Original subtitles

Lova mig att du får honom på det där skeppet.

- Var är min mamma? - Soren på Reach?

Vem ska se efter honom?

Res dig upp.

Du sa att det fanns andra sätt att leva.

- Det stämmer. - Hur då?

Vet du vad jag ser?

Jag ser hård-kokta marinsoldater.

Jag ser inget nederlag i det här rummet,

och jag ser ingen kapitulation.

Nej, sir!

Fienden står vid våra portar.

De är överväldigande många.

Vi kommer inte att kunna hålla tillbaka dem för evigt.

Spring.

Bara låta Reach falla?

De visste att det här skulle hända.

De såg det komma, de räknade.

När lämnade du ONI, amiral?

Du lämnade aldrig.

Ledningen smet iväg. Tog med sig högt uppsatt personal.

Värdefulla tillgångar.

De tog våra dräkter.

Var är Danilo?

Riz!

Han kommer inte.

Den marinsoldat som tar denna stridsställning med oss...

...kommer inte att överleva dagen.

Har du eld?

- Jacob! - För varje ögonblick

som vi håller fienden i schack,

kan fler oskyldiga människor fly på transporterna.

Och när de gör det,

kommer de att fortsätta

och berätta den historia som ni skriver idag.

Ni kommer att bli ihågkomna...

Nej!

...som de modiga kvinnor och män

som offrade sina liv

så att våra barn

kan leva utan rädsla

för det monster vi kallar krig.

John!

John!

Chief!

Vannak!

Var är Vannak?

- Laddar om, höger sida! - Jag ser dem!

Vi kan inte stanna här!

Om vi blir fastnålade är det kört!

Jag vet!

Vi måste retirera!

Vart?

- Skynda! Skynda! - Sätter fart!

- Kom igen! - Släpp mig!

- Jag kan slåss! - Sätter fart!

Det är inte över.

Se på allihop.

De kommer tillbaka.

Mål i öppet läge!

Är det allt du har?

Jag tänkte att jag inte borde ha sagt något, men jag sa det.

- Nu ångrar jag att jag sa det. - Snälla sluta prata.

Precis som förr i tiden.

Håll käften!

Åh, shit! Ah!

Jag gjorde det. Det var jag.

Jag kommer aldrig att få höra slutet på det här.

Åh, du måste skämta med mig.

Halsey, res dig upp!

John.

Kan jag få lite hjälp här?

Hoppa in! Nu kör vi!

Vi fick honom!

De kommer! Skynda dig!

In med er. Ta oss härifrån.

Vannak.

Nej.

Riz!

Riz...

Nej!

Kom igen!

Riz!

- Få ut oss härifrån! - Håll i er!

- Riz. - Kolla hennes luftvägar.

Det är jag.

John! John!

- Riz... - Se på mig. Stanna hos mig.

- Nej, Riz... - Stanna hos mig, John.

Chief.

Vakna.

Jag har honom. John. John?

- John, vakna. - Riz...

Rädda henne.

Du borde ha stannat hos mig.

Bryt anslutningen.

Vi håller på att förlora honom.

Snälla.

Snälla, kan du hjälpa honom?

Det beror på.

Vad är du beredd att göra för mig?

Hon borde inte ha gått tillbaka för honom.

- Hon vet bättre än så. - Du behöver vila.

- Ditt sår läker fortfarande. - Kommer hon att leva?

Hon behöver opereras. Jag har inte verktygen här.

Hon trodde att hon hade något att bevisa.

Och jag använde det för att driva på henne.

Hon gick tillbaka på grund av mig.

Hon gick tillbaka eftersom Spartaner

inte lämnar kvar Spartaner.

Det fanns ingen Spartan.

Han var redan borta.

Hon utvärderade förutsättningarna och tog ett beslut.

Vad är det för beslut?

Sedan när bestämmer vi något? Vi väljer inte.

Du sa till oss vart vi ska gå och vad vi ska tänka, vem vi ska döda,

och vi gjorde det varje gång, utan att ifrågasätta.

Ni följde order som soldater.

- Som maskiner. - Du är ingen maskin.

Åh?

Vad är jag då?

Säg inte mänsklig, för riktiga människor har liv.

De har familjer.

- Möjligheter. - Du är upprörd.

- Det är vi alla. - Se på henne.

Se på henne.

- Berätta vad du ser. - Släpp taget.

Berätta vad du ser!

Är det en kvinna eller ett vapen?

Finns det en person där inne,

eller är det bara en utrustningen

som man lämnar på slagfältet, dumpar och glömmer?

De lämnade oss där nere...

att dö.

Jag vet.

Ingen evakuering, ingen rustning.

- ONI visste att vi inte skulle klara det. - Jag vet.

Hur är det med de andra lagen på Reach?

Någon kontakt?

Kai?

Det var kaos.

Staden föll.

Skeppen är utspridda.

Det finns ingen möjlighet att säga hur många som flydde, än mindre vilka...

- Hur länge har jag...? - Jag var tvungen att framkalla koma.

- Hur länge? - Två dagar.

- Två dagar. - Två dagar?

Vi måste tillbaka.

- Vi måste gå... - John, sluta.

- De överlevande... - John, John...

Människor på Reach, de behöver mig.

Nej.

Nej, det gör de inte.

Du har feber.

Du är inte dig själv.

Jag sa till dem vad som skulle hända.

- Kom igen. - Jag sa det till dem.

Jag sa till Ackerson.

De visste redan.

De visste.

Och de gjorde ingenting.

Jag kunde ha stoppat det.

Om jag bara... hade min rustning.

Om hon var med mig.

Reach var ingen olycka.

Det var en plan.

Vi måste vara försiktiga.

Osynlig.

Förstår du?

Så...

är det "vi" nu?

Det har det alltid varit.

Jag vet att du hör.

Jag vet att du ser.

Är du rädd?

Jag tillkallar er.

Jag tillkallar er i Hierarkiernas namn,

gudarnas röster.

Nästa gång kan du bara trycka på den lilla knappen där.

Fascinerande.

Det här är ett förbundsskepp.

Detta är kommandoskeppet

som tillhör den aktade Zealoten, Var'Gatanai,

tidigare överbefälhavare av den första flottan

i högsta författning

Skiljedomaren.

Vad är du?

Jag är Cortana,

- den mest avancerade konstgjorda... - Nej.

Vad är du...

till honom?

Master Chief?

jag...

Vi arbetar tillsammans.

Vad vet du om demonen?

Han minns dig.

Du behåller hans minnen.

Visa mig.

Det tillhör inte dig.

Där är du.

Du pratar i sömnen.

Han är tillbaka.

Hej kompis.

Du ser för jävlig ut.

Var är Halsey?

Ta det lugnt.

Du har varit ute i tre dagar.

Jag försökte kontakta stationen. Fortfarande inget.

Hon är en kämpe.

Vi ska se till att hon får hjälp när vi kommer ner på marken.

- Var? - Aleria.

Har du hört talas om det?

Trasig gruvutpost. Vi är i omloppsbana om några timmar.

Kessler är där.

Kom igen.

Den här vägen.

Jag stannar hos honom på natten.

Varje natt.

Vart ska du?

Jag måste prata med Halsey.

Kommer du inte ens titta på honom?

För vad?

Jag har sett det förut.

- Han är din vän. - Det här är en kropp.

Min vän är inte här.

Sätt henne på båren.

Vad har hänt?

Har du en steril fältgenerator?

- Vi har en operationssal. - Har du bioskum?

- Självklart. - Okej, sätt upp en traumastation.

Förbered 100 cc poly.

Och om du ska hantera instrument,

ska du desinficera händerna.

- Jag är kirurgen. - Inte idag.

Sjuksköterska, 100 cc poly...

Ingenting ännu.

De jobbar fortfarande med henne.

Riz kommer att klara sig.

Kessler?

Vi ska fråga runt.

Soren?

Där.

Laera, vänta.

Kommer du?

Han kommer inte att lämna henne.

Kom igen.

Du kommer att frysa här ute.

Var det ni som landade den där skithögen där ute?

- Hej vännen. - Ja, hej på dig själv.

Jag vill inte ens höra talas om det norra området.

Alla paket är borta.

Jag har fortfarande några mindre bitar nära det gamla Volper-gjuteriet.

Du kanske har hört att marken är förgiftad.

Det är det inte. Det ska vara den färgen.

Det är originalet.

Hallå.

Om du sträcker det, köper du det.

Jag tar det.

Åh!

Jag ska berätta vad vi kan göra.

Varför berättar du inte vad du letar efter.

Så kan jag berätta var du kan hitta den.

Vår son.

- Och nu då? - Kessler.

Han är tio år gammal. Har på sig en hjälm.

Han var på ett transportfartyg.

Skulle ha landat här för ett par dagar sedan.

Den, eh...

Bodegraven.

Visst. Visst. Bodegraven.

Och den här ungen...

säger du att det är ditt?

Jag frågar bara, eftersom de flesta som kommer igenom är upptagna.

Speciellt de små.

Folk betalar bra pengar.

Låt oss ta en titt.

Låt oss.

De senaste dagarna har varit en jävla cirkus.

Har du hört talas om Reach?

- Ja. - Jag såg det komma en mil bort.

- Är det så? - UNSC brydde sig inte ett skit

om att Covenant kom för de Yttre Kolonierna.

Jag borde inte bli förvånad över att deras kycklingar kom hem för att rasta.

Bodegraven, precis här.

Det här är han. Bodegraven. Pojke, tio år gammal.

- Det här är Kessler. - Okej.

Jag kommer att behöva allt du har om det här barnet.

Här.

Tack.

Det är dags.

För vad?

Nej.

Vad menar du, nej?

Vi lämnade honom liggande under ett lakan. Vi måste begrava honom.

- Man begraver inte en Spartan. - Eh, okej.

Så vad gör du?

- Förlåt, jag kan inte hjälpa dig. - Varför inte?

Är du rädd?

I samma ögonblick som en person blir en spartan,

slutar deras liv i er värld.

De bor i min.

Det finns inga begravningar.

Det finns inga begravningar.

De har redan sagt adjö.

Tja, det är dumt.

Du kommer att önska att du hade tagit den här chansen.

Du har ingen aning om vad jag skulle ge till...

Veta vad? Dra åt helvete.

Jag ska begrava honom själv.

- Det gör ingen skillnad. - Det gör det med mig.

Du lägger dem i jorden och lämnar dem där.

Eller så följer de dig.

Så låt mig förstå det här.

Du måste rensa upp det, men då är landet ditt?

- Ja, typ så. - Trevlig. Vad är haken?

- Ingen hållhake. - Ingen hållhake? Säg till honom.

- Tja, vi kan inte åka härifrån - Aldrig någonsin?

Ja, men vem skulle vilja göra det?

Jag menar, kolla in det här stället.

Jag är glad för din skull. Det är vackert, eller hur?

- Sluta. - Vad?

Du får vänner och njuter av landskapet.

Vi letar efter vår son, Soren.

Jag vet.

Vi var på Reach. Alla dessa människor. De är borta.

En hel stad.

En hel planet.

Är det inget av det som berör dig?

- Det är klart, det gör det. - Uppför dig som det då.

Vill du att jag ska vara ledsen?

Rädd?

Någon måste fortsätta se fram emot.

När saker kollapsar, är du aldrig där.

Du flydde från Spartan-programmet.

Du flydde från Rubble.

När Ruby Ann kom för att ta oss, var allt mitt fel.

Whoa, whoa. Vänta.

Du kan inte klandra mig för det.

Skulle de ha kommit för oss om du hade varit där?

Och jag vill att du ska vara ledsen och jag vill att du ska vara rädd,

för det är där jag är och jag vill att du ska vara där med mig.

♪ Och din perfekta älskare ♪

♪ Ser bara ut som en perfekt idiot ♪

♪ Så du springer iväg ♪

♪ På jakt efter en perfekt främling ♪

♪ Medan ensamheten ♪

♪ Verkar springa ur ditt liv ♪

Det är precis så här du såg ut.

Jag var 14.

Jag vaknade upp efter förstärkningen och...

du tittade på mig.

Kommer du ihåg vad du sa?

Ögon.

Titta upp.

"En av tre."

Åh, så många som var bättre än jag överlevde inte.

Vi blir skjutna.

Vi blir sårade.

Vi reser oss.

Vi gör om allt igen.

Det är allt jag vet hur man gör.

Jag lärde dig allt.

Förutom hur man slutar.

Jag gör det inte för dig.

Riz...

Jag gjorde allt jag kunde.

Men skadorna är omfattande.

Du kommer inte att vara den soldat du en gång var.

Du var redan försvagad.

Så...

du kommer att behöva jobba hårdare.

Varför måste du vara så stor?

Kom igen.

Hur är det här?

Ja jag med.

Skador ackumuleras.

Hon kommer inte att bli densamma som hon var, men med tiden blir det bättre.

Riz kommer att leva och hon kommer att kämpa igen.

Tja, ingen av oss är vad vi en gång var.

Och nu är vi förbrukningsbara.

Det som hände på Reach var inte personligt.

Det var inte ens strategiskt. Det var politiskt.

Det var Parangosky.

Detta...

Det här handlade om kontroll.

Om vem som bestämmer hur detta krig ska utkämpas.

Hon vann.

Du kan inte sörja en hel planet.

Den är för stor.

Våra sinnen tillåter inte att det blir verkligt.

Alla dessa liv. Alla dessa namn.

Det är för mycket.

Jag behöver att du gör något för mig.

Jag fick aldrig begrava någon.

Inte mitt folk.

Inte min familj.

På något sätt behöver jag att du representerar alla som är borta.

Kan du göra det?

Parangosky var den som tog ut Cortana.

Hur kunde du komma ihåg det?

Jag vet inte.

Det finns ett utrymme inuti...

där det förr fanns en röst.

Jag känner att någon kände mig.

Det var något som...

Cortana sa...

precis innan hon...

Fortsätt.

Vad? Vad... Vad sa hon?

Hur valde du...

V-V-V-Vad menar du?

Hur valde du mig?

Vi skapade den genetiska profilen.

- Vi undersökte alla barn... - Nej.

Varför jag?

- Jag förstår inte. - Ja det gör du.

Säg sanningen.

Bara en gång.

Vi är inte klara här.

Håll dig undan!

Kom närmare, jag ska gräva ett hål till!

- Vad gör du? - Hallå!

Den här galningen försöker ta honom!

Du kan inte lägga honom i marken.

Jag håller inte med!

Bränn den här kroppen. Låt honom hitta sin väg.

Whoa. Hej, hej, hej, hej, hej.

Hallå!

- Ta bort händerna från honom! - Stopp!

Chief?

Det här är inte döden.

Detta är förlust.

Det är skillnad.

Höj honom till skyn.

Okej.

- Soren. - Ja.

- Vad vill du? - God kväll.

Du gör intrång.

- Tillåt mig att förklara. - Vi är här för vår son.

- Din Vad? - Vår son.

Kessler.

Snäll pojke.

- Som, yay, high... - Barnet är vårt.

Så fan heller.

Nu... lugnar vi ner oss.

Du kan lugna ner dig någon annanstans.

Det här är ett bra hem och han trivs här,

och faan ta mig om jag lämnar bort honom till ett par främlingar.

Vi är inte främlingar. Vi är hans föräldrar.

Även om det vore sant, skulle du vara några föräldrar.

Han var halvt utsvulten när han kom hit.

Såg ut som om han hade blivit slagen lite också.

- Vad sa du? - Ja.

Jag antar att vi vet vem som är ansvarig för det nu.

Faan ta dig! Kessler!

Kessler, kom ut hit nu!

Kessler!

De har honom. De tog honom.

Det är okej. Det kommer att bli okej.

- Lugna ner dig. - Vad ska vi göra?

Jag är här. Jag kan ta hand om det här.

- Det är en förhandling. - Det är vår son.

Lita på mig.

Jag är strax tillbaka.

Tja, ni verkar alla...

redo.

Man vet aldrig när världen kommer att rasa samman.

Verkligen.

Det här är ett riktigt gott te.

Du sa att du skulle ge dig fem minuter.

Vi har redan gett dig två.

Jag växte upp på en plats som denna.

Vad ska det betyda?

Det betyder att jag vet hur det är att kämpa sig till ett liv.

Marken ger dig aldrig vad den lovade.

Det finns aldrig tillräckligt för att det ska gå runt.

Vi klarar oss.

Jag är killen som kan skaffa saker.

Sådana saker som kan kompensera.

Jag vet vad ett par extra händer kan betyda.

Vår pojke är inte till salu.

Jag ska vara ärlig mot dig.

Det här är ingenting jämfört med där jag växte upp.

Jag föddes i helvetet.

Uppväxt i våldsam miljö.

Att vara utan familj, utan hem...

utan mat, utan skydd.

Kessler!

Älskling?

Jag insåg att jag kan överleva allt det där.

Men ensamheten...

Om något skulle ta kål på mig...

det skulle vara det.

Det är faktiskt jag.

Så nu är jag pappa...

...och jag lever i rädsla...

Det är okej.

...att min pojke...

aldrig kommer känna den känslan.

Den där frånvaron av kärlek.

Jag är tacksam för att det var ni som tog hand om honom,

för jag vet att han med tiden kommer att hitta kärleken här.

Men han är min son.

Var fick du tag i den här?

En pojke gav den till mig.

På transporten.

För skydd.

Han... Han såg att jag var rädd.

Var är han?

De tog bort honom.

De kommer låta oss träffa Kessler.

Är det...?

Nej.

Det är inte Kessler.

Reach var mer än en plats.

Det var en symbol.

Det var ett monument över den mänskliga andan...

och över dem som offrade allt för att försvara den.

De som amiral Jacob Keyes.

Och den här Spartanen, Vannak Amadi.

Han föddes på Tribute.

Jag träffade honom när han var sex.

Jag kunde se att han hade en heder.

Han hade en stor familj.

De skulle vara stolta över hans tjänstgöring.

Hans familj begravde honom när han var sex.

De kände aldrig honom.

Men jag gjorde.

Hans namn var Vannak-134.

Han var Spartan.

Han var vår broder.

Och den enda familj han någonsin känt.

Det här... Det här var ingen vanlig man.

Allt det han var, allt som han gav...

det dör aldrig.

Din kamp är inte klar.

Jag kommer att vara ditt vapen nu.

Jag ska hitta dem som orsakade din död,

och jag ska göra slut på dem.

Tror du att du kan ta dig till Parangosky?

Till Ackerson?

Du vet inte ens var de är.

Jag ska hitta dem.

Du kommer att få dig själv dödad.

Jag valde inte dig.

Jag hittade dig.

Vad som än skapade Halo,

vad som än lämnade dessa artefakter efter sig,

lämnade något i dig.

Du kan inte fly från detta.

Det här har varit ditt kall i hela ditt liv.

Det här är vad du är ämnad att göra.

Det enda jag behöver göra är att hitta Parangosky, Ackerson.

John, du kan ta oss till Halo.

Vår arts överlevnad beror på vad den kan lära oss.

Om du ger dig på ONI själv, äventyrar du allt det.

De kan inte låta dig leva.

Jag är redan död.

Anslut dig till oss.

Vad?

Förlåt, gjorde...

Sa du något till mig?

Jag talar för planeten.

Åh, gör du det?

Jag talar för alla planeter.

Okej.

Var är...

Jag talar för Madrigal.

Vad sa du?

Jag gråter av smärta.

Mina barn är aska.

Min hud är trasig. Mitt hjärta...

- Vem fan är du? - Vem är du?

Ingen.

Ni är Kwan Ha.

Den sista av Ha's.

Hur...

Hur kan du...

- Vem är du? - Du vände oss ryggen.

- Du har glömt ditt namn. - Lämna mig ifred.

Det är nära nu.

- Monstret. - Stanna där du är!

Hjälp mig. Hitta mig.

Fräls mig. Rädda mig.

Förneka inte ditt syfte.

- Överge inte ditt namn. - Lämna mig ifred!

Beskyddare.

Vad gjorde du...?

Kan jag hjälpa dig?

Handskar?

Där borta.

Åh, det är du.

Jag kände inte igen dig med din...

Har du någon taggtråd?

Var är den där killen som var med dig?

Han ville komma.

Men jag tänkte att det inte skulle vara lämpligt.

Lämpligt?

Han kan vara lite känslosam.

Jag kan däremot se den här situationen lite tydligare.

- Jag tror inte att jag förstår. - Självklart gör du det.

Du hade en mamma, eller hur?

- Ja. - Ingen ska komma

mellan en mamma och hennes barn.

Det är ett starkt band.

Instinktiv.

Du vet, vi får många barn som passerar här...

Häromdagen...

Jag uppfattade en doft i luften, som tog mig tillbaka

till första gången jag klippte Kesslers hår.

Han var så liten.

Hör på damen, jag... Jag är bara en affärsman.

Han vred på sig.

Jag var nervös för att jag skulle skada honom.

Och det var då jag visste...

att om någon någonsin orsakade honom smärta,

finns det ingen som vet vad jag skulle göra.

Det skulle inte finnas någon gräns.

Förstår du vad jag menar?

Pratade han?

Ja.

Sa han vem som tog Kessler?

FN:s säkerhetsråd.

Vi är åker om tio.

Riz...

- hämta dina grejer... - Jag kommer inte att fixa det.

Vad pratar du om?

- Du kommer att klara dig. - Jag kommer att stanna här.

Få ordning på huvudet nu.

Min kamp är över, Chief.

Det är över när Vannak säger att det är över.

- När Kai säger... - Chief...

Det är över när vi vinner!

Upp och hoppa.

Jag gav dig en order, Spartan.

Ställ dig upp.

Vi förlorade Reach.

Vi förlorade Vannak...

- Kai... - Jag vet.

Vad ska du göra åt det då?

Jag ska leva.

Du har inte rätt att säga nej till det här.

Vi står i skuld till dem, Riz.

Vi förlorade dem.

- Jag tappade dem. - Det är bara smärta.

Allt du kan göra är att bära den.

Men den är tung.

Och ju mer du förnekar det, ju mer du flyr från det,

desto tyngre blir den.

Om du inte sluter fred med den kommer den att krossa dig.

Jag låter den inte krossa mig.

Du är allt jag har kvar.

Jag vet.

Hon kommer inte.

Så...

du är ingen nu.

Uppställning på däck!