Original subtitles

Dr Candelario? Har ni blivit snabbare eller har jag blivit långsammare?

- Vi kan säga att jag är snabbare. - Det var vänligt.

Tack för att ni tar över medan Bloom är på semester.

- Bloom är ledig i två veckor. - Lägg till två veckor.

- Hon har många semesterdagar. - Då vill jag effektivisera lite här.

- Det låter bra. Hur då effektivt? - Vi schemalägger efter anciennitet.

Och jag vill använda en mjukvara som automatiskt fyller på lagren.

Och vi slutar med extraskift. Personalen måste vila.

Ni borde ha mitt jobb.

Han hoppade från sjätte våningen. Blodtryck 160/90, puls 158.

Intuberad på platsen, syremättnad 100 procent.

Han landade på bröstkorgen och bröstväggen krossades.

- Andningsljud på vänster sida. - Får jag en kanyl?

Kolla blodgaserna. - Vet vi vem den här killen är?

Ännu en krigsveteran. Marinsoldat. Alex Demos.

Kriget tar aldrig slut. Regeln i fält: Vårda nu, sörj senare.

Lämna dem i fred.

- Vi blir utslängda härifrån. - Hoppas att vi landar i en säng.

- Det är härligt att vara spontan. - Så du vill göra det igen?

Man kan inte planera spontanitet.

Folk stirrar.

Ja, du har rätt. Vi borde nog gå nån annanstans.

Absolut inte.

- Sjöng jag för högt? - Var har du gömt den där rösten?

- I duschen. - Vi måste duscha ihop oftare.

- Jisses. - Tack.

- Varifrån kom du? - Chicago.

- Hur kom du in i mitt liv? - Vår vän Lauren presenterade oss.

Vår vän Lauren? Det hade jag glömt.

Jag...

Vadå?

Jag ska bjuda ut dig på en fantastisk middag i kväll.

Jag längtar.

Nej. Säg inget.

Jag ska bara säga en sak.

Jag säger "jag älskar dig" till Martin 97 gånger om dagen.

Det var allt. Nu går jag. Ha en bra dag.

Dr Kapoor. Neuropatienten ligger i säng 24.

Nåt känns annorlunda här. Det är lugnare.

Dr Bloom har semester. Jag kräver lugn effektivitet.

Ingen hysteri, inget skrik, bara enkel patientvård.

Inget gör mig gladare än orden "lugn effektivitet".

Då kommer vi att samarbeta bra. En sak bara...

Jag har en policy. Ni får tio minuter för diagnos eller utskrivning.

Tio minuter? Det är nog inte möjligt...

Ätstörningar. Sex och en halv minut.

Tio minuter, ska bli.

- Precis den jag ville träffa. - Jag har inte infört socialism i dag.

- Men dagen är lång. - Vad är det som luktar?

Frukost. En bagel med keso, rökt lax och kapris. Allt min hals tål nu.

- Du måste hjälpa mig, Max. - Hur kan jag... du vet?

- Karen Brantley har spårat ur. - Den nya styrelseordföranden?

Hon är ännu en miljardär som tror att hon är expert på sjukvård.

Hon kommer aldrig att sätta sin fot på ett allmänt sjukhus.

- Hon vill att vi börjar göra vinst. - Det går emot hela vår idé.

Jag är den enda i styrelsen som går emot henne.

- Om jag bara satt i styrelsen. - Det gör du, Max.

Men du går aldrig på mötena. Du måste prata med Karen.

- Få henne att ändra sig. - Betrakta det som gjort.

Ta inte med dig smoothien.

Miss? Det är ganska kallt ute.

Vill du följa med in på sjukhuset? Miss?

Ursäkta mig.

Ursäkta mig?

- Medvetslös, andningsfrekvens 5. - Opiatöverdos. - Ordna Nalaxon!

Hon har blåsor överallt.

- Var är jag? Var är min väska? - Hon vill ha sina droger.

Var är min väska? Jag måste gå! Jag behöver min väska!

Snälla.

- Hon kan inte vara äldre än en vecka. - Neonatalt abstinenssyndrom.

- Hur illa är det? - Illa. Tur att vi hittade henne.

- Klarar hon sig? - Prata med mamman. Jag tar över.

Ditt barn har opioidabstinens, Wendy.

Du kommer snart att känna samma sak.

Finns det nån vi kan ringa åt dig, och ditt barn?

Är du säker?

Jag ville inte göra henne illa.

Jag kunde bara inte...

Jag kunde inte sluta. Jag försökte.

Jag lovar att jag försökte.

Vad heter hon?

Jag har inte gett henne nåt namn.

- Ännu en krigsveteran? - Ja. Alex föll från sjätte våningen.

Han verkar vara nedsövd inför flytten.

Det försvårar samtalsterapin, så vad gör jag här?

Vi behöver svar. Vi hittade de här, och det här är inte första gången.

De här frakturerna är från i dag, men de här är läkta.

- Han har upplevt upprepade trauman. - Det var inte illa.

Han vill verkligen skada sig själv. Vi måste hjälpa honom.

Jag ska prata med mina kontakter på Krigsveteranförbundet.

Huvudvärken kom när svärföräldrarna flyttade in. Är det psykosomatiskt?

- Hej, raring. Behöver du nåt? - Nej, Irene.

- Du ska nog inte vara här. - Ursäkta mig.

Jag väntar här utanför.

- Min svärmor. Från Minnesota. - Jag förstår.

- Ni trodde att de var från Indien. - Jag bara antog...

- Inget med min familj är normalt. - Oroa dig inte.

Vi ska lista ut vad som orsakar smärtan.

Berätta om ditt liv innan svärföräldrarna flyttade in.

Ja... Ett ögonblick.

- Jag behöver mer tid. - Ni har fått tio minuter.

Men mrs Lagharis tester visar inget. Jag behöver hennes historik.

Kan jag få tio minuter till, tack? I den lugna effektivitetens namn.

Tio minuter till, men inte mer.

- Nån hade sökt mig. - Ja. Hopparen i ettan.

Det är nattskiftsregler i dag. Candelario. Bloom har semester.

- Har Bloom semester? - Jag vet, apokalypsen är nära.

- Sa hon vart hon skulle? - Nej, och det bekymrar mig inte.

Inte heller färgen på hennes baddräkt eller om hon har solkräm.

Jag bryr mig om mina patienter här på akutvårdsavdelningen.

Jag var bara nyfiken.

Max bad mig att ta bort henne från schemat i fyra veckor.

Fyra veckor?

- Sex enheter B+. - A+, eller hur?

- Det står A+ på hans id-brickor. - Då har de fel. Han har B+.

- Det där är inte Alex Demos. - Det börjar se ut så.

Jag ringde mina kontakter, och Alex Demos är kvinna. Han är inte kvinna.

Det förklarar varför han inte har A+.

Varför har han hennes id-brickor?

Karen Brantley. Tack för att du träffar mig.

Jag uppskattar lunchinbjudan. Är Le Chariot du Chien nytt?

De använder croissanter i stället för korvbröd.

Trevligt.

- Gör du mig inte sällskap? - Jag dricker faktiskt min.

Det är chili- och ost-pommes frites i en chokladmilkshake. Inte så dumt.

Vi borde diskutera dina föreslagna förändringar för New Amsterdam.

Du har säkert pratat med dekanus, men spara det stormande talet.

Stormande vet jag inte, men kanske tankeväckande.

Jag tror att vi kan göra vinst och ändå sätta patienterna först.

Gör du?

Dekanus ser allt i svartvitt, så styrelsen vill ha en ny dekanus.

- Va? - Styrelsen röstar bort Fulton ikväll.

- När får dekanus Fulton veta det här? - I kväll.

Jag gillar dig, Max. Du tänker utanför ramarna.

Hyreslägenheten till den hemlöse, omfördelningen till Sheepshead Bay...

- Du tjänar pengar. - Och hjälper människor.

Där ser du. Man kan göra både och. Du, jag och en ny dekanus.

Vad sägs?

Miss Birdwell?

- Var är Wendy, barnets mamma? - Hon gick.

- Hennes barn är ju kvar här. - Det är inte hennes längre.

Hon lämnade ifrån sig henne.

- Hur mår hon? - Hon har brister i alla kategorier.

Hon får inte behålla ersättningen.

Jenny har aldrig sett ett värre fall av abstinenssyndrom.

De tror att hon kan få anfall.

- Vi hjälper henne genom det. - Hur då?

Hur tar hon sig igenom abstinens utan sin mamma?

Hon fick inte ens ett namn. Det kanske var bra att lämna bort henne.

Det finns inga bra val här. Hon är så liten och hjälplös.

Barnet svarar inte på behandlingen. Den gör henne rent av sämre.

- Vad tror du om rooming-in-vård? - Visst, men inte utan mamman.

- Vad är det? - De här barnen är känsliga.

Det är högljutt här, så man ger dem hud-mot-hud-kontakt i en lugn miljö.

Det kräver att mamman kan hålla om och mata barnet.

Jag gör det.

- Helen... - Jag kan inte låta barnet lida mer.

Dr Frome? Jag heter Alex Demos.

- De sa att ni hittade mina brickor. - Ja, det gjorde vi.

Jag har dem här.

Mustafa var inte soldat. Han var vår irakiska tolk.

- Är tolkar inte en del av gruppen? - Nej, men han följde oss överallt.

Han blev beskjuten och räddade hela gruppen mer än en gång.

Jag gav honom mina id-brickor så att han skulle känna sig delaktig.

Mustafas kropp har varit med om stora trauman. Många brutna ben.

- Vet ni varför han skadar sig själv? - Det var inte Mustafa som gjorde det.

Det var al-Qaida.

De fick reda på att han hade jobbat för oss.

De dödade hans pappa och tog honom.

Okej, så efter att han hade släppts blev han självmordsbenägen?

Nej. Han var annorlunda. De tog nåt ifrån honom.

Jag såg att han led, men han fokuserade på att komma ur Irak -

- komma hit och börja om. Det tog fem år, men vi fick hit honom.

- Hur var han när han kom hit? - Lycklig.

Hela gruppen åkte till flygplatsen. Han var så spänd på att få börja om.

Så varför hoppade han?

Interkulturella familjer kan vara utmanande, men även spännande.

Som dina äventyr i Minnesota.

Jag blev glad när jag fick bindhinneinflammation i deras pool.

Då slapp jag åka på flugfiske igen.

- Hur går det med diagnosen? - Dr Kao gav mig sina tio minuter.

Jag har hört att flugfiske ska vara väldigt meditativt, Gita.

Berätta mer.

Jordgubbe och banan, jag lovar.

- Tröstpris för att ha fått sparken? - De har inte röstat än.

Det spelar ingen roll. I kväll fullbordas det.

Det här kan inte vara bra för dig heller, Max.

När jag är borta kan de bänka dig innan cancern gör det.

- Wow. Det var det värsta. - Så är det inte.

- Vad erbjöd hon dig? - Brantley gillar det jag gjort, så...

- Jag ska fortsätta så. - Ja, kniven gör större skada då.

Okej. Låt mig bara ställa en fråga, av ren artighet.

Tänker du rösta med henne?

Jag gör det som är bäst för sjukhuset.

Får jag prata med dig lite?

- Bloom är alltså på semester? - Ja.

- Så hon bara släppte allt? - Hon har jobbat väldigt mycket.

Dessutom spårade hon ur med sin Adderall. Hon behövde en paus.

- Skönt att de tvingade henne. - Vilka tvingade henne?

Vänta... Trodde ni att hon har semester på riktigt?

- Hon gråter eller skakar inte längre. - Det är framsteg.

- Hon ser nästan fridfull ut. - Nästan?

Vad tänker du på?

Jag funderade på i morse.

- På att ingenting var normalt. - Inget är normalt här.

Mina morgnar brukar vara det.

Men i dag var allt... lite fel.

Jag kom från Philadelphia, vid en helt annan tid, andra tunnelbanor.

Jag åkte inte ens hit på samma sätt.

Undrar du vad hade som hänt om du inte hittat henne?

Nej, det är inte det.

Känner du nånsin att universum försöker säga dig nåt?

Hela tiden.

Du vet hur gärna jag vill ha barn.

Min kropp har inte precis samarbetat.

Universum kanske sammanförde oss.

Tänk om Zuhrah är barnet jag skulle få?

- Zuhrah? - Hon behövde ju ett namn.

Det gjorde hon.

Jag har alltid älskat "Zuhrah". Till en flicka.

Om jag skulle få en flicka.

- Jag ger dr Kapoor mina tio minuter. - Jag ger dr Kapoor mina tio minuter.

Ni.

Jag har försökt ha tålamod, dr Kapoor. Det är inte så svårt.

- Tiden är inte tillräcklig. - Den räcker för alla andra!

Min avdelning, mina regler. Inte dr Blooms.

Ni vill inte göra som dr Bloom, men ni låter exakt som hon.

Inkommande!

- Vad har hänt? - Dekanus kollapsade i korridoren.

- Vi tar hand om er. - Jag måste till styrelsemötet.

Tänk inte på det nu. - Ordna nitroglycerin och ett dropp.

Max. Vi undrade varför du dröjde.

Peter fick en hjärtinfarkt här på New Amsterdam.

- Han bör bli helt återhämtad. - Skönt att höra.

Han hade tur som fick infarkten här, där vi har en fantastisk personal -

- som uppskattar honom nästan lika mycket som alla här i styrelsen.

Det gör jag, i alla fall. Han backar aldrig ur en strid.

Han pressar mig att göra det som är bäst för vårt sjukhus.

Jag kan inte vara den jag är utan honom.

Hur som helst... Han hälsar och tackar för ert stöd.

- Hur är smärtan? - Jag har lärt mig att leva med den.

Alex berättade om Irak. Du har upplevt mycket.

- Mustafa, vad är det Alex inte vet? - Ingenting.

Jag kan inte...

Hon kan aldrig få veta. Då klandrar hon sig själv.

- Hon har gjort så mycket för mig. - Ingen fara.

Allt du säger stannar mellan oss.

Jag trodde att allt skulle bli bättre här.

Vissa saker var bättre. Alex och hennes familj tog emot mig.

Men när jag gick ut...

...på bio eller till affären, för att söka jobb...

Då tittade folk på mig som att jag var en terrorist.

Vissa sa det rakt ut.

Vi som ska stötta våra soldater, va?

Har du övervägt att åka hem?

Det kan jag inte. Jag är en förrädare där.

För att du jobbade för oss.

Jag trodde att jag kunde träffa andra irakier här i stan.

Bli en del av ett samhälle.

Men de...

De var inte med i kriget.

De förstår inte.

Det finns ingen jag kan...

Jag hör inte hemma nånstans.

- Alex. - Hej. Hur mår han?

Vägen tillbaka är lång.

Jag kan ge honom en plats på kliniken för tortyröverlevande.

De kan ge honom hjälp, både mentalt och fysiskt.

Men...

- Han behöver mer än så, eller hur? - Ja.

Säg vad jag måste göra.

Är du klar?

Okej. Du behöver inte vara så bossig.

Jo, förresten... Var bossig.

Säg vad du vill ha och när du vill ha det.

Berätta för världen, lillan.

Du förtjänar att bli hörd, och jag lovar att alltid höra dig.

- Jenny kollade precis hennes värden. - Hon sa det. Behandlingen fungerar.

Hon är otroligt mycket lugnare nu.

Hon synkar med mina hjärtslag, som om jag vore hennes mamma.

Ge mig inte den blicken. Vore jag så galen om jag ville adoptera henne?

Vad är det?

Nån är här för att träffa barnet.

- Wendy lämnade bort henne. - Det är inte Wendy.

Det är barnets pappa.

Förstår du att Zuhrah föddes med ett opioidberoende?

Att hennes mamma tog droger medan hon var gravid?

- Varför skaffade du inte hjälp? - Jag försökte. Hon lyssnade inte.

Vi gjorde slut för åtta månader sen och jag flyttade till Poughkeepsie.

Jag kände inte till barnet förrän för tre timmar sen.

Varför ändrade Wendy sig? I morse fick vi inte ringa nån.

Hon kanske tände av och insåg vad hon hade gjort.

Wendy är ingen dålig människa. Hon bara fastnade i det här.

Hon hamlade på sjukhus och fick OxyContin. Hon kunde inte sluta.

Jag visste inte att hon var gravid. Då hade jag stannat.

Jag hade tvingat henne att ta hjälp för att underlätta för min dotter.

Jag vill göra det rätta och ta med mig henne hem.

- Det är inte så enkelt. - Jag gör allt som krävs.

Okej. Du ska få prata med en socialarbetare.

Tack.

Och tack, doktorn, för allt ni har gjort för henne.

Jag lovar att vara en bra pappa.

- Ni är klar, mrs Laghari. - Tack för att ni lyssnade, dr Kapoor.

- Tack, ni räddade mig från jakten. - Ta hand om dig.

Nu vill jag veta. Vad blev det för slutlig diagnos?

Borrelia.

Borrelia? Hur kunde det krävas ett helt skift för att komma på det?

Hon fick klaga över svärföräldrarna, hon pratade om resor till Minnesota -

- och jag fick höra att de gillar flugfiske.

Där fästingarna förökar sig.

- Bra gjort. - Jag håller med.

När dr Bloom bestämmer lägger ingen märke till mina metoder.

Er avdelning var så effektiv i dag att metoderna blev tydliga.

- Låg det en komplimang i det där? - Kanske det.

Jisses... Du skulle ha sett deras miner.

- De köpte det rakt av. - Du gav säkert hundra procent.

Du tyckte att fejk-infarkten var överdriven, men ibland krävs det.

Du gör fantastiska saker för sjukhuset.

Personalen älskar dig, patienterna tackar Gud för dig.

Att anställa dig är det smartaste jag har gjort på 50 år i yrket.

Nu får jag en fejk-infarkt...

Jag är glad att jag fick hit dig innan det är för sent.

Hon ringer snart och berättar om ditt nya kontrakt.

Hon har redan ringt. Det är över.

- Nej, jag ska ringa henne. - Max, det är över.

Jag vet var Bloom är.

- Vi kan inte prata om det, Floyd. - Jag vill inte ställa till det.

- Vad gör vi då här? - Du är väl terapeut?

- Du kan väl lyssna? - Ja, det kan jag. Kom.

Jag har det lite svårt.

Jag känner mig...

Jag trodde att jag var hennes vän, och så missade jag det här.

Hur är det ens möjligt?

Jag tänker att om jag hade ställt rätt frågor eller sagt rätt saker...

- Det är inte ditt fel, Floyd. - Jag ställde inte upp för min vän.

Du måste lita på processen och ge henne tid att lösa det själv.

Du kan inte lösa det här. Förstår du?

Bra.

Hon är så vacker.

Vill du hålla henne?

Hejsan, Zahurah. Jag är din pappa.

Ni har väl inget emot att hon behåller namnet?

Det passar henne. Vad betyder det?

Det betyder "ljus".

Det är det hon kommer att ge ditt liv.

Hej. Vill du ha besök?

Vår broder.

Till dig, broder.

Du är en av oss. För alltid.

- Hej. - Jag är skyldig dig en ursäkt.

Jag var inte ärlig i morse.

Så det blir ingen fantastisk middag?

Jag älskar dig.

Jag kan inte hålla saker inom mig längre.

Du är den jag aldrig trodde att jag skulle hitta.

Du är den jag vill resa med, bygga saker med...

...och lära mig saker av.

Vad är det du vill lära dig?

Hur man är en bättre vän.

Jag kan inte äta middag med dig.

Det finns nån som går igenom nåt, och jag måste finnas där.

- En vän? - En gemensam vän.

Gå och var en bra vän.

För oss båda.

Mår du bra? Jag skyndade mig hit.

Jag måste fråga dig en sak, och du lär tycka att jag är galen.

Fråga bara.

Vi har inte dejtat så länge -

- och det är alldeles för tidigt för det här samtalet.

Men jag är för gammal för att inte ha det här samtalet.

Jag vill ha barn.

Jag vill veta vad du tycker om barn.

Jag har försökt hitta ett sätt att prata om samma sak.

Har du?

Jag älskar barn.

Jag ville berätta tidigare, men...

...jag ville vara säker.

- På vad? - Oss.

Du har besök.

Översättning: Michael Bach www.sdimedia.com