Original subtitles

Tvingade de dig att ta av din mask?

De tog av mig den och gömde den.

Han som genomförde bytet?

Han var redo att slåss för att behålla dig.

Varför?

Jag låtsades behöva hans hjälp.

Rörde han dig?

Nej.

Vad berättade du om oss?

Att vi bara är några få.

Att jag hatade att leva så här.

Jag ljög för att få honom att lita på mig.

Utom om en sak.

Jag sa att de inte skulle reta upp dig.

Vad fick du reda på?

De har mest jordbruksmark.

En del förnödenheter.

Deras vapen är enkla.

Några få vapen, men inte tillräckligt.

Några tecken på handel?

Nej.

Jag tror inte... Nej.

Vad mer?

- Det är allt. - Är det allt?

Jag bröt mot mina egna regler för att hämta dig.

Och vad får jag i utbyte?

Ursäkter.

Bortslösade ord.

Förlåt, Alpha.

Var det bara därför du hämtade mig?

För att få information?

Vilken korkad fråga.

Vem mer kände till det här?

Bara Eugene och Rosita.

Vi skulle ha berättat för dig om vi hittade nån där ute.

Hur ska vi veta om nån mer har lyssnat?

Vi var inte vårdslösa.

Rosita och Eugene åkte iväg för att installera relät

och dog nästan på grund av det.

Jesus dog, på grund av det.

Negan kunde fly eftersom du var distraherad av det.

Jag kan inte göra mitt jobb om Rådet döljer saker för mig.

Vi gav dig vetorätt mot Rådet utifrån säkerhetsfrågor.

Men nu är allt en fråga om säkerhet.

Så våra röster betyder inget om du inte håller med.

Att vara där ute när vi inte måste är farligt!

Det är det även att avskärma oss från resten av världen.

Vem vänder vi oss till när vi behöver hjälp?

Vi får inte oroa oss så över fiender att vi förlorar vänner.

Vi förlorade en vän.

Vi hade de bästa av avsikter, men det förändrar inte vad som hände.

Det finns en ny fiende där ute

som är precis vad Michonne var rädd för att vi skulle hitta.

Jag ångrar inte den tid jag umgicks med Jesus där ute.

Och det som hände...

Det kanske skulle ha hänt ändå.

Kanske.

Men nu vet vi vad som finns där ute, och vi kan inte låtsas nåt annat.

Vi utsåg Michonne till säkerhetsansvarig av en anledning.

Hennes omdöme har räddat oss flera gånger.

Ja, men till vilket pris?

Vi träffade Carol när vi var i Hilltop.

Hon sa att hon bad Michonne om hjälp med marknaden igen,

och att du avvisade henne.

Uttalade du dig å Alexandrias vägnar?

Frågan om en handelsmarknad är gammal.

Ja, men vi har ny information.

Marknaden inleds i övermorgon, och det är inte för sent att ändra sig.

Carol sa att läget i Kingdom

är mycket värre än vad Ezekiel avslöjade i sitt brev.

De är alltför isolerade.

Och de behöver den handel som marknaden kan ge.

Kingdom kan ta vara på sig själva. Det har de alltid gjort.

Carol skulle inte be om hjälp igen om det inte var allvarligt.

Jag föreslår att Rådet håller en andra omröstning om marknaden.

Varför? Hon skulle bara lägga in sitt veto.

Det skulle jag.

Vägarna dit är dåliga och farliga.

Och det finns en grupp, klädda som de döda, som försöker döda oss.

Hörni, jag önskar också att vi kunde hjälpa dem.

Och vi kan rösta om att öppna våra portar för våra vänner,

så som vi gjorde med folket i Sanctuary. Det kan jag stödja.

Men Carol var tydlig i sitt brev om att Ezekiel inte är villig att lämna Kingdom.

Och jag är inte villig att riskera liv i Alexandria för det här.

Jag vet att du bara vill det som är bäst för oss.

Men vad innebär det för Alexandria att överleva

om det innebär att Kingdom faller?

Det innebär att Alexandria överlever.

Men, kom igen.

Men, fan då.

Hej.

Hej.

- Det verkar som om det gick bra. - Visst.

Jag leder ett råd som inte längre är nåt råd. Det är det ena.

Vad sa hon?

Om det går bra, pratar jag helst inte om det.

Förlåt.

Jag vet att jag är besvärlig. Jag försöker att inte vara det. Det är bara så mycket.

Jag vet. Det är lugnt.

Jag är också ledsen.

Varför det?

Vi hade ju precis fått ihop det.

Det var inte det här du tänkte dig.

Inte jag heller, men...

Det händer ändå.

Det är nåt bra.

En välsignelse.

Men om det är för mycket, och du vill slippa det, så fattar jag.

- Är det vad du vill? - Var inte dum. Du vet vad jag vill.

Jag och Siddiq löser vår skit, men hur du och jag hanterar det...

Det är ditt drag.

Jag tänker gå hem.

Lägg ner det, grabben.

Nej! Nej!

Jag har spårat honom sen gläntan.

- Han har spårat oss längre. - Bara han?

Bara han.

Tack, Beta.

Vem är du?

Jag låter honom bryta den. Och den andra.

Sen dina ben.

Sen lämnar jag dig här ute som mat åt de hungriga.

Okej.

Okej. Sluta bara.

Jag kommer från Hilltop.

De skickade inte mig.

Jag är här för henne.

Du är så korkad!

Han följer med oss.

Håll ögonen öppna.

Där det finns en, finns det fler.

Eugene, vad kan jag stå till tjänst med?

En mer relevant fråga är: Vad kan jag stå till tjänst med?

I den första tabellens vänstra kolumn står de positiva och negativa aspekterna

av att stanna hos Rosita när hon fostrar sin avkomling med en annan man.

I den högra kolumnen har jag tilldelat varje aspekt

med ett korresponderande positivt eller negativt värde.

- Sen, i tabell nummer två... - Tabell nummer två?

...har jag tagit värdena från tabell ett och uppskattat deras påverkan över tid.

Även om det finns en del instabilitet de första åren,

så uppvisar lyckan ett tydligt tillväxtmönster på lång sikt.

Okej...

Tack för det här.

Jag tog också med min poängmetod och mina bedömningskriterier, som hjälp.

Ja... Jag...

Jag tror inte att de är till nån hjälp.

Okej.

Ursäkta språket...

Du är ju präst och allt...

Men du är en jäkla idiot om du låter henne gå.

Hör på...

Vi har haft våra svårigheter, men du gav aldrig upp om mig.

Fast du är skumögd såg du bättre än jag.

Så låt mig tala klarspråk.

Rosita är det bästa som har hänt dig sen hela skiten började,

så tänk länge och väl på det här,

innan du kastar ut bebisen med ordspråkets badvatten.

Men jag är inte pappan.

Mina känslor får inte komma i vägen för barnets bästa.

Det är inte upp till dig.

Eller till Siddiq.

Det är hennes beslut, egentligen bara hennes.

Jag medger att jag inte riktigt förstår det, men Rosita älskar dig.

Inte Siddiq.

Och absolut inte mig, trots att jag är kär i henne ända ner i tårna.

Så...

...lägg dina komplex på is och få det att fungera. För hennes skull.

Ni älskar varandra. Sluta slösa tid, för i slutändan det är allt vi har.

- Tid eller kärlek? - Både och.

Vad är det här?

En försoningsgåva till Rosita från dig.

Jag hittade benkläder med superstretchig midja

till hennes snart växande brödkorg.

Tack.

Inga problem.

Vet du varför din vän följde efter dig?

Han är inte min vän.

Han satt i cellen bredvid. Jag vet bara vad han heter.

Henry.

Du sa inget om nån Henry.

Han verkade inte värd att nämna.

Han tyckte att det var värt att riskera livet för att leta efter dig.

Jag spelade hjälplös och han gick på det.

Han är nog dummare än jag trodde.

Underskatta inte dig själv.

Du kanske bara är bra på att ljuga.

Vet du varför jag litar på djur?

De ljuger inte.

Du var tvungen att ljuga.

Och de med.

Det är så de gör.

Det är bara ord.

Luft.

Inget mer.

Kom ihåg det.

Du är tillbaka där du här hemma.

Är det här ert läger?

Det är hemma. För nu.

Skaffa en ny hud till henne. Ta med dig honom.

Välkommen hem.

Jag är förvånad över att det dröjde så länge.

Jag vill ha svar. Och jag har hört att du bara ger dem till mig.

Så, berätta.

Vad fan kom du tillbaka för? Det kan inte ha varit för ingenting.

Det var inte helt och hållet Gabes fel att jag tog mig ut.

Man kan inte hålla en stor hund inlåst för evigt.

Förr eller senare flyr han.

Ja, men du flydde tillbaka. Vad för sorts hund gör det dig till?

Jag är glad att du frågade.

Jag var hemma hos dig.

Jag kunde ha väntat där och krossat skallen på dig när du kom hem.

Jag skulle ha kunnat krossat massor av skallar.

- Men det gjorde jag inte. - För då skulle du ha varit död.

Du är ett rövhål, ingen idiot.

Nej, jag tror att du bestämde dig för att ta chansen där ute,

men att du blev utspottad.

Så du tvingades släpa din patetiska röv tillbaka hit.

Visst är det så?

Du har rätt i att världen har förändrats.

Men saken är den...

...att det har jag med.

- Vad vill du? - Om du inte tänker döda mig...

...kanske du kan lära dig att lita på mig lite grann.

Åh, jäklar. Jäklar...

Du valde överlevnad före hämnd, och tror att det får mig att lita på dig?

Jäklar. Om det att komma med nytt skitsnack räknas som förändring,

får jag gratulera dig. Du är en ny människa.

Du håller mig här för att påminna alla om

hur barmhärtig den store Rick Grimes var.

Men jag kan vara så mycket mer än det. Jag kan hjälpa dig.

Jag behöver inget av det du säljer.

Du har nåt riktigt bra på gång här, men du börjar tappa taget.

Det handlar bara om tid innan du tappar kontrollen...

- Var får du det ifrån? - Mitt fönster mot världen...

...är precis utanför ert mötesrum. Jag är inte döv.

Du har hört fel.

Du...

Jag menar bara att jag vet en del om hur man håller ordning på folk.

Jag kan vara ditt bollplank.

En ledare till...

- ...en förre detta ledare. - Jag är inte chef här.

Men, kom igen.

Du skrev visst nån sorts konstitution som tydligen ger makten åt folket.

Ändå är det du som har den och som fattar alla beslut.

Jäklar. Snacka om taskspel.

Det är inget taskspel. Och du vet inte en skit om vad som pågår här.

Jag vet att en bra ledare vänder allt till sin fördel.

Jag är ledsen, Negan.

Om det är därför du kom tillbaka... skulle du ha stannat kvar där ute.

- Michonne... - Vänta! Jag är inte klar.

Nu ska vi binda dig medan vi förstärker låset.

Sen ska fönstren stängas.

Fan.

HAN HITTADE DEM.

Ja.

Ja, det blev tumult.

De hittade honom.

Duktig vovve.

Vad?

Ja. De gick åt det hållet.

Snyggt.

Hunden.

Kom.

Loss.

Stygg vovve.

Du undrar varför vi gör så här.

Varför vi gömmer oss bland dem.

Varför vi blir till dem.

Ni är inte som de.

- Ni är inte döda. - Men civilisationen är.

De starka anpassar sig.

De svaga dör.

Precis som naturen avsåg.

Så det var det som hände i dag?

Att du lät de svaga dö?

Vi hämtar inte de som förloras.

Det har vi aldrig gjort.

Förrän din unge blev tagen.

Vi släppte två av deras mot din flicka.

Jag gillar inte den matten.

Nu vet vi vem de är.

Var de är, vad de har.

Vi vet att vi vinner om det blir konflikt.

Bytesaffären var värt det.

Om du har problem med att jag är ledare,

vet du vad du ska göra.

Jag utmanar dig.

Du har inte längre vad som krävs för att leda.

Tror du att du är den som ska ersätta mig?

Och bli den nye Alpha?

Du ändrar reglerna igen.

Du har rätten...

...att när som helst utmana mitt ledarskap.

Och jag...

...har rätten att försvara det.

Jag vet att det var du!

- Vad håller du på med? - Jag såg dig i skogen.

Du konspirerade med din pojkvän.

- Va? Nej, det gjorde vi inte. - Jo då, det gjorde ni.

Det är inte han som utmanar, det är du.

Du ledde oss in i fara.

Nu när pojken är här, är vi fortfarande i fara.

Hans folk har redan dödat många av de våra.

Var är hämnden för det?

Du har inte svikit mig.

Du har svikit oss alla.

Har jag svikit er?

De följer mig av eget fritt val.

För jag gör dem starka.

För jag håller dem vid liv.

Jag.

Jag vill inte slåss med dig.

För sent.

Gråt är för de svaga.

Hur var träningen?

Bra.

Du måste ha kommit dit sent.

Eftersom du stod på trappan utanför fängelset för en timme sen.

Bara några minuter.

- Varför spionerar du på mig? - Det gjorde jag inte.

Jag skulle träffa Negan.

Har du pratat med honom?

- Varför? - Jag tycker synd om honom.

Han är inte din vän, älskling.

Så klart inte.

Om han inte är din vän, varför pratar du då med honom?

Han lyssnar på mig.

Alla gör inte det.

Jag vill inte att du är i närheten av honom igen.

Varför inte?

Det finns ett skäl till att han sitter i en bur, Judith. Han är ett odjur.

Nej, det är han inte! Han är en människa.

Men han har gjort hemska saker.

Han har dödat folk.

Folk som jag tyckte om. Folk som din pappa tyckte om.

Och om vi nånsin släpper ut honom, börjar allt om igen.

Men mamma, han kom ju ut. Han är inte sån längre.

Jag förstår varför du vill tro det.

Men folk förändras inte på riktigt.

Det gjorde du.

Gå till dit rum.

- Varför? - Jag behöver vara ensam en stund.

Ta av mig min mask.

Det är åratal sen nåt sånt hände senast.

Det kändes annorlunda nu.

Flocken tror på dig.

De lever tack vare dig.

Det är bra att påminna dem om det.

När Lydia var tre år släppte jag henne med blicken en liten stund.

Jag minns inte varför, men jag hittade henne i ett skåp

intrasslad i plasten från kemtvätten.

Plasten drogs in i hennes mun...

...och jag bara stod där och såg på...

...när hennes hud blev blå.

Hon föll till golvet.

Jag slet bort plasten från hennes ansikte.

Och när hennes andning blev stadigare...

...frågade jag henne om det gick bra.

Hon nickade.

Sen slog jag henne hårt

för att hon skulle komma ihåg att aldrig göra om det igen.

Man måste göra allt som krävs för att skydda dem man älskar.

Till och med från sig själva.

Vi måste skydda oss mot utsidan också.

Vi måste vara beredda när de kommer efter pojken.

Det är vi redan.

Att ha honom ger oss en fördel.

Han kan vara användbar med Lydia också.

Om hon känner nåt...

...för nån som han...

...från ett ställe som det där...

...så måste du veta det.

Då tar vi reda på det.

Lämna det där. Vi kommer till er.

- Hej! - Hej, Gracie. Är din pappa hemma?

Pappa, det är Michonne!

Hej.

Gracie, gå in och lek, okej? Jag kommer snart.

Vad står på?

Jag ville tacka dig.

För stödet på mötet. Det var säkert inte lätt.

Det var det faktiskt.

Alla var med och bestämde reglerna.

Vi var överens om att följa dem.

Efter ett tag var det nog lätt att glömma varför vi hade dem.

Men allt som har hänt på sistone...

...fick mig att minnas.

Jag uppskattar det.

Därför ville jag berätta det för dig först.

Om Rådet vill ha en ny omröstning om att skicka en delegation till marknaden...

...lägger jag inte in mitt veto.

Men de där med hudarna, då?

Om de våra stöter på dem, riskerar de sina liv.

Jag tycker att det är en dålig idé.

Men, folket kan värdera riskerna och välja.

Det är deras rättighet. Det står i förordningen vi enades om.

Det var det vi svor att skydda.

Och...

...det är för Kingdoms skull.

Bara vi inte får ångra det här.

Nej.

Hoppas inte.

Hej.

Va?

Var...?

Ta upp den.

Ta upp den.

Och nu...

Döda pojken.

Va?

Du var inte borta länge. Men det kanske var tillräckligt länge.

Tillräckligt länge för vad?

För att glömma vilken sida du står på.

Snälla...

Var inte svag, som din pappa.

Du vet vad hur det gick för honom.

Ja, jag vet hur det gick för honom, mamma.

Döda honom. Eller så dödar han er båda.

Du bestämmer.

Kom igen.

Väktare!

Lydia, vi måste gå.

Håll ner huvudet. Vi drar.

- Inte utan Lydia. - Nej, flickan stannar.

Då gör jag också det.

- Henry... - Nej.

Jag lämnar inte dig.

Jag gör inte det.

- Nu! - Kom.