All language subtitles for House.of.the.Dragon.S02E08.REPACK.720p.WEB.x265-MiNX

Våra villkor är följande:
hundra av era gulddrakar.

Per fartyg?

- Per person.
- Så mycket pengar kan jag inte få fram.

Återigen spelar ni fattig.
Det ekar tomt från en Lannisters mun-

vars stall och kök är gröpta
ur ett berg av guld.

Som vi lär behöva innan kriget är över.
Bryt blockaden, så kommer det er till del.

Tror ni att vi saknar köpare
till våra vävnader och parfymer?

Vi säljer där vi vill,
med eller utan blockad.

- Essos är lika rikt som det är stort.
- Ni tycks behöva oss mer än vi behöver er.

Stegstenarna.

- Vad är det med dem?
- Ge oss Stegstenarna.

En handfull klippor. Knappast
en uppoffring för Westeros lorder.

De klipporna har varit omtvistade
under en hel generation.

Era... pirater har anfallit fartyg,
tagit slavar och last...

Ge dem till oss utan förbehåll
så upphör allt det där.

Vi tar bara en tull för att återfå
det vi har förlorat till Velaryons horder.

- Då driver ni upp priset på basvaror.
- Det måste vara bättre än att svälta.

En flotta med krigsskepp, då.

Under ert befäl skulle de bryta blockaden
och hålla passagen öppen.

Nåväl.

Prinsregenten lär hänga mig för det här.

Med armadan vi skickar nu kan ni störta
prinsregenten och inta Järntronen själv.

Det finns förstås ett villkor till.

Jag hade sett fram emot
ett bad och en kanna vin.

Vår flottas befälhavare
måste gå med på det.

Han heter Lohar.
Sjömännen är mycket lojala mot honom.

Om inte han leder dem
kommer de inte att strida.

Visst. Låt oss träffa
den här befälhavaren, då.

Amiral Lohar.

Det här är Tyland Lannister
av Casterly Rock.

Väl mött, lord Tywin.

Tyland.

Vilken sorts man är ni?

- Förlåt?
- En diktare?

- En tänkare?
- Jag är skeppsmästare i King's Landing.

- Ni är smal.
- Men också lång.

Jag tänker inte segla med en man
som inte kan besegra mig.

I vad?

Lite rom skulle inte vara fel.

- Ers nåd...
- Bara lite.

Ni är en god människa, Orwyle.

Kan vi talas vid, ers nåd?

Jag måste be ers nåd att stålsätta sig.

Vi måste lämna King's Landing skyndsamt
och inte återvända på en tid.

- Vad?
- Pretendenten har tre nya drakryttare.

- Det är omöjligt.
- Det trodde er bror också.

Han flög för att utmana henne
men fick vända om.

- Han flydde skräckslagen, har jag hört.
- Han förtjänar inget mindre.

Hur som helst så flög han i vredesmod
till Sharp Point...

...och ödelade hela staden.

Den galna jävla fittan.

- Hon lyckades, alltså.
- Jag befarar det.

- Vad i helvete var vitsen med det här, då?
- Gudarna är grymma, ers nåd.

Men jag hoppas att ni förstår allvaret.

Nej, jag är kung. Varför måste jag fly?

För att prinsregenten kommer att döda er.

Ni var redan i fara, och nu är han trängd
och arg. Vem vet vad han kan ta sig till?

- Medan han är borta har vi en chans att...
- En chans att bli kvitt honom.

Ta mig till min tron. När han återvänder
tar jag honom till fånga.

Och sedan?

När Rhaenyra anfaller med sina sju drakar
och ni inte har Vhagar, vad händer då?

Jag har under åren,
för att föregripa motgångar-

flyttat merparten av Harrenhals
guldreserv till Järnbanken i Braavos.

Vi kan leva gott och avvakta
tills det som väntar är över.

Ni vill ta mig till Essos
för att leva bland getknullare.

- Det är bäst att leva, oavsett hur.
- Är det?

Min drake är död.

Jag är sönderbränd, vämjelig och ensam.

Och jag är en krympling.

- Ni är inte ensam.
- Min kuk är förstörd. Har de berättat det?

Den fattade eld som en korv på ett spett.

Misströsta inte, ers nåd.
Bättre tider väntar.

Låt er bror och tronpretendenten förgås
i blod och bitterhet.

När de och deras arméer är ödelagda-

återvänder vi, och folket
kommer att resa sig för att möta oss.

Jag kan inte ens pissa utan att bli blöt.

De kommer att ha tröttnat
på umbäranden och fruktan.

De kommer att välkomna
den återvändande kungen.

Hans faders rättmätige arvinge.

Aegon den segerrike, uppstånden ur askan.

Aegon fredsstiftaren.

Aegon återuppbyggaren.

Aegon, rikets glädje.

Det här var väl bättre, Hugh?

- Vi skulle lära oss kommandona.
- Och det ska jag.

Men inte skulle de neka mig det här.
Jag kanske aldrig äter fisk igen.

Vad gör ni här?
Ta ner fötterna från bordet.

- Helst inte.
- Ulf.

- Det bestämmer inte du, Ulf.
- Vem är det som bestämmer då, pojk?

Det är prinsen, Ulf.
Prins Jacaerys Velaryon.

Prins Jacaerys Velaryon här,
vem hade anat det?

- Han bor här.
- Jag förväntar mig en ursäkt.

Den unge prinsen! Och titta på håret.

Lika mörkt som det påstås.

Och så säger de
att vi inte har Targaryenblod.

- Min mor är drottning...!
- Drakryttare, båda två.

Du och jag är av samma skrot och korn.

Det är ett heligt arv
som du inte vet ett skvatt om.

Förlåt honom, min prins.
Han vet inte hur man för sig vid hovet.

Eller hur man för sig över huvud taget.
Vet ni vad som hänt den senaste timmen?

Den så kallade prinsregenten
har bränt Sharp Point.

Tusentals har dött eller försvunnit.
Hamnen ligger i aska.

Ska du förbereda dig på
att möta en sådan fiende...

...eller stanna här och förlusta dig?

Om du hindrar vår beredskap
genom lättja eller ovillighet-

ska jag se till att du hängs
och kastas åt gathundarna.

Jag menade inget illa, min prins.

De nya ryttarna ger oss en fördel.

Men nu när gjort är gjort
kan jag inte låta bli att tvivla.

Vi vet inte mycket om dem
och deras karaktärsstyrka.

- Addam av Hull känner ni, åtminstone.
- Han är en skeppsbyggare i min tjänst.

Det sägs att han är
en person med integritet.

Jag har inte haft mycket
med honom att göra, tyvärr.

Men drakarna har fått ryttare.
Nu har ni ett stort övertag.

Ni måste anfalla snabbt, medan
prinsregenten grubblar över nästa drag.

Jag hade hoppats
att mitt övertag skulle avskräcka.

Vhagar har varit vårt största hot
och är nu överträffad.

Vhagar är inte hans enda drake.

Den tredje brodern har inte lämnat Oldtown
och hans drake är yngre än Vermax.

Men icke desto mindre en drake.
Och ni glömmer en.

Helaena? Hon rider inte.
Hon tycker inte om det.

- Hon kan förmås till det, och draken...
- Drömfyr, kläckt när Erövraren var kung.

Hon är respektingivande,
men Helaena är ingen krigare.

Aemond trodde sig vara oövervinnlig
men har märkt att han inte är det.

Han kommer att vara arg, desperat.

Han kommer inte att sluta vid att bränna
Sharp Point och låter sig inte avvisas.

Det ni säger är sant.
Jag önskar att det inte var det.

- Hur går det med Havsormen?
- Hon är så gott som ny.

Vi ansluter till blockaden i morgon.

Då ska fienden akta sig,
både Lannister och Greyjoy.

Men mitt skepp
heter inte längre Havsormen.

Det var ett namn till min egen ära.
Jag har gett henne ett nytt namn.

Prinsessan som aldrig blev drottning.

Corlys. Jag tackar dig.

Det jag gör nu... gör jag för henne.

Ers nåd, ni är redo.
Ni har sex drakar på er sida.

Mina skepp går på era order
och mina män tjänar er.

Men Lannister är på marsch,
liksom Hightower från Oldtown.

Ni måste krossa odjurets huvud
innan alltför många dagar har passerat.

Det finns förstås en spelare till
som ännu inte har visat sig.

Kan vi talas vid, ers nåd?

Fåren på vår mark har visst blivit sålda.
Mina vasaller har skickat svin i stället.

- Drakar äter väl svin?
- Caraxes föredrar det. Och mönstringen?

- Vi kan marschera om två dagar.
- Ta hand om de där svinen.

Ers nåd. Ser Alfred Broome
har kommit för att tala med er.

- Intressant.
- Drottningen har skickat mig som sändebud.

- För att få klarhet gällande era avsikter.
- Ni kom precis i tid för att se min armé.

- Vad tycker ni?
- Den är mycket stor.

Lannister tvekar. Jag ska tåga mot
King's Landing innan han får tag på mig.

Kan vi tala i enrum, ers nåd?

- Jag ska tala klarspråk.
- Jag förväntar mig inget annat.

Jag var trogen er bror kungen. Jag svor
trohet till hans arvinge Rhaenyra.

Jag tänker aldrig tjäna troninkräktarna
eller spolingarna i Oldtown.

Men det finns slag att utkämpa,
och i sådana tider...

Hörde ni något?

Det här stället driver en till vanvett.

Medan ni har samlat en armé
har Rhaenyra vacklat-

avvisat våra bedömningar
och slagit in på en vårdslös väg.

Rhaenyra följer sin egen väg
på gott och ont.

Men ni är en ledare.

Om ni själv tar befälet
kommer era lorder att följa er.

Jag tog er inte för en kappvändare...

...ser Alfred.

Rhaenyras avsikter är goda.

Men det vi behöver i den här stunden...

...är en kung.

Pretendenten skickade båtar för att samla
småfolk som trodde sig ha Targaryenblod.

Bedrägerier och list. Ynkryggar, allihop.
Sätt stopp för den här galenskapen.

Låt inga skepp anlöpa eller lämna hamnen
utan inspektion.

Det kommer att hindra fiskebåtarna.
Folket behöver mat.

De behöver ingen mat
om fienden slaktar dem.

Alla måste göra uppoffringar.

- Varför hatar alla oss?
- De är missnöjda.

Missnöjda människor söker någon att hata.

- Vi beordrade inte blockaden.
- Men kronan förväntas ändå bryta den.

Drick det här.

Jag var lyckligare
innan jag blev drottning.

Vad skulle du säga om att fara härifrån?

Vart skulle jag ta vägen?

- Prinsregenten, ers nåd.
- Helaena, där är du. - Mor.

- Jag skulle precis lägga mig.
- Kronan behöver dig.

Pretendenten har samlat nya ryttare,
och vi måste svara.

- Jag vill att du flyger ut med Drömfyr.
- Jag vill inte strida.

Vad vi vill är mindre viktigt
än att skydda tronen.

Jag vägrar bränna någon.

Det var ingen fråga.
De har gjort ofrälse till draklorder!

- Synden måste straffas!
- Din syster är drottning.

Det var du också,
och se vad det ledde till.

- Vi är i större fara i dag än i går!
- Fick faran dig att bränna Sharp Point?

Eller var det raseri över
att ha blivit förnedrad?

Du vill härska över de Sju kungadömena men
låter småfolket dö för att du förolämpats.

För att känna dig stark.
Nu vill du fördärva din syster.

- Den som mest förtjänar beskydd!
- Vem ska beskydda henne om inte hon själv?

- Vem blir hon om hon bryts ner?
- Nu är det våra liv som är hotade.

- Vill du inte att vi segrar?
- Inte på det här sättet.

Inte på det här sättet!

Ers nåd.

Stormaester.

Jag vänder mig återigen till er.

Jag behöver hjälp att ta mig ut.
Och er diskretion.

Betyder eden ingenting för er...

...överbefälhavare?

Jag tänker inte på annat, mylord.

En förvaltarson från Dornien som knullar
med drottningen av de Sju kungadömena...

Före detta drottningen.

- Hon har inte brutit mot någon ed.
- Jag skulle kunna skicka er till Muren.

Och befläcka namnet Hightower
i en generation.

- Kungens mor och hans hand.
- Hon är min syster.

Hon räddade livet på mig.

Två gånger. En gång undan bödelns yxa
och en gång undan mig själv.

Sedan dess har hon varit min ledstjärna.

Tro inte att jag är skamlös, ser.

Begäret efter kvinnor
har vållat mig många bekymmer.

Motstå det, då.

- Jag önskar att det var så enkelt.
- Era bröder i Kungsvakten klarar det.

Gör de?

Det kanske de gör.

Eller så kanske alla män är fördärvade...

...och äkta heder är en dimma
som skingras på morgonen.

- Det är en dyster filosofi.
- Jag har ingen filosofi.

Snarare så var det här min filosofi.

Att beskydda de rättfärdiga
och ge de andra rättmätiga straff.

Men nu...

Ni såg samma sak som jag.

Drakarna dansar, och människorna
är som stoft under deras fötter.

Alla våra vackra tankar och alla våra
ansträngningar blir till intet.

Nu marscherar vi mot vår förintelse.

Att dö kommer att vara en sorts lättnad.

Håller ni inte med?

Lohar! Lohar! Lohar!

Ni imponerar på mig, lord Tyman.

King's Landing har skickat
en morsk ambassadör.

Jag hoppas att ni kan borga för
ambassadörens duglighet...

...genom att gå med på
hans ödmjuka begäran.

Det ska jag säkerligen överväga.

Efter middagen.

Har ni någonsin ätit era fienders kött?

Vad? Det har jag inte,
och det skulle jag aldrig göra.

Ni avvisar alltså gästfriheten
hos mitt hus?

Det var ett skämt!

Vad tar ni mig för?

Ett skämt! Kom.

Det anstår inte en prins att tjura.

- Jag tjurar inte.
- Vad skulle du kalla det, då?

- Jag läser.
- Medan din mor väntar?

Du är arg.

- Är inte du det?
- Jag vet inte vad det skulle tjäna till.

De är en skymf mot oss,
mot det som gör oss till huset Targaryen.

- Om en simpel tölp kan rida en drake...
- Det betyder inte att vi två är simpla.

- Du vet vad jag är.
- Jag bryr mig inte.

Du är kronprinsen,
den rättmätiga drottningens son.

Men nu är du sur för att du tror
att du inte är något utan din drake.

Tror du att du är den första arvingen
som har en annan far?

Sådan är världen, Jace. Om du harmas
över det förminskar du dig själv.

Det är lätt sagt.
Jag har hört viskningarna hela mitt liv.

Så bevisa för dem att du är god nog.
Ta din plats vid din mors sida.

Här, kom nu gossar, täcka män
Ta bytet först i land

För ni ska segla... segla mången dag

Mer ska ni få i hand

Så olja masten, hissa upp

emellan vind och vatten

Hissa, gossar, om igen

för kaptens tös lyft hatten

Utmärkt, lord Tyrod!

Bra sång, fint framförd!

Jag heter Tyland.

Ni har varit mycket tillmötesgående.

Och ni är skickligare än man tror
vid första anblick.

Det ska bli ett nöje
att segla vid er sida.

För mina kaptener också.

Mot Gattet i morgon!

Må Havsormen ångra den dag vi återses.

Min kung kommer att bli mycket nöjd.
För vänskapen!

Timmen är sen.

Innan ni går...

...lord Tyland.

Ni är en stilig man och ni har bevisat
ert värde och er virilitet.

Jag skulle vilja ha barn med er.

- Är ni...? Vill ni att jag...?
- Ja.

Jag vill att ni knullar mina fruar.

Hur många fruar har ni?

Mer vin här borta!

Att tämja en drake gör en törstig.

Och några småfåglar till!

En skål.

För våra nya ryttare.

Ni tre är inte av adlig börd-

men ni har åstadkommit något
som ingen vågat drömma om.

Jag har betrott er med en makt
som varit få förunnad.

Jag uppmanar er att acceptera den
med trohet och respekt.

Om ni tjänar mig väl
ska jag göra er till riddare av riket.

Vad säger ni, gossar?
Bli riddare, bara så där.

Vi ska inte svika er, min drottning.

Vad ska vi göra?

Jag hade trott att er existens
skulle räcka för att avskräcka fienden.

Men lord Corlys har rätt.

Vi måste slå till medan vi har
ett övertag - och avsluta kriget.

Lär känna era djur och era kommandon.
Ni flyger ut om två dagar.

Troninkräktarens fästen Oldtown och
Lannisport och deras arméer måste kuvas.

Ensam och utan allierade
måste han kapitulera.

- Ska vi döda oskyldiga?
- Och så många.

Det är svårt, men det kan inte hjälpas.

Vi måste bryta ner fiendens vilja.
Annars dör fler i en kamp utan slut.

Och Vhagar?

Hon är stark, men hon är bara en drake.

- Prinsregenten kan inte stå emot oss alla.
- Jag kan ta mig an honom.

Silvervinge är en kämpe.
Vi är inte rädda för något.

- Även om ni är det.
- Vi får se vem av oss som är feg.

Fler småfåglar, sa jag!

En riddare uppför sig värdigt
vid drottningens bord.

Bäst att göra mig till riddare, då.

Ni glömmer er... min vän.

Lite humor skulle ni må bra av.

Ett meddelande från Harrenhal, ers nåd.

- Från Daemon?
- Från kastellanen, ser Simon Strong.

Daemon har samlat sin armé-

men ser Simon befarar ett förräderi.

Det tillåter jag inte.

Addam. Följ med mig.

Tack.

Fåglar.

Sover du aldrig, häxa?

Jag ska gå till Gudaskogen.

När ni kom hit var ni som en knuten näve.

Ni ville foga världen efter er vilja.

Men ni har nog upptäckt
att världen inte låter sig styras.

Det finns omen här för dem som söker dem.

- Hånskrattar ni inte?
- Jag har tappat lusten till det.

Det gläder mig att höra.

Vill ni veta vad som är er givet?

Hela livet har ni velat behärska
ert eget öde.

Men i dag är ni redo.

Alltihop är en berättelse.

Och du spelar bara en roll i den.

Du kan din roll.

Du vet vad du måste göra.

Min syster.
Vi är av samma blod, du och jag.

Jag vet att du inte vill någon illa.

Men i dessa tider,
när vi har rikets välgång i våra händer...

Vår mor är ingen drakryttare.

Hon kan inte förstå
att du och jag har ett sannare kall.

Följ med mig. Till Harrenhal.

Vi ska förgöra Daemon och hans armé.

Fienden ska få se
att vi besvarar illdåd med illdåd.

Och om jag vägrar?

Kommer du att bränna mig då,
som du gjorde med Aegon?

- Det är en lögn.
- Jag såg det.

Du brände honom och lät honom falla.

Det du säger är förräderi.

Aegon kommer att bli kung igen.

Han kommer att segra.

Han sitter på en tron av trä. Och du...

Du är död.

Du har svalts av Gudsögat
och aldrig mer synts till.

Jag skulle kunna avrätta dig.

Det skulle inte förändra någonting.

Jag är kastellanen ser Simon Strong,
ers nåd. Väl mött.

Välkommen till Harrenhal, min drottning.
Jag förväntade mig inte att se er här.

- Ert meddelande gjorde mig bekymrad.
- Jag hade skäl att oroa mig.

Men kom och titta själv.

Jag trodde inte att du skulle komma.

Det var inte särskilt framsynt.

- Jag ser att du har lyckats bra här.
- De har svurit mig trohet.

Inte ett ögonblick för tidigt.

Och till vem har du svurit trohet?

Världen är inte det vi trodde att den var.

Det här kriget är bara början.

Vintern nalkas, med mörker och död.

Du låter som min far.

Jag har sett det.

Jag såg att vi inte kan stå emot det.

Men på något vis... måste vi ändå göra det.

Rikets enda hopp...

...är en ledare som kan ena det,
och min bror valde...

...dig.

Du är den sanna drottningen, Rhaenyra.

Den första av sitt namn,
rikets beskyddare.

Jag är menad att tjäna dig,
och alla dessa män med mig-

till döden eller till slutet
av vår berättelse.

Om du lämnar mig igen...

...gör du det på egen risk.

Det kan jag inte.

Jag har försökt.

Min drottning.

För var och en av oss som faller...

Hundra av dem!

Visa ingen nåd!

Vi strider för vår drottning!

Krig!

Ni frågade efter mig, lord hand.

Måsarna flyger lågt i dag.

Vädret kommer att slå om.

Inte förrän till kvällen, tror jag,
men jag förbereder stormseglen.

När vi ansluter till blockaden
lär vi vara i fara inom kort.

Jag vill stå på god fot
med min förste styrman.

- Har jag misskött mina plikter?
- Du har överträffat mina förväntningar.

Men du är brysk, tystlåten
och reserverad i besättningens ögon.

- Du kan inte leda om du inte inspirerar.
- Jag bad inte att få leda, som ni vet.

Du har fått en befattning
som alla här strävar efter.

Förlåt mig, mylord.
Jag ska göra allt för att bättra mig.

Jag försöker hjälpa dig.

Vill ni hjälpa mig?

Ger ni mig det här efter alla dessa år?
En påminnelse om att vara tacksam?

Jag menar inget illa. Du kan gå.

Vet ni hur det var för oss?
Att växa upp utan en far.

Att hånas som oäktingar
utan att veta om vi hade bröd att äta.

Vet ni vad hunger gör med en pojke?
Vad sorg gör?

- Eller skam?
- Du kan gå.

Jag sålde fisk på marknaden från
den kalla gryningen till solnedgången-

och sparade kopparmynt inför vintern.

Jag såg mannen som var min far
gå förbi med sin son och arvinge-

med en päls över axlarna-

och välja sötsaker att äta
efter maten vid eldstaden.

Nu är den pojken död
och hans syster före honom.

Och arvingen som tog hans plats.
Nu minns ni att jag lever.

Nu vill ni plötsligt
strö tjänster omkring er.

Jag är en rättskaffens man,
och jag tjänar er för att jag måste.

Men om det gör detsamma-

avböjer jag alla erbjudanden om hjälp.

Om jag överlever det här kriget
kommer jag att fortsätta som förut.

Ensam.

Ni har gjort något som ingen annan vågat
drömma om, och ni har skördat frukterna.

Gudarna gynnar er.
De har lagt vägen till seger i era händer.

Ändå måste jag anfalla för att segra.

Och om jag anfaller
dömer jag tusentals till döden.

Jag tror inte att min far hade önskat det.

Han gav er inget val.

Var stark. Ni vet att ni är rättvis.

Ni får inte låta riket falla
till dem som väljer makt före fred.

Ni måste segra.

Och vem får betala priset?

Kom in.

Jag ber om ursäkt, ers nåd.

Jag var tvungen att träffa dig.

- Vilka vet?
- Bara min beskyddare.

Han lämnade svärdet vid porten.

Jag tror att jag har... haft fel.

Gällande vad?

Jag uppfostrades att tro
att det fanns en ordning.

Att det fanns en trygghet i
att följa den utstakade vägen.

Jag var nog bitter för att du inte
brydde dig om den och visste vad du ville.

Jag visste inte vad jag ville. Jag visste
bara vad som förväntades av mig.

- Varför har du kommit?
- För att jag gick vilse.

Eller snarare, blev vilseledd.

Alla jag litade på: min man, min far,
min älskare, min son...

Den oförvitliga drottningen
tog sig en älskare.

Döm mig inte för det du själv har gjort.

Din far dog. Jag fann tröst hos en annan.
Jag har också begär.

Men du gjorde dygden till ditt emblem.

Jag klamrade mig fast vid den för att
trotsa dig, tror jag, som föraktade den.

Jag har varit ensam på sistone.

Jag gick utanför stadsmurarna
och kände en tyngd lyftas från mig.

- Så skönt för dig.
- Jag tänkte på vad jag skulle göra...

...om jag inte satte plikten främst.

- Ska du störta din son och härska ensam?
- Nej, jag vill inte härska. Jag vill leva.

Och befrias från
alla eviga intriger och maktspel.

Kronan kommer att vilja segra
till varje pris, men jag...

Jag skulle ta min dotter och hennes barn
och lämna allt bakom mig.

Det är för sent, Alicent.

Du sa det själv: Blod har spillts.
Städer har brunnit.

Arméer är på marsch, och du vill
avsvärja dig det du påbörjade.

- Vilken fräckhet att skylla på mig.
- Var det inte du som utlöste det?

Jag gjorde bara
det jag trodde att din far ville.

Gå, då. Lämna oss bakom dig, som du säger.

Jag tror inte mina öron.

Vandra i vildmarken.
Vad har det med mig att göra?

Kom du hit
i tron att du skulle bli förlåten?

Han slutade aldrig älska din mor.

Han höll av mig
och jag höll av honom, men...

...tanken på henne
fick honom att härda ut.

Det var kärleken till henne som fick honom
att hålla fast vid valet av arvinge.

Ändå tror du
att han ändrade sig på slutet.

Varför kom du hit?

Aemond flyger snart
för att ansluta till Cole i Flodlandet.

I hans frånvaro sitter Helaena vid makten.

Om du kommer till King's Landing
lägger vakterna ner vapnen.

Vi öppnar portarna och spiller inget blod.

Du tågar in som erövrare.

Du har redan övertaget.

När du väl har intagit tronen måste
det här meningslösa kriget få ett slut.

Och Aegon?

Han är nedbruten till oigenkännlighet.

Han ligger i mörkret i plågor och fasa.

Han har många brister
men lyssnar på sin mor.

- Jag kan nog få honom att knäböja...
- Nej! Du försvarar honom fortfarande.

Du tror fortfarande att du kan få allt
utan att betala ett högt pris.

- Ett pris som jag måste betala.
- Jag vill ställa saker till rätta.

Om jag ska ta tronen
måste jag besegra motståndarna.

Jag måste ta Aegons huvud, och jag måste
göra det så att alla ser det. Det vet du.

Hur mycket du än vill undvika det,
så vet du det.

Välj.

Ska du ångra dig nu eller slutföra
det du hade för avsikt att göra...

...och offra det du måste?

En son för en son.

Du har förändrats mycket.

Låt oss avsluta det här. Snälla.

Och vad ska jag göra med dig nu?

Låta mig gå och göra det jag har lovat.

Och du flyger till Red Keep om tre dagar
och tar din tron.

Eller så tar du mig för en lögnare.

Jag har varken vapen eller rustning.
Mitt liv är förverkat.

Jag överlämnar mig åt barmhärtigheten
hos en vän som en gång älskade mig.

Historien kommer att utmåla dig
som en skurk.

En känslokall drottning.

- Som försökte gripa makten och besegrades.
- Låt dem tro vad de vill.

Jag är äntligen mig själv.

Utan större önskan än att gå där jag vill
och andas frisk luft.

Att dö obemärkt utan att någon tar notis.
Och vara fri.

Du talar som från en fjärran dröm.

Följ med mig.

Min plats är här,
vare sig jag vill det eller ej.

Det bestämdes åt mig för länge sedan.

Gå.

Översättning:
Erik Swahn