Original subtitles

Skottland 1306

När kung Alexander III dog utbröt kaos i landet.

Han saknade arvingar, så mäktiga adelsmän slogs om den skotska kronan.

Mäktiga klaner stödde England, men Robert Bruce-

-som slogs med William Wallace, trodde på skotsk självständighet.

Återigen stod Skottland vid randen av inbördeskrig-

-men hennes folk brann av längtan efter frihet.

När William Wallace dog-

-gjorde Robert Bruce anspråk på den skotska tronen.

Ett avtal hade slutits.

Bruces egendom skulle skrivas över på Comyn-klanen...

...och i gengäld skulle John Comyn avstå från tronen.

Det var kallt den dagen.

Det blåste kallt och snön yrde över bergen och Greyfriars kyrka.

De skulle träffas på helig mark och komma obeväpnade.

Men Wallace hade misslyckats med att befria Skottland och det rådde kaos.

Klanerna litade inte på varandra.

Robert! Roligt att se dig.

Vi har mycket att göra om vi ska slå samman våra egendomar.

Vi måste förändra Wallaces arv.

Åren har inte dämpat de känslor han väckte-

-och om vi ska kombinera vår makt under England-

-kan vi inte låta tusentals människor-

-och flera mäktiga klaner förespråka revolution.

-Vad är det? -Bruce visste.

Medan de hade förhandlat hade Comyn konspirerat för att få honom dödad.

Då kan vi skippa det lättsinniga småpratet.

När du lovade överlämna dina egendomar-

-i utbyte mot att jag stödde dig som kung, förrådde du England.

Hade du tänkt låta mig behålla egendomarna när du hade krönts?

Sluta, Robert.

Spela inte helgon. Inte du.

Du gillrade en fälla för Edward, men han undkom. Du undkom min fälla.

I morgon gillrar du en för mig, som jag undkommer.

Sen fortsätter det så tills vi blir gamla. Precis som våra fäder gjorde.

Du har fortfarande krig i blicken.

Du måste lära dig behärska ditt lynne. Det kommer bli din död.

Comyns män låg i bakhåll-

-men Bruces män leddes av den store krigaren James Douglas.

Mor!

Robert Bruce skar halsen av Comyn i kyrkan för att själv bli kung.

-Vem är det som berättar? -Det var inte det som hände.

-Hur vet du vad som hände? -Farbror Branduph har berättat det.

Din farbror har sin version, jag har min.

Men det är ju inte sant! - Jag vet vad som hände!

Ska jag fortsätta eller vill du gå och lägga dig?

Robert...

Jag håller ett öga på dig.

Du vill ha nåt du inte kan få.

Du vill bli som William Wallace.

Bli lika älskad som han var.

Bli lika modig som han var. Bli fri som han var.

Det måste vara en hopplös önskan.

Det måste oroa ditt inre.

Är det det du vill?

Att kasta dig på mitt svärd och dö i dag?

Att en stund vara samma tomma eko som William Wallace var?

Fortsätt, om du måste.

Inte det?

Du...

...har inte ett sånt här, va?

Det är därför Robert Bruce inte kommer bli Skottlands kung!

Kom igen.

En våldsam kamp utbröt. Båda var stridsvana kämpar.

De slogs om kronan, om sina klaners överhöghet...

...och om Skottlands framtid.

Men Bruces slogs för friheten.

Comyn var bara en marionett för den engelska kronan.

När kyrkporten slogs upp-

-med eld bakom gestalten i dörröppningen-

-visste de inte vem det var först.

Var det Bruce eller Comyn?

Comyn...eller Bruce?

Nu drömmer de.

Tror du det blir krig igen? Det var åratal sen Bruce kröntes.

Vi har förlorat sex slag.

Farbror Brandubh säger att han inte har nån armé.

Han kallar honom "låtsaskungen".

Jag vet inte, Carney, men det kommer jag aldrig kalla honom.

Hjälp mig med hinken.

På bara sex år...

Vi har förstört det här landet. Du och jag.

Inget får återstå av den ambitionen.

Tre dagar, kanske fyra. I de nordiska länderna är vi säkra.

-Kommer vi återvända hem nån gång? -Saknar du din mor?

Det gör jag också.

Dina föräldrar bodde väl på ett stort slott?

Ja. Jag föddes där. Det är mitt hem.

Jag lekte på ängarna och i skogen runt omkring som liten.

-Kan vi inte rida dit? -Engelsmännen tog det ifrån honom.

Nu sitter det nåt svin i hans flotta stol vid hans flotta bord.

-En vacker dag... -Visst...

En dag kommer vi sitta runt det bordet och äta och dricka rödvin.

Han där kommer göra Skottland fritt.

Jag ska ta tillbaka mitt slott. Jag ska spetsa det engelska svinet-

-och kasta honom över slottsmuren.

Du ska få återvända hem. Mer man än pojke.

Du ska få träffa din mor igen. När vintern är över. Vänta, bara.

Vi åker inte till Norge.

Lämna mig!

Återvänd hem till era familjer.

Det är kört.

Om nån frågar er...

...vart Robert Bruce tog vägen, säger ni till dem att ni inte vet.

Säg att ni slogs med Comyn och engelsmännen hela tiden.

Återvänd hem!

Rid.

Sluta prata så här. Du är kungen!

Gud utser kungar, James, inte människor.

Kampen är över, killar. Vad var det vi slogs för?

"Återvänd hem", säger han. "Säg att ni slogs för Comyn."

Jag har hört att Comyn har utfäst en belöning på 50 guldmynt för honom.

Så fort James lämnar hans sida...

Det vore syndigt.

Vi behöver inte döda honom. Bara tillfångata honom.

Du har ett pris på ditt huvud. Du överlever inte ensam.

Folk kommer inte sluta slåss för dig och Skottland.

Se på deras ansikten, James.

De är helt slut. De har ingen stridslust kvar.

Det är slut.

Raska på.

Låt fisken göra jobbet, Hamish. Rycker du för tidigt, hoppar den av.

Låter du den nafsa lite och kroka sig själv, kommer den inte undan.

Ta den här. Lycka till.

-Ska ni tre bege er söderut? -Ja.

-Han också. -Han vill ha belöningen. Som vi.

Belöningen? 50 guldmynt? Är er stolthet inte värd mer?

Vi är tre, James.

Det hade inte spelat nån roll om ni så var tio.

Jag trodde att du var reko.

Jag har tyckt om din musik de senaste månaderna.

Men du...

Jag har aldrig gillat dig, men var redo att dö för dig. Som landsman.

-Det är över. Bruce misslyckades. -Han förlorade aldrig de där slagen.

Det gjorde ni och andra som ni.

Ni svek honom och nu kommer ni jaga honom för att få en belöning.

Gör inte vi det, gör nån annan det.

Judas. Ni är förrädare allihop.

Nu!

Hamish, vad gör du?

Lägg dig inte i.

Nej!

-Varför dödade du Hamish? -Han var beväpnad.

Med en yxa han knappt kunde lyfta! Han var bara barnet!

Nu drar vi.

Lever han fortfarande?

Vad gör du? James Douglas ska inte dö inte så här.

-Han vet vart vi ska. -Be en bön.

Be en bön!

Jag kan i alla fall befria dig.

Din dag är välsignad som solen högt upp i skyn.

Du har alltid haft modet att sträcka ut dina vingar och flyga.

-Lämna mig inte. -Mor...

-Gör inte det. -Mor!

-Hjälp mig plocka dem. -Jag är tillbaka!

-Jag ska hjälpa dig. -Tack, segrare.

-Vi förlorade, alltså? -Vi vann!

-Hjälp mig fylla korgen. -Visst, min dam.

-Vem tror du att du är? -Kungen.

-Räcker det? -Nej.

-Den här är jättefin. Titta. -Jättevacker.

Till dig.

Till din far.

Fall på knä.

Vill du säga nåt?

Jag saknar dig. Jag önskar att du inte hade lämnat oss.

Hoppas engelsmännen dödar din förlorarkung.

-Scott! -Det gör jag.

Tror du han kan höra oss, mor?

Ja.

-Ska vi gå hem igen? -Ja.

-Hästen gick däråt. -Upp i bergen.

Hästarna, då?

Om inte hans klarade det, gör inte våra det heller.

Han har tagit den här vägen.

Vi får öka takten, killar.

-Det är din favorit. -En slev till.

-Det är ju min födelsedag! -Scott.

-Hur har dagen varit? -Bra.

-Vad har du köpt åt mig? -En present.

Har du gett geten mat, Iver?

Då ber vi.

Tack för Scott. I dag firar vi hans elfte födelsedag.

Han är en bra pojke, men ibland lite för vild.

Han litar på dig. Han är en bra pojke. En bra son.

Vi ber för Skottland och vår kung. Ge honom kraft.

Beskydda oss under vintern.

Ge oss mat och trygghet. Amen.

Berätta historien, mor. Jag fyller ju år.

-Börja i kyrkan. -Han vill höra om våldsamheterna.

Okej. Nu hade Bruce avväpnat Comyn.

När ryktet spreds blev Robert Bruce bannlyst av katolska kyrkan-

-och stämplad som fredlös-

-men prästerna krönte honom till kung ändå.

Hans familj togs ifrån honom. Hans fru Elizabeth.

Hans lilla dotter Marjorie.

Han tog upp Wallaces fallna mantel och slogs för Skottlands frihet-

-mot den jättelika engelska armén och ett fåtal klaner.

Han krigade, och förlorade, under många år.

Om och om igen.

Han slogs tills floderna blev röda av skotskt blod.

Tills han jagades som ett djur av både engelsmän och skottar.

Den man som kommer hit med Robert Bruces huvud...

...kommer få... ...50 guldmynt!

Han kommer samla ihop en ny armé och slåss igen.

-Ni kanske kommer slåss med honom. -Inte jag.

Han kommer vinna och vi kommer alla bli fria.

Jag såg honom i skogen. Han såg döende ut.

-Det säger du? -Ja, det gjorde jag.

Ser du främmande män i skogen, måste du berätta det.

Vi är soldater. Vi behöver mat.

Och öl.

Om ni har.

Vem slåss ni för? Bruce eller Comyn?

Far slogs för Bruce i slaget vid Strathfillian. Han var jättetapper.

-Det sa Robert Bruce själv. -Gjorde han?

Han berättade historier för oss. - Flytta på dig.

Var är han nu? Slåss han med Bruce fortfarande?

Han är död.

Vi står på Comyns sida. Det borde du också göra.

Dina herrar har svurit honom trohet.

-Min far slogs med William Wallace. -Gjorde han?

Skottland dog med Wallace, om jag får säga min mening.

Tack för maten. - Nu ger vi oss av.

-Om ni inte vill att vi stannar. -Will.

-En änka behöver säkert hjälp. -Vi ger oss av, sa jag.

Behöver du hjälp?

Nu ger vi oss av, sa jag.

-Ge er i väg. Nu! -Tänker du spela hjälte?

Det behöver han inte göra.

Jag ska visa er.

-Ut! -Okej!

Skottar som angriper skottar... Hur ska det sluta?

En dag kommer vi alla att bli fria.

En dag kommer vi alla att dö.

-Michael är träffad! -Jag kommer!

Jag kommer!

Jag har skadat mig.

-Vem är du? -Jag är soldat. Jag behöver hjälp.

-Vem slåss du för? -Jag är skadad.

Jag är sheriff här. På vems sida står du?

Vi följde efter Robert Bruce. Han är nere vid floden.

-"Vi"? -De är döda.

Han dödade dem, men är svårt sårad.

Jag kan visa er var han är, så delar vi på belöningen.

Fergus, ge honom din häst.

Visa mig. Om du talar sanning, ska vi hjälpa dig.

Okej.

Ni följer med.

Visa vägen.

Här är det.

Nere vid floden.

Ser ni? Det är Bruces svärd.

Han kan inte ha kommit långt.

Han är andfådd.

Vad sägs? Hjälper ni mig?

Ja, du ska snart slippa smärtan.

-Beklagar, grabben. -Nu drar vi.

Alla kommer vilja ha belöningen.

Om det är han, får vi hela belöningen. 50 guldmynt.

Då spelar inte storleken på ditt svärd nån roll. Du kommer bli rik!

Svärdet kan vara hans. Det är långt nog.

Håll tyst om det här. Berätta det inte för någon.

Varken män eller kvinnor, Finlay.

Om nån får veta det här, vet jag att du har läckt. Då dödar jag dig.

-Ja. -Tänker du döda vår kung?

Han är inte min kung.

Tänk på alla fäder, söner och bröder som har dött för hans fåfängas skull.

Vi kommer troligen hitta honom död.

Om inte, vill jag slåss mot honom.

"Frihet." Jag ska visa honom vad det innebär.

Lägg av!

Robert Bruce?

Kom ut!

Hör du mig? Kom fram!

Robert!

Robert Bruce! Hör du mig?

Robert! Hör du mig?

Robert Bruce, hör du mig? Vi är vänner.

Vi ska ge dig vård och mat.

Tror du han är i bergen? I så fall får vi lämna hästarna här.

Nej, han är sårad. Han lär gå nedför berget.

Robert! Robert Bruce. Hör du mig?

Robert! Robert Bruce, vi är vänner.

Hej, barn.

-Fast Carney är ingen pojke längre. -Brandubh.

Finlay, bind hästarna.

Hej!

-Farbror! -Scott!

Din lille rackare. Kom hit, brorson.

Jag har med mig en födelsedagspresent åt dig.

-Nån måste ju ge Iver en match. -Du har inte en chans.

-Nästa år slår jag dig. -Då måste du öva.

Vet du vad? Det kom hit soldater förut.

-Carney skrämde bort dem. -Varför då?

Mor gav dem mat, men sen blev en av dem elak.

-Blev han? -Ja.

Carney, kom. - Iver, lär mina män att skjuta.

Kila i väg nu.

Brandubh.

-Hedrade du Eochaidh i söndags? -Det gör vi varje dag.

Min bror var lyckligt lottad tills döden tog honom.

Carney.

Hej, min sköna.

Carney, kom.

Det är hack i det här svärdet. Ser du? Här och här.

Det måste lagas.

-Vems är det? -Det tillhör en adelsman.

Jag kan be gamle Sean, men jag vet att du har lärt dig av honom.

Du får mer beröm för ditt arbete numera än han får för sitt.

Gör klart det över vintern och visa honom hur skicklig du är.

Du kanske till och med kan imponera på hans dotter.

Du behöver guld till handtaget.

-Arbetet måste bli perfekt. -Okej.

Ta med det och gå.

Vill du ha nåt att dricka?

-Det kom alltså soldater hit? -Ja.

-Ställde en av dem till bråk? -Det var ingen fara. Vi är trygga.

Hur länge då?

-Varför flyttar ni inte till byn? -Vi trivs här.

Det är farligt att bo här.

-Jag vill hjälpa er. -Det gör du.

Mitt hus är tryggt, stort och varmt.

Men ensamt.

När jag sjunger ekar det.

När du var min svägerska, älskade du att lyssna på de sångerna.

De är döda. De där männen.

Jag dödade dem.

Du behöver aldrig frukta främlingar om du bor i byn.

Jag vill inte.

Det här blir mitt sista besök här innan snön smälter.

När jag återvänder, tar jag med mig Carney.

-Det får du inte göra. -Han har en plikt mot klanen.

Jag gör dig en tjänst som inte tar honom direkt.

Dessutom... Hur länge kommer han vilja bo här ute...

...när gamle Seans dotter väntar på honom i byn?

Följ med. Ta med dig de andra. Jag ska ta hand om er.

Jag är råbarkad, Morag...

...men du måste komma till mig.

-Carney. -Jag vill träffa din far.

Vilket hantverk!

Ett verk av en mästare. Mjukt, starkt... Hör på nu, grabben.

Du är fortfarande min lärling. Du får vända det många gånger.

Brandubh sa att du har guld att sälja.

Det är tillverkat långt bort. I Frankrike, kanske.

Pang, pang, pang, säger hammaren.

-Guld? -Ja.

Hur mycket gav han dig?

Säg åt Briana att hämta öl.

-Låt mig gå, Briana. -Du måste slåss med mig.

Okej...

Briana!

Vi ses sen.

-Jag tror honom inte. -Brandubh?

Det är det finaste svärd jag nånsin har sett.

-Brandubh är inte att leka med. -Vem tillhör det?

-Scott såg en man i skogen. -Han skriker jämt "vargen kommer".

Det vet du. Gå och lägg dig innan du väcker barnen.

Jag är inget barn.

Du har alltid haft ett vuxet sätt. Jag älskar dig som en son.

-Jag måste göra det jag tror är rätt. -Ja.

Brandubh är ett kräk.

När min son föddes sa du-

-att du hade sett honom i en dröm.

På slagfältet.

Med Robert Bruce.

Det minns jag.

Soldaterna jublade eftersom de hade segrat.

Men du sa mer.

Du sa mer!

Det du såg... Kommer det bli verklighet? Kommer min Scott att dö?

-Det var bara en dröm. -En förkänsla.

Han var elva år.

Du kan inte förhindra att din pojke blir man.

Ingenting är säkert.

Varken framtid eller nutid.

Du måste släppa taget.

-Nej... -Du måste släppa taget.

Jag förstår.

Nu förstår jag.

En spindels nät måste spinnas

De förlorade själarnas färd måste vinnas

Kungens glädje måste krossas

Rättvisans sång...

...måste sjungas

På vems sida står du? Bruces eller Comyns?

Stanna.

Carney!

-Jag träffade. -Bra skott!

Jag hade också träffat.

Flytta den häråt.

Pilen satt perfekt.

Carney! - Iver!

Carney!

Lever han?

Vem är det?

Det är Robert Bruce. Jag sa ju det.

-Jag tror han är sjuk. -Lyssna på andningen.

-Han lever. -Vad gör vi?

Jag letar rätt på en stor gren.

Barn.

Mannen där inne... Vi vet vem han är.

Vi svävar i stor fara nu.

-Farbror Brandubh hade dödat honom. -Han är vår kung!

-Var tyst, Scott. -Vi skulle bli rika.

Vi har hans liv i våra händer. Gud skickade honom hit.

Om vi hjälper honom, måste vi väl ge oss av?

Brandubh kommer aldrig acceptera det.

Jag kan inte bry mig om det.

Du har rätt. Han är vår kung. Vi har en plikt mot honom.

Det är hans svärd. Brandubh ljög för mig.

Han kommer döda honom och oss.

Brandubh miste folk han älskade i Bruces krig.

Eochaidh, vänner... Han kommer alltid hata honom.

Det kommer aldrig förändras. Vi går in.

Barn! Jag behöver hjälp.

Det är nåt innanför huden.

-Från ett svärd. -En pil, kanske.

Hjälp mig lägga honom på sidan.

Hämta en trasa åt mig, Scott.

Koka vatten.

Du behöver inte titta. Han kommer blöda.

Jag är inte rädd för blod, mor.

Vi rengör det.

-Håll fast honom, Iver! -Han sparkade mig i bröstet.

Scott, ge mig trasan.

-Han gjorde mig illa. -Det var chocken.

Nu tar vi benet.

Carney, kniven.

Okej, tryck ned honom. - Håll fast honom, Iver.

Är ni redo?

Tryck ned honom! Håll fast honom.

Dra åt den.

Hårt.

Bra.

Iver, Carney, fortsätt arbeta.

Scott, kom hit.

Har du ont? Var då?

Häxan.

Du är inte välkommen här inne, häxa.

Trånar du fortfarande efter Morag?

En kärlek som plågar en, kommer alltid att plåga en.

Men hennes hjärta tillhör din bror för alltid.

-Bäst du stänger käften. -Det tänker jag inte göra.

-Får jag bjuda på en sup, Ylfa? -Jag ser det jag ser.

En man som du. Stilig och betydelsefull som få.

Du är ingen tistel.

Du kommer bli rik vid vinterns slut, inte sant?

Vad gör du?

-Jag har inte sagt nåt. -Säg att du bara skojade om Bruce.

Att det var ett skämt. Om folk tror på dig, skär jag halsen av dig!

Vi har vunnit. Engelsmännen är borta. Nu är du kung.

Vann vi?

En spindels nät måste spinnas.

Kungens glädje måste krossas.

De förlorade själarnas färd måste vinnas.

Rättvisans sång måste sjungas.

Vem är du?

En spindels nät måste spinnas.

De förlorade själarnas färd måste vinnas.

Kungens glädje måste krossas.

Rättvisans sång måste sjungas.

-För långt bort. -Bara ursäkter.

Om nån kommer för att döda kungen, måste vi slåss.

-Du kan inte gå i närstrid. -Jo!

Du är inte stark nog. Om nåt händer tar du båge och koger-

-och springer till det trädet. - Iver, klättra upp i trädet där.

Så fort striden börjar, gör du allt du kan.

-Men jag vill inte slåss mot dem. -Det vet jag.

Men vi måste skydda din mor. Dig också.

Om vi måste slåss för jag befälet. Jag ger order, annars kan nån dö.

Han, Iver, jag eller du.

Eller din mor.

Vi är en familj.

-Okej? -Okej.

Ta din båge och försök igen. Ha lite tålamod den här gången.

-Beredd? -Ja.

-Det var närmare. -Du kan ännu bättre.

Bruce mot Comyn. Bruce...

-Du kommer att förlora. -Vi får väl se.

Nu ska du dö.

Mor! Mor! Mor!

Er feber har gått ned.

-Jag känner igen dig. -Nej.

-Jag såg dig. -Låt mig vara.

Ni var stelfrusen när Scott hittade er. Ni måste vila.

Kila i väg.

Får jag...?

Såren läker.

-Jag drömde... -Det var febern.

Frihet.

Seger.

Ingenting.

Robert! Robert Bruce!

Det här är min brorson Carney.

Det här är min brorsdotter Iver.

Det här är min son Scott.

Slå er ned, är ni snälla.

Carney var knappt ett år när Wallace började kriga.

Vår klan stödde England. Den som slogs för honom sågs som fredlös.

När min bror beslöt att ansluta sig till honom, bad jag honom låta bli.

Han var stolt när han gav sig av.

-Carney grät. -Ja, för sin far.

När din far gav sig av för att slåss med kung Robert, grät du också.

Min storebror Luag var bågskytt, precis som Iver.

-Är du bågskytt? -Det är jag också.

Hon skjuter bättre än männen i byn.

Luag visste aldrig att han var far.

Ivers mor dog i barnsäng.

Några dagar senare fick vi veta att Luag hade stupat i Falkirk.

Då stod jag där med två, små barn.

-Mor, berätta om dikten. -Luag var poet.

När Taog dog skrev Luag en sång.

"Det är blod i sjöarna. Det är blod i bergen."

"På klipporna och bergstopparna likaså."

"När vi ser upp till vår skapare, brinner himlen."

"Den är scharlakansröd av de hjärtan vi har älskat."

"Förlora inte hoppet. "

"Den blödande himlen ska inte förgås av skuggorna som förmörkar landet."

"Solen ska stiga över de smutsiga stugorna."

"En ny dag ska gry."

Jättefint.

-Skrev din far det? -Ja.

Nu tar vi min. Berätta om honom.

Han var en god man och duktig med svärdet.

När ni blev kung och slogs för vår frihet-

-svor klanen er trohet och mobiliserade en armé.

Eochaidh var yngste sonen. Hans storebror Brandubh borde ha åkt-

-men han var sheriff.

Han stannade kvar och Eochaidh åkte i hans ställe.

Brandubh är fortfarande sheriff.

Eochaidh slogs med er i Strathfillian men blev sårad.

De amputerade hans ben. Han var halvdöd när han kom hem.

Vår klan tappade tron och började stödja Comyn i stället-

-men Eochiadh trodde fortfarande på er.

Han sa att oavsett hur dåliga oddsen var...

Oavsett hur tufft det var, så skulle ni aldrig ge upp.

Han tänkte trotsa klanen för att slåss med er igen...

...men såren blev infekterade.

Han dog där ni sitter nu.

Kan du tillverka dem?

Om jag kan tillverka dem?

Givetvis! Klart att jag ska tillverka dem.

Du får vässa mina mäns vapen också.

Allt ska vara klart innan snön har smält.

Det är jättefint.

De ger sig av. Stålet glänser i solljuset och de sjunger och ler.

De ger sig av. Jag ger dem svärd.

De ger sig av och kommer aldrig tillbaka.

Tack, Briana.

-Innan snön smälter, sa du? -Ja.

Barn, gå ned till floden och gillra fällorna.

Inte nu, mor. Jag städar ju i ladan.

Gör som jag säger.

-Där. -Ni ska inte jaga.

-Kom och hjälp mig med fällorna. -Vänta, Carney.

Sikta. Skjut inte, bara. Fokusera blicken.

-Jag vet hur man gör. -Låt kroppen följa med.

-Det var ditt fel som pratade. -Iver, Scott!

Sluta bråka och hjälp mig med fällorna.

-Du skulle ha siktat. -Det gjorde jag!

Varför måste vi gillra fällor? Vi har ju massor av hjortkött.

Hon vill ha mer mat åt Bruce. Vi skulle ha lämnat honom där.

Man kan inte låta folk dö!

Far dog på grund av honom. Din också.

Din också. Varför kan vi inte berätta för Brandubh om honom?

-Vi har ju lovat. -Tänk om han mobiliserar en ny armé.

Tänk om våra herrar tar hans parti igen. Du skulle få slåss. Sen, då?

Gillra bara fällorna.

Amen.

-När tänker ni kriga igen? -Scott.

-Jag vill veta. Har ni nån plan? -Jag har ingen armé här.

-De är din armé. -Du, då?

Jag kan döda er i sömnen och få belöningen.

-Herre... -Har du dödat nån gång, grabben?

-Ja. -Vad då?

Höns, ekorrar, fjäderfän, grisar...

Har du dödat nån människa?

Du är en bra pojke. Du är stark och energisk.

-Vad utmärker bra soldater? -De måste kunna döda många.

En bra soldat måste först och främst vara en bra bror.

En bra vän och en bra son.

-Jag är en bra son. - Inte sant, mor? -Ja, Scott.

När du är i Carneys ålder kan du slåss. Till dess får du träna-

-och vara en bra pojke och man. Det utmärker en bra soldat.

Man måste slåss för en god sak.

Vad är det, då?

När du är gammal nog att veta svaret på den frågan, är du redo.

Fram till dess kan du väl skala lite potatis åt din mor?

-Lägg ned kniven! -Du är inte min far!

Han ska inte köra med mig i mitt hus!

-Släpp! -Scott!

Jag beklagar att din far dog i mitt krig.

Jag beklagar att han inte får se dig växa upp till en yngling-

-som han hade varit stolt över-

-men om det är hämnd du är ute efter... Ett liv för ett liv.

Då kan du ta mitt.

Jag beklagar.

Scott! Kom och träna.

-Vi börjar med skjutställningen. -Skönt att se er på benen.

Hade vår armé bestått av kvinnor som du, hade vi segrat i slaget.

-Du har uppfostrat fina barn. -Jag har gjort mitt bästa.

Låt mig se ert sår.

Okej...

Hur fick ni skadorna?

Tre soldater angrep mig. De ville ha belöningen.

-Var ni ensam? -Ja.

Jag trodde kungen skulle ha män med sig.

-Jag skickade bort dem. -Varför då?

Det angår inte mig.

Jag var övertygad om att gud hade utsett mig till kung.

Sen förlorade vi.

Gud hade inte utsett mig. Det gjorde jag själv.

Allt jag hade gjort för att ära honom och allt jag hade gjort...

...trotsade honom, bara.

Jag hade en dröm. Jag var kung och vi var fria.

-Jag trodde det var på riktigt. -Det var kanske en förvarning.

Din son Scott var med i min dröm.

Öppna manteln.

Jag ska snart ge mig av. Här ses det som förräderi att ge mig vård.

Det var ett val jag gjorde själv. Vi ska försvara er efter bästa förmåga.

Ni är kungen och jag er tjänarinna-

-men tills ni är frisk är jag er sjuksköterska.

Ni är min patient och gör som jag säger.

Okej.

Får vi hälsa på er när ni har återvänt till ert slott?

Jag tänker inte återvända.

Är det fint att bo i ett slott? Är det annorlunda?

Jag anser inte att någon äger någonting.

Världen fanns här långt innan vi kom hit.

Den kommer finnas här långt efter oss. Den kan inte tillhöra någon.

-Det är kanske vi som tillhör den. -Kanske det.

Jag hade velat bo i ett slott, men inte velat säga att det var mitt.

Kung Robert? Är det här ert svärd?

-Var hittade du det? -Min farbror bad mig laga det.

-Jag återlämnar det till er. -Är du smed?

-Jag går i lära. -Ett gediget arbete.

Behåll det. Bäst du ger det till din farbror.

Det tillhör ju er. Kungen.

Det är bättre att du förblir sams med din farbror än riskerar livet.

Ni riskerade ju livet för Skottland. För oss.

Jag gör samma sak för er.

Du är en modig grabb.

Allt väl?

Du är orolig för Scott.

Jag ska inte ta din son. Det kommer inte bli fler krig.

-Jag ska inte slåss mer. -Jo, det ska du.

Om jag bara kunde, Morag...

Då skulle jag försvinna här med dig och barnen.

Bara försvinna. Bli bonde med dynga mellan tårna.

Nej.

Jo.

Nej, tiotusen fruar och tiotusen mödrar...

...måste få veta att deras män inte dog förgäves.

Behåll dina barn.

Behåll dem.

Min son har ett öde ingen mors tårar kan förändra.

Vårt öde och ert är hopflätade.

Vet ni var den är?

Passa dig.

Vad finns det här?

-Vad är det? -Öppna den.

Är det här kronan?

Jag förklarar dig härmed för skogens och dalgångarnas drottning.

-Drottning Ballywiggle. -Nu är du död!

Adla mig, kungen.

Jättebra.

Då var det Scotts tur.

-Det var hans fel! -Du måste säga till innan du kommer!

-Är du beredd? -Ja.

Stilla.

Varför är du så arg? Jag kan döda dig med det här.

Vad sa jag åt dig?

Stå bredbent.

Armbågen. Mer.

-Mor, titta! Jag träffade! -Bra, Scott.

Jag har hittat Bruce. Han är på din brors ställe.

-Är det vasst nog? -Ja.

Om mannen vi söker lever, ska jag klyva hans skalle.

Det kan jag tänka mig. Alla pojkar vill döda sina fiender.

Vem är mannen?

Fråga din pojkvän. Hans familj ger honom kött.

-Ge dig i väg nu. -Säg inget till Brandubh.

Ge dig i väg, sa jag!

Vilken dåre.

Världens vassaste svärd bortkastat på dalens trubbigaste hjärna.

Far! Svärdet som Carney gav dig... Det stora.

-Svävar han i fara? -Gå och lägg dig, barn.

Med ett hus, en brödlimpa och lite öl går dagarna fort.

Det här är vad en människas händer måste göra.

Vi tänker på klingan, inte blodet.

Nej. Nej...

Briana. Briana!

Briana!

Är det sant? Har ni hjälpt honom?

Sätt dig ned.

Brandubh och hans män är på väg. Far har gjort vapen åt dem.

-När kommer de? -I morgon bitti, tror jag.

Carney, om du sticker följer jag med dig.

Dina händer är iskalla. - Ge henne lite soppa.

Där är de.

Mor! De kommer.

Raska på. In i huset.

Ni har förändrat mig.

Ni har förändrat den kung jag kommer bli i vårt land.

Om det blir strid, kanske några av oss inte överlever-

-men så är det i krig.

Ni ska veta följande...

I era ögon ser jag vad Skottland kan bli!

Nu har känt hennes fruktan och ilska.

Ni har hört hennes själ vråla. Ni har torkat hennes tårar-

-och berörts av hennes döds kalla grymhet.

Det Skottland vi känner sitter fast i ett järngrepp-

-men nu ska vi befria henne!

-Visst är det värt att slåss för? -Ja.

Ja.

Ja.

Ja.

Ja!

Farbror Brandubh, se vad jag kan. Jag har övat med bågen.

Du får fortsätta öva.

Du har klarat vintern väl.

Barnen dödade en bock. Vi har haft gott om mat.

-Det är roligt att se dig. -Är det?

Carney, vad har du där?

Det ser nytt ut.

Ett lysande hantverk. Jag gjorde rätt som gav det till dig.

Det är perfekt balanserat. Tungt, men starkt.

Ägaren blir nog glad över att få tillbaka det.

Här får du betalningen.

Det är en fin gård.

Jag såg aldrig Eochaidh som bonde när vi var små-

-men han var lycklig här med dig.

Synd att han är borta när han hade en så fin gård.

Jag sa ju att jag skulle ta med mig Carney till byn. Han har åldern inne.

-Följ med. -Jag har funderat på det.

-Det var en kall vinter. -Ja, det var det.

Jag har arbete att klara av här först. En månad, kanske två.

-Sen gör jag dig sällskap. -Och blir min fru.

Ja.

-Och delar min säng. -Jag har varit gift...

-Jag vet vad fruar gör. -Det tror jag nog.

Vi går in.

Jag har en del att göra först. Sen kan du få mig.

-Ta med mig in. Nu. -Ta lite tålamod.

-Har du inte sett någon annan här? -Bara barnen.

Ingen man, då?

Du har alltså inte vårdat en man i min brors hus hela vintern?

Ge honom till mig, så tar jag dig till hustru-

-men om du beskyddar honom har jag inget annat val än-

-att döda Carney, Iver, Scott och dig sist av alla.

-Morag, du kommer bli maskföda! -Han är vår kung!

Mäster!

Leta överallt tills vi hittar honom!

Var är han? Visa var han är!

Jag är här.

Jag är Robert Bruce.

Er kung.

Den här familjen står under mitt beskydd.

Lägg ned era svärd.

Är det din kung?

Vad består kungen av? Jo, av kött och blod.

Åk hem eller anslut er till oss, så kommer ni inte till skada.

Han tänker inte skada mig.

-Mig. -Han är vår kung!

Robert!

Carney!

Briana!

Iver!

Iver!

Iver! Iver!

Låt mig vara!

Stanna där.

Dö!

Dö!

Dö!

Vad heter du? Varifrån kommer du?

Stödjer ni England eller Bruce?

Stödjer ni England eller Bruce?

Vem är du som rider genom min skog?

Robert?

Är det Robert?

Kom. - Den här familjen räddade mitt liv.

De höll mig vid liv under vintern.

Kom! Kom, killar.

De är min familj nu.

Inte genom blod, utan genom den anda som förenar oss alla.

Jag är Angus i klanen MacDonald.

Ni har tjänat er kung och Skottland. Ni är välkomna till vår egendom.

Jag svär på att vår klan ska ta hand om er. Ni ska få ett bra hem här.

James! James Douglas!

Se vad jag hittade i skogen!

Vad har du hittat, Angus?

Jag har letat överallt efter dig!

Skönt att se dig, James.

De skulle återvända hem, men det gjorde de inte.

Du sa åt dem att lägga ned svärden, men de höll dem vassa.

Hela landet har väntat på dig.

Nu när du är här... Säg bara till, så fortsätter vi striden.

Den här vintern har ni, jag och hela Skottland väntat.

Vi har hoppats och trott att vår kamp för frihet ska börja om.

Dagen vi har väntat på är inne. Vår kung lever!

Skicka ut ryttare i alla väderstreck.

Hälsa folk att det är dags att resa sig igen. Att slåss igen!

Hälsa dem att det är dags att kasta våra bojor!

Bruce! Bruce!

Bruce! Bruce! Bruce!

Det var berättelsen, Scott.

Din berättelse.

Du befriade oss med ditt blod vid Bannockburn.

Jag ser dig överallt!

I morgondiset.

I alla de små djuren.

I den forsande floden.

I kvällsskrattet.

I mina drömmar.

Tack vare tusentals familjers uppoffringar enade Bruce nationen.

Han segrade vid Bannockburn och drev ut engelsmännen ur Skottland.

Efter 30 års krig erkände England Skottlands självständighet-

-och Roberts ställning som kung. Under hans styre blomstrade landet.

Som kung hade Bruce aldrig nåt slott.

Han bodde med soldaterna och hos sina vapenbröders familjer.

Översättning: Martin Andersson BTI Studios