Original subtitles

Det är ett tag sen vi pratade så här.

Säg inget. Jag vet.

Det är jag som pratar mest. Jag ska försöka hålla mig kort.

Men du är uppe sent och du behöver bli uppdaterad.

I dag var det dag 35.

Nu börjar det verkligen arta sig.

För inte så längesen slogs vi för att överleva.

Så är det inte längre.

HÖGKVARTERET

Vi bygger.

Vi växer.

Vi är ännu beredda att hantera den här världen på dess egna villkor.

Men den får inte längre definiera oss.

- Varsågod. - Tack.

Vi börjar få tillbaka en del av det vi brukade vara

och hur saker var före allt det här.

FRAMTIDEN

Allt faller på plats.

Nu slåss vi inte bara för att överleva.

Vi börjar om på nytt.

Du bör vara stolt över det du har gjort här, Henry.

Nån gång när du går över bron med dina barnbarn,

kan du berätta hur den byggdes.

Jag tänker inte tråka ut dem med en historia om nån bro.

Det är inte bara en bro. Vägar är en civilisations livsnerv.

Rom växte och gick under med sina vägar.

Utan den här bron blir det ingen handel.

Ammunition från Alexandria, spannmål från Hilltop och fisk från Oceanside.

Den tråkiga saken förbinder oss allihop.

Var stolt. Och kom tillbaka om en timme för att packa. Vi ska hem.

Glömde du inte nåt?

Tack. Och en sak till.

- Har han blivit längre? Det har han nog. - Han börjar nog snart på college.

Om Kingdom inte hade behövt mig och Henry inte hade haft skolan,

skulle jag ha stannat och avslutat allt själv.

Jaså? Skulle det vara den enda anledningen till att stanna?

- Det kan finnas en till. - Jaså?

Sanctuary är inte redo än.

- Jag ska återvända, sen. - Det var det jag trodde.

- Det betyder ändå inte att... - Jag vet, jag vet.

Sagor slutar med hjältar som lever lyckliga i alla sina dagar,

men i verkligheten, i vår värld, gäller det att hitta de bra stunderna...

...och försöka få så många som möjligt.

Det är bara ett tillfälligt adjö. Jag ger inte upp sagan.

Fan heller.

Med tanke på den nuvarande vårfloden lär vår temporära vall

bara stå emot i ytterligare sex till nio dagar.

- Sen blir det lervälling av allt. - Hur snabbt kan vi förstärka den?

På sex till nio dagar, men om vi lägger manken till kan det gå fortare.

Bra. Jag pratar med förmannen.

Spanarna är tillbaka. Horatius kommer att passera nära oss.

- Hur stor är flocken? - Ett hundratal.

- Ska vi skjuta upp sprängningen? - Nej, då drar vi till oss nästa flock.

- Margaret. - Precis. Och den är fem gånger så stor.

- Är sirenerna på plats? - Japp.

Då spränger vi bort skredet. Om flocken kommer, styr vi om den.

Okej. Jag meddelar dem.

Nåt nytt om desertörerna?

Vi har förlorat ytterligare en Savior. Totalt sex den senaste månaden.

- Jag pratar med Carol om det. - Uppfattat.

Tur att det inte är infekterat. Kom direkt nästa gång.

Jag vet. Jag kände mig bara så dum.

Att hamna här på grund av att man skalar potatis...

Det är ännu dummare att få kallbrand.

- Hur går det för stjärnskottet? - Redo att ta sig an allt.

Bra. Hon ska få chansen.

Du måste åka hem. Det är nåt virus som grasserar.

- Okej. Jag följer med nästa eskort. - Va? Ska han åka?

- Aj! - Förlåt.

Det är lugnt. Jag fixar det.

Jag vet.

Den sista punkten: Mat. Eller bristen på mat.

Alexandrias lager är på upphällningen.

De har försett både lägret och Sanctuary.

- Det lilla vi har blir mindre för var dag. - Ja. Michonne jobbar på det.

Lugn.

Duktig pålle.

Hej. Kommer du ensam?

- Från Sanctuary, ja. - Fick du reda på nåt?

De skickade etanolen förra veckan, som utlovat.

- Den har inte kommit hit. - Ja, Jesus sa det.

- Jag vet inte vad som har hänt. - De kanske ljuger?

Jag tror inte det. De som skötte leveransen kanske

överraskades av vandrare eller deserterade, men vi behöver maten.

Kan du skicka tillräckligt så att de klarar sig tills vi har löst allt?

Det kan vi göra. Vi har ett överskott.

Ja, men hur länge? Innan vi får bränslet...

...rör sig inte den där traktorn.

Då blir fälten inte plöjda och då blir skörden för liten.

- Plogen från museet, då? - En smed måste laga den. Jag har ingen.

- Hur länge ska Earl sitta inlåst? - Jag vet inte. Det är inte bestämt än.

Det är första gången för nåt sånt.

Då kanske det är dags att skriva lite regler.

- Lär han göra om det? - Jag trodde inte ens på en första gång.

Du hängde inte honom, bara Gregory. Varför?

- Ska han få gå, som om inget hände? - Nej.

Jag hatar det han gjorde mot dig. Och mot Enid.

Men om grödorna inte planteras för att han är inlåst, straffas inte bara han.

Hilltop klarar sig.

Tills etanolen kommer, behåller vi vårt överskott. Vi lär behöva det.

Det är långt tillbaka till Alexandria. Du får gärna övernatta här.

Tack. Det gör jag.

Kom, jag fixar i ordning åt dig.

Jo, jag gick in i rummet när hon hade vaknat.

Jag lyfte upp henne och så exploderade blöjan över hela mig.

- Det låter underbart. - Helt fantastiskt. Du får se.

Va? Du skulle bli en jättebra pappa.

Visst...

Tack, grabben.

Tack.

- Vänta, jag är fortfarande törstig. - Nej, det räcker inte.

Ta en paus, grabben.

Släpp den!

Det är lugnt. Jag fick också stryk av ett barn en gång. När jag var sex år.

Han gör bara sitt jobb. Fortsätt du med ditt.

Säg inte åt mig vad jag ska göra. Du är inte min barnvakt längre.

Jag har tänkt fylla ut lagren med hjälp av utgångna konserver och kryddor.

Vi kokar gammal ketchup och tillsätter nya gurkor, så får vi gazpacho.

Hallå! Lägg av!

Lägg av! Nu!

Nu räcker det! Det räcker.

Fortsätt jobba.

- Ska det svinet komma undan? - Bara några dagar till.

Jag gillar det inte heller, men vi har bråttom.

Han är stark. Saviors utgör halva arbetsstyrkan, och många har stuckit.

Ja, för så gör de. En del av dem kommer aldrig att rätta sig efter dig.

Daryl har rätt. De har aldrig behövt leva ihop.

De kan inte bara glömma vad som har hänt.

Det har inte varit lätt. Jag vet.

Och det lär det inte vara på länge,

men det handlar inte om att glömma utan om att gå vidare.

Allihop. Tillsammans.

Om vi gör det, kommer de att förstå att vi står på samma sida.

Gör vi det?

Står vi på samma sida?

- Säg det, du. - Det har jag försökt att göra.

Men du verkar inte vilja höra.

Daryl!

Det är komplicerat.

Det har varit annorlunda sen Gregory. Kanske redan före det.

Prata med honom.

Vad ska jag säga?

Jag fattar vad du vill, och det är det rätta.

Men en del av dem är kanske inte redo för det.

EN NYCKEL TILL FRAMTIDEN

Ni kan inte låsa in honom så där. Hon säger inte ens för hur länge.

Hjälp mig.

Jag kan inte låta dig gå dit utan Maggies tillstånd.

- Det är min make. Låt mig träffa honom. - Det ska du få. Men inte i dag.

- När då? Jag förtjänar ett svar. - Snälla, Tammy...

- Nej, berätta när jag får träffa min make. - Jag är ledsen...

Min son är död. Min make är inlåst. Ingen pratar ens med mig.

De vet inte vad de ska säga.

Jag har inte mycket, men jag har rättigheter. Ska ni ta dem också?

Han försökte döda Maggie. Han försökte döda henne, Tammy.

Ge henne lite tid att komma på en lösning.

Okej. Okej.

Säg till henne att jag inte flyttar mig förrän hon släpper in mig.

Säg det.

Jag har ingen annan. Jag har ingen annanstans att vara.

- Tänker du prata med henne? - Maggie? Hon gör vad hon vill.

- Vad tycker du? - Att det inte är upp till mig.

Men håller du med?

Jag vet inte för vems skull hon hängde Gregory-för allas eller för hennes egen.

Jag är inte emot att hon får träffa sin make.

Prata då med henne. Hon litar på dig, och lyssnar på dig.

Och jag litar på henne. På hennes instinkter, om än inte på varenda beslut.

Ingen har alltid rätt. Inte hon, inte jag och inte du.

Därför måste vi bygga nåt som är större än oss alla.

Högre? Eller lägre?

Lägre, kanske?

Så här?

Ja. Det är hon.

Du är väldigt duktig.

Tro den halvblinde konstkritikern.

Jag gillar det. Det känns intimt. Som om jag är en av er.

Du är en av oss.

Tack vare dig. Och Rick och Morgan. Ni bjöd in mig.

De andra...

De vänjer sig. Ingen litade på mig heller i början.

Jag gav dem goda skäl.

Jag med. Tro mig.

Men Rick bjöd in mig också.

Han är bra på det sättet.

Han är inte den ende.

Tja... det är min uppgift.

Att vara där.

Vi kanske kan ventilera husvagnen, eller ha skolan utomhus tills värmen avtar.

Jag meddelar Bertie.

Tack.

Ett nytt brev från Georgie?

Nej, jag läste ett av de gamla.

Jag tänker på hur mycket hon har gjort för oss,

och hur mycket som återstår att göra.

Funderar du på att förena dig med henne?

Hon lär aldrig tröttna på att fråga.

Jag gillar hennes idéer. Men inte så mycket.

Hon har säkert värsta skivsamlingen nu.

Jag har fullt upp med att skapa en framtid här.

Eller hur?

Eller hur?

Vad är det?

Tammy Rose.

Hon har bett om att få träffa Earl i över en månad.

Är det orättvist?

En del beslut är för stora för en människa att fatta.

Därför hade vi lagar.

- Du har pratat med Michonne. - Hon har inte fel.

Negan, Gregory, Earl...

Du säger inte det, men du tycker att jag har fel om dem.

Du är en god människa.

Goda människor kan vara oense.

Jag har försökt få träffa dig varje dag.

Ingen fara. Jag mår bra.

De behandlar mig sjyst. Det är mer än jag förtjänar.

- Säg inte så. - Det är ju sant.

Nykter i 20 år. Jag drog skam över dig och över minnet av Kenneth.

Du begick ett misstag. Du förlorade dig själv.

Men du kom tillbaka. Du är här nu.

Och jag förlåter dig. Hör du mig?

- Gud förlåter dig. - Åh, Tammy...

Det är inte din förlåtelse jag behöver.

Jag bara...

- Jag saknar honom så mycket. - Jag med. Jag med.

Åh, älskling... Jag saknar honom.

- Vi kanske borde gå längre bort. - Det är lugnt. Lita på mig.

- Skulle du lita på mig? - Efter att du skar mig i ansiktet? Nej.

Tänt var det här!

När jag bad dig bygga cellerna, trodde jag inte att du skulle bli den förste här.

Berätta om drickandet.

- Vad vill du veta? - Hur du hamnade här.

Jag började dricka när jag slutade röka.

Snacka om ironiskt, va?

Jag tappade inte kontrollen. Det var alltid illa.

Jag var full dagen då Kenneth föddes.

Fan... jag minns inte ens första gången jag såg honom.

Jag gick med i Anonyma Alkoholister efter det.

Men...

När Kenny var två, hade vi svårt att få allt att gå ihop.

Jag antar att stressen tog över.

Jag skulle hämta honom från barnvakten...

...när jag såg en pubskylt från motorvägen.

Barnvakten kände hur jag stank whiskey.

Hon ville inte ge honom till mig och försökte ta bilnyckeln.

Jag gav henne inget val. Jag tog min son och satte honom i bilen.

Det nästa jag minns är att jag stod vid sidan av vägen, och att Tammy var där.

Jag antar att jag ringde henne.

Och sa att jag var full.

Hon kom och hämtade oss och körde oss hem.

Jag var säker på att hon skulle sticka, men hon stannade kvar.

Hon sa att jag var sjuk.

Vi lovade att vi skulle hålla ihop oavsett vad. Och det gjorde vi.

Jag drack inget efter det. Jag var inte ens sugen.

I alla fall inte förrän...

Tja, resten vet du.

Tack.

Maggie... Vänta.

Varför hängde du Gregory, och inte mig?

Jag var full och svag, men det jag gjorde mot dig fanns i mig.

Gregory fick mig inte att göra det.

Begick jag ett misstag?

Nej.

Bra.

Mamma gås. Himlens öga här, kom.

"Mamma gås"?

Ta inte illa upp, men dina kodnamn suger. Vi kan bättre.

Rick!

Tara, har du nåt att rapportera?

Horatius kom precis hit. Helt enligt planen.

Okej.

- Då kör vi. - Uppfattat, Mamma gås.

Blåsare ett, sätt i gång.

Uppfattat, Himlens öga. Blåsare ett sätter i gång.

Rick... Carol bad mig kolla upp de Saviors som deserterade.

Jag vill prata med dig om det. Vänta lite.

Hur ser det ut, Tara?

- Vi fick dem. De vänder. - Bra. Håll utkik efter eftersläntrare.

Låt dem passera lägret. Sätt i gång tvåan innan de når virkesupplaget.

Uppfattat.-Blåsare två, var redo.

- Hur var det med Saviors? - Ingen från Sanctuary kom tillbaka.

- Ingen? - Nej. En del hade familjer.

En kille hade en bebis. De stack inte.

Blåsare två, hör du mig?

- Vad har hänt, tror du? - Vet inte. De är rädda och saknar vapen.

Vi avväpnade dem av ett skäl.

Blåsare två. Himlens öga här, kom.

Det är flest av dem här. Och de är rädda.

Om de anser att de är tryggare hemma är det kört.

Jag ser till att de får skydd.

De jobbar åt dig och du skyddar dem. Vem låter det som?

- Blåsare två, kom. Hör du mig? - Vad händer där ute, Tara?

Den andra sirenen går inte i gång.

Om inte flocken stoppas går de rakt in i de våra.

En flock! Stick nu!

- Jösses! Vi måste dra. - Se upp!

Få bort mulåsnorna. - Kom ner hit nu!

Gå! Stick härifrån.

Fortsätt.

- Åh, satan! - Åh, gud...

Kom. Res dig. Kom igen!

Kom igen. Det kommer att bli bra.

- Vi fixar det! Ta honom till lägret. - Okej.

- Hade du inte åkt? - Ni behövde hjälp.

Var är Siddiq?

- Han har åkt. Det är bara jag. - Då är det bara du.

Okej...

- Vi måste amputera. - Finns det inget annat sätt?

För att stoppa blödningen måste vi amputera och bränna såret.

Här.

Vänta...

- Har du nåt mot smärtan? - Det hinner inte verka.

Det måste göras nu.

Ledsen, kompis.

Håll fast honom.

Du klarar det. Gör det!

- Jag skiter i vad du försökte... - Vem skulle ha vänt flocken?

- Walkie-talkien var inte laddad. - Skitsnack.

- Den är soldriven. Kollade du inte den? - Är det mitt fel att radion är kass?

Sluta, Daryl!

Daryl!

Daryl. Jag bad dig sluta.

Vi tar hand om det. Men inte så här.

Det finns bara ett sätt med såna svin.

Du har uträttat stordåd med det här stället.

Jag kom inte hit för att säga nåt annat.

Jag vet varför du är här.

Och jag har funderat på det.

Vi kan prata om allmänna lagar.

Men jag gör det som är bäst för de mina.

Vi med.

Men det som är bäst för alla är nog bäst för Hilltop också.

Kanske det. Jag hoppas det.

Jag bad Jesus att lasta maten, som vi lovade. Allting.

Earl är skyldig oss. Men han återgäldar det.

Han arbetar övervakad. Rådet hjälper mig att bestämma när det ska ändras.

Plogen blir lagad och fälten blir sådda.

Om det är okej att jag frågar... Vad förändrades?

Vet du att min pappa drack?

Han var en god människa.

Om han inte hade fått en andra chans, skulle många ha fått det sämre.

Jag skulle ha varit en av dem.

Men Gregory...

Han fick chans på chans, men slösade bort varenda en.

Maggie...

Jag ångrar inte vad jag gjorde, Michonne.

En del kan sona sina straff.

Men inte alla.

Vem fattar det beslutet?

Det är väl en av sakerna vi måste lösa.

- Du måste hålla din hund kopplad. - Ursäkta?

Du hörde. Din byracka dödade mig nästan, helt utan anledning.

Jag kan din typ.

Jag brukade vara polis. Varje lördag plockade jag upp nån som du

och fick lyssna på hans tirad från baksätet.

Varenda en försökte skylla sina problem på nån annan.

- Jag behöver inte lyssna på det här. - Fel. Stå kvar här och lyssna noga.

Jag friade dig hellre än fällde dig. Men inte nu längre.

Packa dina saker och dra härifrån i morgon bitti. Om jag ser dig igen...

...räcker det inte med några stygn.

Jag skulle inte stanna om du så bad mig. Jag väntar inte till i morgon heller.

Tack.

Bra jobbat.

Blir han bra?

Ja. Om vi kan hindra att såret infekteras.

- Han har fortfarande väldigt ont. - Men han klarar sig.

Det kan du ge dig fan på.

Jag är så ledsen över att det här hände dig.

Vi skulle jobba tillsammans. Jag trodde att vi gjorde det.

Du kunde inte veta.

Jag har pressat alla hårt. Det vet jag.

Jag satte det här projektet först. Du fick betala för det.

Det var det värt.

När de döda började vakna till liv...

...trodde jag att det var slutet på allt.

Men du förändrade allt, Rick.

Ja. Det är inte slutet på världen längre.

Det är början på en helt ny.

Jag kommer alltid att vara glad över att jag var en del av den.

Hör du det där? Det är grodornas parningsrop.

Det måste vara en vild grodfest där ute.

Vilken konstig sak att veta.

Jag växte upp i skogen. Det låter som hemma för mig.

Får jag ställa en privat fråga?

Skulle du inte göra det om jag sa nej?

Vem är kvinnan du fick mig att rita?

Kom igen. Vi ska inte prata om ditt förflutna, men gärna om mitt?

Du får fråga om mitt förflutna.

Be mig bara inte att avslöja mina hemligheter.

Var det vad hon var? En hemlighet? En förbjuden älskare, kanske?

Nej, inget sånt.

Hon var organist i min kyrka.

Jag brydde mig om henne. Väldigt mycket.

Men jag var rädd. Och förlorade henne.

Lever inte präster i celibat?

Jag tillhör den episkopaliska kyrkan, inte den katolska.

Mina löften hindrar inte mig från...

Nå?

Om det inte hindrar dig, vad är det då?

Är du fortfarande rädd? I så fall blir jag väldigt besviken.

- Jag ska stå på vakt. - Gör det, då.

Han sa: "Spotta ut den så får du tillbaka din dollar."

- Kom igen. Kolla här. Och... - Nej, Jerry.

Hela vägen bort hit.

Har du kvar den där ringen?

- Ja. - Jag säger inte ja.

- Jag vill bara prova den ett tag. - Visst, visst.

Nej, inte nu.

- Kom igen. - Nej, jag skojar inte.

Men...

Jag har skrivit ett tal.

Så klart att du har. Du kan läsa det senare.

Det var en jobbig dag.

Den jobbigaste på länge.

En man förlorade en arm.

Projektet sinkades.

Folk bråkade med varandra.

Men oavsett hur illa det var...

När dagen var över...

...samlades de.

Inte alla.

Men tillräckligt många.

De valde att vara tillsammans.

Förstår du vad jag menar?

Oavsett vad som händer...

...ligger det i människans natur att samlas.

Det är bara sånt vi gör.

Vilken fin bild du målar upp, Rick.

När får jag se den?

Aldrig.

Du kommer att dö bakom det här gallret. Det vet du.

Okej, men får jag ingen sista önskan?

Hämta...

Tröttnar du aldrig på att bete dig som om du fortfarande bestämmer?

Gör du?

Tror du att du har läget under kontroll för att de grillar korv tillsammans?

När det slutligen går åt skogen, och det kommer det att göra...

...kom då tillbaka och berätta allt om den dagen också.

Det går jättebra för oss. Utan dig.

Vi bygger en framtid, precis som jag sa.

Åt vem?

Åt Carl?

Du har inte rätt att säga hans namn.

Din familj är borta, Rick. Precis som min.

Den där bron är inte framtiden.

Den är ett monument över de döda.

Du räddar inte världen, Rick.

Du gör den bara redo för mig.

Jisses! Jag dödade dig nästan. Vad fan gör...