Original subtitles

Kvinna: Åh, kära nån,

Jösses: Bort från trottoaren.

Jag ber om ursäkt?

Kan du se att jag pratar pratar med någon?

Jag förstår mig inte på dig.

Gå till ett sjukhus som tar emot italienare!

Kom igen nu,

Din smutsiga lilla Dago, låt oss gå! Ut med er!

Polisman1: Var är din far? Har du någon annan familj?

Polisman 2: Johnny, slösa inte bort din tid

de aporna förstår inte förstår ingenting.

Två dagar och hon är i Potter's Field.

New York.

Och från och med nu, mina systrar, talar vi engelska.

Vi kommer att mötas i hamnen av en präst som heter Morelli.

Han kan inte längre sköta sitt barnhem i Five Points,

så att vi kommer att få besittning av den,

och ge de övergivna barnen den kärlek de så väl behöver.

Om vi ska bygga ett imperium av hopp,

mina systrar,

verkar det som om vi först måste erövra New York.

Och så börjar vi.

Vi har väntat länge nog.

Ursäkta mig, hur mycket till Five Points?

Åk inte till Five Points vid den här tiden.

Snälla, sir. Vi vet inte...

Jag är ledsen.

Öppna dina ögon.

Se allt.

Det är dem vi har kommit för att tjäna.

Hallå där!

Francesca Cabrini.

Välkommen till Amerika.

Man 1: Smutsiga dagos,

De bara fortsätter att komma.

Vi borde ha skickat tillbaka dem allihop.

Vem tittar du på på, marsvin?

Man 2: Kom igen. Kom så går vi.

Bishop: Om du säger att det finns ett italienskt problem,

så ja, det är det.

En ganska stor en!

Nu, jag... Det är inte säkert.

Inte för dig, inte för dina skyddslingar.

Nu är jag hemskt ledsen

att du seglade över Atlanten Atlanten för att höra det,

men det är mitt brev i korthet.

Cabrini: Då tar jag det som ett stort tecken,

Jag fick det inte.

För jag stannar.

Ah.

Tja, eh...

Bishop: Jag har fattat mitt beslut,

så jag är rädd att det inte finns något val

men för dig att gå på en båt båt och åka hem igen.

Nu, på mitt kontor

skulle vara glada att hjälpa dig

i att ordna en ångbåt, om det skulle vara möjligt.

Cabrini: Jag skickades hit av påven.

Jag skulle inte vilja göra honom besviken.

Hmm.

Naturligtvis är jag mycket glad att påven önskar dig lycka till.

Men du ska veta att Jag är bemyndigad av honom

att fatta beslut för ärkestiftet

helt och hållet som jag finner lämpligt.

Så om du ska stanna kvar i New York

är det bara för att jag tillåter det.

Är detta tydligt?

Tja...

Detta bör vara helt okej.

Concetta: Titta, mamma.

Den här.

Men det här är också trevligt och den kostar mindre.

Vi sparar på andra saker.

Våra barn förtjänar det bästa.

De kommer att märka det.

Mina lungor är mycket skadade.

Jag vet.

Hur säger man det?

Post-tuberkulära symtom...

Vi kan tala Engelska, Dr Murphy.

Jag behöver öva.

Du har tur att jag var här ikväll.

Jag är bara volontär ibland.

Dr Murphy: Jag antar att att du vet din prognos.

Jag är rädd att det är inte en munter en.

Läkarna säger fem år.

Enligt min erfarenhet... två,

kanske tre.

Fem skulle vara ett mirakel.

I så fall..,

Jag borde gå till jobbet.

Det är om du vilar, mamma.

Om du har ett annat avsnitt som detta

kan det mycket väl betyda slutet.

Concetta: Hon är här.

Oroa dig inte för mig.

Det kommer att finnas en tid...

Det kommer att finnas en tid när jag är borta.

Det är därför du måste lära dig

att möta dina rädslor,

att inte bara fortsätta

utan för att leda.

Och för att visa

kan du göra allt,

allting i honom som ger oss styrka.

Oavsett om jag är här eller inte.

Det här är en vacker plats att bo på.

Nu behöver vi fylla den med barn.

Enzo, Paolo...

Var försiktig, mor, annars kommer det här stället kommer att äta dig levande.

Och du har varit i Amerika hur länge?

Några veckor.

Jenkins: Då antar jag att att du kan bli ursäktad

för att inte ha vetat att staden New York

är inte i branschen att ge assistans

till människor av

den latinska övertygelsen.

Naturligtvis önskar jag dig det bästa i allt ditt.

Är detta

borgmästarens beslut

eller är det din?

Ursäkta mig?

Jag skulle föredra att diskutera detta med borgmästaren,

om du inte har något emot det.

Biskop: Ärkestiftet kan helt enkelt inte tillåta dig

att begära medel från stadshuset.

För att jag är italienare?

Ärkestiftet har arbetat många år verkligen,

för att förtjäna stöd från de de högsta skikten i denna stad.

Jag tänker inte riskera det.

Jag behöver din hjälp.

Jag behöver ett barnhem med mer plats,

där mina barn kan vara barn,

och jag behöver inte oroa mig

att en hallick kommer att slå dem i ansiktet.

Okej.

Det här är allt jag kan göra.

Bidrag en gång per år.

Det borde hjälpa lite.

Men låt mig vara göra mig själv tydlig,

Du

får inte be om pengar från någon amerikansk institution,

eller någon annan amerikansk individ för den delen.

Jag vill inte att du tigga din väg

genom Upper West Side.

Du ska bara fråga endast från italienare.

Du ber mig att

finansiera behoven hos fattiga italienare

helt och hållet från fattiga italienare.

Jag ger dig en order, mor.

Problemet är att jag måste skriva artiklar som folk läser.

Vet människor

att i Amerika, den den största nationen på jorden,

råttor har det bättre än barnen i Five Points?

Det tvivlar jag verkligen på.

Då är det tydligt att du

Jag har inte varit i Five Points.

Vittoria, om du skulle vara så vänlig

för att få mr Calloways hatt.

"Till och med råttor har det bättre." Av Theodore Calloway.

Under de senaste månaderna,

en grupp mörkögda nunnor,

ledd av en bräcklig kvinna vid namn Cabrini,

har tagit risken att gå in i

vissa förbjudna platser

där inte ens polisen vågar gå in.

Till varje barn,

Cabrini ger ett löfte,

"Snart kommer vi att ha en säng åt dig."

De här barnen kommer hem med oss ikväll.

De lär sig på engelska,

så att de kan bli amerikanska medborgare,

bra sådana,

stolta över det land där de nu bor.

Kommer alltid att skyddas av regeringen.

Och de sjunger på italienska,

så att de kan vara stolta över landet de kom ifrån.

Hon ger dessa skeppsbrutna

med en värdighet som deras föräldrar aldrig kände till.

För hon tror att de sår såren som dessa barn bär

kan bara läkas genom kärlek,

och genom en utbildning av hjärtat.

Ta upp fallet

av den lilla livlösa

vars kropp hittades på gatan

av en av Cabrinis föräldralösa barn.

Ingen trädde fram som flickans familj,

så Cabrini och hennes barn gjorde anspråk på henne som sin egen.

Kära läsare,

New York är byggt på de döda.

Hennes mäktiga räls,

hennes tunnlar

hennes glänsande gator,

alla är satta på en grund av ben från invandrare.

Är inte detta ben också vårt?

Har vi inte alla som invandrare?

Är vi inte skyldiga dessa barn... våra barn

ett liv bättre än en råttas?

Kära läsare,

vilken typ av New York York vill vi ha?

Den som stadshuset föreställde sig,

där italienaren är röstlös,

i karantän i slumområden?

Eller vill vi ha det New York som York som Cabrini föreställer sig

där italienaren är vår jämlike i värdighet,

och deras barn har en chans att leva?

Cabrini: Här.

Concetta: Åh, men sa inte ärkebiskopen säga ...

Ärkebiskopen beordrade att vi inte skulle tigga här.

Cabrini: Så vi kommer inte att göra det.

Vi kommer att bo här istället.

Så hon behövde inte ditt tillstånd.

Det är inte precis hur hon fungerar.

Så du låter en kvinna knuffa runt dig,

en italiensk kvinna.

Är det så du styr din kyrka?

Jag har hela Upper West Side

som klättrade ner i min hals.

De tittar ut genom sitt fönster,

och vad ser de?

En våg av brunhyad smuts

som paraderar på deras gata,

med en nunna

som deras råttfångare.

Men missförstå mig inte,

Det här handlar inte om ett grannskap.

Det här handlar om New York.

Det här handlar om vilken typ av New York vi vill ha.

Om vår New York.

En ledstjärna för välstånd.

Någonstans, på något sätt,

måste en linje dras.

Jag är en herde, herr borgmästare.

Och, kanske lite olägligt,

italienarna är bland min flock.

Och folket i Crown Heights

och Corcoran's Roost,

Är de inte bland dina hjordar?

Vore det inte synd

om några tillstånd kom emellan alla dessa goda människor

och de nya kyrkor de förtjänar?

Och alla dessa irländska barn

på deras stadsbidrag,

mina stipendier

Ska vi låta några

uppblåst "dago"-nunna

komma i vägen för allt det där?

En herde som du,

en god herde

han vet var hans får hör hemma.

Botten upp, ers nåd.

Åh, kom igen nu

Du är en bra irländsk man, botten upp.

Inspektör Hennessy, Bostadsavdelningen.

Concetta: Kanske jag kan visa dig klassrummen, inspektör...

Okej...

Gratulerar,

du har brutit mot 14 stadslagar

och stoppade upp 71 barn

till ett utrymme som är lämpligt för 20.

Italienare gillar att hålla sig nära.

Det är ohygieniskt.

Då skulle du säkert vilja vilja inspektera

källarna där de brukade bo.

Vad jag vill att du ska göra är att hålla ditt brott

och din smuts ut från det här kvarteret.

Vilket brott?

Du har sju dagar på dig att göra alla ändringar

och betala alla böter eller så blir du kommer att bli vräkt på en gång.

Vid vilken tidpunkt,

kan du flytta tillbaka till Five Points,

packa in dem där som sillar i en tunna.

Du har handlat i direkt olydnad, mor.

Jag fick order om att inte värva amerikaner,

och det gjorde jag inte.

Amerika kom till mig.

Åh, det är smart.

Men du har gått vilse i vatten

som är alldeles för djupa för dig.

Du kanske kan springa till tidningarna igen,

kanske du kan samla in tillräckligt för att betala böterna,

men borgmästaren kommer att hitta ett sätt att få ut dig

om han måste ha hans rowdies plantera

en död kropp i din trädgård trädgård, kommer han att få ut dig

och dina barn kommer att vara tillbaka på soptippen.

Nu, jag vill inte se det mer än vad du gör.

Så jag har ett förslag.

Jesuitfamiljen äger en fastighet strax norr om här,

en som de skulle vara villiga att dela med sig av till en rabatt,

men bara för rätt sak.

Det är femton tunnland,

utsikt över Hudsonfloden, och plats för lek.

Du vet att jag inte skulle ha råd med det här.

Hur mycket har du råd med?

Har du kommit för att göra narr av mig...?

Låt mig fråga på följande sätt

hur mycket har du just nu nu på ditt bankkonto?

Nio hundra sexton dollar och tolv cent.

Mest pennies.

Låt oss kalla det tusen,

Jag lägger till mellanskillnaden.

Och jesuiterna.., de kommer att acceptera, men

fastigheten har har en viss...

Ja, det är en utmaning.

Så vad sägs om att vi bara diskuterar

det medan vi är där, ska vi?

Hmm?

Nå...?

Jag ska begravas här.

Kan jag möta dig vid vagnen?

Bishop: Ja, det är brunnarna.

Som jag sa, det finns en utmaning.

Cabrini: Det finns inget vatten? Inget alls?

Jesuiterna spenderade mycket mycket pengar på att leta.

Men de hade 300 män.

Alldeles för många för att försörja utan en brunn.

Om du håller dina siffror låga,

kanske du kan hitta ett sätt.

Jesuiterna misslyckades.

Det betyder inte att vi kommer att göra det.

Cabrini: Jesuiterna grävde här,

och på den södra sidan.

Så vi börjar från norr.

De grävde var femtonde meter,

måste vi gräva var tionde meter.

Umilia, upprätta två skift,

och arbeta dig söderut.

De äldre barnen kan också hjälpa till

när de är lediga från klassen.

Under tiden kommer vi att får vi floden att arbeta för oss.

Vill du göra mig sällskap?

Håll den stram.

Mamma!

Jag behöver någon som åka till Mt. Carmel.

Nu! Säg till dem att jag behöver morfin och kloroform!

Och läkare!

Concetta.

Concetta: Jag kan betala, snälla.

Sjuksköterska: Vi är inte en förrådsbutik.

Men vi behöver hjälp!

Jag beklagar. Vi kan inte hjälpa till.

Vi behöver läkare! Vi behöver läkare! Snälla!

Människor dör!

Dr Murphy: Explosionen knuffade Morelli över kanten.

Så vitt jag kan se,

sjukhuset är bankrutt.

Han planerar att stänga ner det och åka tillbaka till Italien.

Men de behöver sjukhuset.

Även om det bara är en plats att dö på.

Det är mer eller mindre eller mindre varför jag har kommit.

Jag vet att det är galet att ens tänka på det,

men om någon kunde göra ett försök med det

...skulle det vara du.

Vi lever hink för hink, Dr Murphy.

Jag skulle aldrig kunna ta mig an ett sjukhus.

Här är den kalla, hårda sanningen.

Om det hade varit Mt. Carmel-sjukhuset,

Enzo skulle vara vid liv.

Liksom en hel del många av dessa män.

Min lunch börjar om en timme och femtiotre minuter,

inte på långa vägar tillräckligt med tid att lista alla anledningar till

den här banken kommer aldrig att ge ett lån till någon som ser ut,

luktar, går eller pratar som du.

Om du ber om min tillåtelse,

Jag ska inte hindra dig.

Om du ber mig om råd,

Jag tror att du är skällande galen.

Varför ens överväga det?

För att människor dog som inte borde ha gjort det.

Hur kan vi sova när vi vet det?

Jag behöver finansiering.

Från amerikaner!

Nej, det gör jag inte.

Kan jag hjälpa dig?

Jag är här för att träffa signore DiSalvo.

Jag är ledsen, men mr DiSalvo

tar inte emot några oinbjudna gäster.

Jag är säker på att han inte har något emot det!

För amerikaner är den stora Verdi, Puccini,

Michelangelo, DaVinci,

de är en sak.

Männen som gräver tunnlar,

dö utan en läkare,

Dessa män är något helt annat.

Stackars män,

från Sicilien,

...som du var.

Vi måste visa Amerika att att vi alla är människor med värdighet.

Och det gör vi verkligen.

Men jag är rädd

Jag kommer inte att delta i ditt äventyr.

Nu, om du ursäktar mig

är det dags för mig att gå till operan.

Det här handlar om att hjälpa ditt folk...

Jag har aldrig varit sen till teatern

och idag är inte kommer inte att vara den första.

Men du måste förstå att det här är inte en fråga du kan bara.

Nej, nej, nej, nej.

Du måste förstå.

Jag kommer aldrig att delta i något system

som involverar... kyrkan.

Visa ut henne.

God kväll, George.

Cabrini: Dr Murphy. - Ja, det är jag.

Kan jag få ett ögonblick?

Ingen kommer att investera i ett misslyckat sjukhus,

i en råttinfekterad byggnad som en gång var en bordell.

Men vi kunde ha hittat ett sjukhus som det här, ett bra sådant.

Hur skulle vi börja?

Vi skulle behöva en riktig byggnad

med en styrelse bestående av män med inflytande,

som också är söner till invandrare.

Irländska, polska, judiska.

Kan du presentera mig för sådana män?

Min far kom hit från Irland Irland för att arbeta på rälsen.

Billig arbetskraft,

Disponibel

precis som italienarna i den där pumpstationen.

Jag antar att alla som kom hit på en båt, vem som helst,

Jag är skyldig dem en hjälpande hand.

Det gör även Mother Cabrini.

När jag klev av båten,

Mina herrar, för inte så länge sedan,

Jag var tvungen att lära mig ord som inte fanns i min ordbok.

Dago. Marsvin.

Ord som sägs med sådant förakt, sådant hat,

att de skär precis som en kniv.

När era fäder först kom hit

var de inte också behöva lära sig ord

som "Kike", "Mick", "Polack"?

Och även nu,

i det här fina kvarteret

hör du fortfarande inte

de namn som viskas bakom din rygg?

Jag ber dig att ta dessa namn, och förvandla dem till ett sjukhus.

Jag föreslår att du köper denna fastighet

och renovera den för 400 bäddar,

med tjänster tillräckligt fina för att attrahera de rika.

De avgifter vi tjänar här,

vi använder för att finansiera de behov

av invandraren med ingenting.

Som också kommer att behandlas av de finaste läkarna,

så att Amerika ska lära sig

vi är mer än Kike och Polack och slaktarens kött.

Men du har inte ens har pengarna

för att upprätthålla sjukhuset i Five Points.

Påbörja uppdraget och medlen kommer att komma.

Det här uppdraget börjar ikväll,

i det här rummet,

med er, mina herrar,

eller så börjar den inte alls.

Mina herrar, har ni träffats?

Tack för att du är här.

Som du kan se...

pediatrik.

Dr Murphy: Och om Abrams gör ett löfte

Jag ser ingen anledning varför hans kollegor

inte skulle följa efter.

Det kommer inte att göra en buckla i den stora totalsumman men

det är en början.

Dr Murphy

se om du kan lägga till ytterligare noll till hans löfte.

Det finns 200 här.

Och med löftena som kom in den här veckan,

Det är... 617

Åh, nej! Snälla, gör inte sätt mig i fängelse. Snälla, gör det inte!

Nej, inget fängelse! De behöver dig för att städa deras toaletter.

Man 1: Du tar pengar från ett barn?!

Polisman: Dags att rensa parken!

Ut med dig, Dagos!

Kör, kör!

Du är arresterad.

Jenkins: Tja..,

på borgmästarens vägnar,

Jag lovar dig att det här är sista gången sista gången New York någonsin kommer

se en italiensk festival.

Böterna, inklusive de som som tillkom vid din arrestering,

uppgår till 3.111 dollar,

vilket råkar vara exakt det belopp vi samlade in.

Det är din lyckodag.

Jag måste tala med borgmästaren.

Jenkins: Jaså, det gör du?

Cabrini: Dessa pengar tillhör de fattiga!

Jag ska tala med borgmästaren, signore!

Vem fan tror du tror du att du är?

Jag är en kvinna!

Och jag är italienare!

Och jag är färdig med små män som du!

Med hjärtan stora som stora som en jordnöt!

Jenkins: Konstapel Rentschler!

För blind för att förstå förstå sanningen!

Att veta att vi är alla mänskliga varelser!

Vi är alla likadana!

Guds barn!

Och du avfärdar oss på din egen risk!

Jenkins: Officer,

eskortera denna guinea

tillbaka till Five Points där hon hör hemma.

Cabrini: Jag kan gå själv!

Bishop: Jag varnade dig!

Men du var förblindad av ambition!

Naken ambition!

Du valde att inte lyda mig

och nu dina handlingar

har blivit ett problem för ärkestiftet,

och de själar som är under min vård!

Du har inte gett mig något val

utan för att informera er om att era institutioner

ska upplösas,

och du och dina systrar ska återvända till Italien.

Jag försäkrar dig

att ärkestiftet

kommer att hantera dina avdelningar på lämpligt sätt.

Du menar mina barn.

Ditt uppdrag är över, mor.

Mitt uppdrag har knappt börjat.

Moder Cabrini.

Du ber mig att förstöra mina hus

och springa tillbaka till Italien som en brottsling.

Du blev arresterad, eller hur?

Detta problem kommer att finnas med oss om hundra år.

Det är ingen idé att att arbeta själv

till döds för att försöka ändra på det.

Vissa saker förändras aldrig.

Förlåt mig om jag inte har styrkan styrka att tänka som du.

Men trots det, italienarna

hade överlevt utan dig,

och på något sätt kommer de fortsätta att göra det.

Du ska lämna New York och aldrig återvända. York och aldrig återvända.

Detta är en order om lydnad.

Cabrini: Det är en order om lydnad, och måste lydas.

Corrigan gav oss 30 dagar,

Jag tänker använda dem.

I min frånvaro kommer Concetta att sköta all verksamhet i New York.

Tills vi hör något annat,

kommer vi att fortsätta det det arbete vi har påbörjat.

Som mor säger, vi har gott om gott om tid att vila i himlen.

Så låt oss återgå till arbetet.

Vi är överlevare

är vi inte det?

Det är vi.

Vill du ta mig med dig?

Vi är djärva,

...eller så dör vi.

Bishop: Moder Cabrini!

Cabrini: Ers nåd.

Vilken ära att du kom och hälsade på oss.

Får jag?

Nej, tack. Jag klarar mig. Jag klarar mig.

Syster.

Bishop: När jag var en pojke,

Jag skulle sitta i en salong

med min far och hans kumpaner.

Alla kom de från Irland, alla var analfabeter.

Och

när whiskyn träffade min far,

han skulle sätta fast mig

med sina blå ögon och säga,

"Lyssna på mig, Mikey boy,

vår generation

gräver hela den jäkla tunneln från gamla Croton Dam.

Så ni grabbar kan dricka kallt vatten från en kran.

Och glöm inte det."

Jag glömde det aldrig.

Snälla, tro inte att att jag inte förstår.

Eller att jag inte gör det på någon nivå

beundra vad du gör.

Men du ska veta, mamma..,

att du har slagit till getingboet.

Och varken jag eller påven

kan skydda dig från vad som kan komma.

God morgon, mr Merton.

Francesca Cabrini.

Ska vi börja?

Naturligtvis måste hälften av arbetare måste vara italienska.

Italienska? Nej, nej, nej.., Nej, nej, nej. Ledsen, syster.

Vi byggde Rom, jag är säker på att vi kan bygga ett sjukhus.

Jag är rädd.

Det är inte förhandlingsbart.

Och alla arbetare... inklusive italienare

måste få samma lön.

Vi får se vad Dr. Murphy har att säga om det.

Du måste göra som jag säger. jag säger, Mr Merton.

Och från och med nu sover systrarna och jag sova här.

Nej, nej, Salvitore...

Jag har en tjänst att be om, mr Calloway.

Cabrini: Jag ska träffa borgmästaren.

Nu, mr Jenkins.

Du kommer aldrig att se borgmästaren.

Mr Calloway vill ha en förstasidesartikel.

Och mor är den enda som håller den tillbaka.

Så jag skulle göra som hon säger.

Jenkins: Herr borgmästare.

Moder Cabrini.

Herr domare.

Var är Calloway?

Cabrini: Jag skulle vilja tala med borgmästaren ensam, Mr Jenkins.

Vet du varför jag är här, herr borgmästare?

Borgmästaren: Inte på minsta sätt.

Är du medveten om branden på min byggarbetsplats?

Borgmästaren: Om jag hölls underrättad om varje brand i det här...

Det var mordbrand.

Detektivavdelningen är på tredje våningen.

Är det något annat som jag kan hjälpa dig med?

Cabrini: Liv var nästan förlorade...

Och jag är beredd att tro

att vem som än gjorde detta

trodde att stället var tomt.

Försiktigt, mamma.

Jag är inte här för att anklaga.

Mr Calloway, dock, har sina egna idéer.

Jag tror att jag blir hotad av en nunna.

Cabrini: Om mr Calloway

Mr Calloway är en ljugande jävla skitstövel!

Cabrini: Mr Calloway är en vän.

Som skulle bli mycket glada att höra att du har gett ditt stöd till

bakom mitt sjukhus

och det goda arbetet med.

Åh, nej, nej, nej!

Om du tror att du ska marschera in här och berätta för mig

Jag vill ha det bästa sjukhuset!

För ditt folk

och för min!

Åh, vilken förruttnelse!

Cabrini: Du kanske tror att vi är lata, smutsiga djur,

men någon dag, tidigare än du tror,

kommer det att finnas en italienare på det här kontoret!

Och han kommer inte att städa den!

Han kommer att styra New York.

Eftersom de flesta av dessa "Dagos

är redan amerikaner!

Du har ett val snart, eller hur?

Stöd mitt arbete nu,

och du kommer att ha deras lojalitet.

Det lovar jag.

Och om jag inte kan har jag ditt stöd,

Jag kommer att nöja mig med ditt skydd.

Mr Calloway kommer att bli mycket glad att höra det,

liksom väljarna i Five Points.

Och jag trodde att du var ny på det här.

Ja, tack.

Nu måste jag veta att det här är slutet på alla bränder,

av något slag.

Och jag är villig att ta ditt ord för det,

för att du är en bra man,

och goda män ljuger inte för nunnor.

Det är synd att du är en kvinna, mor.

Du skulle ha blivit en utmärkt man.

Åh nej, herr borgmästare.

Män skulle aldrig kunna göra det vi gör.

"Ett hoppets imperium". av Theodore Calloway.

Min kära vän, Frances Xavier Cabrini,

anlände till New York med ingenting annat än en liten resväska

och några systrar,

och blev en av de största entreprenörerna en av sin tids stora entreprenörer.

Hennes första sjukhus

byggdes mitt i röken av rök av kontroverser

snart ansågs vara en av de de finaste i hela New York,

och var en källa till stolthet och helande

och hopp för invandrare av alla nationer.

Cabrini och hennes systrar fortsatte att grunda hundratals

av sjukhus, barnhem, skolor,

och hjälpcentraler över hela runt om i världen

på alla kontinenter

inklusive institutioner djupt inne i Kina.

Det var det största välgörenhetsimperium

världen någonsin hade känt

en prestation som är lika stor som den

av någon Rockefeller eller Vanderbilt.

Och alla hennes institutioner drevs av kvinnor.

Cabrini fortsatte att trotsa döden

fram till 67 års ålder.

Hon begravdes på hennes barnhem

högt över Hudsonfloden,

precis som hon förutspått.

Hon blev helgonförklarad

vid Peterskyrkan i Vatikanen.

Det stora torget

över vilken hon hade vandrat ensam

så många år tidigare

var fullsatt till bristningsgränsen.

Precis som Cabrini hade svept in sina armar

kring den bortglömda invandraren,

Amerika omfamnade nu henne som en av sina egna.

En festlighet hölls hölls i hennes ära på.

Soldier Field i Chicago,

medan hundratusentals andra

lyssnade på radioapparater över hela över hela landet.

Cabrini var det första amerikanska helgonet,

och är skyddshelgon för för alla invandrare.

Och även nu ber hon oss att fråga

vilken typ av värld vill vi ha?

Och vad ska vi göra göra för att uppnå det?