Original subtitles

FAMILJENS PRIS

Här står vi nu.

Allt är klart. Mitt rum är tömt.

-Hur gör ni med det? -Jag funderade på ställa in ett löpband.

-Bra idé. -Din mamma vill låta det stå orört.

Hon väntar på att ditt liv ska krascha

så att du återvänder och hon får ta hand om dig för evigt.

-Det är inte sant. -Så skrämmande.

Det har du rätt i.

Okej, jag lägger den här i skåpbilen.

Titta, jag ler.

-Anna. -Hej, Loredana.

Om två veckor är du glad att du slapp dem.

Jag vet hur du känner dig.

När Maya och Pietro flyttade hemifrån var det känslosamt.

-Intimt. -Ja, verkligen.

Ett ögonblick bara för familjen.

-Okej, nu är vi klara. -Var snälla och hälsa på igen.

Åtminstone för att titta på fotboll med pappa. Tvinga inte mig till det.

Visst, mamma.

Jag vill inte lägga mig i,

men varför flyttar ni till stan när det är så vackert här?

Hon har en poäng.

-Hej då. -Hej då.

Hej då.

Hej då, mamma.

Kom nu.

Jag gör lasagne i morgon. Kom på lunch.

Jag skämtade bara.

-Jag skämtade. -Skärp dig.

BIL- OCH SKÅPBILSUTHYRNING I HELA ITALIEN

15 MÅNADER SENARE

Emilio och Alessandra ringer bara när de behöver nåt.

De kommer inte ens på en begravning.

Hon var bara en gammal dam som de hade träffat tre gånger.

Hon var ändå en släkting, mamma.

-Var stark. -Carlo.

-Hej då. -Jag beklagar sorgen.

Det kom som en överraskning.

Hon drack som en svamp i 90 år. Inte konstigt att hon kilade vidare!

Hur mår Alessandra? Det var länge sen sist.

Hon mår bra. Hon kunde tyvärr inte komma. Hon hade…en jobbintervju.

-En jobbintervju? Toppen, vad då? -Ja.

-Tja… Hon sa inget. Hon är vidskeplig. -Heroinlangare.

-Och Emilio, då? -Han skulle gå på en viktigare begravning.

-Han hann inte hit i tid. Ska vi gå? -Jag kommer, mamma.

De ändrar hennes medicinering hela tiden. Hennes humör går upp och ner.

-Okej. Hej då, Anna. -Hej då.

-Hej då, kära du. -Så söt du är.

-Du har rätt. -Håll fast i henne.

Hej då.

Vänta ett ögonblick, är du snäll.

-Är du där? -Ja, mamma.

Toppen. Pappa och jag längtar efter att få träffa dig och umgås lite.

-Samma här. -Gissa vad jag ska laga?

Fyllda pärlhöns.

-Jag är vegan, minns du inte det? -Kom igen, gullet. Det är din födelsedag.

Då ses vi imorgon.

Ale, en sak till, bara. Jag såg din profilbild på WhatsApp.

Den ser ut som om den vore från en colombiansk bordell.

Vad?

Den är fin, för du är ju vacker, menar jag.

-Men vad är vitsen med det? -"Vitsen" med vad?

Att posera halvnaken framför spegeln med munnen…

Dina läppar ser ut som om de sögs ut med en dammsugare.

-Vi ses imorgon. -När kommer du?

-Vad sägs om 13:30? -Varför inte vid 12:00?

Vi kan umgås lite, och du kan hjälpa mig.

-Visst. Vi ses imorgon. -Hej då, älskling.

-Hej då, mamma. -Älskling, vänta…

Älskade Emi, planerna har förändrats. Din syster vill komma vid 12:00.

Du borde nog komma då också.

Vi kan umgås lite. Det blir en kul födelsedag.

Jag kan inte bärga mig. Jag räknar med dig. Hej då, älskling.

MOTSTÅNDET

Det blir toppen…

Grattis på födelsedagen!

-Grattis, älskling. -Grattis på födelsedagen.

GRATULERAR PÅ FÖDELSEDAGEN

DEN ÄKTA ITALIENSKA ESPRESSON

Okej. Jag dukar av bordet.

Jag hoppar inte över maten bara för att du är sur.

Jag är lugn.

Kom igen, de glömde kanske bort det.

-Eller så är de sena. -Sluta snacka skit.

De är ju ungar. De ska ju bryta sig loss från föräldrarna.

Och i just det här fallet står de förmodligen inte ut med er.

Tack, mamma.

Sluta ringa henne, är du snäll. Det är förödmjukande.

Var inte en sån barnunge!

Jag gjorde den. Jag gör vad jag vill med den.

-Tänk om de dyker upp? -Det gör de inte.

De kan äta den ur soptunnan, så som vildsvinen gör.

-Hej. -Hej.

-Jag väntar på Maya. -Så trevligt.

-Kommer inte dina barn på lunch? -Va?

-Fyller inte Alessandra år idag? -Jo, just det! Vilket bra minne du har.

Kommer hon inte och firar?

Nej. Hon vill inte att jag ska jobba ihjäl mig i köket.

Hon bjuder ut oss, som en överraskning.

Så trevligt.

Att komma hem och äta hela tiden måste verkligen vara urtrist, så jobbigt!

Vi gillar det.

Ni från Syditalien, lär ni er att tuta innan ni lär er att gå?

Hej, älskling.

Maya är gravid igen.

Nej.

Är hon inte det? Hon ser gravid ut.

Hej då.

-Var ska vi träffa Emilio? -På en bar nära hans kontor.

Det blir en snabb aperitif för han ska på middag efteråt.

Eftersom vi är nära Alessandra borde vi be henne komma också.

-Hon kommer aldrig. -Vi kan ju försöka.

Okej.

Titta, där är hon.

Hon röker visst! Lögnare. Hon sa att hon hade lagt av.

-Såg du minen hon gjorde? -Vilken min?

En "vad-vill-den-här-jobbiga-jäveln"-min.

-Vad pratar du om? -Inte?

Kom igen.

Titta. Såg du den minen?

Hej, mamma. Jag jobbar.

Röker du?

Nej. Nej, jag röker inte.

Vad är det, mamma?

Vi kom för att ta en aperitif med din bror.

Men jag är på jobbet. Du, mamma, jag…

Jag kan inte komma på jullunchen. Jag glömde helt bort att säga det.

-Vad? -Vad menar du?

Jag ska åka till Paris med Rocco. Förlåt, jag glömde att berätta det.

Hallå? Mamma?

Mamma?

Ska vi åka?

-Men vi är ju här. Vi kan väl säga hej? -Kör nu!

Då åker vi.

Vet du vad som skulle glädja mig till jul?

-Nej. -Hopp.

Jag hoppas att Rocco dumpar vår dotter och att hon krälar hem för att få tröst.

"Krälar?" Väldigt julaktigt.

Och när hon vill bli insläppt

säger du, med ett leende: "Jag beklagar, gullet.

Mamma och jag är inte toapapper att torka sig i röven med."

Eller så säger du det.

Hejsan!

-Hej, älskling. -Hej.

Här är jag.

-Här är de som är strukna. -Tack.

Försiktigt, skrynkla dem inte.

Ta mina smutsiga skjortor. Kan de bli tvättade till på onsdag blir det bra.

Visst.

Det finns nåt som heter kemtvätt.

-Min lön räcker inte till det. -Gnäller du till föräldrarna?

Nej. Det här är Azeglio, min chef.

-Mina föräldrar. -Hej.

-Jag heter Anna. -Just det.

Angenämt. Jag vill berömma er angående er son.

Tack.

Ni måste vara otroligt snälla som inte har adopterat bort honom.

Eller hur?

Jag bara skämtar. Drick inget. Vi har ett konferenssamtal om en timme.

Ikväll?

Nej. Säger jag "om en timme" menar jag "om en timme" imorgon.

Okej, då.

"Okej?" Självklart är det ikväll! Vakna upp, för tusan!

-Kom nu. Ha en trevlig kväll. -Hej då.

-Imorgon… -Hej då.

Oroa dig inte, mamma. Jag är van vid det.

Honom? Nej.

-Jag oroar mig inte för honom. -Vem annars?

Din syster.

Vad har hänt?

Hon åker till Paris över julen.

En sån subba!

Jag skulle inte använda det ordet, men du har rätt.

Och nu, då?

-Vad menar du? -Hon kommer inte hem över julen.

Jag är också inbjuden nånstans, så…

-Vad? Vem… -Jag ska iväg. Vi ses.

Men jag är ju där med mamma och mormor. Du vet…

Just det! Varför inte ha en fin julmiddag den tredje eller fjärde januari?

Vart ska du nu?

Hörde ni inte? Konferenssamtalet. Jag tar skjortorna.

Så där. Hej då, mamma.

-Hej då, pappa. -Hej då.

Vänta lite…

-Är julen inställd? -Vi äter en fin middag den tredje januari.

-Vad gör det? -Julmiddag den tredje januari?

Efter julen är ju allt lammkött på rea.

Kom igen.

-Du suger verkligen! -Lägg av.

Se på dig, då. Du ser ut som en clown i den där tröjan.

Jag gav honom den.

Min pappa fick den i Lappland.

Okej, den skulle passa perfekt där. Den är faktiskt festlig.

Hur mår din pappa?

Bra. Han och hans nya flickvän reser mycket.

Hur är det med Carlo och Anna?

Vet inte. De är arga för att jag inte åker hem över julen.

Jag har inte hört av dem på en vecka. Det har aldrig hänt förr. Hur mår de?

-Jag har inte hört av dem heller. -Verkligen?

Kom igen, det är ingen stor grej.

När det gäller dem är det en stor grej. Det har aldrig hänt förr. Det är mysko.

Eller hur?

-Just det. Jag firar inte jul där heller. -Varför inte?

Jag har också planer…

-Inget. Ingen av dem svarar. -Ring mormor.

-Ja? -Hallå?

Mormor, det är Ale. Sov du? Stör jag?

Nej, jag sov inte. Och du stör faktiskt. Vad är det?

-Jo… Jag är här med Emilio, och… -Vem bryr sig!

Hej, mormor. Vi undrade vad som står på med mamma och pappa?

De svarar inte. Vet du om de är okej?

Mer än okej. Hur skulle ni känna er i deras ställe?

Gamla och uttråkade?

Var inte en idiot. De är inte uttråkade efter vad som hände.

Varför inte? Vad hände?

Det var konstigt.

Har de inte berättat? Moster Teas arv.

Er mamma var så snäll mot henne. Hon förtjänade det verkligen.

-Vem fan är moster Tea? -Hur mycket fick de?

Jag vet inte hur mycket, men det var massor. Hej då, gullet.

Hej då.

Gamlingen från Ceccano.

Va?

PROMETHEUS

Nej, de svarar inte.

Varken på samtal eller sms. Inget.

-Vilka då? -Mina föräldrar.

De är vanligtvis som blodiglar, men nu…

Är dina föräldrar också på dig som om du vore tio?

Mina föräldrar dog när jag var 12.

Jag saknar dem hemskt mycket.

Jag beklagar.

Fortsätt ringa dem,

medan de ännu lever.

-Jobbade du på det här hela natten? -Till 06:00.

Du måste ha somnat vid 02:30,

och haft en mardröm där du var en idiot.

Sen vaknar du helt plötsligt, och här är mardrömmen, på pränt.

Eller hur?

Gör om det till imorgon. Kan du ta och vakna upp?

-Jag pallar inte mer. -Jag förstår.

Om jag hamnade i "Emilio-zonen" skulle jag också vilja dra.

-Det finns gränser. -Vad är "Emilio-zonen"?

Nåt som Marzio kom på.

Det är…

Ja, jag förstår precis.

Din jävel!

Vad?

Vad var det du sa? "Vi åker dit imorgon, jag jobbar ikväll."

-Jag slutade tidigt. Varför är du här? -För att du är en skitstövel.

Lägg av.

Flytta dig.

Låt oss försöka att inte nämna arvet.

-Låt dem berätta. -Varför det?

Annars tror de att vi kom för det.

-Hej. -Hej.

Vilken överraskning!

Överraskning!

Ni har inte svarat i telefonen. Vi ville hälsa på.

-Ni försvann. -Nonsens.

-Hej. -Mamma!

-Vad håller ni på med? -Jag lagar middag.

Vill ni stanna?

-Visst, om det går bra. -Klart det går bra!

Jag råkar ha med lite vin.

Var det lätt att ta sig hit?

-Vad menar du? -Kom ni ihåg adressen?

-Jättekul. -Hon sa… Okej.

Jag måste be om ursäkt. Jag var inte förberedd. Jag har bara det här.

Skämtar du? Det räcker gott.

-Oroa dig inte. -Just det.

Det ser gott ut. Vad är det?

Det är en inälvspaj.

Den är fylld med bitar av hjärta, lever och mage,

och även med tuppkam och kräva. Vill du ha lite?

Ja, visst.

-Är du inte vegan längre? -Jo, men vid speciella tillfällen…

-Till din bror. -Visst.

Smaka på vinet. Killen i vinbutiken sa att det blev "årets vin" i Abruzzo.

-Säkert? -Provsmaka.

Hur smakar det?

Det smakar skit! Jag skämtar. Det är gott, väldigt fylligt.

Väldigt fylligt…

-Tack. -Hur går det med Rocco?

Bra. Allt är som vanligt.

Ska ni lägga till nåt i ert liv för att göra det mindre "vanligt"?

Du vet att Alessandra hatar att prata om sånt.

Nej, pappa. Det går bra. Jag vill diskutera sånt med er.

Men… Det är dyrt att ha barn nuförtiden.

Väldigt dyrt.

-Emilio, hur har du det? -Jag?

Jag jobbar hela tiden.

Inte för att jag tycker det är kul, men nån måste ju betala hyran.

Pengar växer ju inte på träd.

Det gör de inte.

Och ni, då?

Bra. Vi har det bra.

Allt är toppen.

Jag ska inte åka till Paris.

Min julresa blev inställd. Jag kan vara hos er.

-Toppen! -Verkligen?

-Jag med. -Verkligen?

-Du med? -Inte för att nåt blev inställt.

Jag ville fira jul med er.

Jag är kanske omogen, men jag kan inte klippa av navelsträngen med mamma.

Navelsträngen…

Det var lite läskigt. Fattar du? Det är så…

Håll tyst och ät upp din tuppkam.

-Inälvorna är svårsmälta. -Tack.

-Jag blev sömnig av dem. -Det var utsökt.

-Vilken trevlig kväll, tack. -Hej då.

-Godnatt. Hej då. -Tack igen.

-Vi hörs av imorgon. -Ja.

-Okej. -Okej.

-Gå nu, det är kallt. -Hej då.

-Hej då. -Förresten, jag undrade bara…

Hur var moster Teas begravning? Jag beklagar att jag inte kunde komma.

Den var rörande. Alla släktingar var där utom ni två.

Det gjorde ont i bröstet när jag fick höra om den och inte kunde närvara.

Samma här. Även om vi inte sågs så ofta älskade jag henne verkligen.

Ja, jag stod också henne nära.

-Ja, just det. -Vi glömde att berätta en sak.

-Hon lämnade oss ett litet arv. -Litet? Jättestort!

-Jaså? -Hur mycket?

-Sex miljoner. -Sex miljoner. Sex…

-Det var inte illa! -Det finns värre saker!

Man får anstränga sig för att spendera sex miljoner.

Det stämmer. Vi kanske donerar allt.

Tea var så generös. Hon skulle blivit glad om vi gav det till de behövande.

Jag behöver!

-Ingen brådska. -Jag skämtade.

-Pengarna är på banken just nu. -Okej. Hej då, barn.

Hej då, jag fryser.

-Vi kanske ses imorgon… -Hej då.

Ser du?

-Nu räcker det! -Håll tyst!

Skål för sex miljoner.

Inte illa, va?

Inser du att jag kan ta farväl av det här skitlivet?

Ditt liv med mig?

Nej, det handlar inte om dig. Jag menar mitt jobb.

Du jobbar med mig.

Ja, men nu kan jag ta reda på vad jag faktiskt vill göra med mitt liv.

-Jag behöver inte tänka på pengar. -Du har rätt.

Det kanske du borde göra oavsett pengarna. Pengarna tillhör dina föräldrar.

Du är så trist!

Varför är du alltid så jobbig?

Du kunde väl bara ha sagt: "Sex miljoner! Oj, nu knullar vi!"

Nej.

-Men om jag säger det nu, då? -Nej!

En runda till!

Emilio!

Marzio, nej! Marzio får betala själv!

Betala. Ser du den här, Marzio?

Det här är den nya "Emilio-zonen", och du är bannlyst.

Skål för moster Tea!

Skål för moster Tea!

Moster Tea!

De vill inte umgås med oss.

När började det? Jag märkte inte när det hände.

Vi gjorde ju så mycket tillsammans.

Minns du Grekland? Vi fyra i ett tält…

-Du och jag kan ju göra saker tillsammans. -Som vad då?

Nåt utan kläder, vi kan ligga ner…

En skiktröntgen?

Det var förnedrande.

Carlo, jag är inte på humör att fira nåt.

Sist vi gjorde det var för ett år sen, på alla själars dag.

Var det bara ett år sen?

Jag skötte mig enastående. Jag var väldigt ståndaktig och väldigt uthållig.

-Men du har rätt. -Om vad då?

Att de skulle dyka upp på grund av pengarna.

Tänk vad som händer när vi säger att allt är lögn.

Då försvinner de för evigt.

-Då får det bli så. De är skitstövlar. -Jag vet, du har rätt.

Men vi får ju fira julen ihop.

Ja, en sista jul, vi fyra tillsammans.

Ett sms från Emilio. "Mamma, pappa, jag älskar er."

-Älskling, du vet… -De är skitstövlar.

Men visst känns det trevligt, eller hur?

Hur ska vi få dem att tro att vi är miljonärer?

-Lugn, jag har en plan. -Vilken plan då?

Du får se.

-Den här? -Kanske den där.

-Den är prålig. -Den här, då?

-Nå? -Den är vacker.

Vad kostar den?

Herregud.

Inte illa!

-Får jag sitta i den? -Visst.

Hur känns det?

Det behövs en vattenpump för att få ut mig härifrån. Men den är gudomlig.

Hur länge vill du hyra den?

-Till jul. -Okej.

Hur är det med försäkring?

Kraschar du den matar jag hunden med dina kulor.

Sa markisen till greven.

Den har en hög självrisk.

Du ska vara i Amsterdam från torsdag till måndag.

Visst, inga problem.

Ja? Bra, kom in.

-Inga problem alls. -Här?

Tack.

-Hur är läget? -Vilket läge?

-Hur mår du? -Bra, tack.

Du har förändrats till det bättre på senare tid.

Svårt att bli sämre…

Jag tar lite av äran för det.

Hade det inte varit för mina dagliga injektioner av frustration

hade du inte förbättrat dig, eller hur?

-Jag vet inte. -Men jag vet. Det är inte poängen.

När du nu har tagit dig i kragen kan jag erbjuda dig jobbet som…

…partner.

Vad sägs?

-Menar du allvar? -Ja. Jag ska inte köra mer med dig.

Från och med nu kan vi köra med de andra, om du vill.

Eller hur?

Varför inte?

Du måste så klart investera en liten summa

för att kunna bli partner, så som jag fick göra.

-Just det. -För jag vet…

Jag fick alltså höra…

Det ryktas om att du har tillgångar nu.

-Därför… -Jag förstår.

Det är inte mina pengar. De tillhör min far.

Han håller hårt i plånboken, minst sagt.

Han är en sån som stoppar pengar i madrassen.

Han tog visst fram nåt ur madrassen.

Jösses.

Herrejävlar.

Kom ner!

-Jag tror det inte! -Tro det.

Är den din?

-Låt mig köra. -I helvete heller.

-En enda åktur! -Okej. Hoppa in. Jag kör.

Kolla in den!

Jucka inte på min Ferrari! Bete dig inte som en fåne.

Alla tittar. Vi gör oss till åtlöjen.

-Rör inget, då förstör du den. Den är ny. -"Förstör den?"

Ja.

Kan du ringa tillbaka 15:00? Okej? Bra. Tack så mycket.

Jag har ju redan sagt att du bara får en klubba.

Det där är din tredje.

Herregud, mamma.

-Vad har du på dig? -Det är ormskinn.

-Jättemjukt. Känn här. -Nej, jag kan föreställa mig det.

Fyratusen euro.

Jag såg en lägenhetsannons. Den är helgalen.

Hade du tänkt investera?

Nej.

Det blir mer som en gåva. Du skulle älska den.

-Har du lust att göra mig sällskap? -Visst. Gärna.

Jag menar…ni klarar er väl?

-Vi? -Jag menar dig.

Ska jag laga tänder i receptionen?

Ja, vilken toppenidé. Hej då.

Hej då.

Chefen bjöd med mig på golf nu på lördag. Han vill att du kommer också.

-Han känner ju mig knappt. -Då får han ju lära känna dig.

-Jag kan inte spela golf. -Ingen fara.

Vi går bara runt på gräset och umgås. Inget mer.

Hördu… Ta den här checken.

Lägg den i handskfacket. Jag vill inte ha den i fickan.

Den är till WWF.

Mamma och jag vill försöka rädda en ö. Det lever sex kanarooer på den.

-Vad är en kanaroo? -"Vad är en kanaroo?"

En utrotningshotad sälart som lever på Galapagosöarna.

-Sjuttiotusen euro åt dem? -Ja, just det. Det är hjärtekrossande.

Mamma har fastnat för välgörenhet. Hon är en ängel.

-Vad står på? -Bilen bråkar lite.

Och här har vi uteplatsen, rymlig och tyst.

Våra trädgårdsmästare skötte om markarbetet tidigare.

Slå en signal så kommer de gärna.

-Den är fantastisk. -Ja.

-Hur många ska bo här? -Tja, två…

Kanske tre. Fyra, fem?

Ursäkta mig. Hallå?

-Tycker du om den? -Den är vacker.

Den är helt underbar. Och jättestor.

Just här… Kan du föreställa dig hur det är att bo här?

Jag vill att du ska veta att jag har slutat röka.

Det gläder mig att höra. Bra.

Men det viktigaste av allt är…

Jag har slutat med p-piller.

-Har du? -Ja.

Älskling!

-Sen när då? -Sen idag.

Jag bestämde mig för att fokusera på att göra allt rätt.

Ja.

Se här!

Oj.

Den här blir bra för fysioterapi.

Vi får sätta in ledstänger annars kan de äldre göra sig illa.

-Vilka äldre? -De som ska bo här.

Ja. Jag tar över det Tea gjorde med den här organisationen.

De erbjuder behövande gamla gratis boende.

Ensamma människor som försummats av sin familj.

Verkligen, mamma?

Du kan inte föreställa dig hur många hemska barn som överger sina föräldrar.

Det är så sorgligt.

PIEROS TRATTORIA

Du skulle ha sett hennes min när jag sa att poolen var till för de äldre.

Ni är monster.

Vi? Det är de som är monstren, mamma.

De har behandlat henne som skit i åratal.

-Oss båda. -Men du är den som är upprörd.

Det är Alessandra.

Älskling? Hej.

Jag är i kapellet med fader Ciro.

Jag ger honom hans check till missionen i Nigeria.

Visst, var då? Shedo?

Ja, självklart. Utan en Michelinstjärna kommer jag inte.

Vi ses imorgon. Hej då.

"Utan en Michelinstjärna kommer jag inte." Smaklöst.

Du har gått för långt. Att hämnas är som att bli full.

När du väl vill sluta kan du inte.

Det är för att det känns bra att bli full, mamma.

Skål.

Hej, Lori.

-Hej. -Hej.

-Jag ska ner på stan och äta med Ale. -Det låter bra.

Carlo ska spela golf med Emilio.

Jag ska svinga en klubba, som man säger på golfspråket.

-De har hälsat på oftare på senare tid. -De är som blodiglar.

Men vi har kul.

Vi ska in till stan. Att äta samma gamla lunch hemma började bli tråkigt.

Sen är det ju så att…

Vissa tycker ju om det. Självklart…

Ja…

Dansar du limbo?

Jag bad honom att skaffa en SUV!

Måste jag ligga ner kan jag ligga på soffan där hemma.

Men män blir som barn när det gäller bilar.

Vincenzo är inte intresserad av bilar. Han bryr sig inte om dem ett dugg.

Så bra. Annars hade han begått självmord, eftersom ni har en polsk minivan.

Älskling, du håller på att bli en tölp.

Hej då!

-Här är ert bord. -Tack.

-Önskas en drink? -Ja.

Dom Pérignon för två, s'il vous plaît.

Varför inte?

Låt oss fira.

Vad står på?

Det var länge sen sist som vi gjorde nåt tillsammans. Vi två.

-Nonsens. -Så är det.

Jag lovar att vi ska göra saker ihop oftare.

Det hoppas jag.

Vad står på?

Va?

Ibland ser du ut som en korkad duva. Som om du vill säga nåt men inte kan.

-En duva? -Han är här.

Pappa. Här är vi.

Låt mig sköta det. Jag kan föra honom bakom ljuset.

Vi pratar om min pappa.

Jag vet. Jag menar på ett bra sätt. Han lär tjäna pengar.

Jag sa "föra bakom ljuset", inte "blåsa honom".

Det hoppas jag inte.

-Hej, förlåt att jag är sen. -Hej.

-Ingen fara. -Minns du min chef?

Inte chef. Azeglio de Frescobaldi.

-Angenämt. -Säg de Frescobaldi.

Carlo Delle Fave. Säg Delle Fave.

Skrattar du? Du är också en Delle Fave. Det är fint här.

-Gillar du det? -Ja.

Hirstacos med rotselleripuré och sparris från Cantello.

Cantello!

Marinerad pumpatartar med skivad vitlök och rosa grapefrukt.

Rödbetschips med gurkmousse.

Glasörtssallad med hallonkräm.

Rökt potatisspagetti.

Pesto på körsbärstomater.

Mejramspesto, äppeltårta, dessert-pop.

Hyllning till Andy Warhol i New York-stil.

Varsågod.

-Tyckte ni om det? -Tack, det gjorde vi.

Ja, tack.

Vad kan jag säga? Tack.

-Tack. -Nej. Jag är den som tackar dig.

Vi kan göra om det, om du vill.

När som helst. Vi brukar ju inte gå ut och äta så ofta,

så vi kan väl lika gärna leva livet och slösa lite.

Jag går på toaletten. Jag vill inte se hur mycket du måste betala.

Jag kanske svimmar.

Tack, älskling.

-Vilket toppenslag! Fantastiskt! -Bravo!

-Blir du överraskad? -Bravo!

Emilio sa att du hade fått en fin…

…och oväntad gåva av livet.

Av döden, faktiskt.

Precis. Samma sak, dock. Liv eller död, nån måste alltid hosta upp kosingen.

Vi kan diskutera det senare.

Jag anser att om den presenten får ligga kvar oöppnad

är den lika värdelös som en slak kuk. Eller hur?

Du är en poet.

-Prova att slå! -Tack, men jag är inte så bra.

Jodå. Det är enkelt. Jag ska visa dig.

Han är ett riktigt svin.

Ursäkta mig.

-Ursäkta mig. -Ja?

Säg mig… Kan jag möjligtvis betala med matkuponger?

-Nej. -Så klart inte.

Jag skulle ha behövt 300, så…

Okej. Jag betalar med check.

Slappna av.

-Jag är avslappnad. -Slappna av i benen.

-Rör på höfterna lite mer. -Jag hörde! Varför släpper han mig inte?

Vad gäller gåvan…

Om det är en donation före döden är skattereglerna mer fördelaktiga.

Relationen mellan föräldrar och barn är också bättre före döden.

Herregud, gjorde jag dig illa? Va?

Titta.

Du klippte till mig!

Håll ut. Jag är nästan klar.

Nästa vecka sätter jag in de tillfälliga implantaten.

Och sen de permanenta.

Vi måste prata med mamma och pappa.

Vad?

Vi måste prata med mamma och pappa. De slösar bort allt.

Ferrarin, den jävla välgörenheten. Det blir inget kvar åt oss.

-Det är väl deras pengar? -Ja, men det är sex miljoner.

Kan inte deras behövande barn få ens en euro?

Vet du vad jag kan göra med två miljoner?

Varför just två?

Två till mig, två till Emilio, och två till dem.

Ett par räknas som en.

-Vänta. -Vem är det?

-Det är mamma. -Svara.

Det gör jag redan.

-Hallå? -Hej, hur mår Emilio?

-Som skit. -Han har ont.

-Han är uppskakad också. -Pappa känner sig så skyldig.

Det borde han. Emilio hade svårt att umgås med folk redan innan.

-Nu är han utan tänder också. -Vad fan?

Pappa och jag vill träffa er båda. Vad sägs om lunch på Pieros på söndag?

Vi måste prata om arvet och allt det där.

Okej. Då ses vi på söndag.

-Jag älskar dig. -Jag med.

-Jag älskar dig mer. -Hej då.

Hej då.

-Äntligen. -Ja.

Jag lämnar tillbaka bilen efter lunchen. Jag kanske låter Emilio köra.

För att mildra smällen.

Vi borde ha väntat tills jul.

Emilios chef låg på mig om pengarna häromdagen.

Jag blev helt ställd. Jag pallar inte mer.

Hur berättar vi för dem?

Rakt på sak.

"Inget är sant. Det var ett spratt." Vi har ju inte dödat nån.

Vi måste ha ett allvarligt familjesamtal. De får inte behandla oss som dörrmattor.

"Betala det! Tvätta det. Du är gammal!"

-Ja. -De är här.

-Du slog sönder hans ansikte. -Kom igen, det syns knappt.

-Hej. -Älskling. Dina tänder?

Rocco sätter in implantat om två dagar.

-Jag är jätteledsen. -Ingen fara.

-Vad i… -Golf är för idioter.

De där järnklubborna. Träffar man nån i ansiktet, då…

Då gör man nån illa.

Giulia, vi är redo.

Vi börjar med fyra linguine som Piero lagar den.

-Ja. -Perfekt.

Tack.

-Prata du. -Jag? Inte du?

-Du är bättre på det moderliga. -Så fan heller.

-Oj. -Det ligger firande i luften!

Ja, en liten present. Som en försmak av julen.

-Det luktar gott. -Spännande!

Samma summa till er båda, så att ingen blir avundsjuk.

Bankomaten gav oss olika valörer, men summan är densamma.

Hundrafemtio euro?

Jo, ungar…

Vi har spelat er ett spratt.

Så det är därför!

Vi sa: "Jäklar vad snåla de är. De behåller allt själva."

Okej.

Skämt åsido. Jag vill öppna ett konto med min andel. Låter det bra?

Vi var nog inte tydliga.

Vi kan bara ge er…

Det här.

Vad?

-Kom så går vi. -Varför?

Stannar jag kvar blir jag förbannad!

Hallå! Passa er!

-Verkligen? Bara 150 euro? Behåll dem. Så patetiskt.

Ni är patetiska.

-Ni är snåla mot era egna barn. -De som bara kommer när det finns pengar?

Ingen mer moralisk utpressning! Ni kunde ha hjälpt oss.

Vi har alltid gjort allt för er.

Nu går vi. De kan leva som miljardärer, ensamma.

Bättre ensamma än med två idioter som ni. Jag kan krossa hans kindtänder också.

Vi gav dem allt. Blöjor, semestrar, universitetet.

Efter alla uppoffringar har de mage att kalla mig snål.

Vi kan inte anklaga dem. De tror att vi ärvde sex miljoner.

Är pengarna deras?

Nej, men de kunde ha fått mer än 150 euro i julklapp.

-Tycker du det? -Ja, du är lite snål.

Snål? Jag är sparsam, inte snål.

Emilio tjänar 2 000 i månaden, mer än min pension. Hon gör inget och tjänar 1 000.

Att fira jul utan de där två är en lättnad.

Hör på!

Carlo, säg inte så ens på skämt!

Vilken toppenidé du fick! Du har ställt till det.

Jag? Jag gjorde det för din skull. Du var så besatt av dem.

Kan du inte släppa det istället för att spela offer?

Allt detta för den förbannade julen som hemsöker mig!

Så här ska vi göra.

Jag pratar med Emilio och du pratar med Alessandra.

Vi förklarar lugnt och sansat. De kommer att förstå.

Jag vill inte fira jul utan dem.

Herregud! Det här är skitjobbigt.

-Jag lät honom betala, gjorde jag fel? -Nej.

Han gjorde fel, då får han betala, eller hur?

Tack.

Ezio, alla dina kollegor hatar dig. Vill du betala?

Då kanske de gillar dig mer.

-Okej. -Eller hur?

-Säg tack till Ezio. -Tack, Ezio.

Tack, Ezio.

Varför är du här? Jag ska till jobbet.

Lagade Rocco dina tänder? Så synd. Du var gullig när du lät som en hamster.

Vad vill du?

Inget speciellt. Jag ville säga hej och sluta fred.

Vill du köra?

-Försök inte muta mig. -Kom igen, låt oss prata.

Jag måste erkänna en sak.

Delle Fave! Hej.

-Är allt bra? -Ja. Du försvann.

Det är en svår tid. Jag har många bollar i luften.

Visst. Du kunde ju ha sagt nåt. Du och Emilio fick ett fint erbjudande.

Jag hade nog förväntat mig ett ja eller ett nej.

Du har rätt.

Men att förvänta sig nåt från Emilio är bara korkat. Eller hur?

Älskling?

-Kan du öppna? -Jag vill inte träffa nån.

Jag har nåt att berätta.

-Jag har med en present. -Jag vill inte ha nån present.

Ska du resa bort?

Nej, jag flyttar ut.

Vad är det som händer?

Det som händer är att jag är en nolla.

Nej, det är du inte.

Jo, det är jag, mamma.

Lägg av, älskling.

Kan du hjälpa mig?

Prova med att sitta på den.

Ale.

Rocco älskar mig inte mer. Han föraktar mig för att jag bråkade med er.

Ni slog visst er ihop för att få mig att känna som om jag inte förtjänar nåt.

Vad är så viktigt?

Va?

Du kom hit för att berätta nåt.

-Herregud. -Älskling.

-Hej. -Hur gick det?

Allt är fixat.

Hur tog han det?

Tja, vi pratade och hittade en gemensam grund att stå på.

Vi har ju alla skuld i det här, eller hur?

-Ja. -Han är den första att erkänna det.

Jag berättade dock inte att arvet bara är ett jäkla påhitt.

Vad?

Vi diskuterade vårt förhållande. Det är ju viktigast.

Visst.

Han får 200 000 euro för att bli partner.

-Är du knäpp? -Vad?

Hur ska du få fram 200 000 euro?

Inte fan vet jag!

Klarade du av att berätta för Alessandra?

-Ja… -Hej, pappa.

-Hej. -Är maten klar?

Nästan.

Vi bestämde att jag ska bo här hos er ett tag.

-Blir du glad? -Ja.

Då kan jag hjälpa er att komma på vad ni ska göra med pengarna.

Att vara miljonär är stressigt för mamma. Hon behöver oss.

Ge henne ditt stöd. Det är för mycket pengar. Hon är stressad.

Se nu till så att ni inte snackar om arvet.

-Varför inte? -När det gäller pengar blir folk klängiga.

Framför allt släktingar.

-God kväll. Här är vi. -Hej.

God kväll.

-Du var så söt. -Nej.

Ursäkta mig.

-Jag vill utbringa en skål. -Gud så trist!

Precis. Jag hade förberett ett väldigt rörande tal.

Men eftersom du är så väldigt sentimental var jag rädd att känslorna skulle ta över.

Så jag la det åt sidan. Det enda jag säger är: Mamma, jag älskar dig.

-Grattis på födelsedagen, Giuliana. -Tack!

-Tack, älskling. -Grattis på födelsedagen.

-Anna? -Matteo, vad vill du?

Du sparade väl alla dina rörande ord till min mamma, eller hur?

Vad? Vi älskade henne allihop. Vad…

Jag fick ärva småsmulor. Du kör en Ferrari.

Släpp det, älskling.

Var fick hon alla pengarna ifrån? Berätta åtminstone det, Anna.

De måste ha kommit från Bisacci. Du var emot deras förhållande.

Nonsens! Mamma var inte i ett förhållande.

Du stod inte ens med i testamentet. Hur lyckades du? Berätta, hur?

Skrev hon en privat överenskommelse på sin dödsbädd?

-Carlo. -Jag hittar inte min servett.

-Det är inte som du tror, Matteo. -Inte? Hur är det då?

Anna skickade sin man till henne. Hon bussade sin man på henne.

Först Bisacci, och sen Carlo.

Carlo knullade henne också.

Är du helt galen? Bisacci? Vem fan är Bisacci?

-Var är pengarna? -Matteo.

Matteo!

-Nej! Är du Gestapo?

Ta det långsamt.

-Där borta, okej? -Ja.

Okej.

Okej.

-Försiktigt. -Försiktigt.

Om jag nånsin får en familj blir jag nog inte en lika god far som du.

När du blir far kommer det av sig själv.

Det är tveksamt. Jag skulle nog inte ha legat med moster Tea för sex miljoner.

Börja inte du med! Jösses.

Älskling, hur mår du?

-Som ett mänskligt vrak. -Spela inte offer nu.

Ska ni pynta granen?

Det snöar.

Så vackert! Det har inte snöat på åratal.

-Snö? Fan, jag körde moped hit. -Ja.

Och? Du kan sova över här. Vi kan pynta granen tillsammans.

Jag gör varm choklad. Den med mjöl i.

Varför inte?

-Vad? -Jag är lycklig.

Kolla in den här. Hon skulle passa i den här jackan.

Och priset?

Var snäll och sluta prata om pengar.

Vi kan inte fortsätta med bedrägeriet. Vi har inte råd längre.

Du vet att vi ska hålla på till jul.

Fortsätter vi så här får vi sälja våra organ för att klara oss dit.

Var inte så trist. Jag bad om fram till jul. Är det för mycket?

Du skrämmer mig.

Titta där.

Vi kan ge dem skuldsedlar för resor till Karibien.

-Det är gratis att skriva ut såna. -Det är Versace. Ska jag köpa den med?

Så att hon har två.

Tar Versace skuldsedlar?

Ta den här, den är ostruken. Den är kanske billigare.

-Vad kommer efter fem stjärnor? -Bankrutt.

Paradiset!

-Hej. -Så trevligt.

-Hur mår ni? Bra? -Vi mår bra.

Jag är sams med Rocco.

-Jag blir så glad. -Han är en bra kille.

Men vi är inte ihop. Vi är bara sams.

Jag vill hitta min egen väg och komma på vad mina drömmar och ambitioner är.

Vilka ambitioner?

-Mina. -Jaha, jag visste inte…

Ni tror att Emilio kommer att lyckas. Jag är bara en idiot.

-Emilio kommer inte att lyckas heller. -Skärp dig.

Hur som helst…

Jag vill öppna en tesalong. En tesalong och bokhandel. Jag har hittat en plats.

-Kul att se dig så entusiastisk. -Det är det.

Och jag ska flytta ut ur ert hus. Jag vill inte riskera att fastna där.

-Det kan jag förstå. -Men varför?

Vart ska du ta vägen?

Hit. Jag har hyrt en svit.

Vi tre där hemma funkar så bra ihop.

Jag bor här några dagar. Jag letar redan efter en lägenhet.

Förutsättningen är att ni kan hjälpa mig.

Ge mig checkhäftet.

Jag har det kanske inte med mig.

-Jodå. Ge mig det. -Inte i den här kavajen.

Ge mig det.

-Vilken tur, här är det. -Ser du?

-Jag har en penna också. -Hur mycket behöver du?

-Jag måste lägga en handpenning, så… -För att köpa sviten?

Nej, för tesalongen.

Jag vet inte. Tio? Tjugo? Emilio fick ju 200 000, så…

-Vi pratade om det, men sen… -Nej.

Vad sägs om 40? Då behöver jag inte be er om ständiga banköverföringar.

Det är inget besvär. Om vi fördröjer betalningen får vi ju träffas oftare.

Fyrtio?

-Ja, fyrtio. -Ja.

Okej.

-Det fattas en nolla. -Lägg dig inte i.

Klart.

Tack.

Försiktigt, det är halt.

Du har ju på dig flip-flops.

Vilket nöje! Jag är glad att ni ringde. Hur mår ni?

-Hyfsat. Själv, då? -Utmärkt.

Följ mig. Vi sätter oss i salongen.

Vi tar det lugnt och fint. Den här vägen.

-Finns det en salong? -För specialkunder. En hemlighet.

-Som Batmans grotta? -Precis.

Och du är Speroncellos Bruce Wayne, eller hur?

Varsågoda.

Inga samtal på en halvtimme.

-Vilken salong? Det är bara ett rum. -Okej.

Hur kan jag hjälpa er?

Vi vill lösa in vår livförsäkring och flytta den till vårt konto.

Okej. Och sen?

Det är allt.

Sen måste vi tömma vårt konto.

Varför då?

Det är privat.

Ni ska alltså byta till en storbank i stan.

-Nej. -Där din Ferrari passar in bättre.

De vet inte att ni är småstadsbor

som kommer från en plats där luften luktar av gödsel.

-Visst är det så? -Är du helt galen?

Ni spottar på ett tioårigt förhållande av förtroende.

Förhållande? Vi drog över kreditgränsen i Sharm el-Sheik. Ni vägrade att höja den.

-Förhållande? -Nej, det där är lögn!

Jag kunde inte ens köpa henna. Resten av vår semester

satt vi på rummet och åt bröd och falafel.

Bröd och falafel… Mumsigt!

Frun, det finns regler, och de måste följas, förstått?

Nej. Ge oss våra pengar nu. Jag är en miljardär nu och vill slippa regler.

Och framför allt kan jag be er på banken att dra åt helvete.

Förresten, se här.

Ta de här och köp dig lite klass. Din tölp.

Det var väl att ta i.

Ursäkta henne. Hon är så dramatisk.

Tvåhundra euro. Ger hon dig dricks?

Ha det så bra. Anna, vi gjorde oss till åtlöjen!

VI ÄLSKAR ER… MAMMA OCH PAPPA

Klart.

Nu måste de förlåta oss när vi berättar sanningen.

-Tror du det? -Ja, för fan!

Om jag fick 50 000 varje gång nån spelade mig ett spratt

skulle jag gladeligen vara driftkucku för alltid.

De är här.

Jag köpte tesalongen!

-Va? -Jag köpte tesalongen.

Jag går till notarien imorgon.

Hej.

Det blev en bra affär. Nära stationen, 200 kvadratmeter.

Mäklaren hade aldrig förr sett nåt så bra.

-Oj. Ser man på. -Fyrahundratusen euro!

Bra.

Det här är det sista jag ska be er om. Jag lovar!

Ge resten av min andel till välgörenhet.

Då kanske jag tar den.

-Pappa, se här. -Ja.

Jag tog med alla papper så att vi kan skriva under finansieringen.

Vilka goda nyheter!

Vad står på?

Vad är det, mamma?

Det räcker nu. Vi måste berätta sanningen.

Carlo, vi måste berätta för dem.

-Ja. -Vilken sanning?

Ni kan inte få de där pengarna.

Just det.

För att…

För att er far…

Jag? Du var med på det!

…är väldigt sjuk.

-Just det. -Han har fått en hemsk sjukdom. Förfärlig.

-Nån sorts cancer? -Ännu värre.

-Herrejävlar. -Sjukdomen är ovanlig.

De har visst nåt botemedel i Amerika.

Men det är väldigt dyrt.

Väldigt dyrt.

Från och med nu måste vi använda våra pengar…

-Till att rädda pappa. -Rädda mig.

Vänta lite. Vad är det för sjukdom? Vad heter den?

Den har inget namn. Den har just upptäckts.

-Precis just nu. -Hur fick ni veta?

-Jag mådde… -Ja.

Jag mådde konstigt.

-Yrsel. -Ja, men…

Yrseln rörde sig moturs och jag hickade. Jag fick hjärtklappning.

Det räcker, jag blir sjuk av att höra det.

Förutom resan till Amerika

har vi planerat in medicinska konsultationer i Paris och Tokyo.

-Och i Hong Kong. De är experter. -Det är de.

Men oroa er inte. Vi är tillbaka till jul.

Två dagar i Paris och sen är vi här för att fira.

-Hon vill inte missa julfirandet. -Just det.

Och därför…

-Det här är allt vi kan bistå med. -Allvarligt?

Skämtar du?

Vi vill inte ha nåt.

Tack.

Tack.

Kom hit.

-Låt oss alla be för pappa. -Låt oss be.

Gå och dö!

Och nu, då? Vad är din plan?

Hade du haft en bättre idé kunde du väl ha sagt nåt.

Bättre än att jag låtsas vara död?

Jag visste inte vad jag skulle göra. Prata inte så högt, de kan höra dig.

De lär inse att jag inte är döende.

Inte nödvändigtvis.

Ska du döda mig på grund av en jäkla julmiddag?

Vi kan säga att du blev botad. Eller att förloppet har stannat av.

Vem är det?

Mina älsklingar.

Fortfarande vakna?

Vi vill sova i sängen med er.

Som vi brukade på julafton.

-Ja, visst. -Vi får inte plats.

Låt oss försöka att vara glada, okej?

Fastän det kanske är den sista julen som vi får tillsammans.

Nu börjas det igen.

Säg inte så.

-Aj! Slå mig inte, jag har cancer! -Vad?

-Kom igen. -Förlåt.

God natt.

Grabben, ta en dusch. Jag menar allvar.

-Det är olidligt. -Okej.

Dra inte. Vänta.

-Det luktar som ett avlopp i Calcutta. -Har du det bra?

-Inte min hand. -Okej.

-Jag blir nedtyngd, släpp handen. -Var inte grinig, det är inte bra för dig.

Jag kan inte sova så här.

-Räck mig handen. -Herregud.

-Otroligt. -Kom igen.

Du är bekymrad.

Okej. Perfekt, tack.

-Tack. -Hej.

Hej!

-Hur mår du? -Bra.

Hur har dagen varit?

-Jag gick omkring. -Jag förstår. Okej.

-Doktorn väntar. -Tack.

-Vi ses sen. -Hej då.

-Bor du fortfarande hos dina föräldrar? -Nej, jag bor hos Mara nu.

Det kändes rätt att låta dem vara ifred ett tag nu.

Hur mår Carlo?

Han mår bra just nu, Gud ske pris.

Men jag tror att han försöker se stark ut inför oss.

Han är i Paris för en konsultation nu.

Jag vill träffa honom.

Vet du vad? Vi ringer ett videosamtal.

-Vi borde inte störa honom. -Han skulle tycka om det.

Jag ringer honom tio gånger om dagen. Du är en bra ursäkt. Kom närmare.

-Där är de. Hej. -Hej.

-Hej. -Hur mår du, Rocco?

-Bra. Visst är Paris underbart? -Ja, men lite kallt.

Finns det ingen där?

Knappt nån alls. Hur mår du och Emilio?

Vet ni inte?

-Vad då? -Han fick sparken.

Varför det?

Han sa nog inget för att han inte ville oroa er.

Han söker redan efter ett nytt jobb.

Han ska bo hos mig ett tag. Jag kan inte leva utan en Della Fave nära.

-Vi ringer honom! -Mamma, oroa dig inte, vi mår bra.

Njut av Paris.

Det är fint att se er där så glada.

Kom igen, älskling, gråt inte. Ring honom. Vi tar ett familjesamtal.

Okej, jag lägger till honom.

-Hej. -Hej.

-Hej. -Ni är alla där.

-Hur går det? -Bra. Jag tänkte just på er.

-Förresten, var är du? -Jag ska hem och hämta några skjortor.

Jaha…

Toppen. Hör på, vi måste gå nu.

Nej, pappa, vänta.

-Hur gick det med doktor Roland? -Toppen!

-Jag har kanske inte nån sjukdom. -Vad menar du?

Hej då.

Emilio? Vad gör du i Paris?

Bonjour.

Ni bara försvann. Vi fick aldrig träffa er.

Er mamma var desperat.

Ni låtsades som inget.

Sen hoppade ni av julfirandet. Hon var helt förstörd. Ni känner ju henne.

-Det var hans idé, förresten. -Du sa aldrig emot.

Det började ju som en lek.

-En lek? -Ja.

"De kommer säkert hit för pengarna." Och det gjorde ni.

Vi tänkte berätta efter jul.

Det var så trevligt att ha er här.

Att pappa var sjuk, var det också en lek?

Ja, Gud ske pris.

-Det var mammas dumma idé. -Vad skulle jag annars ha gjort?

Under tiden gick vårt liv åt skogen.

Skäms, båda två.

-Vi ville bara… -Vad?

Få känna att ni fortfarande var här.

Ha en god jul.

Gråt inte. De kommer tillbaka. Vart ska de annars ta vägen?

Nu har du åtminstone en Versace-väska.

Ja.

Jag fick inte köra Ferrarin en endaste gång.

-Varför sa du inget, mormor? -Herregud, nej!

Man ska aldrig lägga sig i familjeangelägenheter.

-Du är ju en del av familjen. -Än mer orsak.

-Jag blev av med jobbet. -Du stod ju inte ut där.

Ni har alla skuld i det här, men de mer än ni.

-Just det, tack. -Vad menar du?

Jag skulle aldrig ha erkänt

att de var tvungna att betala för er tillgivenhet.

De behövde er så mycket att de var villiga att överse

med er likgiltighet och att ni struntade i dem.

-Tack. -Nej, låt bli.

Jag betalar.

-Nej, mormor, låt henne… -Låt mig ta det.

Med pengarna som Tea lät mig ärva skulle jag kunna köpa restaurangen här.

God jul.

Hej.

Hej.

Plockar du redan ner dem?

Va?

Ja, för att… Eftersom vi inte längre är miljonärer måste vi spara på elen.

Ja, jag hörde om sprattet.

Det var inte ett spratt, utan mer som…

Det var ett desperat försök att få mina barns uppmärksamhet, men…

Jag beklagar.

Hur mår dina barn?

Jag gick ut för att röka, men egentligen ville jag ha lite lugn och ro.

Hör du hur högljudda de är?

Jag står inte ut med min svärdotter. Hon kan inte laga mat.

God jul, då.

God jul.

-Kan du inte vänta till imorgon? -Varför? Varför bryr du dig?

Det är julafton.

-Ska vi åka till havet i några dagar? -Nej, det är för fuktigt.

Vad sägs om Paris?

Vi har ju ett inplanerat möte med onkologen, doktor Roland.

-Han blev svårt sjuk. -Han med?

-Ett utbrott. -Är du besatt av det?

-Hördu, vad var det? -Vad? Vad är det?

-Det är nog jultomten. Släck brasan. -Vänta lite.

-Hör du det? Vem där? -Vem där?

Vem där?

Nån är där.

Vad gör du? Kom hit. Nej, låt bli.

Kom hit.

-God… -Pappa, är du knäpp? Vad gör du?

Älskling, han slog ut samma tänder.

-Jösses. -Lite is fixar allt.

Först en golfklubba, och nu en eldgaffel. Bara skjut mig i ansiktet nästa gång.

-Du smög in i mitt hus som en tjuv. -En tjuv med tomtebloss?

Jag vet inte. Först såg jag ett skarpt ljus och sen en främlings ansikte.

Han hånlog mot mig, så jag slog till. Den var överlevnadsinstinkten!

Vi kan nog säga att den här julen har tagit fram det värsta inom oss.

Men nu är vi här, vi fyra tillsammans.

Le, älskling.

Okej, strunt samma.

Fastän jag inte står ut med er älskar jag er.

Det är fint att få höra det då och då.

Minns ni? När ni var små spelade jag den här låten.

Sen gick vi på skattjakt efter julklappar här i huset.

Vi kan leta efter mina tänder. Jag undrar var de är.

-Tappade du en kindtand? -Hur fan ska jag veta det?

Du behöver inte svära. Det är ju jul.

Mattan måste rengöras. Så äckligt! Kolla på fläckarna.

-Hur ser de ut? -Som tänder, vad annars?

Är de vita?

FAMILJENS PRIS

-Tappade du en kindtand? -Hur fan ska jag veta det?

Leta efter den.

Hur fick ni veta?

-Jag mådde konstigt. -Yrsel.

Han skrattar ju.

-Jag heter Emilio, inte Carlo. -Du heter Carlo.

Din syster vill komma runt 12:00. Jag tar det igen.

-Det var länge sen. Länge… -Vi…

Skulle du prata?

-Det är jättemjukt. Känn här. -Anna.

-Ja. -Du ser toppen ut.

Vi har inte hunnit säga nåt än. Åh, nej. Förlåt, det var mitt fel.

Jag såg det komma.

Lagade Rocco dina… Hann du inte färdigt?

Vi är i en återvändsgränd.

Undertexter: Mats Nilsson