Original subtitles

Albert. Så ja.

Duktig pojke, Albert!

- Vilken skit, va? - Ja, det är bara skit!

Mata honom inte dessa. De är bara salt och nitrit.

Du borde inte heller äta dem.

Att äta är som att prata. Det definierar dig som människa.

Dessutom definierar det din existens i världen.

Och jag existerar inte om jag äter chips?

Du är passiv och slukar allt framför dig. Som Albert.

Olydnad är verkligt mod idag.

Så varför lyder jag dig?

Det är annorlunda. Jag är inte systemet.

Duktig pojke.

- Här. Ta på dig den. - Glöm det, pappa. Den stinker bläckfisk.

Ansträng dig när du för en gångs skull följer med.

- Dessutom är vi sena. - Jag sa ju att jag hade planer.

Spela spel med dina fåniga vänner?

Du sa att jag inte behövde följa med.

- Utan mig hade du varit i tid. - Du skämtar!

Du visste att vi hade en viktig tid på sjukhuset och sedan...

Vänta, Émile, Vad fan?!

För fan! Émile!

Hoppa in i bilen!

- Lägg av! - För i helvete!

Vi har en tid bokad, punkt. Jag vill inte bråka...

- Lugna ner dig! - Rör mig inte!

Era jävlar!

Stanna!

Kom tillbaka!

Kom nu, Émile.

Kör!

- Underliga tider. - Så sant.

- Sluta. Sluta störa andra. - Ingen fara.

Herr Marindaze.

Émile.

Hej, François. Hej, Émile. Trevligt att se dig igen.

Så... Lana blir bättre.

Väsentligt bättre. Tre veckor sedan hennes senaste anfall.

Jag vill inte ta ut segern i förskott, men behandlingen verkar fungera.

Vi är övertygade om att vi kan stabilisera hennes tillstånd.

De är de första goda nyheterna. De andra är...

Mottagningscenter Syd öppnar tidigare än planerat.

Din fru flyttas i maj med våra andra patienter.

Maj i år?

- Flyttar ni med henne? - Visst. Självklart.

Jag kontaktade en kollega som hittade en skola åt Émile.

Vi jobbar på det och tar hand om allt.

Du sa att vi skulle prata om det först.

Émile, södern är fantastisk. Flytten kommer göra oss gott.

Jag har ju sagt att människan inte är stillasittande.

Den livsstilen blir vår död. Centret är en möjlighet.

Med den bästa behandlingen, kan hon så småningom komma hem.

- Det är det viktiga. - Blir hon normal där?

Dessa mutationer...

...är ett nytt fenomen. Det är komplicerat.

Jag erkänner att vi famlar i mörkret, men vi närmar oss.

På två år har vi gjort framsteg i att förstå sjukdomen.

Så förlora inte hoppet.

Du säger att läkare är kvacksalvare och nu håller du med dem.

Jag har inte sagt det. Inte med så många ord.

Läkaren råkar ha rätt.

Det är en tidsfråga. Vi löser det till slut.

- Rabies, pesten, mässling. - Och ebola? Diabetes?

- Förkylningar? Ingenting. - Du hörde vad hon sa.

- Behandlingen fungerar. De gör framsteg. - Stora. Din mamma är lugn.

Det går inte att jämföra med innan din pappa tog hit henne.

Innan ni tog in henne. Med våld. Jag tog inte in någon.

François, för hundrade gången, att behålla henne var inget alternativ.

Varför är du så nedlåtande? Han läser faktiskt på.

Jag är inte nedlåtande. Situationen blev farlig.

"Född att inte orsaka besvär, förlora aktning eller tålamod."

René Char sammanfattade det.

Besök din mamma?

De har tunnat ut det. Det är mycket bättre nu.

Man ser den bortre delen nu.

Går du fortfarande på promenad?

Du behöver frisk luft.

Émile...

Jag är strax tillbaka. Vi ska ingenstans.

Vad väntar du på? Prata med henne.

Hon förstår ändå ingenting.

Le.

Hon är din mamma.

Titta, där är det.

MOTTAGNINGSCENTER SYD

Det är ju toppen! Skåp och hela kalaset.

Vilken magnifik stuga!

- Känner du den friska luften? - Jag känner att du behöver duscha.

Var inte så surmulen. Det är bara tillfälligt.

- Det är coolt för att vara tillfälligt. - Släpp mig!

Albert, pang!

Så...

Vi har en ny student året ut.

Jag vill att ni ger honom ett varmt välkomnande.

Något att säga?

Ja, jag heter Émile. Trevligt att träffa er.

Jag är bara här i två månader, men jag ser fram emot att lära känna er.

Heter du Émile? Hatar dina föräldrar dig?

Lustigt.

Tack, Victor, för den konstruktiva kommentaren.

- Har du blivit relegerad? - Nina!

Det är konstigt att du dyker upp nu. Orsakade du problem?

- Nej, min pappa flyttade för karriären. - Vad gör dina föräldrar?

- Min pappa är kock. - Och din mamma?

Min mamma är död.

Tack, Nina.

Émile, du kan sätta dig.

Snyggt jobbat, Nina. Lagom pinsamt.

Förra veckan läste vi Faidra. Hann ni...

Nina, jag hoppas att det är relevant.

Till Émile... Ta inte illa upp, du är ny och jag var nyfiken.

Min ADHD gör att jag säger saker rakt ut.

Tankarna rusar och sedan får jag dåligt samvete.

- Okej, det är ingen fara. - Vad kommer ärret ifrån?

Blixten.

- Vad är din favoritmusik? - Det räcker. Kan vi gå vidare?

Tack.

Så, Faidra. Förra veckan diskuterade vi definitionen av katarsis.

Kan någon berätta vad det betyder?

Jordan vill dra monologen från Faidra, men är för blyg för att fråga.

Det vore ett nöje, men lägg av, Victor.

- Lagar du inte mat? - Lagar mat, serverar...

På ett sånt här ställe måste man sköta flera roller.

- Naïma, det här är min son, Émile. - Hej, Émile.

- Det doftar jättegott. - Tack.

Lillkillen är här!

Jag är Jacques. Din pappa säger att du är en bra kock.

- Om det betalar bra. - Väldigt pragmatiskt.

- Trivs du här? - Ja, staden och så är coolt.

Den har sin charm förutom det nya betongcentret.

- Ja, med sina monster. - Exakt, hur som helst...

François, tar du hand om kanoterna?

Ja. Strax tillbaka.

Serverar ingen?

Är du rädd för varelserna?

Det finns inget att frukta.

Vädret är uppåt väggarna!

Ser du molnen?

Fan!

Helvete!

Jävla stuga!

Väckte jag dig?

Lägg dig. Det är sent.

Fan!

Ett, två, tre...

Kom igen, samtidigt.

Lite till.

Hallå? Ja, det är jag.

Hur så? Vänta.

Jag förstår inte. Vad hände? När?

Var?

Kör vidare.

Pappa, vad gör du?

- Hallå! - Pappa, vad fan?

- Stanna! - Pappa! Släpp mig!

Stopp!

- Släpp mig! - Ni måste härifrån!

Släpp mig! Var är min fru?

- Låt oss vara! Släpp mig! - Lugna ner dig!

Vad handlar det här om?

En civilist och hans grabb. De söker efter hans fru.

- Hon är ett kryp. Jag menar, en varelse. - Ett offer.

Sergeant Julia Izquierdo. Ni är i goda händer.

- Hör du mig? - Pappa!

- Vad hände? - Bussen körde av vägen.

Stormen föll ett träd på vägen.

- Vad heter din fru? - Marindaze, Lana.

Vi har inte hittat henne än. Över 40 saknas. Vi har bara börjat.

- Izquierdo! - Kommer.

Min kollega tar era uppgifter.

- Vilka uppgifter? - Allt vi behöver för att hitta henne.

- Vi jobbar på det. - Tack, sergeant.

- Din t-shirt. - Min t-shirt?

Hennes luktsinne är förstärkt. Hon kommer att känna doften.

- Och hittar oss. - Mamma kommer inte tillbaka.

Jag förstår, men du har fel.

- Ge mig din t-shirt. - Nej, det gör jag inte.

Okej, gå in till värmen. God natt.

Fan!

Vad fan sysslar du med, pappa?

Det blir nog undantagstillstånd på grund av krypen.

Fler utegångsförbud och jag tar livet av mig.

Jag hörde att de fångade en i stan. Det var poliser överallt.

- Jag skulle vilja se en. - Allvarlig?

Gick det bra?

Hej.

- Redan trött? - Ja, jag sover dåligt.

Ja, slokande ögonlock! Upp med dem!

Fattar du inte? Ja, slokande ögonlock! Upp med dem!

Idrottskläder obligatoriskt, Marindaze bär kofta. Hitta misstaget!

Längre steg. Högre knän.

- Man lobbar inte en diskus. - Kom igen, jag försöker mitt bästa.

Alla har en aktivitet, Marindaze slår rötter. Hitta misstaget.

Misstaget är Marindaze.

Marindaze, dragkamp med det svagare laget.

Vakna och visa entusiasm! Av banan! Folk springer där!

Dra! Hårdare! Kom igen, flickor!

- Dra, Nina! - Hårdare!

Svagt. Spänn musklerna!

Kom igen, ge inte upp!

Vad nu?

- Han är ensam. Dra! - Kom igen, flickor, dra!

Killar, hjälp er kompis.

- Dra! Vad gör ni? - Vad tror du?

Så där! Utmärkt!

- Ni är värdelösa. - Skitstövel.

Bra jobbat, Marindaze. Kom till festen på fredag.

Det är hos mig!

Mokhtari blir glad då. - Eller hur, Mokhtari?

Jag måste gå.

- Vad är det med honom? - Är du okej?

Vad fan är det?

Émile, det är pappa. Jag jobbar ikväll, men lagade lasagne.

Värm den bara; inte i mikron. Älskar dig.

Ska du dra ut i krig?

Och du öppnar ett stekhus?

Fick du mina meddelanden? Jag ringde 15 gånger.

- Uppdaterade ingen dig? - Nej.

Jag beklagar, men vi söker inte längre.

- Varför inte? - Jag frågade detsamma.

Jag förväntade mig att jobba dygnet runt, men de skickar in militären.

Och vi ska ge dem husrum och mat, som du kan se.

Bra lagspelare, visst, men det gör mig förbannad efter all träning året runt.

Jag är stark nog att tävla i OS och de skickar mig att köpa korv.

Hur som... "Ära och hemland!"

Ska du dra ut i krig?

Uppfattat. Vi är på plats med Izquierdo.

Insatsstyrkan. Vad har hänt?

Det var ett kryp där borta.

Evakuera lugnt och sansat.

Säkra entrén och töm butiken.

Gott folk, vi...

- Vad gör du? - Lana!

- Lana! - Stanna. Lyssnar du?

Stanna!

Jag har henne!

Vi vill informera om en pågående polisinsats.

Vänligen bege er till kassorna. Tack.

Var inte rädd.

Evakuera, herrn. Vi tar hand om det.

Kommendören tackar dig för din insats.

Vad är sakerna egentligen till för?

Camping.

Visst.

Du vet att man inte får röra sig i skogen.

Ja.

Sergeant!

Julia.

François.

Bonnell, i bilen.

Upp och hoppa. Det stinker härinne.

- Hörde du inte klockan? - Sluta, pappa!

- Hörde du inte? - Ut!

- Ut! - Fan, det stinker!

- Sätt fart. Jag vill prata. - Jag kommer.

KOMMER DU TILL JORDAN PÅ FREDAG?

Du åt inte lasagnen. Är du sjuk?

Nej, jag var inte hungrig. Vad är allt detta?

Sätt dig.

- Hänger du kläder på buskarna igen? - Det finns överlevande. Jag såg en.

- Vi börjar söka till helgen. - Såg du överlevande?

Vi triangulerar härifrån och söker västerut, bort från floden.

Tro mig. Vi hittar henne.

Jag ska på fest på fredag och blir sen.

Det här är ingen förhandling. Du följer med. Festen kan vänta.

Jag förstår.

Okej, men bli inte sen. Du behöver sju timmars sömn.

Coolt, va? Vi anordnar ofta fester här.

Jordans föräldrar är rika och aldrig hemma. Här.

Cirkulära rörelser är tuffa.

Man kan inte röra sig fritt i rustningen.

- Varför provar du inte en riktig sport? - Det är en riktig sport.

- Den här är grym! - På Johannes Döparens dag...

- ...ska jag utkämpa en duell. - Riktigt cool.

Försiktigt. Den är känslig.

- Vad är Johannes Döparens? - En traditionell fest med korv.

- Kommer du? - Jag står i baren, så jag missar showen.

Ingen show, en duell. Lederna är otillåtna slag.

Det blir inställt på grund av varelserna.

- Är du okej, Maëlle? - Vart ska du?

Det är inte säkert att det blir inställt.

- Det är inte det... - Vad är det då?

Igår såg jag en.

Efter italienskan, inte långt från stadshuset.

Det var en kvinna med ett fruktansvärt ansikte.

Saker kom ut ur hennes mun, som hos en insekt.

- Jordans mamma. - Hon såg på mig.

Jag svär, hennes ögon var fyllda av hat.

Vänta, stadshuset? Du har inga lektioner i närheten.

Tror du mig inte? Du är inte på min sida.

Jo, jag tror dig, men vill ha fakta.

- Okej, Émile? - Är det lugnt?

- Han är bara dragen. - Han mår inte bra.

- Jag klarar mig. - Här. Under tungan.

- Otroligt! - Vilken kåtbock!

- Vad ohygieniskt. - Vi har förlorat Émile.

Är du okej, Émile?

Vad var det?

- Lägg ner den. - Vem vill klippa ett kryp?

- Käften. De är levande varelser som vi. - Sluta predika. Jag spetsar dig.

INGA KRYP ÄR VÄLKOMNA!

Vad är det?

Vad fan är det?

- Pappa, nej. - Kom igen, jag är din pappa.

Jag är klar att åka. Jag väntade på dig.

- Kom du hem sent? - Nej. Jag ska bara duscha.

Skynda dig. Vi åker om tio minuter.

Hitta henne, Albert.

Jag sa ju åt dig att stänga av den. Polisen är här.

Kom.

Pappa, hur kände du när mamma började förändras?

Du vet citatet av René Char?

"Född att inte orsaka besvär, förlora aktning eller tålamod."

Men äcklade det inte dig?

Nej, det var bara annorlunda. Vi konfronterade det tillsammans.

- "Konfronterade"? - Det är ett talesätt.

Hon var fortfarande sig själv. Ingenting förändrades.

- Kysste du henne? - Ja, det gjorde jag.

- Trodde du att det kunde fortsätta så? - Kan vi fokusera på nuet?

Är du arg på mig för att de tog henne efter att hon slagit mig?

Jag är arg för att du slaktar verb och slukar massproducerad salami.

Du köpte den.

Lana!

Superdiskret med polisen här.

Fan!

Tack.

Kolla i dörrfacket.

CD 2000 och något.

- 2003. - Första låten är din mammas och min sång.

Jag bjud upp henne på byfesten.

Hon sa att det var löjligt, men det är hennes favoritlåt.

- Galet. - Öppna fönstret. Låt henne höra.

Högre!

Mamma!

Fan!

Albert!

Émile!

Undan!

Kom.

- Spring! - Kom igen.

Pappa, sluta! Se upp vart du kör!

Jag fattar fan inte. Jävla kryp!

- Vart kör du? - Till sjukhuset.

Glöm det. Det är bara en skråma. Stanna bilen.

- Du är galen. - Pappa!

- Vad gör du? - Stanna!

- Idiot! Vad säger vi på akuten? - Förolämpa mig inte. Hoppa in.

- Okej, vi åker inte dit. - Lovar du?

- Hoppa in! - När du är lugnare.

Nöjd nu? Hoppa in.

Jag tyckte jag kände igen bilen.

Är din son okej? Émile, var det?

- En liten olycka. - Min hund bet mig.

Vad hände här?

Varelserna attackerade ridskolan. Rena massakern.

Eller hästakern, snarare.

- Då får du ju se lite action. - Massvis. Vi dirigerar trafiken idag.

Kom tillbaka!

- Se till att få såret undersökt. - Vi ska till sjukhuset.

Nej, inga sjukhus. Jag vägrar att åka dit.

Parkera längst bort.

Det blöder igen. Det var ett rejält sår.

- Hur fick du det? - Min hund bet mig, som vi sa.

Han fick dig rejält. Om han försöker igen...

...så avlivar vi honom.

Hunden, inte barnet.

Skynda på, Laborde.

Behöver du luft?

Bor du i trakten?

Rappa på, Laborde.

- Din grill var populär. - Jag antar det.

- Löjtnant. - Izquierdo. Har du besök?

Ljudisolerat rummet?

Stämningen går utför.

- Jag behöver nog en förändring. - Vad?

En förflyttning.

Fråga bara om du behöver hjälp.

Hjälp med vad? Nej, allt är som det ska.

Andas från magen när du är stressad.

Så. Nu åker vi.

Vi ses snart.

Dumma byracka.

Du lever. Vad bra.

Jag ringde. Vi blev oroliga. Inte för att du bryr dig.

- Vad är det? - Släpp mig! Fråga innan du rör någon!

Mokhtari och vän!

Svik mig inte nu. Betygen står på spel.

- Katoden är väte, eller hur? - Ja.

Hjälp mig. Jag måste fan göra allting själv.

Vad mäter spänningen? Den där?

Käften!

- Det går bättre om du använder pedalerna. - Lägg av.

Jag betedde mig likadant innan jag fick min ADHD-diagnos.

Vid sju års ålder fick jag ett stort sammanbrott.

Jag hade velat haft någon som tog hand om mig då.

Ledsen att jag stack häromnatten. Och för att jag slickade din arm.

Följ med hem till mig?

- Känner du igen det? - Ja, det är...

Låt mig tänka. Det påminner om så många låtar.

Ljuddämparen förändrar allt.

Musikskolan ville ha tillbaka den för tre år sedan.

- Du har en riktig talang. - Väldigt lustigt.

Tidigare var jag uppslukad av det. Det finns mycket jag vill göra.

Som valet av högskola nästa år. Det stressar mig.

Jag kan inte välja. Jag vill göra allt.

Här...

- Får jag ta något att dricka? - Varsågod.

Vad är det?

Den låg på utanför min dörr efter festen.

Det är en nötskrika. Fjädern kom från den.

Jag är vegetarian. Döda fåglar är inte min grej.

Jag bad inte om den, jag uppmuntrar inte grymhet mot djur.

Vad ska du göra med den?

De samlar mat till varelserna. Jag kanske donerar den.

Du doftar gott.

Verkligen? Jag har inte duschat.

Kanske därför.

- Jag stinker. - Jag gillar det.

Fan!

Var ni med i kraschen?

Min mamma var också där.

Jag heter Émile.

Och du?

- Fix. - Som i "fixa"?

- Heter du det? - Jag minns inte.

Jag känner inte din mamma och bryr mig inte heller. Du kan dra nu.

Här ute överlever bara de starka.

Tack för maten.

- Så varför stanna med henne? - Det är annorlunda.

Hon följer mig. Stick nu!

- Du kommer dö. - Och om jag gör det?

Om jag inte kan flyga? Vad gör fåglar som inte kan flyga?

Lever de eller dör de?

Jag vet en säkrare plats.

Det är inte långt.

Toppen, rena träsket. Vill du att jag ska spetsa mig?

De är bara grenar. Jag kan ta bort dem.

Ser du? Det är lätt.

Det måste göra ont, eller hur?

Ryggen.

Du hade tur. Det började inte med ansiktet.

Gör det ont för dig?

Blicken framåt. Det finns mycket att göra.

Nästan färdig.

Bra. Jag tror att det fungerar.

Fan!

Vi sa 20.30 och nu är hon 21. Ring mig.

Ännu en avbokad reservation. Folk är rädda. Rädsla är dagens sjukdom.

Men Johannes Döparen är snart här. Det räddar inte säsongen, men...

- Kan jag lita på er? - Absolut.

Titta.

VAKSAMMA TILLSAMMANS

Traktens företagare kläckte idén.

Jag designade den. Och vi har denna.

Ursprungligen mot vildhundar. Bra, va?

Vad betyder det här?

Qu'aimi las bestias, mes de luenh.

"Jag tycker om djur på avstånd."

Det är gasconska.

- Ursäkta! - Jag kommer strax.

- Naïma, drick med oss? - Jag hinner inte.

Vem där?

Lana?

Lugna dig.

Lana!

Sluta!

Det räcker.

Nej!

Lugna ner dig och lyssna.

Se på mig.

Lämna oss lugnt och sansat.

Kom igen...

Gå.

Förlåt. Jag är strax tillbaka.

Jag borde ha provat något annat.

Sång, kanske.

Min lillasyster lugnar sig om man sjunger.

Var är hon?

Nedströms. Undangömd.

Nå ja, ska vi städa?

François? Är du okej?

- Jag såg henne. Det var hon. - Är du säker?

Ja.

Förlåt att jag är sen. Min cykel blev stulen. Vad har hänt här?

Det är inte bara Frankrike.

Det är ett internationellt nätverk. Kolla siffrorna.

Antal varelser stiger. Mer och mer utan slut.

Det är meningslöst att låsa in dem. Vi måste leva tillsammans.

Har du ätit färdigt?

Lämna skogen till dem; som en stor park.

Samexistera, det är allt.

Men det finns ingen politisk vilja.

Så vad gör ni förutom att trycka tröjor?

- Vi borde börja träna. - Träna för vad?

Stridsteknik, så du är redo om du möter en.

Visst. Jag är ett lätt byte.

Jag kanske fångar en och vi blir vänner.

Pitbulls är ingenting då, jag har Godzilla.

Nej, Godzilla sliter dig i stycken.

Tänk om en av dem dyker upp här.

- Maëlle, det är superstressande. - Har du slutat donera?

Polisen stängde ner donationerna efter det som hände på restaurangen.

- Jävlar! Vidrigt! - Jag var ändå inte hungrig.

- Nej, det är bara en mjölktand. - Visst.

Ytterligare ett tecken på skolans längre standard.

Du är en lägre standard.

Vad sa du?

Ingenting.

Okej?

Kom igen, Fix!

- Det gick bättre den här gången. - Vad menar du?

- Jag är nästan där. - Ja.

Beredd?

De jävlarna skickade mig till en korrigerande operation.

Det var rena massakern.

Hör du min röst?

Hur den förändras? Den blockeras ibland och det gör ont.

För mig är det ryggraden. Jag känner hur benen förändras.

Det värsta är pälsen.

Vargpäls är sträv och kliar.

Tax menar du. Eller pudel.

- Nej. Varg. - Vilket som, så är det patetiskt.

- Det ska komma från dig. - Jag kommer att bli storslagen.

Jag ska bli storslagen!

Grodan!

Hon är ingen groda. En ödla, kanske. Eller kameleont.

Jag gillar det... Grodan.

Skogen är enorm.

Sansa dig, François. Det är bara träd.

Julia!

Tystnaden är inte normal.

Bekämpningsmedel och monokulturer.

- Tomma, utan liv... - Släck lampan.

Okej, kom.

Är du okej?

Lana...

Det går inte om jag är rädd för att förlora henne...

...eller hitta henne.

Andas.

Okej? Kan du komma på fötterna?

- Ska vi vända tillbaka? - Nej.

Du är brutalt stark. Var det polisträningen?

Jag gick en stridskurs förra året. Det var en enkel teknik.

Greppa tag om handleden och sedan...

Fan.

Haft en trevlig kväll?

Inte lika trevlig som din, tydligen.

- Dina? - Nej.

Vad är det? Du beter dig konstigt.

- Visa mig händerna. - Det är korkat.

Så planen är att du dricker och vi stannar ute?

Jag hittade den i skogen.

- Och? - Prova. Se om den fungerar.

- Coolt. Tack, pappa. - Inte så. Cykla.

Nej.

Cykla, Émile. Lägg dig sedan.

Släpp mig!

Jag är här.

Så hur långt har det gått?

- Jag vet inte. - Nej, inte "jag vet inte".

Berätta, så vi kommer någonstans.

Jag hör ljud mycket lättare. Mina naglar, ryggen, päls.

- Det är allt. - Vet någon annan?

- Nej. - Din flickvän?

- Hon är inte. - Vet hon om det?

- Nej. - Vad gör du i skogen?

Om du tar risker, så skiljer de oss åt.

Du skickas till centret och jag kan inte hjälpa dig.

Håll dina rutiner. Gå till skolan.

Lovet börjar om två veckor, så var försiktig.

- Väck inga misstankar, okej? - Okej, inga misstankar.

Vad är det i milkshaken? Den stinker.

En naturlig stresslindring. Den hjälper dig.

Mammas medicin?

- Du kommer bli trött i början. - Och vad händer sedan?

Ska du binda mig till sängen som henne?

Vad kan vi göra?

Jag tänker. Jag tänker.

Sättet som de dumpar patienter på sjukhusen är förjävligt.

De förstår inte. Jag läste hur de gör i Norge.

Det är riktigt smart! Allt är baserat på samlevnad.

Herden och vargen i samlevnad. Det handlar inte om jaga och jagad.

Eller att skapa klyftor. Nej. Vi måste samarbeta.

Det där, exempelvis. Gör inte så.

Jag lovar.

- Lyckligtvis är dina tänder långt in. - Huggtänder snarare.

Snyggt. Klipp dem varje dag. När det kommer till öronen...

Låt håret täcka öronen. Det passar dig.

- Fungerar det? Hör du mig? - Varenda ord, men inte så högt.

- Ta av dig byxorna. - Aldrig.

- Vill du ha hjälp? - Visst.

Visa mig, så tar jag hand om det.

Så där. Vänta fem minuter och skrapa av det.

Och sedan... roll-on!

Ju mer du tar, desto längre tid tar det att växa tillbaka.

Så du bojkottar inte längre aluminium?

Det här är annorlunda.

Fan!

- Är du inte klar? - Ett ögonblick bara.

- Ni har ett fint hem. - Ja, det är toppen.

Hej, Émile.

- Mår du bra? Läker armen? - Ja, han mår mycket bättre.

Han är mycket bättre.

- Är ni buddister? - Ja.

Nej. Nej, det är för doften.

- Jag väntar utanför. - Det dröjer inte länge.

Du påminner om henne.

- Glöm inte... - Oroa dig inte.

Jag tar medicinen och lägger mig. Som du sa.

Bra.

Håll ett öga på honom.

- Hallå? - Oj, det gick inte ens en signal.

- Jag höll i mobilen. Läget? - Inget. Jag ville bara ringa.

Vad gör du?

Inget särskilt. Jag läste på Reddit om en kvinna som kidnappades.

Ett år senare hittade man en bild på henne på en parkeringsplats.

Hon hade glasögon och fotografen var avspeglad i dem.

Han är förmodligen kidnapparen.

Är du där? Jag hör dig andas. Läskigt.

Jag anade aldrig att natten var så högljudd.

Lyssna.

Jag älskar ljudet av natten.

Nina...

Tror du att du hör mig om jag skriker?

Försök.

Jag hörde inte ett pip.

Jag ska försöka.

Fix?

Vad är det?

Vad?

Kan du inte prata längre?

Inga problem. Vi hittar en lösning.

Och snart flyger du.

Vi är tillsammans. Jag är här.

Vad gör du?

Kom ner!

Kom ner, din idiot! Du kommer döda dig själv!

Tack. Hoppas att det smakar.

Snyggt jobbat!

Det suger!

Huset bjuder...

- Ultraljud. - Tack.

Två grisar försvann.

Håll ögonen öppna efter varelser.

- Om det inte var romer. - Byt kanal, Jacques.

- Serverar ölen sig själv? - Jag har rast.

François, din son är här.

Han byter om. Jag sa inget, för det skulle sabba stämningen.

Men att vara tre timmar sen är inte okej. Han får löneavdrag.

Jag ringde 20 gånger.

Förlåt, jag var med några vänner.

- Skitsnack! Vart var du? - Jag ska bara byta om.

Kom igen, jag är okej.

Titta på dina händer.

Din idiot!

Vi var överens. Varför lyssnar du inte?

Varför lyssnar du inte?

Vad gör du?

Sätt dig.

Nej.

Om de kommer på dig så blir du ensam. Fattar du?

Du blir alldeles ensam.

- Försök inte. - Vad skulle du göra?

Vad jag gör? Jag skyddar dig.

Nej, du skyddar mig inte!

Sätt dig.

Är du okej?

Gänget är i baren.

Jag skulle ditåt. Följ med om du vill.

Vi missar inte mycket.

Det slutar med ett bråk och en bilolycka på vägen hem.

För 120 euro ångrar jag att jag kom.

Förr brände man katter på Johannes Döparens dag.

De lade dem i säckar och slängde dem på elden.

Katterna skrek, elden brann. Folket älskade det.

Jag gillar din frisyr.

Ta av den.

Jag visste.

- Tvättar du någonsin det där? - Inte varje gång.

- Äckligt. - Nej, du är äcklig.

- Strunta i pratkvarnen. - Nina!

- Fyra gratisöl, tack. - Här.

- Gott folk, era öl. - Tackar.

- Till ungdomen! - Tack, kompis.

Herdarna! De jävlas varje år...

Jag måste pissa. Ta min.

Vänta. Killar pissar tillsammans. Eller hur, Émilou?

Nina är cool.

- Eller hur, Émile? - Ja.

Jag såg er tidigare på fältet.

Har du för mycket ledig tid?

Hade du kul?

- Vad gör du? - Inte så kul längre?

- Sluta. - Jag hör ingenting.

Den stör krypen, tydligen.

Vad blir du?

En råtta? Apa?

Hör du hur du andas?

Det äcklar mig.

Här borta!

- Ett kryp! - Vincent, vänta!

Var är Émile?

På led!

Kom igen!

Där! Han rör sig!

Jag har honom!

Jag ser den!

Det är jag.

Nej, Fix!

Grodan?

- Pojkens far. - Okej.

Han ska lämna sitt vittnesmål i rummet till höger.

Lyckligtvis hittade vi honom först. Krypen är farliga.

Okej, vi sparar tid. Du gick vilse och råkade hamna där.

Du hade ingen avsikt att hindra några insatser.

- Är vi överens? - Ja, det stämmer.

Tack.

Namn, datum och signatur.

Jag skriver ut en ny.

Kom.

Mamma...

Jag såg henne. Vi träffades.

Minns du när vi åkte skidor?

Vädret var skit, så vi vandrade med de där sakerna på fötterna.

Snöskorna. Jag minns dem och skidliften.

På toppen snöade det. Det var dimmigt och blåsigt.

Mamma och jag försökte hitta Mont Blanc, men sikten var noll.

Plötsligt sa du...

"Majestätiskt."

Det är vackert där. Bergen och snön.

Du menade skidliften.

Alla små bitar, muttrar och bultar och hjulen.

- Jag sa inte det. - Jo.

Gjorde jag?

Vilken fjant.

- Vad? - Ingenting.

Du är vacker.

De stinker.

Besöker du mig på centret?

Du ska inte dit.

Hur snabb är en räv eller en varg?

- Jag vet inte. - 50 km/h. 60 kanske, i vissa fall.

Spring.

Spring, Émile!

Undertexter: www.junefirst.tv