Original subtitles

Du står framför de Sju kungadömenas drottning-

med en av huset Targaryens drakar!

- Det var inte min avsikt! - Vad vill du?

Lära mig att rida en drake.

Och att tjäna min drottning.

Ers nåd.

Du faller snabbt på knä för någon som så plötsligt har blivit upphöjd.

Draken kom till mig, inte jag till honom.

Jag har svettats blod i huset Velaryons tjänst.

Jag må verka lågfödd, men jag vet mycket och mer om att tjäna.

Och om gudarna ger mig ett högre kall kan jag inte vägra.

Stå upp.

- Vad är din börd? - Min mor var skeppsbyggare.

Min far är...

...ingen av betydelse.

Har du förfäder i huset Targaryen?

Vi är inte en familj som håller krönikor, ers nåd.

- Vad är ditt namn? - Addam av Hull.

Du har gjort något...

...som jag befarade var omöjligt.

Addam av Hull.

Det gläder mig.

Tror du att du kan flyga honom till Dragonstone?

Jag kan försöka.

Hela mitt liv har jag strävat efter att tjäna både mitt hus och riket.

Nu spelar inget av det någon roll.

Vi är bortstötta.

Eller hatade.

Ni kommer att få ett ärr, men det blir lätt att dölja.

Inget är rent här.

- Jag vill gå ut, ser Rickard. - Ut?

- Till Kungsskogen, tror jag. - Jag låter förbereda ett följe.

- Inget följe. - Era tjänarinnor, då.

Inga tjänarinnor.

Det räcker med er.

Får de stupstocken eller kråkburen?

Muren. Prinsregenten är barmhärtig.

De startade ett upplopp, så det är väl bara rättvist.

Jag har nåtts av en nyhet av stor vikt.

Det ryktas att draken Havsrök har siktats...

...med en ryttare.

En utmärkt underrättelse - och nu vill ni gynnas av att delge den till prins Aemond.

Jag tänkte faktiskt be er om råd, lord Larys, då underrättelser är ert område.

Fall på knä för prinsregenten Aemond Targaryen!

Det är er underrättelse, lord Jasper, inte min.

Om ni finner ett värde i den kanske ni kan delge den-

och själv vinna Aemonds gunst.

Ni ska byta era vita mantlar mot svarta och tjäna vid Muren.

- Vem är ryttaren? - Den saken är mindre klar.

Men det måste vara lady Rhaena. Hon har alltid velat ha en drake.

Hon försökte när hon var fjorton. Havsrök var nära att sluka henne.

- Vem annars? - Det finns inte många att välja på.

- Hur fick ni veta det? - Genom min väpnare.

Som hörde det av en stallpojke som hörde det av sin far som är fiskare...

...vars skeppskamrat säger sig ha sett den.

Ni kan förstås framföra nyheten till prinsregenten, men...

...det kanske är ett rykte som man bör låta klinga ut.

- Drottningen är oskadd. - Och ryttaren, vet vi vem han är?

Det tycks vara en skeppsbyggare i er tjänst, lord hand.

En ofrälse? I fråga om era arbetare, lord Corlys-

kan inte lågfödda gå runt och tillskansa sig drakar. Är tjuven gripen?

Hennes nåd vill att han stannar här som gäst.

Hon vill att han utbildas i konsten att rida en drake-

och att jag lär honom lite högvalyriska.

Vi vet inget om denne man förutom att han är lågfödd.

Vad anser ni, lord hand?

Vi inväntar drottningens redogörelse innan vi fäller ett omdöme.

Var är drottningen?

Hennes nåd hälsar att hon inte kommer att närvara.

Han tjänar alltså er och inte sig själv. Det är tur.

Tur eller på något sätt förutbestämt? Havsrök valde honom.

Han måste ha Targaryenblod i sig. Draken måste känna av det.

Det finns fler. Vi ska hitta ryttare åt Vermithor och Silvervinge.

- Litar ni på den här mannen? - Vad har jag för val? Han har en drake.

Utan honom har jag bara Syrax som kan få Aemond att tänka om.

Frågan är var vi ska leta. Targaryenblodet kanske var för tunt hos ser Steffon.

Om jag kunde hitta andra av mer direkt börd...

Förlåt mig, ers nåd.

Men ni borde hellre leta under lakan och bland vedtravar.

Jag arbetade i ett glädjehus som nyttjats av generationer av Targaryenprinsar.

Det finns minst åttiotalet oäktingar som jag känner till.

Det finns säkerligen fler, kanske till och med här på Dragonstone.

Oäkta avkommor från ert hus.

Du talar om lågfödda.

De är lika benägna att tjäna er som högfödda är, kanske ännu mer.

Men i de högfödda husen finns... en anrik trohet.

Det finns heder.

Era kungliga halvbröder Aegon och Aemond-

vars blod är rent och som för krig mot er och ert tronanspråk-

är de bundna av heder?

En enkel skeppsbyggare svär att tjäna er medan era bröder försöker utplåna er.

Sakernas tillstånd har förändrats, ers nåd.

Varför inte bejaka det?

I tjugo år har rikets lorder smädat mina söner bakom ryggen på mig.

Nåväl.

Vi ska samla en armé av oäktingar.

- Mylord. -"Mylord"?

Vad du har kommit upp dig i världen.

Jag vill begära avsked från min tjänst som skeppsbyggare.

Det finns bra, starka karlar som kan ta min plats.

Din begäran beviljas.

Bra gjort.

Lord Tully har hörsammat er kallelse och kommit med Flodlandets lorder, min kung.

Jag beklagar er farfars bortgång.

Men kronan gratulerar er till att ni nu leder ert hus och är Flodlandets överlord.

- Strålande gjort. - Jag har inte gjort något.

Hur som helst är ni här, vilket är det viktiga.

- Ni var snabb att avvisa mig förut. - Då var ni obetydlig, men nu...

Jag ska samla en stor här.

Ni har ett beslut att fatta. Jag antar att ni förstår vilket som är det rätta.

Förlåt mig. Jag är okunnig i sådana frågor vilket ni är vänlig nog att påpeka, men...

Ni tycks ha skapat stor oreda här-

och uppmuntrat till grymheter i drottningens namn.

Vems sida står ni på?

Flodlandet hålls samman av eder.

Huset Tully svor en ed till kung Viserys.

Vi erkänner den utnämnda arvingen drottning Rhaenyras legitimitet-

liksom er, i egenskap av drottningens gemål.

Bra. Då ska vi tala med era vasaller och sända ut dem i krig.

Det kan bli svårt, min kung.

Jaså? Jag fick höra att de skulle lyda när huset Tully svurit sin trohet.

Det må så vara, men det återstår att se om de bryr sig om min nyvunna auktoritet.

Och det finns ett problem till.

De hatar er.

Jag behöver inte deras kärlek. Jag behöver deras svärd.

Ers nåd, Flodlandets lorder väntar. Vi kan nog inte låta dem vänta längre.

Följ med, lord Oscar.

Ur det djupaste mörkret kommer gryningen. En ny lord, en ny början.

Låt oss lägga alla obehagligheter bakom oss.

Välkomna, mina lorder.

Jag tackar för att ni kom när jag kallade er.

Jag är inte den man som min farfar var-

men jag hoppas börja bra och fortsätta så.

Väl talat. En sak är tydlig.

Flodmän håller fast vid gamla seder och följer traditioner.

Sådan är traditionen: Grover Tully är död, och lord Oscar har tagit hans plats.

Ni har kallats för att svära trohet inför honom och som vasaller lyda hans order.

Och vad skulle det vara för order?

Klok som han är har han svurit både sitt eget och era hus till mig.

Lord Oscar, i generationer har vi vägletts av era förfäders goda omdöme.

Varför ska vi nu lyda en pojke yngre än mina egna söner-

när ni tar parti för någon som skändar oskyldiga för att uppnå sina mål?

Jag gjorde bara det som krävdes, mylord.

Nu överlämnar jag förrädaren Amos Bracken och hans son till er.

Inte mer förrädare än du, Willem Blackwood.

Jag hör det ni säger, lord Piper, och jag håller med om att jag är ung.

Och jag hyser ingen kärlek till Daemon Targaryen.

Han har dragit skam över sig själv och kronan med sitt... uppförande här.

Icke desto mindre, så oerfaren som jag är-

gör jag klokast i att följa den ed som min farfar svor till kung Viserys-

när han utsåg Rhaenyra till sin arvinge.

Jag ser inga skäl att åsidosätta den lojaliteten-

hur avskyvärd jag än finner hennes ombud, prinsen.

Kungen. Vakta din tunga, pojke.

Vill ni ha vår armé eller inte?

Jag är när allt kommer omkring flodman, och mitt hus håller vad det lovar-

även om vissa inte är förtjänta av det.

Er lord Oscar är djärv.

Men han har kanske inte fel.

Jag kan ha varit lite väl entusiastisk i min strävan efter mina mål.

Men låt inte mina brister hindra er att stödja en rättskaffens man.

Lord Oscar, vi följer de gamla sederna, som prins Daemon säger.

- Och sederna kräver att rättvisa skipas. - Ja!

Rättvisa har skipats.

De som knäböjde för troninkräktaren har kuvats.

Och nu enas vi under vår länsherre-

och vår kungagemål.

Jag godtar dig som vasall, Willem Blackwood.

Men...

...jag är överlord av alla Flodlandets hus.

Det finns bara ett svar på de brott du begick mot dina grannar.

Jag gjorde bara det som hans nåd kungen begärde av mig.

Han klargjorde sin skändliga önskan-

men du var inte tvungen att begå sådana grymheter.

Du gjorde det för att du ville.

Vår unge lord talar sant.

Grip honom.

Så här kan du för helvete inte göra.

Ers nåd, befall dem. Jag har bara tjänat er.

Befall dem.

Om hans nåd önskar visa ånger över sina gärningar-

och visa sig värdig vår trohet, måste han rätta till sitt ohyggliga misstag.

Ta avstånd från era brott-

och skipa rättvisa.

Kära nån.

Nej, nej!

Jag gjorde det ni bad om, ers nåd. Jag har varit trogen!

Vad är detta?

Jag ville aldrig ha den.

Med rätta.

All smärta den har orsakat.

Den krossar den som bär den.

Du har alltid velat ha den, Daemon.

Vill du fortfarande ha den?

- Jag kan inte. - Ni klarar det. Ni måste försöka, ers nåd.

Jag kan inte! Jag kan inte!

Jag beklagar, ers nåd.

Ett ögonblick! Ett ögonblick, tack!

Ni borde inte göra det där ensam, stormaester.

Tillåt mig.

- Nej, nej, nej... - Förlåt, ers nåd.

- Försiktigt. - Vänta.

Nej, nej!

Era framsteg är imponerande.

Men jag är rädd att ni måste anstränga er ännu mer.

Er styrka kommer att återvända.

Det finns saker att justera med gången som ni kommer att lära er nu när ni är...

...som ni är.

- Ni borde vara mer försiktig. - Ja, det borde jag, lord Larys.

Han borde vila och ligga till sängs. Jag manar på honom som ni har bett mig.

Jag ska be vakten att förvarna er bättre.

- Låt honom försöka igen om några timmar. - Han är utmattad.

Det kommer att dröja innan han kan vila.

Alyn.

Mylord.

Jag har uppdrag åt dig.

Drottningen behöver skepp till King's Landing.

Hyr fiskebåtar och betala det de begär, men se till att kaptenerna är pålitliga.

Sätt tillförlitliga svärd ombord. Låt dem vänta utanför hamnen.

De ska framföra ett meddelande till någon som hon namnger.

Drottningen har hittat en ny ryttare till en av sina drakar.

Jag har hört talas om det.

Den ryttaren är din bror.

Nu kallar hon in andra.

Vårt folk är från gamla Valyrien, men vi är inte draklorder.

Jag måste erkänna att jag inte visste mycket om er mors börd.

Om det är... något i blodet...

Min bror har alltid varit otålig och längtat efter att visa sitt värde.

Jag är av salt och hav. Jag eftersträvar inget annat.

Jag drar mig tillbaka nu, ser Rickard.

När avser ers nåd att återvända till staden?

Jag är inte säker på att jag gör det.

God natt.

Lågfödda som drakryttare?

Var det hennes idé? Lady Mysarias?

Du var entusiastisk när ser Steffon försökte.

Han var Drottningvaktens överbefälhavare, arvinge till Dun Fort.

- De här människorna är... - Tappra.

Bastarder!

Jace.

- Tänk på vad som står på spel. - Jag vet mycket väl vad som står på spel.

Huset Targaryen är drakens blod.

- Vad är vi om alla har anspråk på det? - De Sju kungadömenas rättmätiga härskare.

Och om en av dina lågfödda, silverhåriga drakryttare vill gripa makten själv?

Förutspåddes det i Erövrarens dröm?

Vad vill du annars att jag gör?

Bedriver ett krig som vi förlorar och där tusentals dör?

Att jag själv flyger mot Vhagar? Eller att du flyger mot henne på Vermax?

Jace, med de här ryttarna kan vi avsluta ett onödigt krig.

- Jag kan inta min plats på min fars tron. - Och när du dör?

Du är min arvinge.

Trodde du att jag skulle få mörkt hår?

När du gick till sängs med Harwin Strong, slog det dig att jag kunde ta efter honom?

- Jacaerys... - Jag är ingen dåre, mor!

Det är uppenbart för alla.

Jag kan hävda min legitimitet som tronarvinge eftersom jag har en drake.

Men nu ska du ta ifrån mig även det.

- Jag ogillar allt det här. - Gör det inte, då.

Men jag kan inte bestrida det som gudarna har lagt framför mig.

Gör det ni behöver göra för att hon ska få det.

Från drottningen.

Ni kommer inte att tro mig.

Det ryktas att Rhaenyra värvar småfolk till Dragonstone.

- Helvete heller. - Dig skulle de ändå inte ta.

Ulf, de letar efter oäktingar med Targaryenblod.

Båtarna går i natt. I fladdermustimmen.

För de sju helvetena, Ulf, nu är det dags!

Säkert. Ni har blivit lurade, grabbar.

Nej, nej, nej. Drottningens tjänarinna är här och berättar om det.

Synd, för jag hade nappat direkt om det inte var för min skada.

- Benet har inte varit bra sedan... - Han säger att du kan få en drake!

Värdshusvärden på Sju Maestrar ska åka, och två flickor från Moders.

- Nu kan du sätta dit Aemond. - Och få en drake!

Jag vet. Men jag kan inte...

Jag kan inte vara säker på att det är sant.

Du kan inte påstå att du har blivit bjuden på alla dessa människors bekostnad...

- ...för en påhittad historia? - Utan minsta sanning?

De kommer inte att bli glada. Det glömmer de aldrig.

Nu är tiden inne, Ulf!

Får man se en strimma hopp? Där är den Ulf jag känner!

Så ska det se ut!

- Vin! Vin till draklorden Ulf! - Draklorden Ulf!

Draklorden Ulf!

Ulf, Ulf, Ulf!

- Jag vill inte att du ska fara. - Jag måste, Kat.

Vi kan ta oss till min bror i Tumbleton. Där finns det mat och arbete.

Jag kan inte strunta i det här.

Jag kände aldrig min far.

Så mycket är sant.

Men jag kände min mor.

Jag har aldrig berättat det för dig, och det är jag ledsen för.

Hon arbetade...

...på ett glädjehus.

Hon fick mer frihet än de flesta på grund av den hon var.

Och för att rika män betalar mer för att knulla en kvinna med silverhår.

Hon brukade berätta för mig...

...att jag var precis som hennes brorsöner.

Viserys och Daemon.

Men jag skämdes för henne.

Jag försökte ta mig fram av egen kraft.

Jag kunde inte skydda dig. Jag kunde inte hålla vår dotter vid liv.

Men nu...

...skulle vi aldrig lida nöd igen om jag blev drakryttare.

Du skulle bli adelsdam.

Jag vill inte bli adelsdam, Hugh.

Jag vill inte bli änka heller.

Jag måste göra något.

Det här är en styggelse.

- Vad syftar ni på? - Ni förde fram en andal till en drake.

Domen fälldes, och nu för ni fram fler?

- Ser Steffon Darklyn hade drakens blod. - Det var en hädelse.

Han var ingen draklord. Det är inte de heller.

Ändå har gudarna fört dem till oss.

Ni har själv fört fram dem. Drakarna är heliga.

Den sista magin från det gamla Valyrien i denna sorgliga värld.

De är inga pjäser i människornas spel.

Vår orden kommer inte att delta i detta!

Jag trodde att jag visste vad det innebar att göra en drake till sin, men...

...nu förstår jag att det jag trodde mig veta är som aska i vinden.

Kanske handlar det om blod. Eller värde.

Eller kanske något annat.

Var och en av er har lämnat ett liv bakom er för detta kall.

Ett liv ni kanske aldrig återvänder till.

Om ni överlever kommer ni att förvandlas.

Ingen kan möta en drake utan att göra det.

Vissa av er kanske välkomnar tanken på förändring-

och till och med döden med tanke på alternativen:

Umbäranden, svält, krig.

Detta är vårt syfte: att få ett slut på dessa lidanden.

För er.

För er släkt. För hela riket.

Med dessa två drakar i vår skara-

har fienden inget annat val än att ge upp.

Sedan kommer fred att råda igen.

Lidandet kommer att få ett slut.

Utan blodsutgjutelse, om gudarna så önskar.

Draken vid namn Vermithor...

...är världens största efter Vhagar.

Kanske också den mest vildsinta.

Han kallas "bronsdemonen".

Vi ska gå till honom nu.

Och...

...gudarna välsigne er.

Kom fram, Vermithor.

Var lugn, Vermithor.

Var lugn.

Tjäna!

Vem vill vara den första?

Jag kan inte berätta mer. Draken måste tala.

- Ers nåd, vi måste härifrån! - Nej.

Hjälp mig, hjälp mig...

Tillbaka!

Nej!

Här. Här är jag!

Jag är redo.

Kom an!

Lord Ormund Hightower gör vissa framsteg.

Men hans här hotas på två fronter av arméer på huset Beesburys sida.

En gladare nyhet är att prins Daerons drake Tessarion äntligen har börjat flyga.

Er bror kan snart delta i kriget.

Drake!

När han gör det kommer Hightowers armé att vara ostoppbar.

In med er, nu!

Alle man till skorpionen!

Ladda skorpionen!

- Inta position! - Vänder!

Öppna porten!

Nej, Vhagar.

Fly, Vhagar. Vänd tillbaka!

Översättning: Erik Swahn