Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Så...

-Kommer du? -Va?

-Redo? -Ja.

-Har ni varit inne? -Vi kom precis.

-Är ambulansen på väg? -Ja.

Okej, då börjar vi.

Han skulle möta oss här nånstans.

Var han ensam i huset?

Tydligen.

Var han här hela natten eller kom han i morse?

Jag vet inte.

Vi är bakom scenen.

-Här är scenen. -Okej.

Jag ska se om han kan slå på ljuset.

-Vi behöver ljus. -Ett ögonblick.

-Hej, min kära. -Hej.

Jag kan inte stanna länge.

-Tog du med den? -Ja.

Jag glömde örhängena, förlåt.

Inga problem. Jag hämtar dem senare.

Kanske i kväll?

Kanske. Jag ska försöka.

-Jag måste gå. -Okej.

-Lára. -Nej, det är jag.

-Äter du med mig? -Ja.

När skulle Lára till skolan?

Kl. 12.00 eller 13.00.

Hennes väska är kvar här.

Ja, hon sov över hos Elfa.

-Hon har inte varit hemma. -Ring henne bara.

Hej, gumman.

Ring mig när du hör detta. Klockan är nästan 12.

-Jag använde bara nötter istället. -Det är jättegott.

-Glömde hon sina nycklar? -Har hon nycklar?

God morgon. Mitt namn är Gabriela, jag är kriminalpolis.

-Bor Lára Jónasardóttir här? -Ja.

Får vi komma in?

Nej!

Förlåt, men vi måste ställa några frågor till dig.

Var var Lára igår kväll?

På ungdomsgården med sin vän Elfa Dógg.

Hade hon några ärenden på Nationalteatern efter det?

Nej, hon skulle sova hemma hos Elfa.

Vi hittade ett passerkort till teatern

nära... På scenen.

Hon tränade balett på teatern.

Hej, gumman. Ring så fort du hör detta.

Sluta.

Sluta.

Vi ger er en minut.

Får vi se hennes rum?

Det är på ovanvåningen.

Snälla, Ilmur, jag somnade i min bil. Jag var full.

Jag trodde aldrig du ville se Brynhildur igen.

Nej, det vill jag inte.

Förutom när du är full.

Jag sa ju att jag inte var med henne.

Jag ska ingenstans.

Vi tar datorn.

Vad har du för problem med kontoret?

Jag kan inte acceptera att jag har det enda kontoret utan fönster.

Du är längst ner i rangordningen. Du är ett ombud.

Ja, och jag skaffar mycket jobb åt firman.

-Jag vet inte var jag ska börja. -Det är enkelt.

Han är inte nöjd.

Vi vill att våra anställda ska vara nöjda.

Nej.

Vi är en enda stor familj, och om någon inte är nöjd

så måste vi hitta en lösning.

En kedja är inte starkare än dess svagaste länk.

Friðbjörn, idag är du den svagaste länken.

-Va? -Låt inte oss uppehålla dig.

Ta dina saker och gå härifrån inom tio minuter.

Åh.

Var det nåt mer?

Härligt.

-Mysdags? -Hejsan.

Tack för tipset, det var bra. Här är pengarna.

-Har du nåt mer åt oss? -Nej. Det var allt.

-Vi ses sen. -Vi ses.

Varsågod.

Hennes telefon ligger inte i väskan.

-Kaffe? -Nej, tack.

Kontakta mig om ni hittar hennes telefon.

Självklart.

Vi skulle vilja ta hennes dator om det går bra.

Gå igenom hennes mejl, chatt och så vidare.

Ja.

Tack för att du kom.

-Hej. -Hej.

-Vill du ha kaffe? -Nej.

Då går vi. Tack.

-Jag beklagar förlusten. -Jag beklagar förlusten.

Hej.

-Hon är död. -Va?

Vem?

Lára har hängt sig.

Du får inte berätta nåt för nån.

Säg att du gick hem själv efter dansen.

Vad är det som pågår, Júlíus?

Inget, det är inget som pågår.

Hej.

Vad gör du här?

Får jag komma in?

Jag...

Jag är rädd att jag inte har goda nyheter.

Lára...

Hon hittades död i morse.

-Va? -Vad sa du?

Hon begick självmord.

Det är inte möjligt.

Jag är så ledsen.

-God morgon. -God morgon.

Mitt namn är Gabriela. Vi är kriminalpoliser.

-Högni. -Hej.

Vi vill prata med din dotter.

Inte nu. Hon är i chock, precis som vi andra.

Jag förstår, men vi måste verkligen prata med henne.

Nej, inte nu. Jag måste säga nej.

Okej.

Kan vi prata om din koppling till fallet?

Min koppling? Vad pratar du om?

Lára skulle sova över här.

Men som du vet så gjorde hon inte det.

Kan du säga varför du inte berätta för nån?

Jag vet inte vad du pratar om.

Lára skulle inte sova över, inte vad jag vet.

Vi måste prata med henne. Hon var Láras bästa vän.

Elfa sa till oss att hon senast såg Lára i början av dansen.

Det är allt hon vet.

Ni kan prata med henne i morgon.

Just nu är hon... Vi behöver alla lite lugn och ro.

Tack.

-Jaha. -Det var fantastiskt.

Ja.

Titta på hennes meddelanden. Jag måste veta allt.

Ja.

Vi har fått en preliminär rapport från den tekniska avdelningen.

Okej.

De hittade DNA, men det säger inte så mycket.

Det var trots allt på en scen.

Helvete...

Är det inte bara ett uppenbart självmord?

Det går inte att fejka, som vi vet.

De tog henne från oss.

Vad vill ni att jag ska göra?

Det du alltid gör.

Är de inte bara främlingar?

Då ska ni inte prata med mig.

Vi har gjort saker åt dig

och aldrig bett om nåt i gengäld.

Okej.

Logi, hej. Det är Þór.

Jag säger inte att vi är världens bästa föräldrar.

Nej, vi har haft alkoholproblem.

Det var ingen hemlighet.

Vi visste aldrig vem som anmälde oss till socialtjänsten.

Men efter det var vi fast i systemet.

Systemet vände sig mot oss.

De skickade folk för att följa efter oss, bevaka oss,

och rapporterna fortsatte komma.

Rapporter om besök, rapporter från doktorn,

rapporter från skolan, och vad var det?

Nåt om vårdnad.

Ja, vårdnadsbedömning.

Och sen begärde de att domstolen

skulle ta henne ifrån oss.

-Vi kunde inte stoppa dem. -Vem kan vara så ond?

Att ta ett litet barn från sina föräldrar.

Guðný och Jónas.

Vi fick hälsa på henne två gånger om året.

Med övervakning.

Och sen stoppades det.

När Lára var fem så sa Guðný och Jónas

att besöken påverkade henne negativt.

Det var skitsnack.

Hon blev alltid väldigt glad när vi kom.

Självklart trodde socialtjänsten bara på dem

utan att göra en utredning.

De tvingade henne alltid att göra saker...

-Gymnastik och... -Pianolektioner.

Och sen balett.

Vi smög ibland in för att titta på henne.

Det räckte för att se hur hon blev behandlad.

Vad menar du?

Guðný stod alltid vid sidan och pressade henne.

De var alltid...

De var alltid kritiska mot henne.

Kan ni hjälpa oss?

Lára var en fantastisk kompis,

en fantastisk dansare,

och en härlig tjej.

Jag vet att jag talar för oss alla

när jag säger att hon kommer vara saknad.

Hennes passion,

hennes bidrag till den här gruppen, kan inte dö med henne.

Vi kommer ära hennes minne genom att fortsätta,

genom att öva mer, genom att bli bättre.

Låt oss nu gå hem, umgås med våra familjer,

gråta och söka tröst.

Men i morgon kommer vi fortsätta.

För Lára.

Inget DNA hittades på henne.

Hur är det möjligt?

Svårt att säga.

Det ser bara ut som ett självmord.

Inga tecken på nåt annat?

Nej.

-Okej, tack, vi hörs senare. -Ingen orsak.

-God natt. -Hej då.

Obduktionen bekräftar att det var ett självmord.

Men det finns saker som vi fortfarande inte vet.

Vi vet inte hur hon kom dit, hennes telefon är fortfarande borta

och rättsläkaren säger att hon hade samlag innan hon dog.

-På teatern? -Vi vet inte.

Tidsramen är tre timmar.

Det kunde ha hänt på vägen, på dansen, eller på teatern.

-Var det en våldtäkt? -Han är inte säker.

-Inget DNA? -Nej, han använde antagligen kondom.

Men vi kan inte utesluta möjligheten att hon blev våldtagen,

vilket kan vara anledningen till självmordet.

Vi måste ta reda på vem hon låg med.

Jag vill inte vara jobbig, men...

Ska vi intervjua de 4 000 ungarna som var på dansen?

Nej, vi pratar bara med de som var närmast henne

och kartlägger hennes sista 24 timmar.

Kan du ordna det?

-Ja. -Okej, jättebra.

Då sätter vi igång.

Är du säker på att du vill göra det?

Du såg dem.

Vem skulle annars gjort det?

Det är sant.

Kan du undersöka dem?

E-post, Facebook, allt.

Hej.

Hej.

Vad gör du?

-Gör inte... -Gör inte vadå?

Gör inte vadå?

-Jag gjorde allt du bad mig om. -Ja, jag vet.

Varför gör du detta då?

Hör upp...

Se på mig. Jag håller tyst om du gör det.

Va?

-Vet du inte vad jag pratar om? -Nej.

Va?

Okej. Jag ringer dig.

Tack för att du kom.

Obduktionen bekräftar att det var självmord.

Jag förstår.

Så ni kommer inte göra nåt mer?

Jo. Det finns saker som vi vill titta närmare på.

Vi har tittat på hennes meddelanden

på datorn, och där finns ett namn...

Egill. Var det hennes pojkvän?

Nej.

De hade gjort slut.

Jag frågar eftersom det ser ut som att

hon hade samlag precis innan hon dog.

-Samlag? -Ja, det verkar så.

-Det är inte möjligt. -Hon var väldigt oskyldig.

Jag vet att det är svårt...

-Vad fan vet du om det? -Guðný...

-Hon var inte din dotter. -Guðný...

Jónas, det är väldigt viktigt att veta vem hon låg med.

Den personen kan vara den sista som såg henne vid liv.

Jaha.

-Det gick ju bra. -Jösses.

Hej, gumman.

Ska inte du vara i skolan?

De gav oss ledigt idag.

Har polisen pratat med dig?

Nej, de kommer förbi senare.

Minns du vad vi pratade om?

Måste jag ljuga?

-Måste... -Vänta...

-Älskar du inte mig? -Jo.

Självklart.

De säger att det var ett självmord...

-Men hon hade haft samlag. -Hon hade inte börjat ha sex.

Jag vet mycket väl att ingen förälder vill tro

att deras barn har tagit livet av sig, men...

Ni känner Lára och ni vet att inget var dolt,

inga droger, hon har vänner, hon har en pojkvän.

-Hade en pojkvän. -Ja.

Och de hade inte sex.

Jag vet för hon hade berättat det för mig.

Det går inte ihop.

Och vad gjorde hon på teatern?

Du är den enda som kan hjälpa oss.

Kan du se till att vi blir informerade

och att de följer upp det?

Ja. Jag ska prata med Gabriela.

Hej. Jag är väldigt orolig för

Láras plats i gruppen.

Lára behöver disciplin...

Det är bara Guðný. Var är Jónas?

Jag arbetar fortfarande på honom.

Det här är riktigt bra.

-Har vi inte allt vi behöver? -Nej, vi fortsätter.

Varför?

Den där bruden är helt jävla körd.

-Hej. -Hej.

-Förlåt för igår. -Inga problem.

Hej.

-Jag förväntar mig att du är försiktig. -Självklart.

Vet du när hon kom hem den kvällen?

Nej, det var efter att vi somnade.

De hänger utanför ungdomsgården

efter att de skickats dit.

Det var inte första gången.

-Jag måste hjälpa dem. -Jag förstår.

Att göra vad?

De tror att det inte var självmord.

Vad tycker du?

Det var mitt första fall.

Jag fick bort Lára från sina föräldrar och till dem.

Tycker du att du är ansvarig för det som hände?

Jag vet att det inte är logiskt...

Men ja. På ett sätt.

Brynhildur,

gör det du känner att du behöver göra.

Så du skulle smuggla in kläder på dansen?

Lára skulle, inte jag.

De har väldigt strikta regler gällande klädsel.

Inget som är för avslöjande.

De hittade kläderna på ungdomsgården.

Sen gick ni till dansen.

Hur var Lára? Hur var hennes humör?

Samma som vanligt.

Och det är sista platsen du såg henne på?

Kommer du ihåg när? Vilken tid?

Tidigt, vi gick till dansgolvet

och jag tappade bort henne strax därefter.

Så hon kan ha lämnat dansen utan att du märkte det.

Jag tror inte det.

De har vakter.

Ungdomsgårdarna är ansvariga för ungarna.

Vad innebär det?

Att om Lára lyckades ta sig ut förbi vakterna

så hade de upptäckt att hon saknades på bussen.

Såg du henne på bussen?

Nej, jag såg henne aldrig igen.

Är vi inte klara här?

Var hon kär i nån?

Träffade hon nån på dansen eller efteråt?

Nej, jag tror inte det.

Hade hon börjat ha sex?

Vad är det för fråga?

Nej, vi gjorde inte det.

Vart gick du efter dansen?

Det sa jag när ni kom hit.

Vad gör det för skillnad?

Ganska mycket om hon skulle sova över här.

Det visste jag inte om.

Var det inte konstigt att du inte såg henne efter bussen?

Jag trodde bara att hon hade åkt hem.

Du måste berätta sanningen.

-Hon var din bästa vän. -Räcker inte det?

-Exakt. -Du måste berätta, för min skull.

-Kan vi avsluta detta nu? -Konversationen är över.

Tack. Vi hör av oss om vi behöver prata med henne igen.

Hej, du är Benedetto, va?

Ja.

Kan jag hjälpa dig med nåt?

Jag är teaterns jurist.

Det handlar om utredningen gällande Lára.

Vilken utredning?

Det skulle vara förskräckligt om föräldrarna stämde er.

-Stämde för vad? -Vi är bara försiktiga.

Berätta om flickan.

Hon är... Var den största talangen jag nånsin sett.

14 år gammal var hon redan bättre än alla de andra dansarna.

Och inget ovanligt hände?

Hon föll under en uppvisning häromdagen.

Det var ovanligt för henne, men det kan hända vem som helst.

Jag har hört att Guðný var ambitiös.

Jag vill inte säga nåt om modern.

Det är bara en försiktighetsåtgärd.

Jag hoppas att vi inte kommer behöva använda detta.

Júlli. Det är nån som vill prata med dig.

Hej, jag heter Högni.

Hej, jag heter Gabriela. Vi är detektiver.

Júlíus.

Vi ville prata med dig om Lára Jónasardóttir.

Ja.

-Ska vi gå in på kontoret? -Nej, det går fort.

Vad kan du berätta om den kvällen?

Det fanns inget ovanligt med den.

Jag såg henne på bussen och skrev ner det.

-Så hon var på bussen? -Ja.

Och sen gick hon... Hem, antagligen.

Jag vet inget mer.

Vet du om nån såg henne gå hem?

Nej, jag vet inte.

Är det möjligt att ungarna lyckades smyga ut från dansen

för att göra nåt?

Vad menar du?

För att dricka, ha sex.

Nej, det är väldigt osannolikt. Vi håller koll på dem.

Var det nåt mer?

Minns du vad hon hade på sig?

-Hade på sig? -Ja, var det inte nåt problem

på grund av konfiskerade kläder?

Inget mer än vanligt.

Tog du några kläder från Lára?

Ja, en gul topp och en kort svart kjol.

Tyckte du hon var söt?

Det var ganska rättframt.

Hon var söt. Det visste alla.

Vad?

Vad gör ni med kläderna?

Vi ger tillbaka dem.

Jag antar att Lára fick tillbaka sina kläder.

Så du gav dem inte till henne?

Jo, det gjorde jag.

Jag gav tillbaka kläderna till henne.

-På bussen? -Ja.

-Var det nåt mer? -Nej.

-Hej. -Hej.

Den där bruden är knäpp.

Balettläraren sa det också.

Gjorde han? Fadern är också knäpp.

Han har stulit pengar

från adoptivföräldrars förening. Han är kassör där.

Va?

Kan du hacka dig in på hans bankkonto?

Ja, men det skulle inte säga oss allt.

Vi måste titta på hans bokföring.

Vi börjar med Guðný.

Kanske vi har nåt där.

-Ska du inte hem? -Jo.

Men jag kan inte sova på grund av solen.

Det kan vara ett helvete.

-Har du inga persienner? -Jo.

Men jag orkar inte sätta upp dem.

-Är det hennes Facebooksida? -Ja.

Om de var bästa vänner,

är det inte lite konstigt att Elfa inte letade efter Lára på dansen?

Att hon inte försökte ringa henne eller nåt?

Och den där Júlíus... Han är sliskig.

Jag trodde inte på ett ord av det han sa.

Vi måste ta reda på vem hon hade sex med.

Var det inte bara hennes expojkvän?

Jag vet inte, han är utomlands.

Var han utomlands när det hände?

Nej. Han kommer tillbaka imorgon.

Hennes föräldrar hade ingen aning om att hon hade sex.

De visste inte nåt.

Är det inte bara ungar nuförtiden? Andra tider?

Titta på henne. Hon är bara ett barn.

Det är sant.

Ska vi inte gå hem?

Ska vi ta en öl?

Jag tror inte det.

Kom igen.

Hur länge har vi jobbat ihop?

Vi har aldrig gått nånstans.

-Är jag så tråkig? -Nej. Inte alls.

-Inte så tråkig? -Nej.

Okej, kom igen då.

Ett äktenskap är en överenskommelse.

Vi har en tydlig arbetsfördelning. Var och en har sina egna sysslor.

Jag städar badrummet, speglarna, fönstren...

Jag gör det innan kl. 06.00 på morgonen.

Då har jag min del klar.

Sen har jag tid för mina tavlor på kvällen.

Vadå för tavlor?

Ska du inte ta med dem till stationen?

Det är bara skisser.

Själv då? Har du nån hobby?

Jag har inte sett dig med några killar

på hela tiden vi har jobbat ihop.

-Är du lesbisk? -Va?

Nej, jag...

Bara...

Vi pratade om det på stationen.

Jag är inte...

Familjen deltar i Pridefestivalen och så vidare.

Du vet...

Glädje, glädje.

Länge leve mångfalden.

Jag åker hem. Vi ses sen.

Tack för ölen.

Socialtjänsten verkar kunna gå på såna som oss,

röva bort våra barn och ge dem

till några rika jävlar.

Det är inte rättvist.

De borde inte kunna komma undan med det.

Det är inte rättvist.

Du hade några bevis, va?

Det här är e-post från Guðný till teatern.

Hon klagar om och om igen

på att teatern inte är ambitiös nog.

Balettläraren bekräftar det.

Han säger att hon var outhärdlig.

La sig alltid i.

Pressade henne alltid att bli bättre.

Jag kan inte citera folk för att du säger det.

Jag vet.

Jag spelade in samtalet.

Kan vi använda det?

Jag ska se vad jag kan göra.

-Tar du kort? -Nej, jag filmar bara.

-Le lite. -Nej.

Säg nåt roligt.

Sluta.

Dansa för mig.

-Gör en piruett. -Nej.

Det var jättebra.

-Och en split. -Nej.

-Och till köket. -Sluta.

-Och en split. -Sluta.

Har du hört?