Original subtitles

Översatt av Sarastriz

Besök Divxsweden.net för dom bästa svenska subtitlarna på nätet.

Alexander Dumas: Greven av Monte Christo

År 1814, satt den franske kejsaren Napoleon Bonaparte, i exil på ön Elba-

utanför den italienska kusten.

Av rädsla för räddningsförsök sköt dom brittiska fångvaktarna alla som-

försökte gå i land-

oavsett hur oskyldiga eller desperata.

Idioter.

Ta kaptenen utanför revet tills vi får tillstånd att ta honom iland.

För ett ögonblick trodde jag att ni tänkt överge mig.

Fernand Mondego överger aldrig sina vänner även inför dumdristiga företag med livet som insats.

Emellertid, som Monsieur Morells officiella representant på den här resan, Edmond,

måste jag tala om för dig att du vida överskridit dina befogenheter som andre styrman.

Officiellt nu. Så har jag garderat mig.

Om vi inte får honom till en doktor kommer han att dö, förstår du det?

Givetvis, förstår jag det. Förvänta dig bara inte att jag ska göra det i nyktert tillstånd.

– Visst.

Engelska dragoner.

Hallå!

Dantes, sluta !

– Lite obetänksamt, tycker du inte? – Vi måste tala med någon.

Ja, jag vet, men--

Vi är franska sjömän!

– Vi behöver medicinsk hjälp! – Kom nu, kom.

– Vi kommer med fredligt uppsåt. – Kom nu.

Vi vill inget illa!

Edmond!

Kom! Klättra!

Se upp!

Fernand!

Bra. Äntligen träffade du något.

Löjtnant Graypool.

Om din blodtörst kräver dessa stackares död,

så skjut dom, föralldel.

Men gör det med vetskapen att dom inte är några av mina spioner.

Förklara er nu eller dö.

Sir, jag är Edmond Dantes,

andre styrman på handelsfartyget Pharaon, på väg mot Marseille.

Det här är redarens representant, Monsieur Fernand Mondego,

son till Greve Mondego.

Vår kapten har ådragit sig hjärnfeber, så vi gick iland här för att söka hjälp.

Om han verkligen är i koma kommer han väl inte känna min knivsudd?

Bara som ett litet stick.

Edmond!

– Löjtnant Graypool! – Vi kom till er med gott uppsåt!

- Det där var för mina sårade män! - Och sårade stolthet, utan tvekan.

Det har varit en händelserik kväll.

Om jag inte skjutit dom där dragonerna hade du ha legat i delar på stranden nu.

– Jag fick oss nästan dödade. – Ja, det gjorde du.

Men ändå... så överlevde vi.

"Donne-moi encore une bouteille du vin" (Ge mig en flaska vin till)

- Whoo-hoo!

"Donne-moi encore une bouteille du vin"

Kungen till dig, Mondego.

Att vara din vän är alltid ett äventyr.

Ja, visst är det!

Det är synd att äventyrare inte kan vara vänner för evigt dock!

Vad menar du?

Ja, det kan ju inte alltid vara så här, kan det?

- Vad pratar du om? - Ingenting. Botten upp!

Vi dricker Napoleon Bonapartes vin.

Jag tror ni kommer finna att 1806 årgång är den bästa.

Då ni ändå är vaken Monsieur Dantes, så undrar jag-

om jag kunde få byta några ord med er.

Stilla min nyfikenhet, vad betyder det där med schackpjäsen?

Det är bara något vi hållit på med sen vi var små.

Alltid, när en av oss har vunnit en seger, kung för ett ögonblick.

- Kung för ett ögonblick? - Ja.

I livet är vi alla kungar eller bönder.

Jag är mycket rörd över er insats för att rädda er kaptens liv, Dantes.

Han är min kapten... och min vän, Ers Majestät.

Trogna vänner är verkligen sällsynta.

Det är faktiskt så att det jag ville tala om rör detta ämne.

Jag har skrivit en ganska sentimentalt brev till en gammal vän i Marseille.

Det är en sida hos mig som jag skulle föredra att inte visa för britterna.

Sedan dom har för vana att öppna mina brev-

-undrar jag om ni skulle kunna leverera det åt mig.

Åh, jag vet inte--

Det är bara ett brev, från en gammal soldat till en annan.

Helt oskyldigt, kan jag försäkra dig.

Än mer viktigt är, att det är priset jag kräver för att ni fått använda min läkare.

Då samtycker jag.

Bra.

Du ska leverera brevet till Monsieur Clarion.

- Kan du komma ihåg namnet? - Monsieur Clarion, och hur hittar jag honom?

Åh, han kommer att hitta dig.

Nu så vill jag inte att någon annan får kännedom om detta brev!

Inte ens din välsignade vän där borta. Är det uppfattat?

Jag är en man som står vid mitt ord, Ers Majestät.

Ja, jag-- tror faktiskt att du är det.

Vad ville han?

Åh, få nyheter från Frankrike. Inget annat.

Det är dags att ni ger er av. Er kapten har varit död i en halvtimme.

Är ni säker?

När du beträtt så många slagfält som jag, unge Dantes,

så kan du känna döden.

Kungar och bönder, Köpman.

Kejsare... och dårar.

Vänd upp!

Kör fortare.

Danglars, vad har hänt?

Kapten Reynaud är död, Sir-

-och Edmond Dantes lydde inte mina order.

Kom och rapportera på mitt kontor, Danglars.

- Och du, Edmond. - Kommer ni att behöva mig, Monsieur Morell?

Gå du.

Mercedes.

- Var är han? Var är Edmond? - Underbart att träffa dig med.

Du missade honom precis, är jag rädd.

Det kan ta ett tag, jag tror han har fått problem.

Han sa att han skulle möta oss vid klippan, kom!

Jag sa åt Dantes att inte gå iland.

Stämmer detta?

Jag tar på mig allt ansvar.

Fattas bara annat! Det var helt hans idé, monsieur.

Det borde ha varit din idé.

Men att gå in till Elba räddade inte kaptens liv, monsieur.

- Jag ville skydda vår last. - Du skyddade bara dig själv-

-genom att gömma dig bakom din grad och stanna ombord.

Edmond Dantes, härmed utnämner jag dig till ny kapten ombord på Pharaon.

Tänker ni degradera mig?

Det är ingen degradering.

Du kommer att fortsätta vara förste styrman under Kapten Dantes.

Om du nu förstås inte väljer att söka annan plats.

Nu tror jag att en viss ung dam-

-gärna vill höra den här nyheten.

Tack!

Monsieur Morell?

Vad jag förstår har ni precis fått in ett skepp från Elba, monsieur. - Ja.

Gick någon ombordvarande möjligtvis iland?

Det gjorde dom, men ingen av dom finns här just nu.

Tack så mycket, monsieur.

- Får jag fråga vem som söker dom? - Clarion.

Mitt namn är Clarion.

- Älska med mig! - Ger du dig aldrig?

- Han behöver aldrig få veta. - Men jag skulle veta.

Så även jag.

- Det kunde vara vår lilla hemlighet. - Jag tycker inte om hemligheter.

Du tror visst att Edmond inte har hemligheter? Men det har han, fråga honom.

- Jag vet vad du är ute efter, Fernand! - Vet du?

Minns du när vi var små och Edmond fick en visselpipa i födelsedagspresent och du en ponny?

Du var så arg på att Edmond var gladare för sin visselpipa än vad du var för din ponny!

Jag tänker inte bli din nästa visselpipa!

Hur lång tid tror du inte att det kommer ta innan han har råd att gifta sig?

Två år. Två år, inte mer.

Då får han sina kaptenspapper och vi kan gifta oss.

Två år. Jag skulle aldrig kunna vänta två år, på någonting-

särskilt inte en kvinna som du.

Hallå!

- Nu kommer han. - Hallå!

Jag har saknat dig så!

Nu är all saknad över.

- Har du hamnat i trubbel? - Nej, jag har blivit kapten, kom!

Monsieur Morell gav mig Pharaon.

Edmond!

Kungen till mig!

Ditt liv är sannerligen välsignat, Edmond.

Kom nu.

- Du är fortfarande bäst. - Jag vet.

Kom nu!

Sluta med det där! Du blir flintskallig.

Har du hemligheter för mig?

Hemligheter? Nej.

Varför undrar du?

Fråga mig vad som helst och jag ska svara.

Vi behöver inte vänta två år längre.

Så fort jag får råd med en ring, så gifter vi-- - Jag behöver ingen ring.

Det här får bli min ring.

Och vad som än händer-

-så kommer du aldrig att få se mig utan den.

Någonsin.

Hallå där, min unge gentleman.

Har du lust att göra mig sällskap?

Berätta nu för mig, Mondego-

-hur det kommer sig att du någonsin blev vän med-

-den där självgode gynnaren, Edmond Dantes?

Han säger sig vara min vän-

-ändå har han fräckheten att hålla hemligheter för mig.

Vadå för hemligheter?

Till den nye kaptenen på Pharaon.

Allt jag är, har jag dig att tacka för, far.

Må denna underbara stund endast vara början-

-på ett långt och lyckligt liv för er båda.

- Vem av er är Edmond Dantes? - Det är jag.

Edmond Dantes, du är arresterad på order av domstolen i Marseille.

- Arresterad? - Anklagad för vad?

Den informationen är hemlig. Ta honom.

Jag kräver en förklaring!

Jag är tillbaks ikväll. Oroa er inte, far, det måste vara ett misstag.

Gode Gud.

Det må jag säga, Dantes, du ser inte alls ut som en förrädare!

Förrädare?

Hjälp till här nu, Dantes, för ditt liv kan vara beroende av det.

Hade du personligen någon kontakt med Napoleon när ni var på Elba?

Elba? Ja, det hade jag. Eller rättare sagt vi hade det.

Jag var tillsammans med Greve Mondegos son, Fernand, nästan hela tiden.

- Känner ni Fernand? - Ja, han är en ny bekantskap.

Åh, men då så! Han kan gå i god för mig.

Utan tvekan, men du sa "nästan hela tiden."

Förutom när Napoleon bad mig leverera ett personligt brev till en vän i Marseille.

Du ser, Dantes, det är på grund av att du mottog denna förrädiska korrespondens-

-som du blivit anmäld av din förste styrman, en Monsieur Danglars.

- Vad? - Levererade du detta brev?

Nej, Sir, det var meningen att någon skulle söka upp mig.

Det är-- det är fortfarande kvar i min rock. Varsågod!

- Har du läst det? - Nej, Sir, jag kan inte läsa.

Du förstår, Dantes, detta brev är till en av Napoleons sändebud.

I det anges alla tider och platser där britterna patrullerar stränderna på Elba.

Sir, jag svär vid min moders grav, att jag inte hade en aning om detta.

Han lovade att dess innehåll var helt oskyldigt.

Nej, det är du som är oskyldig.

Enfaldig och oskyldig.

Jag antar att detta är den värsta anklagelse som kunnat riktas mot dig.

Lyckligtvis, har jag nu beslagtagit detta dokument och ingen skada är skedd.

Bara gud vet hur du ska kunna överleva i denna värld, Edmond Dantes.

Men du är ingen förrädare.

Du kan gå.

Tack så mycket, Sir.

Vänta...nämnde Napoleon vem som skulle hämta brevet?

Monsieur Clarion.

Ursäkta, vilket namn sa du?

Monsieur Clarion.

Har du talat om det för någon annan?

Monsieur Mondego eller nån?

Nej, Sir, Monsieur Mondego vet faktiskt ingenting om brevet.

Det här är väldigt farliga uppgifter.

Man kan aldrig vara nog försiktig, i dessa tider.

- Håller du inte med? - Jo, Sir.

Nu har jag plågat dig länge nog.

Jag undrar om jag som ett slags ursäkt, kan få erbjuda dig skjuts i min vagn.

Den är precis här utanför.

Tack.

Monsieur Villefort? Monsieur Villefort?

Monsieur Villefort!

Vart tar ni mig!?

Det här är ett misstag.

- Jag har fått tillstånd att åka hem. - Från och med nu, är ditt hem fängelseön Chateau d'lf.

Nej, nej !

Hallå där !

Skjut honom !

Sitt upp! Rid efter honom!

Fernand! Fernand!

- Monsieur? - Det är ingen fara, han är här, Fernand!

Jag har blivit arresterad för förräderi, jag lyckades nätt och jämnt fly!

När vi var på Elba gav Napoleon mig ett brev.

Jag sa ingenting till dig då för han fick mig att lova att inte göra det.

Han sa att det bara var ett brev till en gammal vän.

Men fanskapet ljög för mig! Han ljög!

Det var till en av hans bundsförvanter.

På nåt sätt kom myndigheterna på det. Jag vet inte vad jag ska göra.

Gendarmer till häst är efter mig.

Jag förstår. Vi måste tänka lite.

Hoppas jag inte komprometterat dig!

Jag hoppades att din far kunde hjälpa mig.

Han är i Paris. Han är mycket sjuk.

- Hur lång efter är gendarmerna? - Bara några minuter.

- Behöver du pengar? - Ja, tack.

- Har du nån pistol ? - Självklart inte.

Bra.

Sluta, Fernand. Jag har inte tid med det här.

Jag såg när Napoleon gav dig brevet.

Var det du?

Nåja, inte bara jag. Det var Danglars idé.

Varför kom du inte till mig först?

Varför hade du hemligheter för mig? Jag trodde du var min vän!

Jag sa ju att jag lovat Napoleon, men han ljög för mig.

Jag vet, Edmond. Jag har läst brevet.

Du-- Du har läst--

Varför gör du så här?

Det är komplicerat!

Komplicerat ?

Var inte löjlig nu.

- Flytta på dig. - Jag kan inte låta dig gå, Edmond.

Gå bort från fönstret.

Få mig inte att hugga av din hand!

Varför ? I Guds namn, varför?

För att du är son till en tjänsteman!

Och det är inte meningen att jag ska vilja vara du.

- Här inne! - Där inne!

- Ta honom. - Vänta.

Stopp, vänta lite.

För att minnas bättre tider.

Kom med här!

Jag sa ju att det inte alltid skulle kunna vara så här, Edmond.

Far! Var är han?

I sin kammare. Vad har han gjort nu?

Nu lyssnar du på mig, far ! Jag är domare, en ämbetsman i den nya regimen.

Jag kan inte ha min egen far inblandad i landsförrädiska affärer!

Du ska veta--

-att i slutänden blir frågan om förräderi, en fråga om dagar.

Jag blir patrioten och du förrädaren, när kejsaren återvänder.

Sluta, nu ditt gamla vrak!

Den tiden är förbi! Napoleon Bonaparte är inte kejsare över något längre.

Om du fortsätter att schabbla runt i din dårskap, är chansen utomordentligt stor att du-

-tillslut blir arresterad och ruinerar hela vår familj på grund av dina idiotiska sympatier.

Jag har åtminstone sympatier.

Men Herre Gud, far, allt Valentina säger är-

att som familj, är våra öden sammantvinnade.

- Det måste du kunna se. - Se?!

"Jag är ett gammalt vrak."

Jag"ser"inte så bra som jag en gång gjorde. Ni får ursäkta mig nu.

Skynda på.

Gå.

Välkommen, Monsieur Dantes.

Jag är Armand Dorleac, fängelsedirektör på Chateau d'lf.

Monsieur, jag förstår att ni hör detta hela tiden-

-men jag försäkrar er att jag är oskyldig.

Alla säger säkert det, jag vet, men jag är det verkligen.

- Oskyldig? - Ja.

Jag vet. Jag vet faktiskt det.

- Driver ni med mig? - Nej, min käre Dantes.

Jag vet utomordentligt väl att du är oskyldig, varför skulle du annars vara här-

-om du i sanning var skyldig-

-så finns det hundratals fängelser i frankrike där dom skulle kunna låsa in dig-

-men Chateau d'lf är stället där dom gömmer undan dom som dom skäms för.

Låt oss titta på din inkvartering nu!

"Gud kommer ge mig rättvisa."

Folk försöker alltid muntra upp sig själva.

Eller så gör dom kalendrar, men förlorar snart intresset, eller så dör dom.

- Det finns ett fönster. - Jag har bara en förskräcklig mur, tyvärr.

Så jag kom på ett annat sätt att hjälpa våra fångar att hålla reda på tiden.

Varje år, på årsdagen av deras tillfångatagande-

-gör vi dom illa.

Vanligtvis en enkel prygling.

Fast, deras första dag här, i ditt fall idag-

-tycker jag om att göra något riktigt speciellt.

Och om du just nu tänker-

"Varför jag, min Gud?"

-så är svaret att, Gud har inget med saken att göra...förstått?

Gud är faktiskt aldrig i frankrike den här tiden på året.

Gud har allt med detta att göra. Han är överallt och ser allt.

Visst.

Vi kan göra en uppgörelse?

Du ber Gud om hjälp och jag slutar det ögonblick han dyker upp!

Monsieur Villefort, har ni inte hört?

- Napoleon har rymt från Elba! - Vad?

Han gick i land 100 miles härifrån. Han är på väg mot Paris!

Packa allt i mitt arkiv, och säg åt den där tölpen till skrivare att hitta huvudboken!

Vi är här för att plädera för Edmond Dantes sak, herr domare.

Inte nu! Dantes?

Vi har inte träffats, monsieur. Jag är Fernand Mondego, son till Greve Mondego.

Jag är här för att gå ed på Edmond Dantes oskuld.

Det här är hans arbetsgivare, Monsieur Morell, hans far och hans fästmö Mercedes.

Edmond Dantes är åtalad för högförräderi.

- Trots det står ni bakom honom? - Självklart gör jag det.

Men om jag skulle berätta att Dantes även står åtalad för mord?

- Mord? - Edmond skulle aldrig kunna gör något sådant.

Dantes bar på ett brev från Napoleon till en av hans bundsförvanter.

När vi skulle arrestera honom dödade han en av våra män.

Nej, om ni kände honom, monsieur, skulle ni förstå att det är helt omöjligt.

Snälla, visa barmhärtighet!

Har ni bevis på detta förräderi?

Det är sekretessbelagt av myndigheterna.

Men snälla, snälla, tala bara om för oss var han finns!

Det kan jag inte, mademoiselle. Han överlämnades till kungens män.

Jag kan förstå den smärta ni känner över detta avslöjande.

Men mitt råd, till er alla, blir att försöka glömma Edmond Dantes-

-speciellt ni, mademoiselle.

Sök tröst och låt er bli omhändertagen av er gode vän här-

-och kanske kan det ändå komma något gott ur denna olyckliga affär.

Nu, om ni kan ursäkta mig, så har jag några andra ärenden att ta hand om.

Min son är ingen förrädare!

Jag ska försöka tala med honom.

- Vi lämnar det här till Fernand, han kan plädera i hans sak. - Det är omöjligt.

Jag ger inte upp om Edmond än.

Jag ska aldrig glömma din vänlighet.

Och jag skall aldrig sluta ge dig den.

Inte för att jag inte uppskattar utvidgningen av hans brott-

-men ändå...mord?!

Det är faktiskt ganska lättbegripligt.

När ni rapporterade till mig om att Dantes mottagit detta brev-

-så förstod jag först inte riktigt varför ni förrådde honom-

-men efter att ha träffat hans förtjusande fästmö, så förstår jag utmärkt väl.

Får man fråga varför ni plötsligt blev så tillmötesgående?

Sitt ner, Mondego.

Kom tillbaka!

Kom tillbaka!

Vad är mitt brott?

Jag är oskyldig!

Glad ettårsdag, Dantes.

Vi ses om ett år.

Har det verkligen gått fyra år, Delius?

- Eller Danton? - Vad heter han nu igen ?

Ursäkta mitt intrång.

Men jag hade fått för mig att jag--

-att jag grävde mig ut mot yttermuren.

Parlez-vous anglais? (Talar ni engelska?)

Italiano?

Jag är Abbe Faria,jag har varit fånge på Chateau d'lf i 11 år.

Varav jag spenderat fem-

-med att gräva den här tunneln.

Det finns 72,519 stenar-

-i min cell.

Jag har räknat dom många gånger.

Men har du gett dom namn ännu?

Shh, shh.

Shh, shh.

Jag var som du, förut.

Men jag lovar att det går över.

Jag lovar, jag lovar.

Kan jag få stå på dina skuldror?

Ta ner mig.

Snälla, ta ner mig nu. Ta ner mig.

Jag har inte sett himlen på 11 år, tack snälla du.

Tack Gud!

Inget prat om Gud här inne, präst.

Men…inskriptionen?

Den har bleknat, precis som Gud har bleknat bort ur mitt hjärta.

- Och vad har kommit i dess ställe? - Hämnd.

Håll dom här.

Följ mig.

Kanske har dina tankar på hämnd-

-tjänat guds syfte att hålla dig vid liv-

-under dessa sju år.

- För att sluta med ? - Flykt.

Så där ja.

Du pratade om att fly.

Ja.

Det finns bara två vägar att nå yttermuren-

-och slutligen havet.

Jag-- jag valde helt enkelt den felaktiga.

Men nu, när vi är två-

-så kan vi gräva i motsatt riktning.

När vi gör det båda två tillsammans, så kan vi möjligen klara det på... åtta år.

Finns det något annat som tar din tid i anspråk?

Något brådskande möte, kanske?

I gengäld…för din hjälp-

-erbjuder jag något ovärderligt.

Min frihet?

Nej, frihet kan tas ifrån en-

-som du väl vet.

Jag erbjuder kunskap, allt jag har lärt mig.

Jag kan lära dig... ...ekonomi, matematik.

- Filosofi, vetenskap. - Att läsa och skriva?

Självklart.

När börjar vi?

Jag har den.

"Släck ljuset. Ljuset!"

"Ge mig det ! Skynda på!"

Luckan öppnas två gånger per dag-

-en gång för toaletthinken, där vi gömmer jorden.

"Skynda på!"

Och en gång på kvällen för din tallrik.

"Släck ljuset, släck!"

"Skynda på, präst."

Tack.

Mellan dom två tidpunkterna kan vi arbeta ostört, utan att vara rädda för att upptäckas.

"Så likgiltigheten blir-

-vår bundsförvant."

Utmärkt.

Så du var i Napoleons armé.

Vilka drömmar vi hade då.

Men, en natt-

-jagade mitt regemente fram-

-en gerillagrupp-

-som flydde in i en kyrka för att söka skydd.

Jag fick ordern att bränna ner kyrkan-

-med dom kvar inuti.

Gjorde du det ?

Till min eviga skam, så gjorde jag det.

Jag gjorde det.

Hur hamnade du här?

Dagen efter deserterade jag-

-för att hänge mig åt botgöring-

-och åt Gud.

Jag jobbade som privatsekreterare till-

-den enormt rike Greve Enrique Spada.

Spada var en rättfärdig man.

Sorgligt nog så dog han några år senare-

-mitt bland rykten om att han gömt sin gränslöst stora förmögenhet.

- Två veckor senare arresterades jag. - Varför ?

Napoleon ville åt Spadas skatt.

Han trodde inte på att jag inte hade någon aning om vart den var.

Så han kastade in mig här, för att fräscha upp mitt minne.

Och här har jag suttit med endast Gud-

-som sällskap, tills han skickade mig dig.

Gud är inte verkligare än din skatt, präst.

Kanske det.

Skynda dig! Ta den.

Räkna ut det här.

2,500 kubikcentimeter sten och jord om dagen-

-i 365 dagar.

Är lika med tre och en halv meter om året-

-12 fot, en fot per månad.

Tre tum per vecka.

På italienska.

"Ytterligare tre och en halv meter..."

Slösa inte med ljuset.

Du var soldat, präst.

Så du kan allt om vapen.

Lär mig.

Eller gräv ensam.

Du tvingar mig att vandra på moralens gräns, Dantes.

Det här är löjligt!

Det är inte alltid den starkaste svärdskämpen som vinner.

Det är snabbhet!

Handens hastighet.

Hjärnans snabbhet.

Dra nu din hand genom droppflödet-

-utan att bli våt.

Så här!

Hur länge måste jag hålla på?

Jag går ner i tunneln.

Parera. Upp.

Så där.

Dags för studier.

Definiera ekonomi.

Ekonomi är vetenskapen som beskriver produktion-

-distribution och konsumtion av varor.

Förklara.

Arbeta först, sen betalt.

Tack. God Jul, Edmond.

Plus eller minus nån månad.

Bra! Vem slåss du emot? Danglars? Mondego?

Vem tror du?!

Bra! Lite för bra.

Vi har Newtons tredje lag.

Varje handling leder till en reaktion-

-både inom fysiken och hos människor.

Så som min hämndlystnad är en reaktion på Danglars och Mondegos handlingar.

Upp med dig.

Jag vill sitta där.

En gång berättade du för mig att Villefort arresterade dig igen precis efter-

-att han friat dig från alla anklagelser.

"Du kan gå."

Ja, det stämmer.

Varför spela upp den farsen först-

-om han inte hade en anledning till att ändra sig om att låta dig gå?

- Tänk, Edmond. - Jag försöker.

- Vad var det som hände ? - Han frågade mig--

"Nämnde Napoleon vem som skulle hämta brevet?"

- Jag berättade för honom-- "- En Monsieur Clarion."

- Sa du något mer? - Ingenting, han brände brevet och sa att jag kunde gå.

Aha!

Han brände...brevet.

Ja.

Underligt att högste domaren bränner upp bevismaterial-

-om konspirationer och förräderi-

-och sedan fängslar den ende man-

-som känner till Monsieur Clarions koppling-

till denna konspiration.

- Han skyddade någon! - Aha.

- En nära vän kanske? - Nej, nej.

En politiker som Villefort har gjort sig av med alla sådana vänner.

Clarion måste vara en anhörig.

En nära anhörig, kanske--

Nej!

Villeforts far var överste i Napoleons armé.

Villefort skyddade inte Clarion.

Han skyddade sig själv!

Danglars, som ljög och sade att han sett Napoleon ge mig brevet.

Mondego, som berättade för Villefort att jag hade det.

Och Villefort själv, som skickade mig hit.

Bravo, Edmond, bravo.

Åh, Min Gud!

Edmond, ljus. Fort, ljus.

Åh, Gode Gud! Vad är det där ?

Titta ! Rötter, plantrötter.

Om detta verkligen är plantrötter så är det bara månader kvar.

Ja, bra gjort, präst! Jag hämtar min mejsel.

Bra, bra.

Präst!

I Guds namn, fortsätt.

Fortsätt nu.

Mina lungor... ...är punkterade.

- Tala inte! - Lyssna.

Det finns inte mycket tid.

Under böckerna-

-finns några lösa stenar.

Hämta hit det som finns där.

Fort, fort.

Öppna det.

När jag sa åt dem att jag inte visste-

-var Spadas skatt fanns, så ljög jag.

Du ljög ?

Jag är präst, inte helgon.

Där-

-på den där ön, utanför den Italienska kusten.

- Monte Christo? - Ja, ja.

Använd-- använd ditt huvud!

- Följ ledtrådarna. - Tunneln är blockerad, jag kan inte fly.

Nej, fortsätt gräva.

När du kommit ut, så använd skatten för att göra gott, bara för att göra gott.

Nej, jag kommer säkerligen använda den för att hämnas.

Här är nu din sista lektion-

-Begå inte--

-begå inte det brott-

-som du nu sitter oskyldigt fängslad för.

Gud sade: "Hämnden är min."

Jag tror inte på Gud.

Det spelar ingen roll.

För han tror på dig.

Präst?

"Ut med tallrikarna."

Få hit den!

Åh.

Åh, Gud.

Han är alltid vaken.

Första gången på 12 år han inte sagt tack.

- Död. - Hur ?

Han ramlade nog ur sängen, tror ni inte?

- Är han inte lite väl smutsig? - Det är dom allihop.

Jaha, då syr vi ihop honom då-

-innan vi går till Dorleac.

Ett, två, tre!

Såja, nu kan vi hämta Dorleac.

Varför låste du? Han ska ingenstans.

Jag vet inte. Gammal vana, antar jag.

Adjö, Präst.

Du är fri nu.

Vilket jag aldrig kommer att bli.

Så den gamle påven har slutligen gett sig av till Sankte Per.

Jaha, ta med honom då.

- Då får vi begrava honom. - Är du beredd?

Så där ja.

- Skynda på. - Kom nu, jag har inte hela dagen på mig.

Jo...faktiskt så har jag det.

Jag har--

Jag har all tid i världen!

Kom nu.

Kom nu!

Monsieur Dorleac!

Himmelske fader, vi överlämnar-

dessa kvarlevor, av din ödmjuke tjänare.

Vad han nu heter.

Gud, så uttråkad jag är!

Monsieur Dorleac!

Hade han någon karta förresten?

Nej, chefen.

Var är--

Stopp!

Monsieur Dorleac!

Vad menar du med efter tre ? Hivar vi honom på tre eller före tre?

- Efter tre. - Ett...två...

- Monsieur Dorleac! - och tr--

- Gör det inte, Mr. Dorleac! - Ett-

- två... - Kasta inte kroppen nerför klippan!

- Aah! - ...tre!

Det där borde vi kunnat fixa lite bättre.

Tack, präst.

Tack så mycket.

Så, min vän.

Jag skulle kunna fråga vem du är, men när jag ser dina utslitna kläder-

-och det faktum att Chateau d'lf bara ligger två miles härifrån-

-så varför bemöda mig?

Om vi övergår till mig, så är jag Luigi Vampa, smugglare och tjuv.

Mina män och jag kom till denna ö för att levande begrava ett av våra nummer-

-som försökte behålla stöldgods för egen del-

-istället för att dela det med sina kamrater.

Intressant nog, så är det några av hans mer lojala vänner-

-som insisterar på att jag benådar honom-

-vilket jag naturligtvis inte kan göra-

-för då skulle jag snabbt förlora kontrollen över hela gruppen.

- Därför är det tur att jag fann dig. - Varför det?

Du ger mig en möjlighet att visa lite barmhärtighet mot Jacopo-

-masken du ser bunden där borta-

-medan jag på samma gång inte framstår som en vekling.

Och som en liten extra bonus får pojkarna se på lite sport.

Hur har jag då tänkt åstadkomma allt detta?

Vi tittar på medan du och Jacopo får slåss på liv och död.

Om Jacopo vinner, är han välkommen tillbaks i besättningen.

Om du vinner, så har jag gett Jacopo en chans att överleva åtminstone-

-även om han inte lyckats ta till vara den-

-och du kan ta hans plats ombord på båten.

Men om jag vinner och inte vill bli smugglare?

Då skär vi halsen av dig och får lite kort om folk.

Jag tror att smuggling passar perfekt för min livstil-

-och kommer med nöje att döda er vän, masken.

Åh, det var bara en sak till, Jacopo är den bäste knivkämpe jag nånsin sett.

Du kanske skulle se dig omkring mer.

Befria Jacopo och ge tillbaka hans kniv.

Sen låter vi spelet börja.

Upp med dig, masken.

Kom igen!

Om du vill överleva så rör dig inte en millimeter.

Senor Vampa, låt Jacopo leva.

Han har redan lidit nog med utsikten att bli levande begravd.

Dina män som ville se lite tävling, har fått göra det.

Dom som ville se nåd för Jacopo, får det.

Genom att behålla både mig och Jacopo-

-så får du ännu en erfaren sjöman och slagskämpe i besättningen.

Det är avgjort.

- Vad heter han? - "Du fick djävulen, Jacopo!"

Vad han heter? Vi ska kalla honom Zatarra.

- Låter farligt. - Det betyder drivved.

Jag svär vid mina döda släktingar-

-även vid dom som inte mår så bra just nu-

-att jag är din man för evigt.

Jag vet.

Du har ögon i bakhuvudet.

Har du sett Marseille förut?

Det var mitt hem.

Men du följer inte med dom andra iland?

-"Här borta" - Lyssna på mig, Zatarra.

Vad det än är som har hänt dig, så kan du inte ordna upp det, ombord på den här båten.

Gå nu. Det är upp till dig!

"Vi är kungar eller bönder," sa en man till mig en gång.

Si. Vem sa det?

Napoleon Bonaparte.

Bonaparte?

Åh, Zatarra, vilka historier du kan.

Någon dag kanske jag söker upp dig.

En man kan alltid behöva en god vän.

Det är sant.

"Danglars, vad har hänt?"

"Kapten Reynaud är död, Sir, och Edmond Dantes lydde inte mina order."

Zatarra, är allt väl?

Allt är förändrat.

Jag vill att du köper en båt, något som du och jag kan klara själva.

Vänta här på mig. Mitt nästa besök gör jag ensam.

Är detta Monsieur Morells hem?

Min morfar mår inte bra, monsieur.

Även om han hade gjort det, så tar han inte emot besökare klockan 11 på kvällen.

Han kanske skulle göra ett undantag-

-för en man som letar efter Edmond Dantes.

Jag ber om ursäkt för den sena timmen.

Gamla människor sover aldrig. Sitt ner.

Julianne, lite sherry.

Så, Monsieur Zatarra-

-du är en vän till Edmond?

- Monsieur Morell? - Ja?

Kände ni också...Edmond?

Som en son.

Jag hade hoppats att ni skulle kunna tala om var jag kan hitta hans familj.

Olyckligtvis, så hängde sig hans far-

-efter att han fått veta om Edmonds förräderi.

Jag förstår...

Och-

-detta... förräderi ni talar om--

- Vem anklagade honom ? - Vem vet ?

Monsieur Villefort, mannen som fick Edmond arresterad-

-flyttade till Paris strax efteråt för att bli-

-chefsåklagare där.

Självklart hade nog chocken av hans fars våldsamma död-

-skyndat på hans avfärd.

Det var underliga tider då.

Ni verkar ha hamnat i sämre tider själv, Sir.

Efter Edmonds död, tog jag mig motvilligt en partner-

-en av mina kaptener.

Sen en dag, drev han ut mig, Danglars.

Men mitt öde är ingenting i jämförelse med Edmonds.

Kanske är din tur på väg att vända.

Jag ska söka upp Edmonds fästmö.

Ni menar Grevinnan Mondego?

- Grevinnan? - Ja.

En månad efter att stackars Edmond arresterades-

-gifte sig Mercedes med hans bäste vän.

- Fernand. - Ja, det stämmer.

När hans far och bror omkom i kriget-

så blev Fernand, Greve Mondego.

Dom bor i Paris nu.

Greven och Grevinnan Mondego.

Mår ni bra?

Ja, jag måste gå nu.

- Jag är ledsen att jag inte kunde hjälpa er mer. - Åh, nej.

Ni berättade exakt vad jag behövde veta.

Edmond Dantes är död.

Zatarra. Zatarra, du kommer att bli så stolt över mig.

Jag hittade en liten jolle, vi hade inte råd med en slup.

Jag gjorde en riktigt bra affär. Zatarra?