All language subtitles for How the West Was Won S02E01 Buffalo Story

1868: Det var tre år efter
det hemska inbördeskrigets slut.

Järnvägsbygget
som skulle förbinda två hav-

-skulle ta ytterligare ett år.

Den första stora boskapshjorden
drevs upp från Texas.

Det var en tid av explosiv
utbyggnad och enorm spänning-

-då inbördeskriget
lämnat tusentals utblottade.

Fredliga religiösa sekter
förföljdes fortfarande-

-och bitterheten mellan indianer
och vita nådde höjdpunkten.

Västern, en gång fridfull och vacker-

-hade blivit ett slagfält
av otaliga orsaker.

Och mitt i alla dessa konflikter
stod nybyggare-

-som familjen Macahan,
och mannen vid namn Zeb.

Översättning: Ingela Kuzminskij
www.broadcasttext.com

Macahan kommer!

-Major!
-Här, Mack!

-Macahan är på väg, sir.
-Tack, gode Gud!

-Ja. Vi är alla lite spända.
-Ta hit honom direkt.

-Ja, sir. Men...
-När han förstår allvaret...

-...ordnar det sig.
-Jag hämtar honom.

-Hej, mr Macahan.
-Hej, Jeb.

-Vi har verkligen väntat på er.
-Jaså?

Ta hand om honom.
Han förtjänar det.

Hej, Zeb.
Var sjutton har du varit?

- Bara gjort det de ville.
Är det Romanov-flaggan utanför?

-Hur vet du det?
-Jag träffade ryssar...

...på Fort Ross på 40-talet.
Vad händer?

-Majoren förklarar.
-Nej, berätta vad som pågår.

Jag såg en väldigt tjusig dam med
ett champagneglas när jag red in.

-Vad håller ni på med här?
-Jag ska visa dig.

Titta själv.

-Jag vet inte om jag tror det här.
-Jag är också ovan.

Titta vem som är här.
Det är nog honom vi har väntat på.

Jag antar att du har rätt.

-Han ser ut som ett ihåligt träd.
-Han är magnifik.

Förlåt att jag stör, gamle vän,
men majoren väntar.

Vad synd.

Dina lägre instinkter gör sig påminda.

Jag trodde att det var de
ni drogs till, Ers höghet.

Herregud!
Ju mer vi försöker finslipa dig-

-desto tydligare märks din bondebakgrund.

Det verkar som om väntetiden
äntligen är över, Ers höghet.

Fy på er, onkel.

Ni lovade att bara prata engelska
1 närvaro av våra.. Värdar.

Du har alldeles rätt, Sergej.
- Förlåt mig.

-Ingen fara, Ers höghet.
-Var det vår... guide?

Jag tror det. Han heter Macahan
och är visst en legend här ute.

Indianerna har stor respekt
för honom. Han kallas "Vita örnen".

"Vita örnen"?
Så dråpligt. Verkligen dråpligt.

Zeb! Du anar inte
hur glad jag är att se dig.

Varför kom du inte förra veckan?

-Du sa inte att det brådskade.
-Nej, inte förra veckan.

Men 48 timmar efter att du åkt
meddelade Washington mig om dem.

En kunglig jaktexpedition.

Jag väntade tre-fyra personer,
men hela hovet kom visst.

-Vilka är de?
-Den mäktigaste...

...är Hans höghet
storhertig Dimitrij, tsarens bror.

Den yngre är brorsonen Sergej,
greve av Kiev.

De är inbjudna av regeringen-

-och jag har order om att ge dem
den bästa guide som finns.

-Guide?
-Det är du.

De har varit här i fem dagar
och börjar tröttna.

De är nog inte vana vid
att vänta på något.

Och vart ska jag guida dem?

Jag vet att du inte är lejd för att
passa ett gäng ryska adelsmän...

-...men det är viktigt.
-Du sa jaktexpedition.

-Vad ska de jaga?
-Buffel.

Därför blev de inbjudna.
De har inga bufflar i Ryssland.

Vi har inte heller många,
om inte myndigheterna vet det.

Det är därför vi behöver dig, Zeb.

Inbördeskriget har utarmat landet.

Vi har inte råd med problem
med varken ryssarna eller andra.

Så ta med ryssarna
och låt dem skjuta några bufflar.

-Hur många är "några"?
-Ett par hundra.

-Då får de några troféer med sig.
-Ett par hundra?

Jag vet inte mycket om diplomati-

-men indianerna som vi drev bort svälter-

-för maten som regeringen utlovat
kommer aldrig.

Nu ska vi döda djuren
som livnär dem till vintern.

-Herregud, var praktisk!
-Praktisk?

I fem år har vita jägare
som aldrig hållit i ett gevär-

-dödat bufflar.
Jag har inte sett en buffel-

-på flera mil från det här fortet!

-Det finns buffel i Black Hills.
-Har du inte glömt en sak?

I april i år undertecknade
regeringen ett avtal med siouxerna-

-om att ingen vit man skulle
sätta sin fot i Black Hills.

Det är ett heligt land för deras gudar!

Vi bryter inte avtalet,
men bergen är inte inhägnade.

Du hittar nog en flock vid gränsen.

Utrikesdepartementet prioriterar jakten!

Åt helvete med det!

Vill ryssarna slåss, så hjälper jag dem-

-men jag hjälper inte till med
att döda bufflar på skoj!

-Vart ska du?
-Upp till höglandet!

Jag ska försöka glömma det här!
- Vi ses, Mack.

Zeb.

Jag varnade dig, Harry.

Jag beordrar dig att komma hit!

Jag är ingen soldat. Det går inte.

-Du får lön av armén!
-Inte nu längre. Jag slutar.

Ett ögonblick! Är det dig
vi har väntat på i fem dagar?

Rör det sig om pengar, så säg ditt pris.

Inte pengar?
Men alla män har sitt pris.

Är det kanske... kvinnor?

Ta bort handen från min arm
innan du blir av med den.

Det verkar som om dina löften
inte är att lita på, major.

Jag beklagar verkligen, Ers höghet.

Buffeljakt kräver speciella färdigheter-

-och Macahan är bäst.
Men jag hittar en annan.

-Och hur länge får vi vänta nu?
-Bara några få dagar. Högst.

Under tiden kanske du kan
beställa mer champagne?

Såvida inte det också
överstiger din förmåga.

Ska bli, Ers höghet.

Onkel Zeb?

Luke!

-Vad gör du ända här uppe?
-Jag letar efter dig.

Luke... Det är härligt att se dig.

Jag har följt ditt spår
i nästan tre veckor.

Jag har varit lite överallt.

Har det hänt något?

Det är mer än så, onkel Zeb.

Jag har väldigt dåliga nyheter.

-Mamma är död.
-Va?

Jag kan fortfarande inte fatta det.
Det kan ingen av oss.

Vad hände?

Ladan började brinna en kväll.

Jag var inte hemma.

Familjen försökte rädda boskapen,
och de lyckades.

Men Jessie blev innestängd.
Och mamma försökte...

Luke... Jag är fruktansvärt ledsen.

-Olyckan var så onödig.
-Du behöver inte förklara.

Mamma räddade livet på Jessie...

Men dog av brännskador samma kväll.

Din mamma var en av de
finaste kvinnor jag någonsin känt.

-Hur gick det för de andra?
-Ingen annan blev skadad.

Men Josh och flickorna, onkel Zeb...

De är så ledsna att jag tyckte
att du måste veta.

Kanske du kunde träffa dem.
Muntra upp dem.

Då kanske de inte känner sig så ensamma.

Jag ska sadla hästen.

-Vilken vill du ha, kära du?
-Ta den som är närmast.

Den är störst.

De säger
att man ska träffa bakom skuldran.

Ja, Sergej. Jag är medveten om det.

Gratulerar, Ers höghet.
Det blir en fin trofé.

Kan vi inte gå närmare
och använda mindre vapen?

-Brinkerhoff?
-Ingen idé.

-Va?
-Flocken är stor, och lugn...

...på det här avståndet.

Går vi närmare, springer de.

Varför springer de inte nu?
De bara.. .Väntar.

Det är dumt att inte fly från fara.

-Mitt i prick.
-Fint skott, Dimitrij Sergejevitj.

Tack.

Så synd.
- Men vi hittar väl andra, kapten?

Visst, Ers höghet. Mr Brinkerhoff
hittar en ny flock, om ni vill.

Utmärkt.
Det har varit en lyckad jaktdag.

Kan ni eskortera damerna
tillbaka till lägret?

Den här vägen, mina damer.

Hör på nu. Vi sa att vi inte
behöver någon som ser till oss.

Men mammas syster kommer. Hon
har rest långt. Ända från Chicago.

Och då måste ni vara hövliga.
Vi har inte alla svar på allt.

Hon kanske är precis som mamma.

Det är ingen, förutom onkel Zeb.

Luke borde ha hittat honom nu.

De klarar sig nog. Han har väl
bara svårt att hitta onkel Zeb.

-Hej, Amos!
-Hej, Rocky! Har ni haft problem?

En bro var borta. Vi tog en omväg.

Att de inte kan laga den.

Kom ihåg att hon är släkt.

Vi måste låtsas vara glada att se henne.

Jag hoppas verkligen
att ni tre heter Macahan.

Jag ser er mors ögon i Laura.
Det är en slående likhet.

Och jag ser mormor Macahan i er alla.

Kullarna är så gröna
den här tiden på året.

-Har det regnat mycket?
-I våras, moster Molly.

Det är väl ett glatt omen
för alla bönder. Vårregn.

Allt regn är bra.

Jag förstår, Josh. Visst gör jag.

Du milde,
vilken vacker ung dam du är, Laura.

Hälsar någon speciell ung man på?

Nej. Ingen speciell, menar jag.

Jag antar att det nog ändrar sig snart.

Planerar ni
att stanna länge, moster Molly?

Nja...

Mina planer är.. Flexibla, Josh.

Men jag är väldigt förtjust i
naturen här. Verkligen.

"Åkt till stan
för att hämta moster Molly."

Din mammas syster?
Skickade du efter henne?

Nej. Vi skrev och sa att mamma
var död. Hon måste ju få veta.

Men ingen kunde drömma om det här.

-Har du träffat henne?
-Ja, för länge sedan...

...när din mamma skulle gifta sig
med Tim. Då var hon femton-sexton.

-Hon var vacker, vill jag minnas.
-Varför kommer hon ända hit?

Det får vi veta nu.

-Det är Luke och onkel Zeb!
-Onkel Zeb!

-Onkel Zeb!
-Var försiktig, Jessie!

Onkel Zeb!

Hur mår ni?
Vi kommer alla att sakna mamma...

...men att sörja hjälper inte.
Torka tårarna.

Det skulle er mamma ha velat.

-Onkel Zeb.
-Josh.

-Hej, Molly.
-Hej, Zebulon.

-Det är så ensamt utan mamma.
-Jag vet, Jess.

Men vi klarar oss nog.

Hon lärde ju oss hur, eller hur?

Det är snällt av dig att komma hit
för att vara hos oss.

Det var ett misstag, Zeb.
Jag skulle aldrig ha kommit.

-God morgon.
-Morrn, sir.

-Har diligensen passerat?
-Ja.

-Såg du möjligen vem som satt i?
-Ja.

-Jag letar efter ett gift par.
-De var inte med.

Bara ett par pojkar
och en dam från Chicago.

-Inga mormoner?
-Mormoner?

Inga mormoner kommer igenom
den här stan i diligens.

-Jaså?
-Vi gillar inte mormoner här.

Den siste som kom hit
kördes ut i likvagn.

Så ni jagar mormoner?

Om någon kom med vagn
och skulle västerut här-

-och ville köra runt stan-

-vilket område skulle han då åka igenom?

Han skulle åka igenom nybyggarområdet.

Det går faktiskt ett vagnsspår
genom de trakterna.

Det går ett precis förbi Macahans ställe.

-Macahans ställe?
-Men de är inte mormoner.

Familjen Macahan är inga mormoner.
De är bra människor.

Min ankomst är inget annat
än en katastrof, Zeb.

Ge dem lite tid, Molly.
Kate är död-

-och de har aldrig träffat dig.
De får vänja sig vid att du är här.

Jag borde inte ha väntat mig
att behandlas som en familjemedlem.

Men du är ju en familjemedlem.

Du måste bara ge dem en chans
att lära känna dig.

När jag hörde om Kates död
tänkte jag att barnen var ensamma-

-och behövde hjälp.

Men de är inga barn. De är vuxna.

Inte så vuxna.
De behöver mer hjälp än de tror.

Det är egentligen jag
som behöver hjälp, Zeb.

Vad menar du, Molly?

Det är nästan sex år sedan min man dog.

-Jag är rädd.
-För vad?

För ensamheten.
För att inte ha några rötter.

För att ingen skulle behöva mig.

Därför frågade jag inte
om någon behövde mig.

Jag var rädd att svaret skulle bli nej.

Så jag bara kom.

Jag ska säga dig en sak, Molly.

Du har rötter. Precis här.

Jag har ett par förslag
som jag tror kan bryta isen.

Maten är utsökt.

Josh, du frågade mig
hur länge jag hade tänkt stanna.

Visst vill vi att moster Molly
stannar så länge hon kan?

Det är klart.

Jag vill tillbaka
till den första i nästa månad-

-och det innebär att jag måste
åka om sju eller åtta dagar.

Men att åka så långt
och bara stanna en vecka...

-Vi trodde minst två veckor.
-Ja, för då ska kon kalva!

-Har du sett en ko kalva?
-Nej, aldrig.

-Vad är det för speciellt med det?
-Det är vår första kalv här.

-Berätta om Chicago, moster Molly.
-Jag har hört om kroppsställena.

- "Kroppsställena"?
-Det bara slank ur mig.

Kom in.

-Moster Molly...
-Ja?

De passar bra här. Josh, Jessie
och jag plockade dem efter maten.

Plockade ni vilda blommor i mörkret?

Det är väldigt månljust ute,
moster Molly.

Moster Molly...

-Vi var väldigt ohövliga.
-Nej då.

Ni är unga.

Jag förstår så väl. Att få in
en främling i Macahans hem.

Men moster Molly...
Jag måste bara säga det.

Allt kom så plötsligt.

Mamma dog, och så kommer du
från Chicago... Vi blev bara...

Arga? Av tanken på att någon
skulle ta er mammas plats?

Ja.

Det är skönt att barnen Macahan
bara är människor.

Vi försöker säga att... vi inte vill
att du ska resa med en gång.

-Snälla?
-Vi vill att du stannar så länge...

...att vi hinner
lära känna varandra.

Tack, Jessie.

Då är det ett avtal män emellan.
Jag menar kvinnor och män emellan.

Jag försöker bara säga att...

Jag gärna vill lära känna er alla bättre-

-och att ni får lära känna mig bättre.

Och så kan vi prata igen
någon gång i framtiden.

God natt, moster Molly.

God natt, Jessie.

Skönt att du är här, moster Molly.

Tack, lilla vän. God natt.

God natt, moster Molly.

Jag tänkte bara att...
Du är väldigt vacker.

Tack.

-Är ni orolig, sir?
-Nej, jag mår bara lite illa.

Jakt är en sak, men det här
slaktandet gör mig illamående.

De är kungliga,
så om de vill döda alla bufflar-

-kan vi bara fortsätta le.

Kanske vi kan hindra storhertigen
från att ta landet som souvenir.

Ni bestämmer. Var det upp till mig,
så blev det ingen buffeljakt.

Utan hellre sioux-jakt.

Ryssarna skulle få indianskalper-

-att ta hem som troféer.

Där är vi oense.
Det finns ett talesätt:

"Lev och låt leva". Och vi borde
börja följa det rådet...

Jaha, kapten. Nu tror jag
att vi får förhandla lite.

Varför det?
Vi är inte på deras mark.

Nej, men vi har
dödat många av deras bufflar.

-De ser inte särskilt vänliga ut.
-Var taktfull.

Och då menar jag verkligen taktfull.

Titta! Indianer!

Kusk, stopp!

Amerikanska vildar.
Är de inte tjusiga!

Försiktigt, Sergej. De har vapen.

De är säkert harmlösa.
Kanske roar de oss...

-...mot lite betalning?
-Kör vidare.

Han säger
att bufflarna tillhör Satangkai.

-Vem äger dem?
-Satangkai. Sioux-hövdingen.

-De säger att bufflarna är deras.
-Det är ett misstag.

Vi visste inte
att de såg bufflarna som sina.

Vilket "misstag"?

Att skjuta vilddjur på öppna fält?
Löjligt.

Sergej!

Han frågar vad vi gör på deras mark.

Deras mark?
Vi är ju tre mil därifrån...

-Visst är vi?
-Jag är ingen kartläsare.

-Fråga om de vill ha kompensation.
-Ja, kapten.

Betala vad de vill ha, så åker vi.

Ers höghet,
ska vi böja oss för deras krav?

Huset Romanov
har aldrig förhandlat under hot.

Skärp dig, Sergej.
Hur skulle det se ut-

-om två av huset Romanov
skadades av... aboriginer?

Ers höghet, det är nog ingen fara här-

-och armén betalar kompensation.
Det hela är obetydligt...

Ska den här lusen diktera oss?

Säg att han har med tsaren att göra!

Hövdingen vill att alla åker med
och pratar med Satangkai.

Ska alla ryssar
rida fyra mil in i Black Hills?

-Han vill det.
-Nu vill jag härifrån, kapten.

Javisst, Ers höghet. Kanske kan vi
dra oss tillbaka försiktigt.

Valerie... Kom hit.

Valerie!

Hur vågar de...!

Kapten?

Macahan...
Leta upp Zeb Macahan.

Han måste få tillbaka ryssarna.
Om storhertigen skadas-

-kan det bli krig.

Hitta Macahan.
Han får prata med Satangkai.

-Är han död?
-Ja.

Han pratade. Sa han något?

Nej, ingenting.

Inget jag kunde förstå.

Molly... Josh fyller år på fredag.

Den här jaktkniven
blir en fin present från dig.

-Hur ska jag kunna tacka dig?
-Hur går det?

Tja...

Det är för tidigt att säga,
men jag tror att kanske...

-Det gör jag också, Molly.
-Tack, Zeb.

Indianerna har tagit
de kungliga ryssarna.

Ni behöver inte skrika!
Alla får chansen att läsa!

Något nytt om de ryska fångarna?

Krigsdepartementet har beordrat
andra kavalleriet till Fort Sully.

-Var inte du där?
-För två veckor sedan.

-Ska hela regementet dit?
-Ja.

Med general Stonecipher i täten.
Känner jag honom-

-får indianerna sex minuter
på sig, annars blir det krig.

-Vet du var bråket ägde rum?
-Precis vid Black Hills.

Så de erkänner inte att de har
varit på indianernas område.

Då förstår jag.

Släpp fram mig, gott folk!

"Amerikanska regeringens gäster
bortförda av vildar"

Jag förstår inte.
Du ska till ett indiankrig...

-...efter bara en vecka?
-Jag har inte tid att förklara.

Vad är du för man, Zebulon Macahan?

Barnen behöver dig.
De har förlorat sin mor.

Du såg hur Jessie
bröt ihop när hon såg dig.

Jessie klarar sig, och Laura också.

Katherine hade rätt. Du har
absolut ingen ansvarskänsla!

Du är verkligen Kates syster.

Sioux-indianerna är mina vänner.

Jag känner mig ansvarig för problemen.

Jag måste se om jag kan göra något.

Din hjälp behövs här.

En enda man
kan inte stoppa ett indiankrig.

Jag vet inte om det går,
men jag ska försöka.

-Zebulon!
-Molly...

Ta hand om ungarna.

Hälsa Luke från mig.

-Vad ska du göra i dag, Luke?
-Jaga lite.

Vi måste lagra lite kött.
Jag övernattar ute.

-Då behöver du mat.
-Moster Molly...

Har onkel Zeb sagt att jag är efterlyst?

Efterlyst? Av lagen?

Jag är aldrig hemma
för lång tid åt gången.

-Vad har du gjort?
-Ingenting, som jag ser det.

Jag sköt en sheriff som ville ta
mig för att ha stulit en häst...

-...som jag inte stal.
-Dödade du en sheriff?

Nej, jag bara sårade honom i armen.

Man han glömmer det visst aldrig.

Det är över fem år sedan nu-

-och efterlysningsaffischer av mig
dyker upp jämt i hela territoriet.

Egentligen ville jag bara säga
att jag är glad att du är här.

Mina syskon tror att de inte
behöver någon som ser efter dem-

-men det gör de verkligen.
Men det är inte bara det.

Jag tycker att du är...
en väldigt trevlig dam.

Och jag är väldigt glad för
att du kom hit.

Tack ska du ha, Luke.

Det är roligt att vara här.

Vi ses i morgon bitti.

Hej, Jeb. Svalkar du av honom
och sadlar en ny...

-...på tio minuter?
-Ja, mr Macahan!

Vad gör du här, Macahan?

-Jag vill veta vad som pågår.
-Det angår inte dig.

Det gör det visst.

Jag övertalade Satangkai
att underteckna avtalet-

-om att de vita skulle
låta bli Black Hills.

Du kan ändå inte göra något nu.

Ett ögonblick. Kapten Poynton
säger att han är siouxernas vän.

Han kanske kan hjälpa oss.

Min brorson och en ung kvinna
fördes bort av indianerna.

Jag förstod det, men inte varför.

Orsaken var att hertigens sällskap
dödade bufflar.

-Inne i reservatet?
-Det är inte bekräftat!

Det kan jag bekräfta nu,
om det där avskummet ledde dem.

Vill du dra, Brinkerhoff?
Kom igen, jag skär gärna upp dig.

Vet du inte att han är
indianhatare? Han säger alltid-

-att man slipper siouxerna
om man dödar alla bufflar.

-Ska jag tåla det?
-Ska du förolämpa Brinkerhoff...

-...eller har du något ärende?
-Det är upp till honom.

Vill ni straffa siouxerna eller
få tillbaka er brorson och flickan?

Jag vill ha Sergej tillbaka.
Jag bad männen förhandla-

-men de väntar på en general
och hans armé.

-Siouxer förhandlar inte med armén.
-Men med dig?

Kanske. Jag kan inte garantera det.

Ta hit Satangkai,
så kan vi prata man till man.

Han kommer inte.
Dessutom skulle det inte hjälpa.

Han kan inte engelska.

Då får vi åka till hövdingen.

Kalla tillbaka trupperna
omedelbart, major.

Jag har ingen befogenhet till det.

-Jag kan inte tala för generalen.
-Men jag kan tala för tsaren...

...och hela det ryska folket.

Skulle Sergej Alexandrovitj,
greve av Kiev och släkt med tsaren-

-er regerings gäst och under ert beskydd-

-bli skadad i ett förhastat
militäranfall på hans fångvaktare-

-kan jag försäkra er att det får
allvarliga följder för våra länder.

Lyssna på honom. Om inte
Stonecipher tror på sunt förnuft-

-bör du få en auktorisering
från Washington direkt.

Jag ska till Satangkai.

-Mack!
-Sir!

Ta ett meddelande
till Krigsdepartementet-

-om att Macahan förhandlar
med siouxerna om fångarna-

-och att Stonecipher ska vänta med
anfallet tills vi hör från Macahan.

Ja, sir.
Jag är i Washington vid midnatt.

Kan jag göra något för er, Ers höghet?

Nej tack.

Hoppas att Krigsdepartementet
är mer måna om gäster-

-än garnisonen har varit hittills.

Adjö, major.

Rätt arrogant, va?

Ge dig bara i väg, Brinkerhoff.
Allt det här är ditt fel.

Skyll inte på mig, major.

Jag fick klart för mig
att ryssarna skulle ha bufflar-

-annars... Och det fanns inga
bufflar förutom i sioux-reservatet.

Bara stick.

Jag hörde dig skjuta.
Jag letade efter dig överallt.

En man höll ögonen på huset
i morse. Han väntade.

-Såg du honom?
-Han såg farlig ut.

Jag ville varna dig,
så att du inte red rätt på honom.

En prisjägare.
Det var bara en tidsfråga.

Ta hem den här åt mig.
En avskedspresent.

Vänta, Luke.
Jag kanske kan fråga lite i stan...

-...om någon har frågat efter dig.
-Jag måste ändå i väg.

Får jag följa med, Luke?

Rid aldrig med någon som flyr från lagen!

-Tröttnar du inte på att fly, Luke?
-Jo.

Men jag har knappast något val,
eller hur?

Du kommer inte ens hem och tar farväl.

Jag orkar inte med det igen.

Gör det åt mig.

Säg till Laura och Jessie
att jag älskar dem-

-och se till
att moster Molly stannar. Förstått?

-Visst.
-Och kom ihåg:

Du är mannen i huset. Jag litar på
att du tar hand om dem.

Det ska jag, Luke.

Var försiktig.

Här.

-Var hälsad.
-Var hälsad, Vita Örnen.

Satangkais avkomma växer fort
som en snödroppe, över natten.

Ja. En dag blir han
en mäktig krigare, som sin far.

-Han är vid floden.
-Visste han att jag kommer?

Han visste.

-I fred.
-I fred.

-Mitt hjärta svävar.
-Min ande flyger.

Det är fem månader sedan avtalet.

-Hur står det till med siouxerna?
-Bättre än krig, sämre än fred.

Ditt folk följer inte lagen.

Nej, vi får ständigt nya hövdingar.

De som följer håller inte alltid
löftena som gavs före dem.

Det är svårt att förstå.

Ditt folk är som löven i skogen.

Hittar ni inte en som är vis nog
att leda tills hans syn grumlas?

En man vars ord hålls av alla?

Att förklara är som
att fånga en springande hund.

Mina hövdingar är arga.

För mindre än fem månar sedan sa de vita-

-att det här landet bara är siouxernas.

Tills bäckarna slutar rinna.

Ändå kommer de redan in på vårt område-

-och dödar bufflar för dödandets skull!

När mina krigare bad honom
stå till svars, nekade han.

Och han spottade på den heliga buffeln.

Och på grund av det här dör män.

Många i rådet har talat för död
åt den vite mannen och hans kvinna.

Jag förstår. Men det är inte klokt.

När hjärtat är argt talar munnen
ofta med barnets tunga.

-Tycker du inte att de ska dödas?
-Jag tycker att de ska dödas.

Men jag tror inte heller
att det är klokt.

Många soldater är på väg.
Mina spejare såg dem.

Fler soldater än de någonsin har sett.

Mannen ni har tagit,
han som heter Sergej-

-är en stor hövding från ett annat
land från andra sidan havet.

Dödar ni honom, kan det bli krig
mellan mitt folk och hans folk.

Får han leva, lägger soldaterna
kanske ned sina vapen.

Och får han inte det, så dödar de oss.

Jag är rädd att det kan hända.

Ingen talar för fred. Det sägs vara
bättre för en sioux att dö i strid-

-än att leva i skam.

Om vi böjer oss för den här vinden
som ett vasstrå-

-får vi böja oss
för alla vindar för evigt.

Eller skäras av.

Du har något som är värdefullt för dem.

-Kan man få dem att böja sig?
-Kanske.

Den vite mannen har alltid tagit
det han ville ha.

Om vi gjorde motstånd
kom han med soldater, som nu.

Men vi har något som han vill ha.

Kanske kan vi den här gången
vinna ett slags seger.

Jag lyssnar.

Så hör.

Vi släpper den mäktige från
andra sidan havet, och kvinnan-

-men vi överlämnar dem inte
till män med soldater i ryggen.

Vi möts på vår mark på Painted Meadows-

-och inte med fler män
än vad som får plats i ett tält.

De kommer utan eldrör,
och de skriver på ett papper-

-med ord som säger att det var
de vita som skrev avtalet-

-och att det var de
som inte höll avtalet.

-Jag hör.
-Hör mer.

Det räcker inte med papperet.

De måste ge siouxerna ersättning-

-med det gröna papper som
den vita mannen älskar mer än guld.

-Hur mycket?
-Du måste hjälpa oss.

Hur mycket smärtar dem så mycket-

-att alla vita kommer att veta
att de betalade för de gjort fel?

Det är bra.

Det är väldigt bra.

En ersättning
som omtalas i många vintrar.

10000 av det gröna papperet.

10000...?

Det är mer än alla siouxer,
cheyenner och arapahoer som finns.

Har de så mycket av det gröna papperet?

Ja, det har de.

Det är bra.

10000 av det gröna papperet
blir ersättningen.

Det är bra.

-Morrn!
-Tyst!

Nappar det?

-Behöver du hjälp?
-Jag har ridit vilse.

-Finns det en stad i närheten?
-Ja, Chimson's Break.

-Rakt över berget där.
-Tack.

Var försiktig, pojk.

-Förresten...
-Tyst!

På vägen hit såg jag
ett par bra ställen uppströms.

-Jag är ute efter Elmer.
-Elmer?

Den största regnbågsöring
som någonsin skådats.

Han ligger precis framför stenen,
där vattnet krusas.

Där ligger han alltid.

Han försöker lura mig, men han är där.

Han bara ligger i skuggan där.
Han är väldigt listig.

-Han blir listigare för varje år.
-För varje år?

-Har du försökt få den i ett år?
-I sammanlagt nio år.

Man får ett dussin fina öringar
när som helst i floden-

-men det är Elmer som gör det spännande.

-Lycka till med det.
-Till dig också.

Tyst! Bort från vattnet!

Jag har honom! Jag har Elmer!

Jag har Elmer!

Hjälp!
Jag kan inte hålla honom längre!

Om linan blir slak, är det klippt!

Skynda dig, pojk!

Tappar jag honom igen,
tar jag livet av mig! Fort!

Jag har foten under en sten!

Kom igen...!

Försiktigt!

Jag måste ha lite stöd!

Dra mig in bakom stenen,
så att jag får lite stöd!

Strömmen kan ta en!

Ta fram håven.

Han kommer... Nu har du honom.

Så där!

Jag sa ju att den var stor!

Nu fick jag dig igen, Elmer!

-Igen? Har du fått honom förut?
-Två gånger!

Första gången var för nio år sedan.
- Eller hur, Elmer?

Och sedan tre år efter det.

Nu har jag fiskat efter dig i...
Vänta... Fem år och tre månader.

Och jag ska ta dig igen, Elmer.

Hej då, gubben.

Trodde du att du kunde lura mig, Elmer?

Tack ska du ha, pojk.
Jag hade inte klarat det utan dig.

-Nu blev du blöt också.
-Det gör inget.

Följ med hem till mig och torka till.

Nej, jag måste vidare.
Det är ingen fara.

Kläderna torkar i solen.
Men tack ändå.

Jag tar dig igen, Elmer!
Jag tar dig igen!

-Vad är det för uppståndelse?
-Hästkapplöpning.

Om pengar eller för skojs skull?

-Om en flicka.
-En flicka?

Ja. Korkat, eller hur? Förresten...

Din häst håller på att tappa vänster sko.

Du ser bra. Har ni någon smed?

Längre ned på gatan, vid stallet.

Men smeden är inte där
förrän efter loppet.

-Varför tävlar de om en flicka?
-Det är min syster.

Tobe Harker vill bjuda henne
på dansen på lördag.

Hon måste vara speciell. Om hon
inte vill gå med... Tobe Harker, då?

Hon har lovat.
Hon bryter aldrig ett löfte.

-Jaså?
-Korkat, eller hur?

-Att hålla ett löfte?
-Nej, att tävla om en dum dans.

Ta den här.
Ta med hästen till stallet-

-och be dem laga skon
så fort loppet är över.

Säg att jag hämtar honom om en timme.

Gick det bra, cowboy?

Är du idioten som tillhör den där hästen?

-Ja. Pojken...
-Försöker du ta livet av folk?

Hela stan visste
att vi skulle ha kapplöpning.

-Jag kom precis.
-Ju fortare du åker, desto bättre.

Annars arresterar pappa dig
för fridsstörande.

-Sheriffen.
-Otur, Hillary.

-Jag vann visst.
-Det gjorde du inte.

Jag var en halv längd före.

Det är inte mitt fel att du inte
kan sitta kvar på hästen.

Du slog vad. Håller du löftet?

-Vi gör om det!
-Nix. Jag är nöjd.

Jag hoppas du inte är för mörbultad
för att dansa... och sånt.

Tobe Harker, du kan banne mig
glömma "och sånt"!

Är hästen din,
så är jag skyldig dig en tjänst.

-Det var så lite.
-Jaså?

Då är jag också skyldig.

Är hon inte rar?

- Ser man på.
Är det inte vår motvillige guide?

-Du ska befria oss, hoppas jag.
-Något sådant.

-Om armén godtar villkoren.
-Villkoren?

Villkor? De här vildarna
vet inte vad det är.

När tsaren får veta att
storhertigen av Romanovs brorson-

-tagits tillfånga och tjudrats...
Som ett djur...

Ni borde få veta en sak:

Vem man är här betyder mindre
än lusen på buffelrumpan.

Det viktiga är vad man står för.
Lovar ni att inte rymma-

-lossar de nog repen
och behandlar er som gäster.

Skulle en Romanov
ge sitt ord till vildar? Aldrig.

-Snälla Ers höghet!
-Tyst, kvinna!

Då får ni ha det som ni har det.

Om det är till tröst,
så är ni nog fria inom 48 timmar.

-48 timmar?
-Det finns goda chanser för det.

Om er vän inte pratar sig till
en skalpering först.

Den mannen ska få sota för sin arrogans.

Det svär jag vid min fars grav.

Om någon är skyldig här,
så är det i alla fall inte han.

Han hade rätt ända från början.

Jag ville inte vara ohövlig,
Ers höghet...

Jag vet vad du menade,
och vad du menar, min kära...

Det ska vi också diskutera senare.

Stanna här!

Stanna här!

Här är det.

Whisky, bartendern.
Och häll upp rejält.

Ge oss rena glas.

Rappa på. Vi har inte hela dagen.

Du där!

-Vilken dag är det?
-Tisdag.

Tisdag?
Vad hände med söndag och måndag?

Är det fel på dig, eller?

Jag heter Booster McDonner.

Jag och mina vänner har
grävt efter guld i flera veckor.

Vi slutade i fredags, så nu
är vi redo för en lång fylla-

-och vita kvinnor!

Du kanske vill vara med?

Det låter kul, men jag ska vidare.

Är det något med mig
du inte gillar att se?

Nej. Du ser bra ut.

Hörde du, Hub?
Grabben säger att jag ser bra ut.

Du måste vara blind.
Blind som en fladdermus.

Jag är så ful att mjölken surnar.

Kvinnor skriker och hundar ylar
när de ser mig.

Jag är stolt över hur ful jag är.
Hur tycker du att jag ser ut nu?

Rätt ful.

Nu liknar det något! Du, blixten,
häll upp det som han dricker.

Han kommer inte
att ha tid att dricka upp.

Du följer med mig, Macahan.

Vad är det, sheriffen?
Jag och grabben kommer överens.

Jag känner inte herrn,
men om du vill blanda dig i...

-...Så varsågod.
-Så bra kommer vi inte överens.

-Kom, Macahan.
-Sheriffen...

Vi kan prata senare. Kom nu.

Det är inte speciellt likt.

Men det har nog gjort dig nervös,
antar jag. Sätt dig, pojk.

Jag förstår inte.

Jag har varit lagens man i 30 år.

Jag har lärt mig mycket om folk
på den tiden. Både bra och dåliga.

Du verkar inte vara dålig.

Men affischen säger
att du sköt någon för sex år sedan.

Du kan inte ha varit mer än arton år.

Kanske lite väl ung
för att skjuta sheriffer?

Jag hade inget val.

De var sydstatssympatisörer
och jag yankeesoldat.

Det gällde att skjuta eller bli lynchad.

Berätta din version av det.

Det är en lång historia.

Ingen av oss går någonstans
förrän jag har hört den.

Berätta.

Jag vaknade i ladan med sheriffen
och tre sydstatsmän över mig.

Den döde mannens häst som jag red,
var stulen.

Så de tyckte
att det var onödigt med rättegång.

Jag tog sheriffens revolver och
sköt honom i armen. Så stack jag.

Jag har varit på flykt sedan dess.

Skickar du mig till Missouri,
så hänger de mig.

Ja, det gör de nog.

Jag får låsa in dig, pojk.

Jag har vänner i Missouri,
så jag ska kolla din historia.

Säger du sanningen, så är du en fri man.

Du kan stanna här om du vill.

-Pappa, vad behöver...
-Hej, gumman.

Be honom inte låsa in mig.
Det gör han ändå.

-Hur känner ni varandra?
-Det gör vi inte.

Det tycks vara mitt fel
att din dotter förlorade loppet.

-Hon bröt nästan mitt skenben.
-Bra.

Jag hörde om loppet. Jag vill inte
ha sådan kalabalik här.

Det är inget för damer.
Du kan bli skadad.

-Det var bara jag och Tobe Harker.
-Och du förlorar?

-Var det inte för den dumma...
-Jag skulle bara...

Vänta nu lite!

-Inte det språket.
-Vad gör han här?

Det angår dig inte. Gå hem-

-och värm upp köttpajen.
Jag kommer snart.

Och... ordna en tallrik
till den unge mannen här också.

Med lite av äppelkakan du gömt i skåpet.

Vad är det för fel på kafématen?

När började vi servera
alla slashasar du tar?

Den här hjälpte mig
att fånga Elmer i dag.

Det är värt en god middag,
vad han än gjort.

För en dum fisk ska jag
laga mat till en förbrytare?

Det gör inget, sheriffen.

Med det humöret
vågar jag inte äta hennes mat.

-Den kan vara förgiftad.
-Jag ska säga dig...

...vem du nu är, att min mat
har vunnit priser här i trakten...

Nu räcker det!
Jag bad dig gå, så gå nu!

Hoppas att du inte
längtar efter barnbarn.

Hon har sin mors blod i ådrorna.
Hon kan vara en vildkatt.

Hon är kräsen. Ingen av
pojkarna i stan klarar av henne.

Och en sak är säker:
Om hon bestämmer sig för en man-

-får han vara beredd att gifta sig.
Eller sätta sig i säkerhet.

Ja, säkerhet hade inte varit så dumt nu.

-Hejsan!
-Säg inte ett ord till mig.

Som du vill.

Men jag tyckte vi borde
säga något till varandra.

Att servera revolvermän är inget
jag brukar göra om kvällarna.

-Vad då revolverman?
-Enligt pappa sköt du en sheriff.

Jag har inte skjutit någon.
Så var det inte.

Det säger alla.

Pappa kanske skickar dig till
Missouri, och då blir du hängd.

Det är verkligen trevligt
att prata med dig.

-Du ser inte ut som en revolverman.
-Vad menar du?