Original subtitles

Inget var som vanligt denna morgon.

Uppe på slottet satt en segerviss hertiginna på en stulen tron-

-säker på att hennes senaste list skulle lösa allt.

På ett loft i fattigkvarteren sov den riktiga drottningen-

-sin första natt i frihet på länge...

-God morgon. -God morgon.

...utan att veta att det kanske även var hennes sista.

Alla tips som avslöjade deras gömställe belönades-

-med ofattbara 100 silverdaler. Jakten var nu i gång.

-Aj! -God morgon, lilla loppunge.

-De kunde faktiskt sovit här nere. -Fint folk kan inte sova på en bänk.

-De är precis som vi. Vad gör du nu? -Jag torkar lite grann, bara.

-God morgon. -Mers Majestät.

-ERS Majestät. -Säg Lovisa.

Mers...Lovisa. Varsågod och sitt här.

-Tack, då. -Varsågod. Så.

Vad får det lov att vara? Lite gröt?

-Gärna. -God morgon.

-Mers Majestät, varsågod och sätt er. -För andra gången, farmor.

Den gröten ska Hilda ha. Ställ den på... Och ät inte med händerna!

Så. Varsågoda. Varsågoda.

-Socker också. -Får vi socker?!

Ja, absolut. Det har vi ju alltid.

-Vi får aldrig socker! Aldrig! -Tyst med dig. Varsågod.

Gott.

Ja... Det du, Hilda. Du trodde aldrig att du skulle få se din gamla farmor-

-bjuda självaste drottningen på gröt.

Jag trodde inte att kronprinsen skulle skita på vårt dass heller.

Hilda!

Ni får ursäkta vår enkla standard. Men stanna här så länge ni bara vill.

-Tack, men det blir inte långvarigt. -Ni ska ju flytta hem till slottet.

Men Hilda, vi kan plocka undan våra grejer där uppe, så blir det fint.

-Snälla, det behövs verkligen inte. -Absolut. - Gå upp och fixa det nu.

Jag hjälper också till. Sen kan jag och Hilda sticka till marknaden.

Absolut inte. Det är alldeles för riskabelt för dig att vistas ute nu.

-Absolut. Lite mer socker? -Lovisa: Det är bra. Tack så mycket.

Som nån himla passopp...

Ers Snofsiga Snofsighet.

Sluta. Jag är inte på humör.

Vad händer nu?

Jag vet inte. Men jag är säker på att mamma kommer på nåt.

Du försvinner upp på slottet igen.

Ja, men jag kommer att vara här hela tiden.

-Och du får ju komma till oss. -Mm...

Jag kanske kan få jobb hos Ers Snofsighet, som passopp.

Inte en chans.

Du är alldeles för slarvig för det.

Kära ni, varsågod. Ta för er.

Tack, men jag har ingen aptit.

Men att stå där och sura som en osalig ande, det har ni aptit för.

-Jag trodde att vi var vänner, Mary. -Jag heter inte Mary. Jag heter...

-Har ni tagit fast henne? -Inte än, men tipsen strömmar in.

Låt höra.

-Ja... Det är inget än som är... -Låt höra.

Det är en äldre herre som hävdar att drottningen är hans granne.

Se där. Då är hon väl där?

Hon smyger in och häller härsket strömmingsspad i hans underbyxor.

Det här har pågått i flera år.

-Var det allt? -En kvinna såg henne på marknaden.

Hon är väl där och uppviglar folket mot mig.

De har sett henne i djurhamn. Hon har magiskt förvandlat sig till ett djur.

-En liten gris, för att vara exakt. -En gris?

Kvinnan hävdar att den lilla grisen uppträdde på ett suspekt vis-

-och att det bara är drottningar som kan förvandla sig till små grisar.

Vad är det här för trams?

Hitta henne bara. Hur svårt kan det vara?

Köket undrar också vad de ska göra med all potatis i mos-

-som Leijongap beställt för att fira.

Jag vill aldrig mer höra om nån potatis i mos.

Hitta Lovisa nu!

Tjuv och lögnare. Och den har man trott skulle hjälpa vanligt folk.

Hon har planerat alltihop tillsammans med den där ondskefulla narren.

Jag hörde till och med att de skulle rymma ihop, med alla pengarna.

-Man kan inte lita på nån. -Men silverslantarna vill man ju ha.

-Man ska väl kunna hitta henne här. -Inte före mig.

-Ska du ha nån potatis i dag, Hilda? -Nej.

Hilda! Var har du gjort av Ville, då?

Hilda, vad är det som...?

Ville...

Ett anförande på torget, så att alla får höra vad som har hänt.

Det kan vara farligt. Augustina och Silverdufva har säkert lojala vakter.

Det är kört! Ni är efterlysta.

Det sitter anslag över hela stan med era tre ansikten på.

100 silverdaler till den som finner er eller lämnar tips.

Herregud...

Det står att det är ni som har stulit julkassan. Folk är arga.

Okej, men ingen vet i alla fall att vi är här.

Ursäkta mig.

-Vem fick du den här av? -Nån pojke. Han hade väl stulit den.

-Vilken pojke? -Jag vet väl inte vad han heter.

Jag brukar se honom springa omkring med flickan från Nannis krog.

-Det säger du? -Ja.

Den råttan! Det är hon som har tagit pengarna och gömt undan dem.

Det är för att jag glömde nyckeln. Hur kunde jag glömma nyckeln?

Mers Majestät, vi kan inte öppna i dag.

-Är inte det misstänkt? -Jag kan inte ha folk rännande här.

Det är alldeles för riskabelt för er. Och ni måste stanna på loftet.

Vad är det? Jo, säg.

-Är det värre? -Nej, det var bara nåt rykte.

Vad pratar du om, Hilda?

Vad det än är, berätta.

Nej, jag... Folk pratar om att ni är kära...

...och planerar att fly med pengarna.

Va?

Vi - kära? En drottning och en narr? Det vore ju helt befängt.

Ja, befängt. Kära?

Nej, jag är inte kär. Jag tror inte att jag nånsin varit kär.

Kanske när jag var liten pojk, men vi var nog bara vänner då också.

Som vi är nu. Och det är inga konstigheter alls, skulle jag säga.

-Vi ska väl gömma oss. -Ja.

Ers Höghet, det här är mannen som tydligen har uppgifter.

-Och vad heter ni, då? -Torsten Fiskare, Ers Höghet.

Jaha. Och ni har också sett en misstänkt liten gris, kanske?

Eller en fisk?

Fisk? Nej, jag vet bara var kronprinsen gömmer sig.

På en krog nere i stan. Nannis krog.

Nannis krog... Är ni säker?

Absolut. Jag har sett honom själv. Jag känner honom.

Ville kallar han sig.

Jaha. Är drottningen och den lilla narren också där?

-Jag har bara sett kronprinsen. -Jaha.

Då var vi klara här. Tack.

Det var ju det där med hittelönen, Ers Höghet.

Nej, nej, det var om man hittade alla tre. Du har ju bara hittat en.

Men jag känner mig givmild i dag. Jag gör faktiskt det.

Ska vi säga 30?

Ja... Då ska vi se.

Då ska vi se här.

Nannis krog. De gömmer sig säkert där alla tre.

Svensktextning: Lena Edh Iyuno för SVT