Original subtitles

Adèle?

THE SKETCH ARTIST

Anto? Vad gör du här?

Skulle inte Bernard köra dig hem?

Nej, det är bara...

Mina föräldrar vill att jag ska byta jobb efter attacken.

Jag är trött på tjatet.

-Håll ut. Vi ses. -Ève?

Får jag sova hos dig i natt?

-Bara som vänner. -Jag ska inte hem.

Jag förstår.

Jag skickar portkoden och adressen så ses vi senare.

-Okej. -Hej då.

-Tack. -Ingen orsak.

Hallå, Delphine.

Okej.

Ja, ska jag boka?

Det här är polisens hjälplinje. Lämna ett meddelande.

Vi kontaktar er snarast mellan kl. 08.00 och 20.00. Tack.

Jag heter Bernard Dupin.

Jag har varit utredare i 30 år.

Jag måste ha sett hundratals...

Ni vill väl inte ha mitt cv?

Jag mår inte bra, och jag behöver prata med nån.

438-555-0504.

Hej!

-Vad är det för fel på dig? -Låsets användarhistorik!

Fingeravtrycken avslöjar vem som använde det-

-natten när William kidnappades.

Kl. 23.44 kom din vän David in.

Två minuter senare gick han. Du följde efter honom!

Du kom tillbaka 31 minuter senare.

Du var ute innan vi ringde polisen.

-Vart gick du? -Ève...

-Säg sanningen! -Vi pratar när du har lugnat dig.

-Nej! -Vad minns du om den kvällen?

Någon detalj, nånting? Vad kommer du ihåg?

Och dan innan, minns du nåt från den dan? Inte?

Det är en enda röra.

Det var en rörig kväll, och vi betedde oss irrationellt.

Det enda jag minns är att du låste in dig i Williams rum-

-och du skrek...

Jag kände att det måste få ett slut.

Vi två måste få ett slut.

Det är inte jag som är skurken, Ève.

Kameran är inte på. Spelar du inte in mig?

Du får en chans att förklara dig.

Jag har inte bestämt mig om jag ska meddela internutredningen.

Santo Luciani, maffians nummer två.

Jag vet vem han är men inte vad du gjorde med honom.

Jag följde upp ett spår i ett kallt fall som ledde mig dit.

-Jag stötte på honom av en slump. -Mitt i natten i hamnen?

De där människorna jobbar inte nio till fem, Maryse.

-Pratade han med dig? -Ja, han bad mig dra.

Sen blev tonårsflickan dödad, och det avslutade vårt samtal.

Vilket kallt fall utredde du?

En triadlöjtnant hittades i sin bil på flodens botten 2013.

Du vet väl att jag kan se dina inloggningar i vår databas?

Det kan du...

...men inte att jag tittade på allt relaterat till det kalla fallet.

Jag har allt i pappershögarna runt mitt skrivbord-

-eller i huvudet. Får jag gå nu?

Bernard.

Ève är inte den enda som kan nosa upp en lögnare.

Tack för att jag fick sova här, Ève.

-Berätta när du är redo. -Redo?

Sen igår kväll har du försökt berätta nåt.

Det märks tydligt. Vi pratar när du vill.

-Jaså, din... -Jag har förlorat min dotter!

Madame!

-Lugna er! Är ni skadad? -Ja.

Sätt er. Vi ska hjälpa er.

Hej. Rita Young, 50, född i Kingsport.

Det är en liten fransktalande by i Ontario.

Hon säger att hon letar efter sin dotter Adele, 21 år-

-som försvann för minst 5 år sen.

Hon åkte till ett hus i stans västra del-

-för att leta men hittade istället fem kroppar-

-starkt förruttnade. Polisen är redan där.

Varför bad hon inte grova brott sköta utredningen?

För att hon såg mig på nyheterna efter gripandet av dr Pascal Lauzon.

Sen dess är hon övertygad om att vi kan lösa dotterns försvinnande.

Hennes handskada, orsakades den av glas?

Ja, hon slog sönder ett fönster för att komma in i huset.

Vad ledde henne dit?

Vad jag förstår var dottern med i en sekt-

-och sekten höll till i det där huset.

Ève, vi pratar med henne. Anto, förbered utrustningen.

-Jag, då? -Du gör som du vill, som vanligt.

Skynda dig, Anto. Vi åker om fem minuter.

Madame Young, Ève Garance, forensisk tecknare.

De andra i vårt team är redan på väg till huset.

Ni måste hjälpa oss att förstå vad som har hänt.

Min dotter kallade det för "templet".

Som tonåring blev hon hjärntvättad av en guru.

Hon berättade för mig om andligt uppvaknande och forntida tecken.

-Andligt uppvaknande? -Ja, det var svårt att förstå.

Jag försökte ta reda på var hon fick allt ifrån-

-men min dotter svarade inte.

Vet ni vad personen som indoktrinerade henne hette?

Om hon sa det minns jag det inte.

Kan ni berätta mer om sekten?

Nej. Jag...

Jag lyssnade inte riktigt på henne.

-Letade ni efter henne på egen hand? -Ja.

Fem år senare. Letade ni inte efter henne tidigare?

Jag hade inte riktigt tid att tänka på henne.

Min man dog av en stroke 2015.

Han och Adèle hade en nära relation. Efter begravningen...

...blev Adèle deprimerad.

Och sen?

Sen hamnade hon i den där sekten.

På sin sextonde födelsedag rymde Adèle.

Lämnade hon nåt brev eller skickade hon nåt mejl?

Nej.

När jag vaknade en morgon var hon borta, och alla lådorna var tomma.

Madame Young, när ni ändå är här vill vi ta ett dna-prov från er-

-för att se om det stämmer överens med någon av kropparna i huset.

-Charmerande. -Ja.

Jag kollar läget sen kommer jag.

-Vad har ni åt mig? -Det är sex kroppar.

Fem på bottenvåningen och en däruppe.

Vad i helvete?

Madame Young, vill ni ha nåt att dricka?

Nej. Nej, tack.

Vad var frågan?

Minns ni inte? Vi talade om er dotters sista telefonsamtal...

-...för tre månader sen. -Jaha.

Jag frågade om ni minns det samtalet.

Ja. Hon var panikslagen.

Hon sa att det hade spårat ur och att jag skulle hämta henne.

-Vad hade spårat ur? -Jag vet inte.

-Vad sa hon sen? -Hon sa att hon var i Quebec.

Hon gav mig namnet på en restaurang som låg nära där hon var.

"Stället på hörnet" eller nåt sånt.

Sen hördes det ljud eller skrik. Jag är inte riktigt säker.

Sen avbröts samtalet.

GEOMETRINS SEMANTIK INOM POPULÄRKONSTEN

Är ni ledaren?

I Quebec måste det finnas väldigt många matställen.

Ja, det sa polisen också när jag ringde dem.

Det var väl därför de knappt letade.

Efter tre veckor utan nåt nytt-

-gick jag till alla restaurangerna för att hitta henne själv.

-Alla? -Ja, alla.

Det tog mig flera månader att hitta henne.

Restaurangens kunder kände igen hennes födelsemärke.

-Ni har väl ett foto av er dotter? -Ja.

På det senaste är hon elva år.

Som tonåring vägrade hon att låta sig fotograferas.

Hon sa att hon var ful.

Vad tror du om madame Youngs historia?

Jag tror att hon är ärlig. Hon är chockad.

Ja. Försök att få ur henne så mycket som möjligt-

-särskilt om dottern.

Eftersom kropparna var så förruttnade-

-kan det vara svårt att identifiera henne innan dna-svaren kommer.

Om hon finns bland offren.

-Jag tar hand om det. -Ja.

-Maryse? -Ja?

Jag vill få tillgång till akten om Williams försvinnande.

-Varför? -För att vissa bitar saknas.

Även om du tillhör teamet är du fortfarande civilanställd, Ève.

Du måste fylla i en ansökan.

Då får jag vänta i tre veckor. Jag vet inte om James talar sanning.

-Varför tror du inte det? -Jag vet inte riktigt.

Det här är min privata inloggning.

Du får tillgång till allt, men jag meddelas när du använder den.

Vad gör jag om jag ser nåt jag inte gillar?

Prata med mig så bestämmer vi hur vi går vidare.

Tack.

Den där madame Young besudlade vår brottsplats ordentligt.

Det är blodfläckar, fotavtryck och fingeravtryck överallt.

Hittade du nåt intressant i källaren?

Det ser ut som ett förråd, men där fanns inget.

-Det är nåt konstigt här. -Hela huset är konstigt.

Titta här: överlevnadskit, frystorkad mat...

Den här maten räcker till en familj i en vecka.

Jag går upp och tar några bilder.

Jag tar det lilla sovrummet längst bort.

Det är mitt jobb. Bernard, det är mitt jobb!

Hon har min käklinje... ...och mina kinder.

Man ser det inte så väl på bilden när hon är elva år...

...men hon har en stor...

...grop ovanför läppen. Vad heter det?

-Näsfåran? -Ja.

-Vad har hon för hårfärg? -Ljusbrun.

Hon kan ha gråa hår nu.

Jag började färga håret som tonåring.

Vilken ironi.

Man blir gråhårig vid 20 och heter "Young" i efternamn.

Jag skulle inte ha gått in i huset. Jag fattar inte hur jag tänkte.

Ni har letat i månader. Ni var desperat.

När jag såg alla döda kroppar tänkte jag: "Gå härifrån! Stanna inte här!"

Men jag gick mot trappan i alla fall. Jag ville titta på övervåningen.

Varför då?

-Madame Young? -Fotsteg.

Jag hörde nån fly från huset.

-Vad du såg, Anto, var... -Det var en bebis.

Hur fan kan man göra så mot ett barn?

-Var är ni? -Inne i huset.

-Jag såg bara kropparna. -Var det då ni hörde fotstegen?

Ja.

Först trodde jag att de kom från övervåningen.

Jag gick mot trappan...

Adèle?

Halvvägs uppför trappan...

Hörde jag ett ljud nånstans på bottenvåningen.

Jag gick ner...

-Han bara gick ut! -Stopp.

Kan ni beskriva personen ni ser?

Jag kan inte se nåt tydligt.

Det ser ut som silhuetten av en kvinna med axellångt hår.

Gå närmare.

Hon har gröna ögon och fräknar på näsa och kinder.

En fyrkantig käklinje.

Jag tror mig se ett födelsemärke nära hennes högra öga.

-Det är Adèle. -Är ni säker?

Hon ser exakt ut som ni tecknade henne.

Jag vet inte mer.

Skymningens brödraskap.

Jag tror att sekten heter så.

Delphine.

När vi pratade sa du att vi skulle äta lunch på restaurang.

Jag vet, men jag håller på med ett viktigt fall.

-Hur mår du? -Som vanligt.

-Du, då? -Jag klarar mig.

Jag beställer mat på en indisk restaurang som kör ut mat.

-Den är ganska bra. -Jag är inte så hungrig.

Jag beställer tandoorikyckling för två ändå.

Hur är det på universitetet?

Jag tar en paus.

Du ska inte behöva leka polis-

-och ställa tusen frågor. Jag säger det bara.

Jag är gravid...i fjortonde veckan.

-Vem är pappan? -Det spelar ingen roll.

Det svaret vill inte en mamma höra.

Då måste man bete sig som en mamma.

Det var du som inte ville att vi skulle... Sluta, sluta.

Varför vill du så gärna träffa mig?

Berätta om din sjukdom för mig.

Det senaste ultraljudet visade avvikelser.

Jag måste ta ett dna-prov snart. Jag vill veta vad jag kan förvänta mig.

Har ni nånstans att bo här i Quebec?

Ja, jag har en kusin.

De senaste åren...

...har min modersinstinkt varit min kompass.

Den sa mig att Adèle fortfarande levde.

När jag såg kropparna försvann den instinkten.

Nu vet jag inte längre.

Har vi hittat husets ägare?

En Robert Hargrave. Han finns inte i belastningsregistret.

Han kan rentav vara ett av offren.

Jag har inte hittat några foton-

-varken pass eller körkort, ingenting.

Vi pratade med de närmaste grannarna.

Det gav ingenting. Trots att han bodde där länge pratade de aldrig.

Symbolen bredvid dörren, vad betyder den?

Det verkar vara ett pentagram-

-men vi vet inte från vilken religion.

Madame Young sa att dottern nämnde Skymningens brödraskap.

Hon tror att sekten heter så.

Fyra män och en kvinna.

Enligt rättsläkaren är kvinnan i 20-årsåldern.

Männen är mellan 30 och 70 år.

Med tanke på graden av förruttnelse har de legat där i två veckor.

På grund av insekter och sönderfall är de oigenkännliga.

-Den sjätte... -Sex?

Var det inte fem? Är det en till?

Den sjätte var ett nyfött barn.

Vi tror att det kan ha blivit offrat.

Byt bild, Anto.

I köket fanns 50 överlevnadskit.

Företaget som tillverkar dem ligger i norra Montreal.

Vi ska kolla vem som beställde dem.

Förutom det finns det ingen telefon, dator, tv-

-eller andra kommunikationsmedel, men det finns tonvis med böcker.

Vänta. Gå tillbaka till de fem kropparna, är du snäll.

Kropparna och slangarna är inte slumpmässigt utplacerade.

-Det är helig geometri. -Vad betyder det?

Det är geometriska former som vi ser i naturen.

Det kan vara kristaller...

...djur, blommor...

Vad har det med geometri att göra?

Den bevisar gudomlig närvaro med hjälp av symboler och konst.

Jag läste om det på en kurs. Jag såg läroboken på en av era bilder.

Ja, Michel Lambeau.

-Det är författaren. -Jaha.

Han undervisade vid Montreals universitet.

-Ge mig hans nummer så ringer jag. -Nej, Ève ringer.

-Michel Lambeau? -Ja.

Ève Garance. Vi pratade i telefon. Ni kan följa med mig.

-Ja. Trevligt att träffas. -Detsamma.

Fascinerande.

Har alla forensiska tecknare sånt här på väggarna?

Nej, det tror jag inte.

Den jag ersatte hade mycket bättre ordning på kontoret.

Lite för mycket "tjänsteman".

Ni behöver omges av de här ansiktena för att...

...uppslukas av era skapelser.

Jag antar att kopplingarna mellan brott och konst är fler än vi tror.

Som ni skrev i er bok-

-"Konst skapar frågor om naturens identitet."

-Det är nåt liknande med brott. -Mycket möjligt.

Jag kan inte nog betona det här.

Vare sig ni har proviant för två dar och måste lämna stan-

-eller proviant för två veckor och är instängd i ert hem-

-och väntar på att radioaktiviteten ska lägga sig gäller samma sak.

Lita på er lista.

Lita inte på räddningstjänsten, polisen eller samhället.

När allt går åt helvete är det ni som bestämmer.

Det är nån jävla gris som vill prata med mig.

Jag är strax tillbaka.

KOMIHÅGLISTA 72 TIMMAR MOT 2 VECKOR

Förlåt att jag sa "jävla gris".

-Vad kan jag göra för er? -Är ni Kriss Rambo?

Ja, men jag heter Christophe Marivaux.

Kriss Rambo är...ett artistnamn så att säga.

Mina prepper-kunder skulle inte lita på en kille-

-som har ett för borgerligt namn.

-Preppers? -Ja, survivalister.

Man förbereder sig inför en katastrof.

Eller människor som är med i sekter?

-Ni verkar känna till mitt arbete. -Er bok ingick i min kurslitteratur.

Stackars er.

Det känns bra att se ett så vackert ansikte som ert.

-Mår ni bra? -Nej, jag är gammal.

Jag skulle ge mycket för att vara så ung som ni.

Vårt team utreder ett antal mord-

-eller en självmordspakt. Vi vet inte än.

Vad hemskt.

Har ni levererat nåt...

...till det här huset?

Vi hittade underliga symboler i huset där vi fann kropparna.

-Symboler? -Det såg ut som helig geometri.

Er handbok hittades också i huset.

Känner ni igen de här symbolerna?

Det ringer ingen klocka.

-Är ni säker? -Om ni ger mig adressen...

...kanske jag kan hitta kundens namn i min databas.

Han heter Robert Hargrave. Här är adressen.

-Vad utreder ni? -Vi utreder.

Det är allt.

Det här är metatrons kub.

Det här är livets blomma.

Det här är en pnakotisk femhörning.

-Vet ni vad det betyder? -Det betyder absolut ingenting.

-Men i er bok... -Nej, lyssna...

Helig geometri är bara en konstform vilken som helst.

För längesen trodde några tokar att man nådde det gudomliga-

-genom av avkoda naturens tecken.

Ni verkar tro på det i er bok.

Jag kanske är konstälskare, men jag är framför allt rationell.

Skymningens broderskap, säger det er nåt?

Vänta.

För några år sen skickade en man brev till mig.

Han ställde specifika frågor om mina böcker.

Jag minns att i ett av breven-

-nämnde han Skymningens broderskap.

Men det lönar sig inte att fråga vad han hette. Det har jag tyvärr glömt.

Robert Hargrave, känner ni igen det?

Nej.

Har ni kvar breven?

Det var längesen. Jag har slängt bort alla.

Jag hittar inget.

Om nåt dyker upp kan ni väl ringa mig.

De flesta av mina kunder köper mina produkter när de ska campa.

Men en del av dem...

...har livlig fantasi.

Och det utnyttjar ni.

Vi måste försörja oss så gott vi kan, kriminalinspektören.

Vet du när du ska vittna?

Överfallet. Vet du när rättegången äger rum?

Nej, inte än.

-Vad händer med de andra två? -Antagligen 30 månaders fängelse.

Med tanke på att de sitter häktade kan straffet bli avkortat.

Men jag skulle tippa på ett eller högst två år.

Tro inte att det blir lätt för dem.

Förutom villkoren för frigivning-

-vet alla här att de överföll en polis.

Och polismyndigheten har ett gott minne.

Man tolererar inte dåligt uppförande.

Jag håller ett öga på dem också.

-En present till mig? -Ja.

Internpostavdelningen bad mig att ge den till dig.

-Vad är det? Arkitektritningar? -Ja.

Det är huset där kropparna låg.

Jag måste kolla en sak. Det är nåt som inte stämmer.

Anto.

Vet du hur många som sökte ditt jobb? Tjugotvå.

Många av dem var poliser. Jag valde själv.

Godkväll. Imorgon vill jag ha ny, konkret information.

-Ouzo? Vem är den lycklige? -Det är du, Vakthunden.

Jag hörde att du inte mår bra, och att du vill prata med nån.

Jag tjänstgör på polisens hjälplinje idag.

Jag vet att det här ska göras anonymt-

-men du och jag har aldrig brytt oss om regler.

Jag har inga glas.

-Gör det nåt? -Självklart inte.

Varsågod.

-Hallå? -Hej.

Jag vill tacka dig för att jag fick bo hos dig.

-Jag sover hos mina föräldrar ikväll. -Ingen orsak, Anto.

Vill du prata?

Ja.

Kvällen när jag blev överfallen-

-log en av gärningspersonerna åt mig.

Du frågade vad jag gjorde då?

Jag sa att jag fortsatte att gå, men det var inte sant.

Nehej.

När han log åt mig tittade jag på honom.

-Och? -Jag tittade verkligen på honom.

Som när man är attraherad av någon.

Du är inte så diskret, Anto.

Jag har sett dig kolla in kollegorna på gymmet.

Har du? Vad fan? Varför har du inte sagt nåt?

Du ville inte prata om det. Det är ditt eget val.

Jag vet att det var dumt att dölja det, särskilt nuförtiden.

-Det är bara det att... -Din pappa inte skulle gilla det?

Nåt sånt, ja.

-Är jag den första du berättar för? -Så här öppet? Ja.

Efter överfallet blev jag omskakad.

Jag förstår att det är massor som jag har förträngt för länge.

-Jag förstår. -Tack för allt, Ève.

Vi ses imorgon.

Det var som fan!

Det finns en trappa till.

Text: Marie Ramel Iyuno-SDI Group