Original subtitles

Flämtar skrämt

Skriker

Mobiltelefonen ringer

Mobiltelefonen ringer

Hallå? Vem är det som ringer? Vad vill du?

Kopplingston

En dörr slår igen

Skramlande ljud

Hallå?

Hallå?

En dörr slår igen

Hallå!

Svarston

-Hallå? -Hej, det är mamma.

Är det din docka som hängde i bilen? Har du hängt något i backspegeln?

-Nej. Varför ringer du? -Jag ville höra att ni hade det bra.

Vet du vad vi har fått? Pizza.

Ska jag berätta vad jag gjorde i skolan i dag? Vi gjorde svenska-

-och sedan hade vi frukt. Sedan hade vi...

Sedan hade vi rast och väderkarta och sedan hämtade Erika oss.

-När kommer du? -Jag är på väg.

Helvete!

Mamma? Hallå?

Mamma?

Hallå, mamma?

Hallå? Förlåt, det hände en liten sak. Jag ringer tillbaka sedan.

-Herregud, hur länge har det pågått? -Sedan någon vecka.

Ja, jag vet. Men jag berättar nu.

Det har ringt några gånger varje dag, men det har inte varit någon där.

Du vet hur det är - man tror att man överdriver. Man känner sig paranoid.

Jag kunde ju haft ungarna med mig.

-Varför? -Kanske en brottsling som vill hämnas.

Eller ett brottsoffer som är missnöjt.

Vad betyder den här?

Ingen aning.

Jag behåller den. Ek får ge dig en ny.

Jag ringer in någon som stannar hos dig i natt. Du får inte sova ensam.

Vi börjar så.

Knackar

Jaha. Var du det bästa de kunde hitta?

Det är lågsäsong. Håll till godo. Kan man få sig en macka?

-Varför just Stora Karlsö? -Vi var där efter studenten.

-Men nu åker bara tjejerna. -Snygg frisyr.

Eller hur?

-Vill du prata om det? -Vad ska jag säga? Jag hade stort hår.

Skrattar

-På riktigt, Maria. -Vad finns det att prata om?

Ja, jag blev skiträdd. Men det gick ju bra.

Jag mår bra. Vill du att jag ska låtsas att jag inte gör det?

Så. Kom nu.

-Sätt dig. -Okej. Men varför tackade du nej?

Åtta tjejer som inte setts på 150 år. Vi inser bara hur gamla vi har blivit.

-Är det så farligt? -Nej, men är det så roligt?

Ta vad du vill i kylen. Utom jordgubbsfilen, den ska ungarna ha.

-God natt. -God natt.

En dörr öppnas

Hej.

God natt!

Skriker

-Mamma, det är någon i fönstret! -Gå in till Emil.

Jag tittar på baksidan.

Nej, gå in! Gå in och lås dörren!

Maria!

Kom.

Dra åt helvete!

Spåren slutar vid skogen.

Men någon har trampat runt där ute, både utanför ditt fönster och barnens.

Ek har gjort en preliminär undersökning av bilen. Det var ingen olycka.

-Någon har skurit av bromsledningarna. -Herregud...

Om jag ber dig att hålla dig undan ett tag, kan du göra det då?

Ja, om mamma och pappa tar hand om barnen i några dagar.

Vem tar hand om dig, då?

Här.

Nu tar vi ett gruppfoto. Ställ up er.

Öka lite, Jenny.

Har någon en väska? Den är perfekt.

Fort, jag är hungrig.

Är ni med? Tio, nio, åtta...

...sju, sex, fem, fyra, tre... Är ni med? ...två, ett.

Ja!

Skrattar

-Jag fick samma som sist. -Är det sant? Hur kommer du ihåg det?

Hur har du lyckats med det här? Hela ön är stängd så här års.

En av de huvudansvariga på ön gick ner 27 kilo. Gissa vem som hjälpte honom.

Jenny...

Officiellt är det ingen här förrän i vår när fåglarna har gjort sitt.

Det trodde man inte - att man skulle komma tillbaka hit.

-Nej, allt är precis som förut. -Storslaget. Vi ses där nere.

De senaste sex åren har han legat lågt - inget fuffens som vi känner till.

Han jobbar på en förortskrog utanför Stockholm som bartender.

Djupt deprimerad, tunga mediciner, sjukskriven sedan ett halvår tillbaka.

Han åkte fast i en fartkontroll för en vecka sedan - här på Gotland.

En vecka sedan? Det är precis när samtalen började.

-Vad hände hans dotter? -Hon våldtogs på väg hem från bussen.

Här i staden. Gärningsmannen hittades inte och Sundberg anklagade Maria.

Eftersom Maria ledde utredningen skulle hon en dag "få betala".

Tjejerna sjunger Var dag är som en gyllne skål till bredden fylld med vin

Så drick min vän, drick sol och doft ty dagen den är din

Skål!

Skål. Jag hatade kören.

Om någon sagt att jag skulle sjunga den frivilligt hade jag inte trott på det.

-Tjugo år utan att det märks. -Skål för det.

Det är lika bra att få det överstökat. Jag är högstadielärare-

-och bor kvar i Enköping. Inget fast förhållande.

Hur många lösa?

Skrattar

Kom igen, något mer får du ge oss. Något härligt från singel-livet.

-Nu är det någon annans tur. -Okej, jag kör. Jag bor i Göteborg.

Jag jobbar som ekonom och har två barn - Eva och Sigge.

Jag gifte mig när jag var 19 och 28 år och har skilt mig lika många gånger.

-Vad tråkigt. -Ja. Jag är lite av en expert på det.

Skrattar

Ja. Nästa.

-Jenny. -Vad ska jag säga?

Jag arbetar på ett call center.

Jag bor i Enköping...kvar, som ni förstår. Jag var på väg att flytta...

När jag flyttade. Men då fick hon sitt jobb. Mitt jobb kan jag ta med mig.

Hon har ett radhus med en fin liten trädgård. - Där bor du bra, syrran.

Skrattar -Det är perfekt för en singeltjej. -Jajamän!

Okej. Min tur.

Jag bor i Stockholm. Jag är skriven där i en liten etta.

Jag har jobbat som utrikeskorrespondent i Mellanöstern för DN i fem år.

Ingen man, inga barn.

-Cissi. -Herregud...

Kom igen!

Bankar i bordet Cissi, Cissi...

Frisör är jag. Två barn.

Killar - tvillingar precis som ni.

Fast enäggstvillingar. Anton och Elliot.

Jag bor fortfarande kvar. Det är väl vi som gör det? Helén, jag och Jenny.

Och Jessica.

Det är så synd att hon inte är här.

Skrattar Hon tackade ju nej. Vad ska vi göra? Rulla hit henne?

Vad sa hon? Vad var anledningen?

-Hon ringde mig. -Vad sa hon?

Inget speciellt. Men det är väl inte så jättekul att komma hit med rullstol.

-Jag tyckte att hon var oförskämd. -Skål.

Skål.

Jag har alltid undrat... Hur är det att vara polis?

Vad ska jag säga? Det är kanske inte lika spännande som det låter.

Är det inte? Är det inte farligt? Blir du aldrig rädd?

En smäll

-Gud... -Hur ska ni klara er här i tre dagar?

Är det slut redan? Gud, vad ni dricker. Jag hämtar lite mer.

Mobiltelefonen ringer

-Hallå? -Hej, det är jag. Bli inte orolig nu.

-Vi fick upp ett spår på Sundberg. -Jag visste det. Är han på ön?

Vi tror att han är på Gotland. Vi är på väg till ett varv i Fårösund.

Jag tänkte att du ville veta vad vi gör medan du festar.

-Lova att ni ringer mig. -Vi tar hand om det. Slappna av.

Ja, jag gör det.

Kontakt med fastlandet?

Varför kallas det sensommar när det inte ens är varmt?

Du kan ta den här.

Jag hörde att din man gick bort.

Det är snart fem år sedan, så...

Du kanske inte vill prata om det?

Kanske inte.

Varför umgicks inte vi mer i skolan? Bara du och jag.

-Du hängde ju med Vickan. -Jo, det blev så.

Det kanske inte är för sent.

-Kommer ni? -Ja. Jag tar med den här!

Vinden tjuter

Ett skrik och knackningar Vakna!

Vakna! - Jenny! Vakna!

-Vad är det? -Therese... Hon är där ute.

Therese!

Therese!

Herregud! Therese... Helvete...

-Andas hon? -Nej.

-Men Gud! -Helvete! Jag går och ringer.

Nej, backa!

-Vad fan är det här, Maria? -Vänta.

-Det måste vara någon här. -Jag hittar inte min telefon!

Gå in med er. Vi ringer polisen.

-Hittade du den, Maria? Inte? -Allas mobiler är borta.

-Finns det telefon någon annanstans? -Kom.

Krossar fönstret

Det knackar på dörren

-Vad är det här? -Har du hittat något?

-Cissi, snälla. -Låt henne gråta.

-Här är tomt. -Ingenting.

-Vi måste härifrån nu. -Vi packar sakerna...

...så ses vi i matsalen så snart som möjligt. Okej?

Gå två och två och håll alla dörrar låsta.

Jag måste fråga dig en sak.

Jag såg dig där ute.

Det första jag tänkte var att du vet något som vi andra inte vet.

Jag förstår inte vad du pratar om.

-Alla är jävligt rädda just nu. -Du vet nog vad vi är rädda för.

Åskmuller

-Ska hon ligga där ute? -Jag föreslår att vi inte rör något.

-Ska vi bara lämna henne? -Hon är död.

-Men fråga henne om lov. -Sluta!

Vi låter polisen ta hand om det. Det finns ändå inget vi kan göra just nu.

Var det ingen som såg något eller hörde när hon gick ut?

Jag vill hem. Victoria, jag vill inte vara här.

-Det går inte i det här vädret. -Vad fan! Du borde tagit skepparexamen.

Det är mörkt, åska och storm. Jag kan inte ta på mig det ansvaret.

Okej...

-Finns det radio i båten? Gör det det? -Nej.

Va? Finns det ingen radio?

Ja...

Då väntar vi till i morgon bitti. Så att Victoria känner sig trygg att köra.

Vi måste bära undan Therese.

Det kan komma fåglar eller djur.

Gråter Sluta! Det här händer inte...

Har du kvar din kamera?

Tjejer... Victoria, Jenny, Helen...

-Karin. -Lyft i hennes tröja.

Ett, två, tre!

Där.

Snyftar

-Är du säker på att du såg den? -Ja, jag tror det.

Om det inte är något, så är det inget. Jag tycker att du ska fråga henne.

Okej.

Hon måste ju veta.

Hänger du med?

-Vad är det? -Jag såg att du gömde något i ditt rum.

Har du med dig en pistol ut hit?

Om du hade det, vet du att den är kvar?

Har du kollat det? Det kanske är så att han nu har en pi...

Du tänkte också på det, eller hur?

-Va? -Therese såg ut som du när hon låg där.

Lika lång, håret och med din sjal. Bakifrån såg hon precis ut som du.

-Det här handlar om dig, eller hur? -Vad är det som händer?

Ja, jag har varit utsatt för hot under en kortare tid.

Jag vet inte av vem eller varför.

Vi beslutade att jag skulle hålla mig undan ett tag.

-Men herregud... -Så tog du med dig galningen hit?

Varför sa du inget? Du måste berätta för oss.

Det är ditt fel - att hon är död.

-Cissi... -Förstår ni inte? Det är hennes fel.

Gråter För helvete! Kan någon få tyst på henne?

-Käften! -Kan du sluta sparka neråt?

-Jag klarar inte när man sparkar neråt. -Vem fan har sagt att jag är neråt?!

-Jag försöker bara hjälpa dig. -Jag behöver inte din hjälp.

Det kanske är ynkligt att bo granne med sina föräldrar-

-och löjligt att gifta sig med sin första kille. Men jag är hellre löjlig-

-än att sära på benen för varenda kille för att bli någon - som du gör.

-Vi är vuxna. Vi har väl gått vidare? -Hon är precis som förut. Jävla luder.

-Lugna ner dig, vi är alla stressade. -Hon har alltid sett ner på mig.

-Det är väl inte så viktigt just nu? -Får vi inte prata om det heller?

Vi får varken prata om din pistol eller Helén. Vad får vi lov att göra?

-Du är arg. Polisbrutalitet! -Tror du att det är något jävla skämt?

-Du behandlar inte mig som en unge! -Sluta bete dig som en, då.

Tyst, du gör det bara värre.

Om en timme blir det ljust. Tror ni att vi kan klara av det?

Helén...

Helén!

Helén!

Helén!

Flämtar till

-Jag hittar henne inte. -Du kan inte lämna dörren öppen.

Jag skulle inte ha sagt så där. Jag måste hitta henne.

Hallå? Helén?

Helén!

Helén!

Helén!

Inte här heller.

Helén!

Helén!

Helén!

-Hittar du henne? -Nej.

Var är Cissi? Ni skulle ju hålla ihop.

Maria!

Maria!

Shit...

Helvete!

-Vi måste härifrån nu. -Jag kör inte i det här vädret.

Då gör jag det. Tillbaka. Ta med dig Jenny. Stanna inte här.

Sundberg! Roger Sundberg!

Hallå!

Hallå!

Bankar Polisen!

Hallå!

Hallå!

Ek...

Fy fan...

Det är för jävligt.

-Han kan inte skada Maria längre. -Fy fan...

Slår ett nummer

Självmord. En man som skjutit sig i huvudet. Vi behöver en bil hit.

Kom nu.

Vad skönt det måste kännas. Eller hur?

Det var inte ditt fel. Det var inte din sjal som gjorde det.

Någon är ute efter oss allihop.

-Oj! Hur gick det? -Hjälp henne, då.

Hjälp henne själv. Nej, då kanske jackan blir smutsig.

Gör som du brukar och bry dig bara om dig själv.

-Känns det okej? -Nej. Varför sa du inget?

-Jag menar med vädret. -Ja. - Jenny, gör du loss?

Bra. Men vad fan...?

Vad är det?

Nej...

Victoria.

-De låg i båten och i Heléns rum. -Varför har du inte sagt något?

Du är inte polis, du är en av oss. Du måste berätta vad du vet.

Jag vet. Men jag kom inte på var jag sett dem förut förrän nu. - Jenny...

Det är du som har gjort dem, eller hur?

Du såg också att den låg på Heléns rum.

Herregud, Jenny. Varför sa du inget?

Det var inte jag. Jag gjorde dockorna, men inte de där.

"Vi ska alltid hålla ihop", sa ni. Jag gav dem till er som ett minne.

Men ingen fan kommer ihåg dem.

Otacksamma jävlar, eller hur?

Om jag var du hade inte jag heller berättat att jag hade gjort dem.

Men... Ni tror väl inte att det var jag?

Någon av oss är det.

Skriker

Vad menar du? Vad menar du?!

Va? Svara!

Lugna dig! Hon menar att någon av oss är mördaren. Du eller jag.

-Eller Jenny, eller du. -Karin, det räcker nu.

Då är det väl du. Du "råkade" slarva bort en pistol.

Börjar det brännas?

Tung andning

Cissi... Är det astman? Ta det lugnt. - Leta efter inhalatorn.

-Den ligger inte här. -Jag har...två.

-Jag hittar den inte. -Hon kan ha tappat den vid trappan.

Lås dörren efter mig.

Smågrus rasar ner

Åh!

-Shit! Var kom du ifrån? -Du ska inte gå ner hit själv.

-Det är inte Jenny. Jag var med henne. -Nej, jag tror inte heller det.

-Tror du att det är jag? -Nej, det tror jag inte.

-Vem tror du att det är? -Jag vet inte. Leta efter medicinen.

Hon ramlade här någonstans.

Stönar till Victoria...

Knackningar

Det knackar igen

Hallå? Vem är det?

-Det är jag. -Jenny? Kan du öppna?

Victoria såg att du hade inhalatorn - att den låg i din ficka.

Tror ni att det är jag?

Karin, Cissi och Victoria tror det.

-Någon har lagt den i min ficka. -Jag vet det.

Vet du hur jag vet det? För att den andra inhalatorn hade jag.

Jag hittade den i min ficka. Vem är det som gör så här mot oss?

-Jag vet inte. Öppna dörren nu. -Nej, de andra vet inte var jag är.

Bankar Jenny! Du kan inte lämna mig här!

Kom tillbaka! Öppna dörren, du kan inte lämna mig här inne!

En dörr stängs

Jenny!

Jenny!

Jag följer med er in.

Jenny... Säg det som du sa till mig. Ingen kommer att anklaga dig.

För vad då?

-Jag hade också en inhalator i fickan. -Va? Vad säger du?

Precis. Förstår ni vad jag menar? Någon försöker vända oss mot varandra.

-Du menar någon av oss? -Nej.

Det är bara jag och Cissi kvar.

Då är det väl du, då.

Hon är ju helt jävla oberörd.

-Hon njuter av det här. -Absolut...

Två av våra vänner har dött och du känner ingenting.

Tala inte om för mig vad jag känner.

Vet du hur mycket död jag har sett? Hur många kroppar, hur mycket blod.

Vet du hur många lemlästade döda barn jag har sett?

Förlåt att jag inte gråter ögonen ur mig för några medelklass-brudar...

-...som jag inte träffat på 20 år. -Det räcker nu.

Karin har rätt. Det var därför Jessica inte kom.

Vi är inte vänner på riktigt. Ingen här bryr sig på riktigt.

Varken då eller nu.

Hostar

Vi måste hålla ihop. Vi ska ta oss härifrån utan att det händer något.

-Vi har ingen båt. Har du glömt det? -Nej. Men jag vet hur vi ska göra.

-Hur långt är det dit? -Några kilometer, men vi måste gå runt.

Det måste gå att stänga av den - kapa strömmen eller slå sönder den.

Den syns från land. Om vi gör något med fyren märks det direkt.

-Ni kan inte mena allvar. -Vi måste iväg så fort som möjligt.

Gå ni.

-Maria, förlåt. Maria... -Det är okej. Släpp det, det är lugnt.

Vem har anledning att döda oss?

-Ingen, väl? -Inte?

Hartman... Enköpings-polisen ringde. De har hittat en mördad kvinna.

-Varför ringer de oss? -Det var offrets senast slagna nummer.

Marias mobil.

Allt vi vet: Jessica Ljung, 39 år.

Rullstolsburen sedan tio år, ridolycka. Kraftigt våld mot halsen.

Inget tyder på rån. Allt fanns kvar i hennes ryggsäck - pengar, mobil, kort.

Hon har legat i närmare en vecka. Hon ringde Maria för åtta dagar sedan.

Har vi pratat med Maria?

Svarston

Du har kommit till Marias tillfälliga nummer. Tala in ett meddelande.

Hartman här. Maria, ring oss så fort du hör det här.

-Cissi... Är du okej? Kom igen. -Jag orkar inte!

-Släpp! -Lyssna på Maria!

Hon är så jävla duktig. Alla kan och alla har rätt.

Det är en båt där ute!

Cissi!

Aj! Stick och få tag i båten!

Hallå! Hjälp!

Här!

Här!

-Fan! -Det är ingen idé.

Var är de andra?

Jag vet inte.

Men Jenny, för fan...

Karin!

Cissi!

Karin!

Här!

-Vad hände? -Jag stukade foten.

-Cissi! -Är inte hon med er?

Hon sprang mot skogen.

Cissi!

Cissi!

Cissi!

Cissi!

Cissi!

Cissi!

En gren knäcks

-Jag orkar inte... -Var har du varit?

-Var har du varit? -Här.

Maria... Vart ska du?

Vänta här. Göm dig.

Cissi, vi måste tillbaka. Du måste försöka...

Åh! Helvete...

Cissi...

Åh, Gud.

Ek!

-Drick försiktigt, det är alkoholfritt. -Ha, ha.

-Ta lite, du behöver det. -Hur blev du så perfekt?

Inte en enda gång har du tappat fattningen och gråtit, skrikit, skällt.

-Inte en enda gång. -Borde jag vara mer som du?

Nej, men kanske mänskligare. Kanske en liten aning jävla mänskligare.

-Jag börjar tro att det är du ändå. -Lyssna inte på henne.

Försöker få upp dörren Fan...

Det kanske finns en dörr till. Jag tittar efter.

-Inget? -Nej.

-Var fan är de andra? -Det är inte sant.

-Helvete. -Jenny! Karin!

Jenny!

Jenny...

Lever hon?

Vi måste få in henne, hon är iskall.

Kom igen.

Jenny, hör du mig? Kom igen.

-Jenny, vakna. -Försiktigt. Akta.

Vad händer? Men Gud! Hur mår hon?

Var har du varit någonstans?

-Var fan har du varit? -Vad då? Jag har letat efter er.

-Var fan har du varit någonstans?! -Släpp mig!

Stanna!

Ta det lugnt! Jag var bakom fyren precis som ni!

Var är min pistol?

-Var är min pistol?! -Jag vet inte.

Gråter Jag vet inte...

Jessica Ljung blir bjuden på återträff, tackar nej, någon tar livet av henne.

Maria tackar också nej, får konstiga samtal, utsätts för mordförsök.

-När hon ändrar sig... -...upphör samtalen.

För då är hon där hon ska vara. Det är på Stora Karlsö det kommer att hända.

Okej. Klarar du dig?

Klintehamn nu! Vi behöver allt ni kan sätta in. Jag vet vad det är för väder.

Men en kollega är i fara där ute.

En mobiltelefon ringer

Ah!

Aj!

Släpp den. Släpp den!

Sparka hit!

-Du borde ha tittat noggrannare. -Det gick inte att ta sig ner där.

"Vi skiter i Helén, den lilla horan."

-Va? -Jag försökte bara imponera på er.

Sedan kom den där jävla klassresan. Den där natten...

Jag kommer aldrig att glömma... Victoria skällde ut mig dagen efter-

-för att jag hade tagit din kille.

Äckliga Helén hade förstört fina Marias kväll.

Det var så synd om dig. Men ingen frågade mig.

-Frågade vad då? -Han slutade inte.

Sedan ringde Victoria och sa att jag skulle skämmas.

Jag visste inte... Varför sa du ingenting?

-Ni ville inte veta. Ni tittade bort. -Du skulle ha berättat någonting.

Ni hade redan bestämt vem jag var.

Helén, jag är verkligen ledsen...

Jag är också ledsen över att jag blev uppsagd på grund av samarbetsproblem.

Och ledsen för att Markus lämnade mig för att han tyckte att jag var sjuk.

Jag visste inte det. Du...

Vet du... När inbjudan kom kändes det som ett tecken från Gud.

Helén... Du behöver inte ha det så här.

-Det är väldigt skönt att prata om det. -Det finns hjälp att få, Helén.

Osäkrar pistolen Vänta! Inget blir bättre av att du skjuter mig.

Stopp! Allt blir bättre. Det blir så mycket bättre.

Jessica, Therese, Cissi och Jenny är borta, och det blir bättre.

-Är Jessica död? -Hon ville inte komma hit.

-Ner på knä. Gå ner på knä! -Jag har barn.

Skjuter Ner på knä!

Skjut inte!

Gråter Förlåt!

Snälla, skjut inte.

-Snälla, skjut inte. -Maria, vad är det som händer?

Förlorar du kontrollen? Det måste gå till historien.

Kastar kofoten

Skjuter

Polis-sirener

Skjuter

-Jag kan inte lyfta i det här vädret. -Hartman... Något har hänt med fyren.

Lyft!

Ah!

Backa!

Helén, förlåt. Jag borde ha frågat dig.

Jag borde ha lyssnat.

Jag borde ha förstått. Förlåt.

Vi är dina vänner. Vi vill hjälpa dig.

Jag borde ha pratat med dig. Jag menar vad jag säger. Förlåt.

Du...

Kom.

Det är okej.

Vi lovade att aldrig tappa kontakten.

Kom, vi går in nu.

Helikopterljud

Din jävla... Ah!

En duns

Maria går ner för trappan

Helén...

Helén...

Tyst...

Stumt tal

Textning: Malin Westhall www.undertext.se