Original subtitles

Det här är min halvbrors historia.

Jag berättar den, för det är allt jag kan göra efter hur det blev.

Eugene gav mig något mycket viktigare än alla fakta.

Det första folk missförstår med hans historia, är hur det började.

Det började inte med kvinnan Wells.

Det började med det första tåget med nybyggare.

Bland de nedstämda och oroliga som kom till Bismark den dagen

fanns John, Olivia och Eugene Baker.

Familjen Baker hade flyttat västerut till Great Plains på grund av ett löfte.

Ett löfte som nu tycktes lika ruttet som marken de stod på.

De bad om regn och började bygga ett nytt liv från grunden.

Men John var inte övertygad.

Han trodde att det vilade en förbannelse över jorden.

Under de följande åren blev Johns drickande värre

och han blev paranoid.

Han såg syner för sitt inre av ett annat liv...

...där han kunde leva i Guds nåd igen.

Och plötsligt, när Eugene var fem år,

-förlorade han sin far. -Ska du lämna oss?

En tomhet skapades som skulle plåga honom resten av hans liv.

Eugene fick bara ett enda vykort från sin far.

Där skrev John att han hade funnit Guds öga

på den vackraste platsen på jorden.

Mexikos golfkust.

Olivia försökte snabbt fylla tomrummet i Eugenes liv,

och ett år senare gifte hon sig med George Evans.

en vicesheriff, bonde och min far.

Men John Baker och den värld han skrev om, fanns alltid i min brors tankar.

Han undrade vad hans far hade hittat där ute.

Men när Eugene var 17 år fångade något annat hans uppmärksamhet.

Vår också, för den delen.

Precis som förbannelsen John hade nämnt, vände sig naturen emot oss.

Kära medborgare, jag har rest igenom nio delstater...

Fjorton stormar drabbade Bismark det första året.

Jag såg familjer som hade förlorat sin veteskörd, sin majsskörd,

som stod inför en vinter utan mat.

Ju mer vi försökte börja om, desto värre blev de.

Och bankerna kom till Bismark.

Galna predikanter skrek om Gud och frälsning...

...medan familjer gjorde det enda de fortfarande kunde...

...tills de inte ens kunde göra det längre.

Eugene drog sig undan i den övergivna ladan.

Han dagdrömde om sitt öde,

fantiserade om att leva som sina hjältar...

De laglösa och äventyrarna han läste om.

Phoebe! Kom tillbaka hit!

Ingen varnade väl Eugene för vad som kan hända

när man drömmer om något så mycket.

Det var så som Allison Wells kom in i historien...

...som skjuten ur en kanon...

...och körde raka vägen...

...mot min bror.

Håll vakt åt mig.

Titta på den här kalla typen.

Han skulle nog ha en ny tjej varje natt om han var verklig.

Han vet nog exakt vad man ska säga för att göra dem vilda.

Det är allt som behövs... ord.

-Om man inte bor i en håla som den här. -Exakt.

Vad är det här?

Harold, han ska berätta allt.

Ska vi gå dit?

Vi har en del som måste sägas. Var tysta nu, så att ni hör.

Ma'am?

När de rånade en bank i Missouri,

tog tjuven och mördaren Allison Wells livet av en nioårig flicka.

Nio år.

Det var bara en av fem människosjälar som togs den dagen.

EFTERLYST

Om ni ser henne, så konfrontera henne inte.

Hon skulle inte tveka inför att ta ännu ett liv.

Hon är bara en liten kvinna, men halva Texas poliskår försöker hitta henne.

Och vi ska hitta henne.

Är den på riktigt, belöningen? 10 000 dollar om vi hittar henne?

-Du är väl vicesheriff Evans pojke? -Ja, sir. Han är min styvfar.

Ja, jag uppskattar ditt intresse,

men vi har redan fått all hjälp vi behöver av familjen Evans, så kila hem.

Sökgruppen träffas i kyrkan efter gudstjänsten.

Gud och sammanträffanden kan inte finnas på samma jord.

Det vet vi, mina damer och herrar,

ty där det finns ett tecken, där finns Guds hand.

Och vår stad står under hans beskydd nu.

Och nu förstår vi varför. Kvinnor som Allison Wells...

Eugene!

Vad trist.

Ska vi gå?

Eugene?

Hej, Joe.

-Var hemma i dag. -Varför då?

När den där kvinnan Wells går lös går man inte säker här.

Vi ska följa med sökgruppen, mamma. Det är ingen fara.

Vi ser efter varandra. Jag lovar.

Var hemma innan det blir mörkt. Och håll ihop.

Ge mig den.

-Får jag gå med? -Nej.

-Före mörkret! -Ja.

Kan du tänka dig att ha så mycket pengar?

-Javisst. Kan inte du? -Nej, inte direkt.

Det kan nog inte du heller.

Passa dig, Evans. Du får ge mig din andel så att jag inte klår upp dig.

Jag skulle dö av skratt om du klådde upp mig.

-Tror du att vi hittar henne död? -Jag vet inte. Antagligen.

Hur är det?

-Du, vad är det? -Inget.

Säg vad det är.

Vi ska till Kalifornien.

De sa de i morse. Vi ska lämna Texas.

Fan...

-Hur länge är ni borta? -För alltid.

Varför skulle vi komma tillbaka?

Ja.

Du får hitta någon annan att beklaga dig för.

Jag vill bara beklaga mig inför dig, Garza.

-Tål du det där? -Släpp, din dåre!

Jag måste passa på innan du åker!

Kom och ta mig!

Jag kommer att sakna dig.

Kom!

Kom!

Du ska få stryk!

Vad ska du göra?

Jag är snabbare än du. Det har jag alltid varit.

Tror du verkligen att vi hittar henne här?

Det är värt ett försök.

Jag sa innan det blir mörkt.

-George vill prata med dig. -Du ligger risigt till.

Jag spelar hans önskelåt.

Du ville prata med mig.

Vad en mor säger... är lagen.

När en mor säger åt en son att göra något, så gör han det.

Alltid. Det är så familjer fungerar. I både goda och dåliga tider.

Förstår vi varandra?

Ja. Ja, sir.

-Vad har du där? -Inget.

Gör oss båda en tjänst. Tro inte att jag är dum.

Med vilka pengar, för vilket jobb betalade du för den där smörjan?

Din mor kanske låter dig slippa undan, men inte jag.

Det finns ingen plats för pojkar i familjen längre. Tänk på det.

Gör rent.

Släck lampan.

Inte ett ljud.

Nej!

Du får den om du vill.

Vad heter du?

-Jag heter Allison. -Jag vet vem du är.

Då är det inte mer än rätt att jag får veta vem du är.

Eugene.

Eugene.

Det är ett fint namn.

Är inte det du?

-De sa att du var en mördare. -Jag är ingen mördare!

Eugene...

Jag ska vara ärlig. Jag försöker hålla masken,

men hålet i benet gör förbannat ont just nu.

Så om du hjälper mig, berättar jag allt för dig.

Lyssna på mig, Eugene! Lyssna på mig.

Jag är ingen mördare.

Du skulle ändå inte tro mig.

Precis som dina böcker.

Fast jag är mannen i hatten.

Åh. Det var inte illa.

Okej.

-Åh, jösses! -Det ser värre ut än vad det är.

-Okej. Är du stadig på handen? -Du borde nog gå till doktorn.

Nej, nej, nej. Du är min doktor nu. Dr Eugene.

-Okej? -Okej.

Torka dina händer med den.

Okej.

Allt kommer att gå bra.

Okej. Ta pincetten. Gör ren den.

Okej.

Säkert att du inte har dödat någon?

Nej.

-Okej. -Bra.

Ta...

Först alkoholen, rakt på det. Häll över alltihop.

Herregud!

Herregud!

Okej. Ge mig ficklampan.

Okej. Ser du kulan?

-Ja, jag tror det. -Okej. Ta ut den.

Okej...

Okej. Tänk på något trevligt.

Okej, okej.

Okej.

Okej.

Okej. Linda om det.

Jag trycker emot.

Okej.

-Går det bra? -Ja.

Det känns bra. Det var fantastiskt.

-Är du törstig? -Han är tankeläsare också.

Jag kommer strax.

Det hände sig så,

att Allison hade förlorat sin egen familj och gård i Missouri ett år tidigare.

Hennes mor och far hade båda dött av lunginflammation.

Jag vill inte påstå att Allison var en lögnare,

som andra har, men jag skulle säga

att hon förstod vem hennes publik var, och anpassade sin berättelse efter det.

Hur gammal är du?

Tjugofem.

Har du någon flickvän, herr Tjugofem?

Men... slå dig ner. Jag borde väl förklara en del.

Jag förstår att du är rädd, men du skulle kunna bryta mig i två delar.

Det är sant att jag rånade den där banken, och det var inte den första.

Men jag har aldrig dödat någon.

Om det inte var du, vem var det då?

Enligt historien som Allison berättade den kvällen,

var det hon som var offret för alltihop.

Efter att hennes mark togs ifrån henne och hennes familj dog, blev hon laglös.

Det var hennes enda sätt att ta något tillbaka.

Vilket ledde henne till bankrånet i Guthrie Plains.

Det var hennes fjärde rån den månaden, men det första där någon dog.

Hon insisterade på att det enbart var polisens fel.

Poliserna blev rädda. Så fort vi kom ut från banken började de skjuta.

Trots att det var folk på trottoaren...

Hon menade att polisen av misstag råkade skjuta ihjäl flickan.

Det var som taget ur en av Eugenes böcker.

De jagar mig.

Där hon stal tillbaka minnet av en värld som hade tagit allt...

...och lämnat henne utan någonting, eller någon.

Det är därför jag behöver dig, för jag har ingen annan.

Du kan stanna så länge du behöver.

-Så länge du vill. -Tack.

Förlåt mig.

Det gör inget.

Jag måste be dig om mer än vad som är rättvist.

Vad vore det värt för dig att hjälpa mig till Mexiko?

Mexiko?

Vad sägs om 20 000 dollar?

-Det är dubbla belöningen. -Exakt.

-Har du så mycket på dig? -Jag har inte ett öre.

Men banker funkar likadant i Mexiko,

och jag kan ge dig pengarna innan du vet ordet av.

Du behöver bara skaffa en bil.

Det är inte så lätt att få tag i här, särskilt med en tom plånbok.

Jag kan ha fel, men du verkar rätt duktig. Jag behöver vila några dagar.

Och om du löser vårt problem till dess kanske vi kan bli partners?

Jag har sett era fält, Eugene.

Jag vet att er familj har det svårt, precis som min hade.

Om det finns ett lättare sätt att lösa det så vet jag inte vad det skulle vara.

Jag skulle kunna ange dig.

Ja. Det skulle du.

Men Eugene, jag säger det här på fullaste allvar.

Om det är ditt val, och det är ditt val, så får du ta konsekvenserna.

Jag vägrar bli ett offer för deras lögner.

Jag skulle hellre ta livet av mig.

Eller dig.

Den här marken är en börda.

Och nu får du välja din.

Det betyder att du har tur.

Varför är du naken?

Okej, men... vad fan?

Bry dig inte om det. Och svär inte.

-Jag är inte orolig, jag är nyfiken. -Var inte det. Gå och lägg dig igen.

Om du går till stan i dag, så leta efter jobb.

-Och ta din syster med dig. -Ja, sir. Okej.

Och klä på dig ordentligt. Det ska visst bli storm.

Hej.

-Hej. -Ifall du vill byta om.

Den är perfekt.

Hoppas att den passar. Det är mammas.

Hon har den sällan, så hon märker inte om den är borta.

Hon märker. Hon kanske kommer hit och letar efter den.

Vadå, hit? Nej, nej. De har ingen nytta av den här sedan torkan började.

Okej. Tack.

Jaha. Ursäkta.

-Vad tittar du på? -Inget.

Vi ska till stan.

-Jag är upptagen. -Det är du inte alls.

-Jo. -Vad tittade du på?

Jag kollade bara hur det såg ut där inne.

-Jag är inte dum. Vad är det där inne? -Inget. Gud!

Okej, jag ska berätta om du lovar att inte gå in dit och titta själv.

Mamma eller George får inte gå in dit förrän jag har städat upp.

Städat upp vadå?

-Lovar du? -Ja, berätta.

Två döda hundar. De låg där med blod och inälvor på marken.

Flugor överallt.

-Hundar? Vems hundar? -Ingens.

Himlens.

-Vad dog de av? -Prärievargar kanske. Jag vet inte.

Vad sorgligt.

Sådant är livet.

-Vart ska du nu? -Träffa Joe Garza.

-Varför då? Får jag följa med? -Inget och nej.

Eugene!

Varför släpar du ut mig hit, Evans?

Jag måste prata med dig, Garza.

Jag trodde att vi skulle leta efter den där kvinnan i dag.

Det var därför jag gick upp i gryningen, och du dyker inte ens upp!

Nu det här.

Hur länge har jag känt dig?

-I åratal. -Du är lojal mot mig.

Och i alla år har jag litat på dig.

Så det jag ska be dig om kan verka lite orättvist,

men det kan rädda oss båda.

Kläm fram det.

Jag behöver din familjs pickup för gott.

Jag skickar pengarna så fort jag kommer till Mexiko.

Är du dum?

Vi ska åka i den nästa vecka, vad håller du på med?

Jag kan inte berätta allt nu, men jag har träffat någon

som ska ge mig 20 000 dollar för skjuts till Mexiko.

-20 000, kan du tänka dig? -Nej, Evans, det kan jag inte.

Och även om jag gjorde det skulle jag be dig dra.

Om du menar det jag tror att du menar, så skulle de döda mig.

Nej, ingen ska dö.

De är ändå efter mig. Kan du tänka dig?

En vit mörderska också?

DETEKTIVEN VECKANS LÄSNING

Två döda hundar.

Middag.

Vad är det?

-Fick du tag i någon bil? -Nej, jag försöker fortfarande.

-Vad är det som tynger dig? -Jag måste härifrån!

Ja, jag vet det.

-Har något hänt? -Nej.

Men det skulle kunna.

Det är farligt för mig att vara här. Det är farligt för alla.

Ja, jag vet.

Det är bara det att jag blir galen av att vara instängd här.

Jag är skadad, jag är smutsig.

-Ja. -Förlåt, det var...

Det var inte meningen att skrika åt dig. Förlåt.

Jag vet något som kan muntra upp dig.

Vadå?

Du kan tvätta dig här. Det är en ren badsjö.

Tomten är övergiven, så ingen är här.

Du kan tvätta benet och lägga om det efteråt. Hur låter det?

Okej, då.

Vi går om fem minuter.

-Det där ska vi ha senare. -Jag kunde inte motstå.

Sätt dig.

Var är Eugene?

-Har du sett min blå klänning? -Nej, mamma.

Hallå!

-Var det någon som hörde? Var är pojken? -Han och Joe skulle leta efter jobb.

Han sa att du hade sagt åt honom. Han möter oss där.

Var är dina skor?

-Måste jag ha dem? -Ja. Kom.

-Hej. -God kväll.

-Vad stirrar du på? -Inget. Jag bara...

Jag bara tänkte på min far.

Vi badade här en gång när jag var liten.

Jag kom inte ihåg det förrän nu. Han är inte här längre.

-Du saknar honom rätt mycket, va? -Jag antar det.

När jag undrar varför, kommer jag inte på något.

Jag kommer inte ihåg.

Det är lustigt.

Händer det någonsin dig?

Vet du vad det värsta är med att dö, grabben?

Jag sa inte att han var död.

Men... när du slutar kalla mig "grabben" får du gärna berätta.

Gillar du inte att jag kallar dig "grabben"?

Nej.

Förlåt, jag menade inte att du är en liten grabb.

Jag menar som... Billy the Kid.

Känner du till honom? De laglöse. Myten.

Ja, jag känner till honom, men jag gillar det inte ändå.

Varför då?

Vad är det för bra med en klantskalle som går och blir dödad före 30?

Det här handlar inte om när han dog.

Utan hur länge han kommer att leva.

Det värsta med att dö...

...är att bli glömd.

Det är därför jag gillar Billy.

För trots att han dog före 30

är det alltid någon som säger att de har sett honom.

Du vet, i lanthandeln eller på ett godståg.

Han är som ett spöke från en annan tid.

Man kan inte dö om folk vill att man ska leva.

Inte på ett betydelsefullt sätt.

-Hallå där! -Du sa att det var övergivet.

-Fan! -Han skulle ha varit borta nu.

Det är min tomt till den första i nästa månad!

Fan.

Fort, fort, fort!

Jag tror inte att han såg...

Hej!

Har du sett min bror?

Får jag låna en cigg?

-Har du eld? -Ja.

Tack, sir.

De borde skicka ut fler att leta.

Hon måste vara kvar med en sådan skada.

Jag hoppas det. Lite spänning har aldrig skadat någon.

Lite spänning har aldrig skadat någon, va?

-Har du sett några spår, Ernie? -Nej, jag bara säger det.

Men det har jag, alltihop.

Och jag ska säga dig en sak, hon brukar aldrig lämna några vittnen.

Det finns en massa hemskheter i bevisskåpet.

Hörde du Hartwell där inne?

Han såg henne för ett par timmar sedan, hon simmade i hans sjö.

Alla säger att de har sett henne.

Det är därför vi måste samla alla bönder och vi måste leta.

Om vi delar på belöningen räddar det inte alla, men åtminstone några.

Jag och Ethel ska dansa till den här.

Där är hon.

Ska du dansa med pappa?

Får jag lov, lilla damen?

Kom igen, vännen.

Du är nog den sämsta tjuv jag någonsin har sett.

Fan, Garza, du skrämde nästan livet ur mig.

-Täck mig. -Vad tror du att jag gör?

Din pappa hade klått upp dig offentligt om det inte hade varit för mig.

Han är inte min pappa.

Bingo.

-Du har något skumt för dig, Eugene Evans. -Om du bara visste...

Cyklade du hit?

Sätt dig ner. Kom.

Wells mord

EFTERLYST

TYP AV INCIDENT Mord, bankrån

Gasa!

Din för evigt A

-Du ska inte vara här. -Förlåt, sir.

Jag skulle bara hämta den här åt pappa.

-Han ville titta på den hemma. -Vem är din pappa?

Vicesheriff Evans.

-Jag har hans nycklar. -Är du Eugene Evans?

Ja, sir, ja.

George borde veta bättre,

men han är väl engagerad i det som händer här.

-Ja, det är han. -Okej. Ge honom det han behöver.

-Ja, det ska jag. Tack. -Okej.

Du... Hälsa din mamma från mig.

Ja, sir.

Du har hittat henne, va? Kvinnan Wells.

Jag ska inte berätta för någon, om du är orolig för det.

-Inte? -Inte om du berättar

varför du är så knäpp.

Det är komplicerat. Komplext.

Jag är rädd.

Jag vet.

Det är jag med.

Allt kommer att ordna sig. Jag lovar.

Får jag se ditt leende?

-Vill du ha skjuts hem? -Ja.

Okej. Tre, två, ett.

Jag såg en förändring hos min bror den kvällen.

Det fanns en beslutsamhet i hans blick jag aldrig sett förut.

Som om något osynligt som hade bundit honom vid vår värld hade släppt...

...och satt igång en rad händelser som skulle förändra vår familj för alltid.

Om jag hade känt hans far kanske jag hade känt igen den blicken.

-Sheriffen vill träffa dig. -Jag letar efter honom med, Janice.

-George. -Hej!

Sir, hon är fortfarande här.

Jag hittade den på Hartwells tomt

efter att han sa att han hade sett henne.

Och ingen går säker förrän vi hittar henne.

Som jag ser det: Om vi höjer belöningen

så kan vi få varenda bonde

och varenda dräng i hela landet att jaga henne.

Vad fan tror du att jag bad dig komma för?

Du skickar hit din grabb på natten för att stjäla bevis

och tror att jag inte ska sparka dig?

Var har du varit, grabben?

Jag vet om Perry Montroy.

Din för evigt A

Du ljög om honom.

Du kanske ljuger om allt.

Jag... Jag sa inget om honom för det är svårt att prata om.

Var du kär i honom?

Är du svartsjuk?

Ja.

Jag har aldrig sett något liknande.

Du har rätt. Det är farligt för dig att vara här.

Och för oss också.

-Du sa 20 000 dollar, va? -Skaffa en bil, så blir du av med mig.

Och din familjs skulder.

Åh, fan. George är redan hemma.

Sheriffen gav mig sparken. Vet du varför? Bevisen du tog, var är de?

-Borta. -Var är de?

Det har jag glömt.

Allt det där var lögner och påhitt!

Hur kan du tro att hon är oskyldig?

-Jag vet saker! -Jaså du "vet saker"!

Äpplet faller inte långt från trädet, va? Full av dumma idéer, som din farsgubbe.

Jag må ha uppfostrat dig, men du är tamejfan inte min son.

Tacka gud för det!

Din jävla...

Var är de?

Tänk vad ledsen din mamma blir när du dör som John Baker.

Men han är inte död. Han är i Mexiko. Jag ska hitta honom en vacker dag.

Visst. Mexiko.

Och från och med nu ska den här dörren vara öppen.

Fan.

Kom igen! Fan.

Fan.

Kom igen.

Stanna inte nu.

Åh, gud. Det är bra. Det är bra.

-Jag ser stjärnor, Allison. -Nej. Nej!

Nej, nej, du klarar det.

-Kom igen, vi klarar det. Kom igen! -Fortsätt springa.

Nej. Nej.

Vi ses i Mexiko.

Jösses.

Hej, pappa. Bra att du är hemma.

Vad är det nu?

-Nej, stanna inne. -Om han gömmer det, är det i ladan.

-Nej. -Den pojken behöver sin mor.

Han kanske berättar för dig vad fan det är som pågår.

George är ledsen för det som hände.

Men han berättade vad du gjorde.

-Jag försökte hjälpa till. -Hjälpa vem då?

George blev avskedad.

Eugene, titta på mig.

Om mindre än en månad blir vi hemlösa.

George sa att John Baker var död.

Och han hade rätt.

Minns du vykortet han skrev till dig när du var sex år?

Klart att jag gör.

Han skickade fler.

Men jag brände alla efter det första.

Varje månad skrev han, och varje månad var det värre än det förra.

Det var en massa prat om Gud och folk

och konstiga saker han hade sett, i en enda röra.

Han höll på att supa ihjäl sig och blev mer och mer galen.

Jag kunde inte låta en liten pojke läsa det han skrev.

Jag ljög bara för att jag älskar dig.

-Du ljuger för mig nu, mamma. -Nej, det gör jag inte.

Efter fem år kom inga fler vykort.

Jag tror att det var för att han dog!

Nej, du kan inte vara säker på det.

Eugene!

Eugene, jag...

Förlåt mig.

Åh, gud.

Stängde han dörren?

Jag gjorde det.

Sa han något meningsfullt om det han gjorde?

Nej.

Jag behöver din hjälp med det här. Han stannar här.

Den dagen kom att heta "Svarta söndagen".

Det var den värsta stormen någonsin i Childress County.

Och för Eugene, precis det tecken han behövde.

Phoebe... Jag ger mig av.

-Jag är här för att säga hej då. -Jag vill följa med.

-Du vet inte ens vart vi ska. -Det gör inget.

Vi ska till Mexiko.

-Mexiko. Då kan jag lära mig spanska. -Nej, du måste stanna här.

Jag ska skicka pengar, massor.

-Hur ska du få pengar? -Det spelar väl ingen roll. Det är ju bra.

Varför gör du det här?

-För att jag är kär. -Du vet inget om kärlek.

-Inte du heller. -Om du älskade oss, skulle du stanna.

-Om du älskade mig. -Det gör jag.

Så stanna, då!

Vi ses snart.

-Jag lovar. -Bara gå. Dra inte ut på det.

Jag höll andan hela den natten, och föreställde mig att jag var han...

...när han låg i samma säng efter att hans far försvann.

När stormen var över letade George i ladan.

Men till sin besvikelse hittade han inget.

Maten är klar.

Kan du väcka pojken?

Gene?

Fan!

-Han har stuckit med den där kvinnan! -Vilken kvinna? Vad pratar du om?

Allison Wells, den efterlysta.

-Varför säger du det? -För att det är sant.

Bilen är borta.

Phoebe har sagt konstiga saker om sin bror.

Säg att det inte är sant.

Vad har hon sagt?

Att Eugene har hjälpt Allison Wells, kvinnan som är efterlyst.

Men det kan inte vara möjligt, det är bara fantasier.

-Visst är det? -Nej.

Phoebe, du måste säga vart han har åkt.

Du vill väl inte att din bror ska råka illa ut?

Jag kommer att sakna dig, men jag hatar avsked.

Du borde stanna snart så att vi inte drar ut på det.

Nej, nej, nej, det blir inga avsked, var inte orolig.

Åh, nej. Grabben, nej. Jag åker till Mexiko ensam.

-Tyvärr inte. -Tyvärr, jo.

Ska du bara lämna din familj?

Vet du vad, Allison... Jag har familj i Mexiko, jag med.

-Din far. -Ja.

John Baker. Det är hög tid att jag söker upp honom.

Du förstår nog inte vad det innebär att leta efter någon.

-Allra minst i Mexiko. -Vad gör det dig om jag följer med?

-För att du är kär i mig och väntar dig... -Nej, det är jag inte.

Vet du vad, Allison?

I går kväll tänkte jag, aldrig att du åker till Mexiko själv.

Aldrig.

Så om du älskar mig tillbaka eller inte är oväsentligt.

Jag älskar dig inte tillbaka.

Tja... Det är långt att köra.

Gud, vad gjorde jag för fel? Hur träffade de varandra?

Jag vet inte, men om det kommer fram att hon gömde sig här

och det inte är jag som griper henne... Jag mår illa bara jag tänker på det.

Tror du att jag bryr mig om det nu? Vad ska hända med min son, George?

Jag ringer Tade och Lomax. Vi ska hitta honom före någon annan.

Tade? George Evans. Har du kvar jaktgeväret?

-Skjut inte min son, George! -Ingen skjuter förrän han är utom fara.

Ta med dig bilen. Min är trasig.

Vi kan få en tredjedel av belöningen.

-Då kan vi stanna. -Få bara hem min son.

Annars behöver du inte komma tillbaka.

Fan också.

Vänd, din jävel.

Vad ska vi göra?

Har du pistolen?

-Nej, vi ska inte... -Säg att du har pistolen.

Men vi använder den väl inte?

Inte om vi inte måste, men vi måste stanna.

Fan!

Jag vill anmäla en bilstöld.

Ja.

Registreringsnummer 3285M8.

Vad är problemet, sir?

Problemet är att du körde emot en stoppskylt.

-Lämnade du förnuftet hemma? -Nej, sir.

Förlåt, jag såg inte skylten förrän det var för sent.

-Vart är du på väg och varför? -Jag ska till Lubbock.

Jag ska köpa en reservdel åt pappa. Hans jordfräs är trasig, så...

-Vem är din pappa? -John Baker från Bismark.

Honom känner jag inte.

Vet du att en rymling går lös? En kvinna. Beväpnad och beredd att döda.

Ja, jag hörde det.

Hon är inte typen jag umgås med, så jag har inte sett henne.

Om jag gör det, kontaktar jag polisen.

Vad heter du? Jag ska ge dig en bot, sedan får du åka.

Eugene Baker.

-Kör långsammare. -Det ska jag. Tack, sir.

Du klarade det!

Ja!

Du kanske inte är så hemsk att resa med, trots allt.

Mamma?

Eugene måste ha någon som skyddar honom, mer än bara pappa.

Vad fan menar du?

Nej, du sätter inte foten utanför huset förrän det här är över.

Inte ett ord till om det. Gå till ditt rum och stäng dörren.

God morgon, mrs Evans. Eugene kommer att klara sig.

Evans.

Säger du det?

Nej, nej, nej, det är bara min pojke.

Förlåt förvirringen. Jag tar hand om det själv.

Tack ska du ha.

De är utanför Matador, på väg söderut.

Någon måste ha anmält min bil försvunnen. Kom, grabbar.

Phoebe... Kom hit.

Phoebe!

Phoebe.

Nej, nej, nej! Nej!

Kom tillbaka!

Du ska få se grönskan när vi lämnar de här gudsförgätna delarna.

Det finns floder av det, som böljar...

Det finns klargröna fruktodlingar...

Klarblått vatten.

Jag har sett träd förut.

Ja, men har du sett havet?

Nej. Nej, det har jag inte.

Jag brukade drömma om det när jag var liten.

Men jag vet inte exakt hur det ser ut eller känns.

-Har du sett det? -Nej, men jag brukade också drömma om det.

Jag planerar att kasta mig i dess famn när vi kommer till Mexiko.

Ja, det låter skönt.

Ja.

Phoebe.

Hej, pappa.

VARMT & KALLT VATTEN DUSCHAR och BADKAR

-Nej. Du ska nog stanna här. -Nej, tack. Jag måste sträcka på benet.

Receptionisten kanske känner igen dig.

Och sedan säger han till alla hur snygg jag var.

Här, ta den här med dig.

Vi kollar läget här.

-God kväll. -God kväll själv, snygging.

-Hur mår du denna ensamma kväll? -Kan inte klaga.

Det står att det finns rum.

-Det stämmer. Ett rum eller två? -Ett.

Ni får rum 17.

-Så vänligt. -Tack, sir.

Det var våra sista pengar.

Ja.

Vi ska skaffa mer.

Jag ska duscha.

Du, grabben.

Du kan väl komma hit?

Det känns himmelskt.

Vill du duscha?

-Är du rädd? -Nej.

Är du generad?

Varför vill du ha mig där?

Vadå "varför"? Det var en konstig fråga.

-Jag tycker att den är befogad. -Vill du att jag ska släpa in dig?

Du tänker för mycket på det här, grabben.

Där kom det igen. Men tönten bakom disken är en snygging.

Måste jag kalla dig snygging?

Nej, jag bara...

Bad jag tönten bakom disken att hoppa in i duschen med mig?

Om han var här, kanske du skulle det.

Oj. Dra åt helvete.

Jag menar bara...

Jag menar bara att jag inte vet om du verkligen vill ha mig här...

...eller om du vill få mig att stanna så att jag inte kan ange dig.

Du skulle inte vara här om jag inte ville ha dig här.

Det vet du lika väl som jag.

-Jag ber om ursäkt. -Tack.

Men jag måste göra något jävligt kristallklart.

Det här var ditt val.

Jag bad dig inte följa med. Okej? Du insisterade.

Och du har talets gåva. Och jag har vant mig vid ditt sällskap.

Men om du tvivlar på om du borde vara här just nu

så måste du åka hem. Åka hem och vara en grabb igen.

Okej? För varje sekund som går här,

så blir den möjligheten mindre och mindre. Det förstår du, va?

Det här är ingen värld för barnungar.

Den är otäck.

Otäck.

Jag går ingenstans.

Jag vill komma till havet med dig.

Din hud är så len.

Okej?

Förlåt mig.

Jag tror att jag måste sova.

Har du gjort det här förr?

-Nej. -Lägg dig ner.

Är allt bra?

Ja.

Är du säker?

Jag vill bara...

Jag vill vara bra.

Okej, jag ska visa dig.

Jag vet inte vad som kommer att hända nu...

...men kan du...

Kan du blunda?

-Varför då? -Bara... blunda.

Jag tycker att du ska ha den.

-Tycker du inte om den? -Påminner den dig inte om honom?

Om du ser mig ha den?

Var Perry än är så behöver han ingen klocka.

Och jag vill att den ska påminna mig om någon annan.

Jag tror att Allison Wells började älska min bror tillbaka,

och att hon var ärlig, för det mesta.

Kanske är det för att jag saknar Eugene så mycket...

...men jag har alltid föreställt mig, att för ett ögonblick,

så framstod världen för honom som han alltid hade drömt att den skulle.

I det ögonblicket var Eugene och Allison förenade av den drömmen.

Som de trodde att de kunde styra.

Jag har aldrig brytt mig om vems idé nästa del var.

Det spelade ingen större roll för mig.

Det fanns vissa aspekter av det liv som Eugene drömde om

som jag tror att Allison önskade att hon kunde ha undanhållit honom.

Pris som hon hade hoppats betala för dem båda.

Vi kan inte ångra oss. Fort in och fort ut.

Två minuter räcker. Håll ett öga på klockan.

Kyss mig.

Räkna till fem.

Ursäkta mig. Jag behöver den.

Det här är ett rån!

Alla ner på golvet!

Håll tyst! Håll tyst! Lägg dig på golvet, för fan!

Göm dig inte där, ma'am. Kom ut!

-Ta det lugnt! -Du kan stanna.

Snälla, det är en familjebank.

-Försök inte. -Vi har ingen försäkring.

Alla måste lugna sig! Alla! Säg åt dem. Nu!

-Gör som han säger. -Vad gör vi nu, Allison?

Du vet vad du ska göra. Skynda dig så att vi kommer härifrån.

-Lyssna på mig. Vi är inte... -Jag lyssnar.

Och nu lyssnar du på mig. Öppna kassaskåpet,

så kan vi lämna dig ifred.

Kom igen!

-Hur går det där borta, Allison? -Säg hur bra det går, damen.

-Bra! Bra! Det går bra! -Det är bra, grabben.

Det går bra. Allt går bra. Gör som vi säger och ligg kvar!

-Det är snart över! -Tack. Det var allt, gott folk!

Allison!

Eugene. Kom.

Kör!

Andas. Kom igen, Eugene. Vi kan inte stanna.

-Inte förrän vi kommer till Mexiko. -Stanna!

Eugene, snälla.

Eugene!

Snälla Eugene, vi måste fortsätta!

Vi måste åka.

Grabben, snälla sätt dig i bilen.

En död. Citizen's Pride Bank i Stanley.

Två flyende, en av dem Allison Wells, på väg söderut på 281.

Söderut, svart bil på 281. Registreringsnummer 3285M8.

Det är de.

Fan också!

Jag förstår hur du känner dig nu, och känslan går inte över,

men du måste känna den känslan i bilen, annars blir vi dödade.

Han skulle ha legat kvar där.

Ja, det skulle han, men han blev arrogant och dum.

-Jag tänkte inte, jag bara gjorde det. -För att du var tvungen!

Det hade varit jag, annars!

Och om någon skulle dö i dag är jag glad att valet var ditt.

En man är död på grund av mig.

Jag vet. Jag vet hur det känns.

Jag vet hur det känns, men vi måste åka. Du måste sätta dig i bilen.

Jag tror inte att du förstår. Jag tror inte att jag klarar det här.

-Jag förstår... -Nej!

Jag förstår! Men det kanske inte betyder att jag vill sätta mig ner och dö.

Hur kan du förstå?

-Eugene, snälla. Sätt dig i bilen. -Vem har du dödat?

Du är allt som de sa att du var, va?

-Jag vet inte om jag dödade henne. -Hur kan du inte veta?

-Allt hände på samma gång. -Om du inte hade varit där...

...hade flickan fortfarande levt i dag?

Du har gjort mig till något jag inte är.

Jag har inte gjort dig till något du inte redan ville bli.

Eugene.

Snälla.

Eugene!

Är inte det där din bil?

Eugene!

Stanna här med henne.

Eugene, vi kan fortfarande åka till Mexiko.

-Vill du inte hitta din far? -Han är borta, Allison! Han är död!

Jag kommer inte att hitta någon.

Vi måste skiljas åt.

Skjut inte mig.

Phoebe, sätt dig i bilen!

Gå!

Om du vill ha belöningen så kan du ange mig.

Eller så håller vi oss till planen.

Jag sa, sätt dig i bilen.

-Men Eugene är där. -Jag låter inget hända honom. Jag lovar.

Det är ingen fara.

Stanna här.

Hur som helst, du får avgöra.

Jag säger att jag tvingade dig till allt.

Du kan fortsätta med ditt liv.

Du måste välja din börda, grabben.

Vänta...

Jag ville aldrig ljuga för dig.

Jag talade så mycket sanning jag kunde.

Och jag är den du trodde att jag var.

Det är bara lite mer komplicerat.

Jag är rädd.

Jag med.

Jag är hellre rädd med dig än ensam.

Snälla.

Vi kan döpa oss i havet.

Vi åker.

Eugene!

Flytta på dig!

Vi klarar det.

Spring, Eugene!

Nej!

Nej! Allison!

Allison.

Herregud. Nej.

Det är över. Sänk era vapen.

Lägg ner dem!

Det är ingen fara.

Lägg ner vapnen.

Lägg ner det!

Jag sa, lägg ner geväret!

Ner på marken.

Spring, Eugene!

Det var sista gången någon av oss såg Eugene.

Vi vet inte vart han tog vägen eller om han kom fram...

...men jag försökte aldrig hitta honom. Det var aldrig mitt öde.

Olika fäder, antar jag.

Men jag gör vad jag kan för att hålla minnet av Eugene Baker vid liv.

Och med de verktyg som fanns kvar,

det sanna och ärliga tomrummet som John lämnade kvar i honom,

och som han gav mig, berättar jag hans historia.

Den sista gången jag såg min bror var för 20 år sedan,

den 16 april 1935.

Första dagen det regnade på nästan ett år.

Kanske ett tecken på att Eugene hade hittat det han letade efter.

Undertexter: Annie Nilsson