Original subtitles

I nästan alla krig har det funnits män-

-som har kämpat vidare långt efter att deras ledare gett upp.

Vissa kämpade med envis stolthet-

-andra med bitterhet över de spillda åren och gravarna för dem-

-som föll för ett syfte som ännu inte hade uppnåtts.

Och några få var de som kämpade av långt mer tragiska orsaker.

Billy! Hämta stativet.

-Ställ det på flodbanken där borta. -Javisst, sir.

Luke! Kan du sitta av en stund?

Bara för att du är vägvisare behöver vi inte ta oss över berget snabbare.

Det är så brant att det är dumt att bestiga det.

-Vad ser du? -Inget särskilt.

Det såg ut som om nån skrämde upp fåglarna.

Han blir nervös.

Tryck ned benet lite.

Vad i...?

Billy? Han är skjuten!

Jonas! Lever han?

Jag.. Vet inte!

-Skicklig skytt. -Det måste vara indianer.

De skulle vara här nu.

Sergeant! Billy lever fortfarande.

-Hämta honom. -Vi gör det ihop. - Jonas!

Fortsätt skjuta mot bergsryggen. - Kom.

-Lugn, Billy. -Ta det lugnt. Lugn och fin.

Herregud!

-Vem är du? Varför? -Ta skydd, Jonas!

Skjut mot bergsryggen.

- Där är han. Han sticker. - Jonas?

-Hur såg han ut? -Det var bara en skugga.

Rid in till stan och säg till dr Gunnerson-

-att skynda sig till Macahans ranch.

Telegrafera fortet och berätta vad som händer. Skynda på!

Spika fast det ordentligt, Josh, annars ryker det i nästa storm.

Jag ryker också i nästa storm om inte Laura och Jessie slutar.

-Det är bara vinden. -Är du rädd för att ramla?

Luke kommer. Han har en skadad person med sig.

-Vad i all sin där har hänt? -Vi hamnade i ett bakhåll på berget.

Sergeant Worth är kvar där, död.

Jag skickade efter dr Gunnerson.

-Varför skulle nån göra så? -Det finns ingen vettig anledning.

Han är bara en pojke.

Gammal nog att känna igen en söt flicka.

Med den inställningen återhämtar du dig fort. - Bädda ner honom.

-Jag beklagar besväret. -Det är inget besvär.

Jag beklagar.

Han slutade andas.

Inre blödningar.

Jag gjorde vad jag kunde.

Ingen kunde ha gjort mer.

Det är otroligt att det hände där på berget.

-Åh nej. -Molly, han är väl inte...?

Jo, jag är rädd för att Billy är död.

Det uppstod komplikationer. - Jag beklagar, min pojke.

Han var så ung och så trevlig.

Jag skulle ge en månadslön för att få tag på den lurken.

Det gryr snart. Jag letar efter honom.

-Vem? -Han som gjorde det.

Jag vet hur du känner, men det är militärens uppgift.

Hon har rätt. Det är arméns ensak.

-Nu är det min. -Du kan inte rida dit ensam.

-Jag följer med. -Det går bra.

Jag godtar inte ett nej, Luke!

-Vad sa du? -Att jag gärna vill ha sällskap.

-Jag sadlar hästarna. -Jag önskar att farbror Zeb vore här.

-Det hade varit till hjälp. -Det finns en mördare där. Josh...

Josh är vuxen, moster Molly.

Han klarade sig bra när farbror Zeb konfronterade Henry Cole.

-Såg du vem som sköt? -Jag såg bara en glimt av nån.

Han försvann bland träden. Han var nog ensam.

-Han sköt med musköt. -Musköt?

Ja, jag kände igen ljudet av krut och kula.

I kriget hade vi både musköter och bakladdare.

Vi lärde oss snabbt att höra skillnad på dem. Kom.

-Det är här. -Var var du när det började?

På andra sidan floden. Jag ser inte sergeant Worths kropp.

Josh! Sitt av hästen!

-Nog är det en musköt. -De är mynningsladdade.

Ja. Det krävs skicklighet för att avfyra en salva på åtta-tio sekunder.

Han är skicklig. Täck mig.

Ett, två...

...tre, fyra, fem...

...sex, sju, åtta.

Okej. Du laddar om, och så har du en chans till.

Så där ja.

Om du rör dig...

-Släpp musköten. -Kom du tillbaka för ett nytt försök?

-Jag borde skjuta huvudet av dig. -Gör det, då. Jag är inte rädd.

Du dödade mina vänner.

Nordstatare! Jag skulle ta chansen igen.

Du får inte fler chanser. Du kommer med mig.

Hittar du på nåt binder jag dig över sadeln.

Du måste fånga mig först.

Kom igen, yankee. Jag väntar.

Kom då.

Snubbeltråd. Se upp.

Josh?

-Är du oskadd? -Jag tappade bara luften.

Luke!

Vem är du, och varför har du den uniformen på dig?

Vem är du, och varför har du den uniformen på dig?

Jag är soldat i sydstatsarmén.

Soldat?

Hur dumma tror du att vi är? Ingen har haft den uniformen på fyra år.

Jag tror att han är galen.

Varför tittar du på mig så där?

Kom nu.

Hästarna är där borta. Jag har många skäl att begrava dig här.

Ge mig en ursäkt.

Luke och Josh kommer!

-Är det...? -Ja, det är han.

-Han erkände morden. -Var det du som sköt sergeanten?

Lugn, Jonas. Han är skadad.

-Vad har hänt? -Jag slog emot hans huvud.

Luke var tvungen att skjuta honom.

Prudy.

Prudy Willow... Min hustru. Callville i Nebraska.

Meddela henne att jag lever.

Är tillfångatagen...

-Hans hustru? -Han har förlorat förståndet.

Han får vara i ladan tills armén kommer.

Vi lägger honom i huset.

Oavsett vad han har gjort är han allvarligt skadad.

Han kan inte ligga i fukten och kylan.

Du rider väl och telegraferar fortet?

Kan du be dr Gunnerson komma hit så fort som möjligt?

Ja, frun. Sen beger jag mig till fortet.

-Är du säker, moster Molly? -Ja, Luke.

Doktorn, jag tror att alla åren på berget har påverkat hans förstånd.

Han ville inte ens ha en ren skjorta.

Han insisterade på den smutsiga uniformen.

Det är inte första gången jag ser att en man blir galen av ensamhet.

Pälsjägare som blir insnöade i flera månader kan bli bindgalna.

-Är det så illa? -Vanligtvis är det bara tillfälligt.

Klarar han sig? Han dör väl inte?

Det tror jag inte. Kulan var lätt att ta ut.

Han har förlorat en del blod, och han kan inte flyttas på en vecka.

Tack. Jag hoppas att vi inte behöver kalla hit doktorn på ett tag.

Det hoppas jag också, Molly.

Det är varje tillfångatagen sydstats- soldats plikt att försöka fly.

Sydstatssoldat?

Du kanske kan titta bort medan jag rider i väg?

Du ser inte ut att vara i form för att rida.

Varför ska jag släppa en mördare fri?

Kanske.. För att...

...jag lät dig gå fri när du hade mördat nån.

Va?

Tänk efter, nordstatare. Du kommer nog att minnas.

Om du är smart håller du dig i sängen och låter såret läka.

Du är i ett hus fullt med folk som jag håller av. Försöker du nåt-

-dödar jag dig.

Jag är soldat. Jag skadar inga kvinnor eller barn.

Jag skadar ingen som är hjälplös.

-Det borde du veta. -Du upprepar att du är soldat.

Det är inte vettigare än det du sa i ladan.

Om att du står i skuld till mig?

Du lever för att jag inte dödade dig.

-Du försökte då ha ihjäl mig. -Jag menar inte på berget.

Du minns visst fortfarande inte.

Säger du att vi har träffats förut?

Jag har sett dig på nära håll.

Jag tyckte att jag kände igen dig. Jag var inte säker.

Det är jag nu. Du var med i slaget vid Shiloh -62.

-I nordstatsuniform. -Hur vet du det?

Shiloh. Andra dagen, strax före solnedgången.

Jag låg i buskarna vid en bäck.

Jag hörde skott och nån som skrek.

Nu tror jag att du börjar minnas.

Du blev skadad i sidan.

Vänster sida, alldeles under revbenen. Du har säkert ett ärr.

Jag såg inte vad som hände. Jag hörde fler skott.

Jag var på väg för att se vad som stod på när jag mötte dig.

Du linkade fram i skogen och såg ut att just ha sett helvetets portar.

Du hade ont, kanske så ont att du inte minns...

...men jag såg dig, och du såg mig.

Jag minns dig.

Du kunde ha dödat mig.

Det var därför jag bad dig titta bort och låta mig rida min väg.

Men du dödade folk på berget...

Varför?

Jag är yrkessoldat för sydstaterna, i uniform och under order.

Nordstatarna får förvänta sig beskjutning.

Tror du att kriget fortfarande pågår?

Tro inte att jag inte fattar vad du försöker göra.

Du ska få mig att tro att kriget är slut-

-och berätta allt jag vet.

Vet du inte att Lee kapitulerade i Appomattox -65?

Skulle general Lee ha kapitulerat? Aldrig.

Inte nog med att han kapitulerade...

Abe Lincoln blev skjuten. Ulysses S. Grant är president nu.

Det var ingen dålig historia.

Ulysses Grant är den största fyllbulten i nordstatsarmén.

Vem skulle göra honom till president?

Kriget har varit slut i mer än fyra år.

Titta!

-Vad är det? -En tidning.

Den är en månad gammal, men den bevisar att du lever i det förflutna.

Det finns en artikel längst ned på sidan.

En staty ska resas över general Lee för hans hjältemod under kriget.

Läs!

Det finns inga listor över dödade eller några kommentarer om slag.

Men du kommer att förstå att du har dödat oskyldiga i fyra år.

Det visste jag inte.

Soldaterna som jag dödade...

Jag visste inget. Jag svär att jag inte visste!

Jag trodde att jag gjorde min plikt.

Mina order var att stanna där och inte släppa förbi några nordstatare.

Hade du order om att stanna på berget? Varför?

Vad skulle du göra?

Det gör detsamma nu.

Du har själv erkänt att folk dog för att du var där uppe.

Anledningen har en enorm betydelse, menar jag.

Skonade mannen i ditt rum ditt liv?

Trodde han verkligen att kriget pågick?

Det är svårt att tro.

Han hade lika svårt att tro att kriget har varit slut i fyra år.

Han är inte alls som vi trodde. En mördare... Han är ett offer.

Herregud, så fruktansvärt. - Vad är det, Luke?

Herregud, så fruktansvärt. - Vad är det, Luke?

Soldater på vår mark.

Löjtnant - ta befälet.

Är ni medvetna om att det här är vår mark?

Överste Roland Craig från högkvarteret.

-Molly Culhane. -Jag tror att min moster undrade...

...över soldaterna på vår mark.

-Hur var namnet? -Luke Macahan.

Jaha! Mannen som fångade gerillasoldaten.

För att besvara fruns fråga bivackerar mina mannar här-

-med familjens tillstånd, naturligtvis.

-Ja. -Anledningen till att vi är här...

...är att fastställa mängden gerillaaktivitet i området-

-och att avrätta gerillasoldaten som mr Macahan hade turen att fånga.

Vi har fått veta en del om honom.

Han heter Andrew Willow. Han är ingen gerillasoldat-

-utan trodde sig göra sin plikt.

Sin plikt? Döda militärer som utförde kontrollarbete?

Det låter märkligt, överste-

-men han visste inte att kriget är slut.

Det låter inte märkligt, mr Macahan. Inte det minsta.

Man hör få rationella lögner från dem som dödar andra människor-

-och som inte känner till Appomattox.

Men eftersom mer än fyra år har gått-

-verkar mr Willow mindre trovärdig än en idiot.

-Är fången kvar i huset? -Ja, men han får inte flyttas.

-Varför inte, om jag får fråga? -Han är svårt skadad och har ont.

Jaså, minsann? Det råder hängsnaran snart bot på.

Kan ni ta mig till fången, så att jag kan ta honom till lägret?

Jag sa att han inte får flyttas.

Jag släpper inte er om ni tänker misshandla mannen.

Jag har inte för avsikt att misshandla honom.

Men jag hoppas att jag får förhöra fången omedelbart.

-Han sover fortfarande. -Då får vi väcka honom, inte sant?

Ni kan gå, mr Macahan.

Eftersom rummet är mitt stannar jag nog.

Som ni vill.

Allt gott har ett slut, inte sant, mr Willow?

-Vad menar ni? -Se så, mr Willow.

Var ni ensam på berget, eller finns det fler som ni där?

Vad då, "fler som jag"?

-Ni vet inte. -Han trodde ju att kriget pågick.

Det är sant. Jag trodde att nord- och sydstaterna slogs ännu.

Jag fick order om att stanna och inte släppa förbi några nordstatare.

Jag förstår.

Säg mig, mr Willow - om ni inte visste att kriget var slut-

-varför fick ni order om att stanna där uppe så länge?

Säg det, Andrew!

Jag har inget mer att säga.

Jag tror er. Jag tror inte att det finns mer att säga.

Han säger äntligen sanningen.

Så snart ni kan stå upp, mr Willow-

-får ni stå inför en militärdomstol.

Överste. Kriget är slut, så Willow är civilperson.

Ni kan inte ställa honom inför militärdomstol.

Jag har sedan krigets slut haft myndighet-

-att ta hand om gerillaärenden efter eget huvud.

Det är strängt taget ett militärt ärende.

Det är snällt av dig att hjälpa till att snygga till mig, miss Laura.

Det är styvt arbete att få bort allt håret.

Jag försökte själv emellanåt.

Men man kommer inte långt med en bajonett.

Prudy rakade mig i en hel månad när jag-

-skadade handen när jag plöjde.

-Är Prudy din fru? -Ja.

Det var därför jag ville raka och klippa mig.

När hon kommer ska hon se mig som hon minns mig.

-Kommer hon hit? -Ja, Josh skickade ett telegram.

Hon kommer med diligensen.

Jag har en liten en också. Jag vet inte om den har stövlar eller spets.

Prudy var gravid när jag drog ut i krig.

Det var bara de som höll mig uppe under alla åren på berget.

Andrew?

Angående alla de där åren...

Jag vet vad du ska fråga, Luke. Låt bli.

Jag har inget mer att säga.

God dag. Råkar ni vara Prudence Willow?

Ja.

Jag heter Luke Macahan.

Detta måste vara den lilla som hennes far pratar så mycket om.

-Hon heter Stacy, mr Macahan. -Trevligt att träffas, Stacy.

De sa att min man saknades i strid -64.

Senare meddelades att han förmodades vara död.

Ja. Jag ska lyfta ned bagaget.

Kan du slänga ned hennes bagage?

Den här vägen.

-Är du färdig med den? -Ja.

Ni har varit...

...vänliga mot mig, och det vill jag tacka er för.

Ett rum som det här... Det är helt annorlunda mot att vara på berget.

Jag har undrat... Var höll du till på berget?

Var håller man till på ett berg?

Var man än kan hitta skydd från regn och vind.

Jag markerade en markbit, och där bodde jag.

Betyder det att den är min enligt lagen?

-Markbiten. -Det vet jag inte.

Du måste nog göra anspråk på den. Varför vill du ha den?

Det finns bara snår och kaniner där uppe.

Man kan fästa sig vid alla platser, om man vistas där länge nog.

Ni har besök, mr Willow.

Det är länge sen sist.

Ja, Andrew. Det är väldigt länge sen.

Du är fortfarande lika vacker.

Josh?

-Ni behöver inte heller stanna. -Jag har mina order.

Han ska ingenstans. Han har ju handbojor!

-Ni har ju en vakt utanför. -Jag tar fullt ansvar.

Prudy?

Andrew...

Det här är Stacy. Din dotter.

-Stacy? -Hej, pappa.

Kom hit.

Jaså... Jag har minsann fått mig lite spets.

Se på dig.

Du är mjuk som en hjort på våren.

Ditt leende kan säkert lysa upp hela världen. Får jag se?

Jag hoppas du inte är besviken över att se din pappa för första gången.

Nej då, jag tycker om dig.

Har du ont, pappa?

Det gjorde mycket ont innan du och mamma kom.

Du och Stacy måste vara trötta efter resan.

Resan tog på krafterna, Andrew.

Du kanske också behöver vila lite.

Vi har mycket att tala om.

Vi har mycket att ta igen.

Vilken fin kväll.

Det känns så underligt att träffa Andrew igen.

Jag har trott så länge att han...

Jag förstår.

Mrs Culhane...

-Mrs Culhane, jag... -Vad är det?

Det är nåt jag måste berätta för nån.

Jag kan inte dölja det längre.

Om det hjälper, är jag väldigt bra på att bevara hemligheter.

Jag har gift om mig.

När Andrew inte kom hem från kriget-

-gav jag inte upp hoppet. Inte ens när de trodde att han var död.

Men till sist tröttnade jag på att försöka lura mig själv.

Jag träffade en man och gifte mig med honom.

Stacy behövde en far.

Hon trodde inte att hon hade nån.

I alla fall inte i livet.

Plåga inte dig själv. Du gjorde det rätta. Du visste ju inte.

När telegrammet kom, och det stod att Andrew levde...

...berättade jag för Stacy, att sånt kan hända.

Och att hon har två pappor nu.

Jag bad henne att inte säga nåt om sin nya pappa till Andrew.

Med alla hans bekymmer, skulle det krossa hans hjärta.

Ja, det skulle det nog.

God morgon. Ni är uppe tidigt.

Jag ville se solen gå upp över kullarna.

Andrew och jag såg den gula solen gå upp tillsammans varje morgon.

Det var bara nåt som vi gjorde. Han visste att gul var min älsklingsfärg.

Han planterade gula blommor utanför huset på min födelsedag.

Det var en fin tid.

Mrs Willow...

Det kan hända att ni får mer fin tid tillsammans.

Om nån kan få Andrew att säga varför han var på berget så länge.

Den fina tiden är slut, för alltid. Andrew kan inte följa med oss hem.

Kan han inte? Jag förstår inte.

Jag vill helst inte prata om det med dig eller förklara.

-God morgon, mr Macahan. -God morgon.

Mrs Willow, mrs Culhane.

Jag har bestämt mig för att börja förhöra er man i morgon.

I morgon? Doktorn har sagt att han inte bör flyttas på minst en vecka.

-Jag har ont om tid. -Willows också.

Ja. - Förhöret kommer att vara i flera dagar.

Det kan förstås hållas i lägerområdet-

-men jag vill inte flytta omkring den anklagade som en spannmålssäck.

Jag undrar om vi har ert tillstånd att hålla förhöret här i huset.

Om förhöret nu måste hållas, så ja.

Det är bättre än att flytta omkring mannen som en spannmålssäck.

Sir?

Ska ni göra illa min pappa?

Din far har gjort stygga saker. Han har gjort folk illa.

Om nån gör nån annan illa måste de få ett straff.

Han har aldrig gjort mamma eller mig illa.

Det var på grund av kriget. Gjorde inte ni nån illa i kriget?

Är det nåt som ni har glömt att säga, mrs Culhane?

Gillar översten appaloosa-hästar?

Nåja... Jag lade inte märke till dem.

Hur mycket lägger ni märke till?

Jag är rädd för att jag inte förstår frågans betydelse.

Det jag menar är att ibland kan människor...

...bli så förhärdade att de inte ser skönhet eller godhet nånstans.

Ja.

Jag hade två söner som jag såg mycket godhet och skönhet i.

En av dem dödades i kriget.

Kriget skonade nästan ingen från ett visst mått av personlig tragedi.

Personlig tragedi?

Nej, som soldat betraktar jag krigföring som opersonlig.

Sorgen kommer till oss. Den delas ut opartiskt av ödets hand.

Det är tragedierna efter kriget som blir ytterst personliga.

Vi ska ju ha lagt fasan bakom oss och leva i fred tillsammans.

Man kan kalla det gamarnas tid.

-Jag förstår nog inte. -Gerilla, mrs Culhane.

Några gerillasoldater bröt sig in i min sons hus efter kriget.

Min enda överlevande son. Och de...

De stack ihjäl honom med bajonett.

De dödade hans fru.

Gerilla, mrs Culhane. Precis som mr Willow som ni har där inne.

Jag beklagar verkligen.

Farväl.

Varför berättar du inte, Andrew?

Luke har bett dig prata med mig.

Vi vill ju alla att du ska gå fri.

Jag har inte gjort nåt fel. De hänger mig inte. De måste släppa mig!

Men tänk om de säger att du döljer nåt?

"Säg vad det är, annars bevisar du att du är gerillasoldat."

Kriget har stått oss dyrt, inte sant, Prudy?

Vi är som två vänner.

Inte som förr. Du skrattade alltid.

Du ville alltid att jag skulle kyssa dig och hålla om dig hårt.

Jag vill inte hålla om dig med de här. Det känns fel.

Bara en sak är viktig, Andrew.

Och det är att du blir fri igen.

Bara det? Det gäller mer än så, Prudy.

Du, Stacy och jag har alla blivit av med nåt.

Särskilt du och Stacy.

-Du måste tro på mig. -Det gör jag.

Det är därför jag vill...

Jag har bestämt mig för att göra det jag måste.

Och Prudy... Det finns nåt som du kan göra för mig.

Jag kan göra det själv om jag blir fri.

Det finns en markbit som jag bodde på uppe på berget.

Vid de höga passen.

Jag tillbringade så mycket tid där att jag började se den som vår.

När du råkar vara i stan kanske du kan ansöka om...

Göra anspråk på mark i bergen. Vad hjälper det, om du...

Blir hängd?

Lita på mig, Prudy.

Snälla du.

-Du ville träffa mig, pappa. -För evigt.

Men om jag inte kan det-

-vill jag se till att du och mamma är lyckliga.

-Vad menar du, pappa? -JO...

Det är nåt jag inte kan visa för mamma.

Jag är rädd att hon ska visa det för Luke eller överste Craig.

-Vad är det? -En karta. Ta hand om den åt mig.

-En karta? -Den visar vägen till berget.

Du ska gömma den åt mig. Vad heter din docka?

-Charity. -Kan hon bevara en hemlighet?

-Ja. -Bra. Kan du det?

-Lika bra som Charity. -Då blir det vår hemlighet.

Om de släpper mig visar jag dig och Prudy hemligheten.

Vi kanske kan bo där uppe i bergen. Det skulle du tycka om.

Det är uppe i himlen. Du kan jaga fjärilar mellan de vilda blommorna.

Och det finns vilda kaniner som hoppar runt där.

Det som finns där kan hålla dig med dockor och din mamma med kläder-

-resten av livet.

"Det flammande gula som lyste upp den nordliga väggen"-

- "kröner det som ska bli ditt."

-Det skrev jag på kartan. -Vad betyder det?

Mamma kommer att förstå. Jag skrev så, för om nån annan tar kartan-

-hittar de inte det som är gömt.

Vad är det som är gömt?

Vår hemlighet är redan stor nog.

Om den blir ännu större ryms den inte i en liten flicka.

Du ska inte försvinna, pappa. Jag vill ha dig hos mamma och mig.

Jag är glad så länge jag vet att du och mamma har det bra.

Du ska vara glad, så blir jag glad. Låter det rimligt?

-Kom ihåg att det är vår hemlighet. -Det gör jag, pappa.

Lovar du det? Jag vill att du säger det.

-Jag lovar. -Så ska det låta.

Min fina flicka.

Andrew Willow, ni står anklagad för mord-

-i samband med de hänsynslösa morden på menige William Twiggs-

-och sergeant Chester Worth den 5 mars 1869.

Är ni skyldig eller oskyldig, mr Willow?

Jag sköt dem, men jag dödade ingen utan orsak.

-Jag trodde att kriget pågick... -Ni får möjlighet att försvara er.

Men på rätt sätt.

Vi vill gärna att ni bryter er tystnad, mr Willow.

Ni har påstått att ni inte visste att kriget var slut.

Ni har också påstått att ni befann er i bergen enligt order.

-Nå? -Ja, sir.

Har jag också rätt i att ni nu är fullt medveten om att kriget är slut?

Ja, sir.

Om ni handlade enligt order, som ni påstår-

-kan ni säga mig vilka order som håller en man på ett berg i fem år?

Och vem var det som gav ordern?

Ni ville få tala, mr Willow. Det får ni nu. Säg nåt!

-Var ni kanske desertör? -Jag är inte desertör!

-Var ni kanske desertör? -Jag är inte desertör!

Jag tror er, mr Willow. Hur kunde jag antyda nåt sånt?

Tvärtom. Den passion som ni just gav prov på bekräftar-

-det enda motivet för att stanna på berget så länge.

Ett motiv som förklarar er tystnad, särskilt här i närvaro av-

-soldater i blå uniformer.

Berget är ett bra gömställe. Ett bra ställe för bakhåll.

Särskilt för unionssoldater.

Det är nåt som en gerillasoldat som hatar nordstatare skulle tycka om.

Mr Willow...

-Jag bevisade visst min poäng. -Ni provocerade honom!

Han behöver inte provoceras till våld. Det finns i hans natur.

Han behöver bara få chansen att visa det.

Andrew är inte sån. Han är en god man och var en god soldat.

Jag bestrider inte det faktum att han var en god soldat.

Han var så hängiven-

-att han fortsatte kriga i fyra år.

Fråga hans kapten Jethro Clay-

-eller soldaterna i Texas elfte kavalleri.

De kan berätta vad Andrew är för man. Ingen har större medkänsla än han.

Telegrafera krigsministeriet.

Hör om de kan få tag på denne kapten Clay.

Javisst. Vi ber om och hoppas på ett omedelbart svar.

Vi tar paus tills vidare.

Visst är det en vacker kväll, Stacy?

Jag menade inte att skrämma dig.

Jag är inte rädd.

Du vet väl att jag har försökt hjälpa din pappa?

Jag har höga tankar om honom... och om dig och din mamma.

Vet du vad? Jag kan nog inte komma på fler sätt att hjälpa honom på.

Du känner väl inte till nåt sätt som inte jag vet om?

Pappa säger att han vet vad som är bäst.

God natt.

Macahan. Jag undrar över några oklarheter.

-Ni kanske kan hjälpa mig med en. -Hur då?

Jag tror att det finns nåt på berget som förklarar vad Willow döljer.

Jag vill veta vad det är.

Åtminstone för att klargöra bevisen.

När jag dömer Willow får det inte finnas olösta mysterier kvar.

Jag vill ha honom död, begravd och bortglömd.

-Varför berättar ni det för mig? -Vid gryningen...

...ska ni följa med mig upp på berget.

-Känner ni till området? -Bergen är stora.

Var ska man börja leta?

Därför vill jag ha er med.

Ni är lika intresserad av vad han döljer, kanske mer.

Så ni kommer att leta ordentligt.

Som om mr Willows liv hängde på det.

-Vad är det? -Det var här vi sprang in i fällorna.

Nån som är ensam lägger inte ut fällor var som helst.

Man lägger dem där man sover så att ingen kan smyga sig på.

Gerillasoldater blir sårbara om de stannar på en plats.

De flyttar runt hela tiden.

-Willow kanske bodde i stugan. -Kanske en pälsjägare, inte Willow.

-Hur kan ni vara så säker? -Gerillasoldater bygger inte stugor.

Spåren skulle avslöja positionen.

Det skadar inte att ta en titt.

Titta, översten! En bild av Andrew Willows hustru.

Det bevisar att han har bott här.

Andrew sa att hon var det enda som höll honom uppe.

-Det verkar inte rimligt. -Jo. Willow tillhör inte gerillan.

Men det vill ni inte erkänna, trots allt detta.

Uttala er inte om vad jag tänker och tror.

Om Willow inte följde det vanliga gerillamönstret...

...var det för att han var tvungen att stanna här.

Varför?

Det kan jag inte svara på. Kanske för att skydda nåt?

Nåt som han inte kunde bära med sig.

Vad är det här?

Vad tror översten?

Det vet jag inte. Jag vet inte.

Herregud!

Överste?

-Sergeant Worths mössa. -Han har skurit in deras namn.

Och deras dödsdatum. Nästan alla efter krigsslutet.

Nå...

Vi har visst fått svar på varför mr Willow var så förtegen.

Han slaktade intet ont anande soldater och stal deras värdesaker.

-Jag tror det inte. -Ni ser väl själv bevisen!

En mördare begraver inte offren-

-och markerar gravarna. Han skriver under sin egen dödsdom.

Det är precis vad mr Willow har gjort.

Mr Willow, ni vägra tala om varför ni beordrades stanna på berget-

-varför ni byggde stugan eller vad ni döljer...

Vintrarna var kalla. Jag behövde skydd.

Han talar sanning. Han byggde stugan för att bo i. Är det så märkligt?

Ja, en gerillasoldat skulle aldrig bo på fiendens mark.

Andrew ville ha marken för framtiden, för oss.

Han ville göra anspråk på den. - Berätta.

Ville ni göra anspråk på marken, mr Willow?

Jag tänkte att den kunde bli värdefull för min fru och dotter.

Trodde ni att de skulle trivas med att bo bland mördade män?

-Jag har sagt varför jag sköt dem. -Ska vi ta det igen?

Jag gav dem kristna begravningar.

Menar ni att ni behöll deras ägodelar-

-klockor, ringar och pengar, för att lämna dem till deras anhöriga?

Det var därför jag behöll dem! Jag markerade gravarna också.

Familjerna kan få kvarlevorna hemskickade.

Jaså, minsann.

Jag mottog följande telegram från krigsministeriet i morse.

Det rör kapten Clay, som skulle uttala sig om mr Willow.

"Jethro Catlin Clay, kapten i Amerikas konfedererade stater"-

- "och en patrull på femton man dödades"-

- "vid två separata strider 1864."

Det står inget om vad Clays uppdrag gick ut på.

Det är visst bara en man som vet vad kapten Clays uppgift var.

Ni.

Har ni nåt att säga till ert försvar, mr Willow?

Berätta allt för honom. Sanningen, Andrew!

Snälla du, för Stacys och min skull, om inte för din egen.

Säg sanningen, Andrew.

Jag ber dig.

Nå, mr Willow?

Kan frun återvända till sin plats?

Jag har ingen annan möjlighet än att anklaga er för gerillaaktivitet-

-i samband med morden på soldaterna.

Och jag finner er skyldig till anklagelserna.

Andrew Willow...

...jag dömer er till döden genom hängning-

-om två dagar på en plats som bestäms senare.

Soldat!

Överste...

Jag skulle se det som en tjänst om Andrew fick stanna här-

-fram till avrättningen.

Det är för hans frus och barns skull, de har så lite tid tillsammans.

Han får stanna.

Stacy och jag...

Vi reser innan...

...domen verkställs.

Hon ska inte vara här när de kommer och hämtar dig.

Det vill inte jag heller vara.

Jag älskar dig!

Jag har aldrig älskat nån annan än dig.

-Vad är det, Stacy? -Jag vill inte att pappa ska dö.

Det vet jag, vännen. Det vill ingen av oss.

-Vi har försökt hjälpa honom. -Jag också, men...

Vad är det, Stacy?

Vad menade pappa när han sa att han vet bäst?

Om du berättar det för mig kanske du mår bättre.

Pappa bad mig lova att inte berätta nåt.

Om det kan hjälpa honom bör du berätta.

Han säger att han vet vad som är bäst.

Det gör han nog.

Det bästa för honom just nu vore om han kunde slippa sina problem.

Eller hur?

Det är en karta över marken som pappa vill ha.

"Det flammande gula som lyste upp den nordliga väggen"-

- "kröner det som ska bli ditt."

-Vet du nåt om det här? -Jag tror att det är en skatt.

Han sa att den skulle göra mig och mamma lyckliga länge.

Den kan köpa dockor till mig och klänningar till mamma.

Jag vet inte vad det här handlar om...

...men jag vet att du gjorde rätt i att visa mig det.

-Farbror Zeb. -Luke.

-Ursäkta mig... -Det här är Prudence Willow.

-Det här är min farbror Zeb. -Frun.

Vad gör alla soldaterna här, Luke?

Följ med oss, farbror Zeb. Vi ska upp på berget.

En mans liv kan hänga på vad vi hittar där. Jag förklarar på vägen.

Bra.

Är det här backen där man har utsikt över ravinen?

Just det. Det är nära hans stuga.

Vad betyder "Det flammande gula som lyste upp den nordliga väggen"-

- "kröner det som ska bli ditt"?

Andrew vet att gult är min favorit- färg, men resten förstår jag inte.

Vi tittar på andra sidan krönet.

-Vad är det, farbror Zeb? -Jag är inte säker, men...

Jag tänker på att gult är hennes favoritfärg.

Vi red förbi några gula blommor på sluttningen.

Det är lite väl högt upp för att de ska växa naturligt här.

-Brukar de inte växa på så hög höjd? -Det stämmer.

Om inte nån planterade och skötte om dem.

"Det flammande gula som lyste upp den nordliga väggen"

Vid vårt första hus planterade Andrew gula smörblommor vid husets nordsida.

-Vad tror du? -Vi undersöker saken.

Farbror Zeb? Prudy?

Locket bär konfederationens sigill.

Den är tung som bly.

-Den är låst, farbror Zeb. -Akta dig.

Guld!

Det tycks som om mr Willow vaktade konfederationens guld.

Jag skulle säga att han utförde sin plikt som soldat.

-Vi fick släpa hit den. -Var var kistan gömd?

-I en av ravinerna vid stugan. -Nej!

-Det var du som gjorde det här! -Jag har inte gjort nåt.

-Jag försöker bara hjälpa dig. -Du har förstört allt, Luke.

-Du har förstört allt. -Jag gjorde som jag var tvungen.

-Din dotter också. -Förlåt, pappa.

Det finns många som bryr sig om dig, även om du inte gör det.

Förlåt, pappa. Jag ville bara hjälpa till.

Det gör inget, vännen. Det gör inget.

Vad finns det i kistan?

Guldtackor.

Kan ni vänligen förklara det här, mr Willow?

Jag vaktade kistan åt konfederationen.

Jag var i kapten Clays detachement, precis som min fru sa.

Vi skulle ta guldet till Missouri och köpa vapen för det.

Vi sprang på nordstatare och blev beskjutna.

Vi fick smita.

Kapten Clay ville kämpa sig tillbaka till Fort Hob och hämta förstärkning.

Jag hade gett mycket för att få följa med honom.

Kaptenen bad mig att stanna, för han visste att jag skulle hålla ut.

Han bad mig vakta det med mitt liv.

Det är en skatt som räcker mer än en livstid.

Tolv mäns livstid.

Varför avslöjade ni inte detta när ni plötsligt insåg att kriget var slut?

-Berätta allt, Andrew. -Snälla du.

Det var därför jag ville göra anspråk på marken där uppe.

Då skulle allt där bli mitt, även guldet.

Ni tänkte behålla guldet själv?

När jag förstod att kriget var slut.

Konfederationen behövde det inte längre. Jag förtjänade det.

Jag stannade på berget och vaktade det i alla dessa år.

År som jag kunde ha tillbringat med min fru och dotter.

Jag ville ge det till dig, Prudy. Du...

Du väntade på mig så länge. Jag hade inget annat att ge dig.

Jag tänkte att det kunde försörja dig och Stacy länge.

-Rörande. -Ser ni inte att han talar sanning?

Jag ser nån som har legat i bakhåll för oskyldiga-

-och som har gömt regeringens guld.

Han använder kvinnan och barnet här för att vinna vår sympati.

Kvinnan och barnet råkar vara mannens fru och dotter.

-Ja, praktiskt taget. -Det får ni förklara, överste.

Vad menar ni?

Jag pratar om en intressant upplysning jag fick nyligen.

Jag blev misstänksam när jag hörde mrs Willow tala med er en morgon.

Jag har undersökt hennes förflutna.

-Vad vill ni ha sagt? -Bara det, mr Willow...

...att mrs Willow egentligen heter mrs Leehi Killip.

Hon gifte om sig för fyra år sen!

Lögn!

Säg att han ljuger, Prudy!

Prudy?

Mrs Killip? Lovade mr Willow er guld för att tala till hans fördel?

Nej, det är inte sant!

Prudence berättade för mig den första dagen att hon har gift om sig.

Hon berättade för mig i förtroende.

Hon ville inte att Andrew skulle veta.

Hon ville inte berätta för Andrew. Han hade nog med problem.

Jag trodde inte att du skulle komma hem.

De sa att du var död, och Stacy och jag...

Jag förstår.

Du gjorde rätt, Prudy.

Jaha. Domen står kvar.

För fången till hans rum.

-Överste! -Vad är det nu, mr Macahan?

Det finns nåt här.

Det är ett brev. Vi bör nog läsa det.

Jag vill inte leka fler lekar nu, mr Macahan.

Jag leker inte med folks liv.

Brevet kan vara bevis.

Läs det, då.

"Förgyllda blytackor"?

Bly?

Nej.

Nej, det kan inte stämma.

Jag kan inte ha vaktat en kista med bly.

-Det ser ut som guld. -Det tar vi lätt reda på.

Det kan inte vara sant. Det kan inte vara sant!

Visst är det bly.

Jag har dödat för att skydda det.

"De förgyllda blytackorna i kistan"-

-"ansvaras för av kapten Jethro Catlin Clay, Texas elfte kavalleri."

"Om de faller i fiendens händer bör de veta att de skulle avleda"-

-"uppmärksamhet från den äkta guldförsändelsen till Fort Quinlan."

"Kapten Clay och hans mannar försvarade kistan hjältemodigt"-

-"eftersom han visste att han riskerade livet för nåt värdelöst."

"Vi bönfaller nordstatsarmén att med- dela sydstaternas krigsministerium"-

- "om kapten Clay dödas eller fångas"-

-"så att hans och mannarnas hängivenhet kan få erkännelse."

"Överste Adrian Forbes, Texas elfte kavalleri."

Alla dessa år...

Männens liv...

Blyet blev dyrköpt.

Mr Willow, faktum kvarstår att ni tänkte behålla guldet.

Men det är ju bly!

Ni kan inte anhålla nån som vaktar bly.

-Just det. -Han visste inte att det var bly.

Avsikten kan fortfarande anklagas.

Men...

Men... slutligen står det synnerligen klart-

-att menige Willow var helt ovetande om att fiendskapen hade upphört.

Så vitt han visste gjorde han enligt god soldattradition sitt bästa-

-i fem långa år för att utföra den order som hans överordnade gett.

Det är sannerligen en utomordentlig hängivenhet till plikten.

Av de orsakerna finner jag honom oskyldig till mordanklagelserna.

Förhöret är avslutat. Släpp fången.

-Ta väl hand om mamma. -Det ska jag göra, pappa.

Vad ska du göra nu, Andrew?

Prudy och Stacy tillhör en annan man nu.

Den enda jag har kvar är berget. Det är väl dit jag får bege mig.

Det är vackert där uppe. Och förutom Prudy och min lilla flicka...

...är det det närmaste himlen jag har varit.

-Vi kanske ses igen. -Det kan du räkna med.

Jag ska laga mat med en gäst i åtanke-

-så du gör bäst i att besöka oss ibland.

Jag skulle ta mig över berget barfota i snöstorm för det.

-Farväl, mr Willow. -Farväl, Andrew.

Farväl.

Mamma.

Ja, hjärtat mitt.

Får vi... Får vi aldrig se pappa igen?

God dag, Luke. Trevligt att råkas.

Hur har du det, Andy?

Jag har experimenterat lite.

Jag hoppas att nåt ska växa nu när jag har utsäde.

-Ska du resa bort? -Nej.

-Det är proviant till dig. -Till mig?

Jag uppskattar omtanken, men...

Det räcker till att försörja många över vintern.

Jag vet inte det, men det ska nog räcka till tre.

Pappa!

Pappa!

Pappa!

Vi ska bo hos dig nu.

-Ska ni besöka mig? -Nej, vi stannar för evigt.

-Vad säger hon, Prudy? -Du får bygga till rum åt oss.

Kommer ni för att stanna? Här med mig?

Om du vill ta emot oss.

Men...

Hur blir det med...?

Du är ju gift med...

Jag var gift.

Min stuga... Vår stuga behöver en inflyttningsfest.

-Vill ni ta hand om det? -Vad är en inflyttningsfest?

Det är du och din mamma. - Kom in du också, Luke.

Översättning: Helen Bergström www.broadcasttext.com