Original subtitles

Pappa!! Pappa!!

Sahlmans dotter sa att en dator försvunnit.

Min dator har en fjäril på sig.

Vill du veta vem som mördade Sahlman? Det hänger ihop med hans pappas död.

–Hur dog pappan? –Vet jag inte. Men jag vet var. Där.

Silvergården. Ett äldreboende som ägs av Jean Borell, en riskkapitalist.

–Journalerna finns inte kvar. –Vadå?

Först en journalist, och sen en ny som är där och snokar.

–Abbas klarar sig. Jag behöver hjälp. –Med vad?

Tänk om det kom ut att Rune Forss använt prostituerade.

Vet Jackie att jag har listan?

–En lista på potentiella kunder. –Så Rune Forss är en potentiell kund?

–Har ni hittat honom? –Ja.

Vi kysstes. Det är väl inte olagligt?

Nej, men intressant.

Hall förser prostituerade med 5-IT, samma som försvann från Tullverket...

Vad fan håller du på med?!

–Hall är försvunnen! –Men vi har ju...!

Mette? Mette?!

Det är Mårten.

Va?

Mette har drabbats av en hjärtinfarkt.

Du är tidigt uppe.

–Hur är det? –Vi får ta det sen.

–Bilder från husrannsakan? –Ja.

Luvjackan och cykeln hittades hos Hall.

–Cyklisten vid Sahlman? –Kan vara.

Nåt mer?

Inget knark, så det måste de ha fått med sig.

Är allt okej?

Min bror dog i en infarkt.

Min storebror. Alltså... Så det blir...

–Hur gammal var han? –Han var nitton.

Då hade ju Mette rätt om Hall och Forsman.

–Vems är det här huset? –Spelar det nån roll?

–Nervös? –Är du?

Nej. De vet bara att vi haft kul på krogen.

Och att du spridit knark från mitt jobb. Tror du att de är idioter?

–De har ingenting att gå på, liksom. –Mejlen.

–Vilka mejl? –Mellan Sahlman och mig.

–Han hotade med att gå till polisen. –Men det gjorde han inte.

Det lär han aldrig göra heller.

–Vad skrev du? –Jag skyllde på dig.

–Att du tvingat mig. –Nämnde du mig?

Nej, men det är inte svårt att räkna ut.

Mina advokaters slipsar kostar som din årslön. De har bara påsarna...

De var märkta. Varje påse hade en gemensam bokstavskombination.

Vi vill ta ett helhetsansvar för äldreboenden här i kommunen.

Nu är ni inne i en stor upphandling. Är ett av företagen Albion Novum?

Jag kan inte kommentera förhandlingar.

Silvergården är Albions äldreboende. Har du insyn i det som hänt där?

På Silvergården? Såvitt jag vet, är det ett exemplariskt skött boende.

Nu tycker jag att vi slutar här.

Såg du? Hon blev besvärad när jag kom in på Silvergården.

–Varför? –För att det är Albions flaggskepp.

Hon vågar inte snacka, för då kan det gå åt helvete för Borell.

–Vad säger han själv? –Ingenting.

Jag har försökt få till en intervju. Han är omöjlig att få tag i.

Ingen är omöjlig att få tag i.

–Hur högt går vi? –Nej, vi köper den.

–Du har många av honom. –Du hade rätt. Han är här.

Häng kvar, så att jag inte säger nåt knäppt.

Jag har aldrig sett hans tavlor i verkligheten.

Säg nånting om att den är figurativ.

–Figurativ, men ut-och-invänd. –Nej, prata om undertoner.

–Nästan "psykadelisk". –Psykedelisk.

–Jag ringer dig senare. –Okej. Lycka till.

–Tänkte du bjuda på den? –Hurså?

–Näh... Den blir nog dyr. –Det brukar hans tavlor bli, tyvärr.

–Är de inte värda sitt pris? –Det är de nog, för dem som har råd.

Det är synd när de hamnar i privat- samlingar där ingen kan njuta av dem.

Förutom ägaren.

–Ska du bjuda? –Jag tänkte köpa den.

–Då får jag väl passa på här. –Vad var det du sa? Ut-och-invänd?

Vad var det? Suggestiva kontraster? Nej, jag kan hålla med. Den växer.

Jag skriver en uppsats om Max Book. Han är väldigt fascinerande.

Så det var väldigt roligt att se den.

Vänta. Jag tänkte ha en privatvisning av min Max Book-samling i helgen.

Jag har några stycken. Vill du komma?

–Varför inte? –Gör så här...

Slå mig en signal. Jean Borell.

–Olivia Rivera. –Vi hörs. Okej?

–Ska du ha en privatvisning i helgen? –Ja, jag tänkte eventuellt det, ja.

–Är inte det lite...onödigt? –Tycker du?

Du, tar du ett glas till åt mig?

–Och du ska dit? Varför det? –Försöka luska lite om Silvergården.

–Du har ingen aning om vem Borell är. –Har du nåt bättre förslag?

–Nej, då så. Det är stoppförbud här. –Tänk om han fattar vad du gör.

–Jag ska vara försiktig. Okej? –Borell är en känd kvinnoslukare.

Ja, ja! Vi ska flytta på oss.

–Ja, hallå? –Hej, Tom. Ja, hon har vaknat nu.

–Hon kommer att bli helt återställd. –Okej. Bra.

Vi väntar med besök så att hon inte stressar upp sig.

–Tack för att du ringde, Mårten. –Sköt om dig, Tom.

Hej! Vad bra! En ny kyl. Kan du hjälpa mig?

–Har du den? –Jag har den.

–Det var på håret. Hade du mätt det? –Tror du jag är en idiot?

Är du hungrig? Ta en tallrik, om du vill.

–Det är mycket grönsaker. –Ja.

–Vad har vi där? –Jordärtskockssoppa.

–Är du vegetarian? –Nej, jag har köttallergi.

Orsakad av ett fästingbett. En ganska ovanlig allergi.

–Du måste ha fått fästingbett på ön. –Ja, det har blivit en del.

Men jag käkar ju gärna kött.

Hur går det för dig?

–Med vad? –Inte vet jag. Nåt gör du väl?

Eller dräller du runt hela dagarna?

Du har mardrömmar.

–Jo, jag vet. Stör jag? –Nej.

Men det måste vara jobbigt. Är det samma drömmar?

Ska vi käka eller ska vi snacka?

Du har en otroligt fånig attityd ibland. Vet du det?

–Blir det nån efterrätt? Broccoli? –Marinerad råtta.

Ja, det är samma mardrömmar som kommer tillbaka. Okej?

–Hur känns det nu? –Vad är det som har hänt?

De lyckades ta sig ut ur stan. De är lysta över hela landet.

Vi hittade cykel och luvjacka hos Hall.

–Intressant. –Forensikerna jobbar på den just nu.

Vad gör han här? – Vill du vara vänlig och gå omedelbart.

Absolut.

–Varför körde du inte iväg honom? –Han är som en iller.

–Vet han inte att du haft en infarkt? –Ja, lindrig.

Du måste ta det jävligt lugnt nu!

–Men det är inte min bästa gren. –Nu är du tvungen.

Visst ska det bli skönt att komma hem? Bara få vila och bli uppassad.

Jätteskönt.

Va? Har du slängt en hel blombukett? Va?

Vad har ni pratat om?

Ja, men visst är det fruktansvärt.

–Med Mette? –Mm. Vem kunde ha trott det?

En infarkt. Hon var stark som en elefant, och så plötsligt...

Tyvärr sätter en infarkt sina spår, och Mette är ju inte purung längre.

Så jag får sondera terrängen, och hitta en eventuell ersättare.

–Jaha. Redan? –Ja, framförhållning är en dygd.

Och Mette kanske inte ens kommer tillbaka.

Jag pratade lite med personalchefen som hastigast. Och ditt namn dök upp.

–Vad menar du? –Än är det hypotetiskt.

Vi får ta höjd för det värsta. Och...

Ja, vi verkar ju ha en bra kemi...du och jag. Eller hur?

Hallå?

–Är jag först? –Ja.

Det blev lite återbud, tyvärr, så det blir bara du och jag.

–En riktig privatvisning. –Eller hur? Jag tar den.

–Välkommen. –Tack så mycket. Vad fint du har det.

Jag köpte marken av marinen.

Jag har alltid haft näsa för fina lägen i skärgården. En drink?

–Nej, tack. Jag kör. –Just det. Mustang.

–Jaha. Vad tycker du? –Fantastiskt.

Eller hur? Där har du en Ernst Billgren.

–Har du velat bli konstnär? –Nej, men jag beundrar dem.

–Varför det? –De kan nåt som inte jag kan.

–Och vad är det? –Säg det.

Min...begåvning ligger på det mer pekuniära planet.

Jo, det vet jag. Jag googlade dig. Du är riskkapitalist.

–Stämmer. –Din fru är designer.

Hon är i London. Jag tänkte...

Jag ska visa dig nånting som väldigt få har fått se.

–Okej. –Mm. Kom.

Min privata samling. Stig på.

Det är en gammal försvarsanläggning.

Sträcker sig genom berget hela vägen till havet. Jag byggde huset ovanpå.

Kom.

–Gillar du vin? –Ja.

Vet du vad som var förra århundradets absolut bästa årgång från Bordeaux?

–Nej. –Fredsåret. Fantastiska viner!

Kliv på.

Här är min skattkammare. Det kanske inte är marknadsvärde, men för mig.

Mitt Shangri-La.

Det där är skapat av en engelsk konstnär.

–Säg inte till nån att du sett det. –Men var har han...

Dödfödda tvillingar från Liverpool.

Föräldrarna fick en avsevärd summa.

Nu lever fostren vidare som konstverk.

Tryck på den där panelen, så ska du få se. Trean.

Simsalabim.

Max Book.

Och där har du en till.

–Du köpte den. –Ja. Hans bästa är där uppe. PYSANDE

–Vad är det som låter? –Det är vakuumsystemet.

Ett av världens säkraste sätt att förhindra konststölder.

Finns bara på den privata marknaden.

–Hur funkar det, då? –Nyfiken?

–Det kanske är en hemlighet? –Absolut inte.

När larmet slås på, glider dörren igen och all luft i rummet sugs ut.

Det blir hermetiskt tillslutet och omöjligt att komma in i.

Det är Magnus. Hur såg kvinnan som frågade efter Sahlmans journal ut?

Ja... Lång, smal, brunett.

–Vad hette hon? –Eh... Olivia...Rönning, tror jag.

–Vill du inte ha en drink? –Nej, det är bra.

Jag köpte ett verk av en framgångsrik videokonstnär. Ann-Sofi Sidén.

Jädra märklig film, faktiskt.

–Vad tycker du? –Om vadå?

–Om byrån. –Den är...speciell.

Också en Ernst Billgren.

Vet du vem som mer är speciell?

–Jag ska nog åka nu. –Nej! Du kan väl ta en taxi sen?

Jag ber nån köra in din bil. Om du inte vill stanna.

God natt.

Tack för i kväll.

Vad fan gör du här?

–När kom du? –Nyss.

–Du visste ju att hon var här. –Vem är hon?

–Olivia Rivera. –Det finns ingen Olivia Rivera.

Olivia Rönning. Det var hon som frågade efter Sahlmans sjukjournal.

–Vad fan är hon ute efter? –Snarare: Hur mycket vet hon?

Okej, vilken färg var det?

Och var satt det nånstans ungefär?

Okej. Det var allt jag ville, men tack. Jag ringer dig i morgon. Hej.

–Hur gick det? –Jag tror att jag såg Sandras dator.

–Va? Hur vet du det? –Den hade ett likadant klistermärke.

Men...det kan vara en tillfällighet.

Borell har nog inte fjärilsklistermärken.

Nej, det är sant. Pratade ni nåt om Silvergården?

–Nej, han undvek det samtalsämnet. –Fan...

Hur var han, då? Privat.

Jävligt obehaglig.

Så du behöver inte vara orolig.

Okej.

Vill du ha ett glas?

Alltså, jag är...väldigt trött. Jag ska nog hem och sova.

Okej.

–Hej då. –Vi hörs.

Hej, Mårten. Hur är det med Mette?

Åh, gud, vad skönt!

–Har du hittat datorn? –Ja, kanske.

Jag såg en dator med samma klister- märke som ditt. I en villa på Värmdö.

–Hur har den hamnat där? –Jag vet inte säkert att det är din.

–Det kan du väl kolla? –Jag tänkte lägga mig...

Jag fick den här av Mårten.

Han ville att jag skulle skriva i den...om...vad som hänt och så.

–Har du gjort det? –Ja. Jag har skrivit mycket.

Om tsunamin och allt som har hänt. Det är faktiskt skönt att få skriva.

Gud, vad bra.

–Och du, då? –Vadå?

Ja, nu när jag har träffat honom...

...om du har bestämt dig för om du vill bo med mig i huset?

Jag har tänkt, men jag tror inte att det är bra, varken för dig eller mig.

–Vadå? Varför det? –Det skulle inte vara det.

–Du... Vänta... –Nej, du rör mig inte!

Får jag fråga en sak? Har ni hittat Bengt och Sandras dator som försvann?

–Vi har inte hittat den. –Den kan finnas hos Jean Borell.

Han ingår i Sahlmans bekantskapskrets.

–Va? Kände DE varandra? –Ja. Varför skulle den finnas där?

Jag var i hans villa på Värmdö i går.

–Såg du datorn? –Den hade ett likadant klistermärke.

–Men du vet inte om det var den? –Nej. Det är märkligt om det är den.

–Kan ni göra en husrannsakan? –Borell var i Indien på mordkvällen.

Han saknar koppling till det motiv vi arbetar efter. Men jag hör mig för...

Tack.

Det är lugnt. Jag får komma hem nu. Jag får börja ta hand om mig bättre.

Som du. Så hon sa att Forss var "en potentiell kund"?

–Det är skitsnack. –Ja, men han slingrar sig ur det.

–Registret är allt vi har. –Då får vi anstränga oss bättre.

–Hur då? –Jag har några kontakter kvar.

Jo, men jag står på terminal 5 nu, och ska boarda en flight till Dubai.

Jag har ju sålt på de jävla kamel- kuskarna en ny slogan som de älskar.

Som är... Är du med? "Varje människa är en ö-ken." Förstår du? Öken.

Jävligt smart, eller hur? De köpte det där med hull och hår.

Jag har andelar kvar, och det är en jävla massa flis.

Men du måste "swissa" över tio lakan nu, så får du tio procent om...

Ja, när det nu blir. Jag går ombord nu. Vi säger elva, för att det är du.

Näe...

HÅRD DÖRRKNACKNING

–Jävlar vad du skräms! –Tjena.

Fan, Stilton!

–Kliv på, vet jag. –Helvete, vad kallt.

Klart som fan att det är kallt när fascisterna dragit ner värmen!

–Är det Johnny Råttan? –Ja! Och han sitter där och spanar.

Titta på honom! Kolla den äckliga jäveln, sitter och dreglar!

–Har han barn? –Barn? Flytta på dig!

Hur många barn har han?

Då kan jag slappna av. Vad vill du?

–Ha tag i nån av Jackies tjejer. –Pirayan. Det blir jävligt krångligt.

Ja. Vem fan har sagt att det ska vara lätt? Du är den förste jag frågar.

Klok du, Stilton. Vad handlar det om?

Jag vill sätta dit Rune Forss.

–Snuten? –Ja.

–Det är en jävla rolig idé. MEN... –Jag vet.

–Stilton... –Jag vet.

Du vet, man måste skapa förtroende.

Titta där. En. Se där, två stycken.

–Är mejlet från Forsman? –Ja.

Rätt avslöjande.

Sahlman upptäckte stölden. Forsman skyller på nån hon inte vill namnge.

Antagligen Hall.

Då har vi bara två problem: att de är på flykt och Sahlmans dator.

–Den var inte hos Forsman eller Hall? –Nej.

Om den stals för det fanns info om stölden i den, har den väl dumpats?

–I värsta fall. –Den kan finnas hos Jean Borell.

–Hos Jean Borell? Vem sa det? –Olivia.

Olivia? Men hur hade hon fått... Det är Mårten, ni måste gå!

–Tja! –Cha-cha-cha.

–De kom med blommor. –Ska de sättas i vatten?

Det behövs inte. Det behövs inte. Vill du ha kaffe? Bulle?

–Köpebullar? Nej. –Han visste inte att du bakat.

–Har du tagit din medicin? –Jag har tagit min medicin.

Det är bra.

Tjena! Minken.

–Har du Stilton där nere? –Nej.

–Men han hyr en hytt av dig, va? –Ja.

Jag kommer ner. – Vilken jävla puma.

Vilken jävla mysig skuta, hörru!

–Det är en pråm. –Pråm, ja.

–Så du känner Tom? –Ja, visst. Evigheter.

Vi har en stor grej på gång i skärgården, med stugby och marina–

–vattenrutschkana och hela baletten.

Du... Det är inte en flaska bourbon som står och gömmer sig i hyllan där?

–Vill du ha? –Sover påven på rygg?

Så du bor på en pråm?

–Hur är det? –Det är trångt.

–Men du mår bättre? –Ja.

–Kommer du ihåg Rune Forss? –Ja. Ditt hatobjekt.

Han har utnyttjat prostituerade. Han fanns på Jackie Berglunds kundlista.

Mette och jag behöver hitta nån han köpt sex av.

Vadå? Eskorttjejer på Red Velvet?

Mm. Du grävde ju runt där. Jag tänkte om du har nåt namn.

Inte på rak arm, men jag kan kolla i min Jackiepärm.

Okej. Mm. Kanon.

–Hur är det med Abbas? –Bättre.

–Får han några men, eller? –Ingen aning. Han kanske lugnar sig.

SKRATT OCH PRAT

Minken: Jag, Fidel...

...och Ernesto Ibarra...

Fidels bror. Vad fan heter han? Ramón Castro.

Det är vi som går in i regeringsbyggnaden.

Jag kan hålla på så här hela natten.

Har man inga historier, så har man fanimej inte levt.

Du har inte en extra hytt som står och dammar?

–Är du också hemlös? –Nej. Men jag måste ducka en stund.

Jag har temporära problem med kassaflödet, bara.

Mina aktier tog en jävla käftsmäll. Oj... Var det han?

–Förmodligen. –Vilken jävla smygis han är.

Tack. Jag måste surra med honom. Det här får vi göra igen. – Stilton!

DÖRRKNACKNING

Det är öppet.

Vad risig du ser ut! Ska jag fixa en virrepinne? Jag har tumme med damen.

–Har du kommit fram till nåt? –Ovette Andersson.

–Ov... Ackes morsa? –Mm.

–Åh, fan. Jobbade hon för Jackie? –Mm.

Hur fan fick du fram det?

–Stilton, hur är det egentligen? –Jag är trött.

Trött? Du, jag vaknade tamejfan innan jag gick och la mig i natt–

–så kom inte med nåt jävla "trött". Håller du på att gå ner dig?

Nej. Du får dra nu. Jag måste kvarta.

Ja, jag går. Jag stannar och surrar lite med kexet. En jävla trevlig dam.

–Vi kommer att bli grannar. –Nej, då flyttar jag.

Stilton, det blir ju mysigt!

–Hallå. –Hej.

–Hur är det med Acke? –Det är bra.

–Vad ville du, då? –Jag vill snacka om Rune Forss.

Jag vet att du var eskort hos Jackie och att Forss var din kund.

–Kan du vittna mot honom? –Varför?

–Jag vill trycka dit den jäveln. –Vad tror du händer om jag tjallar?

–Har du nån aning om hur Jackie är? –Ja.

–Glöm det. –Okej. Jag sätter väl dit honom ändå.

Trist att du inte har nån ryggrad.

–Skit på dig. –Kontakta Minken om du ångrar dig.

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT