Original subtitles

-Aishling? Är det sant? -Ja. Aishling.

Min gammelmormor hette så. Det betyder "dröm" på gaeliska.

-Tycker du inte om det? -Nej.

-Det här är en liten pojke. -Du är i tredje veckan.

-Hur kan du veta? -Jag bara vet.

Okej, vad vill du att han ska heta?

-William. Vad då? -Det är lite...banalt.

Vi har gott om tid att tänka på det.

Han kommer ändå att heta William...

-Vill du se en film? -Jag ska måla en tavla till hans rum.

-Välj. -Filmen? Självklart.

Färger till tavlan.

Då väljer jag...azurblått.

Azurblått. Körsbärsrött.

Koboltgult. Grått.

THE SKETCH ARTIST

Sen James kom tillbaka har jag och Maryse tagit del-

-av utredningen rörande din sons försvinnande.

Så när du sa "jag tar hand om det"...

-...hade du redan tittat i rapporten? -Ja.

Och när Maryse gav mig koden...

-...kände hon redan till innehållet? -Ja.

Jäklar...

-Har du hittat något? -Som sagt, det är magert.

-Det är inte slarvigt, men magert. -Okej.

Brott är inte komplicerade.

Orsakerna till varför man gör någon illa är alltid enkla.

Hade det varit en riktig kidnappning, med målet att begära en lösensumma-

-skulle det ha funnits enklare sätt att göra det på.

Inte här mitt i natten, där det bara finns en utgång-

-och övervakningskameror överallt i byggnaden. Nej...

Någon ljuger för oss... eller för sig själv.

Det är antingen ditt ex, er vän David som dök upp mitt i natten...

...eller så är det du.

Jag talar sanning.

Jag tror dig, Ève.

När kommer provsvaren?

Jag vet inte, men jag ringer när jag får dem.

-Är allt bra? -Ja.

Det är bara det att med den här sjukdomen...

...trodde jag inte att jag skulle hinna bli mormor.

Azurblått. Körsbärsrött.

Koboltgult. Grått.

Azurblått, körsbärsrött, koboltgult, grått.

Azurblått.

Körsbärsrött.

Koboltgult.

Grått.

Är du säker på att jag inte ska skjutsa dig?

Det är nog bäst att du inte går. Läkaren bad dig ta det lugnt idag.

Jag behöver lite frisk luft.

Delphine... Bebisen lider sannolikt inte av benskörhet.

Det kan bli värre än det är för dig.

Om du har lust så vill jag gärna att du kommer på middag en kväll.

Jag behöver prata med dig.

Har det blivit värre?

Jag har tittat på dig hela mitt liv. Du rör dig inte på samma sätt längre.

Du verkar ha ont, men försöker dölja det.

-Du skulle bli en bra utredare. -Nej, tack.

-Var är Bernard? -Vad händer?

Dubbelmord mitt på gatan igår kväll. Två unga.

Chefen vill att enheten deltar i utredningen, men vi saknar folk.

-Visste du inte? De skulle ringa dig. -Jag hörde inte. Kom, så åker vi.

-Förlåt. -Hej då.

-Var är Bernard? -Lång historia.

-Vad har vi? -Två unga, skjutna med flera skott.

Cléa Millet och Théo Rivière. Båda 22 år.

Tidigare ostraffade. De har inte ens en fortkörningsbot.

Vad hände? Fick de motorstopp och var tvungna att stanna till här?

Ja, vi tror det.

-Saknas det något? -Nej, det verkar inte vara ett rån.

-Plånböckerna är kvar. -Och telefonerna?

Det måste finnas övervakningskameror i närheten.

Det ligger en bensinstation längre bort. Kan vara värt att kolla.

Tack.

38 olästa meddelanden. Förutom alla samtalen.

Deras vänner satt på en restaurang och väntade på dem. De var oroliga.

Hej. Maryse Ferron.

Ja? Okej, tack.

En kvinna har precis blivit skjuten tre kilometer härifrån.

På nära håll.

-Då kör vi. Möt mig där. -Bra.

Hej.

Vi har aldrig hälsat. Evans Toussaint.

Jag vet vem ni är.

Det är oftast inte ett gott tecken när en internutredare visar sig.

-Vet ni varför jag är här? -Jag har mina aningar.

Det är många som respekterar er på avdelningen.

Ni är visst väldigt vass.

Laser istället för ögon.

Har ni riktat lasern mot Bernard?

Ofta.

Det tog ett tag innan jag lärde känna honom.

Han är som ett vilt djur. Svår att komma nära.

Men när man lär känna honom förstår man hur bra han är.

-Men... -Om han ville använda pengarna...

...hade han redan gjort det. Utan att säga något till Maryse.

-Så varför gömde han dem? -För att Bernard inte litar på någon.

De på underrättelsetjänsten hade kunnat ta pengarna.

Det är vad lasern berättar.

Ha en bra dag, madame Garance.

-Monsieur Dupin? -Ja.

VIVIANE DUTRAIT PSYKOLOG

Oroa er inte, alla diplomen är äkta.

Det är bara... Ibland stavas ert namn med ett "n", ibland med två.

Det ska bara vara ett "n", men folk skriver ofta fel.

Tror ni att det gör mig mindre lämpad att hjälpa er?

Nej.

-Jag vet att jag inte pratar mycket. -Ni har sagt en hel del sen ni kom.

Er hållning, era ansiktsuttryck, ert tonfall. Hur ni andas.

Ni uttrycker er oavsiktligt, men ni uttrycker er.

Allt säger att ni ångrar att ni kom hit.

Ni skulle komma bra överens med en av mina kollegor.

Vad vill ni egentligen, monsieur Dupin?

Det har jag redan sagt.

Inte direkt. Ni undvek frågan. Liksom alla de andra frågorna.

Så?

Vad vill ni?

Jag antar att ni skulle vilja vara lite lyckligare, lite oftare.

Jag tänker även att ni vill tro att ert liv inte är...

-Nej, det... Ni får inte göra så här. -Får inte vad?

Ställa frågor som ni själv besvarar för att se hur jag reagerar.

Jag använder själv samma teknik i mina förhör.

Fortsätt... Kör ert psyksnack som jag inte tror på för fem öre. Kör på.

Jag tror att ni är väldigt stel i era relationer-

-vilket gör det svårt för er att öppna upp inför andra.

Jag tror även att ni ser era känslor som ett tecken på svaghet.

Troligtvis har ert arbete förhärdat er. Det är tydligt.

Uppriktigt sagt så tror jag att det går långt tillbaka i tiden.

Nu räcker det.

-Monsieur Dupin... -Ni borde låtit det vara.

Ni får betalt för en halvtimme.

-Hej. -Hej.

Är du kvar?

Du sa att du inte ville prata med mig.

Jag vet...men jag ville berätta att jag åker tillbaka till London.

-Ikväll. -Okej.

Jag hade velat sluta fred innan, men...

Jag ber om ursäkt, Ève. För allt. Verkligen.

Ja. Du har förstört jämvikten som jag har försökt skapa de senaste åren.

Det är vad du har gjort.

Ève...

-När åker du? -Ikväll.

-Vi kan ses innan, om du vill. -Ja. Inga problem.

Ska jag komma till hotellet? Vid sextiden?

-Okej, perfekt. Ses då. -Hej då.

-Ja, Ève? -Hej, Bernard.

James åker till London ikväll.

Tack.

Det verkar vara samma hylsor som med de andra offren.

Jävlar.

-Vet vi vem offret är? -Nej. Polisen söker igenom huset.

-Hittade du något på bensinstationen? -Ja.

En bärgningsbil åkte förbi två gånger i full fart-

-före och efter de sista sms:en från offret.

Enligt kamerans tidkoder.

En sån där bärgningsbil?

Ja, en precis likadan.

-Kan du försöka identifiera föraren? -Absolut.

-Madame Ferron? -Ja?

En granne är vittne till händelsen.

Jag trodde att du var tjänstledig?

Jag förväntade mig inte att se dig här.

-Har du pratat med internutredarna? -Ja.

-Vad sa du? -Jag sa...

...att vi gjorde det bakifrån i arkivet.

Det är uppenbart att du är här för att prata med mig.

Ève sa att du har hjälpt henne med info om kidnappningen.

Något med det elektroniska låset.

Jag rekommenderade bara någon.

Jag kommer bara åt den senaste versionen av utredningen.

Den som utredarna har lagt i molnet.

-Undrar du om det finns äldre kopior? -Ja, något kan ha tagits bort.

Av misstag eller medvetet.

-Har utredningen återupptagits? -Jag arbetar inte. Jag är avstängd.

-Är Maryse okej med det här? -Det är hon som har bett om det.

Vilket galet gäng.

Jag ska se vad jag kan göra. Jag återkommer.

-Har du ringt psykologen? -Ja, jag har till och med varit där.

Och jag kommer inte att återvända.

Du har något ohälsosamt inom dig.

Det skulle vara bra att få bort det innan det dödar dig.

Jag är här.

Cléa Millet och Théo Rivière.

22 år gamla och ihop sedan ett halvår.

Cléa fyllde år igår. Han hade fixat en fest på en restaurang.

-Vännerna väntade på dem. -Ja.

De fick problem med bilen, vilket hände ofta.

De stannade för att kolla upp saken och blev nedskjutna.

Bilen har kollats för fingeravtryck men det hjälper nog inte.

Det fanns för många. Men...

Jag hittade ett speciellt meddelande i Théos röstbrevlåda.

Du har förstört allt, skitstövel! Hon är min!

Se upp när du går ut, för jag lovar att du kommer att råka illa ut.

Numret var dolt så jag vet inte vem det är.

Fråga vännerna om de känner igen rösten.

Vi har ännu ett offer: Erika Coupal, 42 år.

Hon hittades död i trädgården på framsidan av sitt hus.

Två meter bort låg en hylsa-

-som troligtvis är identisk med den vi hittade bredvid det första offret.

Jag har inte hittat något samband mellan offren.

Det enda vi har är en bärgningsbil-

-som stod parkerad vid den andra brottsplatsen-

-men som troligen även åkte förbi den första.

En intressant sak är att madame Coupal var tillsammans med någon.

Polisen har sökt igenom huset och hittat papper med hans namn-

-en viss Ziad Nardnashir.

Monsieur Nardnashir jobbar för en bärgningsfirma-

-och är för tillfället försvunnen.

Även parets bil är borta.

-Finns det några vittnen? -Ja, grannen Jocelyn Desmarais.

-Han väntar i rummet intill. -Jag går dit.

Nej, vänta. Jag måste förvarna dig. Det kan bli svårt med fantombilden.

Monsieur Desmarais?

Hej.

Jag heter Ève Garance. Kom med mig.

Den här vägen.

-Ja? -Ni verkar ha mycket att göra.

Räcker ni till?

Vi klarar oss. Något nytt?

Enligt datumen i Èves rapport och några jag har pratat med-

-la utredarna, Turgeon och Girard, rapporten på hyllan...

-...några månader senare. -Har du pratat med dem?

Problemet är att de tog ledigt. Utbrända. De kom aldrig tillbaka.

Och var är de nu?

Turgeon har försvunnit.

Han verkar vara med en tjej som han träffade i Asien. Ingen vet.

-Och Girard? -Hon dog av en stroke två år senare.

Systern sa att hon innan spenderade som en galning.

Ett nytt hus, en stuga, en ny bil.

Jag ska fråga runt. Man vet aldrig.

-Ringer du om du hör något? -Okej.

Maryse...

-Vad? -Jo...

Kom igen, Bernard!

Man säger: "Förlåt, Maryse." Det är väl inte så svårt?

Det var tidigt på morgonen.

Solen hade precis gått upp.

Jag hade hämtat posten och var på väg tillbaka.

Jag föredrar att göra det tidigt. Det är säkrare.

Såg ni madame Coupal under promenaden?

Ursäkta. Ni förstår vad jag menar.

Jag kan se. Bara tjugo procent, men jag kan se.

Nej, jag såg henne inte på vägen tillbaka.

Men hon hälsade när jag lämnade huset lite tidigare.

-Vi är båda morgontidiga. -Vad hände sedan?

-Ziads bärgningsbil åkte förbi. -Kom hennes man innan mordet?

Ja.

Och ni är säker på att det var hans bil ni hörde?

Jag stämmer musikinstrument. Ljud är min specialitet.

Jag kände igen motorn med en gång.

Det är sällan Ziad åker hem med jobbfordonet, men det händer.

-Vet ni om det var han som körde? -Nej.

Jag var på väg hem med ryggen mot dem.

Då hörde jag två skott.

Jag tog genast skydd.

-Såg ni när hon blev skjuten? -Nej.

Men jag såg en man gå in i huset en kort stund och sedan ta deras bil.

Hur såg bilen ut?

En mörkgrå sedan.

Kan ni beskriva mannen?

Han hade mörk hy.

Och kanske något på huvudet. En hatt eller en toppluva.

Om det inte var hans hår.

Han hade på sig grå arbetskläder och svarta stövlar.

Egentligen...är jag rätt säker på att det var Ziad jag såg.

Vad vill du?

-Jag behöver din hjälp. -Jag lyssnar.

Jag skickar över bilder på hylsor från morgonens brottsplats.

De ska till ballistiken men jag tänkte att du var snabbare.

Jag har letat men har inte lyckats identifiera dem.

Okej.

Jag tycker att det ser ut som en .44 Magnum.

Nej, det är en .44 Scorpion.

De finns inte i omlopp sedan i början av 2000-talet.

Är de gevärskulor?

Bland annat. De fungerar även med en ombyggd Desert Eagle.

Så vi har en mördare med en ombyggd halvautomatisk bössa-

-som använder unika kulor.

Är det en...soldat?

Eller en samlare.

-Okej. Tack för hjälpen. -Det var så lite.

Och Bernard... Jag tror inte på det.

-Vad? -Ryktet om dina band till maffian.

-Var har du hört det här? -Skvaller vid kaffeautomaten, men...

Om du gjorde det så hade du en bra anledning.

Jag litar på dig.

-Det borde du inte. -Inte vad?

Lita på mig. Du måste tvivla på allt. Lita inte på något eller någon.

Det är så du håller dig vid liv.

-Monsieur David Brown? -Ja?

Bernard Dupin, SPM. Jag har några frågor-

-gällande James Healys och Ève Garances sons försvinnande-

-för fem år sedan.

Du har förstört allt, skitstövel! Hon är min!

Se upp när du går ut, för jag lovar att du kommer att råka illa ut.

Cléas vänner kände igen er röst, monsieur Trevor.

Benjamin, eller bara Ben. Jag hatar att kallas monsieur Trevor.

Så bra. Då kan vi dua varandra.

Kan du förklara meddelandet för mig, Benjamin.

Jag var skitförbannad för att han tog Cléa.

Vi träffades i Ottawa.

Vi var tillsammans under hela hennes universitetstid.

-Är du därifrån? -Ja.

Enligt röstbrevlådans datum var det sex månader sen meddelandet lämnades.

Det var Cléa... Hon träffade honom när hon åkte till Montreal.

Hon dumpade mig med en gång.

Jag hittade hans nummer eftersom jag hade åtkomst till Cléas mejl.

Jag var arg. Jag trodde inte att han skulle spara det.

Jag hotade honom bara en gång.

Jag var rasande när jag ringde honom. Men det var allt.

Hon skulle inse att han var en nolla till slut.

Var var du igår kväll?

Själv hemma i lägenheten. Jag spelade hela natten.

Kan jag gå nu? Mitt arbetsskift börjar snart.

Jag undrar lite...

Hur känns det att veta att ditt ex har blivit mördad?

Ingen förtjänar att bli skjuten som en hund.

Men jag är inte ledsen.

Jag och James lärde känna varandra när vi läste en MBA i London.

-Och det var så ni lärde känna Ève? -Ja.

Träffas ni fortfarande?

Efter det som hände tog vi avstånd.

Vad menar ni med att ta avstånd?

Jag menar att vi förlorade kontakten. Jag var mer James vän.

Jag fattar inte. Ni var vänner men träffas inte längre?

Det händer.

Jag har läst er redogörelse och... förstår inte riktigt, monsieur Brown.

Varför var ni där den kvällen?

Moraliskt stöd.

-Så James ringde er mitt i natten? -Ja.

Vad sa han?

Det minns jag inte.

Han var upprörd och jag förstod inte vad han sa.

Jag lät min fru sova och åkte dit.

-Stannade ni länge? -Hela natten.

-Jag gick när James föräldrar kom. -Ett ögonblick...

-När James föräldrar kom? -Ja.

James föräldrar nämns inte i undersökningen.

Stannade de länge?

Jag... Nej, jag vet inte.

Pratade ni med dem?

Ursäkta, men jag måste hämta min son. Han ska till läkaren.

Om ni vill prata med mig får ni ta det med min advokat.

-Ja? -Det är jag, Maryse.

Känner du någon som arbetar på en flygplats eller ett flygbolag?

Kanske. Varför?

Jag vet nu att James föräldrar kom dagen efter kidnappningen.

Det nämns inte i förundersökningen. Èves föräldrar kom inte.

Jag måste reda ut det här.

Som allt som har med Ève att göra är det komplicerat.

Jag tror inte att de skulle komma.

-Ska jag skicka mina kontakter? -Gärna.

-Jo, Maryse... -Ja?

Förlåt mig. Jag ville inte göra dig illa.

-Jag vet. -Okej.

Jag vet.

-Vad händer? -En man är skjuten. Vi vet inte mer!

-Får jag hänga på? -Ja, kom!

Runt 70 år. Skjuten till döds.

Vad i helvete är det som pågår?

Ja?

-Maryse? -Var är du?

En gammal man blev precis dödad nära jobbet.

Jag hjälper polisen.

Det här är det fjärde offret som har skjutits med samma kulor.

En granne såg en mörkgrå bil snabbt köra iväg efter skotten.

-Det kanske är jag som överdriver... -Nej. Så är det inte.

Du är inte paranoid. Vi har en galen mördare i stan.

Senaste nytt:

En okänd mördare jagas av polisen i Montreal.

Invånarna uppmanas att låsa in sig i hemmet eller på jobbet-

-och att ringa larmcentralen om de ser något misstänkt.

Hittills har fem personer dödats-

-däribland en man i 60-årsåldern som sköts i en gränd-

-och en 17-årig flicka, som hittades i en park för bara en halvtimme sen.

Toppen. Tack.

-Kommer Maryse? -Nej, hon bad mig göra det.

Det här är Ziad Nardnashir, make till Erika Coupal, det tredje offret.

Han kan vara vår mördare.

Han har dömts för flera väpnade brott i Libanon. Han har även suttit inne.

Hur kunde han immigrera om han har suttit i fängelse?

Enligt en person på migrationsmyndigheten-

-uppfyllde han villkoren för att betraktas som rehabiliterad.

Familjen har sagt att han inte ser ut som på fotot.

Numera har han kort hår och skägg.

Skicka fotot så tar jag hand om det. Sen kan vi gå ut med en efterlysning.

Okej, utmärkt.

Och?

Din kontakt gav mig uppgifterna kopplade till familjen Healys flyg.

-Det är dagarna runt kidnappningen. -Wow, jag behöver en snabbkurs.

Företag med privatplan fungerar inte som vanliga flygbolag.

-De använder programmet CANPASS. -Okej?

Det innebär att kunderna väljer vilken flygplats de ska åka till.

Piloten ringer och säger "jag kommer".

Sen anger piloten viktig information såsom ankomsttid-

-passagerarnas namn, orsaken till resan med mera.

På vilket sätt är det annorlunda?

Låt oss säga att tullkontrollerna är ganska bristfälliga.

Säger du att piloten kan ljuga och ingen skulle få reda på det?

Hen vet inte vad som pågår utanför cockpiten.

Men... Hur är det möjligt? Är det ingen som kollar landningen?

Allt beror på transportörens eller resenärernas anseende.

Så om man är miljardär och använder en ansedd operatör...

Kan man åka vart, när och hur man vill.

-Ja, men det bevisar inget... -Nej, men...

Det är något som inte stämmer här.

Sexton timmar efter kidnappningen-

-landade James Healys mor på Saint-Hubert-flygplatsen.

Hon åkte tillbaka knappt två timmar senare.

Alla enheter, vi letar efter en mörkgrå sedan-

-med registreringsnummer 804NSL.

Jag kan inte göra det nu.

Jag saknar personal. Jag behöver någon med hans erfarenhet.

Vi har redan fem offer. Det blir säkert fler.

Det kanske finns dödsfall som ännu inte har rapporterats.

Vad säger underrättelsetjänsten?

Att Bernard borde ha gett pengarna, men att det inte gör honom skyldig.

Evans, jag behöver honom för att ta mördaren.

-Zaid Nardnashir är nu efterlyst. -Okej.

Jag känner mig så jäkla värdelös. Jag vill ut och leta efter honom.

Vi har gjort vår del. Vi kan bara vänta.

Ja, men det suger.

-Vad? -Det suger att han är arab.

-Vi behöver inte det just nu. -Det kanske inte är han.

-Han är kanske ännu ett offer. -Hej.

De har hittat Zaid Nardnashirs bil. Polisen är på väg.

Jag kan se Ziad Nardnashirs bil.

Hej, Bernard. Kan jag ringa tillbaka? Jag ska träffa James.

-Du ska inte gå dit. -Va?

-Gå inte dit. -Vad har du hittat?

Jag måste prata med honom. Ensam. Jag hör av mig sen.

Bernard, vad har du hittat?

Oroa dig inte, han blir kvar.

Helvete.

Ève kommer inte, monsieur Healy.

Bernard Dupin. Jag är en kollega till ert ex.

Jag har inte tid att prata. Jag ska med ett flyg.

Ja, jag vet. Familjens privatplan.

Som landar om en timme, eller hur?

Det kanske är normalt för er, men för mig-

-som föddes i ett förfallet hus i Faubourg à m'lasse-

-är det galet att tro att en familj kan ha ett eget plan.

Så när jag ser ordet "privatplan" i en polisutredning-

-som den som handlar om er sons försvinnande-

-blir jag fascinerad.

Särskilt när jag får reda på att planet åkte fram och tillbaka-

-utan att det nämns i utredningen. Det väcker min nyfikenhet.

Och när jag anar att en miljardär har betalat utredare-

-för att hindra utredningen blir jag irriterad. Mycket irriterad.

Okej, nu räcker det.

-Vad vill ni veta? -Sanningen, monsieur Healy.

Hela historian. Från början till slut.

Hej, Delphine, det är jag. Mamma.

Jag antar att du ligger och sover vid den här tiden, jag...

Jo, så är det...

Efter alla medicinska prover och allt annat-

-ville jag veta hur du mår.

Jag ville också vara säker på... att du är försiktig.

Med allt som händer i stan just nu...

Jag älskar dig.

Jag är ledsen... att jag inte säger det tillräckligt.

Hej då.

Text: Jessica Turesson Iyuno-SDI Group