Original subtitles

Mycket hade riket fått stå ut med.

En drottning som rövats bort, och en kronprins som försvunnit spårlöst.

En ondska hade slagit rot i slottets salar, en ondska som fått ett namn.

Leijongap ligger bakom alltihopa.

Narr...

Ge mig boken.

Det är över för dig och Leijongap.

/ELAKT SKRATT/

Och så säger man att du inte är rolig, narr. Jag räknar till tre.

Ta den, då!

Silverdufva?

Hilda, ta boken och spring till riksdomaren!

-Var hittade du dem? -De verkar viktiga.

Det kanske rentav är mer värt än en skål mos.

-Snälla, kan du bara berätta? -Då får du ge mig riktigt bra betalt.

Jag har pengar...men de är inte här, så skulle du kunna vänta?

-Då får det gå väldigt fort. -Ja, absolut.

Stanna! Ge mig boken.

Det här är din sista chans att rädda dig själv. Ge mig den.

/RÖSTER NÄRMAR SIG/

-Där är hon! - Nu åker du ut. -Nej, vänta!

Han attackerade mig och Amir för att vi tog den här från Leijongap.

-Vem attackerade er? -Silverdufva.

Silverdufva...

-Kom. -Nämen...

In här ska det vara.

Vänta lite.

Nej, nej, nej. Silverdufva måste ha tagit honom med sig.

Vänta nu. Vad gjorde ni här inne, egentligen?

Det har jag ju berättat. Vi skulle leta...

Leta efter bevis för att Leijongap fört bort drottningen?

-Ja. -Det var kronprinsen som gjorde det.

Om löjtnant Silverdufva hade upptäckt att du brutit dig in här-

-har han all rätt att försöka få fast dig.

-Jag måste få träffa riksdomaren. -Träffa riksdomaren?

Nu räcker det med fantasier. Vad är det där, sa du?

Hade du tagit den härifrån?

Nej, den är min.

Din?

Okej! Jag ljög om allt.

Jag har inte varit i det här rummet, och jag känner ingen narr heller.

Typiskt köksungar! Var får de er ifrån?

Det var det jag trodde. Du slipper billigt undan för att du är liten-

-men kommer du hit en gång till, blir det inte kul för dig. Förstått? Kom.

Din snokande narr.

Och förbannade unge!

Nej...

-Ta och ta - det var det värsta! -Jag släpper inte ut dig.

-Som om jag skulle stjäla en korv! -Ge mig korven och ge dig i väg.

-Jag har pengarna. -Det hoppas jag. Det var inte mycket.

-Det är allt jag har. -Jaha, det får väl duga, då.

Pärlorna hittade jag vid vattnet, där fiskarna drar upp sina ekor.

Där låg nåt blått och skimrade. Jag tänkte att vattnet spolat det i land.

-När var det? -Det minns jag mycket väl.

Det var den dagen som drottningen försvann. Vilket liv det blev!

Nu ska jag kila vidare, så... Ja.

Ville? - Nån som har sett Ville?

Nedrans ungar! - Lillebror, har du sett Ville?

Finaste Oskar i staden, varsågod.

Potatis i mos och frikadeller. Det är vad du vill ha.

Där är du ju. Kom hit! Jag har väntat på dig. Nu ligger du risigt till.

Herregud, vad är det med dig? Hilda, vad är det som har hänt?

Är Ville där inne?

Nej, han är inte här, han är också borta. Vad är det som händer med er?

Älskade vän, du vet att du inte behöver ha några hemligheter för mig.

-Är det nån som är dum mot er? -Nej.

Har ni blivit osams igen? Men vad är det, då?

Och där har vi den andra också. - Kom hit, så får vi prata.

Nu vill jag att ni båda två berättar för mig vad det är som händer.

Prata med mig.

-Nanni! Blir det nån potatis i mos? -Absolut! Välkomna.

Vi pratar vidare om detta senare. In med er. - Slå er ner vid bordet.

-Amir? -Den siste som brydde sig om er.

Gör inte detta svårare. Berätta var du gömt nyckeln.

Aldrig.

-Amir. Carl Vilhelm, är han...? -Han lever. Han gömmer sig i staden.

Så Leijongap och Silverdufva? Det är de som ligger bakom allt.

Och där har vi beviset.

På nåt sätt måste vi bara få den till riksdomaren.

Tänk om de tog mamma till Dödskalleön.

Då kanske Amir också är där.

Vad är det som händer? Det är en massa mat som ska ut. Skynda på!

-Vi måste kunna prata ostört. -Ska vi inte bara berätta för henne?

Farmor är världens bästa-

-men berättar vi för henne, kommer hon aldrig att låta oss fortsätta.

Hon kommer att dra in andra vuxna, och tänk om de säger nåt om dig.

Det går inte.

Okej. Men vad gör vi, då?

Jaha. Jaha, nu sover de.

Då får vi ta det i morgon, då.

Suselidus, suselidus

suselidus

Ge ljus till min sal

Här är vi och här är Dödskalleön. Det är enda stället nära nog att ro till.

Förr i tiden tog de ut fångar dit, har jag hört.

Det jag har hört är att det spökar där, och att man ska hålla sig borta.

-Men vi måste dit. -Hur? Vi har ingen båt.

Det låg några ekor vid stranden.

Men de hade inga åror. Men det finns väl här?

Nej.

Vänta!

Vi kan köpa.

Svensktextning: Lena Edh Iyuno för SVT