Original subtitles

- Vart ska ni? - José Padín?

- Vem frågar? - Vi är journalister.

Vi gör ett reportage om narkotikahandelns legender, och vi hörde att ni...

Du hörde fel. Säg åt honom att sluta filma.

- Är ni inte José Padín? - Vi får filma.

- På gatan, ja. Inte där inne. - Vi vill att ni kommenterar en sak.

Är det sant att parkeringen där ni arbetar under prövotiden tillhör er?

- Det är en lögn. - Den tillhör er advokats företag.

Än sen? Jag jobbar bara här.

Och stäng av kameran, annars ringer jag polisen.

- Det vore ju ironiskt. - Vad? Att jag ringer polisen?

Är inte polisen till för alla? Eller ska de bara bura in mig?

- Stäng av, innan du tappar den. - Stäng av.

José, det tar bara en sekund.

Jag är väldigt intresserad av ämnet, och dessutom beundrar jag er väldigt mycket.

Kameran är avstängd, och det tar bara en sekund.

- Okej, men jag jobbar nu. - Det går jättefort.

- För helvete. Mario, täck upp för mig. - Okej.

Följ med här.

KLANERNA

Oroa dig inte, det ordnar sig.

- Sluta viska. - Vad tänker du göra?

Frågan är vad ni tänkte göra?

Tänkte ni sticka med pengarna, utan att säga ett ord? Var det planen?

Jag antar att den planen är körd. Jävligt körd.

Vänta tills din pappa får höra det här. Det puckot blir nog jätteglad

när han får höra vad hans son planerade. Med sin flickvän.

Får jag skjutsa hem er?

Clara, snälla.

Varför kom du hit? För att avslöja oss? Vill du få honom dödad?

Han sa att han inte såg nån, att han inte vet nånting. Han sa inget mer den dagen.

Inte ens till mig.

Duger det svaret?

Sätt er i bilen. Och hitta inte på nåt, okej?

Gör mig inte argare än jag redan är.

Vart ska vi?

Du frågar för mycket. Det märker du.

Polisen är skitstövlar. Jag ångrar det jag gjorde,

men det de gör mot mig är skrämmande.

Tycker ni att ert straff är orättvist?

Hade jag varit nån annan hade jag varit ute för flera år sen.

Om jag var politiker kunde jag haft en pool...

Vad fan var det där? Har han fått en stroke?

- De överraskade honom bara. - Lägg av. Han kunde bara bett dem att dra.

Varför börja ge intervjuer just nu?

Det kanske får dem att lugna sig några dagar.

Nu är vi mitt i blickfånget.

Snart har vi kameror i ansiktet och folk som ställer frågor.

- Som om vi skulle svara på frågor. - Men ta det lugnt. Du är för hetlevrad.

Oroa dig inte, jag vet hur de ska tas.

- Var artig, Toño. Du kan inte få spel. - Jag fattar, för fan!

Och de säger att jag förhastar mig. Pratar du med honom?

Okej, men vi måste berätta för Nilo också.

Jag ringde honom förut. Han svarar inte.

- Var är han? - Vem vet? Han har betett sig mysko.

- Fan också. - Han har väl skaffat flickvän.

Polisen har misslyckats...

Satan...

- Läget? - Bra.

- Hur går det? Fixat en dejt till festen? - Inte än.

- Fan. - Ja, du vet hur det är.

- Vi måste diskutera en sak. - Är det brådskande? Jag är lite upptagen.

Gissa vem jag är med.

- Jag är inte på lekhumör. Vad händer? - Jag är med din gudson.

- Den lilla jäveln försökte blåsa mig. - Vad hände?

Han är inte lite fräck. En riktig lymmel är han.

- Han försökte stjäla från mig. - Vad fan?

Jajamänsan. Från mig, sin mamma och alla andra.

Vänta tills jag berättar för hans pappa.

Lugna ner dig innan du träffar Carmelo. Det är inte läge för mer trubbel idag.

- Så vad hände? Var han med Lauras dotter? - Ja, hon är också här, det lilla geniet.

Okej. Låt mig prata med dem, så ser vi om vi kan reda ut det.

- Allt är kristallklart. Inget snack. - Nilo, jag tappar snart humöret.

Okej, jag hör dig.

- Kör hem, jag kommer snart. Hej då. - Hej då.

- Vad hade hänt? - Marco.

Jäkla unge.

- Ska jag följa med? - Nej, stanna här.

...följer strikt de etablerade reglerna...

Jag vill köpa två båtar. Två fiskebåtar, här i Portugal.

Vill du att jag sköter det?

Gör det du gjorde nyss. Se till att ingen vet vem som köpte dem.

De är till din pappa. Trots att han sitter inne sköter han väl verksamheten?

Om jag svarar på det måste jag döda dig.

- Rosa. - Ana, du har ett möte nu. Var är du?

- Jag kommer om en halvtimme. - Men de...

Jag vet, Rosa. Gör vad du kan.

Ge dem kaffe, muffins...

- Okej. - Vi ses sen.

- Gick de? - Hennes man var tvungen att jobba.

Fan!

Jag glömde helt bort tiden.

Din pojke är orolig, och med rätta.

Han oroar sig för mycket. Det är jag som sitter i skiten.

Medan han roar sig med advokaten delar jag ut biljetter i ett bås,

tills de behagar släppa ut mig.

Vilket de redan hade gjort om du inte var så kass. Du gör inte ett skit.

Vi har den där Rosendo-grejen imorgon.

- Rosendo? - Ja, om fiskmarknaden.

- Det stod i mejlet du skickade. - Just det.

Okej. Jag förbereder mejlet för signering imorgon. Jag lovar.

- Ska vi sitta här? - Visst.

Lyssna. Problemet är att du blev olagligt filmad. Utan ditt samtycke.

- Än sen? -"Än sen?" Vi kan stämma dem.

Och dra mer uppmärksamhet till oss? Glöm det.

Okej, Rosa, nu räcker det. Vad är det?

Rosa? Allvarligt, vad står på?

Tre öl.

Ana, det är bara...

- Vadå? - Jag kan inte göra det här.

Du skojar...

Jag ringer upp.

De hotade mig.

- Va? - De sa nåt om min pappa.

Om jag blir åtalad skulle han dö.

Jag förstår inte. Vad hände? Vem hotade dig?

Naranjo. Han tvingade mig att placera en mikrofon på ditt kontor. Förlåt.

Inte nu, för fan.

Vad fan? Vad är det med honom?

Herregud! Nej!

Vad fan gör du?

Lugna ner dig. Ta det lugnt.

Vad fan gör han?

Vad gör du?

Ni måste skicka nån direkt.

Vi är i Cambados. Vid baren på strandpromenaden.

Nån skjuter. Han sköt precis igen!

- Han kommer ut! - Han kommer ut.

Han kommer ut, men han har kvar geväret.

Okej, tack.

Kom.

Herregud!

Toño!

Herregud.

- Hallå där, tv-kändisen. - Hej. Jag har pratat med kusinerna nu.

Jaha. Och vad sa de?

- Han är på väg till Nilo. - Okej, lugn.

Ring Daniel. Han är där. Berätta för Daniel.

- Ring på ambulans, Rosa. - Okej.

Snälla...

Jag behöver en ambulans. Snabbt.

- Fan! - Här, i Cambados!

Det är flera skadade, en förlorar en massa blod. Skynda er.

- Allt är redo för dopet. - Ska jag kolla efter present?

- Ja. Vi köper den så fort du kommer. - Tillsammans?

Med en sån stor gåva är det bättre om vi är två.

Okej. Hej då.

- Kom och kolla här. - Vad är det?

- Titta vad de hittade. - Inte en chans.

- Din pappas pengar? - Ja.

Var hittade de dem?

- Var hittade ni dem? Hur gick det till? - Fan. Den där jäveln.

- Va? - Herrejävlar.

Var fan kom den jäveln...?

Vad fan gör du, ditt kräk?

- María! - Nej! Marco, nej!

María! Nej. Maria!

María, håll dig vaken. Snälla, håll ut.

Samuel, din jävel! Vi kommer att döda dig!

- Håll dig vaken, María! - Daniel!

María, håll ut!

- Daniel! - María!

Daniel!

- Herrejävlar, Daniel! - María!

- Ring på ambulans! Fort! - Okej.

Lyssna på mig, María.

Hjälp!

En ambulans! Snälla, skicka en ambulans snabbt!

- Folk är skadade! - Det ordnar sig.

- María! - Nej, titta på mig.

María...

Hjälp!

Jag vet inget om några pengar. Jag vet bara att grabben hittade dem.

Och det som hände sen...

...var en tragedi, inget mer.

Visst.

En tragedi.

Ni ville lära Samuel en läxa, men det gick överstyr.

Han spårade ur, och det drabbade en 17-årig flicka.

Det var det som hände sen. Samuel får sitta inne resten av sitt liv. Och du...

Du kanske går ut genom dörren...

...som om inget har hänt.

Men du är ansvarig för Marías död.

Och det kommer alltid att plåga dig.

Hej, Marco.

- Daniel skickade mig. - Jag förstår.

Polisen måste reda ut vad som hände. Bland annat var pengarna kom ifrån.

Det är därför du är här. Vi behöver en förklaring.

Jag vill inte ha Daniels hjälp, okej?

- Marco, Daniel räddade ditt liv. - Men inte Marías.

Han räddade inte henne.

Det är hans fel att hon är död. Det är vårt fel.

Mitt med.

Nej, Marco. Det som hände har inget att göra med...

Hon sa att pengarna var besudlade.

Att de var smutsiga.

Hon hade rätt.

Och jag släpade med henne.

Vad tänker du göra? Du tycker väl också att det är mitt fel?

Om jag inte hade pressat Samuel så hårt hade det här inte hänt.

Det är en sak att pressa, en annan att fabricera bevis.

Sant.

Vad händer nu?

Tänker du anmäla mig?

Har du sagt till nån att vi i det här jobbet ibland...

...måste ta lite genvägar, för att de inte ska göra oss till åtlöje?

Nej, jag har inte berättat för nån. Bland annat för att jag också var en del av det.

- Tack. - Naranjo, jag lovar att inte anmäla dig.

Om det här slutar väl, och vi griper Padín-klanen...

Då slutar jag.

Och jag hoppas att du tar över.

Det kommer att vara min rekommendation.

Vi bör inte döma nån. Bara Gud känner människors hjärtan.

Bara Han vet vad som finns i våra hjärtan.

Därför styrs hans rättvisa alltid av barmhärtighet.

Nu vänder vi blicken mot Kristus,

som dog för våra synder och återuppstod för vår frälsnings skull.

Herre, ha förbarmande. Kristus, ha förbarmande.

- Herre, ha förbarmande. - Kristus, ha förbarmande.

Fader vår, som är i himlen, helgat varde ditt namn.

Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så och på jorden.

Får jag komma in?

De sa att du ville träffa mig.

Hur mår du?

- Kan du komma närmare? - Ja, självklart.

Minns du när ambulansen kom?

- Det ögonblicket. - Ja. Jag minns allt.

Det är nåt jag inte kan sluta tänka på. Ditt ansikte.

Du höll på att förblöda, Daniel.

Jag kan ha fel,

men det kändes som om du var mer än...

...bara orolig.

Du vet väl att det som hände Samuel inte var mitt verk? Det var min far.

Han ville statuera ett exempel.

- Statuera ett exempel? - Ja.

- Och därför är en 17-årig flicka död? - Han begick ett misstag.

Han har begått misstag länge nu, Daniel.

Tror du inte att jag vet det? Men det kommer att förändras.

- Jaså? - Ja.

När då?

När jag slipper undan honom.

Det går inte just nu. De ansvariga litar på honom.

Men inte på dig?

Om det jag planerar nu går bra,

så kanske.

Tja...

Se till att det går bra.

Därför måste jag be dig om en tjänst. Jag behöver din hjälp.

- Behöver du min hjälp? - Du måste göra en resa åt mig.

MÁLAGA - COSTA DEL SOLS FLYGPLATS

FRÅN: MARÍA MARTINEZ SILVA

Ge mig din telefon.

Stäng av den och kliv ur bilen.

Vi tar den här bilen. Du kör.

Rakt fram?

Det är där framme.

Stanna här.

Här.

Vad gör vi här?

Klä av dig.

Ursäkta?

Jag vill se om du döljer nåt.

- Men det var Daniel som skickade mig. - Ja. Daniel verkar lita på dig, men...

Jag är inte Daniel. Och nu när jag nästan är fri litar jag inte på nån.

En flicka dog.

Din son dog nästan också.

Bara för att du ville statuera ett exempel.

Det var hans eget fel. Han lyssnade inte, och se nu.

Han ligger på sjukhus, och allt är en enda röra.

Vänd dig om.

Du kan klä på dig igen.

- Helst skulle jag blåsa av det hela, men... - Precis. Det kan du inte.

Fartyget med lasten är på väg,

och datumet när det passerar mötesplatsen kan inte ändras.

Det var därför din son skickade hit mig.

Memorera koordinaterna.

Och skriv inte ner dem nånstans.

Memorera dem.

Din biljett.

London, Rotterdam, Dakar.

- Det går snabbare via Paris. - Men det här är bättre.

Nån kommer att vänta på dig. Överlämna koordinaterna och kom tillbaka.

Enkelt, va?

Enkelt?

- Hallå? - Times Square Terrace kl. 18.

Hallå?

Ta den här åt mig.

- Ska du inte använda kryckan? - Struntprat.

De tvingade mig. Jag ska elda upp den.

- Var är bilen? - Där borta. Ska jag hämta den?

- Det är okej. Hur mår din bror? - Han har det kämpigt.

Hört nåt från Marco?

Han vill inte veta av oss. Vi sa ju åt honom att sluta träffa henne.

- Jag pratar med honom. - Lycka till.

Han svarar inte, och min syster säger inget.

- Vi åker till hamnen först. - Vill du inte hem?

Nej, jag vill dit först.

- Ska jag...? - Nej.

Jag går in ensam.

Allt gick så fort.

Innan jag visste ordet av låg María på marken.

Daniel, du kunde ha gett dig av när din mor dog.

Du var så snäll mot henne. Du tog hand om henne när hon var sjuk.

Du stannade vid hennes sida till slutet.

Men sen...

De sa att du var duktig i skolan.

Du hade pengar, du kunde ha gjort vad som helst med ditt liv.

Och du valde det här.

Nej.

Nej, jag valde det inte.

Nej, just det.

Nej, du valde inte. Din far gjorde det åt dig.

Han behövde väl nån som såg efter allt, eller hur?

Nån som löd honom.

Nån pålitlig, som inte skulle stjäla från honom.

Så han sa: "Stanna!"

Och du stannade.

Det var det han gjorde dig till.

En hund.

Jag är ledsen.

- Taxi? - Ja.

Tack.

- Times Square Terrace, tack. - Javisst.

Okej, stanna här, tack.

- Baren ligger långt härifrån. - Det är okej.

- Frun. - Nej, tack.

Flygplatsen, tack.

- Hallå? - Åk tillbaka.

- Nån förföljer mig. - Nej. De väntar på dig. Gå till mötet.

Okej, men jag vill inte avslöja nån.

- Lugn, allt är bra. - På vilket sätt är allt bra?

- Jobbar han för dig? - Ja, han skyddar dig.

Skyddar eller bevakar?

- Det är samma sak. - Inte för mig.

Jag sa ju att jag inte litar på nån. Allt går enligt planen. Det var allt.

Okej.

Helvete.

- Ana? - Sandro?

Trevligt att träffas.

Hör på. Fartyget har legat i hamn och väntat i tre veckor nu.

Säg det till dem. Det var för riskabelt att ringa, men vi måste blåsa av det här.

Det är nåt som inte stämmer.

Visst, men om du inte förklarar vad som står på,

och inte vill prata med dem själv, kan jag inte få dem att avbryta.

Och du ska veta att det var Padín själv som skickade hit mig.

Här är jag nu. Gör vad du vill med den informationen.

Okej. Uppfattat.

Jag visste inte att det var Padín. Det händer konstiga saker.

För många bekanta ansikten dyker upp överallt. Förstår du?

Som om de väntar på att kunna ta oss på bar gärning.

Jag förstår.

- De är inte DEA-agenter. - Hur vet du det?

För att det hände mig också. Det var Padíns folk.

- Okej. - Nu när du vet hur det ligger till...

Vill du ha koordinaterna?

María skickade ett brev innan hon åkte.

- Hon älskade dig verkligen. - Jag älskade henne med.

Förlåt!

- Du behöver inte... - Förlåt.

Det är okej.

Du hade rätt hela tiden.

Vi borde ha gett oss av för länge sen.

- Det var mitt fel. - Nej, inte alls.

Vi stannade på grund av stolthet och...

...för att vi inte ville bli bortkörda.

Varför flyttade ni inte?

På grund av det och...

- Och på grund av rädsla, antar jag. - Rädsla?

Ja. Vi kände inte till nåt annat än det här, så vi stannade.

Vi stannade och bar all ilska

och förbittring inom oss.

Maria förtjänade inte att leva så.

Vi ville ge oss av.

Hon kan inte det längre, men du kan.

- Eller hur? - Nej.

- Jo. - Nej.

- Varför? - Du hinner fortfarande.

Hinner vad?

Vad ska du göra annars?

- Stanna, som om inget har hänt? - Nej.

Inte på det sättet.

Hon ville berätta vad hon hörde. Vad vi hörde när de tog Samuel.

Men jag stoppade henne.

- Bäst att inte älta det nu. - Visst, om det vore så lätt.

Hur som helst är det för sent. Jag berättar gärna det jag vet,

men inget du säger om Samuels kidnappning kan...

Det var inte därför jag ville träffa dig.

De planerar nåt.

Jag vill att du tar dem, låser in dem, och ser till att de aldrig kommer ut.

Har du bevis?

- Nej, inte jag. - Så vad menar du?

Jag känner nån som kan få tag på dem inifrån.

Okej.

Undertexter: Mattias R. Andersson