Original subtitles

–Det sägs att du gått i konkurs. –Det löser sig.

–Men kommer de att ta huset? –Den har jag fått av mormor!

–Stick härifrån! –Du är för fan skyldig mig pengar!

/HON BACKAR IN I NÅGOT/

–Vad har Steffe sagt till dig? –Inte ett skit.

Jag har dem. Pengarna.

–Sa Steffe var pengarna är? –De är borta. Det var bara en grop.

Jävla helvetes kuk! Fan!

Han hade grävt ner dem med nån gps-grej. Nån hade varit där precis.

Hur kan du veta att nån varit där precis?

Den rörde på sig, jag följde efter den till Lidingö roddklubb.

Jag kan betala. Går jag bara in på nåt kontor?

–Bageriet är till salu. –Jag skulle vilja arrendera bageriet.

–Letar du personal? –Pengar i handen.

Absolut.

V-femman gav ju bara 830 spänn. Men jag hade en flerkupong gånger tio.

Du skulle ha sett Brollos min! Jag fick slå mig på knäna flera gånger.

Fint som fan.

Ni gjorde en utryckning i går kväll till Lidingö roddklubb, va?

Ja.

Det var nån knäpp Lidingökärring som ringde om nån bomb.

Men det var en plastlåda med nåt slags sändare, tror de.

Nästa gång kan du säga till direkt om du inte har tid att snacka.

–Det blir trevligare så, eller hur? –Det har du alldeles rätt i, tack.

Aj, aj, aj.

Det är verkligen fantastiskt att ni har den här typen av service.

Ingen tar ju kontanter längre. Det måste vara svårt för gamla människor.

–Kvitto? –Ja, tack. Är vi klara då?

–Ja, vi är klara. –Tack.

Ja, vad säger du? Ska vi rapportera?

Kangas poliskontakt tror att de hittade pengarna på roddklubben.

–Men de mörkar det. –Jag får bara inte in det i skallen.

Ingen har rört pengarna på tre år, men när du kommer dit...

Tror du jag ljuger?

Nej, klart jag inte tror. Men det är bara så jävla sjukt.

Det sjuka är att jag wejstar min fucking tid på dig.

Lägg inte på, snälla! Jag mår piss.

Jag kan inte äta, inte sova.

Mina tankar är så jävla mörka, du fattar inte.

Kan inte du komma hit?

Jag behöver dig. Annars så vet inte jag vad jag ska...

–Heaven, ät upp. Mamma ska jobba. –Exakt vad jag sa. Precis, ät.

Jo, hjärtat, Erdal kommer hem i helgen, så att du vet om det.

Okej, men jag och Heaven kan sova på soffan, det är lugnt.

Ja, riktigt schyst, va!

Jag fattar ju att ni inte kan ha mig här resten av livet.

–Det är ju det här med fönstret... –Men de kommer ju inte tillbaks.

–Har du kollat andrahandslägenhet? –Jo, men de flesta vill ha förskott.

Men med nya jobbet, så... Ge mig ett par veckor bara, så får jag ihop det.

Hoppas att ni vill vara med på resan in i framtiden med Lidingö Bageri.

Eller Lidingö Bakery, som jag leker lite med.

Ja, vi får se var det landar. Allt är möjligt, även det omöjliga.

Några frågor?

–Nä, det låter asbra! –Tack, Liana.

Hur tänkte du när du tog in henne? Vi behöver inte mer personal.

–Har du sett lappen? –Ja, sen 2002.

Damla! Jag förstår att du verkligen kan bageriet.

Det är fantastiskt att ha en person med så mycket erfarenhet i teamet.

Men saker kommer att förändras mycket och vi måste utöka personalstyrkan.

–Vad då "förändras"? –Affärer handlar om intuition...

...och att känna hur vindarna blåser.

Ja, nu måste jag gå. – Damla, du får lära upp Liana.

–Har du nåt problem med mig, eller? –Ja. Jag kan din typ.

Hur länge blir du kvar på ett jobb? En månad eller två.

Attityd, precis. Det är vad du kan.

Fucking kackelkärring.

–Ta-daa! Vad tycker du? –Fin ju.

Den gula, jag vet!

–Så! –Då blir det 7 500 kronor.

–Jag gillar den. –Jag gillar den, men inte i ögat.

–Mamma, vad tycker du om de här? –Superfina! Köp!

Aj som fan!

–Jaha, tack. –Ja, det är ju bra att ha handskar.

Varsågod.

Var den inte god? Ta den här i stället.

–Den svarta? –Ja, den blir snygg på dig.

–Gud, var härligt det här känns! –Alltså, ursäkta.

–Alltså, baby! –Men gud...!

Hej. Jag visste inte att...

Att de släppt ut mig? Nej, precis. Jodå, friad i hovrätten.

–Grattis, eller vad man... –Javisst! Shit, är det här Hugo?

Ja. Det här är Jocke. Vi gick i gymnasiet tillsammans.

Vi var väl ändå polare, kan man säga?

Ja...

–Det går bra nu, ser man! –Ja, man måste unna sig ibland.

–Självklart. Men kan vi inte ses? –Ja, jo. Gud, vad kul.

–Jag messar dig. –Okej, yes.

–Vi ses! –Ja, ja.

–Har han suttit i fängelse? –Han gjorde dumma grejer med pengar.

–Men han blev friad och var oskyldig? –Ja, det kan man säga. Absolut.

Däckspåren du skickade, det går inte att säga vad det är för bil.

Det bara regnar in nya däck som märkena använder.

–Och roddklubben, vad var det? –Kärringen med bomben?

–Hur hamnade gps:en där? Inbrott? –Nej. Varför är du så intresserad?

Sköt ditt, så sköter jag mitt. Kom förbi på fika, vi tar det sen.

–Lite bättre än fängelsekäket, va? –De har bra käk på Hall.

–Sluta tjura, för fan. –Jag försöker bara fixa våra pengar.

Är du så pantad att du tror att Liana hade låtit stålarna ligga?

Hon hade ju suttit på Costa del Sol vid det här laget.

–Hon vet inte ett skit om det här. –Jag ska bara pissa.

Otacksamma skitunge. Jag har behandlat honom som min egen son.

Det är ingen garanti. Kolla på Steffe, mitt eget kött och blod.

Alla har en svag punkt. Vet du vad min är? Mina vänner.

Så när min väns son hugger mig i ryggen...

...då låter jag det bero.

Bara jag får mina pengar i slutändan, så är allting bra. Låt grabben leva.

Jag är tacksam. Vad vill du att jag ska göra?

Det du är bäst på. Och så ska du hålla ett öga på honom.

Du och Kangas ska göra några jobb åt mig. Han ska lära dig ett och annat.

–Peter! –Ja?

–Friterade bananer, tre. –Ja, absolut.

Nu ska vi fira vårt nya samarbete.

–Wow! –Ser det bra ut? Är den som den ska?

–Jag bara kollade på bilden. –Jättebra. Nu ska vi smaka också.

–Helt okej. –Det var okej?

–Men jag har ätit bättre. –Så klart, det är ju första gången.

–Vad gjorde ni på förskolan, då? –Lekte.

Äh! Kuken!

Fan!

Oj, oj, oj, oj...

Medlemmar... 1992, 1999, 2003, 2005, 2006...

Äh, fan!

Pass... Fitta!

Satans jävla paddelfittor!

Halise, det räcker. Nu lägger vi av med det här, hon ska ut.

Sätt på dig skon.

Heaven, ska jag hjälpa dig?

–Heaven... Heaven, släpp. –Nej!

Det är jätteroligt att leka med de andra. Gå till Adam nu!

–Hej. God morgon. –Hej då!

–Är det mycket hemma? –Nej, hon är bara trött.

–Säg till om du vill ses och snacka. –Det är för svårt just nu.

Men alltså, vi kan typ sova på en madrass. Okej, vi hörs.

Du...om jag och Heaven skulle behöva nånstans att sova ett par nätter–

–skulle vi kunna vara hos dig?

Okej. Ja, all right. Mm, ja. Puss, hej!

Men din farbror, då? Han hyr väl ut nåt rum?

Jag förstår. Det är lugnt, hundra procent. Puss, hej.

Jag kommer ju att betala tillbaka. Men vafan, chilla!

Vet du vad? Fuck you, fuck you!

/TELEFONSIGNAL/

–Ja? –Förlåt att jag ringer så tidigt...

Vänta, vänta.

Så. Jaha, vad har du på hjärtat, då?

Jag ville bara kolla en grej med dig.

–Jag tänkte att du kan ha nåt tips. –Jaha?

Jag och Heaven letar lägenhet.

Det är ganska akut. Eller, det är väldigt akut.

Jaha, du. Det är många tjänster här.

Vet du, det är lugnt. Det löser sig, tack ändå.

Förlåt att jag störde. Hej.

Jaha, men hej på dig, då. Jävla idiot.

/TECHNOMUSIK/

Stäng av skiten!

–Vet Birgitta att du har flyttat in? –Ja, jag är lägenhetsvakt åt henne.

–Lugn, jag säger inget. –Tack. Du vet hur morsan är.

–Du ska kolla upp Lidingö roddklubb. –Roddklubb?

Ja, jag ska ha ut deras medlemsregister.

Okej... Jag fattar inte, vad då roddklubb? Vad menar du?

Är du så jävla... Är du helt jävla bäng?!

Vafan, jag har bara rökt en jolle. Men...jag har ingen dator längre.

Jag har fucking sålt den, jag var låg på cash.

–Ta kontroll på ditt jävla knarkande. –Jag har kontroll.

Fixa en dator, så kan jag hjälpa dig. Du måste se mig som en resurs.

Glöm inte kalkonbröst, som du gjorde förra veckan.

–Hej. Sorry att jag är sen. –Låt det inte bli en vana bara.

–Leo, det är nåt knas med henne. –Vad då för knas?

Du vet hur Barbro trixade och höll på – och ändå gick hon med brakförlust.

Vem vill ens ta över nåt sånt här?

–Hon kanske tror på det. –Tro får hon göra i kyrkan.

Hennes förra butik gick i konken, och den andra också.

Hon är verkligen Lidingös sämsta företagare.

Jag svär på Gud. Och du skrattar? Du borde kolla efter nytt jobb.

Äh!

–En espresso och en vanlig kaffe. –Fixar!

–Tror du jag bryr mig? –Chilla.

–Ja, den var bra. –Den tar vi.

–Felicia gillar inte dina inlägg mer. –Hon har gjort korset på mig.

Men kan ni inte lösa det? Jag orkar inte med nåt tjafs.

–Varsågod. –Tack.

Jag vet ett ställe där du kan beställa arbetskläder sen.

Mmm, gott kaffe! Okej, vem vill du vara på invigningsfesten?

Drottning!

Winston Churchill, en av de riktigt stora.

Kolla hur han fick engelsmännen att gå ihop.

Hade det inte varit för honom så hade vi pratat typ tyska nu, eller ryska.

–På riktigt, alltså? –Fan, vad truten går på dig.

Öppna!

Hämta pengarna.

Alltså, jag kom just. Jag tänkte gå till Gubben i morgon och betala...

Aj, vafan!

–Här. –Nu käkar vi.

Putin gör ju det som är bäst för hans land, jag respekterar det.

–Ett gammalt kommunistsvin. –Men han får resultat.

–Det finns ingen heder längre. –Till skillnad från dig, va?

Jag är i alla fall ingen liten jävla rysskramarfitta.

Du skötte dig bra. Men kom ihåg, det räcker oftast med att bara skrämmas.

Den här kan du spara på, den kan vara bra att ha sen.

Är det så? Du brukade ju ge Steffe duktigt med däng när han var grabb.

Det kallas för vanlig jävla uppfostran, nåt som du aldrig fått.

Känner du? Det är lite Västerbotten i moset där, känner du det?

–Mm. –Bästa plankan i stan.

Där är han!

Stanna! Kom hit.

Kom hit, sa jag! Stanna!

Fattar du noll? Du försökte låna pengar utan att betala tillbaka, va?

–Hej, god morgon! Går det bra? –Ja.

Så.

–God morgon. –God morgon.

Mister Kangas, kom ihåg att min son kommer.

I stället för mig. Jag måste resa till Bogotá.

Åh, snygga!

Kom igen, kom igen! Nej, nej, nej!

Fitta!

Men shit! Du ser precis ut som Morgan Fairchild. Skitsnygg!

Jag tänkte bara titta förbi, jag ser ju på Insta. Har du blivit bagerska?

Inte direkt, va?

Vad hände med det där... Vad hette det? Empire Design?

–Alla handlar på nätet. –Så då öppnar du bageria i stället?

–Ja, bröd behöver ju folk alltid. –Bröd och skådespel.

Men sluta fjanta dig! Vad vill du?

–Du konkar, du har inte ett öre... –Det har jag visst!

Du öppnar bageri och shoppar som en galning. Jag har sett dina inlägg.

Du, jag vet inte vad du pratar om.

Kommer du ihåg i trean när jag ville ligga med Peder?

Och du satte på honom bakom min rygg. Det är precis det fejset du har nu.

Du lurar inte mig. Du behöver hjälp.

Hjälp? Av dig? Hej, "friad i hovrätten"!

–Jag är här för att hjälpa dig. –Du, lämna mig i fred.

Det är nånting fishy är, och det är fler än jag som kommer att fatta det.

Hej då. Det var jättekul att du kom. Ta påtår!

Härlig väska. Vad kostade den?

Det är ju lite dyrare med hyror, jag vet det själv. Lite billigare...

–Det är inte vårt problem. –Men det är inte bra att hon bor...

Fuck, vad jag har saknat dig! Tack för att du kom.

–Ja. –Ja, slå dig ned.

Ja, det är för att de ska slippa torka sarre.

De lägger alltid på det, det är inget jag har bett om.

Här, från Heaven.

Fuck, vad fin du är.

–Hur mår hon? –Bra.

Filiz, Halises dotter, är typ hennes idol.

Så de har skitkul ihop.

Föris funkar helt okej, de flesta dagarna.

–Skönt. –Mm.

Jag har fått jobb på Lidingö, på ett bageri.

På Lidingö? Jag hatade att bo där.

–Dryga jävla horungar. –Ja, men det är dem jag jobbar med.

Hallå, jag menade inte så. Du fattar vad jag menar. Grattis.

Fan, vad grym du är! På ett bageri, va?

Du är så jävla grym.

Inte så hårt... Försiktigt, försiktigt, försiktigt.

Fuck, förlåt.

–Finns det nån servett? –Ta den här.

Äh, vafan. Skitsamma.

–Mamma! –Ja?

–Ska jag ha skjorta? –Ta vad du vill, älskling...

Kuken!

Hugo, har du min mascara?

Du har blivit lite gråhårig.

Det är bullshit, det Kangas säger, att polisen har stålarna.

Va?!

–Hallå, är du sur, eller? –Nej, jag är bara stressad.

Det skulle varit ute i så fall, hela skiten. Du vet hur snuten läcker.

–Så Kangas ljuger? –Vad fan tror du?

Han vill få oss att ge upp letandet, så att han kan hitta dem själv.

Fuck! Du borde inte ha gått till honom.

–Du sa ju att jag skulle det. –Det var hypotetiskt!

Hur fan i helvete kunde nån hitta dem?

–Fuck! –Skylla sig själv...

–Vad? –Jag trodde du mådde skit på riktigt.

–Du är bara stressad över pengarna. –Det är fan 47 millar!

Jag har sovit på soffor i tre år. Jag har betalt av dina jävla skulder.

En jävla anmälan till soc och de tar Heaven. Det skulle du stressa över!

Det är ju fan det jag gör! Det är därför jag tänker på pengarna.

Om jag var ute nu så hade jag hittat dem.

Jag har en plan, och jag behöver din hjälp.

–Hjälper du mig? –Så det var därför?

–Vänta...gå inte, snälla. Hörru! –Hallå!

–Vafan, sviker du? –Du, vet du vad? Ruttna här inne!

–Ja, Bertil. –Ja. Vad beställer du?

Kyckling. Går det bra?

/TELEFONSIGNAL/

–Tjo, Kangas. –Tja! Hur går det?

Det går bra. Tack för datorn, mannen. Riktigt schyst, riktigt bra grejer.

Men det kommer att ta ett tag...

Vänta nu. Jag skiter i hur du gör, bara du gör det. Så lägg på en rem.

Tja!

Lidingö roddklubb...

Jag vill ha inälvor. Gamla inälvor.

Kebab à la bab.

–Äter hon inälvor? Usch! –Nu har du fått din favoriträtt.

–Usch, en sån stank. –Lagom ruttet.

Hur smakar kycklingen?

–Förlåt att jag är sen. Pendelkaos. –Allt kommer att gå åt skogen ändå.

–Vad då? –Malou är försvunnen.

–Men har nån ringt henne? –Fyrtio fucking gånger har jag ringt.

–Hallå! Mer skumpa, tack. –Ja, ja, ja.

Ingen av dem skulle handla här, de vill bara ha gratis champagne.

Ta den.

Du kan bara fylla på.

–Jag är så besviken på henne. –Jag fattar det.

–Det var ju i min idé från början. –Det är ingen yogastudio i alla fall.

"Lidingö's finest".

Hello, gorgeous! Hej.

Jag tror inte att du står på gästlistan.

–Vi kan ju inte vänta hela dan. –Men var är hon?

Kangas! Du ser stark ut!

–Här är Ossi. Han äger stället. –Tjena.

–Joel säger att du är en legend. –Han snackar en massa skit.

Grymt ställe. De gör pengar som fan här.

–Smakar det bra? –Det vet du!

Nåt annat än den där torra planksteken, va?

–Vad händer? –Hon har fått stora skälvan.

–Jag kan inte. –Jo, du kan.

–Nej, jag kan inte. –Jo, det kan du visst!

Här!

Okej.

Kom nu. Kom.

Det är inte okej att sno en idé och aldrig credda en för det.

–Var är hon nånstans? –Hon kanske har en ny affärsidé.

–Men släpp det. –Jag försöker.

Wohoo!

Oj! Åh...

Det är helt fantastiskt att se er alla här.

Min son, Hugo, va. Vad skulle jag göra utan dig?

Hej, mamma. – Syrran.

Så länge jag kan minnas–

–så har jag drömt om att driva ett bageri.

Och nu har den drömmen besannats.

Ja, tack vare dig, Barbro. Tack för förtroendet.

En sak har jag lärt mig: Ingenting är gratis.

Särskilt inte framgång.

Kan jag... Tack. – Skål!

–Skål! –Skål!

–Ställ inte till nån scen nu. –Nej, vi måste ses. Snart!

Okej?

Grattis. You made it.

/SKRAMMEL/

–Vet du hur mycket den här kostar?! –Förlåt, det var...

–Ursäkta mig... –Alltså, jag har sagt förlåt.

Jag är hemskt ledsen, Felicia. Jag ska betala för kemtvätten.

Hämta en sopskyffel, Liana.

Fuck!

♫ Det är nånting ♫ jag vill säga dig

♫ Det är mörkt nu, ♫ och du har lagt dig

♫ Och jag ligger här breve', ♫ och jag vill att du ska se

♫ Ååh, hoppas du kan läsa mina tankar

♫ För det finns bara en av mig ♫ och det är jag

♫ Det finns bara en av dig ♫ och det är du

♫ Det finns bara två av oss, ♫ och det är vi

–Ååh, tänk att jag har er! –Kan man få lite mera vin?

Liana! Felicia behöver mer vin.

–Ta hissen nästa gång. –Come on! Öh!

Vad ska vi ta nu, då?

–Det är dags att åka hem, tror jag. –Va?

Vi har beställt en taxi.

Lugnt och fint, som du har lärt mig.

Ge mig puffran!

Är du klar?

–Vi kan ta med oss Hugo... –Snälla, åk. Jag orkar inte mer.

–Hugo, kom. Vi går nu. –Sluta, Hugo. Gå inte med dem.

–Ska jag slänga ut dig? –Jag vill inte prata med dig.

–Ta bort dina äckliga händer! –Du är fan inte klok!

Du...

Dra av den där klänningen... Om den behöver kemtvätt, ta det på min lön.

Nämen gud, Felicia är dum i huvudet!

–Den var säkert inte ens äkta. –Driver du?

Nej, det är sant.

Åh, du är ett änglabarn, Liana. Vet du det?

Du är så mjuk! Åh, så fin.

Du vet det där med universum? Och att det skulle ge en allt man önskar sig?

Det är bullshit.

Titta på dig, liksom. Du har väl inte bett om–

–att bli nån före detta kriminell ensamstående morsa?

Men ibland så...

...så lyssnar faktiskt universum.

Jag har själv varit med om det.

Vet du, Liana...

Jag tror på mirakel. Det borde du också göra.

Absolut.

Ja, lite goodiebags.

Till dig och lilltjejen.

–Min lön för i kväll, kan jag få den? –Nämen gud, förlåt, hur tänker jag?

Vänta.

–Lite extra, som tack för skjutsen. –Shit, tack!

Vad ska du säga till Gubben nu, med tre byggare halvvägs till Ryssland?

–Såna där växer på trän. –Lägenheten är ju tom, eller hur?

–Det ordnar jag. –Hur då?

Håll käften, kör.

–Ska du gå till skolan nu? –Jag har redan varit i skolan.

Jaha... Va?

Mamma, vem har gett oss lägenheten?

Vi har fått den av Kangas, gumman. Farfar.

Baby!

Ett rum!

Två rum!

–Tre rum! –Jag går och hämtar städgrejerna.

–Titta, vad jag har hittat. –Vad då?

En tand.

Kan du ge den till tandfen?

Titta på mig. Sch!

–Jag tar badrummet, så tar du köket. –Ja, vi kör.

Hjälp! Hallå, hjälp!

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT