Original subtitles

DENNA DRAMATISERING ÄR INSPIRERAD AV RIKTIGA BERÄTTELSER OCH HÄNDELSER

- Pappa. - Nå? Vann eller förlorade du?

Dum fråga. Jag vann.

- Självklart. Du är hänsynslös. - Tack för komplimangen, om det nu var en.

- Vad gör du? - Vad tror du? Städar som en hund.

Hur kan folk vara så äckliga?

Kan det vara hämnd för alla pengar du tar för en båttur?

Så måste det vara. När kommer du?

Jag vet inte, jag har så mycket jobb. Jag får nya fall hela tiden.

Måste jag anställa idioterna på din firma för att få träffa min dotter?

Nej då. Kanske i påsk?

- Jag ser till att vara ledig. - Lovar du?

Låt oss förhandla.

Jag lovar om du lovar mig att du visar mig din hemliga vik.

Jaha, den jag inte tar turisterna till. Okej, vi får se.

- Jag måste gå nu, de kom precis. - Och det är jag som är arbetsnarkoman?

Ett par. Betalade extra för att få vara ensamma.

- Okej, stor puss, raring. - Puss, pappa.

- Hej då, raring. Älskar dig. - Detsamma.

- Hej då. - Hej då.

KLANERNA

"Jag, Jorge González,

ID-nummer 08997361-E, bosatt i Fuerteventura,

efterlämnar härmed alla mina tillgångar.

Huset på Naranjos väg 42

och båten med registreringsnummer E74874,

går till min partner Teresa Soriano och min dotter Ana González Soriano."

Här finns en tilläggsartikel.

"När det gäller saldot på kontonummer 3474 88397..."

Vad är det för konto?

Jag vet inte.

- Kontot för båtens utgifter? - Nej. Kontot står bara i hans namn.

"Saldot på kontot ska utbetalas utan dröjsmål och fördelas lika

mellan Berta Figaredo och Laura Silva, boendes i Cambados i Pontevedra.

Det är även min vilja att min identitet inte avslöjas för dessa personer,

och att det framstår som en anonym donation.

Undertecknat den 14 maj 2018. Jorge González."

Vilka är de?

Jag vet inte, raring. Jag har ingen aning.

- Det kan inte vara sant. - En namnsökning avslöjade det här.

Det är han, mamma. Titta på honom.

Din far, ett skyddat vittne?

Det är den enda förklaringen. Jag har tänkt på det här i tre månader.

- Ett nytt namn, ett nytt liv... - Ana, han berättade allt för mig.

Hans resor runt om i världen, handelsflottan...

Mamma, han hittade på allt det där. Det var en historia.

Allt står här, men du vägrar se det. Han var drogsmugglare.

Han förrådde sina partners, övergav sin familj

och kom hit för att gömma sig. Det är sanningen.

Och allt annat...

Allt annat är en lögn.

SILVA VITTNAR MOT PADÍN-KLANEN

Känner du till uttrycket "Latare än en vaktrock?"

En civilgardists rock, alltså.

- Stick och brinn, Padín. - Gör det själv, Muñiz.

Lite tacksamhet vore inte dumt.

Du skapar problem. Polisen är ute efter dig.

- Det menar du inte? Jag vet. - Daniel, vi blir sena.

Nå? Du gör att jag blir sen. Ska jag hitta nån annan?

Dina kollegor står i kö för att vara med. Bara så du vet.

Räkna med mig.

Bra. Fantastisk entusiasm. Älskar dig med.

- Kom igen, Marcial! - Ja!

- Daniel, det är två... - Ja, jag såg dem. Svåra att missa.

- Jävla snutar. Omöjliga att bli av med. - Ingen fara. Det är bra att de ser oss.

Så ja!

- Upp! - Ja!

- Där är han. Gasa på, Nilo! - Kom igen!

Hur går det?

- Ingenting. - Helvete.

- Skumt att de inte har hittats än. - Jag vet. Sluta irritera mig.

Kom igen!

- Nej, fan! - Nej!

- Nilo! - För helvete!

- Vilken katastrof. - För helvete. Hallå!

- Där är han! - Ut med dig.

Kom.

- Är du okej? - Ja.

- Satan. - Så ja.

Jag sa ju det. Du är för tung för bilen. Du borde äta mindre.

Är du okej? Jag förlorade en massa pengar på grund av dig.

Vilka pengar? Ni är ju kompisar. Du tog inte ens fram plånboken.

- Akta, du bryter nacken. - Ni måste vara bröder.

- Du har det motigare än Deportivo. - Jag var ju så nära.

- Ja, tills du välte. - Tänker du sabba alla våra bilar?

- Jag är så klumpig. - Du får betala.

- Ja, slå dig själv. - Jag mår bra.

- Kom igen. - Jag mår bra.

Fast inte helt. Håll om mig, så mår jag nog bättre.

Han är sig lik.

- Ja? - Vi är körda, chefen.

Vad hände?

Vi fick köra runt en massa. Vi har slut på bränsle.

- Vi kommer inte fram utan att tanka. - Okej, stanna där ni är.

Manolo, stäng av motorerna. För helvete. Han bad oss vänta.

- Vänta här med allt kokain? - Vad fan vill du att jag ska göra?

Här kommer han.

- Vad har hänt? Jag fixar det. - Nej, oroa dig inte.

Säg att du är yr och behöver skjuts. Jag fimpar snuten.

Okej. Bra.

Hallå, han svimmar!

Var i helvete är de?

Ingen jävla aning.

Är de inte där?

Ambulansen tog Nilo, Daniel och de andra försvann.

Vi åker till sjukhuset och kollar om de är där.

Nej, de är inte på sjukhuset. Nåt hände. De blev tipsade.

De ska ut till havs. De måste ha gömt en båt.

Vi måste hitta den, okej?

- Okej. - Sätt fart.

Ana. Har du Machado-akten?

- Ja. Susana kopierar den. - Vad tror du?

- Det blir tufft, men vi vinner. - Bra. Du är bäst.

Jag känner mig förrådd.

- Han var inte som andra pappor. - Det stämmer.

Jag kände att vi hade ett överenskommelse.

- En överenskommelse? - Ja, som om...

Han visste allt om mig. Jag berättade saker jag inte ens berättade för dig,

och jag förstår inte varför han aldrig litade på mig.

- Eller dig! Han litade inte på dig heller! - Jag vet inte, Ana.

Men jag vet att jag inte kan leva med denna bitterhet.

Inget av det här förändrar mina känslor för din far...

- Förlåt, mamma. - ...det vi alla levde.

- Kan jag ringa tillbaka? - Okej.

- Ingen fara, jag mår bra. - Ring mig sen.

Okej. Vi hörs sen.

Er destination är Cambados, Galicien. Uppskattad ankomsttid klockan 14:45.

Hej, mamma.

- Hej, älskling. Hur mår du? - Bra.

Det är så högljutt.

- Ja, det är en fest i närheten. - Är du inte i Madrid?

Nej, jag är inte i Madrid. Jag...

Jag kunde inte sluta tänka på allt, och jag höll på att bli galen, så...

- Jag tog lite ledigt. - Det är ju jättebra.

Hur länge?

Hur länge? Jag vet inte. Jag tror att jag improviserar för en gångs skull.

Det låter bra, raring.

- Jag ringer dig senare. - Okej.

Hej då.

Öppna!

Kom igen.

Sätt igång.

Långsamt. Ta det lugnt.

Långsamt!

- Toño, lasta dunkarna! - Jag gör det, för fan.

- Kom igen. - Läget, Nilo? Fortfarande bedövad?

- Snabba på nu. - Kom igen.

Kom igen!

- Så nu har du bråttom? - Kom igen nu, Indiana Jones.

Vänta, Manolo. Ta repet. Jag kommer, Daniel.

Nu är det fan er tur att vänta.

- Tullen har underrättats. - Torres, varför är de inte i luften än?

Du måste äta mer. De ringer. Håll den här.

Okej.

- Ja? - De lyfte precis.

- Är de på väg hitåt? - Ja.

För helvete. Pepe, kör österut. Förankra lasten två sjömil ut.

- Och helikoptern? - Den tar vi hand om.

- Okej. - Kom igen! Kör!

Vi når Ría de Arousa nu.

Målet lokaliserat. De är på väg söderut. Skickar koordinater.

Tullenhet utskickad.

Vill du slå vad?

- Om vad? - Vad tror du?

Att de tar oss med dig vid rodret.

- Tusen euro! - Tiotusen euro på att vi inte når land.

Jag tycker synd om dig.

Vi måste hålla dem sysselsatta. Samuel och Pepe har lite att göra.

De är inne bland flottarna.

Tullen är på plats.

Båt 1, kör mot koordinaterna.

- Höger sida! - Det här är polisen, stäng av motorn!

Nu visar vi dem.

TULL

Hallå!

Stäng av motorn.

Stäng av motorn omedelbart.

- Var kom den där båten ifrån? - Gasa, för fan! De flåsar oss i nacken!

De jobbar i par. Det är två patrullbåtar nu.

Fortare!

Kyss mig i arslet!

Det här är polisen. Stäng av motorn.

- Hur går det för oss? - Illa! De är på oss som flugor på skit!

Stäng av motorn.

Båt 2 på väg mot målet.

Du är för långsam. Vi hade varit hemma nu om jag körde.

Mot gömstället!

Följ efter målet.

Snabbare!

Vad tusan håller de på med?

Kom igen, nu avslutar vi det här.

Kom igen, sista svängen. Så ja, mästarn!

Håll i dig, så du inte ramlar!

Spring! Mot skogen!

För helvete! Vem fan har lärt dig att parkera?

Kom igen.

- Manolo, har du koordinaterna? - Jag har dem, för satan, jag har dem.

Där är de.

Inga telefonsamtal. Direkt till cellen. Jag vill inte att de pratar med nån.

Du, såg du hur jag parkerade?

- Ja. - Otroligt.

- Jobbig dag för dig. - Snacka om. Vi får se om...

Hallå!

- Fan, Muñiz. Skräm oss inte så där. - Kom igen, hoppa in i bilen nu.

Va?

- Du är skyldig mig 10 000 euro. - Visst. Vi kom undan tack vare mig.

Kom igen.

Leve Muñiz, kungen, lag och ordning.

Hej, mamma.

Hej. Jag har inte hört av dig på flera dagar. Hur mår du?

Jag jobbar mycket. Jag har haft fullt upp sen jag kom tillbaka.

Ferrán sliter ut mig. Jag står upp till näsan i fall.

- Okej. - Och jag vet...

Jag missade några av dina samtal, men jag har inte ens hunnit tvätta.

Ana, sluta. Snälla. Kan du inte bara berätta vad som pågår?

Vad menar du?

Jag var orolig för dig, så jag ringde ditt kontor.

Vad gjorde du, sa du?

Ja, jag vet att du inte jobbar kvar. Varför sa du inget?

Satan.

Jag ville inte oroa dig, mamma.

Så du valde att ljuga?

- Jag är i Cambados. - Va?

Mamma, hör på här. Jag behövde få svar, och de finns här.

- Nej, Ana, lyssna på mig. Det är galet. - Det var därför jag inte ville säga nåt.

Ärligt talat, mamma, jag har det under kontroll. Lita på mig.

- Jag ringer tillbaka. - Lägg inte...

Nå?

- Behöver du mig i baren? - Jag sa nej, María.

Gör mig inte förbannad.

Så där.

En månads hyra, depositionen och mäklararvodet.

Inga problem. Får jag behålla möblerna?

- Ja, den hyrs ut möblerad. - Okej, perfekt.

Det är ett bra område, nära till allt. Känner ni till staden?

Nej, jag har aldrig varit här.

- Och ni är inte från Galicien. - Nej, långt härifrån.

Här förändras ingenting. Det är kul med lite nya ansikten.

- Vad behövde ni kontoret till, sa ni? - Det sa jag inte.

Jag är advokat.

EN MÅNAD SENARE

- Du skämtar, Nazario. Säg inte så. - Låt mig förklara.

Det ser inte bra ut. Vi har haft otur som bara den.

Domaren vi fick är stenhård.

Vem är det där?

Hon är ny. Det står på nätet att hon är finansadvokat.

Det första hon gjorde var att bli offentlig försvarare.

Vi kanske har turen på vår sida.

Vad heter hon?

Ursäkta mig. Ana?

Ana? Jag heter Daniel. Daniel Padín. Trevligt att träffas.

Jag stjäl henne en stund.

- Kan vi prata? - Visst.

Ni måste företräda mig. Är det ett problem?

Nej, självklart inte.

Ni får mitt kort. Kom till mitt kontor imorgon och...

- Nej. Förhandlingen är nu. - Nu?

Just precis nu.

Ska vi? Den här vägen.

Mål nummer 2840. Daniel Padín. Trafikförseelse, vårdslöshet i trafik.

- Är den tilltalade närvarande? - Ja.

Jag vill rapportera en förändring i försvaret.

- Är ni den nya advokaten? - Ja.

Godtar ni det?

Perfekt. Då fortsätter vi.

Inte så illa, eller hur?

"Inte så illa"? Det var ett mirakel. Jag trodde att de skulle ta körkortet.

- Ni har bara två poäng kvar. - Det räcker för mig. Vet ni hur viktigt...?

- Ursäkta mig, advokaten. Får jag dua er? - Självklart.

Vet du hur viktigt det är för mig att kunna köra och inte vara beroende av nån?

I min bransch, menar jag.

Och vad jobbar ni med? Förlåt, vad jobbar du med?

Vet du inte det?

- Nej. Då skulle jag inte fråga. - Jag tror dig inte riktigt.

Här finns inga hemligheter.

Jag flyttade precis hit. Jag har varit här en månad.

Okej. Låt oss säga att jag är i importbranschen.

Vadå?

Nej, nån sa tidigare att din förra advokat...

- Nazario. - Ja. Han är tydligen väldigt erfaren.

Ja.

- Men du ville företrädas av mig. - Ja. Du såg väl Nazario?

Jag gillar honom, och han hanterar mycket av mina affärer, men man ser ju direkt

att han är en brännvinsadvokat som bara försvarar brottslingar.

- Medan du... - Jag...

Du är en ärlig, idealistisk, fördomsfri kvinna. Eller hur?

- Tja, det funkade ju, så... - Det funkade inte bara.

Det var ett mirakel. Och mirakel bör firas.

Jag bjuder på middag ikväll i Cambados. På en Michelin-krog. Den tillhör en vän.

- Vadå? - Det är bara att...

- Jag är dessvärre upptagen. - Imorgon då. Du måste äta nån gång.

Jag kan inte imorgon heller.

- Inte? - Nej. Jag är ledsen.

För att vara ny är du väldigt upptagen.

Ingen fara, vi kommer att ha kontakt.

Jaså?

Självklart. Jag måste skicka en faktura.

TVÅ AV DROGSMUGGLAREN DANIEL PADÍNS BULVANER GRIPNA

- Vad är det här? - Vad tror du?

Padín?

Herregud, Ana. Jag vet att det inte angår mig...

Rosa, det är okej. Han är en tacksam klient, det är allt.

Inte vilken tacksam klient som helst. Daniel Padín, son till Padín den äldre.

Ja, det vet jag.

Du vet väl vilka de är? Fallet var på nyheterna i hela landet.

Namnet låter bekant, ja.

- Operation Raposo. - Okej.

- Den första knarkkungen som åkte dit. - Är pappan kvar i fängelset?

Ja, men han släpps snart.

Fler fällande domar följde, en efter en, och han sitter fortfarande inne.

Men han har skyddstillsyn nu. Han jobbar på ett parkeringsgarage i Algeciras.

Jag kör dig till Madrid.

Häng med nu. De gasar på när som helst.

Satan.

- Tre bilar som turas om? - Ja.

Den här började följa efter oss i Cambados.

- De tror att vi är dumma. - I ditt fall har de inte fel.

- Dra åt helvete, din clown. - Slappna av. De gör sin grej, vi gör vår.

Visst.

Kom igen. Gasa på, de sticker.

SJUKHUS

Där.

Fan! Andra våningen. Kom igen.

- Vi provar tredje våningen. - Vi tar trapporna.

- Vi fick lite problem, Macario. - Jag märkte det.

Men vi märkte ut lasten.

Vi väntar på att det lugnar ner sig, sen hämtar vi den.

Det duger inte. Ta inte illa upp, men vi slöt ett avtal med din far.

Vi litade på att han skulle kunna styra och kontrollera allt från fängelset.

Men det visade sig vara fel.

Polisen går trots allt inte att kontrollera. Inte alltid.

Så hur vet jag att de inte dyker upp när ni hämtar varorna?

För att jag säger det. Punkt slut.

Vi har våra tvivel. Och tvivel är inte bra i den här branschen.

Jag vet inte. Padín-klanen kanske inte lever upp till sitt rykte längre.

Vi kanske får börja knacka på andra dörrar.

Tro mig, vår dörr är den enda dörr du vill knacka på. Följ mig.

- Kolla parkeringen. Jag går upp. - Jag hör av mig om jag ser nåt.

Du är skyldig mig en middag.

När som helst. En stor skaldjursbricka, som vanligt.

Tack, José Luis.

Vi har ont om tid. Om sex timmar måste jag vara på Algeciras-fängelset.

- Så det är sant? - Vadå?

Jag hörde att du sprang här varje dag.

Jaså, det hörde du?

- Jag varnade dig. Här vet alla allt. - Just det.

Jag är visst månadens nyhet.

- Åtminstone veckans. - Kan vi gå en bit?

Visst. Det är bra för mig.

- Vad gör en smart tjej som du här? - Tja, jag försörjer mig.

Det är därför jag är här. Jag vill anlita dig igen.

- Vad har hänt? Ännu en trafikförseelse? - Kanske. Men det är inte för mig.

Det gäller ett par killar som greps för några dagar sen.

Just det.

-"Några killar". - Ja.

Om du försöker använda tricket med den ärliga, idealistiska advokaten

för att mjuka upp domaren, så vill jag inte vara med.

Nej, det var faktiskt "ärlig, idealistisk och fördomsfri".

- Förlåt. - Men inte längre, väl?

Du läste på och bestämde dig för att jag ligger bakom allt som händer här.

Gör du inte det?

Tja, jag sjunger inget vidare, men det är inte mitt fel att det regnar jämt.

Men det är okej. Jag borde inte ha nämnt det.

Jag ska tänka på det nästa gång.

Men så var det den där middagen.

Bli inte kall nu.

Har du funderat färdigt snart?

Jag säger inget förrän du ringer min advokat.

Jag tror nog...

...att det är bättre för dig att han inte är här.

Jaså?

Jag kommer att rapportera det här. Och att du tog mina kläder.

- Är det här dina kläder? - Ja, för fan.

Du gav mig den här fula T-shirten. Ge tillbaka dem.

Du hade verkligen otur, Samuel. Du är körd.

Förutom stanken av bensin testade de även positivt för kokain.

Du måste ha fått den där skiten på dig...

- Sa han positivt? - ...kokain på din T-shirt.

- Han bluffar. - Vilken jävla bluff.

Och vad händer när hans advokat vill se bevisningen?

Tre kollegor...

Vänta lite. Om det funkar ringer han inte advokaten.

- Det tror jag. - Säkert att kokain fastnar...

Du hade otur. Dina vänner slapp undan,

men du får stanna ett tag, och det blir ett långt straff.

Om vi inte kommer överens.

Om du hjälper mig gör jag mig av med T-shirten och allt det där.

Du åker hem till dina vänner, och ingen får veta nånting om det här.

För satan.

Så får vi väl inte göra?

Men om du föredrar det kan jag ringa din advokat nu

och skriva en rapport.

Och, tja...

Det är upp till dig, Samuel.

Vad måste jag göra?

Jag vill att du bär en spårsändare på nästa jobb.

Du bär en spårsändare, berättar var du är, när och hur det sker, med vem...

Vi spårar dig. Ingen får veta nåt.

Och sen är du fri.

- Hej. - Hej.

- Kan jag få en kopp kaffe, tack? - Javisst.

Var är omeletten?

Jag hämtar den.

- Det är min mamma. Hon läste av dig. - Jaha.

Jag märkte det.

- Hon gör det med alla nya. - Jaså?

Men jag har redan sett dig här, utanför baren.

Ja, jag har klienter här i hamnen.

- Jag är advokat. - Jaså. Är du bra?

Än har ingen klagat.

De som varit här i åratal är rena gamarna.

De vill bara tjäna pengar på knarklangare, så ju mer brott de begår, desto bättre.

- Alla är väl inte såna. - Säger du det, så.

Du försvarade väl El Rubio?

- El Rubio? Ja, som offentlig försvarare. - Just det, du får inte välja.

Du får dem du får, både bra och dåliga.

Alla förtjänar väl ett bra försvar?

Kanske det.

- Vad blir jag skyldig? - Inget. Det bjuder vi på.

Tack.

Vad hände?

Ingen aning. Han fick ett anfall och tuppade av i traktorn.

Läkaren säger att du är illa däran. Men du klarar dig nog.

Det är en sak jag vill fråga dig, pappa.

Du vet, den där grejen.

Pengarna du har stoppat undan ifall det går riktigt åt skogen...

- Vad fan pratar du om? - Låt mig sköta det här.

Du sa aldrig var de är.

Gud förbjude om det här skulle sluta illa.

Det vore bra om dina söner visste var pengarna finns.

Tycker du inte det?

- Han är körd. Han klarar sig aldrig. - Ja, han är körd. Den jäveln.

Hur kände du till pengarna? Jag hade ingen aning.

Roberto berättade.

- Roberto? Bagaren? - Ja.

Han sa att med alla jävlar där ute så litade han inte på bankerna.

En domare kan beordra bankerna att avslöja alla ens tillgångar.

Så han begravde dem.

- Och om han aldrig pratar igen? - Vad tror du?

Vi får leta tills de sex miljonerna dyker upp.

- Har han grävt ner sex miljoner euro? - Korkat, va? Det blir ju fuktiga.

- Måste vi sticka? - Inte än. Vi får vänta.

- Vad vill du ha? - En carajillo.

Varför träffas vi här?

- Vad är problemet? - Daniel gillar inte att vi går hit.

Och jag gillar inte hur han sköter företaget.

Deras carajillo är bäst. Dessutom är golarens dotter en läckerbit.

Okej.

- Vad är det med dig? - Ingenting.

Jag gillar att titta på dig.

Om du ska le så mycket borde du fixa tänderna.

Satan. Hon gillar mig.

De där jävlarna har nåt på gång.

- Har du tänkt på det jag sa? - Vad?

Prata med den nya advokaten om budgivningen.

- Hon kom precis hit. Vad vet hon? - Precis, hon är inte mutad än.

De andra lever på de människorna. Vi kan inte lägga våra liv i deras händer.

Lyssna på mig.

Om Padín-klanen är fast beslutna att ta vår bar

bjuder de så högt att vi inte kan göra nåt.

Oavsett hur bra vår advokat är.

Vi måste gå, de är på väg.

- Vad är jag skyldig? - En euro.

SAMUEL: VI ÅKER NU

Jag beklagar.

Tack.

Tack.

Tack så mycket.

- Nilo. Beklagar förlusten av din far. - Tack.

- Följ med mig en stund. - Visst.

Hör på.

- Alla är ute ur fängelset. - Bra.

- Åklagaren yrkar på sju år. - Va? De hittade ju inget.

Jag sa åt dem att det var lugnt, det blir inget åtal.

Kan vi lita på dem, eller ska vi hitta några andra?

Skit i dem nu. De blir antagligen skuggade.

Men det kan vara användbart för oss.

- Det blir av ikväll. - Du skojar.

Slappna av. Allt är under kontroll.

- Är du säker? - Ja.

Okej. Tack.

- Hej då. Jag måste gå. - Visst.

- Daniel. - Här har vi min favoritgudson.

- Jag är ledsen. - Jag vet.

- Trist. - Det är jobbigt.

Jag vill bara säga att du kan räkna med mig.

- Det gör jag. Hur menar du? - Vad tror du, Daniel?

Om det finns nåt jag kan göra. Jag behöver pengarna.

- Behöver du pengar? - Nej.

- Jag ger dig lite. Hur mycket? - Det är inte det. Du vet vad jag menar.

Sluta prata strunt och fokusera på dina studier, okej?

Jag klarar av både och. Kom igen, hjälp mig.

Det är det jag gör. Du kan fortfarande slippa det här livet.

Det funkar ju för dig.

- Det händer nåt ikväll, va? - Jaså? Var hörde du det?

- Jag är ingen idiot. - Nej, du är för smart.

- Om dina föräldrar får veta nåt... - Nej då. Inte om inte du berättar.

- Här. Ta dem. - Nej.

400 euro. Annars stoppar jag dem i kollekten.

Varsågod. Upp med hakan.

Gå nu.

- Ja, Naranjo? - De rör på sig.

De ska till kyrkogården nu.

- Okej. Och Daniel? - Han är fortfarande här.

Okej, tack.

Vänta lite. Era mobiltelefoner.

- Varför det? - Så att din störiga flickvän inte ringer.

Satan, ni ser ut som ett gäng nybörjare. Nu gör vi det här.

- Varför måste just vi åka? - Va?

- Varför måste vi åka? - Jag vet inte. Frågar du mig?

Det är aldrig nån som vet nånting här.

Båten borde vara här. Mobilsignalen har slutat röra sig.

Men den andra funkar, va? Den här.

Spårsändaren funkar. De rör sig mot öppet hav.

Ja. Det här kommer att ta några timmar.

Det verkar bli lite action här ikväll.

Civilgardet får aldrig veta nåt.

Det är förbryllande att de inte säger ett ord om vad de håller på med.

Är inte vi de goda? Precis som de är?

Vi är inte som de är. De är speciella. Omutliga.

Deras jävla Greco-enhet.

Med stort hopp tar vi farväl av vår broder Amado.

Hans liv här vittnar om att vår plats i den här världen inte är permanent.

Vi lever i exil, långt bort från Herren.

Låt oss be i tystnad för vår broders eviga vila.

Vid vänder oss till Kristus...

- Vad är det? - Har du hittat skaldjuren?

Försöker du få dina permissioner indragna?

Vad vet du om det? Har du alla spindelkrabbor eller inte?

De håller på.

Daniel, festen måste vara perfekt den här gången.

- Det är mycket som står på spel. - Oroa dig inte, festen blir toppen.

- Jag har det bästa bandet i Galicien. - Okej.

- Hej då. - ...på jorden så som i himlen.

Låt oss be vår barmhärtige Fader att välkomna sin tjänare Amado,

och ge honom en plats bland de rättrogna.

- I vår herre Jesus Kristus namn. - Amen.

Må Fadern, Sonens och den Helige Andens välsignelse

vila över er och alltid vara med er.

Tack för att ni kom.

- Hej då. - Hej då.

- Läget, Roberto? - Nilo. Fan, jag beklagar verkligen.

- Jag älskade er far väldigt mycket. - Han älskade dig med. Vi också.

Lyssna. Angående pengarna han begravde på en av våra marker...

- Vet du var de kan vara? - Nej. Han åkte ut på markerna.

- Men jag vet ingenting. - Du vet inte.

- Ta hand om dig, okej? - Säg till om du minns nåt.

- Okej. - Vi ses.

Tack, Roberto.

Hade pappa berättat var han gömde dem?

På en av markerna, men han vet ingenting.

Du skojar. Det måste vara minst 70 fält.

Den gamle jäveln.

Om Natalia får dem i testamentet kan du glömma dem.

- Carmelo behåller pengarna själv. - Han är en ärlig kille.

Ärlig, så fan heller. Han är en fegis.

- Du avskyr din svåger. - Det stämmer.

- Muñiz. - Låt det ringa.

Svara, din jävel.

Den jäveln.

Följer målet mot nordnordväst. Inväntar instruktioner.

Så fort du ser målet, starta operationen. Okej?

- Ska vi vänta på helikoptern? - Nej.

Uppfattat.

- Mamma, jag går nu. - Ska du gå?

- Följer du inte med hem? - Det här igen?

Vi måste ta farväl av folk, och ta hand om...

Jag ska träffa nån.

Vem måste du träffa dagen för din morfars vaka?

Vänner som vill beklaga sorgen.

- Hej då. - Prata inte så till mig.

Kan du säga nåt?

- Va? - Varför säger du inget?

Låt honom gå. Han har rätt, det här är tråkigt.

- Jag ska kolla på matchen. - Carmelo.

Moncho, vänta. Lyssna.

Läget, Marco?

- Jag följer med ikväll, okej? - Ska du följa med?

Daniel bad mig prata med dig.

- Daniel? Visst. - Vi kan fråga honom om du vill.

Nej, det behövs inte.

Skriv ner det här numret och vänta tills jag ringer dig.

Grymt, mannen.

- Det kan bli sent. - När som helst. Säg bara till, jag kommer.

Okej.

Då så.

- Vad gör en polis här? - Vad fan? Vad i helvete gör du här?

- Var fan är Daniel? - Vad gör du här?

Var är Daniel, för fan?

Hallå. Det är okej.

Kom här. Hör på här.

- Vad gör du här? - Du måste avbryta kvällens grej.

- Vilken grej? - Spela inte dum.

Vad du än har i kikaren.

- Vad har hänt? - Vad som har hänt?

Ni har Greco i hasorna. De har ordnat en fälla, och du svarar inte i telefon.

Bli inte så upprörd. Vi får väl se vem som går i fällan.

Det här är ett skämt. Ser det här bekant ut?

Bekant? Tror du att jag har ett ekolod i röven?

Vi skrev ner fel koordinater när vi förankrade lasten.

Det var den där jävla Manolo.

Manolo borde få dyka efter den.

- Helvete. - Tullpolis. Gör er redo att bli bordade.

- Vad ska vi göra? - Gör som de säger. Upp med händerna.

Vad är det? Åkte de dit?

Du är helt otrolig.

Du är riktigt grym, vet du det?

- Tomt där bak. - Ingenting här.

Vi hittar ingenting. Inga spår av varorna.

Vad är det?

De hittade ingenting.

- Fan. - Tack så mycket för era insatser.

Ner med den. Vi måste få upp resten.

Kom igen, vi har bråttom.

Okej.

Ingen går nånstans förrän jag säger till.

- Vi kollar båten. - Den är tom.

Kolla den igen.

Äntligen, för helvete. Jag har stått här hela natten. Var är du?

På strandpromenaden.

Ja, det låter bra.

Okej.

Kom igen!

- Skynda på! - Kom igen, killar!

Kom igen, för fan! Rappa på!

Du! Vad fan gör du här?

- Ta den här. - Kom igen!

Kom igen, snabba på!

- Ja? - Vi har bläckfisken till festen.

- Har du kollat att alla armar är kvar? - Den har allt. Armar, huvud, allt.

- Perfekt. - Hej då.

Undertexter: Mattias R. Andersson