Original subtitles

Grått.

Azurblått.

-Madame Garance? -Körsbärsrött.

Oj, jag hade sönder duken.

-Gult. -Madame Garance.

-Det var inte meningen... -När sov ni senast?

Jag ska ställa ut i New York. Jag har många idéer.

Det är som en...

Enligt er partner vägrar ni ta medicin.

Era piller gör mig trög! De tar bort min begåvning!

Azurblått... Det var inte meningen.

Jag hade sönder duken.

Vi kör er till sjukhuset.

Vi fortsätter utredningen vid ett annat tillfälle.

Azurblått.

Körsbärsrött. Koboltgult.

Grått. Azurblått.

Körsbärsrött. Grått. Azurblått.

Jag hade sönder duken. Det var inte meningen.

THE SKETCH ARTIST

Godkväll, monsieur Luciani.

Ni får information av en polis.

Jag vill ha namnet.

Jag ser att ni har en hund.

Jag såg att ni var ute och gick med den tidigare. Fin hund.

En cane corso från Italien förstås.

Han kan vara farlig, oberäknelig.

Ja, en riktig vakthund.

Det piggade upp mig. Vänta, du ska få en sak.

-Jag har redan ditt nummer. -Det är inte mitt, dummer.

Hon är terapeut och hjälper polisanställda.

Hon hjälpte mig mycket för tre år sen.

Att hålla sig sysselsatt kan hålla en på benen-

-men man blir snabbt utbränd.

-Det är... -Ta det lugnt. Det kommer.

-Vilket? -Snart säger du att du älskar mig.

Ciao, Bernie! Ring henne.

Ja.

Monsieur Cathala, lyssna på mig. Nej, lyssna på mig. Ja.

Ja, jag träffade Santo Luciano.

Va? Nej, jag följde efter honom hem-

-men han avslöjade inget, och jag sa inget.

Oroa er inte. Ert namn kom inte ens upp.

Monsieur Cathala, jag måste sluta.

Hej.

Jag tyckte ni sa att ni bodde hos er kusin.

Jag... Jag har ingen släkt i Quebec.

Jag har ingen släkt nånstans.

Jag vill inte ha allmosor.

Min stolthet är allt jag har kvar.

Min kollega sa att ni tyckte att ni såg nån i huset.

Har ni identifierat offren?

Nej, tyvärr inte. Inte ännu.

Vi har inte fått dna-resultaten ännu heller.

Har ni barn, madame Ferron?

Ja, en dotter som precis fyllde 20.

Har ni en nära relation?

Vi har en komplicerad relation, och vi har glidit isär mer och mer.

Jag...

Jag präntade in i henne att hon skulle vara foglig...

...och lyssna på vuxna.

Titta hur det gick.

Var försiktig med er.

Ta ingenting för givet.

Hej.

Minns ni vad jag sa när ni anställdes här?

-Att jag inte skulle bli långvarig. -Vad sa jag mer?

Det kommer inte att gå en vecka utan att jag jobbar över.

Har ni fått nån träff?

Det är inte lätt eftersom kroppen är så nedbruten-

-men det går framåt.

Även om offret är i Adéles ålder tror jag inte att det är hon.

Munnen, käken, den mindre framträdande näsfåran...

Jag är osäker.

Hon kan ha lyckats fly, eller... Jag vet inte.

Vi kan alltid hoppas.

-Bernard? -Va?

Du luktar damparfym.

Det är min, apelsinblom. Jag tycker om att ha den ibland.

-Det där är inte socker. -Jag vill ha salt i kaffet.

Ni tror att Vakthunden kanske säljer underrättelse till maffian-

-men istället för att gå till intern- utredningar utreder ni det själv.

För att vara paragrafryttare-

-verkar ni tänja på reglerna när ni har lust.

Ibland är vi motsägelsefulla. Ni har salt i kaffet.

Killen ni träffade igår kväll, vem var det?

-Är det här ett formellt förhör? -Nej.

I så fall angår det inte er.

Informationen som ledde er till honom, var kom den ifrån?

-Lino Cathala. -Vänta lite...

Menar ni den Lino Cathala som ingår i Gudfaderns juridiska team?

Mm.

Han väntar på rättegång-

-och kastar upplysningar på polisen för att mildra åtalet.

Från och med nu sköter mitt team det här.

Glöm Vakthunden.

Det skulle förvåna mig om Bernard var korrumperad.

Inte efter 30 år i yrket och allt han har åstadkommit.

Därför ville jag kolla upp det själv.

Ni kan inte bara undersöka det ur en synvinkel.

För att veta om äpplet är ruttet måste det granskas ur alla vinklar.

Gå närmare.

Försök att beskriva skuggan framför er.

Jag...

Jag vet inte.

Jag ser ingenting.

Vi börjar om från utsidan, innan ni gick in i huset.

Vi har gott om tid. Det är ingen brådska.

Nej, jag är ledsen.

De enda bilderna jag ser är de döda kropparna i huset.

Hallå! Varför väntade du inte på mig? Sänk vapnet.

Jag såg en trappa till på ritningen.

Jag har ringt. Var har du varit?

På restaurangen som Adèle ringde från.

Vi åker dit sen. Gå du, jag kommer efter.

Helvete.

Kära nån.

Det låg en kropp i rummet, en kvinna.

Jag är ganska säker på att kvinnan däruppe inte var Adèle.

Hon kan mycket väl vara den ni fann i källaren.

Vad var det för rum ni fann henne i, en bunker?

Det är nog en cell.

Det är ett gammalt badrum som endast nås-

-via en förfallen trappa.

Där skulle man kunna straffa en sektmedlem.

Vid första anblicken, hur länge har offret varit dött?

Minst två veckor skulle jag säga. Jag skickar bilderna snart.

En sak till...

Jag tog en snabb titt på offret. Jag är ingen rättsläkare, men...

...med tanke på allt torkat blod på golvet och på hennes kropp...

Enligt min åsikt hade hon nyss fött barn.

Hon kan ha dött av det.

Vi får reda på mer efter obduktionen.

Nått nytt hos dig?

Jag tittade lite på Robert Hargrave, husets ägare, men jag hittade inget.

Antagligen har han levt i marginalerna för länge.

Vi ska åka till restaurangen-

-som vi tror att Adèle ringde sin mamma ifrån.

-Okej. Bernard? -Ja.

-Vi pratar mer sen. -Ja.

-Är allt bra? -Ja.

När du får bilderna, gör en ny teckning av offret.

-Ja. -Tack.

Det finns en webbplats med telefonautomater-

-som fortfarande används i Quebec.

-Det tog ett tag, men jag fann den. -Vad bra.

Du kunde ha bett växeltelefonisten om det.

-Va? -Glöm det.

Jag pratade med den nya restaurangägaren.

Han såg Rita Young, mamman, prata med kunder utanför.

Men han vet inte när eller vilka det var.

-Finns det övervakningskameror? -Nej.

De förra ägarna lämnade kvar mycket därinne.

Jag bad om kvitton för de senaste månaderna.

Jag tänkte om Adèle Young köpte nåt. Man vet aldrig.

Jag förstår inte att hon inte ringde polisen.

Jag fattar att hon ringde sin mamma, men varför inte ringa 112?

Ingen aning.

Hon kanske var rädd för följderna. Hon kanske inte litade på polisen.

Hon kanske bara ville hem och glömma allt. Jag vet inte.

Hälften av alla brott anmäls inte, och jag är inte förvånad.

Ja.

Jag letar efter fingeravtryck på telefonen.

-Det måste finnas massor. -Ja, men det är värt ett försök.

Vad hade du tänkt göra med vapnet inne i huset?

Jag vet inte.

Inte? Lägg undan borsten och häng med mig.

Körsbärsrött.

Azurblått. Koboltgult.

Använde du min inloggning igår kväll?

Du var inloggad i nästan två timmar och läste om ditt ärende.

Vad hittade du?

Jag såg...

Jag såg mig själv må dåligt mestadels.

Det är normalt. Du var chockad.

Ja.

Jag hade inte mått bra på ett tag, men nu förstår jag hur illa det var.

Det känns inte bra.

Jag har en tidigare kollega som väntar på kontoret.

Han har gjort research om sekter.

Jag skulle vilja att du sitter med.

Ja.

-Är du stelkrampsvaccinerad, Bernard? -Glöm stelkramp. Ta fram vapnet.

-Menar du allvar? -Jag säger det inte en gång till.

Skjut på den.

-Ska man ha nån särskild teknik? -Nej, sikta och skjut. Kom igen.

Ja.

Oj.

Gjorde jag rätt?

Det finns inget rätt sätt att döda nån på, Anto.

Nu vet du vad du kan vänta dig.

Det här är Ève, tecknaren på min enhet.

-Carlos, före detta utredare. -Före, före detta utredare

Jag slutade för länge sen för att jobba för Sekt-Quebec.

Vi är fattiga, men vi jobbar hårt.

Har ni information om Skymningens broderskap?

Inte direkt.

Jag letade efter likheter med gamla sekter.

Ritualerna och den esoteriska aspekten påminner om Soltempelorden.

Men jag hittade inga direkta kopplingar.

-Jag hittade den här. -La Gazette de Kingsport.

Madame Young och hennes dotter är från Kingsport.

-Titta på det här. -Det är samma symbol.

Tidningen refererar till dem som "konstiga och skruvade mord".

-Läser man mellan raderna... -Ni tror att offren dog...

-...vid en liknande ritual. -Precis.

Vad hände med Jacques Cartier-bröderna?

Officiellt upplöstes de 1965 på grund av interna motsättningar.

I verkligheten bildades flera fraktioner-

-som spreds över Kanada.

Kan Skymningens broderskap-

-vara en fraktion av Jacques Cartier-bröderna?

Ja, och det är inte allt. Jag har gjort efterforskningar.

Den lilla pojken är Robert Hargrave.

Viviane Dutrait, psykolog.

Hej. Jag skulle vilja boka en tid.

Jag heter Bernard Dupin och är utredare. Jag har ringt er förut.

Jag fick ert meddelande.

Jag tänkte kontakta er. Jag har fått ett återbud.

-Kan ni komma imorgon kl. 09.00? -Ja, jag kommer.

-Vill ni ha adressen? -Nej, det går bra.

En sak till... Vi ska inte prata om min barndom.

-Lyssna... -Nej.

Vi kan prata om jobbet-

-men om ni frågar om min barndom går jag.

Vi ses imorgon, monsieur Dupin.

Bra.

Jag är nästan klar med teckningen av kvinnan i cellen.

-Vi ser om det är Adèle. -Beträffande Robert Hargrave...

Kan du använda fotot i tidningen och göra honom äldre?

Att få nån att åldras 60 år är svårt, men det går.

Jag behöver ett skarpare foto än det här.

Anto hittade inget, men jag ska se vad jag kan hitta.

Tack.

Vi ska prata lite.

-Hallå! -Släpp!

Du sätter oss i skiten.

Hur länge har du informerat maffian?

-Var har du hört det? -I organisationen.

Jag förväntar mig en förklaring, Bernard.

Jag är ingen informant.

Jag har hjälpt Kanadas underrättelsetjänst i 18 månader.

De hörde att maffian planerade nåt stort.

De ville återuppta verksamheten på vissa ställen. De ville ha allt.

-Infiltrerade du dem? -Ja.

Vad erbjuder du dem?

Information från grova brott och narkotikaenheten. Inget är sant...

-...bara tillräckligt trovärdigt. -Och i utbyte?

Jag samlar in underrättelser åt polisen. Det är allt.

-Hur kunde du göra det här mot mig? -Det är inget personligt, Maryse.

Du kunde väl ha informerat din chef innan du tog ett sånt beslut!

-Vad hade du sagt? -Låt bli!

-Exakt! -Det är inte ditt jobb!

Du måste inte leka hjälte. Jag vill inte hitta dig skjuten i ett dike.

-Jag måste ta den risken! -Nej, det måste du inte!

Jag rekryterade dig när du mådde som sämst.

Även om du är en utredare med gedigen erfarenhet-

-var du nära att förlora jobbet.

De andra är trötta på dina gamla goda metoder!

Jag rekryterade dig, för att jag trodde att du var ärlig!

Ja.

Är det så här du vill ha det?

Ägna resten av livet åt att se dig om över axeln?

Vilket jävla liv? Jag har ingen fru, inga barn, inga vänner!

Jag har retat gallfeber på polisen i 30 år!

Jag passade perfekt. Inget att förlora!

Jo, du har mig!

Du har inte bara varit min partner i tio år.

Du är min vän.

Tre kvarter bort ligger ett postkontor.

Det här är nyckeln till ett postfack.

Där hittar du alla mutorna jag har fått. Jag har inte rört ett öre.

Vanligtvis hamnar såna pengar hos underrättelseteamet.

Varför behöll du dem?

-Vad händer nu? -Just nu, ingenting.

Vi har ett fall att lösa. Vi tar hand om det.

Men det här är inte avslutat.

Jag lyckades spåra Adèles samtal.

Det var mycket riktigt den 29 maj kl. 13.16.

Det var från automaten framför restaurangen.

Jag letar igenom kvittona från den tiden-

-före och efter samtalet.

Jag har coronerns preliminära rapport.

Offret är en ung kvinna i tjugoårsåldern...

...med nåt som liknar ett hemangiom i ansiktet.

Dödsorsak: kraftig blödning-

-till följd av förlossning utan medicinsk tillsyn.

Hittade ni henne?

Vi måste identifiera kroppen på bårhuset.

Det blir svårt, men...

Det är hon. Jag vet att det är hon.

På nyheterna på radion i morse sa de att...

...det var en bebis bland offren.

Ja, jag är ledsen.

Hade min dotter ett barn?

Min flicka...

Den blir kall.

Madame Young återhämtar sig aldrig.

Kanske inte.

Jag...

Jag hittade ett foto på Robert Hargrave som 14-åring.

Var hittade du det?

I arkiven för förlikningsprogrammet för de föräldralösa Duplessisbarnen.

Bernard, jag har nog hittat nåt.

Det är ett kvitto från kl. 13.11.

Nån beställde en clubsandwich och en dagens pasta.

Det där är Christophe Marivaux, prepperkillen.

-Va? -Ja.

Han var i restaurangen när Adèle ringde.

Och han åt ju inte.

-Vad är det? -Jag vet inte, en känsla.

Jag försöker få den att åldras. Skicka det.

-Ja. -Tack.

Gillade ni clubsandwichen eller föredrog ni pastan?

Tror du att jag minns alla restauranger jag har varit på?

Nej, bara den här restaurangen den här speciella dan.

Jag vill veta vem ni åt med.

Såg ni den här unga flickan i restaurangen den dan?

Jag är besviken.

Från en kille som heter Kriss Rambo hade jag förväntat mig mer ärlighet.

Ni kanske dödade henne.

-Jag har inget med det här att göra. -Visst inte.

Om jag fick en dollar varje gång jag hörde det kunde jag köpa en egen ö.

-Är ni gift? -Skild.

Barn, barnbarn?

-Varför frågar ni? -Svara mig.

Jag är morfar till två små flickor.

Sju offer, däribland en bebis.

Den unga kvinnan ni såg i restaurangen var ett av offren.

Hon var gravid och skulle föda snart. Barnet var hennes.

Ska jag visa er vad de gjorde med barnet när det var fött?

Jag trodde inte att de skulle döda henne.

Jag trodde inte att de skulle begå självmord.

Ja, jag var på restaurangen.

Jag hade levererat produkter till sektens hus.

Jag åt ensam.

Jag tog med pastan och värmde den till middag.

Jag har aldrig kunnat laga mat.

Jag har nog hittat nåt.

Här är en intervju som en psykiatriker höll-

-med Robert Hargraves föräldrar när de hade gripits.

De ansågs inte i skick att ställas inför rätta.

De skickades till ett psykiatriskt sjukhus där de blev kvar.

I intervjun nämns en ritual.

Det här är ritualen de använde för att döda folk.

Det är ett slags blodmagi som liknar det vi såg i huset.

Vilket syfte hade ritualen?

De led av gerontofobi.

-Va? -Rädsla för åldrande.

De var rädda för att dö.

Ni åkte dit för att leverera era produkter.

Efter det åkte ni till restaurangen. Vad hände?

Medan jag betalade dök flickan upp.

-Ja. -Jag kände igen henne direkt.

Jag gick ut för att prata med henne. Hon sa att hon hade rymt.

Hon bad mig hjälpa henne.

-Vad gjorde ni? -Sa att hon skulle ringa polisen.

-Jag gav henne lite pengar och gick. -Varför ringde inte ni polisen?

Det var inte min sak.

Och han var min bästa kund.

-Kände ni Robert Hargrave? -Nej, jag träffade aldrig honom.

Bara hans hantlangare. Hans följare skötte sånt.

-Pratade ni med honom? -Ja.

En gång vid den första leveransen i högst en kvart.

Hur var han?

Jag har många knepiga kunder...

...men jag har aldrig känt ett sånt obehag inför nån förut.

Nu ska ni följa med mig.

-Varför då? -För att betala er skuld.

Hans ögon var bruna, inte grå.

-Mer, då? -Han hade inget skägg.

Hans ansikte var utmärglat...

...och han hade en leverfläck på halsen.

-Vilken sida? -Höger.

Han var mycket magrare än på er teckning.

Insjunkna kinder.

Djupt liggande ögon.

Hans ansikte liknade en dödskalle.

-Blek hy? Mörk? -Mycket blek.

Håret, då?

Mycket mörkt för hans ålder med bara lite grått.

Han hade synliga ådror.

Det var konstigt.

-Sa han nåt utöver det vanliga? -Ja.

Han sa...

Ni anar inte vad jag skulle ge för deras ungdom.

När? Är ni säker? Ett ögonblick.

Enligt en kollega är monsieur Lambeau på brottsplatsen.

Det är inte Michel Lambeau.

Robert Hargrave?

Ni är mycket begåvad.

Var är Michel Lambeau?

På bårhuset, antar jag, med de andra.

Era följare offrade sig för att ge er ungdom.

Jag offrade inte dem.

De gick med på att delta i ritualen.

De gav mig sitt blod och sina kroppar frivilligt...

...för de blev också lovade evigt liv. Förstår ni inte?

Hur lyckades ni övertala Adèle att gå med i er sekt?

Sekt? Säg inte "sekt".

-Det är förminskande. -Svara bara på frågan.

Jag återvände till min hemstad för fem år sen.

Jag träffade henne i parken av en slump.

Hon var ledsen och vilsen.

-Ni utnyttjade hennes svaghet. -Nej...

...jag gav henne det hon hade förlorat.

En familj.

Har ni nån aning om vad det innebär att förlora sin familj?

Man är ensam, utan hopp.

I flera år levde vi lyckliga tillsammans...

...i harmoni.

Vi funderade på de stora frågorna.

Ja, men ni blev äldre.

Jag ville inte dö, inte innan...

...jag förstod universums heliga geometri.

Jag ville utföra samma ritual-

-som mina föräldrar hade gjort många år tidigare.

När Adèle listade ut-

-vad ni tänkte göra med barnet rymde hon.

Mamma?

Lyssna på mig. Jag är i Quebec.

Hämta mig. Jag är rädd. Det har spårat ur.

-Jag fattar inte. -Jag står i en automat.

Jag ringer från en automat utanför en restaurang som heter "Hörnet".

-Hämta mig mamma! -Adèle?

-Nej! -Adèle?

Nej! Nej!

Adèle.

Barnet var mitt.

Jag var steril.

Det var första gången en kvinna...

Hon hade ingen rätt att ta det ifrån mig.

-Så ni låste in henne. -Ja.

Fram till förlossningen, och sen...

Sen utförde jag den andra ritualen.

Och nu är jag helt ensam.

Ni får ursäkta mig. Jag mår inte alls bra.

Det är gift.

Bernard, han tar gift.

Jag kommer att förenas med min familj.

Du kommer inte att förenas med nån, ditt jävla as.

Du försvinner i ett tomrum.

En man har förgiftat sig med tabletter.

Hur mår du?

Igår kväll läste jag igenom min sons ärende.

Och?

Jag vet inte. Jag kan inte tänka klart.

Ève?

Jag tar hand om det.

Ja.

Det var min dotter på bårhuset.

Hennes mördare är död.

Det är hemskt att säga, men...

...jag är glad att han begick självmord.

Jag antar att ni åker tillbaka till Kingsport snart.

Jag vet inte än.

Det finns inte så mycket kvar där förutom dåliga minnen.

Tack för allt.

Jag gjorde bara mitt jobb.

Porträttet på min dotter...

...kan jag få en kopia?

Jag skulle vilja behålla det.

Naturligtvis.

Bernard.

Jag ser att du har kallat hit internutredningen.

Vi hittade mutpengarna i postboxen-

-där du sa att de låg.

Jag har kollat med underrättelsetjänsten.

De bekräftade ert samarbete i ett av deras ärenden.

-Bra. -Nej.

Det är långt ifrån bra, Vakthunden.

Kuverten som du har gömt, jag gillar det inte.

Vi har rutiner, och du följde dem inte.

Oavsett vad underrättelsetjänsten säger måste jag utreda.

Om ni utreder mig får jag inte jobba.

Precis.

Jag måste suspendera dig ett litet tag.

Ève sa att hon berättade för dig om sin utredning.

Du är ledig. Se till att göra nytta.

Fan, vi kommer försent.

Det är bara en bordsbokning. Du kan boka av.

Nej, det är försent för det.

Du lovade att det bara skulle bli vi.

Älskling, det blir inga fler. Oroa dig inte.

-Du ljuger dåligt. -Vad är det för fel på bilen?

-Kylaren läcker. -Igen? Fan.

Jag sa åt dig att inte köpa rishögen.

-Ringde du honom? -Nej, han såg nog att vi stannade.

Hej, kylaren läcker. Kan ni hjälpa oss? Jag vet inte...

Text: Marie Ramel Iyuno-SDI Group