Original subtitles

Så vaknade staden igen. Fast vissa hade inte sovit en blund.

Mannen med masken: Du är här för att ge oss kronprinsen. Annars...

Samtidigt var general Leijongap säker på att tronen snart var hans.

Schack och matt, Gyllencronor.

-Något hertiginnan inte gick med på. -Det här är min stad.

Omedveten om allt detta hade Carl Vilhelm Gyllencrona fått en ny vän.

-Jag ska lära dig hur vi gör saker. -Vad då, som en Hildaskola?

Precis, som en Hildaskola.

Kanske var det just vad han behövde.

God morgon, sjusovare. Har ni sovit gott?

-Som en prins, kan man väl säga. -Härligt.

-Var tömmer man pottan, förresten? -Var har du gjort av det förut?

-Jag har låtit det stå kvar där uppe. -Lärde du dig inget på barnhemmet?

Det bruna lasset ska ner i dasset.

Men är det bara gult, så skicka't ut.

-Va? -Kom.

-Hilda, vi har massor att göra... -Vi också.

Jaså, vad är det för massor som ni har...?

De är så snabba. Först tål de inte varandra, sen är de ler och långhalm.

Tänker du att det där ska föreställa en frikadell?

Tusen smådjävlar... Den orkar inte ens Torsten äta upp.

Så, ut med det här, bara.

-Rakt ut i gatan? -Ja.

-På riktigt? -På riktigt.

Inte så försiktigt och prinsigt. Det här är lektion nr 1. Så här.

-Lektion 2: spring! -Hilda!

Okej, nu måste vi få dig att se ut som vanligt folk. Få se på händerna.

-Nej, de avslöjar dig när som helst. -Hur ska de se ut, då?

Som att de behövt arbeta med nånting nån gång nånsin i livet.

Hur ska vi göra det?

-Du ska ner och gnugga. -Okej...

Inte klappa.

-Aj! -De måste bli skitiga.

Nej, det kommer inte att gå.

-Försök hålla dem skitiga, bara. -Jag lovar.

Men vi måste göra nånting åt det här prinsansiktet. Kom.

Så, perfekt. Sätt i gång nu.

Jag är liksom van att bada för att bli ren.

Bada gör man på sommaren. Nu är det vinter, nu är du skitig.

Men sluta dutta nu! Gör det ordentligt.

-Mycket bättre. -Vad gör du?

Du måste vara skitig, sa jag ju.

-Ska jag torka mig, eller? -Nej, hönshjärna. Det är lunchen.

/DÖRRKNACKNING/

Stig in.

Ett ögonblick, löjtnant.

-Nå, vad tycks? -Om...?

Om sigillet, naturligtvis. Är ni blind?

Nej, general.

-Är det en liten katt? -Ett lejon som gapar över ett svärd.

Visa respekt för nästa kungs sigill.

Självklart, general. Nu ser jag vad det är. Väldigt respektingivande.

Ja. Snart kommer det här sigillet att vaja-

-över alla rikets fanor, Silverdufva.

Apropå riket, general. Riksdomaren har kallat er.

-Har hon äntligen insett...? -Hertiginnan hörde om ert anspråk.

Riksdomaren vill träffa er båda i morgon.

Okej, ny lektion. Du måste lära dig att äta som folk.

Du ska smaska och spilla, inte torka och torka. "Åh, så fin jag är."

Aj!

Tänderna är alldeles för fina. Vad gör du med dem?

Jag tvättar dem varje kväll med svamp och en utsökt tandpasta av korall...

Okej, tack, det räcker. Ja!

Vänta nu.

Vi ska bara dra ut en tand. Det är för ditt eget bästa. Det går fort.

/KLOCKAN SLÅR/ -Amir... -Nej, du kan inte träffa honom.

Tänk om han med masken är där igen.

Det är bara att Amir är den enda jag har kvar.

Om jag inte kan träffa honom...

Men du har mig, och ingen vet vem jag är.

Nej.

Jag vet hur vi ska göra. Vi möts på krogen sen.

Du får se till att ingen är där.

Okej.

Är du Amir?

Ja. Och du är...?

Hilda heter jag. Jag känner Ville.

-Han blev förföljd förra gången. -Jag vet.

-Du är inte förföljd nu? -Nej.

Bra, följ med mig.

-Amir! -Ville... Hej.

Är det här du har fått flytta in?

Jag kan inte tacka er nog för att Ville har fått stanna här. Tack.

Ville... De vet att jag har träffat dig.

Jo, jag vet. Nån med mask jagade mig.

Men det är värre än så. Den maskerade mannen kräver att jag överlämnar dig.

Annars kommer vi aldrig att få se Lovisa igen.

Då får du göra det.

Aldrig. Över min döda kropp.

Vi kommer på nåt, Ville.

-Så du ser ut! -Ja, det är hennes fel.

Jag kan ju inte låta honom se ut som en prins. Bara peruken saknades.

Peruken... Var är din peruk och dina riktiga kläder?

Jag bytte bort dem med nån pojke nere vid hamnen.

-Har ni kanske blod här? -Blod?

-Vi har grisblod till blodpudding. -Perfekt, kan jag få lite?

Ja...

-Blod? -Ville, jag kan ha löst det här.

Över DIN döda kropp.

-Här är blodet. -Okej. Jag måste gå, vi ses snart.

-Vad ska han göra med blodet? -Jag vet inte.

Dags för sista lektionen: du måste prata som vanligt folk.

Säg efter mig: "Tyst med dig, din ruttna gamla sketna skabbråtta!"

-Men... -Kom igen.

Okej.

Tyst med dig, din ruttna gamla råtta.

Nej, "sketna" och "skabbråtta".

Och säg det inte som en förnäm liten prins. Du ska låta som en tuffing.

Okej. Tyst med dig, din ruttna gamla sketna skabbråtta.

Och du ska snacka skit om kungahuset. Jag är ledsen, men det gör alla.

Säg: "Alla på slottet är som bortskämda, lögnaktiga grisrövar."

Alla på slottet är som bortskämda, lögnaktiga grisrövar.

Ja, och så tar du i lite mer på det där sista. Ta i, starkare!

Grisrövar!

Grisröv kan du vara själv.

Nu får ni dela på er och hjälpa till med serveringen. Kom igen!

Ville, du är redo. Du serverar i kväll.

-Säkert? -Helt säkert. Jag tar över det där.

Usch, vad äckliga.

Skål!

Varsågod.

Jag har tänkt på en sak. Så lena silkestassar på en barnhemsunge.

Vem är du egentligen?

Svensktextning: Lena Edh Iyuno för SVT