Original subtitles

Kom igen, Maryse. Sista omgången. Sex...

Sju... Målet är tio.

Åtta... Bra.

Nio. Och tio!

Snyggt. Du kan sluta nu, Maryse.

Vi har ju pratat om överträning. Det slutar alltid illa.

Så envis...

Jag fyller den, sen fortsätter vi med dina lats.

-Hallå? -Hej, det är Bernard.

Ännu ett offer: Romane Lever.

-Tjejen som blev bortrövad. -Va? Vänta...

Vi hittade henne där Audrey Sandôme satt inlåst.

-Vill du ha nåt att dricka? -Hon är nog drogad.

-Fattar du vad det betyder? -Ja, det betyder...

...att det finns fler offer.

Den andra lägenheten är tom.

Huset är utdömt, fönstren igenspikade.

De kunde inte ta sig ut.

-Vi borde ha gillrat en fälla. -Vi försökte...

...men nån idiot läckte det till pressen.

-Nu vet alla att vi hittade henne. -Bernard, här har vi nåt.

Det var väl själva fan!

Du, bevis.

Du förstör brottsplatsen.

Vitt pulver på vit färg ger inga fingeravtryck.

Skärp dig.

Jag glömde det mörka pulvret. Jag bad nån hämta det.

Jag köper lite kakao i närmsta butik. Det funkar lika bra.

-Bernard... -Vad vill du?

Förlåt det där med flickan i går.

Jag blev handlingsförlamad. Jag var rädd.

Tror du att hon är traumatiserad för livet?

-Gillar du grönt te? -Jag föredrar kaffe.

Det är ohälsosamt. Jag hämtar en kopp te åt dig.

Nyheterna. Romane Lever, den unga flickan som försvann i måndags-

-har hittats i Montreal East.

Enligt våra källor...

Hej. Här kommer jag med mat.

Flickan är i säkerhet och oskadd till föräldrarnas stora lättnad.

Vi har försökt nå polisen, men de är tystlåtna.

Jag ska hämta fler kartonger.

Hur är det fatt?

-Vad är det? -Rör mig inte!

Audrey? Öppna.

Försvinn! Ut!

Hej. Maryse Ferron. Vi pratades vid i telefon.

Min dotter behöver vila. Vi har varit på sjukhuset i tolv timmar.

-Hon har inte sovit på länge. -Jag förstår...

...men utredningen måste gå vidare så fort som möjligt.

Romane säger att hon inte minns nåt alls.

Tack och lov att hon kom till rätta.

Vår cafeteria är inte stor, men vi kan hämta nåt att äta.

-Sen kanske vi kan prata. -Okej.

-Är du hungrig? -Nej.

Jag ordnar det.

-Hallå? -Vad har ni lurat i Audrey?

Lugna ner er, herr Maublanc.

Hon är rädd för mig. Hon körde ut mig.

Så tråkigt, men jag tycker nog att ert förhållande är ganska märkligt.

-Jag är inte inblandad. -Bevisa det, då.

-Jag går med på ett lögndetektortest. -Bra, men det kan inte rentvå er.

Om Nick Chauvet kidnappade Romane Lever-

-varför åkte han på avgiftning direkt efteråt?

Han var kanske inte ensam. Han kan ha haft en medbrottsling.

-Ännu en polis? -Kanske.

Har ni hittat nåt? Det har jag.

Jag pratade med läkaren som undersökte Romane i går kväll.

Hon hade inte blivit våldtagen. Vi hittade henne i tid.

Vi gjorde ett toxikologiskt test. Hon verkade ju drogad.

Vi hittade en medicinflaska i lägenheten.

Etiketten var sliten, men jag lyckades få fram vad medlet hette.

-Droxibutyrat-3. -Aldrig hört talas om.

Det är ovanligt. Medlet har inte varit i bruk de senaste 15 åren.

Det användes mot psykiska problem, men hade för många biverkningar.

-Exempelvis? -Dåsighet, oro, hallucinationer.

Och flaskan råkade ligga i lägenheten?

Den hade legat där länge. Han hade väl tappat den.

Han är inget snille, han har bara haft tålamod och tur.

Vi har jobbat med fingeravtrycken som Anto penslade fram med choklad.

Förutom Audrey och Romane har vi ytterligare fyra möjliga offer.

-Det funkade. -Om domaren godkänner det.

-Smakade du? Varm choklad? -Det var hans idé.

En träff hittills: ett ungt offer vid namn Annie Tousineau.

13 år, försvann 2015.

Ungefär samma bakgrund som Audrey och Romane.

Familjen bodde öster om centrum. Hon försvann i en park.

-Ett tydligt mönster. -Ja.

Jag går igenom alla försvunna barn och tonåringar-

-för att försöka hitta de tre offren.

Nåt mer?

Vi söker fastighetsägaren men hittar bara ett skalbolag.

Jag ska se vad jag kan göra.

Jag föreslår ett enskilt förhör med Romanes pappa.

-Var är min man? -Hos en annan utredare. Hur mår hon?

Hon är fortfarande chockad, men läkaren såg inga tecken på...

Bra.

Romane? Känner du igen nån av de här personerna?

Nej... Jag vet inte.

Vad är det sista du minns från i måndags?

Jag var i parken. Nån började prata med mig.

Kan du beskriva personen?

Minns du vad han sa?

-Minns du nåt om kläderna? -Jag minns inte ett dugg.

Jessica Lestelle.

-Än sen? -Hon var minderårig.

Stopp ett tag.

-Du tänker på nåt annat också. -Du vet inte vad jag tänker.

Det var för 20 år sen på en studentfest.

Jessica kände nån som kände nån som jag kände - och hon var full.

Ja, jag passade på...

...men jag anade inte att hon var 14. Jag var 19.

Jag gjorde fel.

Hon anmälde mig och polisen var efter mig i veckor.

Vi pratade om det och hon tog tillbaka sin anmälan.

Var var du när din dotter försvann?

I Toronto. Jag måste åka dit en gång i månaden för att träffa cheferna.

Jag...har kollat upp det.

Vad hittade jag i Toronto?

Rachel, min älskarinna.

-Hur gammal är Rachel? -30, inte 13.

Du...

Det har varit en jobbig vecka.

Lyne och barnen behöver inte få reda på det.

Så sant. Du kan gå.

Men jag håller ett öga på dig.

Ge oss Rachels kontaktuppgifter i fall jag får lust att säga hej.

Berätta. Har den här personen rört vid dig?

Minns du inte?

Gjorde han dig illa?

Hotade han dig?

Många frågor, eller hur? Du är trött.

Vill du vila en stund, så fortsätter vi senare?

Min kollega vill prata med dig.

Jag gillar dina tatueringar.

Den där är annorlunda.

-Vem har den andra halvan? -Zozo.

Hennes syster Zoé. Hon är åtta.

Vi gick till parken medan mamma sov en stund med min lillebror Gabi.

Han vaknar på nätterna.

-Tatuerade ni er då? -Det låg en tuschpenna på marken.

Zozo var inte nöjd med sin sol. Hon blev arg och gick hem.

Jag gick till gungorna, och då...

...kom det en som ville prata.

Han bjöd på juice.

Det såg ut som apelsinjuice, men det var det inte.

Han hade gråa ögon och...

-Får jag gå och lägga mig? -Det är jobbigt för dig.

När hon har vilat sig ska vi göra ett försök att få fram en fantombild.

Det blir bra.

-Hallå? -Hej, Ève.

-Audrey? Mår du bra? -Nej, det gör jag inte.

Jag är rädd.

Audrey?

Jag är rädd att komma ihåg nåt hemskt. Jag har börjat minnas-

-sen jag såg huset på nyheterna.

Tänk om jag känner honom...

Jag kan nästan se hans ansikte. Det är inte mycket som fattas.

Jag vill att vi går dit. Vi går till lägenheten och gör en fantombild.

Inte en chans, jag lovar.

Vi har hållit ett öga på Nick Chauvet i månader - dygnet runt.

Om det fyllot kidnappade en flicka mitt på dan, skulle vi ha märkt det.

Jag kan inte hjälpa dig. Chauvet är ett rötägg.

Om han är så usel, varför lät ni honom pensionera sig utan vidare?

Det var nåt byråkratiskt.

Jag tror dig inte.

Nick brukade spela golf med högt uppsatta polisbefäl.

-Du vet ju hur det är. -Nej, det vet jag inte.

Även inom polisen är det svårt att vara lika snövit som du.

Ta dina vitamintabletter. Du bleknade nyss.

-Dra åt helvete. -Precis vad Nick Chauvet sa.

Enligt Toussaint kan vi stryka Nick Chauvet. De har skuggat honom länge.

Karl Maublanc gav mig numret till tre dryckesbröder-

-som han åkte norrut med när Audrey försvann. Jag försöker ringa dem.

Nu vet vi vem fastighetsägaren är: Yuri Chvátil, 55 år.

Han äger ett 20-tal hus i Montreal.

-Straffad? -Nej, men många har klagat.

Hutlösa hyreshöjningar, dåliga avlopp...

Oj! Jag kollar hans LinkedIn.

Han har jobbat på ett läkemedelsbolag i tio år.

Jag skickar adressen.

Anto! Vad väntar du på?

Tack.

Vi kan avbryta när du vill. Det är du som bestämmer.

Vad minns du?

Vad känner du?

Jag fryser.

Jag vet att det är varmt ute, men jag fryser ändå.

Jag har ont överallt. Jag känner mig smutsig och ful.

Jag räknar sprickorna i taket.

Jag börjar tro att alltihop är mitt fel.

Han kommer. Jag hör honom.

Han sjunger.

Stopp. Berätta vad du ser.

Ser du sprickan? Precis så lång är han.

-Jag såg det varje gång han klev in. -Ungefär 1,80.

Han är vältränad, muskulös.

Han går säkert på gym.

Han tvingar i mig medlet och jag glömmer allt igen.

Använd alla dina sinnen. Berätta.

Jag minns inte. Jag ser honom inte.

Jag ser ingenting. Jag fryser...

Vi ska få fram hans ansikte.

Jag kom aldrig härifrån.

Mitt liv tog slut här för åtta år sen.

Jag försökte fly, men det gick inte.

Hur skulle jag kunna bli mamma?

Det enda ditt barn behöver är kärlek.

Det är din uppgift att göra barnet lyckligt - inte tvärtom.

Jag förlorade min son för fem år sen.

Polisen försökte hitta honom.

De misslyckades.

Tiden har stått stilla sen dess.

Men...du är modig.

Du är här.

Vill du försöka en gång till?

Nej. Det är meningslöst.

Jag är på vippen att få syn på honom, men det går inte.

-Jag ser bara hälften. -Hälften?

Jag kan hjälpa dig att få syn på resten.

-Får jag fråga ut honom? -Nej. Lyssna och lär.

Om en timme ska allt vara väck.

Herr Chvátil?

Lägenheten är tyvärr inte ledig längre-

-men jag har fler i närheten, om ni är intresserade.

Nej, vi är poliser. Er fru berättade var ni höll hus.

-Vad vill ni? -Ni talar väl franska?

-När jag känner för det. -I Quebec talar man franska.

Ni vet väl vad som hände i ett av era hus i Montreal East?

Jag var inte inblandad.

Visste ni att nån var där utan tillstånd?

Nej. Jag bommade igen huset 2011.

Jag tänkte riva det och bygga nytt men fick nej. Marken var förorenad.

Har ni jobbat på Solnovo?

Ja, som säljare. Det var hemskt. Hur så?

Vi hittade en medicinflaska i lägenheten.

Solnovo tillverkar inte läkemedel. Jag sålde optioner.

Ingen på företaget hade tillgång till läkemedlen.

Jag har några kontakter kvar. Ni kan få deras nummer.

När vi var där såg vi ett nytt lås på baksidan.

-Har nån annan nycklar till huset? -Nej.

Har de före detta hyresgästerna kunnat kopiera nycklarna?

Har ni hyreskontrakten kvar?

-Ja. -Bra.

Varför kom ni hit för att prata med mig, herr Maublanc?

Jag har varit i stan två gånger.

Jag vet inte ens varför.

Jag borde nog inte säga det eftersom utredningen pågår-

-men ni var ju samarbetsvillig.

Jag fick tag i två av de tre på listan ni gav oss.

De bekräftade att ni befann er norröver-

-medan Audrey hölls fången.

Ni kan åka hem. Ni är nog inte den vi söker.

Jag är gammal nog att vara hennes pappa.

Hon kan aldrig bli min.

Men jag älskar henne.

Jag kan inte hjälpa det.

I två år har jag gjort allt för att få ha henne hos mig.

Jag är inte ett dugg bättre än kidnapparen.

Det var nog det jag ville berätta för er.

Men jag skulle aldrig göra henne illa.

Jag är en jävla idiot.

Det är ohälsosamt, men inte kriminellt.

Hej, Romane.

Tack. - Kom in.

Det här är mina arbetsredskap.

Jag gör teckningar åt polisen.

Gillar du att rita? Jag med.

Dina föräldrar sa att du har börjat minnas saker.

Vill du att mamma ska vara med?

-Nej, det behövs inte. -Okej. Kom.

Det här är Audrey. Sätt dig.

Hej.

Det verkade lämpligt att låta er träffas.

Jag var i samma lägenhet som du-

-när jag var i din ålder.

Kom polisen och hämtade dig också?

Ja, de hittade mig.

Då så. Jag föreslår-

-att vi hjälps åt att ge kidnapparen ett ansikte.

-Ska du rita teckningen? -Ja. Koncentrera er.

Blunda.

Säg till när ni "ser" honom. Det kan ta tid.

Låt tiden framkalla minnena.

En liten detalj. En plats.

Ett ljud. En lukt.

-Det luktar bensin. -Jag är i en bil.

En minibuss, ungefär som mina föräldrars.

-Vad ser du? -Bara mig själv.

-Och en man som kör. -Han måste ha hört mig.

Han ser på mig i backspegeln. Jag ser hans ögon.

-Vilken färg? -Ljusblå. Pannan är stor.

-Lite större. -Så där.

-Han har mörkbrunt hår. -Lite grått, och kort.

Strävt högst upp, kortare på sidorna.

-Han har en rand på halsen. -Som ett blodkärl.

Vi har just stannat framför huset.

Han kliver ur bilen.

Jag ser honom i profil.

-Stor näsa. -Nästippen neråt.

-Liten mun. -Tunna läppar, vita tänder.

Ögonen verkar trötta, sorgsna. Fyrkantig haka.

Fläckar under vänstra ögat.

Rynkor i pannan som om han tänkte för jämnan.

Struphuvudet syns tydligt. Det rör sig när han pratar.

-Han pratar inte nu. -Nej...

Han sjunger.

I min faders trädgård blommar liljorna

I min faders trädgård blommar liljorna

Och all världens fåglar bygger bo i den

En rad kidnappningar och övergrepp från 2013 till idag har klarats upp.

Den misstänkte greps på sin arbetsplats.

Pascal Lauzon, 38 år och förloss- ningsläkare åtalas för grova brott:

Människorov och sexuella övergrepp-

-på sex minderåriga offer varav tre ännu inte har identifierats.

Gripandet möjliggjordes av en fantombild och offrens vittnesmål.

Maryse Ferron vid Montreal-polisen kommenterar.

Den misstänkte bodde tidigare i lägenheten-

-där vi hittade Romane Lever.

Han låste in sina offer i det numera utdömda huset.

Offren var barn till de patienter som kom till hans mottagning.

Med hjälp av deras personuppgifter-

-kunde han enkelt lokalisera de unga offren-

-droga dem, föra bort dem och sedan våldföra sig på dem.

-Nu har vi allt från mottagningen. -Tackar.

Varenda journal är med.

Jag hittade kontaktuppgifter som tillhörde föräldrarna-

-till Audrey Sandôme, Romane Lever och Annie Tousineau.

Perfekt. Dr Lauzon har börjat prata.

Snart vet vi vilka de andra offren var.

Han var hennes läkare. De borde ha känt igen varann.

Hon var drogad och hon har försökt glömma alltihop.

Pascal Lauzon är så narcissistisk att han inte kände igen henne som vuxen.

För en pedofil var hon ju ointressant.

Huvudsaken är att vi avslöjade honom.High five!

En vacker dag kommer du att hata ditt jobb, tyvärr.

Då har du sett för mycket som ingen vill se.

Nätterna blir för korta, dagarna för långa.

Världen är hemskare än du tror.

Kanske, men det här är mitt drömjobb.

-Bra. I morgon börjar vi tidigt. -Okej. Vänta lite...

Som tack för att jag fick jobbet är ni bjudna till pappas restaurang-

-på en äkta egyptisk middag.

Vi har molokhia, koshari, vindolmar och grillad mumie.

Nej tack.

Om du är rädd för nya smaker kan du få snabbmat.

Jag är inte intresserad.

Vi kommer, så klart. Dricker vi te eller har ni nåt starkt?

-Vi har allt. -Bra, men vi tar det lilla lugna.

Hej.

Förlåt om jag skrämde dig.

Jag försökte ringa dig, men numret funkade inte.

Du har väl bytt.

Jag väntade utanför. Jag antog att du hade bytt portkoden.

Ève? Mår du inte bra?

Försvinn.

Nej!

Text: Bo Wetter Iyuno-SDI Group