Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

RYSSLAND. 1 OKTOBER, 1989

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Den 12:e timmen på den första dagen i oktober 1989,

födde 43 kvinnor barn världen över.

Det var ovanligt på grund av

att ingen av kvinnorna var gravida när dagen började.

Sir Reginald Hargreeves, excentrisk miljardär och äventyrare,

beslöt sig för att adoptera så många av barnen som möjligt.

Enastående.

Hur mycket kostar den?

HAN FICK TAG PÅ SJU AV DEM

IDAG

MÅNSTATIONEN

NUMMER 1 "LUTHER"

Visa mig kassaskåpet annars dör din familj!

Var är det?

Lämna oss ifred!

NUMMER 2 "DIEGO"

Vem är det här?

NUMMER 3 "ALLISON"

NUMMER 4 "KLAUS"

Du?

Var stark! Jag tror på dig. Okej?

Inte på dig.

Vi ses snart, Klaus.

LAKESHORE HILLS REHABILITERING

Håll dig nykter!

Inkommande sändning.

Din familj är i säkerhet nu.

Nu till ett nyhetsinslag.

Alllison, har du hört nyheten? När såg du din far senast?

Har du hört från dina bröder?

Ska du bära Valentino på begravningen?

HEJDÅ

SENASTE NYTT

Polisen har just bekräftat att världens mest excentriska miljardär har avlidit.

NUMMER 7 "VANYA"

SIR REGINALD HARGREEVES DÖD

Pappa.

Hej, mamma.

Mamma?

Vanya?

Du är verkligen här.

- Hej, Allison. - Hej, syrran.

Vad gör hon här?

Du hör inte hemma här efter det du gjorde.

Tänker du bete dig så idag?

Du är verkligen rätt klädd.

Jag bär åtminstone svart.

- Vet du, han kanske har rätt. - Glöm honom.

Jag är glad att du är här.

Låt mig bespara dig tid.

Alla är låsta.

Inget inbrott. Inga tecken på strid.

Ingenting ovanligt.

Du har växt, Luther.

Vad är din hemlighet? Proteinshakes?

- Mindre kolhydrater? - Vad vill du?

Obduktionsrapporten.

- Varför har du den? - För att jag...

...bröt mig in och stal den.

Och överraskande nog var pappas död...

...normal.

Gammal vanlig hjärtsvikt.

- Jaha, och? - Varför är du då här...

...och kollar fönster?

- Var du först på plats? - Pogo hittade honom.

Jag pratade med Pogo.

- Han kunde inte hitta pappas monokel. - Din poäng?

Har du nånsin sett pappa utan monokel?

Nej. Så nån måste ha tagit den.

Då kanske han inte var ensam när han dog.

Det finns inget mysterium här. Inget att hämnas.

Inget att lösa. Ingenting sånt.

Bara en sorglig gammal man som dog i ett stort, tomt hus.

Precis som han förtjänade.

Du borde gå.

Som du vill, bror.

UNDERBARN PÅ UMBRELLA ACADEMY

EXTRAORDINÄR MITT LIV SOM NUMMER 7

PAPPA, JAG TÄNKTE, VARFÖR INTE? V.

Välkommen hem, miss Vanya.

Pogo.

Så gott att se dig.

Just det, din självbiografi.

Vet du...

Läste han den nånsin?

Inte vad jag vet.

Hur länge sen var det Fem försvann?

16 år, fyra månader och 14 dagar.

Din far bad mig hålla räkningen.

Vill du veta nåt dumt?

Jag brukade lämna det tänt åt honom.

Jag var rädd att han skulle komma hem sent, till ett mörkt hus,

inte kunna hitta oss och bara försvinna igen.

Varje kväll gjorde jag...

...ett mellanmål och tända alla lampor.

Jag kommer ihåg dina mellanmål.

Jag tror nog att jag klev i hälften av de där smörgåsarna.

Din far trodde alltid att Nummer Fem fanns där ute.

Han gav aldrig upp hoppet.

Och vad fick han för det?

Barnen är redo att lägga sig. De ville säga godnatt.

Okej! Sängdags, barn. Kom nu.

Kom nu.

Kom, Allison, din far är upptagen.

Han är alltid upptagen.

Var finns pengarna, pappa?

Var finns pengarna?

Klaus? Vad gör du här inne?

Allison! Är det du?

Du. Kom hit.

Det var länge sen.

För länge sen. Jag hoppades få träffa dig, för...

...jag vill ha din autograf till min samling.

- Kommer du från rehab? - Nej då! Jag är klar med allt sånt.

Jag kom hit för att bevisa för mig själv att den gamle verkligen var borta.

Det är han. Han är död!

Vet du hur jag vet? Om han levde,

skulle ingen av oss få komma in i hans rum.

Han satt alltid här när vi var barn

och planerade nästa tortyrmoment.

Minns du hur han såg på oss? Den bistra minen?

Skönt att han inte var vår riktiga far

så vi slapp ärva hans kalla, döda ögon.

Nummer Tre...

Ut ur hans stol.

Oj, Luther!

Oj, du har verkligen...

Du har blivit maffigare med åren.

Klaus.

Spara föreläsningen. Jag ska gå.

Ni kan...

...prata i enrum.

Släpp den.

Ursäkta?

Gör det. Nu.

Okej.

Det var bara ett förskott på arvet!

Inget annat.

Du behöver inte bli så upprörd.

Klaus är fortfarande Klaus, om man nu undrade.

Efter alla dessa år, känns det nästan som en tröst.

Såg du Diego?

- Med sin töntiga klädsel? - Jag vet.

Har han den på sig i badrummet?

- I duschen? - Ja.

Ja! Absolut.

Jag... visste inte om du skulle komma.

Inte jag heller.

Du ser bra ut.

Tack.

Var är Patrick? Och Claire?

Patrick begärde skilsmässa för åtta månader sen.

Klart att du inte visste. Du har varit borta.

Och Claire?

Han fick vårdnaden.

Fan.

Ja, du kan ju alltid göra din, du vet...

...ryktesgrej.

Jag gör inte sånt längre.

- Vad hände? - Det som alltid händer.

Min önskan blev sann och kunde inte tas tillbaka.

Vi borde nog börja.

Jag tänkte att vi kunde ha en minnesstund på gården.

Säga ett par ord på pappas favoritplats.

- Hade pappa en favoritplats? - Under eken.

- Vi satt där jämt. Gjorde inte ni det? - Serveras te och scones?

- Gurksmörgåsar går alltid hem. - Nej, och du får inte röka här inne.

- Är det min kjol? - Va? Ja.

Jag hittade den i ditt rum. Lite omodern, men...

- ...det är luftigt... där nere. - Hör på.

Vi har viktiga saker att diskutera.

- Som vad? - Sättet han dog på.

Och då var vi igång.

Men, det var väl en hjärtattack?

- Enligt rättsläkaren. - De vet väl?

- I teorin. - Teorin?

Jag säger bara att nåt måste ha hänt.

Sist jag pratade med pappa lät han konstig.

Åh! Quelle surprise!

Hur då konstig?

På sin vakt. Sa att jag skulle se upp med vem jag litade på.

Han var en paranoid gubbe som började tappa förståndet.

Nej. Han visste att nåt var på gång.

Jag vet att du ogillar det, men du måste prata med pappa.

Jag kan inte bara ringa till dödsriket och säga: "Pappa, kan du..."

...sluta spela tennis med Hitler och ta ett samtal?"

- Sen när då? Det är din grej! - Jag är inte på humör!

- Är du hög? - Ja!

Hur kan ni inte vara det? Med allt struntprat.

Nyktra till! Det är viktigt. Sen har vi den saknade monokeln.

- Vem bryr sig om monokeln? - Precis.

Den var värdelös. Alltså togs den av personliga skäl.

- Av nån i hans närhet. - Vad menar du?

Är det inte uppenbart? Han tror att nån av oss dödade pappa.

- Gör du? - Hur kan du tro det?

Bra jobbat, Luther. Vilka ledaregenskaper.

- Det är inte det jag säger... - Du är inte klok!

- Galen. - Jag är inte klar!

Jag ska bara mörda mamma, sen kommer jag.

Jag menade inte så. Jag...

Allison. Jösses...

Det där gick ju bra.

Om fem, fyra, tre, två...

17 ÅR SEDAN

Jim Hellerman med en rapport

från Capital West-banken på Main och Sixth.

Beväpnade män stormade banken för tre timmar sen

och tog ett okänt antal gisslan.

Fös in dem bakom disken!

Du har försatt mig i en position där jag måste göra nåt jag inte vill.

Fan!

Tillbaka till de andra!

Jag hörde ett rykte.

Va? Vad sa du?

Jag hörde ett rykte om att du sköt din vän i foten.

Vad i helvete?

Vi hör skott inifrån banken.

Vi vet inte om nån av gisslan har skadats.

Där uppe!

Nån rör sig uppe på taket. Det kan vara polisen.

Det verkar som om en av rånarna har kastats ut från banken!

Pistoler är för mesar. Riktiga män kastar kniv!

Jag har sett många gisslansituationer eskalera snabbt.

- Backa, era missfoster! - Ta det försiktigt.

- Backa nu! - Vad händer annars?

Vilken grym häftpistol!

Ingen aktivitet på ett tag,

men vi fortsätter sända så vi inte missar nåt

i den här gisslansituationen.

Måste jag göra det?

Kom igen, Ben. Det finns fler i valvet.

Jag gick aldrig med på det här.

Nu ser vi gisslan, de är fria.

De är givetvis rädda, men verkar oskadade.

Kan vi åka hem nu?

Nu kommer folk ut.

Det är inte rånarna. Det här är skolungdomar

i uniform med masker på.

- Jim Hellerman, Channel 2 News. - Kan ni berätta vad som hände där inne?

Varför får inte jag också leka?

Vi har pratat om det förr, Nummer Sju.

Det är inget speciellt med dig.

Åh.

Vår värld förändras.

Har förändrats.

Det finns vissa ibland oss med särskilda förmågor

som överskrider det vanliga.

Jag har adopterat sex sådana barn.

Låt mig presentera de första eleverna

på Umbrella Academy.

Mr Hargreeves!

Vad hände med deras föräldrar?

De blev skäligt kompenserade.

Oroar ni er för barnens välmående?

Givetvis!

Liksom jag oroar mig för världen.

Hör här, gamle man.

Om jag hade blivit mördad och en av mina adopterade söner

kunde tala med de döda, skulle jag nog...

Jag vet inte...

...uppenbara mig!

Köra det arga spökets föreläsning.

Säga vem som gjorde det,

och sen känna evig frid.

Evig frid!

Det är nog överskattat.

Kom nu, Reggie.

När som helst nu.

Snälla?

Dags att nyktra till!

Tänka klart.

Kom igen!

Kom igen, skynda på!

Du har alltid varit en envis jävel!

Jag vet inte vad du tycker, men jag behöver en drink.

KNÄA

AVVÄPNA

TRYCKA UT

Tre? Okej.

Uppför er barn.

Är vad de säger när vi är tillsammans.

Och titta hur ni leker.

De förstår inte.

Så vi springer så fort vi bara kan.

Vi håller varandra hårt i hand.

Försöker smita undan i natten.

Sen lägger du armarna om mig.

Och vi faller till marken Och du säger.

Jag tror vi är ensamma.

Det verkar inte finnas någon annan här.

Jag tror vi är ensamma.

Våra hjärtan som slår är det enda man hör.

Titta hur vi.

Måste gömma det vi gör.

För vad skulle de säga.

Om de fick veta.

Så vi springer så fort vi bara kan.

Vi håller varandra hårt i hand.

Försöker smita undan i natten.

Sen lägger du armarna om mig.

Och vi faller till marken Och du säger.

Jag tror vi är ensamma.

Det verkar inte finnas någon annan här.

Jag tror vi är ensamma.

Våra hjärtan som slår är det enda man hör.

Jag tror vi är ensamma.

Det verkar inte finnas någon annan här.

Jag tror vi är ensamma.

Våra hjärtan som slår är det enda man hör.

Pappa?

Vad är det?

- Gå inte för nära! - Nähä?

Det verkar vara en tidsanomali.

Eller ett svart hål i miniatyr.

- Det är ganska stor skillnad. - Ur vägen!

Vad gör du...

Vad var det bra för?

Vet inte. Har du nån bättre idé?

Ställ er bakom mig!

- Bakom oss! - Jag röstar på att springa! Kom!

Ser nån annan,

lille Nummer Fem, eller är det bara jag?

NUMMER 5 "NUMMER FEM"

Fan!

- Vad är det exakta datumet? - Den 24.

- Vad? - Mars.

Bra.

Ska vi säga nåt om vad som just hände?

Det har gått 17 år.

Det har gått längre tid än så.

- Det saknade jag inte. - Var har du varit?

Framtiden. Den suger.

Visste det!

Jag borde ha lyssnat på gamlingen.

Ni vet, att hoppa genom rymden är en sak.

Att hoppa i tiden är ett tärningskast.

Fin klänning.

- Åh, danke. - Hur kom du tillbaka?

Jag projicerade mitt medvetande framåt

mot en kvantumversion av mig själv

som existerar i alla tidsrum.

- Oförståeligt. - Inte om du vore smartare.

Hur länge var du där?

45 år. Mer eller mindre.

Vad menar du? Att...

...du är 58?

Nej! Mitt medvetande är 58.

Min kropp tycks vara 13 igen.

Hur funkar det?

Delores sa att ekvationerna inte stämde.

- Hon skrattar säkert nu. - Delores?

Jag missade begravningen.

- Hur visste du om den? - Förstår du inte ordet "framtid"?

Hjärtsvikt, va?

- Ja. - Nej.

Skönt att inget förändrats.

Är det allt du har att säga?

Vad mer finns det att säga? Livets gång.

Nåväl...

Intressant.

Åh, fan.

Pappa glömde mig aldrig.

Jag läste din bok.

Hittade den i ett bibliotek.

Den var ganska bra. Trots allt.

Definitivt modigt att avslöja familjehemligheterna.

Det uppskattades nog.

- De hatar mig. - Det finns värre öden.

Du menar som det som hände Ben?

Var det hemskt?

MÅ MÖRKRET INOM DIG FINNA FRID I LJUSET

Har det hänt nåt?

Pappa har dött.

Minns du?

Givetvis.

Mår mamma bra?

Ja, hon mår bra.

Hon måste bara vila. Ladda batterierna.

När du är redo, pojk.

Det hade gått bättre med lite vind.

Vill nån säga några ord?

Då så.

I alla avseenden,

gjorde sir Reginald Hargreeves mig till den jag är idag.

Av det skälet kommer jag alltid att stå i skuld till honom.

Han var min herre...

...och min vän.

Jag kommer att sakna honom mycket.

- Han lämnar ett komplicerat arv... - Han var ett monster.

Han var en dålig person och en sämre far.

Världen är bättre utan honom. Jag heter Nummer Två.

Vet du varför?

För vår far gitte inte ge oss riktiga namn.

Mamma fick göra det.

Vill nån ha nåt att äta?

Nej tack, mamma.

Okej.

Vill ni visa er respekt?

Varsågoda.

Men var ärliga med vem han var.

Du borde sluta prata.

Du borde vara på min sida, Nummer Ett.

- Jag varnar dig. - Efter allt han gjorde...

...skickade han dig miljontals mil bort!

Diego, sluta prata.

Så lite kunde han tåla att se dig!

Pojkar! Sluta omedelbart.

Kom igen!

Sluta!

Slå honom! Slå honom!

Släpp mig!

Jag har inte tid med det här.

Kom hit, grabben!

Och där dog Bens staty.

Diego, nej!

Du går alltid för långt.

Har du nog material till uppföljaren?

Han var min far också.

Mamma.

Vi går in.

Kom nu. Okej? Kom.

Du älskar det här, va?

"Laget" i all sin glans.

Som på den gamla goda tiden.

Bästa begravningen nånsin.

Nietzsche sa en gång:

"Människan är på ett sträckt rep mellan djuret och övermänniskan."

17 ÅR SEDAN

Ett rep över en avgrund. Det är en farlig passage,

"en farlig återblick, farligt att darrande stanna."

Hur mycket ni än kämpar för individuell storhet,

och ni måste kämpa, för storhet kommer inte lätt...

...måste ni minnas att ingen individ är starkare än kollektivet.

Orättvist! Fem fuskar!

Han anpassade sig!

Banden som binder er samman

gör er starkare än ni är ensamma.

De kommer att skydda er mot de smärtor och vedermödor

världen lär tvinga på er.

Tro mig när jag säger,

att livet blir svårt.

Och smärtsamt.

Vi kan åstadkomma vad som helst när vi tar gemensamt ansvar.

Det är sånt som skapar tillit.

Tillsammans kommer ni att stå upp emot ondskan.

NUMMER SJU

Slösa inte din tid.

Jag borde inte ha kommit.

Det här är ditt hem, för alltid.

- Ska jag ringa på en taxi? - Jag har gjort det, tack.

Där är den.

Jag hoppas att du vet hur mycket din far älskade dig.

På sitt sätt.

Det är väl det som är problemet? Ta hand om dig.

Du också, fröken Vanya.

Var är Vanya?

Hon åkte.

- Vad tråkigt. - Ja.

Ett helt kvarter, 42 sovrum, 19 badrum,

men inte en droppe kaffe.

- Pappa hatade koffein. - Han hatade barn,

ändå hade han gott om oss!

Jag tar bilen.

Vart ska du?

Köpa en kopp kaffe!

Kan du ens köra bil?

Jag kan göra allt.

Det känns som om vi borde stoppa honom.

Men jag vill på nåt sätt se vad som händer.

Okej, jag antar att vi ses om tio år, när Pogo dör.

- Inte om du dör först. - Jag älskar dig också.

Lycka till med nästa film.

Hoppas den går bättre än ditt äktenskap.

- Ska vi gå? - Nej.

- Jag ska gå. Ensam. - Topp! Jag hämtar mina grejer.

Du!

Varje gång jag blundar

ser jag en flodhäst på väg att skita mig i ansiktet.

Det är vidrigt.

Underbart.

Nej!

Luta dig bakåt.

Förlåt, det var stopp i diskhon. Vad önskas?

- Ge mig en chokladeclair. - Visst.

Kan jag ge barnet ett glas mjölk eller nåt?

Barnet vill ha kaffe. Svart.

Söt unge.

Okej.

Jag minns inte att det här var en sån håla.

Jag kom hit som barn.

Brukade smita hit med mina syskon och äta munkar tills vi kräktes.

Livet var enklare då.

Jag antar det.

Jag tar det.

Tack.

ISHMAELS BÄRGNING DYGNET RUNT

Du hittar väl i staden.

Jag hoppas det. Har kört i den i 20 år.

Bra. Jag behöver en adress.

Det gick fort.

Trodde inte de skulle hitta mig så snabbt.

Okej. Låt oss vara professionella.

Stå upp och kom med oss. De vill prata.

Jag har inget att säga.

Det måste inte bli så här.

Tror du jag vill skjuta ett barn? Åka hem med det på samvetet?

Oroa dig inte för det.

Du ska inte hem.

Hörni, skitstövlar.

Har du nånsin sett pappa utan monokel?

Diego!

Jag vill inte behöva stressa dig i dina grubblerier,

men kom igen, vi svälter ihjäl!

Jag är sugen på...

...ägg.

Nej!

Det är för sent för ägg.

Våfflor?

Du gillar väl våfflor?

Klart du gör.

Alla gillar våfflor.

Skottlossning har rapporterats på Milton Avenue: Griddy's Doughnuts.

Diego! Tack för att du kom.

Vi har bestämt oss för... trumvirvel, våfflor.

Jag släpper av dig vid bussen. Jag måste till jobbet.

Och bryta ben.

Knäcka skallar.

Rädda liv, baby.

Det blir väl frusna våfflor igen.

NUMMER 6 "BEN"

(AVLIDEN)

Jag kan laga till ägg och bacon, men jag försöker dra ner på griskött.

- Jösses! - Du borde ha lås på fönstren.

- Jag bor på andra våningen. - Våldtäktsmän klättrar.

Du är så konstig.

Är det blod?

Det är inget.

Varför är du här?

Du är den enda jag kan lita på.

- Varför just jag? - Du är vanlig.

Du kommer lyssna.

När jag hoppade och fastnade i framtiden,

- vet du vad jag hittade? - Nej.

Ingenting.

Absolut ingenting.

Såvitt jag kunde se, var jag den enda levande personen.

Jag listade aldrig ut vem som utrotade människan,

men jag hittade nåt annat.

Datumet det händer.

Världen går under om åtta dagar, jag vet inte hur jag ska förhindra det.

Jag sätter på kaffe.

Undertexter: Victoria Heaps

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org