All language subtitles for Cabrini.2024.1080p.WEBRip.x264.AAC-[YTS.MX] (2)

Kvinna: Åh, kära nån,

Jösses: Bort från trottoaren.

Jag ber om ursäkt?

Kan du se att jag pratar
pratar med någon?

Jag förstår mig inte på dig.

Gå till ett sjukhus
som tar emot italienare!

Kom igen nu,

Din smutsiga lilla Dago,
låt oss gå! Ut med er!

Polisman1: Var är din far?
Har du någon annan familj?

Polisman 2: Johnny,
slösa inte bort din tid

de aporna förstår inte
förstår ingenting.

Två dagar och hon är i
Potter's Field.

New York.

Och från och med nu, mina
systrar, talar vi engelska.

Vi kommer att mötas i hamnen
av en präst som heter Morelli.

Han kan inte längre sköta sitt
barnhem i Five Points,

så att vi kommer att få
besittning av den,

och ge de övergivna barnen
den kärlek de så väl behöver.

Om vi ska bygga
ett imperium av hopp,

mina systrar,

verkar det som om vi först måste
erövra New York.

Och så börjar vi.

Vi har väntat länge nog.

Ursäkta mig, hur mycket
till Five Points?

Åk inte till Five
Points vid den här tiden.

Snälla, sir. Vi vet inte...

Jag är ledsen.

Öppna dina ögon.

Se allt.

Det är dem vi har kommit för att tjäna.

Hallå där!

Francesca Cabrini.

Välkommen till Amerika.

Man 1: Smutsiga dagos,

De bara fortsätter att komma.

Vi borde ha skickat tillbaka dem allihop.

Vem tittar du på
på, marsvin?

Man 2: Kom igen. Kom så går vi.

Bishop: Om du säger att
det finns ett italienskt problem,

så ja, det är det.

En ganska stor en!

Nu, jag... Det är inte säkert.

Inte för dig, inte för dina skyddslingar.

Nu är jag hemskt ledsen

att du seglade över Atlanten
Atlanten för att höra det,

men det är mitt brev i korthet.

Cabrini: Då tar jag
det som ett stort tecken,

Jag fick det inte.

För jag stannar.

Ah.

Tja, eh...

Bishop: Jag har fattat mitt beslut,

så jag är rädd att det inte finns något val

men för dig att gå på en båt
båt och åka hem igen.

Nu, på mitt kontor

skulle vara glada att hjälpa dig

i att ordna en
ångbåt, om det skulle vara möjligt.

Cabrini: Jag skickades
hit av påven.

Jag skulle inte vilja
göra honom besviken.

Hmm.

Naturligtvis är jag mycket glad
att påven önskar dig lycka till.

Men du ska veta att
Jag är bemyndigad av honom

att fatta beslut
för ärkestiftet

helt och hållet som jag finner lämpligt.

Så om du ska
stanna kvar i New York

är det bara för att jag tillåter det.

Är detta tydligt?

Tja...

Detta bör vara helt okej.

Concetta: Titta, mamma.

Den här.

Men det här är också trevligt
och den kostar mindre.

Vi sparar på andra saker.

Våra barn förtjänar det bästa.

De kommer att märka det.

Mina lungor är mycket skadade.

Jag vet.

Hur säger man det?

Post-tuberkulära symtom...

Vi kan tala
Engelska, Dr Murphy.

Jag behöver öva.

Du har tur att jag
var här ikväll.

Jag är bara volontär ibland.

Dr Murphy: Jag antar att
att du vet din prognos.

Jag är rädd att det är
inte en munter en.

Läkarna säger fem år.

Enligt min erfarenhet... två,

kanske tre.

Fem skulle vara ett mirakel.

I så fall..,

Jag borde gå till jobbet.

Det är om du vilar, mamma.

Om du har ett annat
avsnitt som detta

kan det mycket väl
betyda slutet.

Concetta: Hon är här.

Oroa dig inte för mig.

Det kommer att finnas en tid...

Det kommer att finnas en
tid när jag är borta.

Det är därför du måste lära dig

att möta dina rädslor,

att inte bara fortsätta

utan för att leda.

Och för att visa

kan du göra allt,

allting i honom
som ger oss styrka.

Oavsett om jag är här eller inte.

Det här är en vacker
plats att bo på.

Nu behöver vi fylla
den med barn.

Enzo, Paolo...

Var försiktig, mor, annars kommer det här
stället kommer att äta dig levande.

Och du har varit i
Amerika hur länge?

Några veckor.

Jenkins: Då antar jag att
att du kan bli ursäktad

för att inte ha vetat att
staden New York

är inte i branschen
att ge assistans

till människor av

den latinska övertygelsen.

Naturligtvis önskar jag dig
det bästa i allt ditt.

Är detta

borgmästarens beslut

eller är det din?

Ursäkta mig?

Jag skulle föredra att diskutera
detta med borgmästaren,

om du inte har något emot det.

Biskop: Ärkestiftet
kan helt enkelt inte tillåta dig

att begära medel från stadshuset.

För att jag är italienare?

Ärkestiftet har
arbetat många år verkligen,

för att förtjäna stöd från de
de högsta skikten i denna stad.

Jag tänker inte riskera det.

Jag behöver din hjälp.

Jag behöver ett barnhem
med mer plats,

där mina barn
kan vara barn,

och jag behöver inte oroa mig

att en hallick kommer att slå
dem i ansiktet.

Okej.

Det här är allt jag kan göra.

Bidrag en gång per år.

Det borde hjälpa lite.

Men låt mig vara
göra mig själv tydlig,

Du

får inte be om pengar från
någon amerikansk institution,

eller någon annan amerikansk individ
för den delen.

Jag vill inte att du
tigga din väg

genom Upper West Side.

Du ska bara fråga
endast från italienare.

Du ber mig att

finansiera behoven hos
fattiga italienare

helt och hållet från
fattiga italienare.

Jag ger dig
en order, mor.

Problemet är att jag måste skriva
artiklar som folk läser.

Vet människor

att i Amerika, den
den största nationen på jorden,

råttor har det bättre än
barnen i Five Points?

Det tvivlar jag verkligen på.

Då är det tydligt att du

Jag har inte varit i Five Points.

Vittoria, om du
skulle vara så vänlig

för att få mr Calloways hatt.

"Till och med råttor har det bättre."
Av Theodore Calloway.

Under de senaste månaderna,

en grupp mörkögda nunnor,

ledd av en bräcklig
kvinna vid namn Cabrini,

har tagit
risken att gå in i

vissa förbjudna platser

där inte ens
polisen vågar gå in.

Till varje barn,

Cabrini ger ett löfte,

"Snart kommer vi att ha
en säng åt dig."

De här barnen kommer
hem med oss ikväll.

De lär sig på engelska,

så att de kan bli
amerikanska medborgare,

bra sådana,

stolta över det land
där de nu bor.

Kommer alltid att skyddas
av regeringen.

Och de sjunger på italienska,

så att de kan vara stolta över
landet de kom ifrån.

Hon ger dessa skeppsbrutna

med en värdighet som deras
föräldrar aldrig kände till.

För hon tror att de sår
såren som dessa barn bär

kan bara läkas genom kärlek,

och genom en
utbildning av hjärtat.

Ta upp fallet

av den lilla livlösa

vars kropp hittades
på gatan

av en av Cabrinis föräldralösa barn.

Ingen trädde fram
som flickans familj,

så Cabrini och hennes barn
gjorde anspråk på henne som sin egen.

Kära läsare,

New York är byggt på de döda.

Hennes mäktiga räls,

hennes tunnlar

hennes glänsande gator,

alla är satta på en
grund av ben från invandrare.

Är inte detta ben också vårt?

Har vi inte alla
som invandrare?

Är vi inte skyldiga dessa
barn... våra barn

ett liv bättre än en råttas?

Kära läsare,

vilken typ av New York
York vill vi ha?

Den som stadshuset föreställde sig,

där italienaren är röstlös,

i karantän i slumområden?

Eller vill vi ha det New York som
York som Cabrini föreställer sig

där italienaren är
vår jämlike i värdighet,

och deras barn
har en chans att leva?

Cabrini: Här.

Concetta: Åh, men sa inte
ärkebiskopen säga ...

Ärkebiskopen beordrade
att vi inte skulle tigga här.

Cabrini: Så vi kommer inte att göra det.

Vi kommer att bo här istället.

Så hon behövde inte
ditt tillstånd.

Det är inte precis
hur hon fungerar.

Så du låter en kvinna
knuffa runt dig,

en italiensk kvinna.

Är det så du styr din kyrka?

Jag har hela
Upper West Side

som klättrade ner i min hals.

De tittar ut genom sitt fönster,

och vad ser de?

En våg av brunhyad smuts

som paraderar på deras gata,

med en nunna

som deras råttfångare.

Men missförstå mig inte,

Det här handlar inte om
ett grannskap.

Det här handlar om New York.

Det här handlar om vilken typ av
New York vi vill ha.

Om vår New York.

En ledstjärna för välstånd.

Någonstans, på något sätt,

måste en linje dras.

Jag är en herde, herr borgmästare.

Och, kanske lite olägligt,

italienarna är bland min flock.

Och folket i Crown Heights

och Corcoran's Roost,

Är de inte bland dina hjordar?

Vore det inte synd

om några tillstånd kom emellan
alla dessa goda människor

och de nya kyrkor
de förtjänar?

Och alla dessa irländska barn

på deras stadsbidrag,

mina stipendier

Ska vi låta några

uppblåst "dago"-nunna

komma i vägen för allt det där?

En herde som du,

en god herde

han vet var hans får hör hemma.

Botten upp, ers nåd.

Åh, kom igen nu

Du är en bra irländsk
man, botten upp.

Inspektör Hennessy,
Bostadsavdelningen.

Concetta: Kanske jag kan visa dig
klassrummen, inspektör...

Okej...

Gratulerar,

du har brutit mot 14 stadslagar

och stoppade upp 71 barn

till ett utrymme som är lämpligt för 20.

Italienare gillar att hålla sig nära.

Det är ohygieniskt.

Då skulle du säkert vilja
vilja inspektera

källarna där
de brukade bo.

Vad jag vill att du ska göra
är att hålla ditt brott

och din smuts ut
från det här kvarteret.

Vilket brott?

Du har sju dagar på dig att
göra alla ändringar

och betala alla böter eller så blir du
kommer att bli vräkt på en gång.

Vid vilken tidpunkt,

kan du flytta tillbaka
till Five Points,

packa in dem där som
sillar i en tunna.

Du har handlat i direkt
olydnad, mor.

Jag fick order om att inte
värva amerikaner,

och det gjorde jag inte.

Amerika kom till mig.

Åh, det är smart.

Men du har gått vilse i vatten

som är alldeles för djupa för dig.

Du kanske kan springa
till tidningarna igen,

kanske du kan samla in
tillräckligt för att betala böterna,

men borgmästaren kommer att hitta
ett sätt att få ut dig

om han måste ha
hans rowdies plantera

en död kropp i din trädgård
trädgård, kommer han att få ut dig

och dina barn kommer att vara
tillbaka på soptippen.

Nu, jag vill inte se
det mer än vad du gör.

Så jag har ett förslag.

Jesuitfamiljen äger en fastighet
strax norr om här,

en som de skulle vara villiga att
dela med sig av till en rabatt,

men bara för rätt sak.

Det är femton tunnland,

utsikt över Hudsonfloden,
och plats för lek.

Du vet att jag inte skulle ha
råd med det här.

Hur mycket har du råd med?

Har du kommit för att
göra narr av mig...?

Låt mig fråga på följande sätt

hur mycket har du just nu
nu på ditt bankkonto?

Nio hundra sexton
dollar och tolv cent.

Mest pennies.

Låt oss kalla det tusen,

Jag lägger till mellanskillnaden.

Och jesuiterna..,
de kommer att acceptera, men

fastigheten har
har en viss...

Ja, det är en utmaning.

Så vad sägs om att vi bara diskuterar

det medan vi är
där, ska vi?

Hmm?

Nå...?

Jag ska begravas här.

Kan jag möta dig vid vagnen?

Bishop: Ja, det
är brunnarna.

Som jag sa, det finns en utmaning.

Cabrini: Det finns inget
vatten? Inget alls?

Jesuiterna spenderade mycket
mycket pengar på att leta.

Men de hade 300 män.

Alldeles för många för att
försörja utan en brunn.

Om du håller dina siffror låga,

kanske du kan hitta ett sätt.

Jesuiterna misslyckades.

Det betyder inte att vi kommer att göra det.

Cabrini: Jesuiterna grävde här,

och på den södra sidan.

Så vi börjar från norr.

De grävde var femtonde meter,

måste vi gräva
var tionde meter.

Umilia, upprätta två skift,

och arbeta dig söderut.

De äldre barnen kan också hjälpa till

när de är lediga från klassen.

Under tiden kommer vi att
får vi floden att arbeta för oss.

Vill du göra mig sällskap?

Håll den stram.

Mamma!

Jag behöver någon som
åka till Mt. Carmel.

Nu! Säg till dem att jag behöver
morfin och kloroform!

Och läkare!

Concetta.

Concetta: Jag kan betala, snälla.

Sjuksköterska: Vi är inte
en förrådsbutik.

Men vi behöver hjälp!

Jag beklagar. Vi kan inte hjälpa till.

Vi behöver läkare! Vi behöver läkare! Snälla!

Människor dör!

Dr Murphy: Explosionen
knuffade Morelli över kanten.

Så vitt jag kan se,

sjukhuset är bankrutt.

Han planerar att stänga ner det
och åka tillbaka till Italien.

Men de behöver sjukhuset.

Även om det bara är
en plats att dö på.

Det är mer eller mindre
eller mindre varför jag har kommit.

Jag vet att det är galet att
ens tänka på det,

men om någon kunde
göra ett försök med det

...skulle det vara du.

Vi lever hink för hink,
Dr Murphy.

Jag skulle aldrig kunna
ta mig an ett sjukhus.

Här är den kalla, hårda sanningen.

Om det hade varit
Mt. Carmel-sjukhuset,

Enzo skulle vara vid liv.

Liksom en hel del
många av dessa män.

Min lunch börjar om en timme
och femtiotre minuter,

inte på långa vägar tillräckligt med tid
att lista alla anledningar till

den här banken kommer aldrig att ge
ett lån till någon som ser ut,

luktar, går eller
pratar som du.

Om du ber om min tillåtelse,

Jag ska inte hindra dig.

Om du ber mig om råd,

Jag tror att du
är skällande galen.

Varför ens överväga det?

För att människor dog
som inte borde ha gjort det.

Hur kan vi sova när vi vet det?

Jag behöver finansiering.

Från amerikaner!

Nej, det gör jag inte.

Kan jag hjälpa dig?

Jag är här för att träffa
signore DiSalvo.

Jag är ledsen, men mr DiSalvo

tar inte emot några
oinbjudna gäster.

Jag är säker på att han inte har något emot det!

För amerikaner är den
stora Verdi, Puccini,

Michelangelo, DaVinci,

de är en sak.

Männen som gräver tunnlar,

dö utan en läkare,

Dessa män är något helt annat.

Stackars män,

från Sicilien,

...som du var.

Vi måste visa Amerika att
att vi alla är människor med värdighet.

Och det gör vi verkligen.

Men jag är rädd

Jag kommer inte att delta
i ditt äventyr.

Nu, om du ursäktar mig

är det dags för mig
att gå till operan.

Det här handlar om att hjälpa
ditt folk...

Jag har aldrig varit
sen till teatern

och idag är inte
kommer inte att vara den första.

Men du måste förstå att det här
är inte en fråga du kan bara.

Nej, nej, nej, nej.

Du måste förstå.

Jag kommer aldrig att delta
i något system

som involverar... kyrkan.

Visa ut henne.

God kväll, George.

Cabrini: Dr Murphy.
- Ja, det är jag.

Kan jag få ett ögonblick?

Ingen kommer att investera
i ett misslyckat sjukhus,

i en råttinfekterad byggnad
som en gång var en bordell.

Men vi kunde ha hittat ett sjukhus
som det här, ett bra sådant.

Hur skulle vi börja?

Vi skulle behöva en riktig byggnad

med en styrelse
bestående av män med inflytande,

som också är söner till invandrare.

Irländska, polska, judiska.

Kan du presentera
mig för sådana män?

Min far kom hit från Irland
Irland för att arbeta på rälsen.

Billig arbetskraft,

Disponibel

precis som italienarna
i den där pumpstationen.

Jag antar att alla som kom hit
på en båt, vem som helst,

Jag är skyldig dem en hjälpande hand.

Det gör även Mother Cabrini.

När jag klev av båten,

Mina herrar, för inte så länge sedan,

Jag var tvungen att lära mig ord som
inte fanns i min ordbok.

Dago. Marsvin.

Ord som sägs med sådant
förakt, sådant hat,

att de skär precis som en kniv.

När era fäder
först kom hit

var de inte också
behöva lära sig ord

som "Kike", "Mick", "Polack"?

Och även nu,

i det här fina kvarteret

hör du fortfarande inte

de namn som viskas
bakom din rygg?

Jag ber dig att ta dessa namn,
och förvandla dem till ett sjukhus.

Jag föreslår att du köper
denna fastighet

och renovera den för 400 bäddar,

med tjänster tillräckligt fina
för att attrahera de rika.

De avgifter vi tjänar här,

vi använder för att finansiera de behov

av invandraren med ingenting.

Som också kommer att behandlas
av de finaste läkarna,

så att Amerika ska lära sig

vi är mer än Kike och
Polack och slaktarens kött.

Men du har inte ens
har pengarna

för att upprätthålla sjukhuset
i Five Points.

Påbörja uppdraget och
medlen kommer att komma.

Det här uppdraget börjar ikväll,

i det här rummet,

med er, mina herrar,

eller så börjar den inte alls.

Mina herrar, har ni träffats?

Tack för att du är här.

Som du kan se...

pediatrik.

Dr Murphy: Och om
Abrams gör ett löfte

Jag ser ingen anledning
varför hans kollegor

inte skulle följa efter.

Det kommer inte att göra en buckla
i den stora totalsumman men

det är en början.

Dr Murphy

se om du kan lägga till ytterligare
noll till hans löfte.

Det finns 200 här.

Och med löftena
som kom in den här veckan,

Det är... 617

Åh, nej! Snälla, gör inte
sätt mig i fängelse. Snälla, gör det inte!

Nej, inget fängelse! De behöver dig
för att städa deras toaletter.

Man 1: Du tar
pengar från ett barn?!

Polisman: Dags
att rensa parken!

Ut med dig, Dagos!

Kör, kör!

Du är arresterad.

Jenkins: Tja..,

på borgmästarens vägnar,

Jag lovar dig att det här är sista gången
sista gången New York någonsin kommer

se en italiensk festival.

Böterna, inklusive de som
som tillkom vid din arrestering,

uppgår till 3.111 dollar,

vilket råkar vara exakt
det belopp vi samlade in.

Det är din lyckodag.

Jag måste tala med borgmästaren.

Jenkins: Jaså, det gör du?

Cabrini: Dessa pengar
tillhör de fattiga!

Jag ska tala med
borgmästaren, signore!

Vem fan tror du
tror du att du är?

Jag är en kvinna!

Och jag är italienare!

Och jag är färdig med
små män som du!

Med hjärtan stora som
stora som en jordnöt!

Jenkins: Konstapel Rentschler!

För blind för att förstå
förstå sanningen!

Att veta att vi är
alla mänskliga varelser!

Vi är alla likadana!

Guds barn!

Och du avfärdar oss
på din egen risk!

Jenkins: Officer,

eskortera denna guinea

tillbaka till Five Points
där hon hör hemma.

Cabrini: Jag kan gå själv!

Bishop: Jag varnade dig!

Men du var
förblindad av ambition!

Naken ambition!

Du valde att inte lyda mig

och nu dina handlingar

har blivit ett problem
för ärkestiftet,

och de själar som är under min vård!

Du har inte gett mig något val

utan för att informera er om
att era institutioner

ska upplösas,

och du och dina systrar
ska återvända till Italien.

Jag försäkrar dig

att ärkestiftet

kommer att hantera dina
avdelningar på lämpligt sätt.

Du menar mina barn.

Ditt uppdrag är över, mor.

Mitt uppdrag har knappt börjat.

Moder Cabrini.

Du ber mig att förstöra mina hus

och springa tillbaka till Italien
som en brottsling.

Du blev arresterad, eller hur?

Detta problem kommer att finnas med
oss om hundra år.

Det är ingen idé att
att arbeta själv

till döds för att försöka ändra på det.

Vissa saker förändras aldrig.

Förlåt mig om jag inte har styrkan
styrka att tänka som du.

Men trots det, italienarna

hade överlevt utan dig,

och på något sätt kommer de
fortsätta att göra det.

Du ska lämna New York och aldrig återvända.
York och aldrig återvända.

Detta är en order om lydnad.

Cabrini: Det är en order om
lydnad, och måste lydas.

Corrigan gav oss 30 dagar,

Jag tänker använda dem.

I min frånvaro kommer Concetta att
sköta all verksamhet i New York.

Tills vi hör något annat,

kommer vi att fortsätta det
det arbete vi har påbörjat.

Som mor säger, vi har gott om
gott om tid att vila i himlen.

Så låt oss återgå till arbetet.

Vi är överlevare

är vi inte det?

Det är vi.

Vill du ta mig med dig?

Vi är djärva,

...eller så dör vi.

Bishop: Moder Cabrini!

Cabrini: Ers nåd.

Vilken ära att
du kom och hälsade på oss.

Får jag?

Nej, tack. Jag klarar mig. Jag klarar mig.

Syster.

Bishop: När jag var en pojke,

Jag skulle sitta i en salong

med min far och hans kumpaner.

Alla kom de från Irland,
alla var analfabeter.

Och

när whiskyn träffade min far,

han skulle sätta fast mig

med sina blå ögon och säga,

"Lyssna på mig, Mikey boy,

vår generation

gräver hela den jäkla
tunneln från gamla Croton Dam.

Så ni grabbar kan dricka
kallt vatten från en kran.

Och glöm inte det."

Jag glömde det aldrig.

Snälla, tro inte att
att jag inte förstår.

Eller att jag inte gör det på någon nivå

beundra vad du gör.

Men du ska veta, mamma..,

att du har slagit till
getingboet.

Och varken jag eller påven

kan skydda dig
från vad som kan komma.

God morgon, mr Merton.

Francesca Cabrini.

Ska vi börja?

Naturligtvis måste hälften av
arbetare måste vara italienska.

Italienska? Nej, nej, nej..,
Nej, nej, nej. Ledsen, syster.

Vi byggde Rom, jag är säker på
att vi kan bygga ett sjukhus.

Jag är rädd.

Det är inte förhandlingsbart.

Och alla arbetare...
inklusive italienare

måste få samma lön.

Vi får se vad Dr. Murphy
har att säga om det.

Du måste göra som jag säger.
jag säger, Mr Merton.

Och från och med nu sover
systrarna och jag sova här.

Nej, nej, Salvitore...

Jag har en tjänst att
be om, mr Calloway.

Cabrini: Jag ska träffa borgmästaren.

Nu, mr Jenkins.

Du kommer aldrig att se borgmästaren.

Mr Calloway vill ha
en förstasidesartikel.

Och mor är den enda
som håller den tillbaka.

Så jag skulle göra som hon säger.

Jenkins: Herr borgmästare.

Moder Cabrini.

Herr domare.

Var är Calloway?

Cabrini: Jag skulle vilja tala med
borgmästaren ensam, Mr Jenkins.

Vet du varför jag
är här, herr borgmästare?

Borgmästaren: Inte på minsta sätt.

Är du medveten om branden
på min byggarbetsplats?

Borgmästaren: Om jag hölls underrättad
om varje brand i det här...

Det var mordbrand.

Detektivavdelningen är
på tredje våningen.

Är det något annat
som jag kan hjälpa dig med?

Cabrini: Liv
var nästan förlorade...

Och jag är beredd att tro

att vem som än gjorde detta

trodde att stället var tomt.

Försiktigt, mamma.

Jag är inte här för att anklaga.

Mr Calloway, dock,
har sina egna idéer.

Jag tror att jag blir
hotad av en nunna.

Cabrini: Om mr Calloway

Mr Calloway är en
ljugande jävla skitstövel!

Cabrini: Mr Calloway
är en vän.

Som skulle bli mycket glada att höra
att du har gett ditt stöd till

bakom mitt sjukhus

och det goda arbetet med.

Åh, nej, nej, nej!

Om du tror att du ska
marschera in här och berätta för mig

Jag vill ha det bästa sjukhuset!

För ditt folk

och för min!

Åh, vilken förruttnelse!

Cabrini: Du kanske tror att vi
är lata, smutsiga djur,

men någon dag, tidigare
än du tror,

kommer det att finnas en
italienare på det här kontoret!

Och han kommer inte att städa den!

Han kommer att styra New York.

Eftersom de flesta av dessa "Dagos

är redan amerikaner!

Du har ett val
snart, eller hur?

Stöd mitt arbete nu,

och du kommer att ha deras lojalitet.

Det lovar jag.

Och om jag inte kan
har jag ditt stöd,

Jag kommer att nöja mig med
ditt skydd.

Mr Calloway kommer att bli
mycket glad att höra det,

liksom väljarna
i Five Points.

Och jag trodde att du
var ny på det här.

Ja, tack.

Nu måste jag veta att det här
är slutet på alla bränder,

av något slag.

Och jag är villig att
ta ditt ord för det,

för att du är en bra man,

och goda män ljuger inte för nunnor.

Det är synd att
du är en kvinna, mor.

Du skulle ha blivit
en utmärkt man.

Åh nej, herr borgmästare.

Män skulle aldrig kunna göra det vi gör.

"Ett hoppets imperium".
av Theodore Calloway.

Min kära vän,
Frances Xavier Cabrini,

anlände till New York med
ingenting annat än en liten resväska

och några systrar,

och blev en av de största entreprenörerna
en av sin tids stora entreprenörer.

Hennes första sjukhus

byggdes mitt i röken av
rök av kontroverser

snart ansågs vara en av de
de finaste i hela New York,

och var en källa till
stolthet och helande

och hopp för invandrare
av alla nationer.

Cabrini och hennes systrar
fortsatte att grunda hundratals

av sjukhus,
barnhem, skolor,

och hjälpcentraler över hela
runt om i världen

på alla kontinenter

inklusive institutioner
djupt inne i Kina.

Det var det största
välgörenhetsimperium

världen någonsin hade känt

en prestation som är lika stor som den

av någon Rockefeller
eller Vanderbilt.

Och alla hennes institutioner
drevs av kvinnor.

Cabrini fortsatte att trotsa döden

fram till 67 års ålder.

Hon begravdes på
hennes barnhem

högt över Hudsonfloden,

precis som hon förutspått.

Hon blev helgonförklarad

vid Peterskyrkan
i Vatikanen.

Det stora torget

över vilken hon
hade vandrat ensam

så många år tidigare

var fullsatt till bristningsgränsen.

Precis som Cabrini hade
svept in sina armar

kring den bortglömda invandraren,

Amerika omfamnade nu
henne som en av sina egna.

En festlighet hölls
hölls i hennes ära på.

Soldier Field i Chicago,

medan hundratusentals andra

lyssnade på radioapparater över hela
över hela landet.

Cabrini var det
första amerikanska helgonet,

och är skyddshelgon för
för alla invandrare.

Och även nu ber hon oss att fråga

vilken typ av värld vill vi ha?

Och vad ska vi göra
göra för att uppnå det?