Original subtitles

Oh ho-ho!

Som du ser går den ju väldigt bra i motsjö.

Vad sa du?

Om man bara trimmar in motorn, då går den ganska bra i motsjö.

När jag och Petra träffades så var det kärlek vid första ögonkastet.

Åtminstone från hennes sida.

Hon är sån tävlingsmänniska, så hon bara 'Åh, jag måste ha honom'.

Håll i dig!

Ooh!

Jag tror att hon attraherades av min närvaro.

Av min sårbarhet. Och det här har jag funderat på.

Kommer min sårbarhet från att jag är skådespelare?

Maaah ma-ma ma-ma!

Vad gör du?

Eller sökte jag mig till teatern på grund av min sårbarhet?

Vad ser det ut som? Röstuppvärmning.

- Du har ju inga repliker. - Jag försöker vara professionell.

- Jag har gått scenskolan. - Jaha?

I Luleå.

Statisterna på plats!

Kommer.

Det är ju ganska intressant.

Eller hur?

- Det här blir perfekt. - Ja, kul!

- Vad tar du för den? - Ja... den här kan du få för 35.

- Tusen? - Ja.

- Och den där, då? - Den har ett litet hål i sig.

Den kan jag släppa för 15.

Motorn är ganska ny.

Eller 12, med åror.

Ja... Vad är det billigaste du har som flyter?

- Vad tar du för den här, då? - Ja, du...

- Om du fraktar bort den, är den gratis. - Är det sant?

- Då är det är taget! - Okej.

- Tack! - Här har du våfflan.

Kärlek är komplicerat, det kommer ni också att inse när ni blir äldre.

- Ville, det luktar makrill i hela båten! - Ta en. Då känner man inte lukten.

Nej!

- Pappa? - Okej, då.

- Hej. - Hej, mamma.

- Förlåt att jag är sen. - Klockan fem sa vi, va?

Jaha, ska vi ha familjemöte, då?

- Ja, okej, ska jag ta det? - Nej, nu tar jag detta.

Nu är det så här, ungar, att farmor är död.

- Va?! - Va?

- Nej, hon är inte död. Farmor lever. - Varför säger du så här?

Då kommer det jag säger nu inte att upplevas som lika jobbigt.

- Farmor mår bra. - Så här är det, att...

- Mamma och pappa älskar er, men... - ni ska skiljas.

- Va? Nej, det ska vi inte. - Jo.

- Ja, jo... - Det ska vi. Vi ska skiljas, Vera.

Det var ju det här jag ville undvika, att det skulle komma ut så här.

Vi visste redan att ni skulle skilja er.

- Hur visste ni det? - Du har sovit på soffan i flera månader.

- Och jag såg det på pappas Instagram. - Har du lagt ut det på Instagram?

Jag vill inte ha en massa rykten och snack.

'En 17 år lång kärleksresa har nått sitt slut.'

'Jag och Petra har bestämt oss att vi ska gå skilda vägar.'

- Det var jag som ville skiljas. - Sen kände jag också så.

'Men i stället för att sörja det som inte blev, så gläds vi åt det vi fick.'

'År fyllda av kärlek, glädje, tacksamhet, drömmar, ömhet, skratt' -

- 'och mycket kuk.'

Kuk? 'Kul' ska det vara.

Mm, för speciellt mycket kuk var det inte frågan om den sista tiden.

Var ska vi bo nånstans?

Vi ska dela upp det, så att pappa bor i huset och jag får behålla varvet.

- Var ska vi bo när vi är hos dig, då? - Då bor vi här.

- Ska vi bo på varvet? - Nej, här på kontoret. Mysigt.

- I båten? - Ja.

Och sen är ni hos mig i riktiga huset varannan vecka.

Jag förstod redan från början att det här inte skulle hålla.

- Hej, Marika. - Hej, Petra.

Och hur mår mina älskade barnbarn?

Ja, de... de överlever nog.

Överlever? Jag förstår inte att du kan vara så kall.

Hade du nåt speciellt på hjärtat?

Ja, jag tänkte hämta bröllopsgåvan som jag gav dig.

Arvid sa att du har den här, och du vill väl inte ha den längre?

Vilken...?

Jaha. Okej.

Ja, jo.

Jag tror aldrig att du uppskattade Arvid fullt ut.

Han är en känslig och sårbar man som skrämmer många kvinnor.

Jo, precis. Också skrämmande att han vägrat ta andra jobb -

- än skådespelarjobb, trots att han var arbetslös i tre år.

Skådespelaryrket är ett kall.

Kallt blir det när man inte betalar elräkningen i tid.

Arvid vårdar kärleken och romantiken. Sånt behövs också i ett förhållande.

Men vad har du gjort?

Det är ju olja på den!

- Det är väl en oljemålning? - Gouache, om jag får be.

Ta hand om dig nu, mitt hjärta.

Så hoppas jag att du inte har några problem att acceptera Arvids nya kvinna.

- Vad sa du? - Oj, då. Du visste ingenting?

Jag hoppas att vi fortsätter att ha en bra kontakt, även när du nu blir ensam.

- Är vi klara? - Snart. Stopp, stopp, stopp.

Ta-daa!

- Grattis, syrran. - Jag fyllde år för nästan ett år sen.

Jag vet. Men du fyller ju år på hösten, och jag ville ge dig en sommarpresent.

Och vi har alltid drömt om en båtsemester ihop.

Ja, jag drömmer ju om att segla i Kroatien.

Kroatien? Hajar och båtpirater.

Var försiktig med vad du önskar dig.

Men så här, då. Du och jag, en vecka på...

Göta kanal!

Bara vi.

- Så kul...! - Jag vet. Det var jättelänge sen.

Den är lite begagnad, tänker jag.

Det var helt slutsålt. Det här var den sista.

Kanoten är inte det viktiga -

- utan det är upplevelsen som vi ska ha tillsammans som är själva presenten.

Bara så att vi är klara, jag betalar bara för mig, inte för dig... den här gången.

Syrran, vad tror du om mig?

Hallå?

Hej, Arvid.

Hej.

Vad gör du här?

- Vad vill du? - Kollar lite...

Du, jag måste prata om en grej. Eller vi måste prata om en sak, du och jag.

- Om din nya flickvän, kanske? - Va?

- Din mamma var här. - Åh.

Ja... nej, det var inte det jag hade tänkt, utan...

Och ja, jag har haft turen att få träffa kärleken igen.

Jaha.

- Vad roligt. - Ja.

Du, då? Har du träffat nån?

Nej, Arvid, det har jag inte gjort. Jag har inte ens hunnit adressändra.

På tal om adressändring, det var det jag tänkte att vi skulle prata om.

Jag har funderat. Vi gör tvärtom i stället.

Alltså, jag tar varvet, så får du ta huset i stället.

- Vad ska du ha varvet till? - Det är väl lika mycket mitt som ditt?

- Nej... - Jag gillar det här stället.

Barnen har växt upp här, smutsen, doften av olja och bensin och båtar.

Man får jobba med kroppen och pilla och greja och fixa. Jag tycker det är kul.

Okej. Sen när då?

Vet du vad, det blir så. Eller så får du köpa ut mig.

Jamen... vi har ju redan pratat om det här. Jag har inte de pengarna.

Du får huset, jag får varvet. Det är värt lika mycket. Varför hålla på så här?

Jag har ändrat mig. Jag vill hellre ha varvet än huset.

- Varför? Du kan ju ingenting om båtar. - Jag kanske är skitbra på båtar.

Men det vet inte du, för du tror inte att jag kan nånting.

Jag är så jävla trött på att jag aldrig nånsin duger för dig, Petra.

Det har jag aldrig sagt.

Tänk om du skulle stötta mig nån enda gång i nånting.

Du, jag har stöttat dig, Arvid. Jag har för fan försörjt dig i tre år.

Du har inte gjort nånting!

Hade du älskat mig för den jag är, kanske vårt förhållande hade haft en liten chans.

- Okej, visst. Så det är mitt fel? - Jamen, du ser ju aldrig mig.

Jag kanske är skitbra på att köra båt.

Bra. Om du är så jävla bra på att köra båt, så varsågod och gör det.

- Så här gör vi, vi kan tävla om det. - Vilken jävla piss-idé! Vad pratar du om?

- Vi rejsar om det. Vinnaren får varvet. - Vad snackar du om?

- Vi kan köra en tävling på kanalen. - Du är sjuk! Nu ska vi tävla igen.

Vad bra. Petra, då ska du få din tävling.

- Vill du ha en tävling, ska du få en. - Ja, bra.

- Jag antar utmaningen. - Vad duktig du är. Bra.

- Bra. Hej då. - Hej då.

- Ja, hej då. - Hej då.

Helvete, helvete, helvete...

- Hallå, ungar. - Hej, mamma.

- Nu funkar den inte. - Har du kollat batteriet?

Klart jag har. Vem tror du jag är? Pappa?

Glöm inte hjälmen.

Hjälm? Jag är 15, jag måste inte ha hjälm.

Jag är över 40 och din mamma, och jag säger att du ska ha hjälm.

Men om du är över 40, så borde du inte ha på dig såna där jeans.

Kul.

- Hallå? Är du här? - Hej.

- Hej. - Här kommer du.

Ja. God morgon. Du, förlåt.

- Alltså, jag har tänkt lite. - Okej...

Det var så otroligt barnsligt sist.

Jamen, vad är det? Förlåt, den där jävla tävlingen.

Jag regredierade, som du brukar säga.

Jag ville krossa dig. Till havs.

Det var jättedumt. Förlåt.

Men jag har en idé.

Okej, jag får varvet.

Du får huset, men också... bilen.

Jaha.

Men vet du vad? Jag har också en idé.

Vi gör tvärtom.

Men sluta, Arvid. Lägg av.

Varvet är mitt. Det är mitt barndomshem. Ta det här innan jag ändrar mig.

Vill du ha ett bodelningsrace, då ska du få ett bodelningsrace.

Jag vill bara ha varvet. Jag ger dig huset och bilen, ta det innan jag ändrar mig.

- Vad ska du ens ha varvet till? - Så.

Vad är det här?

Det är en idé.

Är det anledningen?

- Lägg av, Arvid. Skämtar du med mig? - Nej, det är vad det är.

Tänker du göra om min farsas varv till... Vad är det här? Nån överklasskoloni?

Är det här din plan?

'Jag har börjat älska båtar, jag älskar doften av tjära och olja.'

Var är det för jävla skit?

Okej, du vill rejsa om det på riktigt. Jag ska krossa dig, fattar du det?

Vad ska du ens ha för båt?

En Westline 270 Sport med 250 hästars Volvo Penta.

Vi ska låna pappas båt.

- Jaha, det här är...? - Ja, precis.

Det här är Amanda.

Amanda, det här är Petra.

- Och... - det där är min morgonrock.

Ja.

Men så kul med tävling. Jag har inte tävlat på flera år, faktiskt.

Amanda har vunnit Roslagsloppet tre gånger i rad.

- Juniorklassen bara, när jag var yngre. - Det kanske inte var så längesen.

- Vill du ha kaffe, Petra? - Nej tack.

Jaha, men... vilken båt ska du köra, då?

- Nej, visst fan. - Haha! Jag sa ju det.

Du, jag behöver låna den här.

Okej? Du och Ville kan följa med. Hoppa i.

- Vart ska vi? - Till Mats.

- Åh, morfars kompis. - Japp, hoppa i. Kom igen, vi knuffar.

Inte nu, Ville. Upp först.

Hon kan ta mitt ex och min morgonrock, men hon tar inte mitt varv!

Sätt på dig hjälmen.

Hallå, Mats!

Hallå, Mats! Oj!

- Tjena. - Nämen, hej. Storfrämmande.

Jösses... Hej, barnen.

Har du bröllopsgäster?

Nej, tyvärr, det är dåligt med det.

Jag kom att tänka på bröllop och så blev jag sugen på bröllopstårta.

- Är det äkta vaniljstång i grädden? - Ja, det är klart.

- Vissa har ju vaniljsocker i. - Klåpare.

Klåp...

Jag har inte berättat för pappa att du är skådespelare.

Du vill att jag berättar själv, så att jag kan imponera på min nya svärfar? Rimligt.

Jo... jag tänkte att vi kanske inte behövde berätta det. Alls.

- Varför inte det? - Ja, därför att...

Pappa tycker inte att skådespelare är ett riktigt jobb.

Okej? Ja ja, vad bra.

Då kan han ju dekonstruera Hamlet och bygga rollen med spillrorna från sitt liv.

Då kan vi se om han tycker det är ett riktigt jobb.

- Vad pratar du om? - Om scenkonst, den kreativa magman.

Okej, okej. Framför allt så är det för att han är otroligt nojig över sin båt.

Han skulle aldrig låna ut den till mig.

Jag råkade paja några racingbåtar när jag var yngre.

Men när jag berättade att du haft ett båtvarv i många år, så sa han ja.

- Jaha. - Ja.

- Ohoj, capitan! - Det är dig han menar.

Ohoj!

- Ser du? Visst är den fin, båten? - Superfin.

- Hej, Amanda! - Pappa.

- Det här är Arvid. - Arvid.

Arvid, ja.

- Hej, Arvid! - Äntligen.

- Välkommen. - Tack, snälla. Vad kul.

- Jag har nya trimplan. - Ja. Hydraulstyrning, så klart.

Så klart.

Ankarspel med blyad lina och 15 kilo.

Sen är det Simrad-plotter. Jag gillar dem bäst!

Ja, ja. Det tycker jag... Det ska man alltid ha.

Sen, spolreglaget på WC är lite löst -

- så det får man tänka på.

Sånt där ska man inte... tänka på för mycket heller.

Jag kör ju oftast helst utan WC när jag kör mina båtar. Det blir jämnare sjögång.

Älskling, WC:n. Toaletten. Spolreglaget är lite löst.

- WC! - Ah, ja ja.

Ni pratar om toaletten, just det. Jag pratar ju mer om...

integral-WC: n under...

under skorven, så att säga.

- Du, har du kvar båten? - Båten?

Den där prototypen som du fick av farsan, som han byggde.

Ja, du menar hönshuset!

Jag hade en idé om att bli självförsörjande på ägg.

- Det går åt en jädra massa i ett bageri. - Men alltså...

Hej. Titta här.

- Wow! Har du haft den i sjön? - Nej, nej, nej.

Men jag tror att den är vattentät. När det regnar är vattnet kvar.

Visste ni att hönor kan simma?

Men du... Okej, vi får hoppas att den är lika tät åt andra hållet, då.

Mats... kan jag få låna den här?

Absolut. Jag måste bara prata med bonden så han tar hand om hönorna.

- Mats, en sak till... - Nej. Nej. Nej, nej.

- Vad då? - Du får göra vad du vill med båten.

Men jag sätter inte min fot på den, inte när den ligger i vatten.

Jag var på sjön en gång och mådde fruktansvärt illa.

Jag hade käkat lasagne och låg och spydde rakt upp.

Först kom lasagneplattorna, sen såsen och sen desserten.

Det var gör-äckligt.

Mats!

Du behöver inte vara på båten.

Jag tänkte fråga om du kan cykla med, med packning, tält och mat.

- Alltså, som en följebåt, fast på land. - Ja, det är klart. Det är ju roligt.

- Gör du det? Är det sant? - Ja ja.

- Hör ni, Mats är med! - Yes!

Såklart. Vill ni ha ägg?

Lugna ner dig nu, gubben. Det ordnar sig, det är ju två veckor kvar.

- Hej. - Jo, jo, jag skjutsar och hämtar.

Det kommer att gå bra, de gör ju sånt här hela tiden.

Du, gubben, jag är på kontoret. Vi får höras sen. Puss, hej.

Ja, det var mellangrabben.

Han ska byta ut ena höftleden och är orolig inför operationen.

- Det är lite körigt? - Skoja inte.

Mobilen ringer hela tiden, och går jag på muggen så har jag genast tio nya mejl.

Och så ungarnas aktiviteter på det.

Men jag klagar inte. Man får vara glad så länge man har jobb.

Jag har tittat på ert ärende -

- och jag ser inga juridiska hinder för att göra bodelningen till en tävling -

- om båda parter är överens.

- Ja. - Det är vi.

Bra.

Racet går från Läckö slott till Motala.

Tävlingen är uppbyggd som ett rally med specialsträckor och transportsträckor.

Ja, då saknas bara en detalj.

Det gäller att hålla hastighets- begränsningarna och köra på en idealtid.

- Vad är det där? - En elmotor.

Ska vi sno den?

Nej, vi ska inte sno den. Vi ska... låna den.

Mammas på varvet räcker inte långt mot en 250-hästars.

I egenskap av familjens advokat, så kommer jag att agera tävlingsledare -

- och följa er på min iPad. Är vi överens?

- Absolut. - Absolut.

Ett, två, tre.

Starten går prick klockan tolv från Läckö slott.

Fair play och sjömansvett förväntas av deltagarna.

- Men vad är det här? - Mjöl.

Poängen med att du ska vara med, är att inte fylla båten med onödig packning -

- som gör den tyngre och långsammare.

- Man måste äta också. - Exakt!

Right.

Ville, vänta tills du smakat mina chokladfondanter.

- Nån meter kvar här bara. - Akta båten bara.

Det här blir bra.

Ja.

Fin tvålkopp. Vad har du för motor i den?

- En elmotor. - Åh, en elmotor?

En 300-hästars.

Jaha.

- Se bara till att den sitter fast. - Ja, ja. Jag vet bara inte hur man gör.

Sätt fast den bara. Knyt!

- Vänta, pappa. - Jag fattar inte hur man gör.

- Här, jag ska visa. - Bättre. Han har mindre fingrar.

Det var en gång en prinsessa som bodde vid en sjö. En dag kom en drake ur sjön -

- och tog med sig prinsessan ner i sjön.

Så! Då har du lärt dig nåt nytt.

Pappas pojk.

Då var det dags för den första delsträckan -

- i bodelningen mellan Petra Andersson och Arvid Andersson.

- Är ni redo för start? - Ja.

- Ja. - Nej.

Vänta. Inte helt redo här faktiskt.

Jag vet inte om jag har sagt det här, men...

Ho-ho! Nu kommer jag!

Ho-ho!

- Mamma åker med. - Din mamma?!

Hon skulle åka till Rhodos, men hennes väninna har slutat dricka -

- och då ville mamma inte åka med henne. Hon kan inte sitta ensam hela tiden.

- Hej, farmor! - Hej, mina små älsklingar. Hej.

Hallå, hej. Jobbar du här?

Vill du hjälpa mig att lasta ombord?

Mamma, nej. Inte den här gamla träkojan, vi ska vara här borta. Kom, kom, kom.

Här kommer mamma. - Vi ska inte vara i det här gamla kalhygget.

Hej. Hej, hej, hej.

Amanda, den här är till dig.

- Varsågod. - Tack. Vem är det?

Jamen, hon skojar bara, Arvid. Det ser man ju på långt håll att det är du.

Den är så fin. Precis som du. Du är så fin.

Du med, mamma. Nu hoppar vi i, det här blir kanon.

- Tio sekunder till start. Nio... - Kom igen, Vera. Skynda dig.

- Åtta, sju... - Arvid, kom igen!

- Sex, fem... - Hjälp honom inte!

- Fyra, tre, två... - Bra, precis så. Pappas pojk.

Ett!

Kom igen, mamma! Kör, kör, kör!

Wo-hoo!

- Nu kör vi! - Okej, Vera. Ta ut snabbaste kursen.

Men, gubben, varför vill du inte gå på boulen nu helt plötsligt?

Det blir kul när du väl kommer dit.

Dessutom har jag redan betalt avgiften för hela terminen. Puss, hej.

Vafan?

- Ta fram mjölet, ungar. - Va?

Mjölet. I aktern.

När jag säger till, öppnar ni dem och häller ut allt på en gång. Okej?

Chokladfondanterna, då? Mats skulle göra chokladfondanter.

- Skit i fondanterna. Vi köper nytt mjöl. - Det kanske inte finns.

Det finns mer. Öppna påsarna, kom igen nu.

Är ni beredda?

Vad gör de?

Ett, två...

tre! Kör!

Varsågoda!

Nämen, vad...

Det är mjöl!

Jag ser ingenting! Jag ser ingenting!

Jag får ju mjöl i ögonen.

Jag ser inte heller nånting.

Orimligt! Orimligt!

Tänk om mamma hade varit glutenallergiker!

Fan!

Ut med fendrarna.

Om de inte hinner med sista slussen, så missar de Hajstorp.

- Vi kommer aldrig att hinna. - Jo, det gör vi visst.

Gasa. Gasa!

- Ursäkta, man får inte fiska här. - Sköt du ditt, så sköter jag mitt.

Gasa!

Kör! - Håll i dig, mamma.

Jag sa ju det.

- Ja, ja. Nej, ja... - Stäng inte!

- Stäng inte slussen. - Yes!

Hallå! Öppna upp här nu.

- Ta emot här. - Tack.

Hallå, hej. Kan inte du släppa in oss också?

- Jag tror inte jag får det. - Jo, kom igen nu.

- Bjud till lite nu. Bara öppna upp. - Nej, nja...

- Kolla i handboken. - Just det.

Handbok...

Vilket kapitel?

'Stressade idioter'. Eller 'Nollåttor', där står det bra grejer också.

- Blir det här bra? - Ja, ja, det blir bra.

Ja... eh...

'Hur fan tror du det skulle se ut om vi släppte igenom varenda jävel' -

- 'som var för sent ute, va?' Va?

'Jag har jobbat här i 30 år, och jag'...

- Det stämmer ju inte. - Vet la inte de.

'Jag har jobbat här i 30 år'...

'och jag är trött på praktarslen som du. Du får vänta som alla andra.'

Ååh!

- Bra jobbat. - Är det sluss-inavel, det här?

Du har en framtid här.

Kul idé med mjölet. Kasta över lite socker och kanel medan ni ändå är i farten!

Vi hör inte vad du säger, för du är väldigt långt bort.

Hallå! Det är synd att ni fått mammas gener också.

Hade ni fått mina gener med, så hade ni haft lite tävlingsinriktad höjd.

Det här får ni städa upp.

Hej då!

Det här mjölet kommer jag att spara, så att ni får städa upp det.

Det tycker jag är en bra markering.

- Backa. - Ja.

Backa. Lite vänster.

- Mitt eller ditt? - Det är samma. Hitåt.

Bra. Så, toppen.

- Oj, oj, oj. - Handbromsen?

- Jag vet inte, jag vet inte. - Nä, nä, nä!

Akta dina fötter bara.

Sjösatt i alla fall.

- Ville, har du satt båten på laddning? - Japp. Sladden är i.

Tänk att jag visste att vi skulle vinna. Bra kört!

- Bara första sträckan. Det är långt kvar. - Klart vi ska fira med en god middag!

- Och här kommer kvällens förlorare. - Jag visste inte att fusk var tillåtet.

Fusk? Vi gjorde oss bara av med lite överflödig last.

Så.

Jag älskar den här typen av semester.

Man jobbar fysiskt hårt hela dan, så att man förtjänar att få sitta så här -

- och slappna av, dricka ett glas bubbel.

- Vi har ju inte paddlat nånting än. - Nej, men i morgon, då jävlar.

- Ja. - Påfyllning?

Ja tack.

Så.

Bättre kan du.

- Är det bra så? - Det är jättebra.

- Nej, det börjar bli lite sent. - Nej. Nu börjar kvällen.

Du satsar en spänn och jag satsar tio Du vill till Gnesta men jag vill till Rio

- Andante, andante... - Vad gott det var. Speciellt brödet.

Varför öppnar du inte restaurang?

Vi har alltid haft kondiset, det räcker bra. Man vet vad man har.

- Ungefär som du med båtvarvet. - Mm, jo.

Hur länge sen var det ni skilde er, du och Sonja?

- 18 år sen. - Oj.

Det är inte mer.

Fondante, fondante!

- Varsågoda. - Tack.

Mmm!

Dagens etapp...

Dagens etapp går mellan Hajstorp och Vassboda.

Det är en transportsträcka -

- och det gäller att åka på idealtiden sex timmar.

Starta, då!

- Starta, då! Den är ju laddad. - Har symaskinen trasslat sig?

Åker man för fort eller för långsamt -

- blir det tilläggstid.

Tre...

två...

ett...

go!

- Nån har dragit ur sladden. - Tror du?

'Tror'?

- Jag lovar att det är Amanda. - Det kan du inte veta.

- Vad skulle det annars vara för idiot? - Nej... Nä, nä.

Nej, visst... det var nog hon.

- Fan också. - Vad hände?

Jag skulle spola och det började lossna grejer.

Vi kan inte använda toaletten på ett tag, mamma.

- Pappa sa att du skulle vara försiktig. - Ja, jag vet. Förlåt.

Skit samma. Jag lagar den i kväll.

Vi ligger helt enligt tidsplanen.

Vet du vad? Du är bäst!

Jag är hungrig. Kan vi inte stanna på nåt trevligt ställe och äta en bit?

- Vi måste hålla schemat. - Jag vet, jag vet.

Mamma, du får ta en macka i stället. Det finns knäckebröd och kaviar.

Men jag vill ha riktig mat!

Kaviar...

Mm. Det var det.

Ger du upp för det här? Det är ju jättelångt kvar.

Det kommer att ta en halv dag att ladda batteriet.

En vanlig motor hade jag fixat på fem minuter, men det här går inte.

Vi kommer att få så mycket tidstillägg att det är omöjligt att ta igen.

- Det är kört. - Vad bra.

Vi ger upp varvet och låter den där överklasskärringen bygga lägenheter.

- Vill du det? - Ja, det kanske är lika bra.

Den här tävlingen är helt absurd.

Vad är du för en förebild? Så när jag blir stor och ska skilja mig, ska jag säga:

- 'Nej, ta allt. Jag orkar inte bråka.' - Vad ska vi göra, då?

Ni reser med Rosébussarna. Upplev kanalen genom ett glas rosé, damer.

Milde tid, vad det var varmt i bussen!

Man behöver verkligen nåt att svalka sig med.

Jag är alldeles torr i munnen. Titta.

- Åh, tack. - Varsågod.

Så härligt.

Flickor, jag vill påminna om att det är ett glas per person och stopp som gäller.

- Ett ynka glas? - I den här värmen?

- Det finns vatten också. - Nej tack.

- Ett glas, annars vet ni vad som händer. - Nej, vad då?

- Jag måste kissa. - Just det.

- Okej, du vet vad du ska göra. - Japp.

Okej, bra. Då kör vi.

Efter alla stopp känns det som om jag får hålla ordning på en skock yra höns.

Du, vänta. Vad är det som händer där?

Jag tror jag måste rycka in här. Jag ringer dig sen. Det är bra, hej.

Vad fan är det här?

Åh, herregud, vad håller människan på med? Va?

Så jävla dumt.

Du, går det bra eller går det som vanligt?

Jag har fått punktering. Och sen, jag vet inte...

- Jag tror att det är nåt fel på den här. - Nej, nej, det är inget fel på verktyget.

Du ska inte ha dem här bara. Har du sett ett fälgkors nån gång?

- Ska jag hjälpa dig? - Ja tack, snälla.

- Det går åt helvete, det här. - Vilken tur att du kom.

Nu ska vi se här.

- Tack ska du ha. - Jag har inte börjat än.

- Jävlar, vad den sitter. - Det är för att du skruvar åt fel håll.

Ja, det är klart. Jag måste ju rucka på den, så att den släpper!

- Ska du göra det själv? - Nej, nej.

Så där, ja.

Hämta reservhjulet nu, så sätter jag dit det.

- Vad fan håller du på med? - Va?

- Vem är du? - Vem är du?

- Jag byter däck här åt... - Det här är vår bil.

Jaha?

Okej, ta sladden.

Bra, nu kommer vi en liten bit. Vi får ladda vid nästa sluss.

Jag sa ju det, mamma. Man ska inte ge upp.

Alltså, det känns som uppförsbacke. Kan det ens vara det i en kanal?

Jag kommer att få blåsor på mina händer, det är säkert.

- Aj! - Vad är det nu?

Det är min tennisarmbåge.

- Du har väl aldrig spelat tennis? - Nej, jag kan inte det med min armbåge.

Sluta gnäll nu. Vi har paddlat i fem minuter. Kom igen.

Det känns som att det går långsammare när båda paddlar. Vi har lite olika rytm.

- Du har ingen. Jag försöker hitta den. - Vi kan paddla i skift i stället.

Du paddlar först, jag vilar. Sen paddlar jag, och då kan du vila.

Då blir det så att jag paddlar. Och när det är din tur, vill du att bägge paddlar.

Du har så låga tankar om mig. Nu gör vi så här.

Du paddlar nu, och så vilar jag. Så kommer jag att paddla sen.

Nu känns det som semester.

Ra-raj da-diddeli daj...

- Ni har löst det? - Vi hittade ett batteri, kan man säga.

Men jag vet inte om vi klarar idealtiden. Vi måste ladda en timme till.

Man skulle ju kunna ordna det så att de inte heller klarar den. Jag har en idé.

- Ville, hänger du med? - Ja.

Vad är det för idé?

- Hoppa upp där. Då åker vi. - Då kör vi.

Nej, nu får du paddla faktiskt.

Vakna. Det är din tur att paddla nu.

För det första: Aj! För det andra: Är det nu jag ska paddla?

Ja, det är nu. Jag har paddlat mycket längre än vad vi sa.

- Okej, om tio minuter. - Nej, nu.

- Fem. - Nej.

- Tre. - En.

- Asså, kan vi inte bara dra hem? - Vad snackar du om?

- Vad ska vi göra här? - Vi kanske träffar brudar.

- Brudar? Här i skogen? - Mm.

- Hej, killar. - Tja!

Vilken fin båt ni har.

- Ska du ha? - Nej.

Jo, hon vill ha en.

Skål!

Tack ska du ha.

- De är lite tjocka. - Ja, väldigt tjocka.

Vi kanske är på fel ställe.

Ååh!

- Nej, nu måste jag få nånting i magen. - Ååh!

Det verkar inte bara vara mamma som är hungrig. Ska vi stanna och käka lite?

- Vi skiter i den här tävlingen. - Nej, jag vet hur mycket varvet är värt.

De andra är ju jättelångt efter. Vi kan väl unna oss ett litet matstopp?

- Du vågar bara inte säga nej till mamma. - Det gör jag visst.

Okej, bra. Då kan du säga till henne att vi inte stannar.

- Ja, ja, men då gör jag det. - Okej. Varsågod.

Åh, jag känner doften av grillat. Asado de cordero.

- Fan, nu börjar hon hallucinera också. - Alltså, du kan inte bara...

- Det luktar ju grillat. - Ja, det gör det.

Vad är det? Kör fram och kolla.

Hej.

Trevligt.

Tjena, grabbar. Snabb fråga: Har ni mat?

Jajamän. Det här är en boat truck.

Det är som en food truck, fast på vattnet.

Borde det inte heta food boat då egentligen?

Jag visste det. Food boat, jag sa ju det.

- Det ska ju heta food boat. - Fast det kommer inte folk att koppla.

Boat truck, det låter som en truck som säljer båtar. Vi säljer ju inte båtar.

Jag tar en chili, jag gillar stark mat.

Det här borde få stopp på dem.

Ha det gött!

Det är den här dosan som styr allt.

Det är ett ansvar att stå här, det är inte bara lek och dagis -

- utan det är både allvarligt och väldigt farligt.

Så mycket makt.

Titta, en hyrbåt.

Det brukar bli kul.

Jaha, då gör vi oss redo, tjejer. I med fendrarna, flickor.

- Pappa! - Oj, vänta lite grann.

- Älskling, kan du ge mig båtshaken? - Vilken är det? Nu ska vi se...

- Den långa pinnen. - Men det finns många.

Det är en ögla på den.

Två knappar - en öppnar, en stänger.

- Här är en med krok. - Ja, det är den. Tack.

- Akta, den hakas. Så. - Då ska vi se här...

- Får jag trycka på knappen? - Så klart du får.

Wow.

Nej, men älskling, strunta i det där. Nu håller vi på att åka in i bron.

Vi åker in i bron. Du måste bromsa.

Backa!

Vad duktig du är. Det kan ju bli en riktig slusskille av dig också.

Ducka, ducka, ducka!

Nämen...

Det är ju mycket som kan hända om man tappar fokus för en sekund.

En sekund.

Pappa, ska vi ta in fendrarna nu?

Ja, det kanske är dags.

Mmm.

Åh, ni skulle ha tagit chilin. Gud, vad god den är!

Du ska nog inte äta själva chilifrukten.

- Men vad...? - Nämen, vafan.

Vad är det här nu, då? Åh!

Nu är det din tur att paddla, så att du har koll på det.

Vad då, du paddlade ju inte.

Jag såg till att vi kom framåt, så då räknas ju det som att jag har paddlat.

Jag går bara på toa.

Jag ska fan inte heller paddla.

- Hej! - Då var vår lilla mission utförd.

Jag har fått käka glass.

Jaha, ja. Skulle inte du paddla?

Jag kan faktiskt också ta den lätta vägen ibland.

Vi har en timme att köra igen. Gör du loss?

Vi får strunta i hastighets- begränsningarna. Ta fendrarna, Ville.

- Vet du vad det här är? Semester. - Precis vad jag alltid har sagt.

Om du är riktigt snäll, kanske du också kan få en liten kopp.

Hallå!

Stopp!

Det har skett ett missförstånd!

- Idiot! - Förlåt!

- Jenny, jag har en sax i väskan. - Vad säger du?

Jag har en sax i väskan. En sax i väskan.

- Var är saxen? Var är saxen? - I väskan, säger jag ju!

- Vilket fack? - Jag vet inte vilket fack.

Klipp av den!

Klipp snöret, då! Vad håller du på med?

Klipp, klipp! Fortare!

- Klipp! Vi får in vatten! - Jag vet!

- Jag klippte den! - Jenny...

Neeej!

Vafan, syrran. Kom nu.

Ta med dig kanoten om du kan. Och rosén.

- Syrran, är du med, eller? - Jag är med.

Kom igen, kom igen.

Tack.

Kom igen!

Du, vi skulle behöva stanna.

Vi ligger över en halvtimme efter idealtiden.

Jag vet, men mamma behöver gå på toa.

- Gör det, då. - Ja, fast den är ju trasig.

Åh, Arvid. Hon får hålla sig. Sorry.

- Alltså, det är akut. - Ho-ho.

- Jag sa åt henne att inte äta chilin! - Man kanske kan lägga till lite snabbt?

Vi ligger redan efter i totalställningen, vi kan inte ge bort mer tid.

Ooo-hoo!

- Vad ska hon göra, då? - Vet inte.

Mamma får bajsa på sig, helt enkelt.

Mamma...

- Det går inte. - Jo, det kommer att gå bra.

- Det går inte. Nej! - Sitt över kanten och håll i stången.

- Jag kommer att ramla i. - Jag håller dig i repet.

Måste hon köra så fort?

Du får sänka farten, mamma kan inte bajsa annars.

Aldrig.

Di-di, daj-daj...

Vad glor du pååå?

Förlåt.

Jag... eh...

Äh!

- Är du säker på det här? - Lägg av. Ingen av oss vill paddla mer.

Jag tyckte jag såg de där killarna förut. Vi kanske kan åka bakom dem igen?

- Eller vi kanske kan åka med på båten? - Nej, det kan vi inte!

Jag har inte tänkt snylta och åka snål- skjuts på folk. Det kan du hålla på med.

Det var väl därför du ville ha med mig. För att betala. Paddla och betala.

Men vet du vad, Jenny? Jag är trött på det. Jag är trött på dig.

Okej, wow...

Jag är inte så framgångsrik som du, har inget fint hus, inte lika mycket pengar.

Men jag har alltid trott att du tycker om att vara med mig. Jag tycker ju om dig.

Okej.

Syrran!

Vänta! Jenny!

Stopp, stopp! Stanna bussen!

Jenny, kom tillbaka. Snälla.

Det var ju inte kanoten som var själva presenten, det var upplevelsen.

Den är inte slut än.

Snälla, kom. Det blir inte lika kul utan dig.

Nästa kisspaus: Forsvik.

Skål, syrran! Skål!

- Tackar, tackar. - En kaffe, tack.

Inte för stark, snälla du.

Jag dansar orientalisk dans två gånger i veckan.

- Det är därför min stjärt är så smärt. - Jaha?

- Dansar du? - Nej. Jag blir sjösjuk.

- Av att dansa? - Ja. Eller av sånt som inte är fast.

- Allt som gungar. - Nämen, så tråkigt.

Ja.

Ja, eftersom ingen av båtarna klarade idealtiden -

- så leder Lenabåten efter vinsten i Hajstorp.

På nästa transportsträcka gäller det att hålla hastighetsbegränsningarna.

Vänta. Kan vi inte skippa transportsträckorna?

En båttävling handlar väl om att köra snabbast?

Absolut.

Jaha?

Ja, om båda parter är överens, så ser jag väl inget hinder.

Då så. Är vi redo för start?

Är det ingen som vet vilken dag det är i dag?

Just det. Förlorarnas dag. Grattis!

Mammahumor, inte kul.

- Det är fredag, vår bytesdag. - Vad då 'vår bytesdag'?

- Det är min tur att ta hand om barnen. - Lägg av, det är ingen vanlig vecka.

De gastar ju åt mig.

Man ska inte rucka på rutinerna. Barnen är nog stressade som det är.

Okej, vi kör det snacket nu. Du bryr dig inte om barnen.

Eller så kanske jag vill träffa mina barn. Kan det vara en tanke?

Sluta! Vi står ju här. Sluta snacka om oss som om vi är två trädgårdsmöbler.

Kan inte vi få välja själva vem vi vill åka med?

Jo, självklart, Vera, får du det.

Vem väljer du som du ska åka med, då?

Jag åker med pappa.

- Vad säger du? - Så klart att du ska. Kom.

Vera?

- Ville, du åker med mig, eller hur? - Jag vill inte välja.

Ville, du skulle kunna åka med mig och hjälpa till med att laga maten.

- Okej. - Okej, bra.

- Har du det bra, Vera? - Ja. Skönt att slippa mammas tjat.

'Åh, jag saknar Arvid. Undrar om det är ett misstag att skiljas.'

'Åh, jag undrar vad Arvid gör nu.'

- Säger mamma det? - Ja, hon snackar om dig hela tiden.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Jamen, vad...

Ta det lugnt, Petra! Lugna dig!

Öka, älskling! Öka!

Dra på gasen nu.

Okej, nu ska ni få se.

Akta Amanda!

Vad fan håller hon på med?

Jävla dåre!

Vänta, ta det lugnt nu. Kan man verkligen åka här?

Ja, det går snabbare.

- Är du säker? - Ja.

Vi leder!

Vafan?

Oj... De måste ha byggt den nyligen, den fanns inte här när jag var liten.

Ledsen, älskling. Du får vända.

Aldrig. Håll i er.

- Tänk försiktigt, det är ett ägg under. - Okej, och jag vill...

- Du vill inte förstöra ägget. - Nu tar vi det lugnt.

- Älskling, nu måste du stanna! - Nej!

Då gäller högerregeln, oavsett...

- Och med en båt, är det högerregeln då? - En båt?

- Det kommer en bil! - Bromsa!

Det är styrbordsregeln som gäller.

Stannaaa!

Ska jag lägga i backen nu?

Nej, fan!

Men vad i...?

Nej, nej, nej...

Aj!

- Aaah! - Yes, yes, yes!

Vad glor du på? Har du aldrig sett en röd tröja förut?

Cool. Sehr gut.

Ska du stänga slussen, eller?

- Vill nån ha en glass? - Ja.

Ja, det ska bli gott med nåt svalkande. Och så får du dra.

- Nån måste hjälpa mig slussa också. - Jag kan hjälpa dig.

Arvid kan hjälpa mig. Gå och ta en glass, Vera.

Okej, inga problem. Jag slussar.

- Köp en mjukglass till mig. - Okej.

Jag spär ut rosén nu. Det går inte att hålla ordning på dem annars.

Fullständigt sjövilda, dricker som svampar.

Det var en gång en prinsessa som bodde vid en sjö.

En gång kom en drake upp ur sjön -

- slingrade sig runt prinsessan och tog med henne ner i sjön igen.

Just det.

Ursäkta. Hallå.

- Du är lite skådis, va? - Jag?

- Är det du? - Ja.

Ja, det stämmer. Jag är skådespelare. Dramatisk skådespelare, kan man säga.

Vad kul. Var har du sett mig nånstans, då?

Visst är det den där reklamfilmen för jättelänge sen?

Ja, jo, det stämmer. Men jag älskar ju scenkonst nu. Det är min stora passion.

Vad ovanligt att mannen är i land och kvinnan slussar.

Ja, eller... kanske... Jag vet inte. Det är inga problem för mig.

Arvid, släpp efter.

- Är det okej om jag tar en selfie? - Absolut, gärna.

- Så roligt med reklammannen. Hej. - Scenkonstnär.

Arvid, släpp efter! Arvid!

Arvid!

Det är nån jävla tomte som har förtöjt båten i slussen.

Arvid!

Vi får ta från min snygga sida i stället.

- Såja, kanon. - Tack så jättemycket.

Lägg gärna på filter. Jag finns på Memmo också, levererar jättefort.

Ja, jävla idioter.

Hjälp! Arvid, hjälp! Arvid...

Arvid, hallå!!

- Är du Arvid? - Ja. Vill du också ta en selfie?

Nej, men din tjej behöver hjälp.

Helvete!

Helvete!

- Älskling... Förlåt mig, älskling. - Akta dig!

- Vi löser detta, älskling. Jag är här. - Arvid!

Han hugger där, så jag fixar detta.

Pappas båt!

Jag fattar inte -

- hur man kan vara så fruktansvärt jävla inkompetent.

Jag håller med. Varför kunde de inte släppa på mer vatten?

Jag snackar inte om slussvärden, jag snackar om dig!

Ja...

Alltså, du har haft ett båtvarv i 15 år.

Man kan ju tycka att du borde ha lärt dig nånting.

Jag kan göra en pålstek.

Pappa kommer att döda oss när han ser båten.

Du, jag tänkte att vi kanske kan gå och käka på Kanalhotellet i kväll.

- Vore inte det mysigt? - Nej, jag är faktiskt inte på humör.

Snälla, jag lovar, jag kommer att ta hand om både båten och din pappa.

Hur skulle det gå till?

Din pappa kan få fribiljetter till min teaterföreställning.

- Och båten, då? - Det handlar bara om att dölja skråmorna.

Man skymmer bara.

'Nej, här är ingen skråma.'

Man bara täcker för så. Man kan hänga...

så här, som en liten gubbe. 'Nej, det är ingen skråma på den här båten.'

Det mest klassiska är så här: 'Det är inget fel på våran lilla båt.'

Va? Det är skitbra. Snälla, vi kan väl gå på restaurang?

Bara vi. Jag fixar bord till klockan åtta i kväll.

Snälla.

Snälla, snälla, snälla.

Okej, då.

Vi har en dejt på gång...

- Men åh! - Vad är det, Vera?

Min mobil dör hela tiden. Kan jag låna din?

Jag kommer.

Klockan åtta.

Hopp. Hejsan, hoppsan.

'Vi behöver prata. Möt mig på Kanalhotellet i kväll kl 8.'

Da daj-daj dadi-dadi-dida

Vad sa kannibalen när han såg göteborgaren?

- 'E' du go', eller?' - Dab.

- Är det okej om jag picklar den här? - Absolut.

Hallå, kan nån hjälpa mig? Jag kommer inte ut!

Arvid! Arvid!

Vera!

Marika!

- Hej. Förlåt att jag är lite sen. - Till vad då?

- Du ville ju prata. - Vad menar du?

'Vi behöver prata. Möt mig på Kanalhotellet i kväll kl 8.'

Nämen... jaha.

- Det är Vera. - Ska du skylla på Vera?

- Vad vill du prata om? - Jag har inte skickat det där.

Varför pratar du om mig hela tiden?

Vera har berättat att du pratar om att du längtar efter mig och saknar mig.

Nej. Hon försöker få ihop oss nu, det är det hon gör.

- Men så kommer det inte att bli. - Nej, det kommer inte att hända.

En sån vansinnesfärd åker man bara en gång i livet.

- Här är menyerna. - Tack.

Det är inte jag som ska...

- Varför säger man inte dab längre? - Det är andra grejer som gäller nu.

Åh, vad gott det doftar.

Ja... Javisst, precis... javisst.

Här. Det här är vildsvin.

- Vildsvin? Härifrån? - Javisst. Skjutet bortanför slussarna.

- Ja, ja... - En sån berg-och-dalbana.

Det har varit så dumt, allting. Vi har betett oss som idioter.

Ja. Jag har också varit barnslig.

- Jag sa 'vi'. - Vi har varit knäppa, bägge två.

Verkligen.

- Men barnen måste komma i första hand. - Absolut, ja.

Så att vi är liksom vuxna i det här nu.

Ja. Hur fan det nu ska gå till.

Ja...

Har ni det bra, eller? Är du glad?

Ja.

Petra, jag är jättelycklig.

- Du är det, va? - Ja.

- Jag ser det. - Du med?

Ja, det är bra. Skönt.

Exakt!

Skål.

Jag fattar inte vart Amanda tog vägen. Hon brukar ju alltid vara i tid.

Jag fick hennes vin, så jag är glad. Tack.

Skönt att snacka lite. Som vänner för en gångs skull.

Vad då 'som vänner för en gångs skull'? Vi bråkar väl inte?

- Vi har väl aldrig bråkat? - Nej, vi har aldrig bråkat.

- Det är vänskapen man ser. - Verkligen.

- Jag har aldrig känt ilska inombords. - När du ser mig?

Samma för mig. Jag känner: 'Här går två som aldrig bråkat.'

Sch, prata inte så mycket. Kom hit, pucko.

- Fint att se dig. - Detsamma.

Men varvet är mitt, det vet du. Det är mitt.

Vänta... Jag har fastnat här.

Aj, jag sitter i din jävla knapp. När började du ens ha skjorta?

När började du ha nåt jävla ankare som håvar in skjortor?

- Vem har ens skjorta? Hej då. - Vem har ett skjortankare? Hej då.

Amanda! Här borta är vi.

Älskling...

- Jag har varit med och hjälpt Mats. - Hej! Vad ni har det mysigt.

Får jag vara med? Vin vill jag ha.

Gud, vad härligt.

Jag har redan tagit mig ett glas. Tack. Vad äter ni?

Mamma...

Älskling! Älskliiing!

Amanda!

Amanda, snälla du, det är ett missförstånd!

Ett missförstånd.

Stanna! Snälla, stanna då.

Det är ett missförstånd. Jag älskar dig!

Amanda, snälla...

Namaste.

Tadasana...

sasangasana.

- Och så ut med alla bekymmer... - Stanna, snälla Amanda!

Stanna!

Amanda!

Här har du din fula tavla tillbaks också!

Älskling...

Vänta på mig, jag älskar dig. Du har all rätt att vara arg.

Jag finns här, jag simmar i kapp.

Helvete...

Arvid, herregud.

Här är den, titta!

Titta, vilken tur!

Hon förtjänar inte dig, Arvid.

Sluta nu, mamma. Nu tar du det jävligt lugnt, nu backar du bara.

Jag är så trött på dig. Du är som ett klistermärke, du lägger dig i överallt.

Som en vandrande drinkpinne som äter upp alla mina relationer. Jag orkar inte.

Jag skiter fullständigt i varvet, jag vill bara vara med Amanda.

Och den här jävla skittavlan, den kan dra åt helvete!

- Canvas. - Va?

Väldigt hållbart.

- Det är mitt fel att det blev så här. - Nej...

Jo, att det blev så här med Amanda.

Jag ville göra henne svartsjuk, så att ni skulle börja bråka och förlora tävlingen.

- Jag ville inte att du skulle bli ledsen. - Men Vera...

Vet du vad? Gumman, kom.

Förlåt.

Jag lånar den här bara lite.

Tack, snälla.

Amanda! Vänta!

Stanna!

Amanda, vänta!

Det är inte som du tror.

Amanda!

Det är mitt fel.

Stanna! Stanna!

Stanna, snälla...

Ååh.

Min och Arvids relation är ingenting. Vi älskar varann, men inte på det sättet.

Vet du, Amanda, jag lovar dig, han älskar dig på riktigt.

Jag tror det också. Fast ibland blir jag lite orolig att han kanske bara låtsas.

Gud nej, han är en alldeles för dålig skådespelare för att låtsas. Nej, nej.

- Förlåt. - Förlåt mig.

- Fan, vad dumt. - Jag överreagerade.

Jaha, då blev det bara du och jag kvar, igen.

Tack, tack.

Ska vi dansa?

Nej, visst nej, du blir ju sjösjuk.

Ja, fast...

jag har ju sjösjukepiller.

Får jag lov?

- Vad gör du? - Jag ska fixa en grej bara.

Vore det inte bättre att gå i mål först och sen hjälpa Amanda och Arvid?

Jo. Men de ska inte få pappas varv för det.

Du är 43 efter. Det är svårt att hinna i fatt.

Vi lastar ur lite, då, så vi inte har så mycket vikt. Och så har jag en liten plan.

- Vera, du gastar åt mig, eller hur? - Mm.

Bra.

Det ordnar sig.

- Otroligt att tvålkoppen håller tätt. - Detsamma, du.

Pappsens båt puttrar på, ser jag.

Den avslutande sträckan går mellan Karlsborg och Motala.

Princess Amanda startar med 43 sekunders försprång.

Först till Motala vinner tävlingen.

Tre...

två...

ett...

kör!

Hej då, losers!

Och nu, Lenabåten.

Tre, två, ett...

kör!

Så. Kör, kör, kör!

Mamma, nu börjar vi närma oss Motala. När är det dags för din plan?

Oj, oj... nu.

Det är min dotter. Hon har börjat med jazzbalett.

Titta, det är lillan.

Åh, så fin hon är.

- Lillan? - Snarare gamlan.

Jag ser dem!

Ser bra ut, baby.

Det luktar seger, det luktar seger, det luktar seger...

- Vi ligger ju jättelångt efter. - Det är därför vi ska ta den här vägen.

Vad tar de för väg nu, då?

- De kommer att hinna före ju! - Det är grynnor där.

Ingen kan den här sjön som Petra.

Det är bra, det är bra.

Mamma, de kommer ifatt oss.

Vi tar hem detta. Gasa, för fan. Vi kommer att ta dem, vi kommer att ta dem.

Mamma, du vet ju att det finns grynnor här.

Jag sa ju att jag har en plan.

Whoa! De flyger över grynnorna.

- Bärplan? - Jajamän!

- Fan också! Bärplan! - Sakta av!

Haha.

Grynnor!

Förbannade jävla skit-Petra!

Jaaa!

- Mamma, du klarade det! Jaa! - Ja, ja, ja!

Bra, mamma!

- Ja, ja. Det var det, det. - Vet du vad det passar med nu?

En dab.

- Farmor, dab! - Det var ju fusk.

Marika...

Tre, två, ett...

dab.

Tack för hjälpen.

Gratulerar till segern och gratulerar till båtvarvet.

- Tack så mycket. Tack. - Bravo!

- Petra. - Vad roligt. Yes!

Tack för hjälpen, ni är bäst.

Ja!

Hey, ey, ey! Hallå!

Va... va... vad håller du på med?

- Det är ett missförstånd. Vad händer? - Ta det lugnt.

- De håller på att riva hela skiten ju. - Ja, det ska rivas.

- Förlåt? - Det ska bli bostäder här.

- Vad säger du? Va? - Jag har sålt marken. 40 miljoner.

- 40... - Japp.

Milj...

- Men det är ju din pappas varv. - Ja. Eller, det är mitt.

Anderssons båtvarv måste ju inte ligga här. Jag har köpt ett nytt, längre bort.

Specialiserat på elbåtar. Jag får tacka dig, eller er, som gav mig idén.

Heh...

Du kan köra i gång. - Kom, flytta dig.

Det var som fan!

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext