Original subtitles

Vad är det?

Vad fan händer?

Du måste fan skämta! För i helvete!

KLANERNA

MARBELLA

Vad tycker du?

- Det här? - Ska vi köpa det eller inte?

- Vi borde kolla bokföringen. - Ska du läsa nu?

- Enligt Nazario ser allt bra ut. - Om det är okej kollar jag hellre själv.

Visst. Men först borde vi väl kolla hur de jobbar?

Kom nu.

- Hej. - Hej.

Coolt, va?

Vad är det? Ska du åka?

Jag är uttråkad. Och jag måste springa ett ärende.

Ska jag följa med?

Nej. Slappna av och njut. Man kan inte jobba jämt.

- Vi har ju inte ens börjat jobba. - Du anar inte. Vi hörs senare.

- Läget, Maca? - Läget? Allt bra?

Kom igen, för fan! För i helvete!

Men vad sa han? Varför dök han upp där?

Han sa att han kommer hit ibland för att röka på.

- Men han hade inget gräs på sig. - Herregud.

Såg han honom?

- Jag tror det. - Vadå "tror"? För i helvete.

- Ja eller nej? - Ja, han såg honom.

Du kunde inte sätta en ögonbindel på honom så att han inte känner igen er?

Det är ju Samuel. Jag sätter inte en ögonbindel på honom.

Okej. Prata med dem, bara.

Och gör klart för dem att de inte såg ett skit. Okej?

- Vi måste berätta för Daniel. - Det tar jag hand om.

Sköt din del. Skicka iväg honom till skolan när du snackat med honom.

Är det uppfattat?

- Ja, jag fattar, för fan. - Okej.

Får jag lov?

Ja, självklart.

- Jag har sett fram emot att träffa dig. - Detsamma.

Tydligen har din flytt till vår stad gjort en del människor upprörda.

- Särskilt Nazario, er advokat. - Han är ett as.

- Men väldigt lojal. - Ja. Så länge det finns pengar att tjäna.

Som alla andra. Jag har inte träffat nån som inte gillar pengar.

- Gillar du inte pengar, Ana? - Jo. Men jag värdesätter annat också.

- Som till exempel? - Frihet.

Kan man ha frihet utan pengar? Det är väl samma sak?

Nazario är övertygad om att du är ett hot.

- Mot honom? - Nej, mot affärerna.

Han tror att min son gör vad som helst för att få dig i säng.

Min relation med er son är strikt professionell.

Så skulle en prostituerad också säga.

Och...

...varför hjälpte du golarna?

De anlitade mig. Det är sånt jag gör för mina klienter. Jag ligger inte med dem.

- Ingen annan anledning? - Jo.

Jag gillar inte när folk behandlar andra illa bara för att visa att de kan.

Om du har en gås oplockad med partnern som förrådde dig

borde du väl ta det med honom, inte med dem?

Vem säger att jag inte gjorde det?

Då såg du väl till att alla fick veta det?

Jaha, Ana...

- Det var ett nöje. - Detsamma.

Marco.

Marco!

- Vad är det? - Inget, men du bryr dig ändå inte om mig.

- Säger vem? - Fan, María.

Okej, jag blev arg. Men jag sa aldrig att jag inte bryr mig om dig.

Jag måste ha missförstått.

Du är konstig mot alla idag, och på lektionerna var du helt borta.

María, jag behöver vara ensam, okej? Jag måste tänka.

Ja, jag har också tänkt lite.

Om det du sa om min morfar.

- Inte det igen... - Lyssna på mig.

Alla dessa år...

Du känner min familj.

De hatar honom för att han försvann.

Jag kanske ville göra motsatsen, och se honom...

Som en hjälte.

Det var därför jag blev så arg häromdagen. Innerst inne vet jag att du har rätt.

Han var lika inblandad som de andra. Han försökte bara rädda sitt eget skinn.

Kom.

- En latte. - Tack.

Och lite spansk omelett.

Nej, snälla. Din mamma kommer att göra mig fet.

Kära nån...

Som du springer bränner du det på nolltid.

- Är det okej? - Visst. Varsågod.

Får jag ta en?

- Röker du? - Jag vet att det inte verkar så.

- Nej. - Men jag röker ibland.

Här.

- Tack. - Varsågod.

- Laura, får jag fråga en sak? - Visst.

Hur var han, din pappa?

- Förlåt. Om du inte vill svara... - Nej, det är okej. Jag vet faktiskt inte.

Jag minns inte så mycket av honom. Jag var väldigt ung, så jag...

Jag minns hans stora händer. De verkade stora i alla fall.

Och hur ont det gjorde när han kammade mitt hår före skolan.

Ja. Min pappa blev galen på mitt trassliga hår.

Min mamma säger att han gillade att festa.

Och att han sjöng bra. Men jag hörde honom aldrig sjunga.

Inte jag heller. Min pappa, menar jag.

Hur gammal är han?

Han dog.

För några månader sen.

- Jag beklagar. - Tack.

Det var...

Det gick fort, cancer.

Men du hann väl åtminstone lära känna honom väl?

Ja.

Såg du nån komma in här igår?

Nej.

- Tror du att jag är dum? - Varför slår du mig, Toño?

- Fan, Samuel, vi kanske måste skjuta dig. - Vad pratar du om?

Och det behöver inte ske här. Det vet du väl?

Du kanske kopplar av där hemma eller i baren,

men om vi får höra att du pratar bredvid mun överlever du inte en dag.

- Förstår du? - Ja.

- Ja? - Ja!

Bra. Jag ser att vi förstår varandra.

Prata med dem, säg åt dem att släppa mig. De lyssnar på dig.

Lugna ner dig. Här, ät lite.

Ät långsamt och slappna av, för fan.

- Så du är säker? - Jag sa ju det.

De bar skidmasker. Jag kände inte igen nån.

Varför tror jag dig inte?

- Jag vet inte. - Du känner alla här.

Även om de bar masker måste du ha hört nåt.

Nåt som hjälper oss att hitta den där stackaren innan det är för sent.

De sa ingenting.

Jag förstår inte, Laura.

- Ni av alla människor... - Vi av alla människor, vad?

Ni är inte skyldiga dem nåt.

- Tvärtom. Du borde inte skydda dem. - Jag skyddar mig själv och min dotter.

Det är allt.

- Så gott som ny! - Jag har jobbat hårt på den.

Fan, det var rena vraket.

- Den lever farligt. - Ja.

- Hör på. - Vad är det?

- Jag pratade med våra vänner. - De måste väl vara nöjda?

- Mycket nöjda. Nästa jobb blir stort. - Jaså? Hur stort?

- Minst lika stort som din bil. - Härligt.

Ett fullastat handelsfartyg. Vi måste åka halvvägs till Azorerna.

Italienarna måste leverera båten så fort som möjligt om det ska gå. När?

Jag säger till. Men då måste vi vara redo.

- Vi snackar stora pengar. - Oroa dig inte.

Vi fixar det här, ska du se.

Men vi måste lösa det andra problemet. Du vet?

- Samuel? - Ja.

Släpp honom.

- Nej... Är du säker? - Ja. Han kommer inte att snacka.

Vadå? Var det nåt problem med honom?

Nej, inte med honom.

- Så vad? - Med Marco.

Han dök upp på konservfabriken, och Samuel såg honom.

Du skojar.

- Vad gjorde han där? - Ingen aning. Runkade eller nåt.

- Men nu måste vi... - Vad?

- Ska vi mula Samuel för det? - Nej, men vi måste göra nåt.

Att ta honom var ett misstag. Vi borde inte ha lyssnat på min far.

Inget får gå fel.

- Om han tjallar... - Det gör han inte.

- Han kan blåsa oss. - Han vet sitt eget bästa.

Vi måste se till att Marco inte pratar med nån.

Lugn, Toño pratade med honom. Han vet vad han måste göra.

Toño?

TULL

- God morgon. - God morgon.

POLIS

- Varsågod. - Tack.

- Allt bra? - Rena drömmen.

- Du såg dem väl vid parkeringsgaraget? - Ja. Den blå bilen, va?

- Säkert att de inte förföljde dig? - Bara lugn.

Jag körde runt ett tag och såg inget misstänkt.

- På nåt sätt vet de nåt. - Vad kan de veta?

Stendött i flera månader, nu blir jag inte av med dem.

Det finns inga sammanträffanden.

Vi kunde ha skjutit upp det här till en annan gång.

- Jag lovade dem att jag skulle komma idag. - Vi behövde inte skriva på idag.

Tycker du att jag ska be polisen om tillstånd för att skriva på mina avtal?

- Tja, du sitter fortfarande i fängelse... - Du, Nazario...

Jag styr mitt liv, både i och utanför fängelset. Okej?

Kom nu.

ADVOKATFIRMAN GOLDEN WEST SKATTE- OCH AFFÄRSJURIDIK

- God morgon. - God morgon.

Vi har ett möte med advokat Ana González.

- Kom in. - Tack.

- Slå dig ned. - Där?

Det var fint här.

- Hej. Trevligt att träffas. Ana. - Angenämt.

- Carmelo. - Angenämt.

Så berätta. Hur kan jag hjälpa er?

Jag vill fråga en sak. Stämmer det att du hjälpte golarna med baren?

Ja. Berta Figaredo anlitade mig, så jag antar det.

Toppen, för vi behöver nån med ett par rejäla jävla kulor.

Jaså? Så bra.

- Carmelo. Var inte så oförskämd. - Vad har jag sagt?

- Du skämmer ut mig. - Det är okej.

- Jag ber om ursäkt. - Nej då, ingen fara.

Det rör sig om ett arv. Efter min avlidne far.

Hennes bröder har nåt fuffens för sig och tänker kamma hem storkovan. Är du med?

- Ja, jag tror det. - Hon behöver inte veta det där.

Jag kom bara till poängen.

Jag beklagar sorgen, men ja, berätta gärna mer.

Vad ska vi göra med din son?

Gällande advokaten? Vi låter det vara för tillfället.

Hon har nåt i kikaren. Hon vill ha det som är ert.

Och det vill inte du?

Menar du allvar?

Hur kan du säga så, efter alla dessa år tillsammans?

- Hur mycket pengar har du tjänat på oss? - Mycket.

Men du har tjänat ännu mer tack vare mitt arbete.

Hon verkar veta vad hon gör. Förmodligen bättre än du.

Du måste bli smartare, Nazario.

Vi får väl se vem som behöver bli smartare i slutändan.

De här skaldjuren är ju smaklösa. De smakar bara plast.

- Ja? - Hej. Jag letar efter Naranjo.

Naranjo?

Ja, han är väl en av cheferna? Nån sorts befälhavare.

Inspektör Naranjo, från Greco-enheten. Men de håller till i Pontevedra.

I Pontevedra. Är du säker?

Ja, men om du vill prata med nån här...

- Nej, jag åker till Pontevedra. - Vänta lite.

Jag skriver ner deras nummer.

Ring och boka ett möte, så blir det mycket lättare.

Tack.

Titta.

Italienska polisen identifierade honom. PR-kille för flera nattklubbar i Rom.

Han känner flera lokala langare.

Hittar tjejer åt dem och så, men verkar inte vara i branschen.

Jag förstår. Så varför pratade han med våra killar?

Han kanske bara följde med killen som var på toan.

Be Madrid om hjälp. Vi måste ta reda på vem han är, okej?

Och kolla gatukamerorna, han måste ha kommit in nån gång.

- Okej. - Sätt igång.

BUSSTATION

Ut, allihop.

Är du döv? Ut med dig!

Vad är det här? Vad gör ni? Inte det här igen. Ut härifrån, nu!

- Var lugn, så händer ingenting. - Ut!

Gör som du blir tillsagd så går det bra.

- Hej, Berta. Det var länge sen. - Vad vill du?

- Det är så rent här. - Vad vill du?

Nymålat?

Hör på...

Ditt barnbarn sitter på en buss till Pontevedra

för att träffa Greco-polisen som brukar vara här.

Om hon går in på stationen när hon kommer fram

bränner jag ner din bar.

Och dig med den. Om jag var du skulle jag ringa henne, för att förhindra misstag.

- Min telefon är där inne. - Okej. Jag följer med dig.

- Mormor? - María, gå därifrån.

- Va? - Gå därifrån nu! På en gång!

Men...

Hon gick precis. Hon pratade inte med nån, var bara inne i två minuter.

Okej.

Om det krävs vill jag att hon byter skola och glömmer Marco.

Jag vill inte se dem tillsammans igen, okej?

Okej. Alltid lika trevligt att träffas.

- Ja? - Hoppa in.

- Jag har planer. - Hoppa in.

Kan ni köra hem den till mig?

- Vad sa du till María? - Inget.

Så fan heller. Berättade du vad du såg?

- Berättade du? - Jag sa inget!

- Så varför pratade hon med polisen? - Polisen? Hur ska jag veta det?

- Jag sa åt dig att inte snacka. - Och det gjorde jag inte.

Det är bäst för dig, det.

- Hur blir det med Samuel? - Hur så? Byt inte ämne.

- För att jag bryr mig. - Är du helt dum i huvudet?

- Stanna bilen, jag vill ut. - Ursäkta?

- Stanna bilhelvetet, jag vill ut! - Jag bestämmer när du ska ut.

Vad i...? Marco!

Jäkla unge!

Vad nu?

Vart skulle du då, din lilla råtta? Har du bråttom nånstans, eller?

- Kom du precis hem? - Ja. Hoppa in.

- Du borde sova. - Hoppa in.

- Dina tester är om en halvtimme. - Jag sa att du inte behövde komma.

Kanske inte, men jag vill följa med dig. Snälla.

Jag vill att du ska veta att du är det enda som betyder nåt för mig.

Förlåt, Marta, jag måste svara.

- Vad är det? - Gatukamerorna fungerade.

Vi vet vem som var på toan. Andrea Pilloni.

Och vem fan är det?

Han har ett varv på Sardinien. Gör mycket affärer med Rocco.

- De festar runt hela ön på sommaren. - De försöker köpa en motorbåt.

Men det måste vara nåt som inte tillverkas här.

Ja. Det är tydligt att Padín-klanen har nåt stort på gång.

Definitivt.

Tack så mycket.

PORTO

- Här är det. - Här?

JOÃO CORREIA DOS SANTOS NOTARIUS PUBLICUS

- Är dokumenten klara? - Allt är där. Notarien kommer strax.

- Perfekt. Tack. - Tack.

Satan. Måste jag skriva på allt det där?

Det verkar mycket, men det är rätt enkelt.

Vi överför flera av fastigheterna till ett företag jag har ordnat på Caymanöarna.

- Och allt annat? - Skalbolag.

För att dölja spåren innan fastigheterna står i huvudbolagets namn.

- Det på Caymanöarna? - Precis.

Och de kan inte spåra nåt till mig?

Genom att göra det i Portugal försvåras utredningen.

De behöver en internationell fullmakt, och även om de får en

så ser de bara att du har sålt flera fastigheter

till privata företag som tillhör dig, men ditt namn står ingenstans.

Lysande.

- Träffar du fortfarande Marco? Du hörde. - Det angår inte dig.

- Vad sa han? - Om vad?

- Om hans morbrödernas affärer. - Inget, mamma.

- Vad ville du säga till polisen? - Det jag såg.

Det vi båda såg när de tog Samuel. Och att jag hörde Toños röst.

- Är du galen? - För att jag vill säga sanningen?

För att jag inte håller tyst? Jag blev helt paff när du pratade med polisen.

Han har rätt, mamma. Varför ska vi skydda dem?

För att de nästan satte eld på din mormor. Fattar du nu eller inte?

Vad sägs om den där notarien? Vilken karaktär.

Med kavaj och bakåtslickad silverman.

- Han såg ut som en gammal filmstjärna. - Eller hur?

- Och så rekommenderade han det här. - Vadå? Jag älskar det.

Jag med. Men han trodde att vi dejtade.

- Va? Varför säger du så? - Ser du inte det?

Det är bara par på dejt här.

- Det måste vara lite blandat. - Nej.

- Ska vi slå vad? - Den här middagen?

- Akta dig, det är dyrt. - Inte jämfört med min faktura.

Jaså? Då kör vi.

Där. Kvinnan i lila och killen med skägget.

De där, då? De kan lätt vara gifta.

Ser du inte att hon skrattar åt hans skämt?

- Då är de inte gifta. Titta. - Fan.

- Ja. - Nej.

- Jag ska beställa de dyraste rätterna. - Passa dig.

Titta på de där två. Så fantasilöst.

Grattis.

Säkert att du inte fryser? Jag erbjuder inte min jacka igen.

Vi är snart framme.

En sak. Med allt middagssnack fick jag inte chansen att...

Jag kom hit för att ge dig ett erbjudande.

Vadå? Se inte på mig så där. Vad du än tänker, så är det nåt annat.

- Nåt annat? - Vem tar du mig för?

- Jag är en affärsman, en seriös man. - Ja. Jag med.

Fast kvinna.

Jag vill köpa två båtar. Två fiskebåtar, här i Portugal.

Vill du att jag sköter det?

Gör det du gjorde nyss. Se till att ingen får reda på vem som köpte dem.

Och att ditt namn inte dyker inte upp nånstans?

Du sköter allt pappersarbete, och får betalt. Då har du råd med fler middagar.

Nå? Vad sägs?

- Visst, jag ordnar det. - Ja?

Lysande.

Dags att gå och lägga sig.

Det här är mitt rum.

Okej.

- Jag ska till mitt. - Självklart.

God natt.

Tack för middagen.

DANIEL: KAN INTE SOVA, ÄR KLARVAKEN.

ANA: RÄKNA FÅR.

DANIEL: JAG HAR EN HEL SKOCK HÄR!

ANA: HAHAHA.

OCH?

DANIEL: TOG DU MED NÅGRA BÖCKER?

ANA: NEJ

ANA: VAD VILL DU?

SKA JAG BERÄTTA EN HISTORIA?

ANA: JAG ORKAR INTE KLÄ PÅ MIG.

DANIEL: SKA JAG KOMMA ÖVER?

JAG KOMMER ÖVER!

ANA: GODNATT.

Jäklar, vilken gropig väg.

Fan.

- Ut med dig. - Kom igen.

Var försiktig.

Spräck inte skallen i slutminuterna.

- Men kom igen... - Ta hit honom.

Vad händer?

- Va? - Här borta, Fifo.

Ta av huvan. För honom närmare.

- Så att han ser ordentligt. - Jag säger inget.

- Det kan du vara säker på. - Snälla, släpp mig, Nilo.

Du borde ha tänkt på det innan du snackade med Greco.

- Släpp mig. - Håll käften, för fan!

- Ner med honom. - Är ni galna? Nej!

Gick det bra?

- Gjorde du illa dig? - Era jävlar.

Kom igen, sätt på den. Kör hit den.

Nej! Jag sa inget till dem. Fan, Nilo.

- De vet ingenting. - Kör!

- Vi har inte hela natten på oss. - Jag sa inget till dem.

Visst.

- Kör bort den där! - Okej.

- Ta upp mig. Sluta nu! - Släpp på.

- Sluta! - Helvete! Börjar du ge order nu?

- Nilo, snälla! - Vet du inte hur man ber snällt?

För minnet av din far, Nilo! Stäng av den!

Ska du tvinga mig minnas den där jäveln idag med?

Dra åt helvete! Skjut mig bara!

- Samuel. - Vad?

- Inte ett ord om det här. - Jag svär. Jag säger inte ett ord.

Jag svär på min jävla mamma. Ta upp mig härifrån.

Nu går vi.

Lämna mig inte här, era jävlar!

Lämna mig inte här! Fan också!

Fan, lämna mig inte här!

Era jävlar! Jag ska ta er, era svin!

Rober! Fixa det här, vi måste börja jobba.

Hallå, stopp!

Det ligger en kille här.

Undertexter: Mattias R. Andersson