Original subtitles

En stor dag stundade. Dagen då rikets nya väg skulle stakas ut.

Såvitt folket visste var både drottningen och kronprinsen borta-

-så vem skulle nu sitta på tronen?

Hertiginnan? Eller generalen?

Båda var kallade till riksdomaren, som skulle fatta beslutet.

Men var drottningen verkligen spårlöst försvunnen?

Eller fanns svaret på gåtan långt nere under slottet?

Lovisa? Lovisa?

Er tid börjar ta slut, Ers Majestät.

Det finns bara en väg ut härifrån.

Berätta var nyckeln till skattkammaren är, annars...

Annars vad?

Om du dödar mig, får du aldrig veta var nyckeln är, maskhjärna.

Ni undrade vart er son tagit vägen.

Ja?

Tyvärr så har han försvunnit ner i en bottenlös brunn.

-Nej, det är inte sant... -Ni kan fortfarande rädda ERT liv.

Om ni bara ger mig det jag vill ha. Tänk på det, Ers Majestät.

Vänta! Snälla, säg att det inte är sant!

Vad är det? Du har ju knappt sagt nåt på hela morgonen.

-Jag är lite trött, bara. -Okej.

Som du vet ska du få så mycket som möjligt för så lite som möjligt.

-Jag vet. -Bra.

Potatis, potatis! Extra fasta och fina i dag, Hilda.

Det är bara att känna.

-Känner du? -Jag hade velat ha lite mer mosiga.

Mina är jättemosiga!

Mina faller sönder om man ser på dem.

-Få se, då. -Va?

-Stirra sönder en potatis. -Bildligt talat, ärthjärna.

Här ska du få en bild av vad jag tycker om dig och dina usla knölar.

Okej. Vi hade tänkt en extra stor säck.

Den med bäst pris får extra mos i kväll.

-Tre riksdaler. -Två riksdaler.

-Tyvärr... -En riksdaler, lägre går jag inte.

-Nej, för då blir det noll riksdaler. -Har du hört talas om en halv?

Taget!

Tack för den.

-Jag delar ut potatis gratis snart. -Minus minus är din grej.

Din grej är väl minus minus minus. Minus minus blir plus, ärthjärna!

Va? Jag hör inte.

-Hertiginnan. -Generalen. Fast inte så länge till.

När riksdomaren gett mig tronen, ska jag själv befordra er till överste...

...latrintömmare.

Det är för att jag ser mig själv som en mycket barmhärtig monark.

Straffet för högförräderi är ju annars...

Hertiginnan får stanna så länge hon vill-

-även efter att riket fått sin nya kung.

Men vi kan inte garantera hennes säkerhet.

Gyllencronor har ju en tendens att försvinna här.

-Oj, oj, oj, här kommer dummerjönsen. -Jaha, narr, vart är du på väg?

-Ärenden på staden. -Oj, oj, oj! Hör på den, Rask.

Det är viktiga narrärenden, eller? Du kanske har tappat bort dina bollar?

-Har du tappat bort plingplongmössan? -Jag har inte ens en sån mössa!

Då kanske du ska skaffa en sån mössa, plingplong, så att du blir rolig.

Bra prutat, Ville. Ett steg närmare min båt.

Jag kanske kan följa med på båten när du har blivit fiskare.

När du har hittat din mamma, kommer du att försvinna in på slottet igen.

-Nej. -Jo då.

Du kommer att glömma bort mig snabbt och börja med dina fina vanor igen.

Tänk om mamma aldrig kommer tillbaka.

-Ville... -De tror att hon är borta för evigt.

Och att jag är död. Ingen bryr sig om oss.

Du...

Ville...

Vad som än händer, så har du oss. Okej?

Okej.

Bra.

Kom. Nanni blir tokig om vi inte kommer med potatisen snart.

Ville, Ville!

Gå, du.

-Titta. -Är det där från mammas klänning?

Jag följde efter mannen under slottet och de här ledde till en låst dörr.

Jag tror att hon är där nere. Hon har nog varit det hela tiden.

Men det börjar bli bråttom, och jag måste få upp låset.

Låset?

Jag tror att jag har en idé.

Okej.

Avslutningsvis vill jag bara anföra-

-att inget folk någonsin har fått lida av ett militärt styre.

Var generalen klar? - Varsågod, hertiginnan.

Jag är verkligen ingen talare, som generalen här-

-men låt mig anföra-

-att det här är ätten Gyllencronas rike.

Det har det varit sen urminnes tider.

Och i ljuset av den senaste tidens otroligt tragiska händelser-

-så är väl just det det viktigaste vi har: tradition.

Mitt hjärta bultar för folket, och folkets hjärta bultar för mig.

-Tack. -Tack.

Vår historia säger att kunglighet är något man föds till.

Det går inte att tro att bara för att man visat trohet mot kronan-

-så kan man göra anspråk på tronen.

Eller? Är det precis det vårt rike behöver?

Någon som över tid visat lång och osviklig trohet.

Varför skulle erfarenhet inte väga lika tungt som blodsband?

Eller till och med tyngre?

Det är en svår fråga.

Som tur är gav ni mig lösningen.

-Folket ska själva få välja. -FOLKET?!

Är ni helt från vettet? Ni kan inte lämna så viktiga saker till folket.

-De kan och förstår ingenting! -Nyss lät det väldigt annorlunda.

Förlåt, men menar ni att vanliga människor ska bestämma över oss?

Rätt uppfattat. Ni har tre dagar på er att vinna folkets kärlek.

Sedan blir det omröstning och segraren blir vår nästa monark.

-Vilket mos, hörni! -Det heter visst potatis i mos.

Amir tror att han vet var mamma finns!

Kom!

Hörni, gott folk! Jag får bara störa lite grann.

Jag är så glad över att ni tycker om den här nya maten som vi har.

Därför har jag skaldat en liten visa till mosmästarens ära.

-Men ni kanske inte vill höra den? -JO!

De vill höra den. Upp på pallen. - Nu ska ni få höra.

/NANNI BÖRJAR NYNNA OCH ALLA FORTSÄTTER/

Nu ska ni få höra en skröna från stan

Till Nannis krog kom en pojk häromdan

När byxorna torka' bjöds han att va' med

i köket att laga, och så ett, tu, tre

I köket att laga, och så ett, tu, tre

Han brände kastrullen, det osa' och brann

och all vår potatis, den nästan försvann!

Men med magiska fingrar - tro't om ni vill

han trolla' med knäna och moset blev till

Han trolla' med knäna och moset blev till

Mosmästaren, mosmästaren!

-Vad sa Amir? -Han följde efter maskerade mannen.

Ner under slottet, till en låst dörr. Han tror att mamma finns där inne.

Bra! Där ser du, det här ordnar vi. Så vad gör vi nu?

Jag har en plan. Den är farlig och kräver tre saker.

Dig...

...din gaffel och en Villeskola.

En Villeskola?

Svensktextning: Lena Edh Iyuno för SVT