Original subtitles

Vad händer? Det är Jon-E-Zee från den oschysta delen av stan.

Montréal, representera!

Jag är här med mitt nya stunt som jag ska utföra för dig och dig!

Följarna blir som galna! Yo, live!

Jag är på en äcklig bakgata och letar efter världens fulaste dam-

-för att ge henne rosa läppstift medan hon är medvetslös.

Yo, jag vill tacka mina 60 000 lojala följare.

Jag är den jag är tack vare er, särskilt Camille Brouillard.

Du är mitt livs kärlek,bae. Jag är galet kär i dig.

Stanna.

Fokusera på killen som överföll dig.

Vad kan du berätta om honom? Är han lång, ung?

Minns du nåt särskilt?

Fan, jag har upprepat samma sak i två timmar.

Fråga dina polisvänner, de fick min redogörelse.

Killen hoppade på mig och stack med min nya telefon.

Jag vet, Jonathan. Men jag har bara två ögon och ett getskägg att gå på.

-Okej, jag ska prova en sak. -Kör på.

Blunda.

-Okej, jag har fått nog. -Lita på mig, Jonathan.

Okej.

Berätta vad som hände precis innan du blev överfallen.

Jag vill tacka mina 60 000 lojala följare.

Jag är den jag är tack vare er, särskilt Camille Brouillard.

Du är mitt livs kärlek,bae. Jag är galet kär.

Stanna.

Beskriv den stunden med alla dina sinnen.

Han har mörk hy. Jag kände doften av hans parfym.

Vad ser du?

Han är latinamerikan. Han har små öron med en plugg.

Han har en lång nacke. Håret är snaggat ner till hårbotten.

Han har en platt näsa, fyrkantig käke och sneda ögon.

Han har tjocka ögonbryn. Hans näsa är större. Inget skägg.

Han har en tatuering under ögat...

...en tårdroppe.

Han har ett ärr på hakan.

Här, ser han bekant ut?

Det är han, på pricken. Du är duktig.

Du måste hitta honom, min telefon var jättedyr.

Självklart.

Vad gör du? Ska jag bara stanna här?

Anthony.

-Anto räcker. -De väntar där nere.

Välkommen till katakomberna.

Filmade ni en skräckfilm och glömde ta ner dekorationerna?

Nej, det är ett gammalt bårhus. De bevarar vårt arkiv i källaren.

Det är tydligen enklare för dem.

Utredningsenheten jobbar inte som alla andra.

Här har du ett litet kafé.

Hon väntar på dig.

God morgon, madame Ferron.

"God morgon" är en anglicism, här säger vi "goddag".

Du kan kalla mig Maryse.

-Är du redo för din första dag? -Ja.

Jag hade väntat mig en låda med munkar som välkomstgåva.

Men vi får ta det senare.

Och jag fick börja med en analundersökning.

Förstår du vad utredningsenheten är, Anthony?

Ja, ni har hand om kalla fall och problematiska utredningar.

Vi är en liten, separat grupp som samarbetar med polisen.

Vi har inte hand om fall och utredningar. Vi löser dem.

Vi pratade om det. Jag har höga förväntningar.

Vi betalar inte för övertid och vi vet inte vad semester är.

Målet är handbojor runt handleder, är det uppfattat?

Det funkar för mig. Nej, vänta. Det var inget skämt.

Det är okej, jag håller med om det du sa.

Det är uppenbart att er YouTubare hittade på allt.

Du såg inte hans ansikte. Han hittade inte på skadorna.

Jag ändrade på hans uppgifter om ögon och skägg, och han märkte inget.

-Löjligt. -Han ljuger för oss!

-Du slösar min tid, jävla knäppis. -Endast jag får kalla henne det.

-Ursäkta, det slank bara ut. -Visst.

En anteckning i din akt kanske också bara slinker ut.

Låt mig presentera Anthony Kamal, din nya kriminaltekniker.

Ève Garance, min fantombildstecknare.

Här har vi Bernard Dupin, min utredningsledare.

Du kan kalla mig Anto, eller Ginette om du föredrar det.

Där är ditt skrivbord. Ève, kan du visa honom skåpen?

Han rekommenderas starkt av HR.

Han har två universitetsexamen, i bioteknik och analytisk kemi.

Det här är allvarligt, vi lider av personalbrist.

Jag fick rekrytera en civilperson. Få inte även honom att sluta.

-Tycker du att han är rolig. -Nej, inte alls.

Vi har en tjurskalle, en artist och en chef på hjul.

Tycker du inte att vi kan behöva lite nytt blod?

Ansträng dig, raring.

Folk väntar på dig i lobbyn.

De verkar ha information om ett kidnappningsfall.

Okej, tack.

Säkert att du vill göra det här? Det kommer inte att hjälpa.

Ursäkta mig! Monsieur, vad händer här?

Senaste nytt om efterlysningen som gick ut för två timmar sen-

-angående den försvunna flickan i Montréal.

Tioåriga Romane Lever försvann i måndags kl. 16.

Hon sågs senast i en park-

-nära familjens hem i Pointe-aux-Trembles.

Vittnen såg henne åka med en man i en grå minibuss på väg västerut...

-Är allt bra? -Ja.

Jag har sms:at dig tre gånger.

Det här kan nog intressera dig.

Audrey Sandôme, 20 år gammal. Den 27 juli 2013, när hon är tolv år-

-kidnappades Audrey precis bredvid sitt hem.

Hon hittades 29 dagar senare, kl. 06 på morgonen-

-i en park 15 km från sitt hem.

Inga misstänkta identifierades och ingen visste var hon hölls.

Hon förträngde helt och hållet det som hade hänt.

-Fysisk och sexuell misshandel? -Ja, allt står i journalen.

Varför öppnar vi fallet på nytt?

-Hon har börjat minnas igen. -Ja, det vanliga.

Hon kom hit för att prata med oss med sitt ex pappa, Karl Maublanc.

Hon var redan borta när jag kom dit.

Han berättade allt och sa att vi inte borde öppna fallet-

-eftersom det skulle göra mer skada än nytta.

-Minns hon gärningsmannens ansikte? -Inte än, därför behöver jag dig.

Jag kan träffa henne på mitt kontor idag.

Vi kontaktade henne, men hon vägrar komma ut.

-Sms:a henne, säg att jag är på väg. -Perfekt.

-Anto, vet du hur en databas funkar? -Ja.

Jag vill att du tar fram allt vi har om Audrey Sandôme.

Jag visste inte att jag var sekreterare.

Alla hjälper alla här.

Audrey kommer snart. Jag har bara snabbkaffe.

Audrey förlorade sitt jobb. Vi lever på min handikappersättning.

Det är okej.

-Bor din son här med er? -Nej, det är bara vi två här.

Min son flyttade till Sherbrooke när de hade gjort slut.

Jag tycker inte att ni borde öppna fallet på nytt.

Audrey är skör, det är inte bra för henne.

Hej.

-Hej. -Jag låter er vara i fred.

-Vill du ha nåt? -Nej, tack.

Den här akten duger till att torka röven med.

Information saknas, pappren är inte ifyllda...

Utredaren skriver namnet fel två gånger i en paragraf.

-Självklart. -Nick Chauvet, säger det dig nåt?

Den största alkoholisten jag känt. Han gick i pension för åtta år sen.

Jaså?

Jag försöker nå en gammal utredare, Nick Chauvet.

Visst, jag kan vänta.

Som tekniker/sekreterare, finns det nåt jag kan göra?

-Nej. -Okej, perfekt. Tack.

Nick Chauvet är på behandlingshem nära den gamla hamnen.

Han ska behandlas för missbruk - det är tredje gången på fem år.

Jag tar och besöker honom.

-Jag följer med. -Nej.

Det är ett jobb för en utredare.

-Det skulle hjälpa mig att lära mig. -Det är en utmärkt idé.

-Kan du köra? -Ja.

Då kör du.

Ville du inte att din svärfar skulle stanna?

Karl kan bli lite... kvävande med tiden.

Han verkar bry sig om dig.

Han lät mig bo hos honom när jag hade gjort slut med Samuel.

Jag var helt pank och jag kommer inte överens med mamma.

Du har visst inte gått ut på en månad.

Jag får agorafobi-attacker. Det kommer och går.

-Vilken månad är du i? -Det är snart vecka 17.

Har du barn?

Vi börjar.

Så vad är grejen med Maryse?

-Benskörhet, väldigt sällsynt. -Ja, jag känner till sjukdomen.

En kille led av det på ett av mina sommarjobb.

Hon lider inte. Hon lever. Om hon hörde dig säga det-

-skulle hon kliva upp ur stolen och spöa skiten ur dig.

Jag föddes på ett sjukhus i närheten.

Men jag föddes nästan i himlen.

Mamma var gravid när hon invandrade.

Hon var i 36:e veckan, gränsen för att flyga.

Min pappa föddes i Egypten och min mamma är från Kuba.

Så jag talar lite arabiska och gör de bästa daiquiris i stan.

Visste du att Anthony inte är mitt riktiga namn?

Jag heter egentligen Ramades.

Min farmor valde det namnet. Jag vet inte varför hon gillade det.

Jag bytte till Anthony när jag blev tonåring. Det lät bättre.

Men det är ingen officiell ändring. Det står Ramades på mina dokument.

-Håller du nånsin käften? -Nej, inte direkt.

Okej...

-Okej, så vad är det? -Va?

Min bruna hy, mina arabiska drag, min terroristlook.

-Det stör dig i din vithet. -Du har rätt, jag hatar araber.

Jag ska vara ärlig.

Jag gillar inte anglosaxare, bögar, svarta, respektlösa barn, kineser-

-finniga ungar som är klistrade vid sina telefoner-

-och det kvinnliga könet i allmänhet.

Inuiter, då? Är de okej?

Du ska berätta vad som hände dig-

-och knyta an till hur du kände i den stunden.

Långsamt, tillsammans, kommer vi att bygga ett ansikte.

-Min kidnappares ansikte. -Ja.

Mitt mål är att skapa en identitet så nära den du har i huvudet.

Se det som en tratt.

Vi skapar ett grovt porträtt och sen finjusterar vi det.

Ett ansikte - din kidnappares.

En fantombild är mer än bara detaljer.

Den har ett intimt band till dina känslor.

Jag behöver dem för att skapa den.

När du tänker på din kidnappning, vad är det första du tänker på då?

En bild, bara en bild.

Jag är tolv år gammal. Jag springer genom ett tomt fält.

Jag hade precis flytt från... Jag vet inte var.

Vad mer? Blunda om du vill.

Det är lågor på himlen.

Jag är rädd - för allt.

Kan du gå lite längre bakåt?

Nån bär in mig i en byggnad.

Och... Det finns träd.

Jag ser tvättmaskiner.

Han ger mig nåt att dricka och sen...

Och sen...

-Audrey. -Jag mår inte bra.

-Jag kan inte andas. -Vänta, jag ska hjälpa dig.

Andas in i den här. Det kommer att hjälpa.

-Okej, lugna ner dig. -Mitt barn.

-Det är nåt fel med mitt barn. -Det är okej.

-Kommer jag att förlora det? -Jag är här.

Tack.

Ser man på, vakthunden själv.

Jag trodde att du hade gått i pension och njöt av golfbanan.

-Inte än. -Är det din partner?

-Ja. -Nej.

Han har ett ansikte man vill slå, men han är en legend.

År 1998 begicks 137 mord i Québec.

Vakthunden här löste 22 av dem, på egen hand.

Jag är inte här för att minnas.

Jag vill fråga dig om en utredning du ledde.

Jag är ledsen, kompis. Fyrtio år av whisky påverkar en.

Ens minne ännu mer.

Flickan hade försvunnit. Vi hittade henne och förde hem henne.

Resten är väldigt luddigt.

Visst var du inblandad i ett fall rörande barnpornografi?

Fan ta dig, det var material till en utredning.

Internroteln undersökte och rentvådde mig.

Vad konstigt, jag frågade dina gamla kollegor-

-och de sa nåt helt annat.

Jag hörde att det fanns många misstankar.

Och de misstankarna tvingade dig att gå i förtidspension.

Kidnappningen av Audrey Sandôme var ett av dina sista fall.

Vad vill du veta? Hon kidnappades nära sitt hem.

Vi hittade henne en månad senare, 20 km därifrån.

-Det var 15 km. -Okej, 15.

Flickan hade märken på kroppen, antagligen från rep.

Var hittade ni henne exakt? Det står inte i akten.

I en park, i Anjou-området.

Hon var smutsig. Hon hade sprungit ett tag.

-Vad sa hon när ni hittade henne? -Hon var förvirrad.

Hon sa att hon fördes till ett sovrum och att saker gjordes mot henne.

Det står inte heller i akten.

Det fick vi veta från journalen.

Det är mycket som inte står med i akten.

Din sunkiga akt nämner också-

-att hon upprepade ett ord när ni hittade henne.

-Det ordet är "carré". -Kanske.

Kanske? Är det sant eller inte?

Om jag skrev det är det för att hon sa det.

-Vad betyder det? -Antagligen ingenting.

Flickan hittades i parken, det är allt.

-Kan jag få mer? -Jag tror inte det.

Du hörde ungen. Jag är ledsen.

När jag går i pension tar vi och spelar 18 hål.

-Ät skit. -Vi ses, Nick.

-Är allt bra med Audrey? -Ja, hon är bara skakis.

Hon är på en klinik för tjusig för deras medel.

Det gläder mig att allt är bra.

Vi borde förhöra svärfadern, det är nåt mellan dem.

-Visst, han är här. Jag gör det nu. -Jag stannar hos henne.

-Ring om nåt händer, okej? -Visst.

Om du behöver prata med nån finns det psykologisk hjälp bredvid.

Jag har skrivit ut oxazepam, ett ångestdämpande.

Dosen är säker för barnet. Ring min sekreterare om det är nåt.

-Tack för att du kom. -Helvete.

-Är allt bra? -Jag var med om en olycka.

Nerverna skars av och det har läkt fel.

Jag vill att du förklarar din relation till Audrey Sandôme.

Hon är min svärdotter. Tja, min före detta svärdotter.

Hon har känt min grabb sen grundskolan.

De dejtade ett kort tag.

Och du välkomnade henne i ditt hem?

Ja, hon har haft det tufft. Jag försöker hjälpa henne.

-Audrey är gravid. -Ja.

Jag har inget med det att göra, mellan oss har det alltid varit...

Jag kan inte ordet.

-Platoniskt. -Ja, precis, platoniskt.

Var befann du dig när hon kidnappades?

Skämtar du?

Jag var på en byggarbetsplats i norr.

Du kan inte kolla upp det eftersom jag jobbade svart.

Kom igen, för helvete!

Varför skulle jag då komma hit? Det är sjukt!

Ursäkta mig, men jag ser sjuka grejer varje dag.

Sitt ner och besvara frågorna.

Döm mig inte.

Vet pappan att du är gravid?

Jag vet inte vem pappan är, så nej.

Det var säkert nån snubbe jag tyckte var söt på nån bar.

Det har varit många såna.

Jag vill börja om igen, men jag vill byta fokus.

Jag vill inte prata om det som hände när du var tolv.

Okej.

Visa mig det exakta ögonblicket när dina minnen kom tillbaka.

Jag är på kliniken.

Det dröjer inte länge.

Det var i början på månaden, under mitt ultraljud i 12:e veckan.

-Var du nervös? -Jag kände ingenting.

Det var så absurt att tänka att jag var gravid.

När läkaren la sonden på min mage och jag såg de första bilderna...

Jag var så rädd.

Jag var orolig för barnet - för dess hälsa och säkerhet.

Stanna. Audrey.

Det kommer att ordna sig, tro mig.

Försök ta avstånd från ögonblicket, som om du kollade på en film.

Sakta ner bilden, stäng av ljudet.

Bleka gråblå ögon. Jag vet inte.

Kort hår, mörkblont eller brunt.

Tjocka ögonbryn, lite hängande. Ovårdat skägg.

Vita tänder. Han har raka, vita tänder.

-Är han biffig? -Han ser smal ut, och väldigt lång.

Det kanske är för att jag är tolv.

Han har ett ärr här.

-Här? -Ja.

Och när han är klar med mig...

...sjunger han en låt.

Det känns bra att sova

Jag kan inte fortsätta.

Jag måste sluta.

Jag måste hämta min medicin på apoteket.

Det här är samma ångestdämpande och samma dos.

Låt den smälta under tungan.

Vi skadade människor måste hålla ihop.

Ser det bekant ut?

Nej.

Fler minnen kan dyka upp de nästkommande dagarna.

Det är normalt.

Du får ringa mig, när du vill.

Vad har vi på Audrey Sandôme-fallet?

Vi antar att hon blev drogad under hela tiden hon hölls där.

Det skulle förklara minnesluckorna. Hon hittades i en park.

När hon flydde och såg en park-

-kanske hon trodde att det var den hon hade kidnappats i.

-Det är möjligt. -Ève.

Hon sa att hon såg tvättmaskiner och lågor på himlen.

Det kan vara drogerna. Vad mer?

Hon upprepade ordet "carré" när hon hittades.

Så vi har inget konkret just nu.

Ingen gatuadress, ingen butik, inget företag eller nåt-

-inom en radie på 22 km.

Jag har gjort en lista över folk med namnet "Carré".

Den riktiga frågan är: "Har vi några misstänkta?"

Jag skulle säga Nick Chauvet.

Det är långsökt men det kan ha nåt med det att göra-

-med tanke på hans smak och då han sabbade utredningen.

Bra, fortsätt jobba på det.

-Har vi några andra namn? -Jag tror det.

Audrey känner inte igenom honom, men tycker ni att han ser bekant ut?

Karl Maublanc, svärfadern.

Hon måste leva i förnekelse, efter allt hon har gått igenom.

Ta reda på allt du kan om honom.

Jag förväntar mig nåt konkret imorgon.

Ève, jag vill ta en drink senare.

Okej, vi ses på bistron på hörnet.

Jag har aldrig förstått hur du kan dricka det där.

Jag hatar tjejiga drinkar.

Jag får inte dricka alkohol på grund av min behandling.

Är inte två drinkar mycket med tanke på din medicinering?

Jag är van vid det.

-Hur går behandlingen? -Jag märker ingen skillnad.

Jag kan fortfarande gå ibland.

Men du hade rätt.

Din YouTubare med guldtänder... Han erkände i slutändan.

Han erkände att han hade planerat allt med en kompis för att få klick.

Men han förväntade sig inte att följarna skulle ringa polisen.

-Men herregud, alltså... -Wow.

Jag vet att det har gått fem år idag.

Jag anade att du ville prata om det.

-Jag ville se till att allt var okej. -Jag mår bra.

Är du säker?

Jag mår bra.

Och nej, jag behöver inte en ledig dag.

Jag ger inga lediga dagar. Jag är en bitch.

Vi har inga nyheter om tioåriga Romane Lever-

-som har varit försvunnen sen kl. 16.00 i måndags.

Har du hört av ditt ex?

Nej, det finns inget skäl till det. Det är ett hav mellan oss.

Vill du ta en mineralvatten med mig, min lilla knäppis?

Det är okej, ta den du.

Du kan gå. Du har säkert en kvällsbön eller nåt liknande.

Okej.

God kväll.

Så din farmor gillade opera?

Ja, jag minns inte mycket om henne-

-men hon spelade gamla album när jag besökte henne i Egypten.

Ramades är namnet på hjälten i Aida, från operan av Verdi.

Du borde inte skämmas över ditt namn.

Anthony låter som ett lat pizzabud.

-Vi ses imorgon, Ramades, nu Anthony. -Vi ses imorgon.

Ramades, nu Anthony.

-Carré? Det kan vara gatunamnet. -Jag kollade, det går inte ihop.

Gatan kan ha blivit omdöpt de senaste tio åren.

Vi måste bara kolla upp Montréals toponymi.

Det måste finnas en webbsida.

-Kan du ordet "toponymi"? -Självklart.

Jag kom på sjunde plats i provinsmästerskapet i Alfapet.

Kolla här.

I Montréal-Est fanns det en gata som hette Lecaré.

-L-E-C-A-R-É. -Okej.

Den döptes om till Ida-Labelle 2014.

Det är en bra ledtråd men området har förändrats mycket.

Jag tvivlar på att vi kan hitta platsen där hon hölls.

Kanske, men vi kan gå bakåt i tiden.

Det här är Street View.

Tack, dr teknik. Jag vet vad Street View är.

Vänta lite, här ser vi det exakta ögonblicket-

-när Googles kamera åkte förbi.

Det här är 2011, två år innan kidnappningen.

Vänta. Där.

Flickan pratade om orangea lågor i himlen.

Där, kom igen!

-Där är byggnaden. -Vad känner du lukten av?

-Jag vet inte, uppbränd bensin? -Ja, kom igen.

Har du märkt nåt?

Att man enkelt kan få stelkramp här?

Använd ögonen, unge.

Låset är praktiskt taget nytt.

Bingo, allt är ruttet förutom det här.

-Hämta min kofot. -Okej.

Helvete.

Får vi slå in en dörr så där?

-Den var olåst när vi kom hit, okej? -Okej.

DU KOMMER ATT DÖ KLOCKAN TOLV

Bernard, på övervåningen! Kom igen!

Bernard, skynda dig!

Helvete.

Var inte rädd, Romane.

Jag heter Bernard. Jag är polis.

Text: Josephine Roos Henriksson Iyuno-SDI Group