Original subtitles

Hur många gånger behövs?

Du är så tyst, vad tänker du på?

Vad gömmer ditt hjärta?

Du kunde gott ge mig en blick

vandrar runt i regnet

och natten har ögon, för du är vacker...

Kärlek. Den skymt av evigheten vi alla söker.

Kärleken är en resa vi alla ska ut på.

En resa som börjar med det första magiska mötet-

-och som följs av en berusande förälskelse.

Och sen in i den trygga parrelationen-

-som mynnar ut i ett slutligt 'ja': Ett 'ja' till att vara tillsammans för evigt.

Älska dig för evigt

Kapitel 1 Jakt

Det är otroligt. Det var vårt första träff-

-och nu har vi varit tillsammans i 50 fantastiska år.

Det var därför boken skulle heta 'Evig kärlek'.

Jag har lagt två exemplar på redaktionen till dig och din kollega.

Tack ska du ha. Kan du vända dig lite mer mot mig?

Titta ditåt.

Hej! Thomas.

- Ja... - Vi tar en kram. Hej!

- Trevligt! - Ja.

Du är fin. Du ser ut som på bilderna.

- Ja, de föreställer ju mig. - Ja, ja. Ja.

- Är du gift? - Nej, det är jag inte.

- Du kanske inte har hittat den rätte än? - Nej, det har jag inte.

Om du riktar benen lite mot dörren och tittar ditåt. Tack.

Det här är väl kul? Häftigt sätt att lära känna varandra, att göra nåt aktivt.

Det är ju häftigt att de äter upp den döda huden. De lever av den.

De äter sig igenom den. Titta!

- Fint, va? - Ja, det blir fint.

- Det löser sig nog. - Ja.

- Det är bara att kämpa på. - Ja, det klarar jag nog.

Kul att höra. Det vore ju synd om en söt tjej som du får vara ensam.

- Du hittar nog nån som gör dig lycklig. - Jag är faktiskt redan lycklig.

Jag behöver inte en man för att vara lycklig.

Det är inte målet att sitta och glo på samma man i 50 år.

Det låter faktiskt skittrist.

Hej, hej! Här kommer jag med kaffe till de hårt arbetande kvinnorna.

- Jag har hittat en rosa fjäderboa. - Vi är färdiga här.

- Gick det bra? - Ja, det tycker jag.

Jag har letat överallt i Köpenhamn-

-men det var först i Hvidovre jag hittade huset som stämde, både ekonomiskt och...

Ska vi inte gå in till soffan?

Jag har gjort stukaturväggar i lägenheter i Köpenhamn.

Det är inte helt enkelt, men... Okej. Yes.

Tog du några bra bilder på författaren i dag?

Ja. Eller nej.

Nej.

Du är härlig.

Är du säker på att du vill?

Ja.

Vänta lite...

- Nej... Ska vi inte prata först? - Vadå?

Jag söker nåt seriöst, så...

Okej. Så du vill inte knulla?

Jo då, eller...

Nej, jag vill bara... Jag tänkte bara...

Vi kanske ska lära känna varandra innan vi...

liksom...

Har du några syskon, till exempel?

- Vad händer? - Hej!

- Vad händer? - Jag ville inte väcka dig.

Jag sticker nu. Du kan sova vidare.

- Vill du inte sova kvar här? - Nej, jag sover hemma. Sov gott.

- Anna? - Ja.

Jag undrade bara om du...

Om du vill träffas igen.

Ja, vi ses på måndag. Hej då.

- Hej, Kasper! Kul att se dig. - Hej, Thomas!

- Allt väl? - Ja. Jag har kvalitetsöl.

- Hej, Nikolaj. - Hej, kul att se dig.

Anna knullade Michael i går.

- Seriöst? Michael är ju söt. - Ja.

- Michael är skitsöt. Ett perfekt par. - Ni behöver inte lägga er tid på mig.

'Ni'? Det här är Kathrines projekt.

Föreställ er det här: Vi har pojkvänner som kan umgås, vi kan umgås-

-vi åker på semester, Mallorca, strand och bad.

Middag, ut och äta, Noma. Allihop. Pardejt, Signe.

- Kan du stötta mig lite? - Nej.

Signe pardejtar inte.

Fy fan... Du måste ge kärleken en chans att komma in. 'Välkommen in.'

- Vet du hur irriterande du är? - Herregud...

Kasper har inte varit ute med killarna på tre månader-

-och han har redan skrivit och frågat var jag är och hur jag har det.

- Lägg av, liksom. Njut av singellivet. - Tack.

Eller skaffa en pojkvän. Det är kul.

Jag vet vart vi ska, killar.

Det finns tjejer där. Massor av tjejer.

Var?

- Ja. - Ja?

De sitter ju här nånstans. Där!

Grymt. - Thomas, du hämtar öl.

- Nej... - Hej! Överraskning!

- Hej, älskling! - Hej, Kasper.

- Kul att se dig. - Detsamma. Vad mysigt ni har det.

- Nikolaj. - Kathrine.

Jag heter Thomas.

- Jag heter Anna. - Anna?

Anna, jag tänkte...

Jag tycker att du är söt, och undrar om du vill gå på dejt nån dag.

Gulligt av dig att fråga, men jag säger nej tack.

Varför då?

- För att du inte är min typ. - Nähä. Hur vet du det?

- Det tror jag att man känner. - Det är klart.

Men det är lite märkligt, för jag känner att vi är perfekta för varandra.

Perfekta? Okej.

- Hur kan du veta det efter en minut? - Hur kan du veta det efter en minut?

Det vet jag bara.

Märkligt att döma ut nån så fort.

Det är minst lika märkligt att så desperat vilja gå på dejt med en främling.

- Du vet inte ens om jag har pojkvän... - Har du det?

Nej.

Men det betyder inte att jag letar.

- Letar man inte alltid lite? - Nej.

Det skulle även kunna vara du som blir besviken.

Det tror jag verkligen inte.

- Är det för att du inte vågar? - Jag vågar.

- Okej, jag känner att det blir av. - Kom du fram till det?

Ja, jag känner att du har väldigt svårt att säga nej.

Du gör det lite svårt för mig.

Tack.

Okej.

Ge mig ditt nummer så messar jag.

- Lovar du? - Nej. Jo.

- Grymt! Tack. - Säg inte tack.

- Nej, men då ses vi. - Vi ses. Kanske.

- Vi sitter i samma solidariska båt! - Stor bubbla, va?

Men lägg av... Nu provocerar du bara. Du lyssnar ju inte ens på mig.

Jag fattar inte att du inte bryr dig.

Slänger vi sopor i trädgården så får våra barnbarn betala priset.

- Det är inte mitt ansvar. - Nej, men alla har ett ansvar.

- Gå ut och plocka plast då. Jag jobbar. - Visst, för jag har inget jobb. - Tack.

- Ni har träffats, ser jag. - Ja.

Anna, det här är Nikolaj. - Thomas, det här är Kathrine från Signes jobb.

- Trevligt att vi är här allihop. - Ja.

Jag kom på en sak när vi kom hit. Stället heter ju Fasanen.

Signe och jag var på semester en gång och bodde på ett hotell som hette Fasanen.

Det var så kul... Det var ett ungt par som bodde där samtidigt-

-och vi hade tittat på varandra. Eller, jag tittade på dem... Hade hälsat.

Den sista kvällen kommer de äntligen fram-

-och då får vi veta att de också är danskar.

Det är väldigt roligt det där, om folk är danskar eller inte.

Yes! Då var vi klara här. - Kom, Thomas. Nu ska vi hitta tjejer.

- Vi kom ju nyss. - Kom nu.

- Vi hörs, Anna. - Ja.

- 'Vi hörs'? - Glöm det.

Då var det bara vi. Ska vi spela Meyer, eller?

Förälskelsen är en evolutionärt utvecklad mekanism-

-som motiverar individen att bilda par och därmed säkra att generna förs vidare.

Det lyckorus vi upplever handlar om könshormoner som dopamin och serototin-

-som stärker könsdriften i mötet med en potentiell partner.

Därför, mina kära unga vänner, när ni ser varandra djupt i ögonen-

-och känner kittlingar i magen och hör ljuv musik, då är det en illusion.

Det är bara naturen som säkrar artens fortlevnad-

-berövar er på fri vilja och hjärntvättar er med den sjukdom vi kallar förälskelse.

Kapitel 2 Förälskelse

- Hej! - Hej.

- Jaså, du vågade? - Ja, självklart.

- Hej. - Hej.

- Trevligt. - Ja.

- Vad ska vi göra? - Vi ska bara se Christianshavn.

Jaha. Jag blev orolig att du hade hyrt en träflotte.

- En öl på en bänk hade också funkat. - Ja, det har du rätt i.

Men jag fick hyra den billigt. Jag har hjälpt till att bygga den.

- Fint hantverk. - Tack.

Vad gillar du för musik?

Öh... På vägen hit lyssnade jag på Poul Krebs.

Poul Krebs? Jaha. Najs.

- Gillar du honom? - Jaja. Det...

Jag lyssnade mer på honom som barn.

Jag lyssnade inte på Poul Krebs. Det var ett dåligt skämt.

Han kan han, den där Poul.

- Vad jobbade du med? - Jag är snickare.

- Jag drömmer om att bli möbelsnickare. - Häftigt.

Jag har gjort de flesta av mina möbler-

-så jag hoppas kunna öppna en butik och leva på att sälja möbler.

Säger du det? Det ska du göra. Det låter toppen.

- Skål! - Skål!

- Det är en fin byggnad, Christiansborg. - Ja, det är det.

Visste du att den har brunnit ner två gånger?

- Har du läst på därhemma? - Nej, sånt vet man ju. Visste du inte det?

- Ska du berätta allt om byggnaden nu? - Ja, allt som står på Wikipedia.

- Utsikten är fantastisk där uppe. - Jag hoppar nog över det.

- Är du höjdrädd? - Nej, jag är inte höjdrädd.

Men jag är inte jätteförtjust i höjder.

- Vad är du rädd för? - Vatten.

Okej.

Din tur.

Jag kommer inte på nåt mer, tror jag.

- Du är rädd för att gå på dejt. - Jag sitter väl här?

- Du var inte så lätt att övertala. - För att jag inte söker en pojkvän.

- Har du aldrig haft en pojkvän? - Det har jag.

- Jag har haft en pojkvän. - En? Du är ju 31.

- Hur många har du haft? - Det vet jag inte. En sex, sju stycken.

- Det är ju många. - Är det?

- Hur har du hunnit med det? - De varade inte så länge...

- Då är du rädd för att vara ensam. - Nej, jag är inte rädd för att vara ensam.

- Men jag föredrar att ha ett förhållande. - Och jag föredrar att vara ensam.

Vad gör du?

Det är nog lite kallt.

Nej, Thomas... Thomas!

Jag är inte rädd!

Vad gör du?! Vad gör du...?

Kom upp nu!

- Ska jag hjälpa dig? - Nej.

Nej, nej, nej... Vad gör du?

Sätt dig. Du är inte klok.

Vad gör du? Vad gör du?

Det är inte farligt. Kallt, kanske.

Men inte farligt.

- Ska du med i? - Nej!

Då blev det alldeles tyst, och så säger han plötsligt-

-att han har blivit kär i nån annan.

Mitt i 'The Crown'... Alltså, vem fan gör nåt sånt?

Får jag var ärlig, Kathrine? Tim var lite av en pajas.

Vad är det du säger?

- Signe? - En gigantisk pajas.

Nej, det... Tycker ni att han var det?

- Var du verkligen förälskad i honom? - Ja, det var jag. Det var jag!

Nej.

Alla har ju pojkvänner, och jag orkar inte vara den som inte har nån.

- Jag har ingen pojkvän. - Men du dejtar nån, Anna.

- Ja, men det blir inget. - Varför inte?

Thomas var jättesnäll, men vi är alldeles för olika.

Vad synd. Det viktiga är att du gör slut på ett snällt sätt.

- Han kan vara lite känslig. - Ja.

- Vännen? - Ja.

Kan jag bo hos dig tills jag har samlat mig och vet vad jag ska göra?

Ja. Om du kommer ihåg det som står på skylten där.

I DAG TAR JAG PÅ MIG JA-HATTEN

- Ja, men i dag blir det ingen ja-hatt. - Nej. Nej.

Hallå?

Niko?

- Tjena, Thomas! Läget? - Är du klar? Jag har väntat i tio minuter.

- Har du flyttat in? - Nej, jag sover bara här.

- Men du sover här varje natt? - I sex dagar. Ta det lugnt.

- Hur gick det med den där Anna? - Hon är verkligen snäll och fin.

- Hon är fotograf. - Najs.

Älskling! För helvete, jag har ju precis skurat golvet!

- Slappna av, det var jordigt i går också. - Det var det inte alls.

Det kommer ju från de där. Jag orkar inte städa efter dig.

- Efter mig...? - Lägg av. Jag orkar inte...

Säg inte så där, neandertalare. Lägg av. Inte framför Thomas.

- Fan, vad läcker du är. - Läcker kan du vara själv.

- Du är ett svin. - Vi ses.

Stick nu.

- Du skrämde väl inte bort henne? - Nej, vi ska ses senare.

- Hej, vännen. Välkommen! - Hej, Kathrine.

- Jaså, du har flyttat in? - Ja, jag tog extranyckeln.

Det var väl okej? Jag har inte så många saker.

- Nej. Välkommen, då. - Tack.

- Du har hittat rödvinet, ser jag. - Ja, och jag har planer för oss.

Nu är det du och jag, och vi ska mysa och prata om hemska manssvin.

Vill du ha ett jättestort glas?

Jag ska faktiskt iväg en snabbis och träffa Thomas.

- Jaha. Det blev väl inget? - Nej, det är ingenting.

Men jag har inte sagt det än.

- Måste du träffa honom för att säga det? - Jag vill göra det ordentligt.

Du hörde vad Signe sa, att han är lite känslig.

Han är vän med en av mina vänner, så jag vill vara schyst.

Allvarligt, Anna. Typiskt dig att få en pojkvän när jag blir singel.

- Jag kommer att dö ensam. - Nej då.

Och vi blir inget par. Ingen fara. Jag kommer om en kvart.

Hej!

- Vad gör du? - Kom, hoppa in.

Jag tänkte att vi kunde gå en liten... promenad.

- Nej. Jag tänkte att vi kunde prata. - Absolut.

Det låter bra. Hoppa in så pratar vi.

Ta det lugnt.

Smart sätt att få in en kvinna i en varubil med en främling...

- Jag är ingen främling. - Vart ska vi?

Du har kontakter, va?

- Men jäklar, vad högt det är. - Köpenhamns högsta torn.

Har du varit på Wikipedia igen?

- Okej. Det var trevligt. - Nej, nej... Kom här.

Kom.

- Ingen höjdskräck längre. - Nej.

Titta där.

- Man ser ända till Hvidovre. - Okej.

- Varför säger du det? - För att jag bor där.

Gör du det?

- Det är mitt hus, det där. - Det stora?

Nej, inte det stora. Det lilla bredvid.

Jag har inte råd med mer. Jag la ett hantverkarbud.

Det här är faktiskt jättefint.

Ja.

- Jag tror att hon är den rätta, Niko. - Två dejter. Du känner henne inte än.

- Gör jag inte? - Älskling?

- Hej, Thomas. - Hej!

Mamma undrar om vi kan hälsa på henne.

- Är det för tidigt, eller? - Nej.

Det har du alltså ingen lust med?

Vad...

Du står väl inte och vejpar?

Älskling, för helvete! Det är ju skitäckligt!

Lägg av, du känner inte ens lukten.

Jag säger att vi kommer dit klockan sju. Klockan sju, Nikolaj!

- Ska ni träffas igen? - Jag har i alla fall en bra idé.

Jag sticker nu. - Vi ses därhemma, Kathrine.

Anna... Hur tog Thomas det när du avvisade honom?

- Jag har faktiskt inte gjort det än. - Inte?

Jag väntar lite. Ja.

Det blir inget seriöst eller så, men...

Vi har det roligt ihop, tycker jag.

- Så härligt. - Men vi ska inte bli ett par.

All kärlek behöver ju inte sluta dåligt. Det behöver inte sluta som med Rasmus.

Njut av att det äntligen finns nån som du tycker är gullig.

Ja, kanske det.

Den här lämnades kvar till dig. Ska du inte ta med dig den?

Nej, den får Kathrine.

- Vi ses! - Hej då, vännen.

Livet är för långt för att vara tillsammans med fel person.

För kort, va?

Kom här och sätt dig, kom här och lägg dig

Kom låt mig känna dig igen

Kom här och håll mig, du, kom, håll om mig

Ska vi säga att vi säga att det börjar nu min vän?

Vi har varit ute i universum

som två satelliter på varsin väg

Men lyckligtvis har vi landat

och du i närheten av mig

Såna som vi...

- Är du snäll och håller käften? - Det är ju Poul, för fan.

Såna som vi behöver en käresta

och den kärestan hade jag tänkte skulle vara du

Så sätt dig ner, vi har massor att lära

Som en stigfinnare på rätt väg

Åh!

Vi är erfarenheterna rikare

och skulden är sanerad för en stund

Såna som vi behöver en käresta

och den kärestan hade jag tänkt skulle vara du

Så sätt dig ner, vi har massor att lära

Som en stigfinnare på rätt väg

Vi behöver en käresta

och den kärestan hade jag tänkt skulle vara du

Så sätt dig ner, vi har massor att lära

Som en stigfinnare på rätt väg

Perfekt! - Kathrine?

- Kathrine? - Nix, Anna.

Kom här. Nu är du redo för fredagsbar.

- Ska vi hitta en man till dig? - Nej.

Det finns många fina här.

Vet du hur irriterande du är när du är förälskad?

- Jag är inte förälskad. Det är jag inte. - Gud...

- Signe har mina cigaretter. - Ja, vi letar upp Signe.

Men kom ihåg att var lite glad. Så där, ja. Jättefin!

- Du ser skitbra ut i dag! - Håll käften nu.

Okej. Där har vi en som är redo för fredagsbar...

- Vad läser du? - 'Livets avvägar'.

Jag ska ta ett porträtt av författaren på måndag.

- Behöver du läsa boken för det? - Ja, för att ta den rätta bilden.

Hur ser den rätta bilden ut?

Den rätta bilden är äkta.

Den är ett ögonblick som fångar en människas historia.

Inga illusioner, ingen fasad, bara sanningen.

- Djupt. - Ja.

- Okej. - Nej...

Så där, ja. Det här är väl en glimt av lyckan, som på film?

Ska vi prata om din imponerande samling romantiska komedier från 90-talet?

Ja, det kan vi väl göra. Det är världens bästa filmer.

- Perfekt kärlek. - Precis, och det existerar inte.

Det tror jag att det gör.

De var väldigt bra, så när mamma och pappa bråkade gick jag upp höjde volymen.

- Bråkade dina föräldrar ofta? - Ja, ganska ofta.

Men sen stack pappa.

Mamma har varit ensam sen dess.

- Precis som du. - Ha-ha.

- Jag har ju haft en pojkvän. - Visst, ja. En pojkvän.

Det slutade rätt dåligt.

- Varför då? - För att han lämnade mig.

Precis när jag trodde att vi skulle ta nästa steg.

Det var lite tufft.

Men så är det ju ibland med kärleken.

Jag kommer inte att såra dig, Anna.

Det kan man ju inte lova.

- Släpper du min hand? - Jag ska ju in och hälsa på vänner.

- Och det behöver du handen till? - Ja, det brukar man ju göra.

- Hej! - Hej! Kul att se er!

- Tack för att vi fick komma. - Tack! Wow!

- Hej! - Vad trevligt!

- Hej, Signe. - Välkomna.

- Vad fint! - Superfint! Fint pyntat.

Vi anstränger oss när vi får besök. Vi har hållit på hela dagen.

Ni hade trevligt i går, hörde jag. Det var bra fart.

Signe var lite svår att få upp i morse.

Jag går in med de här.

- Signe? Tack för i går. Det var trevligt. - Ja, det var det.

- Är du okej? - Ja. Varför skulle jag inte vara det?

- Jag bara... - Kathrine. Oj...

- Hej, vännen! - Vad fin du är! Ny jacka?

- Vad är det? - Jag ser ut som skit.

- Det gör du inte alls. - Verkligen inte.

- Du ser ut som en solstråle. - Du strålar.

- Gå ordentligt, för fan. - Gå lite långsammare, då.

- Sluta ha såna där skor, då. - Du vill att jag ska vara snygg.

- Hej! Trevligt! - Välkomna!

- Välkommen. - Kul att se er.

Jag har skoproblem. Det gick för fort. - Hej.

- Kathrine. Jag är på dåligt humör. - Jag vet hur det känns.

- Hej. Stephanie. - Kasper. Vi har nog träffats.

- Jaså, är det ni som bor här? - Ja.

- Är det nån som vill se orangeriet? - Jag följer med tjejerna.

Vi hörde 'pip-pip-pip'-

-så vi tittade under sängen, och då var det en stor, fet råtta.

Så vi sprang ner i receptionen och jag sa:

'Jag minns inte att det stod nåt om råttor på er webbplats.'

Men det ville han inte lyssna på, så vi bytte hotell.

- Minns du det, älskling? - Ja, det minns jag.

- Varför reser ni till så sjaskiga ställen? - Va?

Vi har också pratat om att resa. Nikolaj föreslog Sharm el-Sheikh.

Jag har varit där två gånger.

- All inclusive. - Ja, för fan. Superautentiskt.

- Får jag kolla på bilderna? - Jättefina. Fotogen.

Nikolaj ska köpa båt.

Föreställ er Nikolaj på däcket i matrosuniform: Ohoj!

Du är så dum!

Du kanske också ska ha en båt.

- Vi var på båtsemester i Italien... - Nu räcker det med resehistorier.

- Är du okej? - Tre glas vin på 20 minuter.

Nån typ av haj eller fisk eller nåt...

Vem är det du kysser?

Jaha... Det var i går på fredagsbaren.

- Vi lekte en kyss... lek. Eller hur? - Ja, det gjorde vi.

Jag kysste Kathrine också. Vi var fulla.

Och jag kysste Anna.

Det är bara sånt vi gör ibland. Man bara...

- typ. - Och sen var det botten upp.

- Det var jättekul. - Ja, det var det verkligen.

- Vilken märklig lek. - Älskling...

Vadå? Det är det ju.

- Är ni tolv år gamla, eller? - Kan du bara hålla käften i två sekunder?

Vad... Vad sa du?

Älskling...

- Vad händer? - Två sekunder.

- Du säger inte så där...! - Om du håller käften så behöver jag inte.

Vad fan håller du på med? Fotar du mig i smyg nu?

Nej, inte alls. Kathrine och jag såg er och tyckte att det var lite roligt.

Jätteroligt. Det var ju toppen, det som precis hände.

- Var det en seriös kyss? - Kunde du inte ha varnat mig innan?

Jo, men jag hade glömt att den fanns på kameran. Jag försökte prata med dig.

- Min kusin blev lesbisk i 30-årsåldern... - Håll käften.

- Vad händer, älskling? - Ingenting. Det var inget.

- Så du gillar tjejer också? - Nej, det gör jag inte.

- Varför kysser du då en? - För att jag har skittråkigt, Kasper.

Det är därför.

- Gå hem. Jag sitter kvar med Thomas. - Ska du sitta kvar här?

- Det är ju sjukt. Res dig nu, för fan! - Du bestämmer inte över mig.

Rör mig inte! Jag sitter här...

Vad fan gör du?! Jag kunde ha brutit benet!

- Det gjorde du inte. - Hur vet du det? Rör mig inte!

- Tack för en fin dag. - Vi ses. - Vi ses.

- Du är sinnessjuk! - Håll käften!

- Jag tror att jag går hem nu. - Ja.

- Hej på er. - Vi ses, Kathrine.

Är du okej?

Ja, men jag är en stor idiot.

Ingen fara. Ingen fara.

Hej.

Hej.

Thomas...

Nu ska jag vara lite modig.

Vill du vara min pojkvän?

Ja, det vill jag, tamejfan.

Tack.

Du ska inte säga tack.

En förälskelse varar i ungefär ett år.

Och i förälskelsefasen ser vi oss själva genom den andras förälskade ögon.

När sen vardagen och konflikterna kommer-

-känner vi att vi är fast i allt det som är fel med oss.

Men vi glömmer att konflikterna hör ihop med kärleken.

Om vi erkänner det kan parrelationen leda till självutveckling.

Men det kräver att vi är villiga att blicka inåt-

-och inte peka på den andra.

Att vi gör arbetet med oss själva och varandra-

-att vi vill det och att vi vågar det.

Kapitel 3 Parrelation

Så där.

Va?

Från Vesterbro till Hvidovre. Det hade jag inte räknat med.

Det blir helt perfekt.

Då ska vi lista ut vad vi ska behålla, återvinna och lägga på vinden.

Ja. Yes.

- Vi har ju dubbelt av nästan allt. - Ja.

Okej... De här matstolarna, till exempel. Är du väldigt förtjust i dem?

- Ja. - För mina är ju väldigt fina. Där.

Visst, ja.

Jag har ju gjort dem själv. Du sa att de var fina.

De är jättefina, men den här är inte helt färdigslipad-

-och man får stickor i röven av den.

- Vad sa du? - Jag får stickor i röven.

- Stickor i röven? Får jag känna? - Nej...! Man får det.

- Det är sant. - Får jag se?

- En jättesticka... - Det har jag fått. Jag sa det då.

Okej. Vi kan behålla dina stolar...

om du lovar att slipa den.

- Då tar vi mitt soffbord i vardagsrummet. - Det har jag också gjort.

Ja, men vi ska väl använda några av mina möbler?

- Ska vi verkligen det? - Ja.

- Okej. Bara du är glad. - Jag är glad.

Då är Poul också glad, för helvete...

- Vi har ju nåt att fira. - Vilket då?

Fan också.

Hej, Niko.

Jo, vi håller på för fullt. Ja.

Ja. Åh, fan.

Vi ses.

- Vadå? - Det är han och Steph. Ja...

Jag är så trött på dina skitiga trosor som ligger överallt.

Lär dig att tvätta då! Du är vuxen, din idiot!

- Varför ska jag tvätta dina kläder? - Jag lagar ju mat till dig varenda dag!

Det ska bli skönt att slippa den maten och att höra ditt skitsnack.

- Du slipper du från och med nu! - Varför fortsätter du att gnälla, då?

För att du står nere på gatan och ser ut som en idiot!

- Stick in i din lägenhet nu! - Dra åt helvete!

- Är du klar, eller? - Det kan du ge dig fan på att han är!

- Är det allt? - Ja.

Jag glömde mitt Playstation.

- Hej! Är det nån hemma? - Ja.

- Jag skulle se ert nya hem. - Vad kul.

Det är så långt till Hvidovre när man är bakis. Jag spydde två gånger.

Jag var så packad i går. Det är jobbigt i dag, vännen.

- Hej! - Hej.

Nej, vad häftigt! Ett äkta hus!

Möbler, med marmorskiva. Helt galet! Vad sjukt att du ska bo här! Eller hur?

Vad är det? Hallå?

Kolla här.

- Nej...! Han har friat! När då? - Nej, det har han inte. Jag hittade den.

Hittat den? Nej, det får man inte.

Det får man inte. Det finns regler. Man får inte rota eller kolla nåns telefon.

Jag har inte rotat bland hans saker. Den ramlade ut och då såg jag den.

Jaså? Jaha.

Jaha...!

- Så han ska alltså fria? - Ja. Shit.

- Men, vännen, det är väl bra? - Ja, jo.

Men det är ju tidigt. Alltså...

Att gifta sig är ju en stor grej. Man gifter sig och säger...

Det är ju galet att göra, och det är ju inte...

Vem gifter sig nu för tiden? Vem gör det? Folk skiljer ju sig, så varför gifta sig?

Jag är inte typen som gifter sig. Det har jag aldrig velat göra.

Vännen, håll tyst nu! Andas.

Du trodde aldrig att du skulle få en pojkvän igen, eller flytta ut ur stan.

- Nej... - Men nu har du pojkvän i Hvidovre.

Jag trivs som singel. Det hade ingen av oss räknat med.

Och så är det ju... för evigt.

Älskar du honom?

Ja.

Då så. Men tror du inte... Va? Jaha, vi är glada! Du är glad!

- Åh, det är inte klokt! - Jag har en vän som ska gifta sig!

- Åh, vad glad jag är! - Det är helt galet! Nej, vänta...

Han sa innan han gick att det var nåt vi skulle fira när han kom tillbaka.

- Ja, då gör han det nog i kväll. - Fuck...

- Är du redo? - Nej.

Men det ska jag bli.

Hej, älskling!

Hej.

- Ska du ut? - Nej.

Okej.

Hoppas det är okej med pizza.

Och så har jag köpt de här till... dig.

Tack.

Ska de inte stå i vatten?

- Jo. - Okej.

Ja. Jag sätter dem i vatten då.

Det här är en stor dag.

Jag tänkte på...

om...

vi ska kika på köket senare.

De där skåpen kan jag tänka mig att få fixade och hänga upp.

- Ja, det kan vi göra. - Eller så gör vi det senare.

- Först ska vi fira oss två. - Ja.

Ja.

Fan, vad fin du är.

Anna...

Ja, det vill jag! Ja!

- Vad är det du vill? - Jag vill gärna gifta mig med dig.

- Varför säger du det? - Varför tror du?

Det vet jag inte.

Jag hittade den. Eller, den föll ur din byxficka.

Men jag har inte frågat dig än.

- Nej, men du drog ju ut på det. - Vad menar du?

Ditt frieri.

- Vem har sagt att jag skulle fria i dag? - Det har... du.

Eller, du sa att vi hade nåt att fira. Du kom med blommor, så jag tänkte...

Vi skulle fira att du har flyttat in-

-och blommorna köpte jag för att jag hade lust.

Förlåt.

Förlåt.

Förlåt, förlåt, förlåt... På riktigt, förlåt.

Ja.

Men, alltså... Du hörde väl svaret?

Nja, det vill jag nog höra igen. Får jag höra?

- Ja. - Vad sa du?

- Sa du ja? - Ja!

Ja! Och förlåt!

- Vill du gifta dig med mig? - Ja. Vill du gifta dig med mig?

Ja, det vill jag tamejfan.

Vi kan gifta oss på ett gods.

Jag har sett några häftiga ställen som man kan hyra.

För min del behöver det inte vara nåt jättestort bröllop.

Rådhuset och en fest i trädgården hade varit trevligt.

- Kan du hämta lite toapapper? - Vi ska ha en stor fest, väl?

- Det får vi se. - Ja.

- Toapapper. - Ja.

Har du kollat nåt på lokalerna i nordväst?

Vi ska väl inte gifta oss i nordväst?

- Till din möbelsnickeributik. - Jaha.

- Nej, inte än. Jag gör det nästa helg. - Okej.

De är rätt fina, faktiskt. Och det var inte så dyrt.

- Det är okej, men jag måste leta mer. - Anna?

- Hej! - Hej. - Det är en kollega.

- Hej! - Av alla platser...

Så lustigt. - Det här är Michelle, min flickvän.

- Jaha. Hej. Trevligt. - Detsamma.

Det här är min pojkvän, Thomas.

- Fästman, faktiskt. - Fästman, ja.

- Okej... Grattis! - Tack.

- Det visste jag inte. - Nej, det är rätt nytt.

Vi har varit hos Michelles föräldrar. Fan, vad dött det är här.

Vi stod precis och... Vad gör ni här?

- Vi bor här. - Ja.

- Okej. Ja. - Det är rätt härligt här ute.

Det är mer luft och ljus och...

- Fler kvadratmeter för pengarna. - Det har jag hört också.

Vi har ett stort hus med trädgård, så det är faktiskt härligt.

Jaja, så är det.

- Vad jobbar du med, Thomas? - Jag är snickare.

- Du håller på att starta eget. - Starta eget?

Thomas ska öppna en butik i stan där han ska sälja sina möbler.

- Okej. Grymt. - Supergrymt.

Jaja...

Vi ska vidare, in mot storstan. Trevligt att träffas.

- Du är het när du står och jobbar. - Tack.

Anna, jag tänkte på... Ska vi inte bara köpa ett helt nytt kök?

Nytt kylskåp, inbyggd tvättmaskin, hela klabbet.

- Det låter dyrt. - Ja, men det är en långtidsinvestering.

Ju mer jag hör om dina vilda bröllopsplaner undrar jag om vi har råd.

- Vi vet ju inte hur länge vi bor här. - Va?

Om vi flyttar en dag, är det kanske lite väl mycket pengar.

- Men nu bor vi ju här. - Men kanske inte för alltid.

Det förstår jag inte riktigt.

Du har precis flyttat in, och nu vill du flytta?

Nej, jag pratar inte om att flytta.

Jag kan inte skriva under på att vi ska bo här för evigt.

Nej, du ska inte skriva under på nåt, men jag undrar ju om du vill bo här.

Det vill jag, men alltså...

- Vi vet inte hur vi har det om tio år. - Jo. Då vill jag bo kvar här.

Det är ju därför jag bygger allt det här. Till oss.

- Är du glad? - Ja, jag är glad.

Då är Poul också glad...

Sorry...

Det är bara från jobbet.

Så, då lägger vi undan den.

Frågan är om vi inte bara ska köpa en skiljevägg till det stora rummet.

Så att vi får två rum? Jo, det är en jättebra idé.

När din butiken är i gång behöver du ditt eget kontor också.

- Ja, så att du kan stänga om dig. - Nej, jag pratar om barnrum.

Till vilka barn?

Ska vi bygga barnrum innan vi ens har pratat om barn?

- Ska vi inte ha barn? - Får jag norpa en sån där? Tack.

- Tar du i där bak, Christian? - Ja.

Du bär fram, Alberte. Perfekt. Bra, ungar.

- Vill du inte ha barn med mig? - Jo, jag vill ha barn med dig.

- Men det måste väl inte vara precis nu? - Nej, det säger jag inte heller.

Vi har precis flyttat ihop, Thomas, jag trivs med min karriär, och...

Ja, men du är ju 31.

Och då ska jag släppa karriären och föda några barn till ditt hus, eller?

Vårt hus! För fan...

- Ska du ha hjälp med skivan, eller? - Ja, det vore schyst.

- Gick det bra? - Nej, jag hade inget grepp, men...

- Ta den underifrån. - Jag har den.

- Det är lättare om du tar den... - Thomas, jag tar den så här.

Aj, vänta lite...

- Och du tror inte att det är enklare om... - Jag har den. Gå bara.

- Akta vattenpölen där. - Jag har sett den.

- Det är enklare om du tar underifrån... - Ja, tack!

Men för helvete...

Du lyckades knipa henne, Thomas. Det hade jag aldrig trott var möjligt.

- Var du nere på knä? - Nej, det var jag inte.

Det behövde han inte, så...

Vi är bara så glada för er skull.

Har ni pratat om hur och när?

Ja, vi pratar lite fram och tillbaka.

- Anna vill gifta sig i rådhuset. - Trevligt!

- Nej, ska det inte vara ett kyrkbröllop? - Det tycker jag också.

Jag vet inte. Ingen av oss tror på Gud, så...

- Man kan ju gifta sig i kyrkan ändå. - Ja.

Hur går det med möbelbutiken?

Jo, det går bra, tycker jag.

Jag har haft lite fullt upp med huset och bröllopsplanerna.

- Det har inte hänt så mycket där. - Men huset ser bra ut. Starkt jobbat!

Tack, Jens. Anna vill snart flytta.

Flytta? Du har ju precis flyttat in.

Jag vill inte flytta, men jag har sagt att man kanske inte vill bo här för evigt.

Och med 'man' så menar hon 'Anna'.

Ska ni ha ungar snart, då?

- 'Mormor', då? - Vi kan inte döpa båten till 'Mormor'.

Hur är det?

- Är vi lite tysta i dag? - Tysta? Det vet jag inte.

Det är bara jag och Anna som inte är överens om saker just nu.

- Det är nog bara det. - Okej.

- Vad är det ni inte är överens om? - Allt möjligt.

Alla möjliga saker. Anna vill inte ha ett stort bröllop-

-hon vet inte om hon vill ha barn nu.

Så... Och hon vill inte bo i Hvidovre längre. Toppen...

Hon verkar inte vilja det lika mycket som jag.

Hon kanske vill lika mycket, men hon vill det på ett annat sätt.

Efter min och Signes lilla kris förra året kom vi fram till-

-att det var bra för oss båda att hitta på mer saker var för sig.

Det är som med båten, att jag köpte den med Niko. Låter det vettigt?

Nej, absolut inte. - Thomas, kort historia lång...

Anna är en annan typ, det vet du. Hon behöver känna sig fri.

- Ja. - Det är som med sand...

Om du håller sand i handen och klämmer åt, så rinner den ut.

Men om du håller den... Du håller i sand-

-och då rinner den ut överallt. Men om du håller den...

Du håller i sand, och då ska du bara hålla i den.

- Förstår du vad jag menar? - Absolut inte.

Alltså, om du vill hålla fast vid Anna, så ska du nog ge henne mer plats.

Ja, det var det jag menade.

- Hej, killar. Har ni köpt den där? - Ja.

Fin!

- Jag heter Tanja, och det här är Maria. - Hej!

- Bjuder ni på en åktur när den är redo? - Absolut!

- Du där i stolen, då? Vad säger du? - Ja, det gör vi absolut.

- Ska vi säga nästa fredag? - Härligt. Vi säger så.

Vi längtar redan.

- Vadå? - Det är inget.

Du kan gifta dig med den där Tanja om Anna inte vill.

Vi kan döpa båten till Tanja.

Tanja.

- Skål då, och grattis på årsdagen. - Skål, älskling, och grattis.

- Det är galet. - Ett helt år. Galet.

- Mår du bra, Thomas? - Ja, visst.

Ja, det gör jag. Oj, vilken god lax, va?

- Du verkar lite tyst bara. - Nej.

- Det tycker jag inte. - Okej.

Det är inte allt det där pratet om barn...

- och bröllop och det? - Nej.

- Är du säker? - Ja, helt säker.

Jag kan inte tvinga dig. Det är lugnt.

Nej, det kan du inte, men vi kan ju prata om det.

Det kan vi, men det behöver vi inte.

Okej.

Jag ska gå på toaletten.

Hej, Thomas. Tanja här. Ser fram emot att ses på fredag. Vi tar med oss öl.

Spänn av.

Vänta lite...

- Mår du bra? - Ja.

- Säkert? - Ja.

- Älskling? - Jag mår bra.

- Hallå? - Kucku!

- Hej! - Är det nån hemma?

- Hej! - Hej och välkomna!

- Hej, Thomas! - Grattis till huset!

- Vad fint ni har det. - Tack!

- Hej! Är det dubbeldejt? Ska jag gå? - Nej!

- Jag har vin med. Ska vi bli fulla? - Det tycker jag.

- Hej, Thomas! - Kul att se dig, Kathrine.

- Kul att se dig. - Hej, vännen. Oj... - Jo, pussas ni.

- En pinot noir. - Var vänlig och kyss henne på en gång.

- Hej! - Hej, hej. Kul att se er!

- Det är så sjukt fint! Ett äkta hem-hem. - Ett vuxenhus.

- Hej! - Hej, Niko!

- Vad händer? - Kom in.

- Du hittade hit? - Ja. - Hej.

- Varsågod. - Tack. Tjusigt!

- Det är ett olivträd. - Okej, då ska det ut i trädgården.

- Kom in. Kasta av er jackorna, så... - Vi kan inte stå kvar här.

Läget, Niko?

Jag är inte den vassaste kniven i lådan, men jag har jobbat på firman i fem år.

Jag har respekt för honom, och då ska han visa mig respekt.

Det ska han, och det handlar om att dra gränser och säga...

Allt handlar om huruvida man ska ha rörligt eller bundet lån.

- För oss slutade det med bundet. - Ja, det kändes rätt för oss.

- Niko orkar inte göra sitt jobb... - Belåningsgraden är det viktigaste.

Ja... - Älskling, älskling?

- Minns du hur hög vår ränta var? - Nej. Omkring en procent, tror jag.

Ja, nånstans där kring en procent.

Det är nog inte alls dåligt, utan snarare bra.

- En säker nivå, på många sätt. - På många sätt, ja.

- Jaså? - Jag är bara skitduktig på mitt jobb.

Jag vill bara säga välkommen till vår lilla inflyttningsfest.

Thomas och jag har längtat efter att ni skulle komma hit-

-och fira vårt nya hem här i Hvidovre.

Och också fira att ni ska gifta er. Den lilla detaljen...

Ja, och att vi ska gifta oss.

Skål för dig, Thomas, och...

jag ser verkligen fram emot en framtid tillsammans med dig.

Jag är säker på att det blir fantastiskt, och...

ja, jag älskar dig.

- Ja, för fan. Skål! - Skål!

- Skål! - Skål för er!

Grattis!

- Oj, det här var inte dumt. - Verkligen inte.

Min kusins man, Karl-Erik är snickare, och han säger...

Jag har förstått på Rikke att ibland är jargongen lite väl hård.

Det är ingen hård jargong. Vi säger tar upp saker och ting direkt.

Det är det väl inget fel i?

Rikke säger att jargongen kan vara hård, och det har jag hört många gånger.

Det är ett missförstånd. Vi är direkta, för går man och håller det inom sig...

- Det blir primitivt. - Problemet är...

Hallå? Hallå?

- Hallå, nu är det dags för det här. - Nej, Anna, vi sitter och pratar.

- Det är ju kul! Ska du spela för oss? - Vi ska ha lite kul.

Spela nåt från Spotify!

Thomas...

Den här är till dig, älskling.

Kom här och sätt dig

kom här och lägg dig

Kom låt mig känna dig igen

- Nytt ackord! - Eller bara ett ackord...

Kom och håll mig

håll bara om mig

Vi byter...

Kan vi säga att det börjar här, min vän?

Såna som vi

behöver ju en käresta

Och den kärestan hade jag tänkt skulle vara du

Så sätt dig lite

vi har massor kvar att lära

Som en stigfinnare på rätt väg

Är det inte kul längre?

- Det är ju Poul, för helvete! - Anna...

- Sätt dig, du är full. - Okej.

Jag ska sätta mig. Förlåt att jag sjöng en sång för dig. Förlåt, verkligen.

Jag sätter mig här i din skitstol.

Nej, förresten, man får stickor i röven av att sitta på den.

Men det passar ju bra när du har en möbelbutik som inte heller är klar.

Det passar.

Jag säger bara: Män som inte färdigställer saker...

Alltså, eller hur? De är många.

Anna...

Vet ni vad? Jag kan också sjunga en sång. Det är ju najs med musik. Supernajs.

- Nikolaj, kan du spela gitarr? - Nej, men jag kan testa.

Jag håller på med en sång där hemma, så den måste ni höra.

- D är det enda ackord jag kan. - Spela så får jag höra.

- Får jag ha benet där? - Ja.

Okej...

Jag kan visst, jag kan sjunga om kärlek

Kan du samla dig? Vi har gäster.

Varför vill du inte ha mig längre?

- Hur fan blev du så full? - Jag är inte full.

- Nej... - Det är du som är sjukt kall.

- Anna, jag är inte kall. - Du pratar inte med mig.

Hur mår du, vad tänker du på?

- Är du helt tom på känslor, eller? - Slå mig inte, Anna.

Jaså, det tål du inte? Stora starka hantverkaren?

Bli sur på mig, då. Det får du. Bli sur!

Gör det ont? Hallå, gör det ont? Händer det nåt därinne, eller?

Nej, för det kan du inte sätta ord på.

Parrelationen är en sociokulturell konstruktion-

-och vi är mitt uppe i ett paradigmskifte när det gäller parrelationer.

Det är inte längre en nödvändighet, för att inte tala om äktenskapet.

Det är en tradition från en tid då män och kvinnor behövde varandra ekonomiskt-

-och det är det många av författare och diktare som har skrivit massor om-

-fram till i dag, där vi står med en hjärntvättad befolkning som tror-

-att den stora lyckan finns i kärleken till en enda annan människa.

Människor är individer. Vi föds ensamma, vi dör ensamma.

50 procent av alla som gifter sig skiljer sig-

-så varför ens stå och lova varandra 'för evigt'.

Kapitel 4 Uppbrott

Nämen, har man sett.

Det är en spavistelse i Ystad med övernattning, middag och alltihop.

Oj. Det var mycket.

Du fyller ju år. Du ska ha fina presenter.

Tack.

- Och ljusstaken... Var det rätt märke? - Ja.

- Säg inte att du ska gå nu, Thomas... - Jag ska vara på jobbet om en kvart.

Så kan du ju inte göra.

Det är mitt jobb.

Kan du inte bara säga nåt till mig?!

- Jag tycker inte att det går så bra. - Nej.

- Och vad ska vi göra åt det? - Det vet jag inte.

- Vi kan väl ge oss ut och resa eller nåt. - Det löser nog ingenting.

Den där spavistelsen kanske hjälper lite.

Det hjälper inte vår relation att åka på nåt jävla spa i Sverige!

Det är det här som ska lösas. Vi två.

Nej... Sluta. Thomas, sluta!

- Är det inte det här vi behöver? - Nej, vi behöver prata.

Visst, prata då så lyssnar jag.

Okej. Okej...

Jag tycker att det är skittrist att bo i Hvidovre.

Skittrist!

Jag tycker att dina möbler är skitfula, för hälften av dem är ofärdiga!

- Är du färdig? Är det min tur nu? - Varsågod.

Vet du vad, Anna? Jag gillar Hvidovre.

Och... jag tycker att dina möbler är skitfula.

Hitta på nåt eget. 'Jag heter Anna och hatar att bo i Hvidovre'. Visst.

'Okej, men då heter jag Thomas och jag tycker att dina möbler är fula'-

-'för jag kan inte hitta på nåt eget eller få kontakt med mitt känsloliv.'

'Jag heter Anna och jag är en modern, självständig kvinna som projekterar'...

Nej! Projicera! Projicera, Thomas! Du säger fortfarande fel.

- Då tror jag att jag åker till jobbet. - Nej, det gör du inte.

Thomas, gör det inte. Du ska inte till jobbet. Så kan du inte göra.

Det var du som ville ha det här förhållandet, du som låg på.

Ja, men det var inte så här jag hade tänkt mig det.

Nej, men så här ser verkligheten ut. Det är ingen romantisk komedi.

Vad trodde du? Att vi skulle åka runt på en flotte i resten av våra liv-

-och vara rörande eniga om allt? Vad trodde du då?!

Du har absurt bråttom att gifta dig, skaffa barn.

Jag ska skriva under på att bo i det här fängelset för evigt...

Varför ser du det här som ett fängelse?

Varför är det inte nåt bra att jag vill dela mitt liv med dig, som vanligt folk?

- Är det inte tillräckligt fint för dig? - Det har jag aldrig sagt.

Du vill att jag ska starta eget för att du skäms över att vara med en snickare.

Jag skäms inte över att vara med en snickare.

Det är för att du går och drömmer om saker som aldrig blir av.

Det är enormt irriterande att se.

Jag fokuserar lite på oss i stället för att fokusera på min egen karriär.

Ja, jag fokuserar på min karriär. Det kräver hårt arbete att ha en karriär.

Och vet du vad? Släpp snacket om att du fokuserar på oss två-

-när du ligger och sms: ar med Tanja från hamnen.

- Har du tittat i min telefon? - Det kvittar väl?

Det tycker jag fan inte.

Tanja kanske är din reserv, så att flickvän nio är redo om det här går snett.

- Eller har du redan varit med henne? - Glöm Tanja. Det handlar inte om henne.

Det här handlar om dig, Anna! Du vill ju ingenting!

Vad vill du? Vill du ha mig, vill du bo här? Jag vet inte.

Det är omöjligt att vara tillsammans med nån som alltid är på väg vidare.

Det kanske var därför ditt ex drog.

Och ditt sjukliga behov att bilda familj beror på att din pappa drog-

-och du är skiträdd för att vara ensam.

Du sa till mig när vi träffades att jag skulle våga och vara modig.

Men vem är det som är rädd nu?

Jag var förälskad.

Och det är du inte längre?

Nej.

Men älskar du mig?

Nej...

Då tror jag inte att vi ska gifta oss eller vara tillsammans längre.

Nej.

- Fint. - Ja, fint.

Då vill jag att du packar en väska och går.

Det är mitt hus. Du går.

Visst.

Ska du stå och glo på när jag packar?

- Jag ska fanimej ha med de här också. - Ta dem, de är skitfula.

Precis som du.

Och de här. Dem tar jag också.

- Nu får du väl inte plats med mer? - Jo, det får jag visst. Inga problem.

- Hej då, Thomas. - Hej då, Anna.

- Du kan väl åtminstone ringa en taxi? - Ja, det kan jag.

Den kommer om fem minuter.

Varsågod.

Tack. Jag har aldrig givit den till dig.

Jag tar mig i huvudet medan jag gnisslar tänder

och river mig i kinderna med båda händerna

Är vi ändå vänner?

Det flår oss i stycken

Det sparkar oss när vi ligger på alla fyra

och letar efter det vi en gång var, där inne bakom de kalla blickarna

Jag vet vem du är men jag känner dig inte

Och innan vi går vidare

och innan allt till slut kan gå sönder

måste vi leta efter det som vi en gång var där inne bakom de kalla blickarna

Jag vet vem du är och jag ger inte upp

Jag kan ta tusen slag ifrån dig, för dig ännu

Jag kan ta tusen slag från dig, för dig ännu

Ja?

- Hej. - Vännen.

Kom. Kom in.

Hej, Anna.

Visst, ja, Nikolaj är här.

- Svara du. Jag vet att det är Thomas. - Jag svarar bara lite snabbt.

Hej, Thomas. Läget? Åh, fan.

- Okej... - Ja. Kom med in, vännen.

Ge mig det där. Sätt dig.

Åh, vännen... Kom här.

Nej, inte det där täcket.

Den där Tanja, då? Kunde inte hon vara nåt?

Titta hitåt, och... posera mindre.

Okej... Le lite mindre, om ni kan.

- Det är en parbild. - Ja, men le ordentligt i så fall.

Kan ni inte le ordentligt?

Min syster hade en ponny i tio år, men plötsligt ville hon inte längre.

Det var en chock för hela familjen-

-för vi hade lagt så mycket pengar och resurser på det-

-och plötsligt bara: 'Jag vill inte mer.'

Nu ska du få lite god mat. Eller hur, vännen?

- Jag har 160 000 jävla följare på Insta! - Grattis.

- Vad trevligt att ni kom hit i dag! - Rör mig inte, för fan!

- Mår du bra? - Visst.

Den här låg inne hos oss. Ditt namn står i den, så jag ville lämna den.

Tack.

Evig kärlek Råd för ett lyckligt och långt äktenskap

Till Anna

- Oj! - Nu blir ni imponerade!

- Har hon gjort den? Ja, det har hon. - Så fin.

- Du är så duktig, älskling. - Ja, jag har gjort den. Blås nu.

Det var du duktig på.

- Två flickvänner, älskling? - Har jag inte sagt det? Jag har en till.

- Gud, så fräsch... - Sluta nu. Du har fullt upp med mig.

- Jaja, ta det lugnt nu... - Skaffa ett rum.

Nu undrar ni: 'Ska hon vara med i nåt bakprogram på tv?' Ja, det ska hon.

- Jag ska göra det! - Kathrine är vansinnigt bra på att baka.

Och nu ska vi smaka!

- Tjena. - Tjena.

- Ursäkta om vi var lite irriterande. - Nej, det är ingen fara.

Ingen fara.

- Har du en bra födelsedag? - Ja, det är toppen.

- Jag tror att jag sticker nu. - Ja.

Yes. Och jag ska... sluta vejpa.

- Du sticker? - Ja.

- Det är lite... märkligt, tycker jag. - Ja.

Mår du bra?

Ja. Ja, det gör jag.

Jag klarar mig.

Okej.

- Okej, men... Kul att se dig. - Ja, detsamma.

- Vi ses. Ha en fin kväll. - Hej då, vännen. Vi ses.

- Ha en fin födelsedag. - Tack.

- Niko och Kathrine, är ni lyckliga? - Självklart.

Men, alltså... Vi har ju skitdagar också.

Ja, jo... Ibland är det ju helt åt helvete.

- Ni, då? - Det är är upp och ner. - Eller hur?

Ja, det kan vara fruktansvärt. Signe var ju otrogen.

Kasper...

Okej. Då tror jag att jag har tabbat mig.

- Och nu ska jag springa efter henne? - Ja!

Starkt, Thomas! Kom igen!

Hur många gånger behövs?

Du är så tyst, vad tänker du på?

Vad gömmer ditt hjärta?

För var jag än

går och står kommer jag

älska dig för evigt

älska dig för evigt

Om jag kunde komma

upp i din värld

kunde vi smälta helt ihop

Du, det här är min taxi. Hitta din egen taxi.

- Hitta din egen taxi själv. - Jag såg den först. Stick.

- Du kan inte bara ta min taxi. - Kör. - Håll käften.

Håll käften själv!

Anna!

- Hej. - Hej.

- Jag har saknat dig. - Och jag har saknat dig.

Anna...

Vill du gifta dig med mig?

Bär varandras bördor. Iför er barmhärtighet, godhet, ödmjukhet-

-förskoning och tålmodighet.

Ha överseende med och förlåt varandra om den ena förebrår den andra.

Men framför allt ska ni iföra er kärleken som är fullkomlighetens band.

Vill du älska och ära honom, leva med honom i med-och motgång-

-i den lycka Gud den allsmäktige skänker er som äkta hustru bör leva med sin man-

-tills döden skiljer er åt?

Nej.

Ja.

Eftersom ni har lovat varandra att leva tillsammans i äktenskapet-

-förklarar jag er härmed man och hustru både inför Gud och mänskligheten.

Nu får ni kyssa varandra.

Blev det bra?

- De blev jättebra. - Härligt.

- Jaha, de sa ja till varandra. - Ja.

- Det kunde ha varit vi, Anna. - Bra att det inte blev så, eller hur?

- Ja, vi ville nog lite olika saker. - Ja.

Kanske.

- Hej. Vad är det? - Bilnyckeln.

Den ligger i min väska.

- Hej. - Hej.

- Ni verkar glada. - Ja, det är vi också.

Jag gav honom en chans och var lite modig. Nån sa till mig att man ska vara det.

- En klok person. - Väldigt klok.

Vännen? Vi måste ta en gruppbild.

- Med allihop. - Nu? Ställ er här bara.

Akta slöjan nu. Den är skitdyr.

- Jag står i mitten. - Självklart.

Är ni redo?

- Jag orkar inte le så länge. - Visa tänderna...

benen kan ni välja själva.

- Den där kan ni ta med er. - Tack. Grymma färger.

Hej.

- Ursäktar ni mig i två sekunder? - Självklart.

- Hej! - Det var längesen. Kul att se dig.

- Vad gör du här? - Jag ville se din butik.

- Härligt. - Jättefint. Vad roligt.

- Ja. Och du ser bra ut. - Tack, detsamma.

- Du har inte Michael med dig? - Nej.

- Det... Nej. - Okej. Ta med honom en annan gång.

- Ni får kompispris, så klart. - Tack.

Ger du mig två sekunder så kan vi prata sen? Se dig om.

- Är det nåt du känner igen? - Kanske det.

Vad säger ni? Är det nåt ni...

Den där passar nog bra till, men nåt ljusare funkar också.

ÖPPET

Översättning: Michael Bach Iyuno