att bestyrka
mina fredsbevarande åtgärder–

–och visa oss hur vi kan
göra oss kvitt divergentkrisen–

–en gång för alla.

Vart ska du?

Tris stack. Hon är borta.

Va? När?

–I natt.
–Vänta!

Tobias, folk ser dig som en ledare.
Du kan inte bara överge dem.

Tobias!

Jag medger att jag är imponerad.

Jag visste att du var dum.

Men jag trodde inte du var dum nog
att komma hit och överlämna dig.

Morden måste sluta.

Det visar att man kan ta tjejen
från De osjälviska–

–men inte ta det osjälviska ur henne.
Kom.

En gång torris, alltid torris, va?

–Vad är det här?
–Enda skälet till att du lever, Tris.

Jag älskar att veta saker
som du inte vet.

Du måste öppna lådan, Tris.

Den kan öppnas bara om man
klarar alla fem falangsimuleringar.

Men alla som har försökt har dött.

Jag skulle nog inte säga det.
Ja, ja...

Ingen press.

Enastående.

Sannolikheten för att det var du
av alla människor–

–trotsar nästan sannolikhetens lagar.

Lika enastående som antalet
människor du har mördat.

I dystra tider
krävs drastiska åtgärder.

Det är kanske svårt att tro,
men jag tjänar det allmänna bästa.

Kliv upp på skivan, snälla.

Kliv upp på skivan, snälla.

Stoppa självmorden,
annars skjuter jag honom.

Du kan döda honom om du vill.
Vi har gott om vakter.

Du behöver mig säkert levande
för att det här ska funka. Va?

Va?!

Beatrice.

Caleb?

Prata inte med testobjektet.

Förhållandena är redan
allt annat än optimala.

Om jag gör det så upphör självmorden?

Nej. Självmorden fortsätter–

–tills du lyckas
och klarar alla fem simuleringar.

Det borde räcka som sporre.

Lycka till.

Nu börjar vi.

Startar De tappra–simulering.

Mamma.

Tris, hjälp mig!

Mamma!

Hennes puls stiger.

Håll henne i spelet.

–Tris!
–Jag kommer!

Mamma!

Jag kommer!

Tris, hjälp mig!

Håll i!

Tris.

De tappra–simulering avslutad.

–Jag saknar dig så mycket.
–Det vet jag att du gör.

Men jag är kvar hos dig.

Du måste vara stark nu.
Lova mig att vara stark.

–Jag försöker.
–Du klarar det här, det vet jag.

Du är modig.
Modigare än nån annan.

Jag är inte modig, mamma.

Jag låtsas att jag är det.

Jag vill att folk ska tro det,
men jag är inte modig.

Jag är jätte, jätterädd...

...för att vi kanske är det
som är fel i den här världen.

Divergenter.

Jag ville ingenting av det här.

Du och pappa och Caleb och Four.

Jag kan inte låta bli att tänka
att om jag var normal...

...så hade vi fortfarande
varit tillsammans.

Mamma,
jag vill inte vara divergent mer.

Jag vill bara känna mig trygg igen.

De ärliga–simulering avslutad.

Four. Du är här.

–Ja, det är jag.
–Du är här.

–Är du okej?
–Ja.

Säkra korridoren!

Nu får vi ut dig härifrån.

Är du okej?

–Sluta. Låt honom gå.
–Ska du inte skjuta mig?

En gång torris, alltid torris.

Nu!

Hur kom du förbi vakterna?

Du känner mig.
"Läskig kille"–färdigheter.

Vad är det?

Du var inte där.
Du hörde det inte ens.

Tris, vi måste sticka nu. Okej?

Förlåt, Four.

Förlåt att jag inte sa
att jag skulle sticka.

Jag ville säga hej då,
men jag visste inte hur.

Vad pratar du om?

Så även om jag inte fick säga det
i verkligheten–

–så kan jag åtminstone säga det nu,
även om det bara är i en simulering.

Vi är inte i en simulering.
Tror du inte jag hade vetat det?

Du är inte i en simulering.

Du är simuleringen.

De lärda–simulering avslutad.

–Nu återstår bara De fridfulla.
–Hon har inte klarat De osjälviska.

Jo, det har hon.
När hon skonade dig.

Hon är helt makalös.

Hon har testats positiv
för fyra falanger på en dag.

Ingen har kommit så långt.

Vi har ett problem.

Hon kraschar. Hon måste vila.

Låter du inte syskonkärleken
fördunkla ditt omdöme?

Se själv.

Nåväl. Ta loss testobjektet.

Bra jobbat, allihop.
Vi fortsätter i morgon.

Du tänkte aldrig återvända
till De osjälviska, va?

Jag gjorde det jag kände var rätt.

Våra föräldrar hade skämts för dig.

Kanske inte.

Jag är ju redo att offra dig–

–min enda levande släkting,
den enda person jag älskar–

–för att bevara
det som är bäst för alla andra.

Vad är mer osjälviskt än det?

Vad tror Jeanine
att det finns i lådan, Caleb?

Ett meddelande från grundarna.
Men lådan skulle öppnas bara–

–om falangsystemet bröt samman.

Därför krävs det en som du
för att öppna den.

Du bevisar att divergentproblemet
har blivit för stort för att hantera.

Hör du ens vad du säger nu?

Du rår inte för att du föddes så.

–Jeanine mördade en hel falang.
–Den falangen blev opålitlig.

–Hon dödade våra föräldrar.
–Det var våra föräldrars eget fel.

Lådan fanns hos dem. De höll
den gömd. Alla kunde ha levt nu.

Vi kände inte våra föräldrar
så bra som vi trodde.

Okej, släktträffen är slut.
Dags att gå.

Jag har en liten överraskning
till dig, Tris.

Four?

Tris!

Din bror förklarade väl hur viktig
din insats är för stadens framtid?

Snälla, släpp Four.

Om hans välbefinnade är så viktigt
borde du fokusera på uppgiften.

Säg mig, förstår du ironi?

Du testades positivt för De lärda,
så du måste ha klipskheten för det.

Ironi?

Som att du är full av hat och måste
klara en De fridfulla–simulering.

Sen har vi andra ironier också–

–som att din älskade mamma som
du så djärvt räddade i simuleringen–

–orsakade att du hamnade här.

Men den bittraste ironin är–

–att Natalie Prior dog inte bara
för att skydda informationen...

–...som jag nu har...
–Du dödade henne för den!

...som hon så egoistiskt dolde–

–utan att det är hennes dotter,
hennes älskade divergent Tris...

–...som är den som ger den till mig.
–Sluta!

Därför kommer din mammas död–

–precis som din pojkväns död–

–att betyda absolut ingenting.

Ta inte ut henne. Inte än.

Nej...nej.

Väck liv i henne!

Väck liv i henne!

Nej! Väck liv i henne! Kom igen!

Kom igen!

Testobjekt 7 är ej längre livsduglig.

Jag trodde verkligen att det var du.

Vi får väl...

Vi får väl återuppta vårt sökande.

Finn tröst i din falang, Caleb.
Vi är din familj nu.

Jeanine bad mig visa dig det här.

Four, kan du göra din pryl?

Det där var rätt bra, va?

Jag snodde förlamningsmedlet och
gav henne när hon knasade om dig.

Jag sa till dem att jag var smart.
De borde ha lyssnat.

Du är verklig.

Ja, jag är verklig.

Vad gör du här?

Du dog.

Okej, hör ni, kom nu.
Seriöst. Vi kan göra det där sen.

–Är du okej?
–Ja.

–Tack, Peter.
–Nu är vi kvitt.

Kom nu, innan Jeanine inser
att du lever.

–Vi måste ta lådan.
–Det är inte läge för minnesgrejer.

Det är inte vad Jeanine tror.
För då hade mamma förstört den.

Vi måste ta den.

Finns det en annan väg in i labbet?

Jag måste in i kontrollrummet
och låsa upp dörrarna.

Okej, gör det då.

–Just nu?
–Ja. Du valde precis vår sida.

Om du vill överleva,
se till att vi gör det.

Kom.

Fan!

Inga vapen.
Det är för uppseendeväckande.

–Hej.
–Vänta.

Åtkomst nekad.

–Åtkomst beviljad.
–Okej, kom.

Är det den?
Ta den, så sticker vi.

Vad händer?

–Vad är det?
–Intrång i simrummet.

Jag vill se vem som är där.

–Kamerorna är nere.
–Jag skickar dit vakter.

Visa varenda cell – nu!

Visa henne.

–Tori lyckades få ut dem säkert.
–Hur många fler?

Varenda en.

Vi sticker.

Tris?
Tris, kom nu, vi måste gå.

Vi måste gå.

Jag kan inte. Min mamma dog
för att skydda lådans innehåll.

–Jag måste öppna den.
–Då kommer vi aldrig ut.

Jag måste göra det här först.
Du måste lita på mig, snälla.

Och anförtro dig mitt liv.

Gör det.

Höger!

Stilla!

Startar De fridfulla–simulering.

Är du tillbaka nu?
Du är en större idiot än din mor.

Säg vad du vill till mig, Jeanine,
men jag slåss inte med dig.

–Så himla "fridfullt" av dig.
–Jag menar det.

Jag slåss inte med dig.

Klart du inte ska.

Du ska slåss med henne.

Den som du verkligen hatar.

Vad är du?

Jag är du, Tris.

Jag är ditt sanna jag.

Jag slåss inte med dig.

–Jag får dig till det!
–Du är inte jag.

Jo, jag är det folk ser
när de tittar på dig.

Du dödade Will och dina föräldrar.
Du är dödlig.

Ingen kommer älska dig, Tris.
De kommer inte ens sakna dig.

Världen blir bättre utan dig.
En divergent mindre som förstör allt.

Och ingen förlåter dig nånsin
för det du har gjort.

Du har fel.

För jag gör det.

De fridfulla–simulering avslutad.

Nej, stopp!

Startar meddelande.

Hej.
Jag kommer från utanför muren–

–där vi snart
har förintat varandra.

Vi byggde er stad
som ett experiment.

Det är det enda sättet att återfå
den mänsklighet vi har förlorat.

Och vi skapade falanger
för att säkra freden.

Men vi tror att vissa av er kommer
att överskrida falanggränserna.

Dessa blir divergenterna.

De är experimentets sanna syfte.

De är nödvändiga
för mänsklighetens överlevnad.

Om ni ser det här
så är minst en av er–

–bevis för att vårt experiment
har lyckats.

Det är nu dags för er
att lämna er isolering–

–och återförenas med oss.

Vi lät er tro
att ni var de sista av oss.

Men det är ni inte.

Mänskligheten väntar på er–

–med hopp utanför muren.

–Är du okej?
–Ja.

Du hade fel – om oss.

Vi var aldrig problemet.

Vi är lösningen.

Gräv ner lådan.

Ingen får se det. Nånsin.

Döda dem båda.

Släpp era vapen! Nu!

Rör er inte!

Lägg ner er era vapen nu!

Stanna!

Rör dig inte.

Hej, Jeanine.

Evelyn?

Imponerande.
Jag tror att vi ska trivas här.

Tror du
att de andra falangerna tillåter det?

För att du är så populär?

Ta ut henne!

När meddelandet kommer ut
så är det slut.

Vilket meddelande?

Du ska få se. Jag ska spela upp det
på varenda skärm i staden.

Vi har skilt er från oss andra.

Och vi skapade falanger
för att säkra freden.

Det är nu dags för er att lämna er
isolering och återförenas med oss.

Vi lät er tro
att ni är de sista av oss.

Men det är ni inte.

Om ni ser det här
så är minst en av er–

–bevis för att vårt experiment
har lyckats.

Mänskligheten väntar på er–

–med hopp utanför muren.

Dessa är divergenterna.

De är experimentets sanna syfte.

De är nödvändiga
för mänsklighetens överlevnad.

Du gjorde det.

Alla glor på mig.

Du förändrade allt.

Nu då?

Det finns bara ett sätt att få veta.

Är du klar?

Det har gått över 200 år.

Vem vet vad som finns där ute?

Det får du aldrig veta.

Text: Thomas Jansson
Scandinavian Text Service 2015

Ansvarig utgivare: Pia Grünler