Original subtitles

Vad?

Jag förstår inte.

Tala klarspråk.

Du skapade mig, Daemon. Men nu tänker du förgöra mig.

Bara för att din bror älskade mig mer än han älskade dig.

Det var det här du ville, eller hur?

Det har kommit en korp.

God morgon, ers nåd. Ni har sovit gott, hoppas jag?

Det har som sagt kommit en korp.

Aegons armé lämnade King's Landing för fjorton dagar sedan.

Slotten Rosby och Stokeworth har båda fallit utan belägring.

De har hissat Aegons fana och låtit sina trupper ansluta till ser Criston Coles.

Båda husen hänvisade till den tråkiga händelsen med troninkräktarens son.

Ser Cristons armé har nu tredubblats-

och kan vara på väg mot Harrenhal.

Även om ni lyckas uppbåda en här med flodmän hinner de inte göra sig redo.

Vi får se vad er överlord går för.

Min... min prins... Min... min nåd, ers nåd...

Lord Grover ser friskare och kryare ut än väntat.

Detta är Oscar Tully, sonson till Grover Tully.

Han är arvinge till Riverrun och överlord in spe av Flodlandet.

Hans nåd, drottningens gemål Daemon Targaryen.

- Det är en ära, ers nåd. - Sannerligen.

Hur mår er farfar?

Tyvärr är han fortfarande satt ur stånd. Han ligger i en sorts vaken dvala-

och kan inte göra mycket mer än att dricka lite.

- Det håller honom knappt vid liv. - Han lever alltså.

- Ja, må gudarna vara barmhärtiga. - Jag har ont om tid och behöver en armé.

Kanske kan ni lägga en dunkudde över hans huvud och skynda på arvet?

Jag älskar min farfar som en far.

Min egen far dog plötsligt som ung.

- Lord Grover uppfostrade mig. - Mycket rörande.

Talar ni å er farfars vägnar, för huset Tully och Flodlandet?

Medan han fortfarande är i livet?

- Så gör inte vi. - Då är ni inget värd för mig.

Jag förstår att Blackwood och Bracken vågade starta ett krig-

framför näsan på sina länsherrar. Huset Tully är en huvudlös fisk.

Vilka av era landsmän ställde sig på Aegons sida? Bracken eller Blackwood?

- Bracken ställde sig på de grönas sida. - Vem minns det?

Kalla hit huset Blackwood. Jag behöver handlingens män för att leda flodmännen.

Mylady.

"Prinsessan" om vi ska vara formella.

Jag ber om ursäkt, prinsessan.

- Och du är Alyn? - Ja, prinsessan.

Jag förstår att min make har dig att tacka för sitt liv.

Men jag visste inte att hans undsättare var så stilig.

- Din mor måste ha varit mycket vacker. - Rhaenys!

- Har du arbetat klart? - Nej, mylord.

Jag talade precis med dina kaptener.

Är han den sjöman som lyfte dig ur din grav i vågorna?

Ja.

- Det föll dig inte in att berätta det? - Det verkade inte viktigt.

Jag vet vem han är, Corlys.

Alyns förflutna är inte hans fel.

Han räddade livet på sin lord och borde hedras.

Var det därför du kom hit? För att ställa mig till svars?

- Baela har kallat mig till Dragonstone. - Baela?

Rådet kommer att sluka henne och Jace. De blir otåliga i Rhaenyras frånvaro.

Fortfarande... Vart har hon tagit vägen?

Hon försöker rädda oss undan avgrunden, misstänker jag.

- God morgon, ers nåd. - God morgon, stormaestern.

Som ni önskade.

- Jag har bryggt det själv. - Tack.

Jag ser till att det levereras diskret.

Berätta om mottagaren behöver ett botemedel.

- Teet är känt för att besvära tarmarna. - Jag ska observera flickan noga.

Stormaestern.

Ni har alltid varit en pragmatisk man och kronans trogne tjänare.

Ni tjänade min make i hans svåraste stund.

Jag gjorde bara min plikt, ers nåd.

Berätta, tror ni att Viserys ville att Aegon skulle efterträda honom?

Det kan jag inte veta.

Hans nåd tog aldrig upp saken med mig.

Ser Criston Coles här har sökt skydd under träden.

Han färdas om natten för att förvilla våra drakar.

- Och vart är Cole på väg? - Det är svårt att säga.

En armé tycktes röra sig mot nordväst, tror jag.

- Tror hon... - Ni borde ha bränt dem när ni kunde.

Det kanske ser Alfred kan göra från sin egen drake.

Vi vet det här tack vare Baela.

Vad är det vi vet? Lite och mindre än så.

Vi vet att Cole har en växande här, och att det är ett problem.

Kan Daemon lyckas möta hären med en egen?

Om jag känner Flodlandet rätt har han mer att reda ut än i en lysensk orgie.

Har ni hört något från er far?

- Nej. - Korpar sändes till Harrenhal.

För att höra om Daemons framsteg i Flodlandet. Ingen har ännu återvänt.

En fiendehär som växer i omfång-

är på väg någonstans i det vida Kronlandet.

Vi kunde ingripa om vi hade en egen här eller någon som kunde leda oss.

Vakta er tunga, ser Alfred.

Talar den osanning, min prins? Det här rådet saknar roder.

Jag styr det så gott jag kan, ser Alfred.

Varför skulle er röst väga tyngre än våra, prinsessan? Ni är inte drottningens hand.

Hon och hennes gemål måste sluta förbund och kommendera våra vasaller.

- Men de är borta! - Vad tar det åt det här rådet?

Mylord.

Vår fiende är på marsch.

Är det enda ni kan göra i drottningens frånvaro att klaga och gripa efter makten?

Vi känner inte till drottningens förehavanden.

Men vi måste lita på att hon eftersträvar detsamma som vi andra:

Att avsluta den här konflikten.

Inga fångar!

Varför?!

Män av huset Darklyn!

Alla som knäböjer för den sanne kung Aegon kommer att skonas.

Ni kan återfå hedern om ni hissar hans fana-

och strider i hans namn mot horan på Dragonstone.

Alla som vägrar... kommer att dö.

- God morgon, lord Darklyn. - Finns det ingen heder kvar i världen?

Att plundra drottningens egna slott och sticka ner hennes undersåtar?

"Kungamakaren"...

Du är inte värdig den vita manteln.

Det här är en bättre död än en förrädare förtjänar. Ni borde tacka mig.

Du kommer att få betalt med samma mynt.

Lord hand.

Vi leder förtruppen mot nordväst. Följ kusten.

Jag vet att ni inte föddes eller växte upp i närheten av Kronlandet-

men Harrenhal ligger västerut.

Det gör det sannerligen.

Åt helvete med er. Jag sa att vi skulle skicka drakar. Se nu vad som har hänt.

Daemon, av alla människor, har intagit Harrenhal.

Ni får ett uppdrag, men ni bara sitter där. Det är ert jävla slott!

Det slottet är mer ofärdigt än jag själv.

Det lär driva Daemon till vanvett. Att dra nytta av det är mer än han förmår.

Det är dessutom utfattigt eftersom jag rår över dess guld.

Medan Harrenhal kväser Daemons vilja är den falska drottningen fast på sin ö-

och ser Criston fortsätter att kuva slott i Kronlandet.

Jag måste informeras så att jag kan fatta informerade beslut.

Jag vill inte skämmas inför bundsförvanter och fiender.

Harrenhal måste vänta.

- Ser Criston är på väg mot Rook's Rest. - Det har jag inte gett order om.

Slottet är litet och illa försvarat-

och lord Staunton sitter i Rhaenyras råd.

När Cole har krossat det är Dragonstone avskuret från land.

Kriget kommer inte att vinnas med enbart drakar-

utan med drakar som flyger efter arméer.

Nej. Han ska vända om. Jag vill ha tillbaka Harrenhal.

Cole förbereder redan anfallet.

- Hur... hur vet du det? - Han har skickat bud till mig.

Till dig?

Har ni två...

...gjort upp planer utan mitt tillstånd?

Du hade viktigare saker att tänka på.

Som att hålla hov, välja tillnamn-

och utse imbecilla lismare till Kungsvakten.

Har kungen en klokare strategi?

I så fall borde han ta upp den med rådet.

Vi inväntar ditt svar.

Jag kan behöva...

...göra ett... krig?

Harrenhal är ett träsk som håller Daemon upptagen-

medan vi stärker vår armé och försvagar stödet för Rhaenyra.

Vi tar itu med det och Flodlandet senare, men just nu-

är Rook's Rest ett lätt byte och ett önskvärt mål.

Håller inte kungen med?

Kom in.

Lord Larys.

Jag ville titta till er, ers nåd, eftersom ni inte var med på rådsmötet.

Jag befarade att något var fel.

Det var vänligt av er, men det var bara på grund av utsvävningar.

Jag gav mig på nejonögepajen alltför glupskt i går, är jag rädd.

Det var en utsvävning. Men jag anser det vara en synd att inte stilla sin aptit.

Det är den som gör oss dödliga levande.

Diskuterades något av vikt i rådet?

Daemons intagande av Harrenhal och hans nåds missnöje med det.

Jag hade trott att ni skulle vara den mest förorättade.

Jag ser det som en förlust för en viktigare sak.

Dragonstones uppmärksamhet är splittrad. Flodlandet, Gattet och nu Kronlandet.

Ser Criston går segrande från varje utmaning. Det lär väcka Rhaenyras vrede.

- Hans stjärna har sannerligen stigit. - Ni måste oroa er för honom.

Ert edsvurna svärd på marsch, i ständig fara för drakar.

Det är en farofylld färd.

Ser Criston är kungens hand.

Vi borde be för att han ska segra och återvända oskadd.

Sannerligen.

Om jag får drista mig, min drottning...

Ni har inte varit er lik på sistone.

För några veckor sedan levde min make, och det rådde fred i riket.

Jag hade knappt börjat sörja den ena tragedin innan nästa inträffade.

Jag beklagar om jag inte har varit mig lik.

Jag visste inte att ni delade er makes kärlek...

...till historien.

Om inte hans kärlek, så åtminstone ett bestående intresse.

Historiens röst vägledde Viserys. Han visste att hans visdom inte räckte.

Tror ni att det var därför han ändrade sig...

...på slutet?

Hur lämpad han än tyckte att Rhaenyra var att regera...

...måste historiens röst ha sagt honom hur riket skulle reagera på hennes tillträde.

Det är omöjligt att veta vad som styrde hans tankar under de sista timmarna.

Tvivlar ni nu på hans avsikter?

Rhaenyras anhängare tror det de vill, och det kommer Aegons också att göra.

Kriget kommer att utkämpas, många kommer att dö-

och segraren kommer till slut att sitta på tronen.

Viserys verkliga avsikter gick förlorade när han dog.

Det stämmer.

Det är lite väl sent för att smyga runt på ett främmande slott och hugga ner folk.

- Du... - Jag heter Alys.

- Strong? - Rivers.

En oäkting.

När man lärt känna mig är jag inte så farlig.

- Är du någon sorts maester? - På sätt och vis.

Jag ärvde mina plikter när den senaste flydde i natten.

- Flydde? Varför? - Vande sig aldrig.

Har ni vant er? Jag känner igen den plågade sömnens ansikte.

Sömnen kan vara... ytlig på det här stället.

Vad vet du om min sömn?

Harrenhal har varit förbannat sedan den första stenen lades.

Svarte Harren fällde ödesträden som växte på platsen.

Hjärtträd, besjälade av andarna hos dem som levde långt före honom.

- Man kan höra deras viskningar, sägs det. - En amsaga.

Sängen ni sover i är gjord av ett sådant hjärtträd.

Har ni upplevt något... ovanligt?

- Du är en märklig kvinna. - Jag är ingen kvinna.

Jag är en kattuggla som fördömts till att leva i människoskepnad.

- Ni kom hit efter ett gräl med er hustru. - Vad?

Ni kom ensam för att inta slottet men skickar inga korpar.

Ska ni göra anspråk på det för egen del?

- För att visa vad ni går för? - Pröva mig inte med smädelser, häxa.

Det måste vara svårt att visa aktning för den som har ersatt en som arvinge.

Och en kvinna, dessutom. Ett flickebarn som suttit i ert knä.

Gläder det er att hennes anspråk ifrågasätts-

medan ni står här med ett slott och en drake och försöker samla en här?

Drick det här.

Ni behöver få sova för att vinna det här stället till er sida.

Jag styr mitt hus tills min brorson Benjicot blir myndig.

Huset Bracken är korrumperade ynkryggar.

De måste sona sitt förräderi mot gudars och människors lagar och mot kronan.

Vem är ni?

Ser Willem Blackwood av huset Blackwood, ers nåd. Som jag sa.

Väl mött. Hur kan jag hjälpa er?

Det var ni som kallade mig, ers nåd.

- Man sa att ni behöver en armé. - Vem gör inte det i dessa tider?

Huset Blackwood missar aldrig en chans att bloda ner svärden, eller hur?

För ett tjugotal år sedan knäböjde min lord för kung Viserys-

och erkände prinsessan Rhaenyra som hans arvinge.

Ni strider alltså för den eden och inte för er tusenåriga fejd med huset Bracken?

Jag anhöll en gång om drottning Rhaenyras hand. Innan hon äktade ser Laenor.

Jag har alltid beundrat hennes kraft. Hon hade drakens sanna blod.

Och ni är beredd att gå i krig utan er lords lov?

Ers nåd.

När ni och er drake skipar drottningens rättvisa mot huset Bracken-

då är våra arméer era.

Våra lorder i Kronlandet klagar.

Deras boskap har svårt att motsvara drakarnas aptit, särskilt Vhagars.

Om de inte ger kronan det den behöver lägger vi beslag på det.

Det vore en lättnad eftersom vår kassa är tom.

Tillgångarna ökar inte heller med blockaden.

Pressen på smeder och garvare ökar i takt med storleken på ser Cristons armé.

Det går i alla fall strålande för Cole.

Han har kuvat varje slott och armé han har mött - till och med Duskendale.

"Kungamakaren" kallar de honom.

Tillsammans med Aemond och Vhagar är vi en skräckinjagande fiende.

Ni tråkar ut mig.

Ni tråkar ut mig, allihop.

Kanske lyckas ser Criston anskaffa mer boskap under sitt fälttåg.

Alla pengar vi kan spara är en gåva.

- Vad gör du här? - Var är din fars böcker?

- Jag beordrade att de skulle avlägsnas. - Utan hänsyn till seklerna av kunskap?

Ers nåd.

Jag avlägsnade dem. Jag brände dem inte.

- Vad är det? - De bryr sig inte om min åsikt.

- Vilka, Aegon? - Mitt råd.

Cole och Aemond är ute på sina fälttåg utan att be mig om varken hjälp eller råd.

Vad skulle du ge för råd?

Det är jag som är kung.

Tror du att du blir vis av att bära kronan?

Männen vid rådsbordet har förtjänat sina platser där.

Jag hoppades att du efter kröningen skulle hedra dina nya plikter-

och tiga och försöka lära dig av de mer lärda omkring dig.

I hopp om att bli hälften av den kung som din far var.

- Akta dig. - För vad?

Att du hänger mig, som du gjorde med råttfångarna?

Eller att du förvisar mig, som du gjorde med din hand?

Jag regerade i din fars ställe under hans långvariga sjukdom.

Slugare statsman än Otto Hightower finns inte. Du borde ödmjukt be oss om råd.

Du anar inte vilka uppoffringar som gjordes för att sätta dig på tronen.

Vad...

Vad vill du att jag ska göra, mor?

Gör bara det som krävs av dig.

Ingenting.

Uppställning!

Mot Rook's Rest!

Bered er för strid!

Det är ljusan dag. Vi borde göra oss redo att belägra slottet vid mörkrets inbrott.

Vi ska slå till på dagen. Det väntar de sig inte.

Eftersom det vore helt jävla vansinnigt.

Har ni glömt vår lilla sammanstötning på vägen till Rosby?

Det har jag inte.

Dragonstone med sina drakar ligger på andra sidan bukten.

Har ni tröttnat på att leva?

- Är ni rädd, ser? - Värre än så. Jag är förnuftig.

Vi ska rycka fram.

- Vi måste skicka en drake. - Vart?

Till det krig som era vasaller har utkämpat i er frånvaro... ers nåd.

Coles armé har vuxit sedan den gav sig av.

Han leder nu även Rosbys och Stokeworths styrkor.

- Tillsammans har de plundrat Duskendale. - Duskendale?

Staden har fallit.

Många av Darklyns män ställde sig på Aegons sida. De som vägrade avrättades.

- Och min far? - Han höll sin ed.

För det tog Cole hans huvud.

Var har ni varit de senaste dagarna? Ni försvann utan ett ord.

Jag ber om ursäkt för min frånvaro och min förtegenhet, men den var nödvändig.

Jag for till King's Landing.

- I vilket syfte? - För att mäkla fred med drottning Alicent.

- Träffade ni Alicent? - Ja, det gjorde jag.

- Ni kunde ha tillfångatagits eller dödats! - Jag ärvde en 80 år lång fred av min far.

Innan jag bröt den ville jag veta att det inte fanns någon annan väg.

Nu vet jag.

Det finns bara ett val för mig - att befästa mitt anspråk eller dö.

Vi är redo.

Coles segrar har bara stärkt honom. Han tågar mot Rook's Rest.

Hans här var bara timmar därifrån när lord Stauntons korpar flög.

Varför Rook's Rest efter Duskendale? Det är bara en liten kustborg.

För att lord Staunton sitter i vårt råd.

Och för att hans borg är liten och sårbar och lätt att inta.

Cole vet att vi inte har styrkor på fastlandet.

- Han är skamlös. - Han utmanar oss.

Vi måste skicka en drake.

Det finns de som har förväxlat min försiktighet med svaghet.

Låt det bli deras undergång.

- Jag ger mig av. - Det kan ni inte!

Jag kan inte släppa lös mina drakar och gömma mig.

Våra allierade hissar sina fanor för er, mor.

Ja, det gör de.

- Om ni dör är allt förlorat! Skicka mig. - Nej.

Jag bränner Coles linjer innan King's Landing hinner varna.

Du är för oerfaren.

Ni måste skicka mig, ers nåd.

Meleys är er största drake och inte främmande för strid.

Jag möter Cole.

Jag vill bara strida för dig, för ditt anspråk och mitt. Jag...

Jag behöver berätta något för dig, Jace.

Något jag borde ha berättat för dig när du blev tronarvinge.

Det är en hemlighet som Viserys berättade när han utsåg mig till tronföljare.

Den har förts vidare från kung till arvinge sedan Aegon Erövrarens tid.

Jag har inte berättat den för dig eftersom jag inte visste om jag trodde på den.

Den Targaryen som sitter på Järntronen är inte bara kung eller drottning.

Den är en beskyddare...

Det är dags för strid igen, gamla flicka.

...påbjuden att leda de Sju kungadömena, att stärka dem...

...och ena dem mot en gemensam fiende.

Klara!

Viserys valde mig till efterträdare.

Det höll han fast vid livet ut.

Min far ansåg att enbart jag var menad att vara den beskyddaren.

De är minst 1 400-1 500 till antalet.

Men för att ena riket behövde jag skicka ut drakarna i krig.

Jag kan inte ha släppt lös dessa fasor enbart för en kronas skull.

Därför måste jag tro på det som Viserys sa när han utsåg mig till tronföljare.

Det som Jaehaerys berättade för honom. Och som jag nu berättar för dig.

Vad är det?

Aegon Erövrarens dröm.

Han kallade den sagan om is och eld.

Skjut! Nästa led!

Skjut! Nästa led!

Skjut!

Skjut på!

- Drake! - Drake!

Drake!

Åt de sju helvetena med dig, Cole! Varna dem lika gärna med en fanfar!

Beordra Darklyns styrkor att avancera. Vi måste förvirra draken.

- Ge signalen. - Vilken signal?

Allt går enligt planen.

Dåre.

Vänta, Vhagar. Inte än.

Framåt, Solfyr! Snabbare!

Drake!

- Vems drake är det? - Hans nåd kungens.

Var det här din hemliga plan, Cole?

Att kungen själv skulle ligga i bakhåll och kanske dö?

- Nej. - Skjut fler signalpilar! - Signalpilar!

Ståndaktiga Targaryen-anhängare, er kung är med er!

Håll fast vid ert mod och ert förstånd!

För de Sju har välsignat och skyddat denna här med ett gudomligt syfte!

För den enda sanna kungen - Aegon! Framåt!

Var är du, Aemond?

Anfall, Meleys!

Dracarys!

Där är en till!

Skjut en salva mot Rosbys män! Visa ingen nåd.

Det är bäst att ni tar skydd, mylord.

Tacka gudarna!

Dracarys!

Nej! Nej!

Ers nåd!

Anfall, Meleys.

Fall in bakom mig!

Mot bräschen!

Kungen har fallit. Vi måste hitta honom.

Aemond!

Var är hans nåd?

Översättning: Erik Swahn