Original subtitles

-Så du hittade henne vid stranden? -Ja.

-Var, exakt? -Gör ditt jobb, grabben.

Jag har aldrig sett ett ansikte inslaget så där.

Vad tror du kan åstadkomma nåt sånt, Bernie?

Det är lätt. Särskilt när man tröttnar på att kallas Bernie.

-Hon verkar ung. -18-20 år.

Hon har ingen mobil. Inget ID-kort heller.

Kom och ta en bild.

Kom igen, hon tar inte illa upp.

Nån konstig tatuering...

J, noll, snedstreck och ett hjärta, tror jag. Vad är det?

Hon verkar inte ha några fler.

En hörapparat.

Jag trodde inte att vi skulle ses. Du ringde inte tillbaka.

Jag hade inte tänkt komma, men det har varit en trevlig kväll.

-Varför ändrade du dig? -Livet är för kort.

Vad ska du göra om du ska tillbringa några månader i Québec?

Jag vet inte... Jag tänkte hyra den lilla stugan vid Mount Orford.

Den med blått tak.

Ja, den lilla väldigt stora stugan. Det brann ner förra året.

-Menar du allvar? -Ja, den har brunnit ner. Jag svär.

Jag är framme. Tack för i kväll.

Tack. Tänker du nånsin på William?

Du sa att vi inte skulle prata om det förflutna.

Han är...

-Han är alltid med mig. -God natt.

Jag jobbar med polisen, dr Charbonneau.

När folk är så förtegna är det ett dåligt tecken.

Du gör mig orolig, Maryse. Du tar inte din medicin.

-Du kommer ofta sent. -Vad tjänar det till?

Inte en enda läkare känner till Stonemaiers syndrom.

De kan inte behandla mig.

-Är det fortfarande svårt att gå? -Ja.

-Svårare än förra året? -Ja.

I värsta fall... Vi börjar där, dr Charbonneau.

Om ett år kan du inte ta dig ur rullstolen på egen hand.

Om två år är du sängbunden och behöver ständig assistans.

Och om tre år?

Jag vill inte prata om det nu.

Jag måste ta mina piller. Jag blir knäpp när jag missar en dag.

De stabiliserar mitt humör så att jag undviker ytterligheter.

Inte för högt...eller för lågt.

De har i alla fall inte skadat din konstnärstalang.

Varje år, dagen då William kidnappades...

...målar jag hans ansikte.

Jag försöker föreställa mig hur han ser ut.

Jag är säker på att han lever.

Jag säger till mig själv att om jag nånsin stöter på honom...

...vet han inte att jag är hans mamma, men jag känner igen honom.

Försökte du aldrig hitta honom?

Med dina pengar kunde du ha anställt en hel armé!

Jag lät polisen göra sitt jobb.

Ja, men nu... Nu är du här. Vi kanske kan öppna fallet igen.

-Det skulle gå bättre med dig. -Det är nog ingen bra idé.

Varför bad de inte om en lösensumma?

-Eve, lugna dig. -De kidnappade honom för dina pengar!

Det är nog bäst att jag går.

-Hallå? -Hej, det är mamma. Lägg inte på.

Förlåt, jag fick byta till anonymt läge. Det var enda sättet...

-Ja? -Jag söker madame Ferron.

Ja, det är jag. Jag lämnade ett meddelande.

-Ja? -Jag söker en akt.

-Okej. Vilket namn? -Garance. G-A-R-A-N-C-E. Eve.

-Var det allt? -Ja.

-Kontakta mig så fort det är klart. -Okej.

Jag tänkte att du behövde piggas upp.

Tack!

När sov du gott senast?

Natten innan jag började jobba här.

Nej, det är inte sant. Det var natten före det.

Natten innan jag började här fick jag inte en blund i ögonen.

Så är det när man är ung och snygg och festar.

Jag festade inte. Jag jobbade på ett fall med Bernard.

-Vilket fall? -Titta, han är också trött!

Vilket fall, Bernard?

Jag hörde skrik.

Det lät som ett gräl, men jag hörde inte vad de sa.

Sen körde en bil i väg, så jag gick närmare.

Jag såg inte föraren, men det satt en ung kvinna i passagerarsätet.

Hon var ung och hade två änglavingar tatuerade på bröstet.

Sen gick jag mot stranden.

-Det var då jag hittade offret. -Vänta.

Vad gjorde du på stranden mitt i natten?

Du är ingen polis, vad jag vet.

Nej, men det är jag. Svara på frågan.

Igår kväll var jag här och jobbade ett par timmar och gick vid midnatt.

Jag blev trött medan jag körde och ville ta lite luft.

Och när du hittade kroppen-

-påbörjade du en utredning utan att säga nåt till mig.

-Med dig som huvudvittne. -Tja...

Det är ju jättebra.

Du skulle ha sett hur de slaktade henne. Jag kunde inte låta bli.

Okej, toppen! Tack, ha en bra dag!

-Goda nyheter! -En kaffe får tydligen igång dig!

Tack vare serienumret på hörapparaten...

-Vilken hörapparat? -Vi hittade den i offrets öra.

Jag pratade just med tillverkaren.

Varje enhet har ett serienummer knutet till ägaren.

I det här fallet är ägaren en viss Philippe Daviau.

Skicka koordinaterna. Vad är planen?

Jag vill testa mitt nya program.

-Jag kan försöka få fram ett ansikte. -Behöver du hjälp?

Jag måste till bårhuset och ta bilder.

Ta dina saker, jag väntar i bilen.

Håll koll på Bernard. Det är för många hål i hans historia.

-Okej. Jag måste svara. -Visst.

-Hallå? -Det är ingen nödsituation.

Om du vill prata senare...

-James, du ringde ju. Säg. -Jag försökte hitta honom.

Första året efter skilsmässan-

-lade jag mycket pengar på att hitta William.

Och jag är rädd att om fallet öppnas igen...

Jag förstår.

Förresten, hur går det med fotoanalysen?

Du hörde aldrig av dig.

-Tack. -Tack.

Offrets tatuering verkar betyda "Joker".

-Joker? Varför då? -Batman, kanske? Glöm det.

-Det är mycket blod. -Ja, det finns däckspår också.

Vi borde ta avtryck.

Som ni kan se är det blod ungefär 30 centimeter från marken.

Offret stod antingen på knä eller försökte resa sig-

-när bilen körde in i henne.

Hon krossades mellan stötfångaren och betongblocket, eller hur?

Ja, precis.

På hamnens hemsida kan vi se övervakningskamerorna.

-Varför tänkte du inte på det? -Du har rätt!

Jag är den ende här som får se sur ut!

Mitt ex vill träffa mig i kväll.

Det låter som om ni ska sova ihop. Eller har gjort det.

-Varför tror du det? -Din reaktion säger att jag har rätt.

Dra åt helvete.

Det är nåt jag vill berätta.

Några veckor efter att du började här-

-bläddrade jag i akten om din sons försvinnande.

Det var längesen, men jag tyckte att poliserna hade gjort ett bra jobb.

Men den verkade lite tunn.

-Tunn? -Ja, den var välgjord men tunn.

Tunn? Kan du vara lite mer vag?

-Hej. -Hej.

Jag förväntade mig inget förhör. Kan vi prata på ert kontor?

Det är bättre här, monsieur Daviau. Det är mindre risk att bli avbruten.

Förresten, tack för att ni kunde komma så snabbt.

Jag jobbar inte just nu. Sjukskriven. Utbränd.

-Vad har ni för yrke? -Jag är psykopedagog på Belcastel.

-Jaha, skolan som... -Just det.

Längst ner på listan över de sämsta gymnasierna för femte året i rad.

En av anledningarna till utbrändheten.

Har ni informerats om att ert namn dök upp under en utredning?

Känner ni igen den här?

Ja. Det är en IIC-hörapparat.

"Invisible in the canal."

-Den ser ut som de jag har. -Inte bara ser ut. Den är er.

Vi spårade er via serienumret.

Jag undrar varför vi hittade den i örat på en flicka som dog igår kväll.

Bernard!

Du läste obduktionsrapporten och slutade mitt i en mening.

"Ventriklarna är hopsjunkna på grund av ryggmärgsförlust"-

-"som förmodligen orsakats av kraftigt våld mot skallen."

-Kärleksgnabb, kanske? -Eller våldtäkt.

Hon lyckades ta sig ur bilen och blev överkörd.

Hon har blivit våldtagen.

"Vi ser begynnande kondylom runt ändtarmen."

Tatueringen.

Rättsläkaren skriver att han har sett samma tatuering-

-på en annan ung kvinna, en prostituerad som dog av en överdos.

Menar ni att hörapparaten kan ha stulits från ert kontor?

Ja, jag har flera stycken. Det här är en äldre modell.

Den låg nog på mitt kontor.

Och stölder är vanliga på mitt jobb.

Ofta är det inte ens för att sälja föremålet-

-utan bara för att reta de vuxna.

-Ja, men hon hade den i örat. -Jag vet inte.

Har de en lista över långvarig frånvaro eller elever som har rymt?

Ja, men den är aldrig uppdaterad.

Så är det i en underfinansierad skola i landets fattigaste område.

Jag kan nog inte hjälpa er mer än så. Beklagar.

Men jag kan höra med mina kolleger. Man vet aldrig.

-Tack. Ni kan gå. -Lycka till.

Monsieur Daviau...

Vi tror att kvinnan med er hörapparat kan ha varit prostituerad.

Det var tråkigt att höra.

Men det är också vanligt i området där jag jobbar.

Han vred på huvudet efter frågan-

-blinkade inte, kliade sig på halsen...

Kroppsspråket visar att han ljuger eller döljer nåt.

Belcastel? Det var min gymnasieskola.

Jag sätter aldrig min fot där igen.

Träffade du Philippe Daviau nån gång?

Nej. Enligt skolans hemsida kom han ett år efter att jag slutade.

-Berätta om offrets tatuering. -Den ärsnarare en märkning.

Antagligen ett sätt för hennes hallick att visa att han äger henne.

För två månader sen obducerade rättsläkaren en 18-årig kvinna-

-som hade dött av en överdos. Samma tatuering på samma ställe.

En hallicksymbol, alltså. Nåt mer?

Jag pratade med poliserna som hittade överdoskvinnan.

Hon höll till på ett motell i närheten, så jag tänkte titta in där.

Fan! Jag kollar en databas. Jag tror jag känner Jokern.

Jean-Christophe Bonnessée. Han bodde i närheten när jag var liten.

Han var ingen vän, men jag träffade honom ofta.

Han hoppade av skolan och sålde droger på skolgården.

Han åkte i fängelse för mindre förseelser när han var 18-

-och han är med i 3-5-5, ett gäng i Saint-Michel.

Ta reda på allt du kan om Jean-Christophe Bonnessée.

Under tiden fortsätter jag att trakassera människorna i Vieux-Port-

-tills jag får filmen från övervakningskamerorna.

Inget lugnar nerverna som grönt te.

-Vill du ha nåt? -Nej, det är bra.

Du gjorde en konstig min när du tittade på kroppen. Som i morse.

Det är inte första gången jag ser dig ensam i bilen och...

-Vad är det? -Gör aldrig så.

-Va? -Din häxobservationsförmåga.

Spara den till jobbet. Du får inte jävlas med mitt huvud!

-Lilou! -Va?

Har du nåt att äta? Snälla, jag är utsvulten.

Det är tjejen som var i bilen. Jag känner igen tatueringarna.

Det finns många unga tatuerade kvinnor.

Du är inte till hjälp.

-Och en energidryck? Okej? -Okej. Jag fattar.

-Glöm inte det! -Nej, det ska jag inte.

Hejsan.

Kolla på nätet. Jag jobbar inte på gatan.

Du är söt och jag har 300.

Du behöver inte berätta för din hallick.

Hoppa in. Jag vill bara ha en liten avsugning. Det går fort.

-Är du polis? -Nej.

Enligt lagen måste du berätta om du är polis.

Det finns söta tjejer överallt. Jag kan leta nån annanstans.

Okej.

Inga pengar, inget godis.

Ingen lag tvingar mig att säga att jag är polis.

Hallå! Vänta! Du är inte gripen. Lugna dig!

Jag vill bara prata.

Inte i min bil.

Jag har inte mobilen på mig. De får spel.

Det tar inte lång tid. Vad heter du?

-Lilou. -Ditt riktiga namn!

Jag har inte gjort nåt! Du kidnappade mig!

Vad gjorde du vid floden i natt runt midnatt?

-Låter inte bekant. -Jaså?

Jag var med en kund. Han jobbar i hamnen.

-Vad heter han? -Hur ska jag veta det?

När han såg att han skulle bli sen körde han mig till motellet.

Många kunder tar dit tjejer. Det är en lugn plats.

Visste du att en ung kvinna mördades på din lugna plats igår kväll?

Jag såg inget.

Jag gjorde det kunden bad mig om och sen drog vi.

Jag ska ge dig tre namn.

Jean-Christophe Bonnessée, Jokern och Philippe Daviau.

Betyder de nåt för dig?

-Philippe Daviau kan vara en kund. -Snacka inte skit!

Om jag inte åker tillbaka nu får jag skit!

Jag har fler frågor!

Snälla. Du anar inte vad de gör när de blir arga.

Låt mig gå tillbaka.

Snälla.

Hon manipulerar dig. Varför släpper du henne?

Jag ska återuppta utredningen om Eve Garances sons försvinnande.

Det är inte officiellt. Än så länge.

Men när jag tittade igenom dokumenten dök ditt namn upp.

Du var en av de första poliserna på plats den kvällen.

Berätta vad du såg.

Det var kaos. Det tog lång tid innan jag förstod vad som hade hänt.

Jag hade patrullerat området hela natten.

Jag ska fråga dig nåt viktigt.

Såg du nån annan där den kvällen förutom Eve och hennes man?

Nej.

-Hur var de? -Killen var tyst och chockad.

-Eve var osammanhängande. -På vilket sätt?

Hon hade en krisreaktion. Hon rabblade färger.

Minns du exakt vad hon sa? Några andra detaljer?

Eve plockade upp en trasig duk. Jag sa åt henne att sluta.

För att den kunde vara bevis? Nåt mer?

Så allt är bra?

Ja, men mjukvaran är svårare att använda än jag trodde.

Ring om det är nåt.

Stackare! Ingen förtjänar att dö så här.

Du står Bernard nära, eller hur?

Kanske inte som du tror, men...

Jag har sett delar av honom som få andra har.

Okej. Han verkar inte må så bra.

Om mina tre skilsmässor har lärt mig nåt-

-är det att män aldrig är som de låtsas.

Bernies tuffa sida är en fasad. Ett sätt att skydda sig.

Han vill rädda alla, men han kan inte.

Var dina tre ex så mot dig?

Jag må älska män-

-men som min grekiska faster skulle säga, de ärmalakas, allihop.

-Va? -Skitstövlar.

Varför följde ingen upp det?

Tjejerna ville inte anmäla honom formellt.

-Jag förstår. -Var det allt?

-Ja, perfekt. Tack! Hej då. -Hej då!

Jag har ny information om Philippe Daviau.

För sju år sen jobbade han på en skola i Montérégie.

Den typen av skola där de värsta fallen hamnar.

Två elever anmälde honom.

Han pressade dem visst att skicka nakenbilder.

Flickorna vågade inte lämna en anmälan.

Några månader senare fick han jobb i Montréal.

Och du?

Jag har en gammal vän som har koll på gatugängen och Jean-Christophe.

Han är villig att prata, men inte här och bara anonymt.

Han väntar barn och är orolig.

Vi ska träffas i närheten av där jag bor.

Nej. Det här känns inte bra, Anto.

Du borde ha låtit oss ringa dina kontakter.

Och att träffas där du bor är ingen bra idé.

Rykten sprids. Om nån pratar med 3-5-5 kan du råka illa ut.

Jag ska vara försiktig, Maryse.

-Nej. Ta med dig Bernard. -Okej.

-Du är inte det minsta subtil. -Jag försökte inte heller.

Så Jean-Christophe är din hallick?

Här. Göm dem väl.

De är till dig, inte dem.

Det är många boomers som vill hjälpa mig.

Jag brukar ta av stringtrosorna först. Varför gör du så?

Det finns ett telefonnummer på en av sedlarna.

Ring när du är redo att prata.

Tack.

Philippe Daviau är ingen kund. Han fixar tjejer åt gänget.

-Hallå. -Har du tid att äta middag?

Så du lagar hissar nu?

Jag är 25 och tjänar nästan 40 dollar i timmen. Vi ska köpa lägenhet.

Anto sa att du känner folk i 3-5-5.

Ja, men de hette inte så när jag langade.

Gänget grundades på vår skola.

I början var alla lodisar, som jag. Vissa hade högre ambitioner.

Och Jean-Christophe Bonnessée? Kände du honom?

Vi chillade jämt.

Han var jätterolig. Det var därför vi kallade honom Jokern.

Men när han blev boss tappade jag kontakten med honom.

Vänta... Menar du att han är gängledaren?

Det är vad ryktet säger.

Men han höll låg profil, så det är oklart.

-Vet du var han bor? -Nej.

Men jag vet var gänget håller till. En basketplan i närheten.

Förr eller senare kommer han dit.

-Vad har du gjort idag? -Jobbat.

Jag åt lunch med Lina och David också.

Mineralvatten till herrn.

Whiskey sour till damen. Vi tar det lugnt ikväll, va?

Om du vill kan jag ge ägaren en ny check, så att hon får sparken.

Nej, det är lugnt. Tack.

Förlåt, jag har haft en lång dag.

-Vill du... -Nej, det är okej.

Jag har inte sett Lina och David på ett tag. Hur mår de?

Bra. De mår bra. De har precis sålt sitt företag.

Tills de startar nästa företag har de det bra med sina tre barn.

Tre? Aj då...

Sist jag såg dem hade de bara en son.

-Han måste vara... -Sex år.

Som William.

Ska vi dela på en förrätt för två?

Vad minns du från den dagen? Snälla. Det är suddigt för mig.

Det var en vanlig dag.

William hade kolik. Vi tog en promenad så att han lugnade sig.

Såg du ingen skummis vid huset eller i entrén?

Det är ju alltid folk där.

-Okej, men du såg ingen? -Vi sov. William började gråta.

När jag kom in i rummet såg jag en silhuett.

Han stack med vårt barn och vi ringde polisen. Det är allt!

-Du sprang efter honom. -Va?

När killen stack med William jagade du honom.

Men du kunde inte ta honom-

-innan han hann in i hissen eller i trappan?

Nej, jag kunde inte göra nåt.

-Vet du var det är? -Ja, det är ett låginkomstområde.

-Vi kallade det "labyrinten". -Vi kollar in det i morgon.

Bernard, det är inte långt till pappas restaurang. Du måste inte.

Jag har planer i kväll, Anto. Nästa gång, jag lovar.

-Okej, visst. Vi ses imorgon. -Hej då.

-Hallå? -Hej, mamma.

Jag är så glad att höra din röst.

Om du ringde mig måste du ha problem med hälsan.

Delphine... Jag vill så gärna träffa dig.

Säg var och när. Jag anpassar mig efter dig.

Det är första gången jag hör dig säga det.

-Låt mig tänka på saken. -Ja, ring mig när du...

Hej.

Jag har försökt ringa hela dagen.

Vi känner till kroppen ni hittade igår kväll.

-Vi hade inget med det att göra. -Vem var det, då?

Kuvertet jag gav dig igår blir det sista på ett tag.

Var det bara det du ville säga?

Nej. Ni kommer inte att hitta övervakningsfilmerna.

Allt har raderats.

Nej, inte på fredag. Jag flyttar det till måndag.

Jag vet inte, jag har så mycket jobb just nu.

Text: Åsa Tålig Iyuno-SDI Group