Original subtitles

Den gamla staden i norr hade genom åren fått se det mesta:

Människor som älskat, lekt, oroat sig...

...eller förbannat sitt grymma öde.

Snart slipper vi det här, ska du se.

Vi blir befordrade. Vad blänger du på?

Men aldrig förr hade det funnits två drottningar.

Ta mig till hertiginnan Augustina.

Nu.

Ja. Självfallet, Ers Majestät.

Vad säger ni? Lovisa tillbaka?

Visa henne till tronsalen.

Och säg åt löjtnant Silverdufva att samla ihop alla män han litar på.

-Lovisa. -Augustina.

Som ni ser ut, älskade människa.

Ja, men jag är så otroligt glad att ni höll kronan från Leijongap.

Naturligtvis.

Är det Carl Vilhelm? Ni lever.

Ja. Vi är båda tillbaka nu.

Underbart.

Och allting är tack vare Amir och Hilda här... /KRASANDE LJUD/

Förlåt? Ni sa att...?

Att det är många som har hjälpt mig på vägen tillbaka hit.

-Till MIN tron. -Ni har haft det jobbigt ute på ön.

Outhärdligt, troligtvis. För mig med, som hade hoppats slippa se eländet.

Men nu är ni här, mot alla odds.

Ön... Och hur visste du om ön?

Ja, hur visste jag det? Kära faster...

Du har gjort allt det här mot oss.

Trodde ni på riktigt att jag, som en äkta Gyllencrona-

-skulle tillåta er och er avkomma fördärva vårt rike? MITT rike!

/DÖRR ÖPPNAS/ Nu kommer den för sina trogna tjänster befordrade-

-general Silverdufva.

Och det blir väl det sista vi ser av er.

Ers Höghet, jag har bytt färg på kattungarna, som ni bad...

-Ers Majestät! Carl Vilhelm! -Spring!

Stoppa dem, vakter! Vakter!

Förstår du vad det här innebär?

Ja. Eller nej.

Först satte vi ju dit den där Leijongap, helt själva.

Nu har vi räddat tillbaka drottningen och kronprinsen från de döda!

Dök de inte bara upp här själva?

Den där inställningen är exakt varför du inte kommer nånstans i livet.

Finns det ära att ta, då ska man ju ta den.

Om drottningen och kronprinsen lever, hur kan generalen ha haft ihjäl dem?

Bry nu inte din lilla hjärna om det, Rask. Vi är ju uppe i smöret nu.

Allting för att du och jag hade turen att stå på vakt när drottningen...

...rusade förbi.

Jag får en dålig känsla av det här.

-Ja, det är tomt. Kom. -Den där ormen!

Hon och hennes förbannade släkt - jag har alltid hatat...

Hon ska inte komma undan med det här.

Hon kommer inte att göra det, men nu måste vi gömma oss för vakterna.

Jag måste gå hem. Jag måste kolla så att farmor och Lillebror mår bra.

Men kan inte vi följa med och kanske gömma oss hos er?

-Okej. -Följ med oss.

Men vi måste fortsätta vara försiktiga, så vi tar på oss huvorna.

Ers Höghet, Lovisa tog sig ut genom porten och har flytt in mot staden.

Vad då, bara så där? Och var var ni nånstans?

Det är inte första gången. Först misslyckas ni med att ta prinsen.

Sen låter ni narren lura er att han har drunknat i en brunn.

Sen tar samma narr dagboken som jag förfalskat för att stoppa charaden...

Då var det en liten flicka med.

Sen låter ni dem rymma från en rymningssäker ö.

Och nu har de rymt igen.

-Min drottning... -Nej, jag är ju ingen drottning än.

Och jag kommer inte att bli det så länge hon springer lös här.

Förstår ni inte det? Hon har redan synts här i huset. Folk skvallrar ju!

Alla älskar ju henne.

Jag som var så nära.

Tänk om folk inte skulle göra det längre.

Älska henne.

Min mor sa alltid till mig: "Om du ska ljuga, då ska du ljuga stort."

Och kanske finns det en lögn stor nog att både rädda oss-

-och samtidigt förgöra Lovisa.

Men vi kommer att behöva lite hjälp.

Hilda Elina Jakobsdotter...

Tusen glödheta, knottriga smådjävlar!

Jag har aldrig varit så arg och glad. Men nu mest arg, för ni mår ju bra.

-Och du, Ville, du kommer inte... -Okej, okej! Kan vi prata där inne?

Ville, kom med! Och vilka är de där?

-Nu ligger du illa till. -Ja. Förstår du hur orolig...

-Ursäkta, frun. -Ursäkta mig.

Mitt namn är Lovisa Gyllencrona.

Hilda har varit av största hjälp för mig och min son, prins Carl Vilhelm.

Jaså... Ja, just...

Åh...

/DUNS/

Ers Höghet. Jag trodde att drottningen och kronprinsen var döda.

Ja, det har ni ju vittnat om. Om prinsens attentat.

Kära Augustina, det jag sa var inte sant. Jag blev hotad av en man.

-Du fick ganska bra betalt också. -Ni?

Ni kan kalla mig general Silverdufva.

Ja, ja, vi vet. "Var det ni hela tiden?" Ja, det var det.

Och ni är också en del av det här. Nu ska ni bara vittna om en sak till.

Lovisa har varit här och tagit rikets alla pengar.

Ännu en hemsk, tragisk händelse som ni har bevittnat.

Jo. Antingen lyssnar ni på mig nu när jag ber snällt-

-eller så lyssnar ni på honom när han ber mindre snällt.

Bestäm själv, Mary.

Så du är alltså kronprinsen som försvann?

Åh herregud, jag vet inte... Vad ska vi göra med allt det här?

Farmor, vi ska hjälpa dem gömma sig.

Ja, självklart.

Då föreslår jag att Ers Majestät gömmer sig uppe på loftet.

Ville och Hilda, ni får fortsätta i restaurangen så ingen misstänker nåt.

Prinsen, du fixar moset. Hilda lägger upp maten och vi två serverar.

Jag vill bara tacka frun för allt ni har gjort för min...Ville.

Ers Majestät, jag ska tacka. Han blev som min egen lilla prins.

Skynda sig upp på loftet och göm sig.

Mysigt. Kanske lite enkelt, men det påminner om när man var liten.

Eller när JAG var liten, inte du.

Hur kunde jag vara så naiv? Jag trodde att det var Leijongap.

Jag förstår, men det kommer att ordna sig.

-Tror du det? -Ja.

Folket älskar dig. Om alla får veta att du lever och vad Augustina gjort-

-kommer du att få tillbaka din tron.

-Vad gjorde hon? -Tog allt.

-Lovisa är ju borta. -Hon är tillbaka.

-Och kronprinsen? -Tillbaka, han med. Allt är en kupp.

De har tagit rikets skatter. Det måste ha varit planerat hela tiden.

Hon är ju den enda som har nyckel hit.

Mary!

Jag såg allt. Lovisa var här med kronprinsen och narren. De tog allt.

Var det inte ni som vittnade...?

Ers nåd, även vakterna vid porten såg dem.

Vi måste agera snabbt nu, innan de försvinner med rikets skatter.

-Efterlys dem. Genomsök hela staden. -Självklart, Ers nåd.

Svensktextning: Lena Edh Iyuno för SVT