Original subtitles

- Känner ni igen dem? - Jag ser inte deras ansikten.

Det är allt vi har.

Är det allt ni har? Inga bokningsnamn? Inget?

Hela filen är falsk. Namnen, hotellet... De hittade på allt.

Just nu är det allt vi har.

- Det här är allt. - Så ni kommer inte att hitta dem.

Alltså, vi jobbar på det.

KLANERNA

- Jag kommer strax. - De är här och väntar på dig.

- Vilka då? - Golarna.

Du känner redan till baren.

- Saken är den att vi inte äger den. - Den tillhör kommunfullmäktige.

- Det är ett kommunalt kontrakt. - Jag antar att det snart går ut.

Ja, om några dagar. Ett par veckor, faktiskt.

- Men just nu går det rykten om att... - Padín-klanen vill köpa den.

- Det ryktas... - Det är allt.

Mamma, det ryktas att de kommer att lägga ett så högt bud

att baren inte skulle kunna gå med vinst.

Men varför? Jag menar...

- För att... - Vet hon vilka vi är?

Mamma, kan jag få prata klart?

- Jag har hört lite, men jag vet inte... - Om du har hört, så vet du.

- Okej? Nu går vi. - Nej, snälla mamma.

Nej, vänta. Jag ber om ursäkt.

Jag kan ha uttryckt mig klumpigt, eller så förstod jag inte.

Okej. Förklara dig.

Min förvirring grundas på att, så vitt jag vet, vilket inte är mycket,

så skedde det här för länge sen, över tio år sen.

Så jag förstår inte varför det här sker nu.

För att deras far snart släpps.

Han har suttit inne länge, och han släpps om några dagar.

Genom att göra det här...

Han vill att alla ska veta att han aldrig förlåter. Aldrig.

...Manolo markerar.

Simón är fri. Fabián till Simón. Det var nära att...

ALGECIRAS-FÄNGELSET

God kväll.

- Hur mår du idag, Padín? - Bra. Så jävla bra.

Blir det helkaklat?

Keramikplattor, ända upp till taket. Vänta, jag hämtar ett prov.

Tack.

- Så underbart med en klädkammare. - Visst.

Vad är det för fel? Vad är det?

- Tänk om jag blir förflyttad? - Förflyttad? Vart då?

Vart som helst. Du vet hur det är.

Fokusera nu. Vi måste bestämma oss idag och betala handpenningen.

Jag vet inte, Marta.

I den här branschen är det dumt att rota sig.

Ska vi spendera hela livet på resande fot?

Förlåt, men jag måste gå.

- Snälla, gå inte. - Det är viktigt.

- Det här är också viktigt. - Säg åt dem att avvakta.

- Kom igen! - Hurra, äntligen är den här!

Vi var så törstiga. Tack.

- Såg du dem? - Självklart.

Ska de på begravning, eller?

De har inte ens råd med en cola med deras ersättning.

Kommer du att behöva mig när han kommer?

Nej, du stannar här.

Där är han.

Hur är det?

- Läget, mästarn? - Läget, min vän?

- Vem är det där? Känner vi honom? - Jag tror inte det.

Vart ska de?

- Jag går om du vill. - Ja, gör det.

Marta? Vänta. Jag hör dig inte, Marta. Vänta lite.

Vad menar du med att du svimmade?

Jag gick upp för att gå på toa och... Jag minns inte så mycket.

När jag öppnade ögonen låg jag på golvet på rygg och...

När kommer du?

Jag kan inte, jag är ledsen. Jag är i Madrid.

- I Madrid? - Ja. Jag kan inte säga nåt.

Jag förklarar när jag kommer.

Hur mår du? Mår du bra nu?

Självklart inte. Jag är på akuten.

Jag ringer dig sen.

- Låt mig presentera dig. - Hej. Läget?

- Det här är min vän Paola. - Hej. Trevligt att träffas.

- Hur är läget? - Bra.

Hur gick det?

Han är kvar där inne och pratar med nån.

- Jag såg honom inte. - Okej.

- Titta. - Ja.

Gillar du den?

Jättebra, men jag behöver en större.

- Större? - Ja.

Är du säker?

Större.

Den blir svår att transportera.

Oroa dig inte för det. Vi tar hand om det.

- Större. - Uppfattat.

Italienaren får den där! Herrejävlar!

- Titta! - Nej...

Vänta lite!

Vi har inte beställt nåt.

- Herrarna där borta bjuder. - Vilka herrar?

Skål!

Jag saknar en!

- En vad? Räkna. - En saknas.

- En tjej, den snygga. - Va? Har du tappat bort henne?

- Dansa mer och prata mindre. - Jäklar! Såg du deras ansikten?

De trodde att nån flirtade med dem.

- Nån flirtade ju med dem! - Händer det aldrig dig, Toño?

- Hallå? - Vet vi vem det var?

- Allvarligt? - Vet du vem som tjallade?

Ja, vi vet.

- Du vet vad du ska göra nu, va? - Vadå? Vi borde hålla en låg profil.

- Och det var till vår fördel. - Jaså?

Det var så vackert. Som ett trolleritrick.

De kollade bort medan vi gjorde vår grej. Vad är problemet?

Om folk tycker att det är okej att bråka med oss,

så kommer de att bråka med oss.

- Okej. - Jag litar på dig.

- Daniel! - Hej då.

Vet du vad jag gjorde?

- Vad? - Anmälde mig till Zamoras halvmaraton.

- Oj då! - Om en månad.

- Börjar du gilla det? - Jag slutade röka.

- Bra. - Ja, det känns bra.

Gå upp tidigt, ta på sig skorna...

Och sällskapet, förstås. Ska du inte haka på?

Du kan vara min draghjälp.

- Du kommer att svimma. - Stanna till lite då.

Så går det när man springer bakfull.

Bakfull? Vad är det?

Du har rätt, jag är helt död.

Så här var det inte förr. Kanske för att jag inte sprang.

Okej, lyssna. Är det sant att du vill ta över baren i hamnen?

- Vem sa det? - Berta och Laura.

De bad mig representera dem.

Det går bra för dig. Du kommer att tjäna massor på det fallet.

Jag menar allvar.

Förlora en massa pengar bara för att sparka ut dem? På riktigt?

Frågar du som advokat? Eller vill du bara skvallra lite?

Okej, dags att gå upp.

Marco, det är väldigt sent!

Är du fem minuter sen släpper de inte in dig.

- Kom igen. - Jag ska.

De tror att vi är idioter. Jag säger bara det.

Det kanske du är.

Tror de inte att vi vet att de gräver upp all mark

för att hitta pengarna som din pappa begravde? Säg nånting, Natalia!

Vad händer med markerna när vi delar upp dem?

Vi får markerna de har kollat. Smart.

- Varför säger du så? - För att det är sant!

Du känner inte mina bröder. Vi har redan diskuterat det här.

Det spelar ingen roll vem som får marken. När de hittar pengarna delar vi på dem.

Visst, kvinna. Och det ska jag tro på.

Ja, du borde tro på det, för det är så det är. Jag litar på mina bröder.

Jag känner dem, inte du.

- Du har aldrig gillat Nilo. - Lägg av! Nilo tål mig inte heller, okej?

Nu räcker det. Det är därför jag gör det jag gör.

- För att se till att ingen lurar oss. - Ingen lurar oss.

Du behöver inte skydda nåt. Måste jag förklara var vi har fått allt ifrån?

- Snyggt! Strö salt i såren, bara. - Jag strör ingenting.

Du har dåligt minne. Mina bröder övergav oss aldrig.

- Gå och köp socker. - Socker?

Nilo kan köpa sockret. För helvete.

Det räcker nu. Jag vill inte att Marco hör dig

prata så om hans morbröder. Alltid samma visa.

MARÍA: DET ÄR DEN DÄR GREJEN I STADSHUSET IDAG

- Jag har inget emot dem. - Så?

- De har oavslutade affärer. - Med vem?

- Med andra. - Men det var väl länge sen?

Om det var upp till mig... Men äldre invånare håller inte med.

Var det inte straff nog att de utpekades som tjallare?

Eller att de förlorade en make och en far?

- Du har gjort din research. - Det är mitt jobb.

Jag har också grävt lite. Du vet?

Gick ut med höga betyg,

arbetade på en av de bästa firmorna i Madrid före examen...

- Kollade du upp mig? - Jag var nyfiken.

- Och? - Nu är jag ännu mer nyfiken.

Du jobbade på ett bra ställe med viktiga människor,

och plötsligt tar du ditt pick och pack och flyttar till Cambados. Skumt.

Jag behöver inte förklara mig för nån.

Inte jag heller.

Jag hade problem med en klient.

En mycket viktig klient, som blev besatt av mig.

- Gjorde han nåt? - Nej, det var bara trakasserier.

Men det fanns inga vittnen, och det blev bara värre...

- Anmälde du det inte? - Nej.

Han var väldigt mäktig och inflytelserik, och...

- Det hade inneburit slutet på min karriär. - Så du bröt upp från ditt liv.

Ja.

Jag fattade beslutet, tog min bil, började köra och hamnade här.

Vet du vad? Vi sluter ett avtal.

Jag drar tillbaka mitt bud på baren.

Okej. Och i gengäld ska jag...?

I gengäld tar du mig som klient,

och gör det du gjorde för viktiga människor i Madrid.

Du hjälper mig att undvika skatt, men lagligt.

- Okej, men... - Nej.

Det var inga "men" med folket i Madrid. Och de var svin.

Ska du protestera mot en fin kille som jag?

Vad är felet, mer exakt?

De vet inte än.

- Det står att de hittade en fast massa... - Ja, en klump stor som en kikärta.

De vet inte om det orsakade svimningen. Fler tester krävs.

Okej.

Jag känner nån på Marañón-sjukhuset i Madrid.

Jag kan be dem göra några tester.

- Nej. - Varför inte?

- Det finns läkare här. - Det är bättre där.

- Jag litar på läkarna här. - Okej, men...

Du behöver inte ringa nån.

- Jag förklarade vad som hände. - Nej, du förklarade ingenting.

Men det är okej.

Jag vet att du inte kan säga vad du gör, med vem eller vart du åker. Det är okej.

Men jag sköter hellre mina egna affärer.

Efter att ha övervägt de tre anbuden på kommunens avfallshanteringskontrakt

har kommissionen valt anbudet

som lämnats av Limpiezas Bayón, som förnyar sitt kontrakt.

Det företaget tillhör också dem.

Okej. Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen.

Kontrakt för drift och underhåll av hamnbaren.

Vi har bara fått in ett anbud på kontraktet,

från Berta Figaredo García, den nuvarande kontraktsinnehavaren.

Eftersom villkoren som erbjuds av fru Berta uppfyller minimikraven

förnyas kontraktet med tio år.

Grattis.

Tack. Tack så mycket.

Jag vet inte hur du gjorde, men tack.

- Hej. - Hej.

Förlåt att jag stör så sent, men mamma ville absolut ge dig den här.

- Den bästa omeletten i Cambados. - Enligt vissa.

Tack så mycket. Vill du komma in?

- Säkert? - Ja. Jag behöver hjälp med den här.

Annars räcker den en hel vecka.

Okej.

Jag läste lite mer om

det som hände. Din fars försvinnande och allt det där.

Just det.

Ja.

Jag vet inte, det är svårt att föreställa sig hur det måste vara.

Jag var ett barn när det hände.

Ingen berättade nåt för mig. Jag var det där udda barnet.

Folk tittade på mig.

Vissa med förakt, andra med medlidande.

- Ryktena fortsatte, trots att åren gick. - Vad för slags rykten?

De sa att min pappa kom och träffade oss på kvällarna ibland.

- Var det sant? - Nej. Han kom aldrig tillbaka.

- Men folk var skeptiska. - Han kanske inte kunde.

Har du nånsin tänkt att de kanske hittade honom?

Nej, inte alls.

Men... nu vet jag att han är död.

Varför det?

En notarie från Kanarieöarna ringde för några månader sen

och gav oss lite pengar. Han sa att det var från en anonym givare.

- Tror du att det var din pappa? - Ja. Vem annars?

Ja.

Han kanske ångrade sina val mot slutet.

- Eller hur? - Ja.

"Om de tar den från oss så bränner jag ner den."

- Bara så där. - Bråka inte med mormor.

Hon är speciell.

När vi åkte till stadshuset var hon säker på att de skulle sparka ut oss.

- Och din mamma? - Kallade henne galen.

Sa att vi skulle åka in på grund av henne.

Fatta när de sa att de fick kontraktet. Jag har aldrig sett dem så glada.

Jag sa ju det. Padín sitter inne, och Daniel bryr sig inte.

- Innerst inne är han snäll. - Jag glömmer jämt att han är din gudfar.

Ler och bjuder på drinkar. Men Daniel är precis som de andra. Skit upp till hakan.

Din morfar med. Tills han åkte dit och bytte sida.

Vad är det? Nej, inte den blicken. Det är sant. Det är som det är.

Jaså?

Kom igen, ingen tvingas in i nånting.

Folk gör det för att de vill. Vad lärde vi oss på ekonomikursen?

Finns det efterfrågan, finns det...

María.

Samma jävla visa.

- Ikväll, på golarnas bar. - Okej.

Är du säker?

- Meddela chefen att jag vill träffa henne. - Vänta, jag måste... Ursäkta mig!

- Hej. - God morgon.

Vad är det här?

Det här är filerna som jag måste lämna över till er på order från min klient.

Från och med nu är de ert problem.

Okej.

Tack för att ni tog med dem. Det var inte nödvändigt.

Jag kunde ha bett Rosa hämta dem på ert kontor.

Det var inget besvär. Det är ett nöje att få komma hit och se det här.

Jaha. Tack så mycket.

Det går bra för er, eller hur?

Ja.

- Men mig lurar ni inte. - Ursäkta?

Jag köper inte er spontana flytt till Cambados.

Hur så? Är det inte ett bra ställe att bo på?

Jo, det är jättebra här.

Men ni är inte här för vädret eller för havstulpanerna.

Jag tror att det är en del av en mycket genomtänkt plan

för att vinna Daniels förtroende.

Er före detta klient.

Den stackaren kan inte låta bli att jaga efter kjoltyg när han ser det.

Rosa, kan du visa ut advokaten, tack?

Ni må ha honom lindad runt lillfingret, men jag måste varna er.

Ingen lurar Padín den äldre.

Tack för att ni kom.

- Skynda dig med potatisen, flicka. - Ja, mormor.

- Din carajillo. Nåt annat? - Inte just nu, men gå inte för långt.

- Samu, nåt att dricka? - Ingenting, tack. Jag mår illa.

Kan han få ett glas ingenting?

Ska jag svara åt dig?

- Du ser för jävlig ut. - Ja, jag vet.

- Vad står på? Varför ringde de oss? - Håll käften.

Blev du sjuk av nåt du åt?

Jag vet inte. Det måste ha varit grisörat jag åt.

Det är lätt åtgärdat. Lite sprit gör susen.

Laura, kan du ge Samu en drink?

- Nej, vänta. Kanske en kamomillte. - Okej.

- Jag går på toaletten. - Jag säger till om det händer nåt.

DOLT NUMMER: STICK DÄRIFRÅN

Raring. Notan, tack.

Ska du inte säga nåt?

- Du ringde mig. - María, när du är på det här humöret...

- Så nu är jag lynnig. - Det var bara nåt jag sa.

- Det var ingen stor grej. - Det är din åsikt.

Det var inte så hemskt.

- Några män kom precis. - Vad menar du med "några män"?

Män med skidmasker.

- María, vad händer? - De...

Fan, jag vet inte vad som pågår. Jag ringer tillbaka.

Maria?

Fan!

Marco, ska du gå ut? Ska du inte äta middag?

- Vad fan gör ni här? - Ta det lugnt.

- Jag ringer polisen! - Laura, det har inget med dig att göra!

- Släpp henne! - Rör mig inte!

- Låt henne vara. - Var är han?

- På toaletten. Vad gör ni? - Vad händer?

In i köket, din satans golare!

- Jag känner inte för det! - Mamma, gör som de säger!

Laura!

- Stanna där. - Låt mig vara!

Hallå? Polisen?

Jag behöver hjälp. Jag är vid hamnbaren i Cambados.

- Kom. - Vad gör du?

- Laura! - Sluta. Jag mår inte bra.

- Sluta. - Laura!

- Vad gör ni? - Ingenting hände här, okej?

Du skojar, Samuel!

- Förlåt. - Låt honom inte spy i bilen.

- María! Vad hände? - De tog honom.

- Lugn. Vem? - Samuel.

Lugn.

- Är det hon? - Ja.

Hej, Felisa.

Du har tur. En vacker dam kom för att träffa dig.

- Tack så mycket. - Känner jag dig?

Nej, Felisa, du känner mig inte.

Men jag vill ställa några frågor. Om det är okej, förstås.

Frågor? Till mig?

- Jag minns ingenting. - Okej.

Men jag tror att du minns det här.

Enligt mina anteckningar heter du Felisa Porto.

Ja. Det stämmer.

Det står också att du äger en konservfabrik,

tre lyxbilar och ett hus i El Grove.

Så han skickade dig?

- Vem? - Vem tror du? Min lille Daniel.

- Ska jag skriva på nåt mer? - Nej, Felisa. Det räcker så.

Det är inget konstigt med det. Felisa har varit med oss sen jag var liten.

Så jag betalar för äldreboendet.

Och i gengäld står hon som ägare till tillgångar

värda över fyra miljoner euro, inklusive det här huset.

Jag var tvungen att göra nåt. Det går ju inte med släktingar längre.

De gör det bara svårare. Felisa är perfekt.

- För ni är inte släkt. - Nej, även om det känns så.

- Jag litar på henne, och hon älskar mig. - Ja, jag vet.

Så varför ser du så orolig ut?

Allt som krävs är att nån besöker äldreboendet

och verifierar, som jag gjorde,

att hon inte är i stånd att hantera tillgångarna.

Hon kan inte ha så höga inkomster. Vid en granskning är det lätt att pussla ihop.

Det är väl därför du är här? För att se till att jag inte råkar illa ut. Visst?

- Torres. - Vad är det?

Okej. Perfekt, tack.

- Hallå? - Vi har Samuels spårsändare.

Finkamma området efter kläder och annat. Fråga skalfisksamlarna.

De kommer att säga att de inte sett nåt. men fråga dem ändå.

Vi måste hitta Samuel innan det är för sent. Okej?

- Ja. - Sätt igång.

- Vad gör du imorgon? - Hur så?

Jag ska kolla upp ett företag. För att undvika överraskningar.

- Bäst att vara på den säkra sidan. - Visst.

Naranjo, inga nyheter. Förutom advokaten har ingen varit i kontakt med honom.

Toppen.

Stanna där och håll mig underrättad.

- Castro spanar på skrotupplaget. - Jag hör av mig.

Dejtar du den där pojken?

- Jag visste att du skulle komma. - Gör du det?

- Han heter Marco. - Jag vet vad han heter.

- Toño och Nilo är hans morbröder. - Det är min ensak.

Vilka tror du kom till baren och tog stackaren?

Jag vet att det var Toño. Jag hörde honom.

Varför tror du de kidnappade honom där?

För att visa att de kan göra som de vill här.

Baren är deras, som allt annat här.

- Marco är inte som sina morbröder. - Det är samma blod.

Än sen? Marco och hans föräldrar har inte med det att göra.

- Sa han det? - Ja.

Och du tror honom?

- God morgon. - Ser man på, du är punktlig.

Alltid. Arbetet kommer först. Nu åker vi.

María!

María, vad är det?

Jag förstår. Din mamma gillar inte att vi dejtar.

- Hade ni ett snack? - Vad tänker de göra med Samuel?

- Hur ska jag veta det? - Jag hörde din morbror Toño.

- Vad pratar du om? - Jag vet inte.

Tror du att de kidnappar folk? Hur kan du säga så?

- Är det möjligt att vi är förföljda? - Kanske.

- De följer mig alltid. - Så nu är de efter mig också? Toppen.

Lugn. Du får knappast fortkörningsböter.

Jag har kvar mina körkortspoäng, till skillnad från vissa andra.

Förresten, du har inte sagt vart vi ska än.

Nej.

- Och det tänker du inte säga. - Jag har väl rätt att tiga?

Du får se. Kör rakt fram.

Har skälet till att vi blir förföljda nåt att göra med den saknade sjömannen?

Jag vet inte.

Och som jag sa, tvärtemot vad många tror...

Du är inte ansvarig för allt som händer här. Okej.

Mycket bra. Så är det. De blir snart uttråkade.

Hej, morbror! Läget?

Kolla vem som är här. Min favoritsysterson. Vad gör du här?

Du sms:ade och bad mig komma.

Ja, och du gör ju alltid som din morbror säger, eller hur?

- Om du tänker skälla ut mig... - Nej.

Men inget mer som det där häromdagen.

Ingen fler lastjobb.

- Men alla... - Men vadå? Inga men.

Du ska bara plugga.

Ta en examen, så att du inte blir en lantis som vi. Okej?

- Jag ville bara hjälpa er... - Med vad? Lasta av båtar för småpengar?

När jag var i din ålder var jag lusfattig. Det här är för idioter.

Och den saknade sjömannen?

Va?

- Vad tänker de göra med honom? - Hur ska jag veta det?

Jag vet inte.

- Vem sa det? Din jävla pappa? - Nej.

- Den där bråkstaken. - Han sa inget.

- Inte? - Nej.

- Stick. - Ska jag gå?

Ja.

- Inga fler laster. - Okej.

- Hej då. - Hej då.

Vad händer?

Är han hungrig? Ge honom nåt att äta. Vi vill ju inte att han ska dö.

Vad ska jag göra åt det? Gå på McDonald's?

Det borde finnas konserver.

De stängde för en månad sen, men de lämnade nog allt.

Se dig omkring.

Marco.

Marco, hjälp mig.

Hallå, vad gör du här?

Parkera här.

Kom.

- Nå? Vad tycker du? - Ska vi köpa ett litet flygplan?

Självklart inte. Vi ska flyga dit vi ska.

- Du skämtar. - Sätt telefonen på flygplansläge.

- Menar du allvar? - Självklart!

Kom igen.

Högklackat.

- Om du hade förvarnat mig... - Det hade inte varit lika kul.

Jisses... Jag vet inte riktigt...

Redo?

Till vänster ser du passagerare som missade flyget.

Se på dem. Som kor som tittar på ett passerande tåg.

- Vad menar du med att de fick vingar? - Bokstavligen.

Undertexter: Mattias R. Andersson