Original subtitles

En krigstidshistoria

ITALIENSKA FÅNGAR ANLÄNDER

17 000 italienska krigsfångar fördes till Australien.

Vi tilldelades två som arbetskraft. De blev våra krigstidsfäder.

Och jag blev italienare.

Medan krig och fred var stora frågor i vuxenvärlden-

-rörde sig min värld kring insekternas överlevnadskamp.

Hallå där!

-Brendan! Come stai? -Bene, grazie.

Bravo!

Mamma, Dorothy McClelland, var som lyckligast under andra världskriget.

Pappa stred mot japanerna på Papua Nya Guinea.

Våra italienska krigsfångar riskerade livet som mammas bollpojkar.

Alfredo och Joseph.

Jag utvecklade en märklig ovana. Jag skrattade när jag var rädd.

Denis, skrattar Brendan?

Brendan, luta dig bakåt!

Mercia, hjälp!

-Hjälp! -Håll i honom!

Alfredo säger att du inte får göra om det. Vattnet är djupt.

Brendan! Bind ett rep runt ett träd.

Titta, ett grodyngel!

Bravo!

Nu går vi hem. Annars får vi bannor.

-Grodyngeljägaren Brendan. -Bravo!

Vi tar hem det och lägger det i stekpannan!

-God morgon. -God morgon, mamma.

Brendan, du kan inte ge pappa ett grodyngel i födelsedagspresent.

-Behåll det tills han kommer hem. -Han kommer väl hem till jul?

-Vad är det här? -Fattiga riddare.

-Kriget kommer att vara i tusen år! -Ibland känns det så.

-Det var vad mr Mussolini sa. -Pappa slåss mot japsarna nu.

Japanerna.

Brendan, ska du inte ge pappa stenen du hittade?

-Ta med dig grodynglet. -Det är inte äkta guld.

-"McAllen, McAllister, McBain..." -Snälla Denis...

-Läs inte dödsannonserna. -Mig gör det inget.

Bröd?

Hon är din herre, inte din älskarinna.

-Är hon man eller kvinna? -Herre.

Din mamma är herre i huset.

Är ni redo, miss McClelland?

Meno male.

-Meno male. -Meno male!

Fångar, givakt! Från vänster. Nummer?

-Uno. -Due.

Lediga!

En cigg, Alfredo? - Joseph?

-Ni låtsas inte kunna engelska. -Han säger att de vinner kriget.

-Capitano... -I språngmarsch, soldat!

Lediga, soldat!

-Om pappa kommer hem... -När.

När han gör det kan vi spela kortspel för vuxna.

Och små barn får inte skratta.

-För då förlorar de mot en tia! -Ge honom en chans till.

Mamma, krig och kärlek är rättvist. Men i kortspel visar man ingen nåd.

-Krig är inte rättvist. -Kärlek är inte rättvist.

Krig. Alfredo, fönstren. Det blir snart mörkt.

Vi behöver inte mörklägga. Närmsta japanska plan är 10 000 km härifrån.

-Bombplanen kan komma närsomhelst. -Nej, Zeros räckvidd är bara 800 km.

-Tänk om det flyger längre? -Då kraschar det.

-Mamma, kriget kommer inte hit. -Det når ända hit in, Denis.

Trumf är...hjärter!

Alfredo, varför stred du mot oss?

-Vi är ju alla katoliker. -Inte jag!

Jag ville resa, se världen. Komma bort från Italien.

-Döda någon. -Ja, om jag blir tvungen.

-Har du gjort det? -Nej. I Afrika var jag kock.

-Inga vapen, bara stekpanna. -Så modigt. Inga vapen.

-Italienarna är modigast av alla. -Det är australier!

Du är det! Nej, Brendan...

I krig är det inte mannen som är modig. Det är kvinnan.

Välkomna till Walalong.

-Mr McClelland? -Nej, nej. Italienare.

En italiensk fascist?

-Mrs McClelland. Dorothy. -Vi ska inte vara till besvär.

-Vi arbetar hårt för vår beskyddare. -Här finns ingen fara.

-Det finns ormar och spindlar... -Jag ska visa er till rätta.

-Fru Gottman... -Guttman.

Guttman. Fru Guttman och Rachel kommer från Berlin.

Berlin...i Tyskland? Jag delar inte bord med tyskar!

-Mercia, sätt dig. Var inte ohövlig. -Hitler har bara en pungkula...

-Det är en sång. -Fru Guttman och Rachel är judar.

-Ljudar de? -Judar. De är flyktingar.

-Är männen också flyktingar? -Nej, vi är krigsfångar.

-Italienska krigshjältar. -De hjälper oss när pappa är borta.

-Nancys mamma har också en soldat. -Ja, men han är amerikan.

Mamma säger att hon är först och främst tysk, sen judisk.

Vi är först och främst australier och sen...

Vi är helt enkelt australier.

Tala engelska!

Vi kan inte resa tillbaka till Tyskland.

Vi får göra det bästa av det här.

-Engelska! -Inte den tonen.

Mamma, vi är trygga här. De här människorna är annorlunda.

De hatar oss.

-För att du säger att du är tysk. -Det är jag!

-Det är inte jag längre. -Vad har vi för hopp?

Vinner nazisterna kriget har vi ingenstans att ta vägen.

-Hitler kommer inte hit! -Japanerna!

Om du försöker anpassa dig, så är människorna här trevliga.

-De är i det närmaste engelsmän. -De är sämsta sortens engelsmän!

-Hur ska de kunna besegra Tyskland? -Med hjälp av amerikanerna!

Min flickvän hette Nancy Cakebread.

Hennes pappa hade stupat på Papua Nya Guinea.

När hon flyttade från Walalong gav hon mig sin tupp som minne.

Hallå?

Det är inte min födelsedag.

Du får den som ett minne. Jag ska resa härifrån. Pappa är död.

-Är han? Var det japsarna? -Han drunknade i latrinen.

Han hade druckit whisky och föll i. Mamma tror han får Viktoriakorset.

Vad heter han?

Jag ska kalla honom Bluey.

Tillfångatagna i Tobruk i Libyen-

-anländer nu en stor skara tyska krigsfångar till Sydney.

Det är de första nazister i uniform som anländer.

Hårt arbete väntar världserövrarna.

Piloter från det tyska flygvapnet är framträdande.

En och annan kan inte dölja den grymhet-

-som tycks vara nazismens kännetecken.

Det är inte sant! Det är bara propaganda.

Det här är skickliga stridspiloter.

Men ingen av dem ville erkänna att australierna var aningen tuffare.

Man lär så länge man lever...

Här skrattar till och med fåglarna åt folk.

Joseph, boll.

Grazie.

Något att dricka, ms McClelland?

Tack, Alfredo.

Ska jag spela?

-Vill du spela? -Jag kan försöka.

Är du beredd, Rachel? Jag servar.

Rachel...

När du ska träffa bollen, försöka träffa skuggan på bollen.

-Skuggan? -Ja, vi gör ett försök.

Är du beredd, Rachel?

-Bra! -Ute.

-Den var gott och väl inne! -Den var ute.

-Mrs McClelland, ute eller inne? -Inne.

-Ute. -Ja, ute.

Nerverna...

Joseph, boll!

Förlåt, frun. Han la det här till er.

Fortsätt, Joseph.

-Vad är det? -Jag vet inte.

Hämta medborgarna av fientlig nation.

Sätt fart.

Fall in i ledet.

Ställ upp er på led.

Fångar och medborgare av fiendeland. Från vänster - nummer?

-Uno. -Due.

Tre.

Vier.

Givakt!

Warick. Vad gör ni?

-Vi räknar medborgare av fiendeland. -Kvinnorna är flyktingar.

-Vilket land kommer de från? -Tyskland.

De har flytt från Tyskland. De är judar.

-De kan vara spioner. -Så klart de inte är!

-Det kan de vara. -Vi borde kanske genomsöka rummen.

Se så, rör på benen!

Är han död?

Ursäkta...

-Inga bomber? -Dory, jag är på din sida.

Men för allas säkerhet borde de vara i interneringslägret.

Vi klarar oss. Tack för omsorgen.

-Lediga! -Frukost.

Jag ber om ursäkt. De hade ingen rätt att göra så.

-Soldater! -De är rädda för er.

I de kläderna är till och med jag lite rädd för er.

Det är nog inte riktigt er färg.

Här... Det här blir perfekt!

Tycker ni om dem? Prova dem. Jag vill att ni ska ha dem.

-Prova dem. -Den är underbar!

Tack så mycket!

Jag höll på att glömma hattarna! Hattar, hattar...

Nej, det är min hatt. - Fru Guttman.

Rachel... Strumpor.

Rachel... Det skulle vara så sött på dig.

Fru Guttman, prova det här.

-Är det inte vackert, Rachel? Titta! -Känn så lena...

Vi behöver vackra klänningar till vackra smycken. Jag har...

-Maka lite på er. -Är det helsilke?

Vad tycks?

Tack så mycket.

Hon vill ha dig.

-Och du vill ha henne. -Jag är gift.

Vid det här laget har din fru rymt med en amerikan.

-Vad snackar du om? -Jag skojade bara.

Jag kan inte vänta mig att hon är trogen om jag...

Trogen? Hon är fri i Italien.

Fri?

Det är lättare att vara fri som fånge här än att vara fri i Italien.

Men ingen kärlek, inget sex.

På det här sättet överlever vi tills kriget är slut.

Det är mitt!

Sluta!

Han stred i första världskriget.

Då gick det bra att vara jude.

Han var officer.

Min familj ägde hotell. Vi tillhörde överklassen.

Men de där nazistligisterna... Så simpla!

Vi tvingades lämna vårt hemland på grund av dem.

Min man stannade kvar. Han är inte jude.

Vi gick till fots, Rachel och jag-

-från Berlin till Amsterdam.

Hur kom ni till Australien?

Det var inte meningen. Vi skulle åka till Amerika.

Men båten till Amerika tog bara judiska flyktingar.

-Men ni är...? -Jag skrev "ateist".

Amerikabåten tog inte ombord ateister.

Det fanns en båt för gudlösa som skulle till Melbourne.

Vi visste inte var Australien låg.

Nu när jag är här...

...vet jag fortfarande inte var jag är.

Jag har inget hem.

Walalong är ert hem.

Flickor! Nu är det te.

Tennis brukade vara en gentlemannasport.

Jag tyckte om att sitta i träden och titta, bland insekterna.

Därifrån såg jag Alfredo och Joseph förvandla sporten till rena kriget.

15-amore.

15-0.

-30-amore. -Den var sned.

Joseph!

-40-amore! -Vad säger du?

-"40-amore." Vad betyder det? -40-0.

-Så Rachel har inga poäng? -Men mamma har 40.

Mercia, var bollen ute? Ja eller nej?

-Ute. -Nej! Mercia, snälla du...

-Alfredo! -Vad...?

-Sluta! - Vad står det? -30-15.

Ta det inte så allvarligt. Det är bara ett spel.

Är du beredd?

-Har ni många paddor här? -Nej, men Brendan har det.

Vad har ni mer här vid vattnet?

-Blodiglar. -Vad är det?

De sätter sig fast och suger ens blod.

-Denis! -Det var bara spindlar, mamma.

Håll ert barn borta från mig!

Jag är ledsen, det var säkert bara en olyckshändelse.

Det är bara spindlar, mamma.

Gå härifrån, båda två!

När cikadorna började spela var det sommar och jul.

Jul, hettan till trots, innebar europeisk mat-

-och sånger om snö. Om musiken lyckades överrösta cikadorna...

Det blir ingen kyckling till julmiddag.

-Vad är det? -Kycklingen är full av fluglarver.

-Klarar ni er? -Vi tyskar uppfann julen.

-Oroa er inte, jag är utbildad kock. -Armékock...

Följ med till kyrkan. Men bli inte kristen!

Lycka till!

Tack.

Hej då! God jul!

-Denis, är bordet dukat? -Ja, mamma.

Barn! Det är lunch.

-Vad är det? -Cikador.

-Cikador! Det är parningstid. -Jag hör ingenting!

Vem har dukat? Allt är på fel sida.

Här kommer maten!

-Vad är det? -Det här är spaghetti.

Det är som att äta maskar.

-Tallrikar! - Jag kan inte servera. -Jag ordnar det.

Det är väldigt gott. Det är traditionell italiensk mat.

Sätt fast era servetter här.

Brendan, försök du.

Det är för svårt!

Snurra, snurra, snurra. Så där!

Upp med allt på gaffeln.

Och så in med allt!

Alfredo, det här är underbart. Tack!

Ta för er nu.

En festmåltid som duger åt en kejsare.

Men det är...

Hur är det, Brendan?

Jag beklagar det med Bluey.

Det gör inget. Bluey la inte ägg på riktigt.

-Kan du paddla hela vägen hit? -Kanske.

Han kommer hitåt. Hej, Brendan!

Du snurrar bara runt. Du kommer ingenstans.

Brendan!

-Vad är det? -Man äter dem. Kräftor.

Jag skulle aldrig äta dem!

-Varifrån kommer guldet? -Uppifrån bergen.

Det här landet... Ni har allt!

Tycker ni om guld?

-Ni kan få min. -Nej...

En guldklimp! Ni hittade en guldklimp!

Ni hittade en guldklimp!

Mamma!

-En guldklimp! -Får jag se.

Får jag se.

Har ni sett den?

Vaska runt det.

-Fantastiskt! - Brendan, titta! -Titta!

Mercia, titta på guldet.

-Vi ser om det finns mer. -Det är guld!

-Hur mycket är det värt? -Runt 300 gram...

350 pund!

-Vi skulle kommit hit för länge sen! -Jag vill aldrig åka härifrån.

-Vill du stanna? -Om det här är guld!

-Det ser ut som sten. -Jag kan bli australier!

Så mycket... när så många har så lite.

Det finns så det räcker.

Ni har allt i det här landet. Guld. Frihet. Och barn.

Jag är så lycklig. Det här är paradiset.

-Och? -Det var allt.

-Sa hon inte "jag älskar dig"? -Nej, de sa ingenting.

-De rökte väl en cigarett? -Nej, de bara låg där.

Du hittar på. Visa mig!

Inte naken!

Lägg dig ner.

Akta!

-Var det allt? -Ja, fast de var nakna.

Och så lät de så här i slutet.

Ligger man naken på tallbarr får man utslag.

Brendan har rätt, det var inte sex. Man har sex i sängen.

Vad är det du lagar?

-Underjordiskt får... -Vad är det?

-Coniglio... -Kanin.

Kanin, ja!

Peppar, tack.

-Inte lika gott som haha-pippi... -Vad är det?

Ni vet...

-Kookaburra? Den äter man inte! -Jo, det är jättegott.

Lite olja, tack. Väldigt gott.

Det är på dagen tre år sen du och Joseph kom hit.

Si.

-Skål! -Skål.

Ms McClelland, ni är en mycket vacker kvinna.

Ni är en god kvinna.

-Tack, Alfredo. -Er man kan skatta sig lycklig.

Tack.

Min man var en av de första som anmälde sig frivilligt.

Dagen efter vi förklarat krig mot Tyskland kom han hem-

-och berättade det. Han var så glad. Jag var gravid i tredje månaden.

Det måste ha varit en stor uppoffring att lämna er och barnen.

-Du lämnade din fru. -Jag hade inget val.

I mitt land är man tvungen att strida.

I Australien är man tvungen att gå med frivilligt.

Det här landet är upp-och-ner. Människorna också.

Min man är väldigt lojal mot sitt land.

Ms McClelland, om jag vore er man skulle jag aldrig lämna er.

-Om jag vore er man... -Alfredo!

Jag ber om ursäkt, ms McClelland.

-Er man är väldigt modig. -Min man är yrkessoldat.

Fred gör honom olycklig.

"Uppriktigt sagt, så ger jag blanka fasen i det!"

"Uppriktigt sagt, så ger jag blanka fasen i det!"

"Uppriktigt sagt, så ger jag blanka fasen i det!"

Eller det här: "Åh Rhett! Rhett!"

"Åh Scarlett!"

"Ashley, Ashley!"

Rachel, har du fått utslag? På rumpan?

-Är du oförskämd, Brendan? -Nej. Från tallbarren.

Vad är det med tallbarren?

Denis sa att du och Joseph var nakna bland tallbarren.

-Kära nån! -Men det var ni inte.

-Då skulle du ha fått utslag. -Jag såg er ju!

Alfredo, kan jag få lite mer grappa, per favore?

Fru Guttman, var försiktig. Det är väldigt starkt.

-Det är snart midnatt. -Nästan. Inte riktigt än.

Tror du att kriget är slut till 1946?

I Europa, kanske. Men det tar många år att besegra japanerna.

-Inte före 1950, tror jag. -Vilka muntra nyårsnyheter...

-Ja, Denis. Vi var under trädet. -Jag sa ju det!

-Men ni rökte ingen cigarett? -Vi gjorde inget fel.

Var det sex?

Det var "amore".

-Det var kärlek, Mercia. -Amore...

Det är en hemlighet som ingen nånsin ska få reda på.

-Brendan säger inget. -Du och Denis, då?

Vi lovar på hedersord.

Jag minns nyårsfirandet i Berlin.

Det var storartat.

Rom var...

Världen kommer aldrig mer att få se en stad som Berlin.

Det var Europas huvudstad. Hjärnan.

Rom var själen.

Var Paris hjärtat? Nu har de bombat alltihop.

Européerna har förstört sin hjärna, sitt hjärta och sin själ. För vad?

Joseph, bodde du i Amerika?

-Det här är också en hemlighet... -Han är amerikan.

Jag bodde i New York i två år.

Jag ville bli amerikansk filmstjärna. Som Valentino!

Men inte så bra... Jag boxades.

Jag vann.

Men inte mycket pengar.

Jag ville ha en Cadillac! Vet du vad det är för bil?

-Jag stal en. De deporterade mig. -Deporterade?

Skickade tillbaka mig till Italien. 1939. Lagom till kriget.

Joseph, säg nåt på amerikanska.

Vad då?

Okej.

Vi var så imponerade av att Joseph hade varit i Amerika.

"Howdy, partner!"

Jag vill vara amerikan. Cigarett- munstycken och söm på strumporna!

På den tiden drömde alla om att vara amerikaner.

Denis, öppna grinden.

De skulle inte bara vinna kriget utan även göra världen trygg.

För alltid.

Gott nytt 1945! Skål!

Gott nytt år!

-Gott nytt år. -Gott nytt år, Alfredo.

-Gott nytt år, mrs McClelland. -Gott nytt år.

Mercia, Brendan och Denis, gott nytt år!

Brendan!

Come stai? Bene?

-Alfredo? Vad är det? -Det är ingen fara.

Sätt dig. Du ska inte arbeta om du är sjuk.

-Det är bara nåt jag har ätit. -Spaghetti...

Vi vill inte att du ska åka tillbaka till fånglägret.

Du betyder för mycket för oss. Du har kanske hemlängtan?

Nej, här kan jag inte få hemlängtan.

Du ser inte frisk ut.

Det är bäst att vi bäddar ner dig.

Vem är det?

-Ms McClelland? -Joseph, vad gör du här?

-Alfredo behöver er. -Var inte dum!

Han är sjuk. Doktorn måste komma. Kom fort, snälla!

-Vad är det med honom? -Han säger inget.

Var gör det ont?

Ta av täcket och alla hans kläder. Gör det, bara!

Gapa och stick ut tungan.

Du är brännhet!

Ms McClelland...

Kan du...?

Jag ber dig!

Förlåt. Förlåt...

Jösses!

Det är en fästing.

En liten fästing kan döda en ko! Varför har du inte sagt nåt?

Jag vill inte tillbaka till fånglägret.

Nej! Dra inte i den.

Huvudet stannar kvar och då blir han ännu sjukare.

Jag har hellre kulor i kroppen!

Hämta en nål.

Alfredo, jag är ledsen, men det här kommer att göra lite ont.

Det får inte fästingen att försvinna.

Men det får den att släppa taget lite.

Joseph, håll hårt i honom.

Är du beredd?

Jag vet... En gång till.

Nu behöver jag nålen.

Tändare!

Akta kulorna!

-Tänker ni skära av...? -Kastrera honom? Nej!

Det är till fästingen. Nålen får inte vara för varm, för då dör den.

Jag vill bara övertala den att släppa taget. - Alfredo, det här gör ont.

Var modig nu. Jag räknar till tre.

Ett, två, tre...

Förlåt! Förlåt. Andas.

Den borrade sig djupare! Ett, två, tre...

Nu kommer den! Den kommer!

Jag har den!

Jösses, vad stor den är!

Nej, döda den inte! Titta på den och dra lärdom.

Se det som en krigsskada. Denis vill ha den här till sin samling.

Nu ska jag bara göra rent såret.

Sen kommer du att må mycket bättre. När blodet rinner kommer giftet ut.

Gift? Vad är det för gift?

Nej, fästingen suger ditt blod och tömmer sig i såret.

-Vad sa hon? -Den har skitit i dig.

Gode Gud!

Du kommer att må mycket bättre om några dar.

Känns det bättre?

Bravo! Nu fick du som du ville. Hon har smekt dina kulor!

Bäst att du är rädd om dina kulor...

-Det gjorde ont. -Känns det bättre?

-Vill du inte ha mig nu? -Jag kan inte.

-Med mig? -Vet du vad en fästing är?

Fästing! Du måste se upp med fästingar.

De kan döda dig.

En fästing är en liten insekt som borrar sig ner i din kropp.

Den kan döda dig! Jag kan inte vara med dig i natt.

-Jag måste tvätta av mig. -Kom tillbaka. Jag väntar.

Kanske i morgon.

Han vill inte ha mig.

Rachel...

Du är mycket sötare än en fästing.

Värst vad han gnuggar...

Vad har det tagit åt Joseph? Du kan berätta för mig.

Alfredo är sjuk.

-Vad händer med sjuka krigsfångar? -De får åka tillbaka till lägret.

-Vad är det för fel med honom, då? -Mamma kallar det kärleksbaciller.

Joseph, varför har du snöre runt byxbenen?

-För att hålla fästingarna borta. -De kommer inte upp den vägen.

De kommer uppifrån träden och sätter sig i håret.

Mrs McClelland!

-Mamma! -Herregud!

Han kunde ha dött! Du körde över honom!

-Vagnen körde över honom! -Omöjligt! Då hade han dött.

Brendan!

-Denis, såg du något? -Skrattar Brendan är det allvarligt.

Rör honom inte! Benen kan vara brutna.

Det var inte Josephs fel. Jag skulle fånga en groda under vagnen.

-Han dör! -Håll mun, fru Guttman!

Joseph, hämta doktorn i fånglägret.

Gör det ont här? Här då? Lägg dig på mage.

Gör det här ont? Lyft på benet.

Och det andra benet. Brendan, har du ont i ryggen?

Vänd dig om.

Inget är brutet, det finns inget blod i urinen.

-Njurarna och levern är oskadda. -Tack gode Gud!

-Det är ett under, doktorn! -Någon har ett gott öga till honom.

Ursäkta, sir. Det var italienaren som körde vagnen.

-Det var väl knappast medvetet? -Nej, det var en olyckshändelse.

-Du ger dina fångar för stor frihet. -Han borde gå tillbaka till lägret.

-Han är inte bra för barnen. -Det avgör Dorothy, frun.

Vilken märklig samling. Borde inte hon vara i interneringslägret?

Hon har de rätta pappren. Tack för att du kom, Mark.

Låt honom stanna i sängen några dar.

Ursäkta igen, sir. Den andra italienaren har en venerisk sjukdom.

-Lämna oss i fred, fru Guttman. -Jag säger sanningen.

Alfredo är sjuk efter ett fästingbett.

Denis, hämta fästingen i köket.

-Nej, Joseph. -Det var en olyckshändelse.

Det är ingen fästing!

-Mamma, jag är 20 år! -Han är en simpel bonde.

-Han har bott i Amerika! -Utan bildning.

Det finns inte många unga män.

Vi kan bli utvisade från landet!

Ingen blir utvisad på grund av kärlek!

Jo, om man älskar fienden.

Vem vill ha mig?

Vänta till efter kriget. En bra tysk pojke.

Det finns inga bra tyska pojkar längre!

Låt bli honom, annars åker vi härifrån.

Jag stannar. Om Dorothy fortfarande vill ha oss här efter det du gjorde.

Vilken tur du hade!

Världens mest tursamma pojke!

Satt fästingen på din...?

-Alla vet om det, va? -Inte fru Guttman.

-Jag är en dumbom. -Nej, du är min pappa.

Din pappa?

Jag har aldrig sett vår pappa. Kan jag berätta en hemlighet?

Så klart. Jag är din vän. Du kan berätta vad som helst.

Jag är rädd för att träffa vår pappa.

Du behöver aldrig vara rädd. Din pappa är en krigshjälte.

Minns du att jag sa att man ska skratta, inte gråta, när man är rädd?

-Kan jag berätta en hemlighet till? -Så klart!

-Jag är inte sjuk egentligen. -Inte? Vad är det här, då?

-Det är första skoldan i dag... -Så du är hemma från skolan?

Gode Gud! Var är alla?

Rachel? Brendan! Det är fred.

Kriget är slut.

Kriget är slut!

Det är slut!

Mamma, det är slut!

Nu kan vi gifta oss!

Det var freden alla drömt om.

Ändå verkade ingen av de vuxna glada.

Jag visste inte då att fred i världen skulle innebära slut på vår fred.

I så fall hade jag önskat att kriget aldrig tog slut.

En fästing, va?

Så alla har hört det? Jag kan aldrig visa mitt ansikte mer.

-När åker vi hem? -När kriget i Stilla havet är slut.

-Jag vill inte åka hem. -Det måste du. Det är våra kvinnor.

-Vi är inte fiender längre. -Fiender ena dagen, vänner nästa.

Soldat, lediga!

Soldat, kan du be mamma om en kopp te?

Ursäkta mig, jag skulle vilja tala med er. Mellan fyra ögon.

-Vad gäller saken, fru Guttman? -Det rör krigsfångarna.

-Före detta krigsfångar. -De har...förgripit sig på en kvinna.

-Upprepa det ni just sa. -Kan ni inte föra bort dem?

-Vem av dem? -Jag kunde inte se tydligt...

Inte vilken fånge. Vilken kvinna? Er dotter.

-Det spelar ingen roll. -Jo, det spelar roll.

Korpral, gå bort till fångarna.

Dorothy, får jag tala med dig?

-Vad är det som händer? -Är hon lite...?

Nej, det är kriget. Hon är tysk.

-Borde hon inte vara inlåst? -Hon klagar alltid.

-Hon saknar sitt hemland. -Vem skulle de ha förgripit sig på?

-Det är inte hon och inte du. -Rachel?

Rachel har inte sagt nåt.

Det är inte sant. Låt mig prata med henne.

Vad betyder det här? Vad som än hänt, så har det skett i samtycke.

Ja. Jag såg er och honom också.

-Anklagar ni mig? -Jag såg vad jag såg.

Ni såg ingenting! Vi reder ut det här själva och skickar hem soldaterna.

Det är inget. Det var en lek vi lekte när frun hittade en guldklimp.

Ja - nästan 300 gram!

Bra. Då var det löst. Vi får åka tillbaka nu.

-Får jag åka med till grinden? -Kom då!

Fångar, lediga!

Det var ingen lek!

Denis och Mercia, gå in. - Stanna du, Rachel.

Fru Guttman, vilka skäl ni än har så kan ni sluta nu. Kriget är slut.

Ni har inte haft något krig här - inte förrän i dag.

Alfredo och Joseph!

Jag beklagar, ni måste vänta här.

Hon är upprörd. De har förlorat kriget.

Tack, Dory. Jag sköter det. Kan du vänta där borta?

Fru Guttman!

Upprepa anklagelsen.

De ofredar kvinnor.

-Det är inte sant. -Vi har inte gjort nåt.

Fru Guttman, ert ord står mot deras. Kvinnan har inte gjort någon anmälan.

Tala om vem det var ni såg, så frågar vi Rachel om hon vill anmäla det.

-Jag kan inte säga det. -Det måste ni om ni vill anmäla.

-Jag kunde inte se ordentligt. -Var befann ni er?

-Var hände det? -Vid floden med guldet.

-Nattetid? -På dagen, men träden var i vägen.

I buskarna, va? - Ursäkta.

-Vem var kvinnan? -Det såg jag inte!

Fru Guttman, jag måste be er vänta där borta.

-Vad tror du? -Det är uppenbart.

Joseph, du har prasslat med Rachel. Det hade jag själv gärna gjort...

Vi kan inte rapportera att en fiende påstått-

-att en italiensk nazist prasslat med en tysk nazist.

-Joseph, är det hon säger sant? -Hon har inte sagt nåt.

Säg att du inte har brutit mot lagen.

Hon vet inte vem av oss som har gjort vad mot någon annan.

-Kom igen, Warick... -Låt höra, Joseph. Säg löjtnant.

Förlåt, löjtnant. Hon är ju nazist, för Guds skull.

Jag bryr mig inte om ifall du gjorde det. Kom igen, gjorde du det?

Jag svär vid min mors liv att jag inte skadat någon.

Varför frågar ni inte Rachel? Mamman anklagar oss.

Men hon påstår inte att vi gjort henne något.

Ms McClelland anklagar oss inte. Så om lögnen är sann-

-så är det Rachel vi har... Fråga Rachel.

Det är bra, Alfredo. - Ska jag hämta henne?

Rachel, vi har några frågor.

Din mor har påstått vissa saker.

-Har någon av dem gjort dig något? -Nej, sir.

-Ofredat dig? -Nej!

Både Alfredo och Joseph har uppträtt som gentlemän!

Fru Guttman, kom.

-Har de här männen ofredat er? -Naturligtvis inte!

Er dotter säger att de inte gjort henne något. Ni har misstagit er.

Lediga!

Saken är utredd, Dory. Hon måste ha inbillat sig allt.

Inte min dotter!

Hennes!

Låt bli Alfredo!

Du hörde vad hon sa, Warick. Hon vet inte vad du pratar om.

Så klart hon inte säger nåt. Hon är rädd för dig.

-Låt mig prata med henne i enrum. -Nu får det räcka.

Vi reder ut det med överste Kelly i morgon.

Fångarna är mitt ansvar och jag måste ta reda på sanningen-

-så att jag kan skriva rapport. Låt mig prata med henne.

Nej. Nu räcker det.

Varför skyddar du dem, Dory? Hur länge har din man varit borta?

Min man har krigat i fem och ett halvt år. Han slåss mot fienden.

Han trakasserar inte sina egna och slår inte våra fångar.

Fem år? Du måste känna dig ensam.

Det måste vara behändigt att staten förser dig med mänskliga husdjur.

Du är feg. Du kan prata med Mercia, så pratar jag med överste Kelly.

Löjtnanten vill ställa några frågor till.

Blir det obehagligt, så ropa på mig. Jag står där borta.

Okej?

Fortsätt, hjälte...

Mercia, berätta mer om brottningen.

Alfredo är den bästa brottaren. Han kittlar en om man inte ger upp.

-Kittlade han dig? -Och Denis och Brendan.

-Var nånstans? -Vid floden, här, överallt...

Nej, jag menade var på kroppen?

Jag är inte kittlig i armhålorna eller under fötterna.

-Var är du kittlig? -Du säger väl inget?

Händerna. Jag är kittlig i händerna. Men det vet inte Alfredo.

-Du säger väl inget? -Jag lovar.

-Är Joseph en bra brottare? -Ibland låter han Denis vinna.

Har du sett Joseph brottas med någon annan? Nere vid floden...?

Nej.

Har Joseph brottats med dig?

Ta god tid på dig. Det gör inget.

Mercia, har Joseph brottats med dig?

Menar du utan kläder?

-Vad sa du? -Det var inte sex, det var "amore".

Jag lovade Rachel att inte säga nåt.

Korpral, ta hand om kärringen. - Upp med er!

-Fröken, gå upp till huset. -Löjtnant, åk tillbaka till kasernen.

-Om du inte slutar lägga dig i... -Joseph, gå in i huset!

Jag stannar som vittne, så att överste Kelly får veta allt.

Vem av dem var det? Den som gjorde det, ska vi kastrera som ett får!

-Jag kunde inte se klart. -Titta ordentligt.

Vi accepterar inte sånt beteende här!

-Var det Joseph? -Nej!

Han ska inte få göra någon mer australisk flicka illa.

Var det Alfredo?

Ta god tid på er. Vi åker inte förrän ni pekat ut den jäveln!

Kriget var slut, men slaget vid Walalong varade hela eftermiddagen.

Vi barn var förvirrade. Våra egna soldater tycktes ha blivit fienden.

Det var ett krig över ingenting. Men det gäller kanske alla krig.

Fru Guttman, bestäm er!

Vi vet vem det var. Flickan har pekat ut honom.

-Det är lögn! -Vi behöver ert vittnesmål.

Jag kan inte. Det var ingen av dem!

Se på dem och säg vem det var.

Var det Joseph?

Ni är vittnen. Hon nickade framför Joseph!

Det var jag.

Korpral, bind den perversa typen vid jeepen.

-Sluta! -Nej, Alfredo...

Korpral, stanna här och vakta honom.

Pappa! Pappa, kom tillbaka!

Kom tillbaka!

Jag skulle aldrig ha bett dig ljuga.

-Varför? -Det finns ingenting kvar här.

Joseph! Följ Rachel till stationen.

Tack.

-Du måste hata mig. Jag var så feg. -Vi har alla varit fega.

Fru Guttman, vänta!

Det var det sista vi såg av fru Guttman.

Fru Guttman! Vänta!

Denis kände skuld för det som hänt. Han klättrade aldrig mer i träd.

Han sa: "Utsikten från ett träd av- slöjar hemligheter man inte bör se."

Fyra månader senare...

Brendan! Vakna!

Det är vår pappa.

Bill...

Barn, det här är er pappa.

God morgon, pappa.

Ingen av oss visste vad vi skulle säga. Pappa sa inget.

Det var svårt att veta vem som var mest generad - vi eller han.

Det var första gången jag inte skrattade. Men jag ville gråta.

Givakt!

-Nummer från vänster! -Uno!

-Due. -Tre.

Grazie.

Alfredo!

-Jag har en present! -Jag också!

-Min make William. -Mr McClelland.

-Tack gode Gud! -Jag tackar inte Gud.

Jag tackar er.

Alfredo?

Grazie.

Mycket hemsk.

Pappa.

15-amore...

Den är till dig.

Amore, McClellands.

Amore, Alfredo.

Hej då! Vi hälsar på dig i Rom!

Hej då!

Vi visste inte vad vår pappa tänkte. Alfredo var vår krigstidshjälte.

Att ta på sig skulden för ett brott som inte ens var begånget-

-var det modigaste vi nånsin varit med om.

Långt senare insåg vi hur modig vår pappa var tvungen att vara-

-för att vinna tillbaka sin familj. Men det är en annan historia.

The End

+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+ |T|h|e| |D|e|a|f| |B|o|y|s| |F|o|r| |B|o|y|s| |G|r|o|u|p| +-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+ E N J O Y this SRT SUBTITLE R e l e a s e

http://www.imdb.com/title/tt0184178

15 Amore (1998) Dansk.srt AND: 15 Amore (1998) Norsk.srt AND: 15 Amore (1998) Suomeksi.srt AND: 15 Amore (1998) Svensk.srt

FPS: 29.970

With special thanks to: "Kasper & Magnus"

+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+ + |T|h|e| |D|e|a|f| |B|o|y|s| |F|o|r| |B|o|y|s| |G|r|o|u|p| + +-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+ We want more subtitles right NOW! 1) ALL DVD's to be subtitled. 2) ALL VIDEO GAMES to be subtitled. 3) ALL videos/DVD's used in lessons at school to be subtitled. 4) More pre-recorded & live subtitles on TV. ____ __ ___ __ ___ __ __ / / _ / ) _ _ (_ / _) _ (_ _ / _) _ / _ _ ( /) (- /(_ / (- ( / / /(_) () (/ _) / () / /(_) () (/ _) (__) / () (/ /) - Bringing you free subtitles / Online / Since 1993 - / - |Africa| |Asia| |Australia| |Europe| |North America| |South America| - / +-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+ + A big Thank You to EVERYBODY + + involved in making [closed capture] srt files and supporting us + +-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+