Original subtitles

-Pappa! -Sandra!

Pappa!!

-Nån hängde upp honom levande. -Vi passerade en grå Saab på vägen.

-Det gäller mordet på Bengt Sahlman. -Och du tror det var jag?

-Berätta. -Jag vet inte vem du är.

-Du ingår inte i mordutredningen. -Jag hittade ju honom.

Jag förstår dig, med tanke på Sandra.

Ni har ju märkliga beröringspunkter.

Häromdagen var hon hysterisk, i går var hon som vanligt. Hon pendlar.

Hon får bo här, men jag vet inte hur jag ska ta hand om Sandra.

Vi måste till Marseille.

Hallå?

Vill du veta vem som mördade Bengt Sahlman?

-Har du berättat för polisen om mig? -Ja.

-Du går i pappas fotspår. -Vad jobbar du med?

Uppdrag granskning.

Men det har du väl redan kollat upp?

Vad gör vi här?

Hej, Alex. Det här är Bengt. Kan du komma hit så fort som möjligt?

Det gäller min pappa. Han dog på ett äldreboende nyligen-

-och det är nåt som är så jävla fel.

Jag fick information om hans död, och det berör det du arbetar med...

Jag vill inte ta det här på telefon. Kan du komma hit direkt? Hej.

Jag åkte hem till honom och ringde på dörren. Ingen öppnade.

Jag ringde honom. Inget svar.

Jag satte mig i bilen och väntade, tänkte att han kanske var ute.

Ringde igen. Inget svar.

Åkte i väg en sväng, kom tillbaks och hörde vad som hänt.

-Det hänger ihop med pappans död. -Varför det?

Han ville ha dit mig för att berätta nåt. Och när jag kom var han hängd.

-Hur dog hans pappa, då? -Det vet jag inte. Men jag vet var.

På Silvergårdens äldreboende. Drivs av Jean Borell, en riskkapitalist.

-Jag får inte läsa sjukjournalen. -För du är inte anhörig.

Nej. Men du känner ju Sandra.

Hans barnbarn.

-Är det lördag? -Lite resgodis bara.

-Jaha. Vem var det som hade ringt? -Margit Welin på Silvergården.

En journalist hade varit där och frågat om Sahlmans sjukjournal.

-Från Uppdrag granskning. -Jaha.

-Hur hanterade hon det, då? -Formellt.

-Sånt material lämnas inte ut. -Bra.

Frågan är varför han överhuvudtaget ville titta i journalen.

-Ja. Har du nåt svar på det? -Nej, inte än.

-Jag är lite orolig. -Det förstår jag. Det borde du vara.

Abbas!

PORRFILM PÅ MOBILEN

Ska du verkligen titta på det där?

Philippe Martin, porrfilmsproducent, hallick.

Har en bar där han bedriver bordell.

STÖN BAKOM VÄGGEN

-Ner, Stilton. -Ta det lugnt!

Abbas! Sluta!

Eller hur, Stilton? I nån rännsten! Och jag respekterade det. Så gå nu.

Jag fick ur honom smeknamnet på en porrskådis som Samira har jobbat med.

"Le Taureau" – Tjuren.

-Philippe Martin var inte inblandad. -Du gick för långt, Abbas.

-Du passerade en gräns. -Din eller min?

-Jag trodde vi hade samma. -Det trodde jag också.

Hallå! Jag har inte fått min blodtrycksmedicin.

Jag ska se om nån kan hjälpa dig.

Ursäkta mig, hon säger att hon inte har fått sin medicin.

Har du inte fått din medicin, Inga? Så kan vi ju inte ha det. - Camilla!

Kan du hjälpa Inga med sin medicin?

-Är ni anhörig? -Nej, jag är nära vän till Sahlmans.

-Jag söker Margit Welin. -Det är jag. Ursäkta...?

-Olivia Rönning. -Olivia Rönning, ja.

Jag läste ju vad som hände med Bengt. Förfärligt.

Hans dotter, Sandra Sahlman, vill ha ut sin farfars sjukjournal.

Jaha?

-Ja, för att han...dog väl här? -Ja, det gjorde han.

-Då får hon ta kontakt med mig. -Men hon har bett mig sköta det här.

Det fungerar inte så. Jag kan inte ge dig journalen, begriper du väl?

Vad behöver jag ha för att få ut den?

En fullmakt, hennes legitimation och givetvis din legitimation.

Okej, för det har jag här.

Gustav...

-Tyvärr. Journalen finns inte kvar. -Vad då "finns inte kvar"?

Vårt datasystem havererade nyligen och då försvann en hel del data.

Och tydligen också Sahlmans journal. Jag är hemskt ledsen.

-Var Sandra ute efter nåt speciellt? -Hon undrade hur hennes farfar dog.

Gustav dog av en hjärtattack, om jag inte missminner mig.

-Var nån närvarande när han dog? -En nattsköterska.

-Då kanske jag kan prata med henne? -Hon är inte kvar, hon har slutat.

Kommer du ihåg vad hon hette?

Jag kan inte bara dela ut uppgifter om min personal utan deras tillstånd.

Det begriper du väl?

Ursäkta... Jag kommer från Gustav Sahlmans dödsbo.

Jag vill överlämna en bukett till sköterskan som tog hand om honom.

-Claire har tyvärr slutat här. -Då budar jag blommorna till henne.

-Vad hette hon i efternamn? -Tingman.

-Ja? -Ja hallå, det är jag.

En tjej var här och frågade efter Sahlmans journal.

-När då? -Alldeles nyss.

-Du lämnade väl inte ut den? -Så klart inte!

Jag gillar inte det här. Det är den andra på två veckor...

-Lugn. Jag har allt under kontroll. -Jag vill ha bort sakerna härifrån.

-Ja, jag kommer ut så fort jag kan. -Bra. Hej.

Kommunen tvekar till att ge er upphandlingen, p.g.a. anmälningar...

Jo, men om du sätter ner foten så blir det väl som du tycker?

-Oftast. Men jag kan inte lova nåt. -Jag förstår.

Men tänk på att vi behöver en samordnare inom koncernen-

-med plats i ledningsgruppen och ett generöst optionsavtal.

-Hur gick det? -Ovisst. 430 miljoner i potten.

Lugn. Om vi får med oss Stockholm, så får vi med oss resten av landet.

Margit Welin besöktes av en kvinna som ville läsa Sahlmans sjukjournal.

Hon ville veta hur han dog. Sen ville hon ha namnet på nattsköterskan.

-Vad då, fick hon det? -Nej.

Hon är i Thailand och har tystnads- löfte. Men nu är det två som snokar.

-Grymt jobbat. När ringer hon? -Snart.

-Fin lägenhet. -Det är inte min.

Hur fan får båda plats i den lilla sängen? Du och din kille.

Kom nu.

Hej, Claire. Det var jag som ringde. Det här är Alex Popovic.

Jag undersöker vinster i välfärden och vill höra mer om Silvergården.

-Jag har inte gjort nåt. -Det tror vi inte heller.

Vi undrar vad som hände när Gustav Sahlman dog. Du jobbade ju där då.

-Ja. Är du anhörig, eller? -Jag är vän till familjen.

-Vad hände när Gustav dog? -Det kan jag tyvärr inte berätta.

-Varför det? -Ja...

Jag har ett sekretessavtal med Albion.

-Så du kan inte berätta nånting? -Nej. Speciellt inte till media.

Men om du är vän till familjen, så prata med Bengt, Gustavs son.

-Har du berättat för honom? -Jag mejlade honom innan jag reste.

-Han behövde få veta. -Vad skrev du?

-Nej, nu måste jag sluta. -Vänta lite, Claire!

-Vilket datum reste du? -Den 9 oktober.

Bengt Sahlman mördades den 8 oktober.

Nu måste jag sluta.

-Hon är ju tystad. -Mm.

Det måste ha varit det mejlet Bengt ville prata om.

-Datorn...! -Datorn?

Bengt och Sandra hade en dator som försvann kvällen då han mördades.

Det där är Jean Borell. Miljardär.

Briljant, hänsynslös. Blivit förmögen på offentliga upphandlingar. Bildad.

Har en av landets största privatsamlingar inom modern konst.

-Var bor han? -London. Antibes. Villa på Värmdö.

-Vem är han, den andre? -Magnus Thorhed, hans högra hand.

-Han ser rätt bra ut. -Gillar du den typen?

Makt, pengar, kulturellt kapital...

-Vad är det? -Jag trodde inte du var sån.

-Du vet ingenting om mig. -Jo. Du är en "pain in the ass".

Thomas kommer och lagar mat. Jag är tillbaka vid elva. Ska vi mysa sen?

-Jag kanske flyttar till Olivia. -Varför det?

-Varför ska jag bo här? -Klart du ska.

-Soc kanske kan ordna fosterfamilj. -Sluta. Jag vill att du bor här.

Men ljug inte! Du vill inte alls ha mig. Det är ingen som vill ha mig.

Sandra!

-Ja, det där verkar ju lite mysko. -Michelle kanske vet nåt.

Ja. Men varför skulle hon berätta det för mig?

Om du ger henne nåt... Hon kanske inte vet att Samira gjorde porrfilm.

-Hur förklarar jag att jag vet, då? -Säg att du hittade det på nätet.

Se dig för, för helvete! Fan!

-Hon är inte här än. -Har du ringt?

Ja, hundra gånger. Rusade hon bara i väg?

Ja. Hon var så virrig, hon skulle flytta till Olivia eller ringa soc.

-Kan du inte höra med Olivia? -Okej, absolut. Hej.

-Olivia. -Hej. Thomas. Är Sandra hos dig?

-Nej, hur så? -Hon har inte kommit hem.

-Charlotte är orolig för henne. -Varför det?

De började bråka. Sandra sa konstiga saker och sen rusade hon bara i väg.

Okej. Jag testar att ringa henne, då.

Hej, jag kan inte svara just nu.

Sandra, ring upp mig. Charlotte och Thomas är oroliga.

Sandra!

Sandra!

Hej! Jag tänkte precis på dig.

Är det bra, eller?

Ja, hon är här.

Ja. Hej.

-Fick du reda på nånting om farfar? -Nej, hans journal har försvunnit.

-Jaha, vad synd. -Men du...var är fotona nånstans?

Eh...jag ville ha dem hos Charlotte. Är du hungrig?

-Inte särskilt. -Jag har köpt tapas.

-Vad fint du har gjort. -Ja, pappa hade redan dukat.

-Du verkar väldigt glad. -Jag är väldigt glad.

Kom och sätt dig. Jag kom på en jättebra idé - att vi ska bo här!

-Vi? -Ja, du och jag.

Du bor ju i andra hand, så du skulle spara en massa pengar.

-Du kan ta pappas rum. -Jag tror inte riktigt att...

-Men varför inte? Vill du ha vin? -Charlotte är din vårdnadshavare.

Jamen, Charlotte...! Hon tycker ju att jag är skitjobbig.

-Ta här! -Du är inte skitjobbig.

Den där är min favorit. Här.

Du, jag har tänkt lite på en sak.

Jag känner en som jobbar med ungdomar som varit med om svåra saker.

-Är det en sån där tråkig psykolog? -Inte tråkig.

-Han har en spindel som husdjur. -Är han knäpp?

-Nej, väldigt klok. -Alltså, pappa hatade spindlar.

-Tycker du om spindlar? -Jag, nej. Men han gör det.

Okej. Men vi gör så här, att om du tänker på att bo här, ihop med mig-

-så kan jag tänka på att kanske börja prata med honom.

Okej?

Jag brände fotona, förresten.

-Varför det? -Jag blev arg för att de lämnade mig.

Var de här goda?

-Skottlossning också? -Vad sa hon?

Hon berättade vad du ställt till med. Vi måste lämna landet. MOBILEN SURRAR

-Jag måste göra en sak. Fem minuter. -Det finns inga fem minuter!

-Michelle menar allvar. -Fuck Michelle!

Antingen kommer du nu eller så kan du dra åt helvete!

Åk hem. Åk hem, då.

KOPPLINGSTON

TELEFONSVARAR-SIGNAL

Pallra dig hit! Det går åt helvete om inte vi försvinner härifrån nu.

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT