Original subtitles

APRIL 1776 LE HAVRES HAMN

Börja lasta lårarna. Försiktigt. Skynda, skynda.

Seså. Snabbare. Sätt fart.

Försiktigt!

Musköter där bak.

Fort!

Vart är ni på väg?

För att pissa.

Det finns ett helt hav.

Jag har aldrig sett er förut. Och jag känner alla som arbetar här.

Nu känner ni mig.

STUNDANDE KRIG

DEKLARATION

BASERAT PÅ BOKEN AV STACY SCHIFF

Inte illa. Men snabbare med spaken.

Avtrycken måste bli jämna.

Titta.

Jag kan inte göra det så fort.

Det kan du om det tjänar som ditt levebröd.

Jag skulle kunna trycka 500 sidor per dag.

Men oroa dig inte, pojke. Jag har andra planer för dig.

Jag kanske har egna planer.

Såsom?

Glöm det.

Nej, jag vill gärna höra.

Jag har för avsikt att leva behagligt.

Att ha trevliga vänner och spännande äventyr.

Att bo i ett hus som det här och betraktas som slagfärdig och en gentleman.

Det kanske ändå vore bäst om du lärde dig ett yrke.

Stör jag er i ert arbete?

Det är snarare en distraktion, monsieur Chaumont.

För att fördriva tiden medan Versailles avgör om jag faktiskt existerar.

Det här är en filosofisk fråga.

Den verkar ganska praktisk för mig.

Jag har nåt att visa er.

Efterfrågan på dem är stor.

Min fabrik i Loire kan knappt hålla jämn takt.

Vad tycker du?

Ditt ansikte är lika berömt som månens.

Och ändå osynligt för greve Vergennes.

Förstå att här i Frankrike,

för att få det man vill, så låtsas man inte vilja ha det.

I så fall ska jag låtsas att jag inte vill vara 20 år yngre.

Det måste stå i er broschyr.

Det kan passa där.

Tryckpressen smugglades in i Frankrike.

Han har redan tryckt 300 exemplar av sin bok.

- Vill ni att jag beslagtar maskinen? - Inte riktigt än.

Låt oss låtsas vara oberörda,

medan han låtsas oberörd över vår oberördhet.

Jag rekommenderar en rakare metod.

Som väntat, löjtnant.

Men vill ni unna mig det här?

En del av det här är väldigt fyndigt. Har ni ens läst den?

Jag läser aldrig böckerna, monsieur le Comte. Jag förbjuder dem bara.

"Kraften skiter på förnuftets rygg."

- Det håller ni väl med om. - Jag har byggt en karriär på det.

Kommer nåt att hända?

Kanske när du slutar skruva på dig.

Jag hörde den visan för första gången för 40 år sen i Allegheny-bergen,

omgiven av endast ylande vildmark.

Förlåt mig.

Jag spelade den bara för att behaga er.

Och behag skänkte den.

Men...

...så underligt att känna som om det bara vore i går,

och jag ännu vore ung och oprövad.

Med all tid däremellan blott en dröm.

Betraktar ni mig som en gammal dåre?

Ni är en dåre som har så låga tankar om mig.

Ligger det i amerikaners natur att vara så ogenerösa med sina komplimanger?

Jag ska överösa er med dem i överflöd om ni tillåter.

Varsågod och börja.

Madame, jag betraktar er som den mest berusande person...

- Har ni sett mademoiselle... - Jupin?

Heter hon så?

Vår guvernant heter så, ja.

Är det henne du söker?

Jag gav henne ledigt i kväll.

Det var vad jag tänkte göra.

För många människor som dräller runt redan.

Säg mig en sak, doktor.

Har ni kysst min fru?

Jag, monsieur?

Jag skulle aldrig drömma om att kyssa en annan mans hustru i hans eget hus.

Utanför huset?

Make!

Ni har min eviga tillgivenhet.

Tyckte ni verkligen om min sång?

Den var som en fågel i min hand.

Som en fågel.

En fågel ni fångat?

Nej. Nej, inte riktigt.

- Lever fågeln ännu? - Ja. En levande fågel.

Som landade i min hand

och sjöng.

Fåglar gör inte så.

Jag förstod ändå inte riktigt vad jag sjöng.

Den handlade om vemod...

...och kärlek.

Cunégonde, var är du?

Jag måste gå.

Det är väl nog för i kväll, tycker du inte?

Ge mig era starka armar. Era tappra själar.

Det finns en tung lår för den starkaste mannen!

Vad är det... Åh! Var hälsad, min vän!

Välkommen till vår lilla verksamhet.

Ni lovade att vara diskret.

Och det är jag.

Endast lagliga exporter lastas dagtid. Allt annat sker i skydd av mörkret.

Monsieur, det är skillnad på fantasi och verklighet.

Ni bryr er varken om kostnader eller diskretion.

Det här är mina fartyg!

Och om det här går snett?

Vad händer mig då?

Ert namn nämns inte nånstans i Hortalez and Co:s böcker.

All risk faller på mig. Rodrigue Hortalez från Valencia.

Eventuella förluster blir mina.

Ni har inte en miljon livres att förlora.

Och inte upprorsmakarna heller.

Sant. Men de har handelsvaror.

Bomull, tobak, indigo att fylla lastrummen på våra återvändande fartyg med.

Om de återvänder.

Jag har tillförsikt, sir. Amerikanerna vinner.

Vapnen vi tillhandahåller kommer att säkra segern,

och vi lär tjäna ansenligt på det.

Inte för att såna saker är viktiga för er.

Ni måste försäkra mig om att hädanefter...

Inget att oroa sig för. Män blir knivhuggna här jämt och ständigt.

Så säg oss, Temple. Är hon söt?

Är hon rik?

- Vem? - Flickan du umgås med.

Jag sa inte att jag umgås med en flicka.

- Du sa inte motsatsen. - Det är uppenbart.

Så berätta.

Hon är kort. En aning vindögd. Lite mustasch.

Han trånar efter din syster.

Ursäkta mig, madame.

Stick, din tölp! Ser du inte att jag arbetar?

- Börja inget. - De kan börja. Vi avslutar det.

Var hälsad, mäktiga frihetsförsvarare!

Charles. Vilken taverna blev du utkastad från i dag?

Ingen. Men det är tidigt än. När reser du iväg för att rädda Amerika?

Vilken dag som helst nu. Hovet förärar mig en kommission.

- Och mitt arsle kan spela flöjt. - Det intresserar nog din pojkvän.

Jag ska göra det för dig nu, ditt lilla rövhål.

Spela på.

Vad ska du föreställa?

Gilberts vän.

"Gilberts vän."

Hur fick du en apa att prata?

Han är kungens bror.

För seger, generalen!

En duell i gryningen. Det är allt jag vill

- Lugna dig, Philippe. - Till damerna!

Så att dr Franklins ansikte kan vara det första de ser varje morgon!

Ja, unga herrar! Behaga era älskarinnor!

Till och med deras spillning är som honung!

Känner ni dr Franklin?

Förlåt?

Om jag fick hans godkännande...

Lägg ner det, Gilbert. Våra familjer går aldrig med på det.

- Heder avslutar alla dispyter. - Det gör en kanonkula också.

Känner ni honom?

Varför skulle han känna dr Franklin?

Han är väl amerikan?

Ja. Och du är Voltaires bästa vän.

Han är min farfar.

Ja! Det är han.

Jag var i Surinam då.

Var i hela världen ligger det?

Ni hittar det på Sydamerikas nordöstra kust, madame.

Och ni kan lämna det där, vad mig anbelangar.

Likväl...

Ålen.

Darrålen, högt fruktad av infödingarna i den okunniga regionen

för dess dödliga effekt. Men hur dödar den?

Den... bits.

Med en elektrisk stöt, madam.

Lika stark som strömmen från en Leidenflaska.

- Är det möjligt? - Jag har sett det själv.

Vilken skrämmande hemisfär ni bebor.

Tycker ni inte, monsieur Chaumont?

Vadå?

Så skönt då att vara på torra land och nära Paris.

Nej. Verkligen?

Ni har redan blivit varnad.

Dr Bancroft avser att bota mig genom att döda mig.

Kom ihåg mig i ert testamente.

Surinam gränsar till vår koloni i Guyana, mor.

Sockret i skålen kommer därifrån.

- Har jag rätt, mr Bancroft? - Ja. Eller en liknande plats.

Inga fransmän involverade i framställningen, givetvis.

Den överlåts åt svarta afrikaner.

- Jacques. - Och sen har vi Amerika.

Där modiga patrioter strider för frihet

och piskar ryggarna på själar de med nöje kallar egendom.

Inte sant, lärde monsieur?

Ni finner ingen större förnedring av mänsklig natur.

Och ändå sitter ni till bords med den här mannen,

vars fartyg bar på den oheliga lasten i utbyte mot judaspengar.

Ohyfsade slyngel!

Lämna bordet.

Ut med dig.

Det är...

Han försöker bara vara underhållande.

Han går för långt, och i morgon bitti...

Madame.

Snälla.

Lämna oss.

Tillåt mig.

Vi har alla varit unga, monsieur. Jag tar inte illa upp.

De har dragit upp ett lik ur vattnet i Le Havre.

Hans hals var avskuren.

Nån misstänkt?

Det här är ett farligt spel, monsieur.

Jag skulle inte påstå nåt annat.

Vem betalar för alla fartygen och vapnen om ni inte vinner?

Vi kommer att vinna.

Jag får ständigt höra det. Men var finns segrarna?

Jag ser dem inte.

Med er hjälp, kommer vi att vinna dem.

Men om ni inte gör det.

Vad händer då?

Förenta staternas kongress kommer att återbetala er, monsieur.

Ni har min garanti.

Charmerande typ, unge Jacques.

Inte undra på att damerna inte kan motstå honom.

En man mördades just i hamnen i Le Havre.

Var exakt?

Precis vid de lastade fartygen.

Sammanträffande.

Kanske.

Om jag har tillåtelse.

Tja, er gikt kommer definitivt tacka er.

Jag sa till Chaumont att kongressen skulle återbetala honom.

Är det sant?

Det är det nu.

Var okonstlad. Han tål inte uppblåsthet.

Men ingen falsk ödmjukhet. Det genomskådar han.

Var seriös, men inte för påstridig, och ha nåt lustigt att säga,

men få det att låta som om du just kom på det.

Och buga inte.

Nåt annat?

Var bara dig själv.

Markisen vet att kungen har förbjudit

alla andra franska officerare att åka till Amerika.

Genom att tjäna Amerikas syften, strider jag för Frankrike.

Det kommer han att förstå.

Och ni söker mitt godkännande för detta upptåg?

Han behöver en rekommendation till kongressen och general Washington.

- Om den kom från dig... - För denna ära, skulle jag offra mitt liv.

Får jag fråga varför?

Sir, så fort jag hörde talas om Amerika...

Hans hjärta...

Oui. Mitt hjärta värvades för att strida för människans frihet.

Och er familj samtycker till det här?

Har ni ens berättat för dem?

Jag vill... göra nåt som betyder nåt.

Jag söker ingen ersättning.

Jag vill lära mig.

Jag vet att jag är ung.

Det är inte en fråga om ungdom, markisen.

Kongressen ger aldrig en utlänning inflytande över amerikanska generaler.

Jag åker till Amerika för att tjäna, dr Franklin, inte för att leda.

Ge mig tid att beakta ert ytterst generösa erbjudande om bistånd.

Jag står till ert förfogande.

Jag kom inte på nåt fyndigt.

Oroa dig inte. Jag ser till att du får ditt brev.

Jag har lärt mig, monsieur,

att arkivera mina sändningar till London under två olika rubriker.

Det jag får höra, och det som faktiskt sker.

Jag försäkrar er, ambassadör Stormont,

att vi grundligt har undersökt ärendet gällande illegal smuggling.

- Inte grundligt nog, verkar det som. - Frankrike är fullt av äventyrare.

Handelsmän säljer sina varor till vilka de vill.

Illa nog att dr Franklin associerar sig med en känd vapenhandlare som Chaumont.

Han eskorteras också runt av den där plågan Beaumarchais.

Ni borde ha anförtrott Hans Majestäts hemliga affärer åt nån lite mer försynt.

Förlåt mig för att jag säger att min tro på hovets avsikter blir hårt prövad.

Som Poor Richard säger: "I världsangelägenheter

räddas människan inte av tro, utan av bristen därav."

Smuggling är en sak, monsieur le Comte,

men smugglare som färdas i flottor är en helt annan.

Den enda franska flottan jag känner till fiskar för närvarande torsk.

Jag är pålitligt informerad om att fartyg just nu utrustas i Le Havre.

Jaså?

- Ni kanske vill ta en titt på fraktsedeln? - Ja, tack.

Femtiotvå kanoner, 6 132 gevär, 1 029 tunnor krut

och 20 000 kanonkulor.

Får jag fråga hur ambassadören har fått tag i en så detaljerad lista?

Nej.

Hans Majestäts regering har ingen önskan om att ingripa

i ett gräl mellan engelsmän.

Tror ni att jag är en fullständig idiot, greve Vergennes?

Lindor!

Jag förseglar det nu, men jag vet inte när eller hur jag ska lyckas ge honom det.

Jag såg honom genom slöjan av min egen svartsjuka. Han talade med Figaro.

Han är en anständig man.

En man som då och då visade mig sympati.

Om jag bara kunde behålla hans uppmärksamhet för ett ögonblick!

Det gläder mig att se er!

Hur står det till, madame?

Inte så bra, monsieur Figaro.

Jag håller på att dö av tristess.

Säkert. Endast idioter blir feta på tristess.

Vem pratade ni just med?

En ung ungkarl. En släkting till mig.

Han uttrycker sig väl och är väldigt stilig.

En ung man som er vän kommer inte att gå obemärkt förbi länge.

Han har en stor svaghet.

En svaghet? Är ni säker?

- Han är förälskad. - Förälskad?

Och det kallar ni svaghet?

Det är det när man inte har några pengar.

Livet är så orättvist!

Tror ni att Beaumarchais har rätt?

Finns det inget val mellan kärlek och tystnad?

- Det är bara underhållning, madame. - Ja, självklart.

Jag har för vana att alltid vägledas av min frus åsikt.

Er fru.

Kommer hon hit?

- Hon gick bort för tre år sen. - Jag beklagar.

- Vad hette hon? - Deborah.

Var ert äktenskap av kärlek?

Hon var en trogen hjälpreda i alla sina dagar.

Jag kallades in i salongen av min mor en dag.

Pappa var där med en man jag aldrig hade sett förut.

Han såg gammal ut.

Vi pratade om trivialiteter.

Mina lekkamrater.

Min lilla hund. Söta lilla Velu.

Jag spelade spinett. Inte särskilt väl. Jag hade just börjat ta lektioner.

Men mannen applåderade och gav sig av.

Arrangemang gjordes.

Jag var gift med monsieur Brillon en månad senare. Jag var 15.

Mycket sorg i detta liv, madame Brillon, men även mycket nöje.

Vad kan vi göra, annat än att avfärda en och njuta av den andra?

"Han som inte kan vara lycklig i något tillstånd,

kan vara det i inget tillstånd."

- Ni har läst min lilla bok. - Självklart.

Men så ovänligt att ni inte själv har gett mig ett exemplar.

Det är bara ett hopkok av trivialiteter. Jag trodde inte det skulle intressera er.

Så synd.

Jag hade insisterat på att alla jag känner skulle läsa den.

Kan ni insistera nu?

Det skulle jag kunna, för en själ jag visste var mig trogen.

Madame. Jag är den själen.

Vad?

Ni och jag.

Vi gör affärer nu.

Jag gillar det.

TULLHUS PARIS TILL PASSY ROAD

Nåt att deklarera?

Se efter själv.

- Vart är ni på väg? - Passy.

Tillsammans?

Hur vågar ni?

Jag tror det är värt risken.

Gör du?

Gilbert betalar allt själv. Hans tjänst kostar inte Amerika nåt.

Ett pris som kongressen tveklöst kommer att uppskatta.

Schack.

Ära är vad din vän prisar, såsom alla unga män gör.

Ära och erkännande.

Vad är det för fel med det?

Säg att han finner ära i strid. Då blir han väl en hjälte i båda länderna?

Han skulle bli nån att enas kring. Föra Amerika och Frankrike närmare varandra.

Du börjar bli bättre på det här spelet.

Ja?

Förlåt att jag stör, doktorn.

Ett brådskande bud har just kommit från Paris.

- Min sonson och jag har inga hemligheter. - Då så.

Lord Norths privatsekreterare begär ett konfidentiellt möte.

Han påstår sig komma med fredsförslag.

Mr Williams, som han undertecknar sig, föreslår ett möte på neutral mark.

Ett utmärkt sätt att krossa våra förhoppningar med fransmännen.

- Vad föreslår du? - Jag ska möta honom överallt.

Engelsmannen inväntar dr Franklin i sin droska nära gränsen till Passy.

Om dr Franklin föredrar det, har han också föreslagit

galleriet i Luxembourgpalatset eller Bois de Boulogne.

Jag vill ha iakttagare på varje plats.

I tvåmannalag.

En man bevakar Franklin. Den andra bevakar omgivningarna.

Ingrip inte, men släpp honom inte ur sikte.

Jag vill veta vem den här mr Williams är, hur länge de träffades

och, om möjligt, vad de pratade om.

Det sägs kunna vara av viss betydelse för Versailles.

Vill ni att jag gör er sällskap?

Jag har aldrig sett tre män spela samma schackspel samtidigt.

Försäkra dig bara om att det är vad som spelas.

- Vad menar du? - Bara att du bör vara försiktig.

Du har en väldigt dyster inställning.

Du har avslöjat mig.

Sir. Er ödmjuke tjänare Bartholomew Williams.

Förlåt mig om jag inte gengäldar bugningen, mr Williams.

Mina knän lyder inte längre.

Ingen fara. Jag kommer med hälsningar om samhörighet från lord North.

Gör ni?

Ni måste ha en annan förståelse av begreppet än jag.

Hur så?

Tja, jag försöker undvika ord som betyder det motsatta.

Premiärministern är uppriktig i sin önskan att få ett slut på det här missödet.

När kan vi förvänta oss Kronans kapitulation?

Ni är långt hemifrån, doktorn. Kanske har nyheten nått er sent.

Sen er ankomst hit har tre kolonier återvunnits av Hans Majestät.

Vår armé har lärt av sina bakslag och är ivrig att utföra ett sommarfälttåg.

Vår handlingskraft kommer nog inte att brista.

Det är en nervpirrande historia att tjusa era franska gynnare med.

Men det är befängt att tro att världens mäktigaste armé

kan utmanövreras av soldater under befäl av en advokat från New Hampshire,

eller en bataljon ledd av en smed från Rhode Island,

eller artilleri lett av en boksäljare från Boston.

För att inte nämna inkompetensen hos en tryckare från Philadelphia.

Frankrike är inte vår allierade.

Mr Vergennes låtsas att ni inte existerar.

Och Ludvig har inget att vinna på att ansluta sig till Amerika.

Bättre för honom om vi skar halsen av varandra.

Nåt er arbetsgivare kung George vet en hel del om.

Bedrövligt att ni betraktar det som personligt.

Hur borde jag betrakta det, sir?

Som en enkel ekvation.

Tid, män och pengar kommer att besegra er, och det kan kosta oss en hel del.

Men det lär kosta er mer.

Om priset är våra liv, betalar vi det.

Lätt sagt en solig dag i Frankrike. Verkligheten är kärvare.

Mr Williams, jag har den märkligaste känslan av att ni hotar mig.

Jag kommer med ett erbjudande, dr Franklin.

För ni söker självständighet.

Ni kan få det.

Tillbaka till ord med olika betydelser.

Amerika skulle underordna sig parlamentet

endast i frågor om politik och utrikeshandel.

Alla restriktiva lagar som antagits skulle upphävas,

och ni kan debattera mänskliga rättigheter sinsemellan hur mycket ni vill.

Och självklart, alla som hjälpte till att säkra en sådan fred

skulle bli rikligt belönade.

Ett ridderskap, kanske till och med en adelstitel.

Det är nog för att säkerställa en familjs förmögenhet i 500 år.

Långt efter att detta uppror glömts och dess konspiratörer förvandlats till stoft.

Förlita er till er visdom, sir.

Tja, då ska jag säga er vad min visdom säger mig.

Ni tror att ni kommer förlora.

Ni fruktar att er armé kommer att brytas ned,

er kung kommer att förödmjukas och er nation försättas i konkurs.

Och vet ni, mr Williams? Jag tror att ni har rätt.

Ni har alltid ert gamla yrke att falla tillbaka på.

Adjö, dr Franklin.

Adjö, mr Williams.

Ni var strålande.

Vilket framträdande!

Så, när får vi betalt?

Snart.

Vilken tjusig häst.

Jacques sa att jag får rida honom när jag vill.

Så länge jag tar hand om honom.

Du kanske ska undvika den unge mannen.

Kom du hit för att säga det?

Till din vän markisen.

Men jag har mina tvivel kring honom också.

Min vän.

Kunde vi inte ha träffats på Épée?

Nej. Alla ser oss där och pratar i hovet,

hovet berättar för kungen, och han stoppar mig från att åka till Amerika.

Varför tror du att du ska till Amerika?

För att du...

Du sa att jag...

Ska jag inte åka? Nej.

Meddela dr Franklin att jag ska återgälda hans tjänst med engelskt blod.

Spill inte för mycket av ditt eget.

Vi kommer att ses igen.

I seger.

Lycka till!

Åh, nej, nej, nej.

Nåja, jag är tacksam för din hjälp, herr Temple.

Som du ser har din farfar ingen fallenhet för byråkrati.

De här siffrorna går inte ihop.

- Aritmetiken stämmer inte. - Ja.

Och titta här.

Det verkar vara en inköpslista.

Skriften på baksidan ser ut som namn.

En lista över fångar som ska utbytas.

Några jag en gång kallade vänner.

Din far nämns inte.

Som förväntat.

Har du inte hört av honom?

Min styvmor skriver, men farfar låter mig inte se hennes brev.

Och vägrar att svara på dem.

Ja, han kan vara hård ibland. Jag har sett det.

Tycker ni att min far är en förrädare, mr Bancroft?

En mans förrädare är en annans patriot. Det beror på vilken sida man står på.

Din far valde lojalitet mot Kronan.

Tid och omständigheter kommer att säga oss om han valde klokt.

Men du är här med din farfar,

och du måste vara lojal mot honom.

Ta med de här för hans underskrift.

Se till att han undertecknar alla,

och släpp honom inte ur sikte förrän han gör det.

- Det är upp till oss att... - Korrigera hans misstag.

Precis så.

Varsågod!

"Om tre män har en hemlighet, mörda två av dem."

- Hon översatte det själv. - Och tämligen felfritt.

Skulle ni vilja förnöja mig med ännu ett citat?

Sa jag inte att er bok skulle finnas i varje salong, varje boudoir?

Jag häpnas över era förmågor, madame.

Vilken begåvad lögnare.

Hur kan jag bevisa min uppriktighet?

Ni kan försöka att inte flörta med varenda kvinna i rummet.

Finns det kanske nåt annat sätt?

Jag ser likheterna.

Han är 73 med ett djur på sitt huvud.

Men era själar är desamma.

Tror ni det?

Här är Franklin.

Och här är Franklinet.

Mina damer och herrar...

Kan ni kortvarigt låna Beaumarchais en Franklin eller två?

Precis som en av hans pjäser!

Hörde ni det här från greve Vergennes personligen?

Den engelska ambassadören hade en kopia av fartygets fraktlista.

Fraktsedeln.

De vet vad vi planerar.

Innan vi planerar det.

Vilket är skälet till att mannen på kajen mördades, n'est-ce pas?

Bli inte så uppspelt över det.

Men visst är det intressant?

Vad ska vi göra nu?

Gå vidare.

Vad har vi för val?

Jag känner mig kräkfärdig.

Ursäkta, madame.

- Är allt okej? - Möjligen inte.

Oroa dig inte, pojke. Vi är säkra nog i Passy ikväll.

Nån spionerar på oss. Borde vi inte ta reda på vem det är?

Lättare att fråga vem det inte är. Under tiden håller vi...

Min vän, det har...

...skett en incident.

Jag klandrar mig själv.

Hade jag inte blivit ivägkallad i ett brådskande ärende...

Oroa er inte, mr Bancroft.

Den som gjorde det här avsåg att skrämma, inte råna oss.

Kanske nån som blev förolämpad av er nyliga publikation?

Vad vet jag, löjtnant Lenoir?

Ni kanske själv ligger bakom dådet.

Våra censorer går inte så långt

som till att välta tryckpressar, dr Franklin.

Kanske för att det inte finns några att välta.

Kan inkräktaren ha tagit vissa dokument?

Dokument som kan äventyra er eller Hans Majestäts regering?

Pappersarbete är inte min styrka.

Ni får fråga mr Bancroft eller min sonson.

Det ska vi.

Kalla hit tjänstefolket. Låt oss höra vad de vet om det här.

Jag måste be er att stanna i Passy medan vi utreder saken.

Tveklöst som vår besökare avsåg.

Med ert medgivande, herr Bancroft.

Bara några frågor.

Ja, självklart.

Ge mig din hand, Temple.

Vet du vad du håller där?

Bokstäver.

Ord.

Makt.

Glöm aldrig det.

Undertexter: Kristina Donnellan