Original subtitles

Folk tror i allmänhet att de tidiga nybyggarnas prövningar-

bestod i att kämpa mot elementen och fientligt inställda indianer.

Men sanningen är att de stod inför än större faror.

Isoleringens fruktansvärda tomhet-

och de primitiva kunskaperna hos de få läkare som fanns tillgängliga.

För änkor med barn blev följderna av mannens frånvaro ofta förödande.

Hon tror att hon kan snylta sig till det som tagit mig år att bygga upp.

Vi var här först, eller hur?

Hon kom och startade sin verksamhet och försöker konkurrera ut oss.

Det är inte rätt, varken enligt Guds eller någon annans lagar.

Varför bränner vi inte ner hennes hus i stället för att smyga runt så här?

Man bränner inte ner någons hus, särskilt inte en kvinnas.

Det som tillhör mig är mitt och ingen annans.

Står man inte fast vid sina principer är man inte mycket värd.

Josh, får du hem dem härifrån? -Utan problem, farbror Zeb.

Problemet var att få tag i dem.

Molly undrar när ni kommer tillbaka. -När du har målat staketet på ängen.

Det är ditt jobb, Luke. Var är din godhet, lillebror?

Ingenstans i närheten av ängen. -Vi är tillbaka om ett par veckor.

Vi ses då, farbror Zeb. — Luke. -Glöm inte staketet.

Jag ska påminna dig om det när du kommer tillbaka.

Sköt om dig, Josh.

Hallå! Vakna där inne! Flotten har slitit sig!

Flotten är allt jag har!

Försök igen! Du måste få stopp på den innan den når forsen!

Ge mig lite utrymme, frun.

Snälla, skynda dig! Om den fastnar i strömmen går den sönder!

Jag har den!

Jag vet inte... Den driver.

Strömmen är för stark. Den driver. —-Jag kan inte förlora flotten!

Willie! Willie!

Jag kan inte stoppa den. Strömmen är för stark.

Du där! Kom hit snabbt som ögat!

Mamma? -Kom, Willie!

Skynda dig, Willie! Spring!

Ta tag i repet, Willie! Här!

Dra hårdare! -Den kommer!

Linda det kring stammen, Willie. Dra! Fortsätt dra!

Dra hårdare, Willie!

Jag tror att den kommer hitåt. Ja!

Hårdare! Vi har den!

Willie, du är till stor hjälp.

Håll i här under.

Så där.

Tack igen, Willie.

Utan din hjälp hade vi utan tvekan förlorat flotten.

Nu går vi in igen, Willie. Du är dyblöt.

Du måste ta av dig nattskjortan innan du blir sjuk.

Jag är tacksam för hjälpen.

Den måste ha varit sliten.

Tidens egg är inte så här skarp. Det är bara en Bowie-knivs egg.

Tror ni att någon skar av linan? -Jag tror inte bara.

Eli Kelsay driver färjetrafik längre upp längs floden.

Han har både försökt köpa ut mig och pressa mig att ge mig i väg.

Han lyckades med mannen som ägde stället före mig.

Han bröt ner honom.

Han vill ha hela floden för sig själv.

Här finns plats för oss båda, men han ser det inte så.

Men jag går ingenstans.

Vill du korsa floden med hästarna får du åka över med Kelsays flotte.

Den ligger åtta kilometer härifrån. —Det ska jag göra.

Tack än en gång för hjälpen.

Jag är ledsen för flotten, frun.

Pappa, kan vi ta en paus? Jag står inte ut i solen.

När jag säger till! Vi har ett rökeri att bygga.

Missy har fixat våra hattar och tvättat våra kläder utan att klaga-

sen den dag jag tog mig an henne. Du borde skämmas, pojk.

Fortsätt arbeta, annars ska du få ångra att du slutade!

Få honom åtminstone att sluta så vi kan ta oss något att dricka.

Han lyssnar alltid på dig.

God morgon. -God morgon.

Är det där Kelsays flotte?

Vi är familjen Kelsay. Du har fina djur med dig.

Tack. Jag måste få dem över floden.

Jag försökte korsa floden längre ner, men den planen sprack.

Säger du det?

Kvinnan som har flotten där sa att någon skurit av hennes lina.

Och vad säger du? —Det är skam att ge sig på en kvinna.

Anklagar du oss för något? —Det har jag aldrig sagt.

Men om det inte finns fler Kelsay- familjer här är oddsen rätt stora.

Vem tror du att du är, pojk?

Bara någon som vill korsa floden.

Det kan du glömma, din besserwisser.

Hur vågar du bete dig som om du vet allt som finns att veta?

Det du inte vet är att långt innan du var en lerklump i Guds händer-

kämpade jag mot krafterna i Herrens skapelse.

Jag byggde flotten för att kunna försörja min familj.

Jag slet för att röja denna mark och slogs för att behålla den.

Jag miste min fru på grund av det. Jag har gjort allt i min makt.

Damen sa att det finns plats för er båda.

Försvinn härifrån innan jag förlorar behärskningen.

Det ska jag göra.

Stå inte bara där! Se till att bli klara med stockarna.

Esau, visst var det appaloosa- hingstar han hade med sig?

De kan säljas för ett bra pris. —Ett väldigt bra pris.

Han kommer inte långt i kväll. -Nej, inte alltför långt.

Kanske till Johnsons gård. -Kanske.

FLOTTEN ÄR TRASIG FORTSÄTT NORRUT

God morgon, Cora. Ska jag vända och rida in på nytt?

Ni kan rida tillbaka och stanna där.

Kan vi prata om det?

Om ditt humör har med mig att göra vill jag veta vad jag har gjort.

Ingenting, och det är problemet.

Är ni sheriff här eller inte? —Det står så på brickan.

Det är era handlingar som räknas, inte brickan.

Har ditt varma välkomnande något med skylten att göra?

Om ni hade gjort ert jobb hade ni vetat att det är så.

Om ni arbetade i stället för att jaga änkor-

kanske rättvisa skulle skipas.

Du vet mycket väl att jag inte sett åt andra kvinnor sen du flyttade hit.

Problemet är att jag är den ende som är intresserad.

Sheriff Pinter, vi har redan pratat om det här.

Ni är en god man och en god sheriff, trots det jag sa.

Ni är en god man och en god sheriff, trots det jag sa.

Men jag har inte plats för en man i mitt liv, och det får ni acceptera.

Ska jag tro på att det är nog för dig att bo här med Willie?

Att du aldrig känner behov av... -Mina behov är inte er ensak.

Willie tar upp all min tid. Han vill inte dela mig med någon.

Jag tror att du underskattar Willie.

Men det är inte rätt tillfälle att prata om det.

Är det familjen Kelsay nu igen? —Ja.

De skar lös flotten. Det är ett under att den inte hamnade i forsen.

Såg du dem göra det? -Nej.

Jag kan inte göra något utan bevis. Det är så orättvist!

Skadades den mycket? —-Tillräckligt.

Linan måste splitsas. Det kommer ta en vecka att laga den.

Låt mig ta en titt.

Vill du ha lift tillbaka? —-Jag går. Tack, sheriffen.

Ja, frun.

Mamma! Han är tillbaka.

Vem är tillbaka? Sheriff Pinter? -Nej, pojken med de fina hästarna.

Frun. — Willie. -Kunde du inte korsa längre upp?

Jag hamnade i gräl med Kelsay över er flotte, och här är jag.

Du kan tyvärr inte korsa här heller, mr...?

Macahan. Men ni kan kalla mig Josh. Josh.

Den fungerar inte bättre än i morse. Det tar några dagar att laga den.

Du kan korsa floden längre ner, men det är långt härifrån.

Hur långt? —Två dagars ritt.

Men om det är högvatten kommer du inte över.

Det blir svårt att simma över.

Och farligt, för det finns kvicksand på andra sidan som är svår att se.

Hjälper du mig att laga flotten kan du stanna tills du kan åka över.

Du får frakta över hästarna gratis.

Det är nog lättare än att försöka rida neråt floden. Då säger vi så!

Fast jag vet inte var du ska sova. Vi har inget stort hus.

Det går bra var som helst. Jag har suttit i sadeln i evigheter.

Han kan dela rum med mig, mamma. Får han sova i mitt rum? Snälla?

Ja, det ska nog gå bra.

Tack. — Du kommer att gilla mitt rum, Josh.

Det är så vackert när morgonljuset lyser in genom fönstret.

Så ja, pojken.

Så ja.

De är jättefina. —Ja.

Var hittade du dem? -Norrut, på högslätten.

Vi har en inhägnad till dem. —Det är inte mycket till inhägnad.

Men den är stor nog åt dem. -Får jag hjälpa honom leda dem?

Nej, Willie. Du kan göra dig illa.

Han kan inte göra sig illa, frun. Hästarna är lugna och fina.

Får jag?

Ja, men var försiktig.

Kom, Josh.

Tack. — Kom nu.

Här är det, Josh. Det här är mitt rum.

Det är bara mitt. —Det är jättefint, Willie.

Jag gillar att ligga här i sängen och lyssna på allt som låter om natten.

Tvättbjörnar, ugglor och smådjur som skrapar på bladen.

Jag kan inte se dem, men jag vet att de är där.

Gud ser efter mig.

Mamma säger att han inte skapar något som han inte älskar.

Det låter förnuftigt, Willie.

Jag ska visa dig vad jag gillar att göra ännu mer.

Jag gillar att tälja saker. Alla möjliga saker.

Det här träslaget är sällsynt, men det skiner jättefint.

Det är en fågel där inne, Josh. —En fågel?

Ja, man måste bara släppa ut den.

Jag har många träfigurer där ute. -Varför gömmer du dem?

Mamma låter mig inte ha kniv. Men jag hittade en nere vid floden.

Låter hon dig inte ha en täljkniv? -Hon är rädd att jag ska skada mig.

Men det gör jag inte. Aldrig. Du säger väl inget?

Nej då. Jag ska inte säga något, Willie.

Jag glömde nästan.

Pappa sa alltid att vi aldrig skulle låta ett gevär ligga laddat.

Det säger mamma med.

Jösses. Det är minsann ett fint gevär.

Jag har bara ett litet gevär.

Mamma lät mig ha det för att det var sönder, men jag lagade det.

Det var bara en fjäder inuti som var trasig.

Jag tror att jag har lagat det, men utan kulor vet jag inte säkert.

Jag låtsas att det funkar när jag går ut på natten och letar efter trä...

Så att jag inte blir rädd.

Varför går du ut på natten? -För det är bara då jag kan.

Mamma låter mig inte gå så långt ifrån huset, så jag smyger mig ut.

Det är nog ingen bra idé, Willie. Du kan stöta på björnar eller pumor.

Det finns inte bara smådjur där ute, och ett oladdat gevär är ingen hjälp.

Jag vill gärna ha ett riktigt gevär. Jag skulle inte vilja skjuta något-

utan bara ha det med mig.

Willie, är det verkligen en bra idé att dölja så mycket för din mamma?

Jag måste. -Jaså?

Om jag berättar får jag inte göra någonting alls.

Jag är vuxen, Josh. Jag är lika stor som du.

Alla som är så stora som vi har gevär.

Jag förstår vad du menar.

Nej, Josh. Du sover i min säng, för det är du som är gäst.

Det kan jag inte gå med på, Willie. God natt.

Jag är så trött att jag kan sova var som helst.

Josh? -Ja?

Jag är glad att du är här.

Ingen har varit i mitt rum förut. Aldrig.

Det är snällt av dig att dela det med mig, Willie. God natt.

God natt, Josh.

Ja, mamma?

Kära Gud.

Det här är Willie Johnson som tackar dig för allt det goda.

Särskilt mamma.

Vaka över hennes flotte så att den inte går sönder igen.

Amen. Och tack för min vän Josh.

Amen. -Amen.

God natt, Willie.

Inga björnar ska skrämma Willie Johnson i kväll.

Tänk om han tog med sig hästarna ner längs floden?

Där är de, brorsan!

Se på dem, Jacob. Inte ens Herren skulle kunna motstå dem.

Vad ska vi säga till pappa när vi kommer hem?

Vi behöver inte ta hem dem. Vi kan ha dem i en dal norröver.

Sen säljer vi dem när vi får chansen. Kom.

Vänta! Det kommer någon.

Det är Johnson-ungen. Han är beväpnad.

Han sköt dig! Ungen sköt dig!

Vi måste härifrån innan mrs Johnson också ger sig på oss!

Jag har dig.

Willie!

Willie!

Hur gick det? -Jag vet inte.

Vad gör du här ute mitt i natten?

Hur kunde du skjuta? Det är trasigt. -Jag lagade det.

Du har inga kulor. Var fick du dem...?

Gav du honom kulor? -Mrs Johnson...

Josh tog ut kulorna för att han inte ville låta sitt gevär ligga laddat.

Jag tog en. Jag menade inget illa.

Varför sköt du?

Allt var vilt.

Vinden slog mot träden och jag hörde främmande röster.

Jag snubblade över de här och skottet bara gick av.

Gå genast tillbaka till huset, unge man.

Det här får aldrig hända igen. Är det förstått?

Okej, mamma.

Förlåt för det där med kulan. —Det är lika mycket mitt fel.

Jag trodde inte att han skulle kunna fixa geväret.

Jag förstår. Vad gjorde han ute mitt i natten?

Med eller utan gevär. -Han sa att han hört röster.

Det är bara hans fantasi, Josh. Vinden låter som en hel menighet.

Det är kyligt här ute. Kom, vi behöver båda en kopp te.

Min make dog när Willie bara var två år gammal.

Det måste ha varit svårt. —Ja, tidvis.

Men eftersom jag har varit tvungen att uppfostra Wille på egen hand-

känner jag min son väldigt bra och vet vad som är bäst för honom.

Det gör ni säkert, men... -Men vad?

Willie är inte direkt hjälplös. Han lyckades laga vapnet.

Han är förvånansvärt händig ibland.

Men jag antar att en smart sjuåring hade kunnat göra samma sak.

Det skrämmer mig att jag inte hade tänkt på det.

Jag förstår inte.

Man försöker vara på sin vakt, men gör ändå misstag.

Willie hade kunnat skada någon.

Willie skulle aldrig skada någon. -Nej, inte med vilje.

Han skulle inte kunna döda en fluga.

Han är så snäll och kärleksfull att man får lust att gråta.

Men Wille har även en annan sida.

Ibland är han förtegen, som små pojkar ofta är.

Han berättade inte att han hade lagat geväret.

Och han gick ut på natten utan min tillåtelse.

Det måste vara svårt för er. -Svårt?

Josh, hur ska jag få dig att förstå?

Jag har en ofantlig tur som har en pojke som han.

En pojke som varken är elak, sniken, lysten eller skenhelig.

Han kommer aldrig att bli så, som vi andra blir.

Eller redan är.

I hans vuxna kropp kommer det alltid att finnas en liten pojke.

Han måste beskyddas så han inte skadar sig själv eller någon annan.

För han förstår sig inte på livet.

Willie har tur som har en mamma som ni.

Jag älskar min son, Josh.

Jag tänker aldrig låta något hända honom.

Han bara sköt mig, pappa. —-Ja, utan anledning.

Vi red ner till mrs Johnson för att försöka övertyga henne om att flytta.

Det tär ju på dig att hon är kvar. -Hon har aldrig lyssnat på mig.

Det är för att du skriker åt henne.

Vi tänkte att hon skulle ändra sig om vi pratade vänligt med henne.

Men en bra bit från hennes hus kom den där Willie ut ur skogen.

Han såg helt vild ut, pappa. Han sköt ner Esau från hästen.

Jag bad honom att inte skjuta mig, men han sköt hål i benet på mig.

Sen pekade han på mig och sa att jag stod på tur.

Eli, du måste göra något åt ungen. Du bara måste.

Har de inte orsakat tillräckligt med problem?

Vad vill ni, mr Kelsay?

Jag vill att ni hämtar pojken. Willie?

Har ni fler? -Varför vill ni prata med Willie?

För att han sköt Esau! -Va?

Har ni något bevis för det? -Han har ett kulhål i benet.

Menar ni att ni inte hörde skottet?

Min sons ord duger gott som bevis, särskilt när det gäller er pojke.

Om ni inte tänker hämta honom släpar jag ut honom!

Lugna ner er, mr Kelsay. -Willie är blyg.

Han gillar inte att prata med folk. -Han ska minsann prata med mig.

Ni har ingenting här att göra. -Inte?

Den galne ungen kom emot mina söner som något från en häxbrygd.

Han gjorde ett hål i den enes ben stort nog att sticka in ett finger i!

Sen hotade han den andre till livet, och jag har ingenting här att göra?

Vad gjorde era söner här i går kväll?

De kom för att prata med mrs Johnson, om du tvunget måste veta.

Kom de hit bara för att prata?

Var har du öronen, pojk? Säger jag prata så menar jag prata.

Och Esau miste nästan livet! Hämtar ni pojken eller ska jag...

Varför sköt du min son, Willie?

De säger att du gav dig på dem.

Det gjorde jag inte alls.

Jag menar att jag inte menade det. —-Så du sköt inte med gevär i går?

Det var mitt i natten, mr Kelsay.

Han snubblade och ett skott gick av. Det var en olyckshändelse.

Willie skulle aldrig skjuta någon med avsikt.

Jag trodde inte... Jag ville inte göra någon illa, mr Kelsay.

Pojken är en förbannad lögnhals.

Han gömmer sig bakom idiotmasken som en syndare bakom bönboken.

Gå tillbaka in i huset, Willie. —-Jag låter det inte passera.

Gå tillbaka in i huset, Willie. —-Jag låter det inte passera.

När en av mina söner släpar sig hem mer död än levande-

är gränsen nådd för mig.

De flesta skulle ha hängt Willie för det han gjorde.

På fläcken! Ni kan skatta er lycklig för att jag inte tänker göra det.

Men jag ska se till att han betalar för vad han har gjort.

Jag ska prata med er vän sheriffen.

Han klagar alltid över att jag är elak mot er.

Nu kanske han inser vem det är som bär skulden.

God morgon. -God morgon.

Det luktar gott.

Vi behöver mer spikar och virke innan vi kan fortsätta med flotten.

Har du något emot att åka till stan?

Inte alls. Det är bara att spänna fast vagnen.

Det är nästan en halv dags ritt.

Jag tänkte att det vore bra för Willie att följa med till stan.

Till stan? -Jag ser efter honom.

Får jag åka, mamma? Jag lovar att vara snäll.

Se efter honom, Josh. —Det ska jag göra, frun.

Släpp honom inte ur sikte.

Du måste vara ren och fin.

Vi måste fixa till håret och stoppa in skjortan.

Jag har inte varit i stan på länge. Jag kan knappt vänta.

Du måste göra som Josh säger.

Rör inget, ställ inte till med något och var inte i vägen för någon.

Jag lovar, mamma.

Sköter du dig kan Josh köpa gelébönor åt dig i godisaffären.

Tack, mamma.

Stopp!

Du är jätteduktig, Willie. Släpp tyglarna lite. Så ja.

Jag hade glömt hur tätt inpå varandra folk lever.

Pojkarna ser ut att ha kul med hästvattnet.

I den här värmen är de nog smartast i stan.

Jag får simma när mamma kan passa mig.

Vem lärde dig att simma”? -Mamma.

Hon ville inte att jag skulle bo vid en flod utan att kunna simma.

Vad är det där?

Det är en apa. -Apa?

Ja, apor kommer från Afrika. Den där mannen är positivhalare.

Han vevar och apan underhåller.

Jag har aldrig sett något sånt förut.

Kom, Willie. Följ med mig. -Kan jag inte få titta på apan?

Nej. -Snälla.

Jag ska inte ställa till med något.

Lova att du stannar i vagnen tills jag kommer tillbaka.

Jag lovar. —Okej.

Du...

Det där är den galne ungen. -Vem?

Han jag berättade om. Ungen som sköt min bror.

Kom hit, lilla apa.

Kom, lilla apa. Jag ska inte göra dig illa.

Han kommer döda apan!

Jag ska inte göra dig illa. —-Låt apan vara!

Låt djuret vara i fred. Vad gör du i stan, Willie?

Letar du efter något att skjuta?

Jag tänkte inte skada apan.

Säkert. Precis som du inte tänkte skada min bror när du sköt honom.

Du ställer bara till problem, Willie. Jag kanske borde hämta sheriffen.

Vi tar honom! Han är galningen som sköt min bror!

Stoppa ungen!

Kom, vi tar honom!

Han är i utfodringsstallet!

Jag ska nog hitta honom.

Willie!

Vi vet att du är där, så du kan lika gärna komma ut.

Låt honom vara.

Jag verkar träffa på dig vart jag än går.

Det är lika mycket ditt fel.

Du tar inte varningar på allvar, eller hur?

Jag tar inte dravel på allvar. Det har jag aldrig gjort.

Din...

Akta dig, Josh!

Släpp den! Du hörde vad jag sa, Kelsay!

Gå hem och lugna ner er, pojkar.

Annars kan ni hamna i trubbel.

Försvinn härifrån, allihop!

Den där galningen sköt min bror. Gör något innan han dödar någon!

Gick det bra, Willie? -Ja, sir.

Du säger väl inget till mamma?

Vem är du, min gosse?

Jag heter Josh Macahan. -Josh Macahan...

Du hjälpte Cora att dra in flotten. Hon sa att du red i väg.

Kelsay lät mig inte korsa floden.

Han är inte direkt på gott humör nu för tiden.

Han kom till mig och sa att Willie hade skjutit en av hans söner.

Var du där när det hände? -Jag hörde skottet.

Jag såg Willie hålla i geväret. Han säger att skottet bara gick av.

Vad tror du? —-Jag tror honom.

Problemet med Willie är att man inte kan vara säker på vad som hände.

Åk hem med honom, så inget mer händer.

Eli är på dåligt humör, och bråket kommer inte att hjälpa.

Vad tänker ni göra, sheriffen? -Jag vet inte.

Eli kräver att Willie spärras in.

Det kan ni inte göra.

Jag kan inte göra något åt det. Beslutet tas av domare Root.

Åk hem med honom. -Ja, sir.

Kom, Willie. Vi åker hem.

Hej då, sheriffen.

Hej då, Willie.

Du är arg på mig, eller hur?

Förlåt att jag ställde till med så mycket trubbel.

Jag sa åt dig att vänta i vagnen. Varför gjorde du inte det, Willie?

Varför kan du aldrig göra som man säger åt dig?

Jag försöker, Josh. Jag försöker verkligen.

Willie... Förlåt. Okej?

Kan du förlåta mig?

Är du inte arg på mig?

Nej, jag är inte arg på dig.

Jag borde ha lyssnat på er, mrs Johnson.

Men jag trodde... Det som hände i går var inte Willies fel.

Det bara hände.

Det som hände hände för att Willie är Willie.

Det hade inte hänt om jag inte lämnat honom ensam i vagnen.

Josh, jag uppskattar verkligen att du försöker hjälpa mig.

Men du måste förstå att Willie inte är som alla andra.

Om jag låter honom göra vad andra gör skadar han sig.

Varför tror du att jag flyttade hit till världens ände?

Jag är 36 år gammal. Tror du inte att jag har känslor och begär?

Det har jag. Jag flyttade hit ut för att Willie inte kunde bo i stan.

Ungarna drev med honom och alla andra stirrade på honom.

Det kanske bara var just den stan. —Vi har bott i flera städer.

Det var samma sak överallt.

Willie försökte göra som alla andra, men han kunde inte.

Han hamnade i trubbel överallt. Han kunde inte hjälpa det.

Du såg honom häromdagen när han försökte dra in flotten.

Vet ni vad? En fågel i en bur lär sig aldrig att flyga ordentligt.

Den får aldrig chansen.

Där är sheriff Pinter.

Och Eli Kelsay!

De har dr Baker med sig.

Du vet säkert varför vi är här, Cora.

Det är på grund av skjutningen. Dr Baker ska undersöka Willie.

Cora, jag skulle ge min högra arm. Men jag kan inte göra något åt det.

Hämtar du Willie?

Hej, Willie. Jag är dr Baker.

Jag ska inte göra dig illa, Willie. Jag vill bara fråga om skjutningen.

Allt var förvirrande den natten. Och vilt.

Grenarna slog och vinden lät som röster.

Jag förstår.

Det är nog bäst om jag pratar med Willie inne i huset, mrs Johnson.

Såg du hur Willie spelade när vi kom?

Hur han skuldmedvetet smög i väg och spelade rädd?

Vad förväntar du dig?

Jag vill gärna se Willies rum.

Tack.

Stäng dörren.

Willies täljkniv. Han gillar att tälja saker.

Varför gömmer han den? -Han gömmer den för sin mamma.

Hon är rädd att han ska skada sig.

Men hon låter honom ändå ha ett gevär?

Det var ett gammalt trasigt gevär som det inte gick att skjuta med.

Men han sköt ju med det. —Ja...

Willie lagade det. Hans mamma visste inte om det.

Han har en kniv som han gömmer-

och han gjorde ett trasigt gevär till ett dödligt vapen i hemlighet.

Jag vet att det låter konstigt, men ni måste förstå.

Ingen kommer och hälsar på Willie, så han gillar att tälja.

Och jag ser geväret som en symbol för manlighet.

Jag förstår.

Kan ni stiga åt sidan ett ögonblick, mrs Johnson?

Jag ska inte göra dig illa, gosse.

Willie? -Ja?

Ställ dig på ett ben är du snäll.

Va?

Ställ dig på ett ben.

Willie...

Stampa tre gånger med vänstra foten.

Stampa med...?

Varför ber du mig göra så?

För att jag vill hjälpa dig, Willie.

Är det här nödvändigt?

Jag vet vad jag sysslar med, unge man.

Vad tycker du mest om att göra?

Jag tycker om att...

Vad tänkte du säga, Willie?

Ingenting.

Jag sa ju att han gillar att tälja.

Gillar du gevär, Willie? Gillar du att skjuta gevär?

Gillar du knivar, Willie?

Gillar du att skada saker?

Varför skulle jag vilja skada saker?

Det tänkte jag att du skulle berätta.

Blir du någonsin arg, Willie?

Är du arg, Willie? Känner du för att skada någon?

Har du funderat på att döda någon?

Willie!

Det där kan man kalla ett exempel på någon som är galen.

Han såg ut att vara ute efter oss, som något i en mardröm.

Det hade gjort vem som helst arg. Vädret påverkar människans humör.

Vad vi tänker och gör.

Så ni tror inte att galningen... -Jag säger bara att det är varmt!

I såna här situationer måste man tänka igenom saken noga.

I såna här situationer måste man tänka igenom saken noga.

Mycket står på spel. —Det har ni rätt i!

Min familj! —Lugna ner dig, Eli.

Jag vill konsultera några böcker och tänka över saken.

Vad menar ni med det? Ser ni inte att pojken...

Försvinn ur mitt hus och från min egendom.

Ni har glömt vems flod det är.

Vems flod? Försvinn härifrån, sa jag.

Hon bad er gå, mr Kelsay.

Pojken har rätt, Eli. Det är doktorn som bedömer i frågan.

När han har bestämt sig.

Se till att tänka över saken noga.

Jag måste tänka över saken ett tag.

Jag är läkare. Jag vill er sons bästa.

Flotten är så gott som ny, frun.

Jag måste se till att få hem hästarna så fort doktorn fattat sitt beslut.

Jag vet inte.

Josh kommer att åka härifrån.

Willie?

Willie?

Vänd oxen och hala in oss!

Vad är det med Willie?

Han är nog rädd att du ska ge dig av nu när flotten är lagad.

Han vill nog inte ta farväl av dig.

Jag vet hur du känner dig, Willie.

Det är inte lätt att ta farväl, inte ens när det är dags för det.

Särskilt när det är någon man tycker mycket om.

Som jag tycker om dig, och som jag hoppas du tycker om mig.

Jag tycker om dig mer än någon annan i hela världen, Josh. Förutom mamma.

Jag ger mig inte av än, Willie.

Och när jag väl ger mig av kan jag komma tillbaka och hälsa på.

Menar du det, Josh? Kan du hälsa på ibland?

Det kan du skriva upp.

Titta! Där kommer sheriff Pinter.

Honom tycker jag också om.

Han kommer och hälsar på igen. —Ja.

Jag tror att han tycker om mamma. — Hej, sheriffen.

Willie.

Willie, gå och hämta ett glas cider. Var försiktig så att du inte spiller.

Jag hade aldrig förr sett doktorn vara sömnlös så länge.

Och vara så bekymrad. -Vad sa doktorn?

Han sa...

Han sa att Willie borde bo på institution.

Nej...

Nej!

Nej. -Cora, jag är ledsen.

Jag måste ta med mig William.

Nu?

Ni kan inte ta ifrån mig Willie.

Det kan ni inte. Inte till ett sånt ställe.

Fan ta er! Fan ta er allihop!

Domaren och doktorn hade ett långt samtal.

Det är ett liv vi pratar om! Willies liv!

Du blir väl omhändertagen, Cora.

Ni vill bara bli av med Willie så att ni kan uppvakta mig.

Det är inte sant!

Cora, om jag skulle kunna göra något för att ändra...

Willie! Willie!

Nej, Willie! Kom tillbaka!

Låt mig försöka få tag i honom.

Får han syn på er gömmer han sig så att vi aldrig hittar honom.

Jag kan prata med honom och få honom att komma tillbaka.

Jag ger dig en chans, men du måste få hit honom snabbt.

Om Eli får höra om det här ger han sig ut på jakt.

Jag ska hämta hem honom, frun.

Varför måste vi åka hem till den där Johnson-kvinnan?

Sheriffen skulle ju hämta Willie och ta med honom till dårhuset.

Pinter är förtjust i mrs Johnson. —Tror du att han låter Willie stanna?

Allt jag säger är att jag inte tar några chanser.

Willie! Willie!

Det är Josh!

Snälla, svara!

Jag vill prata med dig!

Willie! Stanna!

Hej, Willie. Där gav du mig en utmaning.

Gå härifrån, Josh. Lämna mig i fred. —Så beter sig inte en vän.

Vi är väl fortfarande vänner?

Följ med mig tillbaka, Willie. -Jag går inte tillbaka, Josh.

Då blir jag bara bortförd.

Det börjar bli sent. Det ser ut att bli oväder.

Jag tänker rida tillbaka.

Jag skulle önska att du följde med. —-Jag har redan sagt...

...att jag inte går tillbaka.

Jag vet att jag inte kan tvinga dig att följa med mig.

Jag måste medge att du är modigare än jag.

Jag skulle inte vilja vara ensam här en ovädersnatt.

Jag går inte tillbaka, Josh.

Jag hade nog också tagit till flykten om jag var i ditt ställe.

Men sheriffen kommer leta efter dig, och om Eli får veta att du har rymt-

kommer han också att leta efter dig.

Vad är det, Eli? -Något jag hade räknat med.

Willie har rymt och Macahan hjälper honom.

Vad tänker du på, Willie? -Ingenting.

Förutom varför doktorn frågade mig om jag gillar att skada saker.

Han försökte hjälpa dig. -Hur?

Det är svårt att förklara.

Jag vet att han ville träffa mig för att jag inte är som alla andra.

Det finns ingen i hela världen som är precis som någon annan, Willie.

Du måste följa med mig tillbaka. Din mamma är helt förtvivlad.

Hon är livrädd för att du inte ska komma tillbaka.

Gråter mamma på grund av mig?

Hon är väldigt ledsen för att du är borta.

Tänkte du hjälpa galningen att rymma?

Vad pratar ni om? —-Det vet du nog!

Om sheriffen visste... -Jag svarar inte inför er!

Svara inför den här!

Jag går tillbaka, Josh. Jag går tillbaka till flotten.

Skjut honom inte, mr Kelsay. Jag går tillbaka till sheriffen.

Det kan du ge dig fan på att du ska.

Våga inte försöka er på något på vägen tillbaka.

Hämta vagnen!

Cora!

Willie!

Willie! Åh, Willie.

Willie... —-Förlåt att jag stack i väg.

Det är okej, Willie. Det är okej.

Willie... Älskling...

Sheriffen ska ta med dig någonstans.

Till ett stort hus. Du kommer inte att vara ensam där.

Där finns folk som ser efter dig.

Och jag kan hälsa på dig.

Är det för att ett skott gick av när jag ramlade?

Jag menade inte att skada någon.

Jag ska till ett stort hus, Josh.

Mamma kommer att hälsa på mig. —-Jag vet det, Willie.

Kommer du också och hälsar på? -Jag ska försöka.

Jag kommer och hälsar på, Willie. —Låt oss alltid vara vänner, Josh.

Vi kommer att vara vänner.

I all evighet?

I all evighet.

Cora, jag måste ta med honom över floden.

Jag skickar med en av mina pojkar, sheriffen.

Jacob, eftersom Esau är skadad. -Självklart, pappa.

Jag vill försäkra mig om att Willie inte rymmer på vägen dit han ska.

Du håller tassarna borta från Willie! Är det förstått?

Cora.

Kom.

Mamma.

Mamma.

Mamma! -Lugn, Willie.

Mamma!

Willie!

Willie! Nej!

Nej, Willie!

Mamma!

Jacob. Han kan inte simma.

Jacob!

Jag ska rädda dig, Jacob.

Jag vill inte att han drunknar!

Håll ut, Willie! Jag kommer!

Willie.

Låt honom inte dra ner dig, Willie!

Willie! Låt honom inte dra ner dig!

Håll ut, Willie!

Jag har honom, Willie! Nu simmar vi in!

Tack, Willie.

Varför försökte du rädda min son?

Han höll på att drunkna.

Tror ni att en pojke som Willie skulle försökte döda era söner-

och sen riskera livet för att rädda en av dem?

Det går inte ihop. Det är något som inte stämmer här.

Jacob!

Det är något som inte stämmer. Kan du berätta för oss vad det är?

Kom igen!

Jacob! Vad ska det här betyda?

Döljer du något?

Pappa!

Jacob och jag ljög för dig, pappa.

Vad sa du?

Vi ljög om Willie.

Om att han försökte döda oss och om att han var helt vild.

Om allt.

Ljög ni? —-För att slippa få stryk av dig.

Ljög ni för mig?

Ja, pappa. -Vad försökte ni dölja, Esau?

Jag ställde en fråga, pojk!

Jacob och jag gillade hästarna som Josh hade med sig.

Vi planerade att stjäla dem och sen sälja dem.

Men så kom Willie. Jag antar att han snubblade, skottet gick av-

och jag blev träffad. Han såg oss inte, pappa.

Han visste inte att vi var där. -Esau har rätt. Det var en olycka.

Jag vet att vi gjorde fel, men vi var rädda för dig.

Rädda. -Rädda?

Rädda för er egen pappa?

Tänkte ni låta pojken spärras in för att rädda ert eget skinn?

Det är inte konstigt att de är rädda. Ser ni inte vad ni gör?

Vem som helst hade varit rädd. De ljög av rädsla för att få stryk!

Nu när de säger sanningen vill ni klå upp dem igen.

Hur går det ihop? -Lyssna på honom, Eli.

Det han säger är sant.

Om du klår upp dina söner är jag inte kvar i morgon bitti.

Jag är ledsen, mrs Johnson. Jag skäms något fruktansvärt.

Jag anser fortfarande att floden är min.

Men familjen Kelsay har plågat er tillräckligt.

Varken jag eller mina söner kommer att vålla er fler problem.

Nu åker vi hem, Eli.

Viktigast av allt är att Willie inte hör hemma någonstans-

förutom hos sin egen mamma.

Jag glömde något. Åk inte än, Josh!

Jag har en överraskning åt dig.

Det är dina appaloosahästar, Josh.

Vad är det, Josh? Tycker du inte om dem?

Det är helt otroligt.

Jag har aldrig sett något liknande, Willie.

Titta. De ser levande ut.

Willie, hur täljde du dem?

Med en kniv.

Jag har den i sängen. Jag ska lämna tillbaka den.

Gråt inte, mamma. Snälla, gråt inte.

Jag kan ta bort den. -Nej, Willie.

De är jättefina.

De är jättefina.

Varför har du inte visat mig dem?

Jag visste att du skulle bli arg om du visste att jag hade en kniv.

Willie, jag är inte arg.

Jag är stolt.

Hur gjorde du dem?

Det var lätt.

De fanns redan inne i trästycket.

Jag täljde bara tills jag kom dit där de var.

Appaloosahästarna fanns i ett stort trästycke.

Man måste bara tälja dem fria.

När jag går på jakt efter trästycken letar jag efter något att släppa ut.

En fågel eller en kanin.

Fina varelser som bara väntar på att jag ska släppa ut dem.

Det är lätt eftersom de redan är där.

Man behöver bara tälja dit där de är.

Hej då, Josh! -Hej då, Willie!

Vet ni, mrs Johnson? Willie pratade om att släppa ut saker ur trästycken.

Min första natt här pratade han om att frigöra saker.

Vi behöver alla så mycket frihet som vi kan hantera.

Jag antar att Willie kan hantera mycket mer frihet än jag trodde.

Ja, frun.

Farväl, mrs Johnson. —-Farväl, Josh.

Vi kommer att må illa.

Vilken tur att vi hann före björnen. Minns du i fjol, Jessie?

Det fanns knappt ett enda bär kvar. -Han är tillbaka!

Björnen? -Nej, Josh!

Hej, Josh! -Hej, Josh!

Hej. -Välkommen hem.

Nu kan du hjälpa oss att plocka bär, om du vill ha efterrätt förstås.

Var är Zeb och Luke, Josh? —-De kommer om några dagar.

Vad har du sysslat med så länge? -Både det ena och det andra.

Till både det ena och det andra kan du lägga några trasiga staket-

som behöver målas, men det tar du förstås hand om.

Jag har något att köpslå med. -Köpslå?

Jag kanske visar er vad jag har här på ett villkor.

Vadå för villkor?

På villkor att jag inte behöver måla staketet som Luke skulle måla.

Vad har du där? —-Här ska ni få se.

Visst är den fin? —-Fin räcker inte som beskrivning.

Den är fantastisk. Vem fick du den av?

En pojke som heter Willie. -Har en pojke gjort den?

Han måste vara en väldigt speciell pojke.

Det stämmer, Molly. Han är en väldigt speciell pojke.

Översättning: Madelene Olsson www.broadcasttext.com