Original subtitles

I denna kyliga natt hade två barn från olika världar bytt plats-

-för att ställa saker till rätta.

Den fattiga flickan hade flytt askan...

Betjänt: Hon måste vara här nånstans.

...för att snart hamna i elden igen.

För prinsen såg det lika illa ut-

-nu när general Leijongap och hertiginnan kommit för att smaka-

-på det berömda moset.

Men vad i hela glödheta? Åh herregud!

Välkomna, Ers Majestäter. Här, varsågod.

-Kapten, här. -General.

Släpp mig, din skabbiga slottsråtta!

-Amir? -Ja. Tyst, alla letar efter dig.

-Varför drog du i mig? -För att du inte skulle skrika.

-Du skrämde livet ur mig. -Jag borde ha viskat nåt.

-Jag är inte så van vid sånt här. -Nej, inte jag heller.

-Gick det bra med näsan? -Ja.

Förlåt att jag skrämde dig, och tack för att du hjälper till.

-Det är ingen fara. Vad gör vi nu? -Vi ska ta oss ner under slottet.

-Har Ville berättat vad vi ska göra? -Ja, vi ska få upp en dörr.

-Med en gaffel? -Ja, det funkar hemma på dasset.

Funkar hemma på dasset, hos dig?

-Ja. -Fint. Okej.

Men vi måste först ta oss ner osedda, för varenda betjänt letar efter dig.

-Är det lugnt? -Nu.

Du skulle ordna anställning till mig.

Ja, men då fick jag reda på vem som ljugit om Ville och drottningen.

-Vem var det, då? -Kammarfrun vittnade falskt.

Okej, då måste vi få henne att säga sanningen.

Det går inte. Hon vågar inte säga sanningen, de hotar henne.

Antingen Augustina eller Leijongap, de som försöker ta över tronen. Kom.

-Måste gubben följa oss överallt? -Vi följde ju honom till marknaden.

Det var list. Det han håller på med är bara lömskt, Mary.

-Jag heter inte Mary. Jag heter... -Då så, mina herrar. - Ers Majestät.

-Varsågod, kapten. -General.

-Vad vill ni äta i kväll? -Det ryktas om nåt mos i potatis.

Potatis i mos.

Då har ni kommit rätt, det är vad alla äter här.

Då beställer jag det - potatis i mos.

För jag älskar det, precis som ni vanliga människor här gör.

Ja... Tack, vad fint sagt. Då blir det två potatis i mos, då.

Jag skulle vilja säga nånting. Vänta lite.

Det är väldigt fint att få besöka denna enkla men...

Ja, enkla sylta. Fantastiskt fint att få se hur ni har det här.

Jag ska inte bli långrandig, men jag vill säga några väl valda ord.

Om ni väljer mig till er drottning så får ni äta mos precis när ni vill.

Och det börjar redan i kväll. Potatis i mos laget runt. Jag bjuder!

Vänta lite här!

Förlåt mig, generalen. Inte skulle väl jag glömma er.

En så gammal man som så länge stridit för vårt rike.

En man vars skröpliga lilla kropp knappt orkar ta sig upp om dagarna.

Vars sinne och intelligens har förtvinat på ålderns höst-

-eller ska jag säga vinter?

Självklart bjuder jag även er på lite mos.

Vi skyndar oss att skåla för denne avdankade gamle man, medan han lever.

-Skål! -SKÅL!

Varför står du här och hänger? Va?

Nu är det fullt mos. Hertiginnan har bjudit hela stället på mos-

-så nu får du mosa på, mosmästaren. Jag sköter serveringen. Så!

Det är väl bäst att det fina folket får de fina tallrikarna?

Vi kanske har hela slottet här så småningom.

Det skulle väl vara nåt? Tänk dig det.

Betjänt: Hon kanske sprang ner till köket igen. Jag tar ett varv här.

Oj! Vad har hänt här?

Lovisa...eh...drottningens rum. Det var här de tog henne.

Hur är hon egentligen?

Hon är...snäll och smart.

Och rolig. Hon har ett otroligt gott hjärta.

Hon är en väldigt bra mamma och hon är vacker som en dag.

Hon är... Hon är en bra drottning, tycker jag.

-Ja, jag förstod nästan det. -Ja. Bra.

Kom, vi måste vidare. Okej?

Vem har inte fått? Torsten har fått. Här har ni fått. Varsågoda.

Här. Varsågoda, vänner.

Förlåt mig, jag skulle vilja tacka moskocken personligen.

Ville.

Finfolket här ute vill träffa mosmästaren och se hur han ser ut.

-Nej. -Jo, de ska bara titta på dig.

-Nej! -Det är bara roligt. Kom nu!

Han kommer!

Nu kommer han. Får jag presentera mosmästaren?

-Vad har du gjort? Hur ser du ut? -Det blev en mosolycka.

Jag tycker att jag känner igen er. Vad heter ni?

Jag heter...

-Säg det. -Ville.

Ville? Kom lite närmare, Ville, så får jag se på er.

Vänta. Jag ville personligen tacka dig för en synnerligen utsökt måltid-

-som jag, liksom er, älskar.

Jag har under åren i strid väglett många unga förmågor.

Genom livet och in i döden, förstås.

/HARKLING/

Även om jag nu står här som en ärrad krigshjälte, har jag också varit ung.

En gång var jag en av er. Hårt arbete har tagit mig hit.

Inte blodsband eller pengapungar.

Mitt folk, låt inte ert namn utan era handlingar vägleda er i livet.

I mitt fall blodiga slagfält, rena massakrer, total ödeläggelse.

-Lik staplade på lik... -General, lite mindre krig.

I ditt fall, unge pojk, potatis i mos.

Mitt folk, mitt folk. Jag är en av er.

Och det är inte hon där.

Där fick Gyllencronan så hon teg! Kom, så lämnar vi den här lokalen.

Tack så mycket för i dag. Välkomna tillbaka, ska jag säga.

Underbart, va? Torsten, jag ser dig. Inget snyltande på min sylta.

Vad tog det åt dig i kväll, Ville? Va?

Blev du nervös för kungligheterna?

Ja.

Det hade du inte behövt bli. De är inte märkvärdigare än du och jag.

Du är mer prins för mig än vad de nånsin har haft uppe på slottet.

Så är det.

-Här är det. -Den här? Okej.

-Vad tror du? -Ja...

-Har du fått upp andra dörrar än...? -Nej.

-Så dasset är det som...? -Ja.

Är det ett svårt dass att få upp?

Mästerligt!

-Hilda, titta! -Va?

Va?

Den verkar vara öppen.

Svensktextning: Lena Edh Iyuno för SVT