Original subtitles

Riket stod nu inför något helt nytt: att välja sin monark.

Och två högborna rivaler tvingades tävla om folkets gunst.

-Är Ers Höghet redo att åka ner? -Mary, jag föddes redo.

Löjtnant, vi har ett val att vinna.

Men den riktiga drottningens öde låg i en fattig flickas händer.

Som jag trodde. Ingen Hilda på denna lista.

-En flicka som nu fått egna problem. -Så där ja, kom med här.

-Vart sa du att hon skulle, sa du? -Sitta barnvakt hos fru Jernberg.

Fru Jernberg? Herregud, den kärringen. Så...

Och hennes tolv odågor till ungar.

-Men jag jobbar för två. Jag lovar. -Ja, ja.

Då kan du börja skala för två också, mosmästare. Så...

Tolv ungar... De är fruktansvärda. Hoppas att det går bra för Hilda.

-Ja, det hoppas jag med. -Ja.

Jajamän.

-Ah! Släpp mig! -Sitt ner och var tyst!

Jag har inte gjort nånting.

Det stämmer inte riktigt. Du försökte lura dig in på slottet, eller hur?

-Nej, du. Jag är här för att jobba. -App, app, app!

Rask, vad tycker vi om lögnare?

Vi tycker inte om lögnare, Rask. - Förstår du det?

Varför är stora porten obevakad?

-Vad pysslar ni med, era svinpälsar? -Brådskande förhör, kapten.

Är det flickan ni förhör? Vad har ni kommit fram till? Att hon jobbar här?

-Ja, det är vad hon påstår, men... -Men vad då?

Hon kan ju ha något lömskare syfte, som att stjäla något eller...

Försöka söva och förgifta och röva bort nån.

Ja, till exempel.

-Du kan gå nu. Vet du vart du ska? -Jag vet vart jag ska.

Hon stod faktiskt inte på listan.

Men ni två står på min lista nu.

-Tack, kapten. -Tillbaks till porten!

Idiot! Det är ingen bra lista att stå på.

-Ni har inte sett en flicka här? -Varför skulle vi ha gjort det?

Min systerdotter skulle möta mig här. Hon har fått tjänst på slottet.

Eller jag skulle ordna det, men jag gjorde inte det.

Det förklarar kanske varför hon inte är här, då.

Precis. Tack.

God dag, medborgare.

/TRUMPETFANFAR/

Åh fy! Vad gör den otäcka gubben här?

Är hon också här, den eländiga kvinnan?

Han ska få se vem det är folket faktiskt älskar.

God dag, frun. Vilken underbar dag vi har välsignats med här i dag.

Men förstås inte lika fantastisk som er underbara dotters...

Dags att börja slaget.

God dag.

Ett nöje att få se vanliga människor som ni.

Vänliga. Vänliga människor.

Tut!

God dag. Det är ett nöje att få se vänliga människor som ni.

Tänk på det när det är dags att rösta. Leijongap.

För en framtid fylld av strid.

Jag ska smaka på de där små doppade körsbären sen.

Jag tror... Kanske försöka hitta nåt gemensamt att prata om i stället.

Ja.

Jaha.

-Ni gillar ägg? -Ursäkta?

-Ägg! -Ja. Vill generalen köpa?

Varje gång jag ser ägg tänker jag på slaget vid Essen.

Tusentals och åter tusentals män ligger slaktade där vid kullarna.

Mitt i denna vidriga massaker-

-får jag syn på kapten Ståhlnacke vid fiendens tross.

Han har lyckats få tag i ett tjog ägg. Vet ni vad karln säger?

"Här är man hungrig som en varg, och det enda som finns att äta är ägg."

"Ät det då, för bövelen!" säger jag.

Vet ni vad han svarar? "Jag tål inte skaldjur."

Han var allergisk mot ägg-

-så han kunde ju inte äta dem fast han var så hungrig.

Ni tror inte att han bara skojade? Ägg har ju skal - skaldjur...

Tror ni att krig är ett skämt?

-Nej. -Nej, just det.

Där har vi en röst till.

/OTYDLIGT SMÅPRAT/

Vad i hela...

Hallå?

-Angenämt. -Och vad gör du här?

-Jobbar. -Jaså?

-Du är ny köksunge, eller? -Ja, precis.

Herregud... Det är ingen pli på er där nere längre.

-Jag ska till stora trappan... -Du går ingenstans.

Jag går ner till köket, så får de hämta dig. Rör dig inte ur fläcken.

-Ursäkta... Ursäkta? -Ja?

-Ni har inte sett en flicka här? -Går du runt och letar efter stryk?

-Va? -Vem var det som berättade?

Att kaptenen läste lusen av oss när vi försökte stoppa snorgärsen.

Det var nåt lurt med henne. Och nu får hon ränna runt fritt på slottet.

Vänta nu, varför är du här och frågar om...?

-Vart tog han vägen? -Han gick in genom porten.

Det här blir det absolut sista vi gör. Jag är helt slut.

Här har vi små bruna...klumpar.

Potatis, Ers Höghet. Stans finaste.

-Det säger inte så mycket. -Hur sa?

Ljuvligt.

-Jag fullkomligt avgudar potatis. -Då skulle ni avguda min potatis mer.

-Jag ser ingen skillnad. -Den här är bättre för potatis i mos.

Vänta. Äter ni de här små bruna smutsklumparna?

Ja, potatis i mos. Folket här älskar det.

Älskar? Jaha. Var kan man hitta sånt där potatismos, då?

Potatis i mos, Ers Höghet. På Nannis krog.

Det ska vi testa, då. Det som folket älskar, älskar nämligen jag.

Tack, vad rart.

Vi ska nog bli två om det där moset.

-Vart tog den där köksungen vägen? -Jag kollar västra flygeln.

Vänta lite.

Är inte det här Villes rum?

Varför har han örhängen på skorna?

Nämen, så trevligt att råkas.

Det är nämligen jag som är den snofsiga prinsen här på slottet.

Nämen, vad i hela... Sover han här helt ensam?

Ja...

De är helt galna i mig - och moset.

Nu får du ta över serveringen, jag orkar inte. Du skulle sett mig förr.

Då orkade man hur mycket som helst. Det var mer lättklätt - underbart!

Okej, du klarar det här. Nu kör vi.

Hon måste vara här någonstans. Sök igenom alla rummen.

-Vill du ha lite mer mos? -Tackar.

Svensktextning: Lena Edh Iyuno för SVT