Original subtitles

Sluta.

Titta på mig, Ève. Sluta!

-Hallå? -Hej, Ève.

-Du har väl sett nyheterna? -Nej. Vad är det som har hänt?

Vi hittade Ziad Nardnashir. Han är på stationen.

Jag kommer.

THE SKETCH ARTIST

Ett skiljetecken som jag avskyr är tre punkter.

När jag får ett sms där det står "Vi måste prata..."-

-blir jag på dåligt humör. Vad vill du?

Du kan börja jobba igen. Du får ingen varning.

Maryse och underrättelsetjänsten är på din sida. Det är inte jag.

Jag litar på dig, Vakthunden, den här gången.

Bara den här gången.

-Du kan väl säga tack i alla fall? -Dra åt helvete.

-M Nardnashir. -Jag är ingen mördare!

Ingen säger nåt! Ni grep mig utan orsak!

Nej, vi grep er inte utan orsak. Vi försöker förstå vad som pågår.

Ni måste hålla er lugn och svara på våra frågor.

Sätt er.

Monsieur Nardnashir, sätt er.

Poliserna hittade er i skuffen på er bil.

Det är min frus bil, Erika.

Var är hon?

Hur hamnade ni där?

Erika bad mig köpa brädor och fixa skjulet.

När jag hade burit in brädorna i garaget-

-hörde jag skottlossning.

Jag kände igen ljudet direkt. Det var inte första gången jag hörde skott.

Såg ni vem som sköt, eller hörde ni bara skotten?

Hörde bara.

Sen...tror jag att... ...han gick in i huset.

Jag ville gå ut...men jag blev rädd.

Jag gömde mig i skuffen. Jag drog upp armstödet lite.

-Jag sänkte det för plankorna. -Och sen?

Efter några minuter kom han in i garaget.

Han startade bilen.

Jag la nycklarna och mobilen på arbetsbänken.

Låg ni hela dan i skuffen på er bil-

-utan att han fattade att ni var där?

Jag lät armstödet vara uppfällt för att jag skulle se vad som hände.

Han gick ut ur bilen, och jag hörde fler skott.

-Fler skott? -Ja! Jag fick panik!

Jag drog sätet bakåt, och jag satt fast tills ni hittade mig.

Det är sant!

Ni måste medge att det är en otrolig historia.

-Han tror på det han säger. -Ja, men historien är full av hål.

-Det är högst otroligt. -Men inte omöjligt.

Du vet...

När han nämnde sin fru, och vi inte sa att hon var död-

-verkade han inte vilja veta mer.

Ja, men det kan vara posttraumatisk stress.

Jag tar hand om honom och börjar på skissen.

Jag pratar med honom och kollar om han försöker slingra sig.

Varför är du inte på ditt kontor?

Anto är så glad över att jag är tillbaka att jag behövde en paus.

Jag har läst det senaste.

Nästa gång du gör nåt liknande vill jag veta det innan.

Har du kvar nyckeln till postboxen?

Nej, nej. Behåll den. Den är säkrare hos dig.

Bra. Jag hade blivit fundersam om du hade tagit den.

Sätt igång och jobba.

Jag ska besöka bärgningsfirmans ägare.

Han svarar inte på våra samtal.

Det är här. Ni kan sätta er.

Bernard! - Jag är strax tillbaka.

Bernard, vad sa han? Vad sa James?

Låt mig jobba färdigt.

Han verkar ha hittats i skuffen på bilen.

Ja, det var det jag hörde. Det verkar konstigt.

-Har du sett nåt liknande? -Ingen här har sett nåt liknande.

Jag hörde att Anto inte är ditt riktiga namn.

Nej, jag heter egentligen Ramades. Bara mina föräldrar kallar mig det.

Ramades är ett coolt namn. Använd det.

Minns ni förarens ansikte?

Kanske. Jag är osäker. Det är oskarpt.

Det enda jag minns tydligt är...

...barnskorna som hängde på backspegeln.

Vi förlorade det i 27:e veckan.

Det var det sista Erika köpte.

Tänk på det. Tänk på barnskorna.

Det är lättare att minnas ett specifikt ögonblick-

-genom att tänka på en plats eller en känsla.

Blunda.

Tänk på barnskorna som hänger från backspegeln.

Tänk inte på nåt annat.

Tänk att du sitter i baksätet på bilen.

Vad är det första du tänker på?

Min fru Erika var immigrations- handläggaren som tog emot mig.

På min första dag i Kanada-

-tog hon emot mig och visade mig till det tillfälliga boendet.

Koncentrera er nu på föraren. Ser ni honom?

Han är här.

Kan ni beskriva honom?

Berätta om hans kläder.

Han har en mössa på sig.

Jag tror att han har mörkt hår.

Ser ni några utmärkande drag? Ett ärr eller...

Han har en tatuering på baksidan av handen.

-Vilken typ av tatuering? -Det är som en eldsflamma.

Ett djur. Jag vet inte.

Han tog upp sin mobil.

Han öppnade en app för att skriva ett meddelande. Jag ser en logga.

-Kan ni beskriva den? -Det är som ett läkemedel.

En tablett. I vinkel. Ena halvan är röd och andra vit.

Jag kan inte gråta.

När jag frågade er kollega om...

...om Erika levde bytte hon samtalsämne.

Min fru är död, det är uppenbart.

Jag kan inte gråta.

Nå?

Inget tydligt förutom en tatuering på handen. Jag har den här, en logga.

En tablettlogga?

Ja, han såg den på förarens mobil.

Han säger att han inte kan gråta över fruns död.

-Vad tror du? -Han är blockerad.

Det är därför han inte kan identifiera mördaren.

Vi tar en paus och låter honom vila sen försöker vi igen.

Ni har tydligen utrett min sons kidnappning ett tag.

Det är riktigt.

Tänkte ni inte informera mig?

-Hade du lyssnat? -Nej.

-Vad sa Bernard att han hade hittat? -Han vill inte säga det.

Din exman, var är han nu?

Han ska åka till London, mer vet jag inte

Ursäkta, jag måste svara.

-Hallå. -Hej, Maryse...

Jag är på bärgningsfirman nu.

-Fick du tag i ägaren? -Nej, jag såg honom inte heller.

Grinden är öppen. Jag återkommer.

Bra. Jag väntar på att du ringer.

Såja.

-Nå? -Ja, Maryse...

Jag kom just på varför ägaren inte svarade.

Ännu ett offer. Kom tillbaka.

En röd tablett. Det är samma logga som Ziad Nardnashir beskrev för Ève.

Det är en internetgrupp för män.

Först var det män som inte ville ha romantiska relationer.

Efter hand har mer extrema undergrupper bildats.

De här människorna är avskärmade från samhället.

De tänker bara på sig själva, och många tog sin tillflykt till darknet.

Där är de inte så övervakade utan kan vara skitstövlar ifred-

-och döda oskyldiga som bärgningsfirmans ägare.

-Fan, fan. -Säg inte "fan", prata.

"Jag vill att nån dödar Raymond Beaupré som har en bärgningsfirma"-

-"och Ziad Nardnashir. Jag förlorade jobbet på grund av dem."

"Cléa Millet förtjänar att dö, och killen som stal henne från mig."

-Jävlar. -Allas kontaktuppgifter finns här.

Jag ska gräva i det här forumet. Det tar inte lång tid.

Fan! Jag hittade meddelandet från mördaren.

Han ska tydligen döda en snut ikväll.

-Vem? -Det står inte!

Vi måste hitta Cléa Millets ex genast.

"Cléa Millet är en ful jävla bitch."

"Hon förtjänar att dö, liksom killen som stal henne."

Det var bara på skoj. Vi trodde inte på det.

Nu säger han att han ska döda en polis.

Nej, nej. Sluta flina.

Jag lovar och svär att vi ska göra ditt liv till ett helvete.

Jag känner honom inte. Forumet är anonymt!

Det vete fan vem han är.

Jag vet bara att han upprepade på nätet att han skulle bli berömd.

Och att grisarna, snutarna, förstörde allt.

Det var aldrig särskilt tydligt.

Vi vet att mördaren uppfyller störda nätanvändares önskningar.

Han hämnas åt dem av alla möjliga anledningar.

Er fru råkade bli ett offer.

Vet ni vem som kan ha ett horn i sidan till er-

-och skriva såna här meddelanden?

Han heter Martin. Vi jobbade tillsammans i ett år.

Jag kom på att han stal från m Beaupré.

Jag anmälde det.

Vi diskuterade på forumet vilka vi tyckte kunde försvinna.

Han tog det som en utmaning.

Sen sa han att när han var klar skulle alla minnas honom.

Ni uppmuntrade honom att gå från ord till handling.

Ni ska kommunicera med honom. Kom.

Ni ska fråga honom när han ska döda en polis-

-och om han har en måltavla.

Han kanske inte svarar.

Hans mål är att bli ihågkommen. Han svarar.

Dåliga nyheter.

En polis dödades nyss på gatan.

Xavier Desjardins.

-Vad skriver han? -Han skriver: "Det är gjort."

"En gris mindre på den här planeten."

"Mitt livs bästa kick."

Bernard. Anto.

Undersök Xavier Desjardins senaste aktiviteter.

Om det handlar om hämnd-

-är chansen stor att han nyligen gripit mördaren.

Elektra, ta med honom till kontoret och stanna kvar på forumet.

Jag vill veta vem hans nästa offer är.

Jag måste prata med Ève.

Koncentrera er på föraren. Iaktta hans rörelser.

Ursäkta mig.

-Nå? -Ingen framgång.

Vi står på samma fläck och stampar. Han är blockerad.

Vi måste komma förbi den snabbt. Mördaren har attackerat en polis.

-Vem? -Xavier Desjardins.

Ève, jag behöver en teckning.

Det här är en polisbricka.

Det är inte bara en symbol utan också en påminnelse om-

-att man kanske inte kommer hem en dag.

När Xavier valde brickan kände han till riskerna.

Mördaren har inte en chans. Det är inte bara en fråga om rättvisa-

-utan alla vill få fast honom.

Jag visste inte ens vad han hette.

Vi pratade några gånger...

...och jag frågade aldrig vad han hette.

Försök... Försök att inte ta det personligt.

Vrider han på huvudet för att titta i backspegeln?

Jag...

Jag kan inte mer.

Jag har varit här hela natten.

Jag har inte bett kvällsbön. Jag skulle vilja be morgonbönen.

Ja, det är en bra idé.

Jag låter er be. Förhörsrummet är ledigt.

Vad behöver ni?

Jag är här om ni behöver mig.

Redo?

Min fru krattar löv. Det är sista gången jag ser henne i livet.

-Jag går till garaget. -Jag är bakom er.

Jag hade nästan lastat ur brädorna när jag hörde skotten.

Jag förstod direkt att nåt hade hänt.

Jag fick panik.

Jag gömde mig på första bästa ställe.

Det var först i skuffen...

...innan jag drog upp armstödet...

Han kommer.

Låt tankarna sakta ner.

Låt sekunderna passera en i taget.

Andas.

-Jag ser hans ansikte. -Stopp. Beskriv det för mig.

Han är ung. Tjugo, tjugofem kanske.

Vit? Mörkhyad?

Vit, blek hy.

-Hans ögon? -Bruna, tror jag.

-Hans hår? -Också brunt.

Inget skägg, och adamsäpplet är framträdande.

Ett ovalt ansikte med liten mun.

Raka ögonbryn.

-Hans näsa? -Lite krokig, pekar nedåt.

Den ser ut att vara bruten.

Ser du några framträdande drag: ett föremål, glasögon, örhängen?

Han har guldtänder.

Han log när han gick in i garaget.

Tatueringen på hans hand är ett lejon.

Fan!

Mördaren heter Jonathan Dareau eller Jon-E-Zee.

-Han var här för några veckor sen. -Perfekt.

Vi ber huvudkontoret att skicka ut teckningen direkt.

Xavier Desjardins grep honom.

Anto, jag vill ha adressen till den här Jonathan.

Mördaren skrev precis på forumet.

Han förstår att tiden är knapp, så han ska döda sitt ex.

"En färdknäpp", säger han.

Nämner han sin före dettas namn på forumet?

Han säger bara att hon jobbar på Rosemont-sjukhuset.

Camille Brouillard.

Jag vill tacka mina 60 000 lojala följare.

Särskilt superbitchen Camille Brouillard.

-Är du säker? -Helt säker.

Tack ska du ha. Vi kan gripa honom.

Jag var där.

Han sköt.

Och allt jag gjorde var att gömma mig...som en ynkrygg.

Vemsomhelst hade reagerat likadant.

Nu har jag ingen kvar.

När jag åker hem...är jag ensam.

Jag ville berätta-

-att polisen är på väg hem till Jonathan Dareau-

-och till sjukhuset där hans ex jobbar.

Jag övernattade här.

Min medicin är hemma, men det går bra.

-Åk hem. -Jag vill inte.

Ève, du gör ingen nytta om du inte tar din medicin.

Du gjorde allt du kunde. Åk hem. Du kan komma tillbaka senare.

Okej.

Dareau försökte radera sin närvaro på sociala medier efter gripandet.

Han kritiserades hårt av sina följare och andra influerare.

På ett dygn hade han förlorat allt.

Kollegorna hittade Camille Brouillard innan hon hann till sjukhuset.

Vi har patruller vid alla ingångarna och på gatorna runtom.

-Inga spår av Dareau? -Nej.

-Det här känns inte bra. -Va?

Det är första gången han nämner ett specifikt ställe.

Jag har grävt på forumet-

-och det är första gången han säger att han vill skada sitt ex.

Han var arg på Xavier för att han grep honom.

Det förstörde hans liv.

Det var inte Xavier som förstörde det.

-Nej, det var Ève. -Fan.

-Hur länge har hon varit borta? -Hon gick nyss.

-Jag försöker hinna ifatt henne. -Meddela alla patruller.

-Jag följer med dig. -Anto, du är civilanställd.

Jag vill vara med när han grips.

Då får du stanna i bilen.

Det är Maryse Ferron. Skicka patruller hem till Ève Garance.

Vi tror att Jonathan Dareau är på väg hem till henne.

Nej, ledningscentralen skickade ut adressen.

-Stanna i bilen. -Kom igen.

Ring om du ser nåt.

-Ève! -Bernard. Vad är det?

Vi tror att...

Stå still, jävla gris! Sitt!

Sätt dig ner!

Ditt vapen!

Ser du?

Ser du vad du har gjort, din jävla subba?

Lyssna, Jonathan...

Håll käften!

Jag hade pengar...

...berömmelse, flickvän. Jag var nån.

Jag var äntligen nån.

Jag var nån, och du tog allt ifrån mig!

Vi kan prata. Jag lyssnar på dig.

Jag stannar och pratar med dig, men låt honom gå.

Ève...

Varför lyssnade du på ormen, Ève?

-Allt det här är ditt fel. -Ja.

Du har rätt. Det är det.

Det är mitt fel. Titta på mig. Jag är här.

Ja, jävla subba!

Två grisar på samma dag! Ja!

-Det här är också ditt fel. -Nej!

Andas, Anto. Andas.

Jag tar hand om det här.

Om jag har förstått det rätt-

-var Jonathan Dareau redan död när du kom.

Hans kropp låg bakom huset där det inte fanns övervakningskameror.

Precis.

Kulan som han sköts med har inte samma kaliber-

-som kulorna som dödade hans andra offer.

Vi hittade honom död på marken. Vi vet inget mer.

De kom före mig.

-Fan. Vi tar ledigt idag. -Va?

Vi har för många sparade semester- dagar, och många sömnlösa nätter.

Vi tar ledigt. Jag pratar med medierna.

Enligt vår utredning mördade den unge mannen kallblodigt sina offer-

-i syfte att återfå populariteten som influerare-

-vilken han nyligen förlorade på sociala medier.

När vi skulle gripa Jonatan Dareau valde han att ta sitt eget liv.

Polisen kunde bara bekräfta att den unge mannen var död-

-och att han tog livet av sig när de anlände till platsen.

Jag var säker på att... ...Maryse skulle...

Ja.

Jag undrar vad jag ska göra idag, sova kanske.

Det är en bra plan.

Jag borde prova din egyptiska mat nån gång.

Ja, du får komma när du vill.

Inte ikväll, jag har nåt viktigt att göra, men snart.

Tack, Anto. Tack!

Nej!

Nej!

Nej! Nej!

Prata.

Bernard.

James stannade i London.

Okej.

Vad hände den kvällen när kidnappningen skedde. Jag vill veta.

Ève, min mamma var bipolär som du.

När hon var dålig lämnade hon mig ensam i flera dar.

Svara på frågan.

När hon äntligen kom tillbaka till jorden och kom hem igen-

-mindes hon ingenting.

Hon trängde undan allt i sitt under- medvetna som en försvarsmekanism.

Hon ville slippa skammen.

Du hade varit sjuk ett tag, Ève.

Du hade en förlossningspsykos.

Du tog inte din medicin. James trodde att han kunde hjälpa dig, men...

Vad hände med William?

Azurblått, körsbärsrött...

Koboltgult, grått...

Du försökte måla klart den kvällen, men...

...din pojke slutade inte skrika.

Jag är en dålig mamma.

Jag är en dålig mamma.

Han slutar inte gråta, och jag kan inte trösta honom.

Jag är en dålig mamma.

-Jag ger bort honom. -Sluta, snälla du.

Han slutar gråta. Jag måste gå ut.

Jag vet vem jag ska ge honom till.

-Vi kan inte ha kvar honom. -Jag...

Det är mitt fel. Jag är en dålig mamma.

-Släpp mig! -Lugna dig!

Jag ville...

Jag ville fly via trappan.

-Jag ville lämna huset. -Nej, nej, Ève.

Det var inte det du ville.

Jag tänkte...

Jag ville...

Det är din son!

Ève, din son lever.

Text: Marie Ramel Iyuno-SDI Group